12-Snabba Frågor till: Bivvykaffe
Då var det dags för en specialare när det kommer till 12 Snabba. Vi brukar ställa frågorna till en person, men den här gången valde vi två! Det är Jimmie Skoglund och Andreas Wikström som är grabbarna bakom Bivvykaffe som är ett filmprojekt med inriktning på mete. De har publicerat några filmer som vi har delat i Facebookgruppen och vi tycker såklart att det är ett riktigt roligt inslag med metefilm från Sverige! Men nu är det dags att få läsa Jimmies och Andreas svar på våra 12 snabba frågor, men varför är det 13 frågor… Ja läs får ni se!
1. Vilken av dina “bästa” metfiskar var svårast att fånga?
Andreas Svar:
Humm… Jimmie och jag bestämde oss för att testa fiska i Dalsjön som ligger utanför Bjärnum (i Skånes mörka skogar) vi bestämde för att ta ett 3 dagars pass. Vi packar på oss så mycket grejer som de bara går. Man vet ju aldrig vad som kan tänkas behöva. Min dåvarande bil en Audi A4 hade begränsat med utrymme men vi lyckades få med oss en flytring och tur var det. Vi valde nämligen de swim som hade störst möjlighet för karpen att gå fast i vegetation och bråte ifall den nu valde att plocka upp våra krokbeten. Nu är detta ett par år sedan detta inträffade så alla detaljer är inte helt klara. Men jag tror att första natten blankade vi. Och andra natten så tappade både Jimmie och jag vad vi misstänker var karpar.
Tredje natten får Jimmie för sig att han ska lägga ut sitt krokbete på andra sidan sjön, för han tyckte han såg aktivitet där.
Så ut i flytrigen och ”operation tömma spolen” påbörjas. Jimmie placerar sitt krokbete säkert närmare 200 meter från strandkanten intill ett tätt näckrosbälte som täcker en stor del av sjön. Nöjd och belåten kommer han tillbaka. Jag lägger ut mitt bete bara en bit från strandkanten detta också intill ett näckrsosbälte. Mitt i natten tjuter mitt larm och yrvaken slänger jag mig ur tältet för att försöka hitta mitt spö (utan glasögon) jag lyckas hitta spöt och jag lyckas kroka fisken som bestämt drar rakt in i näckrosbältet och ställer sig där och tjurar. Jimmie jagar rätt på mina glasögon. Slår en titt utöver swimmet för att lägga upp taktiken för håvandet.
Jimmie beväpnar sig med pannlampan och håven, sätter sig i flytringen och paddlar ut till karpen.
Lyckas lokalisera den, sorterar bort kilovis näckrosor och rötter sen ligger karpen plötsligt i håven. Jag blir enormt glad för attans vilken tjusig karp jag fick! Hur gick de då för Jimmies ”operation tömma spolen”? På förmiddagen när allt skulle plockas ihop inför hemfärd vevar Jimmie in en stackars brax, som krokas utan att göra minsta lilla knyst på nappalarmet. Hur länge den suttit där det vet nog bara braxen som såg väldigt sliten ut. Undrar hur många karpar som simmat förbi under natten och tittat på den stackaren…
Jimmies svar:
Svårt val! Efter mycket grubblande så har jag dock landat på en värdig vinnare. Under tidiga 2000-talet började jag försöka mig på att fånga någon av de gamla, stora karparna som simmade i min mormors damm, en gammal kvarndamm där karp lär ha inplanterats under mellankrigstiden (omkring 1920-1930) och möjligtvis även någon gång efter detta. Det var i denna damm som pappa (Ronny Svensson) fick några historiska karpfångster i slutet av 70-talet. Jag förmäskade med majs och blodkorv men mina försök förblev lottlösa. Jag kunde ofta se karparna, men nappen uteblev. Så småningom gick jag över på ett intensivt ytfiske istället och övergav blodkorvskulor och mäskningskampanjer.
Säsongerna avlöste varandra utan att jag lyckades kroka en enda karp i dammen. Jag vet inte hur många tidiga morgnar och sena kvällar jag suttit vid dammen och beundrat karparnas förmåga att sluka varenda brödbit, utom en. Varje bit hundfoder, utom just den rätta. Varje bit wienerkorv, undantaget just den med en krok i. Men det var just wienerkorven som skulle bli mitt vinnande koncept till slut. På den här tiden var korv fortfarande just korv, vad den innehöll vet jag inte, men den flöt jäkligt bra och karpen älskade den!
Numera sjunker all korv…
Hur som helst, det var kvällen den 1/6 2006 och jag tog cykeln de 7 kilometerna ut till dammen, som så många gånger förr. Utrustad med ett 12 fots 2,5 lb spö, den billigaste haspelrullen på marknaden, min håv och en liten väska med korv och tackelgrejer så smög jag i skymningen ner mellan de snåriga träden till en liten öppning vid strandkanten. Jag började nypa av 1-2 cm långa bitar av korven och mäska försiktigt. Tiden gick, mörkret kom krypande och de bevingade blodsugarna försökte så gott de kunde jaga bort mig. Plötsligt kom det där typiska böljande vågmönstret som bildas då en stor karp stiger upp mot ytan och inspekterar ett bete.
Den började så smått att äta av korvbitarna och jag kastade ut mitt krokbete några meter ifrån fisken.
Jag vet inte hur lång tid det tog, men till slut dök det böljande vågmönstret upp under mitt krokbete. Länge stod den där och inspekterade betet och sedan upphörde alla vågrörelser. Strax därefter ser jag mitt krokbete sjunka helt utan några tecken på att där är en fisk. Det går ett par sekunder sen exploderar ytan, jag lyfter spöt i ett mothugg och fisken är redan på väg rakt in i ett stort vegetationsbälte.
Det blir en nervös dragkamp som än idag, när jag tänker på det, ger mig handsvett och skakningar. Men allt går väl och efter en hård kamp lyckas jag säkra mitt livs mest efterlängtade karp i håven. Obeskrivlig känsla! Det skulle sedan dröja ytterligare 8 år innan jag slutligen lyckades landa nästa karp i dammen, men det är en annan historia…
2. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?
Andreas svar:
Jag har inte direkt någon dröm som jag kämpar för. Visst de hade varit kul att fånga massa stora fiskar och så. Men något jag hade tyckt varit coolt, de hade varit att fiska mal. Jag tror och hoppas att inom X antal år kommer vi kunna bedriva någon typ av sportfiske efter mal i Sverige.
Jimmies svar:
Drömmarna är som sagt många! De som just nu ligger mig varmast om hjärtat är att vi inom en snar framtid kan börja sportfiska, på ett ansvarsfullt och hårt reglerat sätt, efter våra två giganter. Blåfenad tonfisk i havet och mal i sötvatten. Detta hoppas jag få uppleva!
3. Det Svenska metet är tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Andreas svar:
Frågan är, vill vi att gemeneman ska blir metare? Hur skulle de se ut vid ”färnaån” om hälften av Sveriges gäddfiskare tacklar om och ska meta färna? Skittrångt! Jag tror att de flesta som inte metar skulle bli uttråkade av den dötid som kan finnas. När du står och spinnfiskar gädda eller vertikal fiskar gös så har du alltid någonting att göra. Antingen så är de att köra båten eller luska ut och testa vilket bete som gäller för dagen. Medans om man flötmetar så sitter man bara och stirrar på flötet. Men vad vet jag. Jag har ingen aning…
Jimmies svar:
Exponering i fiskemedia saknas för att metet ska ”booma” så som det gjort förut. Sen tror jag även att nörderiet, prylgalenheten och hysch hyschandet skrämmer bort många. Även en föreställning om att metaren alltid sitter ute i tält flera dygn i sträck kan nog avskräcka många. Men metet är ju så mycket mer än bara karpfisket och specimenjägarna! Det är det enkla, lättillgängliga och nybörjarvänliga metet som ska lyftas fram, inte det mest avancerade och tidskrävande.
4. Ni filmar mycket av ert fiske och publicerar på Youtube under namnet Bivvykaffe men varifrån kommer intresset för film? Gäller det bara fisket eller är det i allmänhet ett stort intresse?
Ja, vi försöker få till lite film när vi är ute. Nu bor ju Andreas i Göteborg och Jimmie i Örkelljunga (dessutom med en nykläckt dotter), så det hinns inte med så mycket som vi skulle önska. Intresset för film kommer dels från att Andreas alltid gillat film (främst Star Wars) och på senare år, genom sina studier, fått ett ännu större intresse för arbetet bakom en film, skapandet, skådespeleriet och berättandet. Å andra sidan har Jimmie alltid haft ett stort intresse för naturfoto och dokumentärer.
Så 2017 fick vi då den briljanta idén att helt enkelt testa göra lite fiskefilm! Det har varit en brant uppförsbacke, full med lärdomar och utmaningar, för att börja få till det lilla vi hittills har lyckats åstadkomma, men nu börjar det hända saker och vi räknar med att kunna erbjuda lite fler Bivvykaffe-filmer framöver förutsatt att vi får tiden att räcka till. Ni hittar vår Youtube kanal genom att klicka här.
5. Vem är snyggast Christian eller Tomba? (Bivvykaffes egna fråga)
Vi har försökt, men kommer fan inte överens på den punkten! Det blir oavgjort, helt enkelt.
6. Vad är och vad har ni för målsättning med BivvyKaffe? Och vad är huvudfokuset med era filmer?
”Bivvykaffe” (kaffe som avnjuts i ett bivvy) är alltså titeln på detta projekt som vi, Jimmie Skoglund och Andreas Wikström, drog igång så smått under 2017 med främsta syfte att skapa film i samband med vårt eget fiske. Vi vill helt enkelt göra så bra och underhållande fiskefilm som möjligt såklart! Och kanske bjuda på några bra tips då och då. Ett av våra mål då vi drog igång projektet var att kunna inspirera fler till att ge sig ut och prova på metets underbara värld. Men det kommer sannolikt även dyka upp andra fiskemetoder i framtida filmer, inte bara mete.
7. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
Andreas svar:
Hör och häpna!!! jag har inte en favoritart. Utan jag kan uppskatta i princip nästan alla fiskar. Visst det är kanske något extra att fånga en stor karp. Men jag kan bli minst lika glad av att fånga en fin abborre, eller den känslan när det kommit en ett makrillstim under båten och man kan bara dra upp en efter en. Men ett minne jag aldrig kommer glömma är när Jimmie och jag skulle ha en sutartävling i de loka dynghålet. Jimmie kommer först till vattnet och börjar mäska. Jag tror till och med han hinner börja fiska innan jag hinner dyka upp.
Jimmie avlägger rapport, det har varit lite fisk i swimmet och att han har bommat två hugg och att det sen har lugnat sig med aktivitet. Jag påpekar att han sitter på den berömda ”vänstersidan” och att han borde flytta på sig. Till min förvåning säger han: ”Visst jag kan flytta på mig” med ett lömskt leende. Så nej, han kan sitta kvar på sin sida så fiskar jag högersidan. Jimmie drar lite mört och sarv, han börjar bli lite småstöddig, men jag tar de lugnt, jag kommer ju ta den första sutaren. Mycket riktigt. Jag hinner bara lägga ut mitt tackel, flötet ställer sig sådär tjusigt som flöten kan göra och direkt börjar de vandra åt sidan, ett sånt klassiskt sutarhugg!
Mycket riktigt första sutaren landad och vi skrattar båda ut de absurda som nyss inträffat.
Kvällen fortsätter och Jimmie är lite gnälligare än vanligt. Han brukar ju vinna tävlingar som denna. Så jag kan förstå hans ovana känsla av att ligga under. Any how, Jimmie börjar fånga sutare och tar till och med ledning. Nöjd och belåten påpekar han sin ledning. När plötsligt mitt flöte dyker och det är något j*vligt tung som rusar iväg. Jag vågar inte sätta någon press. Jag har bara en tunn sutarkrok (Kamasan B983 i storlek 8) och hur mycket press vågar man sätta med en sån? Jag lyckas drilla fisken med precis så mycket press som behövs och i håven landar en gräskarp på 9,1 kilo. Och jag blir ganska nöjd. Jimmie vinner sutartävlingen med 4-2 ,men i ärlighetens namn. Vem bryr sig? Inte Jag i alla fall!
Ett annat magiskt pass vi hade med karpfiske. Vi hade suttit ett dygn i den lokala sjön och Jimmie hade tagit en karp vi kallar ”Nasse” som är sjörekordet. Jag kommer inte ihåg vikten , men Jimmie kommer säkert påpeka det. Samma morgon lyckades jag få upp en annan känd karp som kallas ”Bertil” vi fick en schyst dubbelbild. Samma kväll åkte vi till ett annat vatten för att testa, vi hade hört att det finns några trevliga individer i den sjön och mycket riktigt så lyckades jag få en fin fjällkarp på dryga 10 kilo. Så nu fick ni två minnen de bjuder jag på.
Jimmies svar:
Karp. Solklart karp! Karpen är vacker, blir stor och är en väldigt stark fisk som bjuder på rafflande fighter. Den är också ofta svårfångad vilket kräver ett stort engagemang från den som försöker fånga en karp, något som verkligen ökar den känslomässiga belöningen när fisken väl glider i håven.
För att inte tala om alla de underbara naturupplevelser och trevliga stunder som man får vara med om i väntan på nappet av en karp, för helt ärligt så tar det ibland lååååång tid mellan nappen. Den är även olik allt annat som simmar i våra vatten om man tänker på dess beteende och egenheter. Karpen är en unik utmaning för sportfiskaren och den utmaningen passar mig perfekt!
8. Har det alltid varit mete som gäller som sportfiskemetod och i så fall varför? Eller har metet kommit in senare i ditt fiskeliv och i så fall vad var det som gjorde att du började meta? Eller är det tvärtom att du har gått ifrån metet och i så fall varför?
Andreas svar:
Metet har alltid haft en central roll i mitt fiskeliv. Men har såklart bedrivit annat fiske också. Jag tror anledningen till det är för att Jimmie har alltid metat. Det är hans fel eller förtjänst om man nu vill se det så. De var de vi gjorde som barn. Han metade och jag följde med och på den stigen har de varit. Nu tror jag inte att jag metar lika ofta som förr. Och de beror nog helt enkelt på att jag nu är vuxen och ska sköta jobb och annat onödigt vuxenansvar. Det är också lite lättare att ta abborrespöt och dropshotta inne i vallgraven i Göteborg än att hålla på och packa bilen med tält och spön o grejer. Jag upplever samtidigt att det inte är lika kul att fiska karp själv som när man är två.
Jimmies svar:
Ja, mete har alltid varit min favoritmetod. Jag har såklart pysslat mycket med allt annat inom sportfiske också, men det är just metet som har alla pusselbitarna. Och helt ärligt mete är det enda sättet att fånga allt från håkärring till elritsa. Ingen annan fiskemetod erbjuder samma mångsidighet!
9. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Andreas svar:
De skulle nog vara när vi satt och metade ål i en damm ute i en mörk granskog jag var 12 och Jimmie 14 år. Mitt i mörkaste natten lyser Jimmie ut i skogen med en ficklampa och tycks se ögon som reflekteras av lampans ljus. Det blir fler och fler och dom kommer närmre och närmre. Livrädda sitter vi i ett rangligt tält inköpt på Netto beväpnade med vars en bankstick och fantasi som triggar varandra. Morgonljuset kommer äntligen fram efter en evighet och vi vågar oss ut för att undersöka skogen. Bara för att inse att någon har satt upp reflextejp på träden tydligen till en nattorienterings spår… ja, men vem gör så? Dumheter.
Jimmies svar:
Ja, den där incidenten med reflextape ligger såklart högt upp på den här listan. Till mitt försvar så var jag inne på mitt tredje sömnlösa dygn och då spökar hjärnan med en! Värst för min del är dock en annan historia som även den utspelar sig under ett ålfiske. Det var en varm och skön sommarkväll vid Pinnån och vi hade tänt en mysig liten brasa att lysa upp skogen omkring oss och hålla blodsugarna borta.
I min väska låg en Loka-flaska med kranvatten och en Ramlösa-flaska med lampfotogen som användes för att tända brasan. Ålarna nappade ganska så bra, men det var många som gick fast i bråte, trädrötter och sten. En del mellan halvkilot och kilot kom upp, men inga riktigt stora. Törsten kom smygande och jag sträcker ner handen i väskan, drar fram flaskan, skruvar av korken och tar en rejäl klunk… (ja, ni skarptänkta har gissat rätt) …då känner jag smaken.
Jag tänder pannlampan, tittar på flaskan och ser till min förskräckelse texten ”Ramlösa orginal” samtidigt som den mycket obehagliga smaken dröjer kvar i min mun.
Jag vänder mig mot Andreas och frågar ”Du, eh… vad bör man göra om man druckit lampfotogen?”
Självklart borde vi ha ringt giftinformationscentalen, avbrutit fisket direkt och ringt någon förälder för omedelbar undsättning, men nej. Jag kör fingrarna i halsen och försöker få upp skiten, vilket går till viss del. Så vi beslutar att fiska vidare. Jag mår ju bra, bortsett från lite knepig smak i munnen och ålen nappar ju fint ikväll. Mycket dåligt beslut! Inom loppet av några minuter börjar den mest osannolika tarmaktivitet någon människa någonsin har upplevt. Och där står jag alltså på huk i skogen med byxorna nere och alla ventiler öppnas.
Min kropp hade bestämt sig för att den här lampfotogenen skulle ut och med den allt annat jag ätit det senaste dygnet.
När den initiala tömningen var över och marken såg ut som om ett antal kor hade passerat och lättat på trycket så tog jag det kloka beslutet att avbryta fisket och gå hem. Där fortsatte diarrén i ett dygn så till den extrema grad att vatten jag drack fortfarande var svalkande när det kom ut igen bakvägen och jordgubbarna jag åt var lika röda och fina i toastolen som de var då jag bara några minuter tidigare tuggade i mig dom.
10. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?
Andreas svar:
Sydafrika för att fiska Vithaj. Helt klart. Vithaj har alltid varit mitt favoritdjur. Jag tycker dom är så häftiga och på ett vis oskyldigt dömda. Det är så många som är så rädda för detta djur, Jag tycker dom är helt fantastiska. Så ja, fiska vithaj skulle jag vilja göra. Helst i ett forskningssyfte så det finns en bra anledning att fånga dom och inte bara prestige.
Jimmies svar:
Nya Zeeland, ut i vildmarken och leta rätt på några av de där gigantiska mytomspunna ålarna. Vilket äventyr det hade varit och vilka fullkomligt skräckinjagande fiskar! Blodtörstiga ålar som blir över metern långa och kan väga över 10 kilo kan nog ge vem som helst fiskefrossa och lite mardrömmar. Ända sedan jag för länge sedan läste en artikel av Jens Bursell har jag gått och dagdrömt om detta…
11. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor? (Störst som störst exemplar för en specifik art)
Andreas Svar:
Eftersom att jag har tappat fisken så vet jag ju inte vad de var… Jag har inte gjort några direkta fiskeresor och har inte tappat något stort häftigt. Klart att en del karpar har lossnat. Till exempel när vi skulle göra vår första karpfiskefilm 2017. Jag bommade 3 karpar den veckan medans Jimmie landade alla sina.
Jimmies svar:
En kväll med ålfiske i Pinnån (utan lampfotogen den här gången) krokade jag en ål av vidriga proportioner. Min 0.60 nylontafs slets ganska snabbt av under fighten och ålen försvann i mörkret. I det ögonblicket lade jag min ålfiskekarriär på hyllan, övertygad om att aldrig få se en sådan ål igen. Och ärligt talat så var jag faktiskt lite rädd för att få göra det…
12. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?
Andreas svar:
Jag vet faktiskt inte, tror inte att jag har någon specifik fångst som jag skulle vilja bevittna. Däremot så hade jag velat vara nere i Lödde Å då på 90-talet när de hade ett grymt gäddfiske.
Jimmies svar:
Utan minsta tvekan tonfiskarna i Öresund då det begav sig. Så sjukt häftigt!
13. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.
Andreas svar:
Jag har nog inga direkta åsikter om det, vill man åka till Rögle dammar för att fånga just den braxen, så visst varför inte. Så länge alla som vill, har tillgång till de vattnet och kan utmana om nått rekord på samma villkor, så kör på. Däremot så gillar jag inte när man hittar på olika regler som gör att det inte blir lika för alla. Typ släpper i en enorm karp i ett privat vatten som bara några få har tillgång till. Eller man får ha båt i vatten som ingen annan får ha båt i. Det ska vara lika för alla!
Jimmies svar:
För mig personligen är det inte av någon större betydelse. Och ärligt talat så finns det väl inte särskilt många sådana ställen idag? Rögle dammar med sina abborrar och braxar såklart, Tegelbruksdammen med karp över 25 kilo och Stubbetorp med dess 30-kilos karp, men utöver dessa har åtminstone jag dålig koll på några riktiga ”supervatten”. Ursjön för ruda och Antorpasjön för sutare är ju inte helt utan konkurrenter, även om Ursjön sitter rätt så stadigt på tronen.
Det jag kan säga om ”supervatten” är att de sällan för fisket framåt. Upptäckarlustan försvinner nog lite när de som är mest sporrade av att fånga störst fisk av en viss art redan på förhand vet var chansen till att göra just det är som störst. Varför chansa på att den lilla tjärnen ute i skogen hemmavid håller en 2,5 kilos ruda när man vet att det garanterat simmar flera sådana i Ursjön?
Vi tackar Jimmie och Andreas!
Och tipsar igen om att kolla in och följa deras Youtube kanal. Bivvykaffe.
Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.
