12-Snabba Frågor till: Daniel Ludviksen
Daniel Ludviksen är en specimenräv som har lyckats fånga många fina fiskar.
Han är också ett återkommande namn genom åren i ”Svenskan” Svenska Specimentävlingen och har även pysslat med tävlingsmete i sina yngre år. Men vad hände egentligen vid en strandkant?
Jo det får ni läsa om i hans svar och mycket mer.
Så nu är det dags att låta Daniel dela med sig av sina 12 snabba svar och bjuda oss på några riktigt schyssta bilder.
1. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
Svår fråga, då varje art har sin charm. Många har ställt mig frågan och har oftast rabblat upp flera arter. Men om jag bara får välja en, så är det Färnan.
Bosatt och uppväxt i Trollhättan och har haft förmånen att ha många fina åar som håller bra bestånd av färna, just runt knuten, mer eller mindre. Mitt bästa minne tar mig tillbaka till 2003. Farsan och hans kompisar har alltid fiskat, och just specimenfisket var under den tiden något som dem utövade mest. Jag hade innan dess bara sysslat med tävlingsmete.
Men jag hade börjat snegla mer och mer mot specimenmetet, och en dag i maj 2003 så fiskade vi i en liten dalsländsk å som håller extrema mängder färna, men inga större fiskar brukar syna håvmaskorna. Vi fiskade på under dagen, och jag kommer ihåg att det var otroligt varmt ute för att vara i maj månad.
Jag går ner dit Robert sitter och sätter mig bredvid honom. Just då flyger hans spö bokstavligt talat ur klykan. Jag får äran att håva fisken åt Robert. Vi skymtar den för första gången och i mina ögon är den helt abnormt stor. Jag sluter håven runt Färnan och Robert utbrister i ett glädjerop. Vikten fastställs till 2.75 kg, och för denna å är det en magiskt stor fisk. Full av lycka för Roberts skull, så kunde jag inte sluta känna någon form av avund.
Men helgen efter så åkte vi till Flian, och efter en heldag så får jag nappet jag väntade på. Kommer ihåg drillningen som om det vore igår, med darren i bena och hela paketet. Efter en kort, men brutal fight så landar jag fisken. Visserligen var den inte i samma kaliber som den Robert fick helgen innan, men 2.4 kg vägde fisken. Och det var ett personbästa som stod sig till 2009, året då ”proppen gick ur”.
2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Här kan jag nog rabbla upp en kavalkad av personer inom metets underbara värld. I yngre år var det lokala specimenrävar som jag såg upp till. Martin Sethman var på den tiden en flitig karpmetare, och med några utlandsresor så brukade han visa upp bilder på stora karpar han hade fångat när vi hade ungdomsverksamhet i den lokala sportfiskeklubben.
Tomas Berg var och är en metare jag alltid sett upp till. Tomas vågar tänka utanför boxen, och är en otroligt smart herre. Under 2007 när jag lade tävlingsmetet åt sidan och började helhjärtat med specimenmete så kom jag i kontakt med Jerker Löf, då han under den perioden var bosatt i Uddevalla. Jerker var då, och är också än idag en förebild och en person jag ser upp till. Jerker har varit överallt, sett allt och gjort allt och har genom åren gett mig massor av ovärderliga tips och trix!
3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemenesportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Skulle nog säga mer utrymme i medier, sociala som i tidningsform. Mete överlag känns som en genre inom det svenska sportfisket som oftast glöms bort och inte kanske får den hype den förtjänar. För ”på den gamla goda tiden” när man bläddrade igenom farsan gamla fisketidningar från -80 talet så fanns det i varje nummer med 1-3 sidor med bara mete. Både från Sverige och även England, Italien och så vidare. Men vi ska nog ändå inte hänga läpp, då det märks att under de sista 10 åren som jag varit aktiv som specimenmetare så har iallafall jag märkt av en liten ökning av metare, vilket är kul. Vi är ett speciellt släkte, helt klart!
4. Förutom fiske, vad har du för hobbies?
Sport och musik är två andra hörnstenar. Det har alltid varit som en liten frizon för mig. Annars umgås jag gärna med nära och kära. Och när dem inte orkar med mig, spelar jag gärna en timme eller två.
5. Du har varit med många år i Svenska Specimentävlingen, hur kommer det sig att du ställer upp? Och hur pass viktig är tävlingen för dig i ditt egna fiske och är det tävlingen som styr ditt fiske?
Jag har sedan unga år sportat (tro det eller ej), och alltid haft en jäkla vinnarskalle och varit en tävlingsmänniska. Jag började som sagt med tävlingsmete där man har hämtat hem guld, silver och bronsmedaljer från både sm och nm. När jag sedan gled över till specimenmetet så kändes det nästan självklart att man ville gå med i en klubb som ställde upp i ”svenskan”. Tyvärr så började jag intressera mig för svenskan när hypen kring tävlingen börjat svalna, så jag fick aldrig riktigt uppleva hetsen som var på den gamla goda tiden.
Personligen så gillar jag jaget, och att man som lag försöker peppa och sporra varandra till att göra det där lilla extra. Att vi styrde upp vilka som satsar på vilka arter. Svenska specimentävlingen var och är nog fortfarande en viktig hörnsten i det svenska metet. Det är den tävlingen där man kan mäta sig med andra klubbar och genom lagarbete ta hem det hela.
6. Vilket är ditt bästa minne som är kopplat till just Svenska Specimentävlingen?
Det bästa minnet är nog också det sämsta minnet. Det var 2014 då jag fortfarande var med i SG Tusenbröderna, och vi sa redan under vårt årsmöte att ”i år ska vi ta hem skiten”. Vi var ett gäng ifrån klubben som satsade helhjärtat på att vinna tävlingen och vi hade massor av grymma fiskar med det året och ledde tävlingen fram till hösten. Då hade vi svårt att pricka dem fiskarna vi verkligen behövde. The Art Of Fishing gick om oss i December och vi for fram och tillbaka mellan de lakevattnen som under den perioden var heta och värda att nöta på.
Min vapendragare Anton lyckades knipa en 5+ lake på det andra passet och det gav oss lite vind i seglet. Men vi lyckades inte få någon mer stor som skulle ge oss de sista poängen vi behövde.
På nyårsaftons eftermiddag får Anton en lake på typ 3.63 kg eller liknande. Det visade sig till sist att om den hade vägt 60 gram mer så hade vi vunnit med 1 poäng. Men nu hamna vi på en andraplats och The Art Of Fishing fiskade helt sjukt bra det året.
Varför är detta mitt bästa minne? Jo, för vi hade en bra stämning i klubben och mer eller mindre alla försökte dra sitt strå till stacken. Jag fick en känsla av att såhär måste det vart under tävlingens storhetstid.
7. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?
Under yngre år så fiskade farsan och hans vapendragare mycket mört uppe i Dalsland, och både farsan och hans kompanjoner har fått stora mörtar. Jag tjatade med mig en dag, efter suttit och stirrat på min quivertip i typ 10 timmar så ångrade jag mig grovt att jag följde med. Men tillslut så får jag ett microhugg och jag krokar lite halvdant och möts mot en skaplig tyngd. Fisken beter sig dock som en klassisk braxen och besvikelsen börjar komma smygandes.
Drillar in fisken och ska precis håva den, och då uppenbarar sig en mört som är ohyggligt stor. Farsans kompis kommer och ska hjälpa mig att håva och även han blir lite kallsvettig. Jag försöker försiktigt pressa den mot håven, men då ruskar den till i ytan och min storlek 14 krok släpper…
Den verbala storkanonen ekade nog genom hela Dalsland!
8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Jag har nog aldrig riktigt tabbat mig ”in public”. Finns nog alldeles för många bloopers, men den som jag aldrig kommer glömma är när jag och en kompis var och metade mört. Jag skulle släppa tillbaka en Abborre på strax över kilot, och vadar ut en bit i vattnet för att släppa tillbaka fisken i sitt rätta element. När jag sedan ska vada tillbaka så fastnar jag med mina stövlar precis vid strandkanten.
Jävla lerhåla tänker jag och sätter händerna mot strandkanten för att trycka mig upp. När jag väl kommer upp så har jag någon konstigt i hela vänsternäven. Såklart satte jag vänster handflata rakt i en hundskit…. Dessutom går ett par svamplockare förbi när jag står och smålipar ”uuuuh, jag har hundskit över hela händerna”. Shit happens…
9. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Mitt personbästa på Färna.
Som min absoluta favoritart så har har jag också lagt otroligt mycket tid på just den arten. Jag fick som sagt min första Färna 2003 som då vägde 2.4 kg. Det tog 6 år innan jag persade på Färna igen. Fick under en sjukt kall marsdag min efterlängtade regga, 2.5 kg vägde den in på. Efter det släppte det och jag höjde mitt pb varje år. Tillslut fick jag en riktigt fin Färna på 2.9 kg prick på frilinefiske och då var det dags för nästa mål, 3 kilos Färnan skulle bara sitta där.
Det tog måååånga timmar, och många mil fram och tillbaka. Men tillslut under påskhelgen efter att nött på en pegg där det några veckor innan togs en Färna på 3+, så rister mitt ena spö till så nästan lacken runt spöringarna spricker! Kompisen Anton springer nerströms då jag ropar att jag har kontakt med en bättre fisk. När vi vid första anblick ser fisken så sa vi båda att den bör vara en 2.8-2.9 kgs fisk. När jag väl håvar fisken och den visar ryggen så ser det ut som en skogaholmslimpa som ligger i håven. Det var det bredaste ryggen jag någonsin sett på en Färna. Vågen visar på 3.3 kilo och den grådaskiga långfredagen blev bra mycket lättare och jag svävade på moln bra länge efter den fisken!
10. Vilken artikel i en fisketidning genom tiderna har gett dig mest gåshud?
De tidiga artiklarna i Fiskejournalen under -80 talet! Ian Heaps metartiklar etsade sig fast på min hjärna och jag låg och bläddrade igenom dem tidningarna om och om igen. Några år senare läste jag en artikel som var skriven av Jörgen Larsson, om fisket i Store och Mölledamm, och för första gången väcktes nyfikenheten för karpen. Även artiklar med Kaj Jonsson när han fiskade i Svartån var också oerhört inspirerade.
11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?
Enkelt! Åke Madsens svenska rekord på ål! Så otroligt mycket tid och energi han la på en art, och för att försöka knäcka koden för den magiska arten! Har själv bevittnat mer än tillräckligt stora ålar genom åren, men en ål på 3.725 kilo är mer än mäktigt!
12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Jag svarar både och!
Det är en tillgång då gemene man får chansen att åka och fånga ett drömexemplar av en specifik art. Vi ska skratta oss glada att vi ändå har såpass många otroligt häftiga vatten i detta land. Den negativa sidan är fisketrycket och jag har personligen bevittnat flera vatten fullständigt gå sönder på grund av fisketryck. Alla har inte vart ”supervatten” i den bemärkelsen, men det är ändå tråkigt när små pärlor inte är densamma.
Sedan har jag tyvärr varit med om vid fler en ett tillfälle att markägare där man tidigare har fått lov att fiska, och haft en bra relation med surar ur och förbjuder allt fiske då folk missköter sig vid våra vatten. Vett och etikett, och tänk efter så kommer vi kunna bevara våra härliga vatten i många år till. Tyvärr så tror jag att många av våra ”supervatten” en dag kommer slå tillbaka.
Vi tackar Daniel för svaren!
Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.
På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.
