12-Snabba Frågor till: Martin Bengtsson

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Martin Bengtsson är en riktigt duktig och trevlig metare som man kanske inte ser eller hör så mycket ifrån. Så därför är det extra roligt att få bjuda er på hans 12 Snabba Svar. 
Men frågan är vad som hände när en felkrokad brax skulle släppas tillbaka… Och vilken är hans största tappade fisk… Ja det och mycket mer får ni reda på när ni läser hans 12 Snabba Svar. Så släng er i soffan en stund, för det här är riktigt bra! 

Martin Bengtsson med en fin ål

1. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

Hmm, svår fråga.. Det finns många arter jag gillar fast på olika sätt. Abborre och braxen är arter som jag lagt mycket tid på så de ligger varmt om hjärtat. Likaså ål. Men om jag måste välja en blir det nog sutare. De är vackra, lite mystiska och ger bra böj i spöet på rätt utrustning. Denna art har gett mig massor med fina minnen. Midsommar i Nästången, min första sutare i Emån, alla stunder i Kölbydammen, larmtjut i Antorpa…

Men roligast var nog en natt i Rogbergasjön i början av 2000-talet. Jag fiskade tillsammans med Mats Kalénius som jag har mycket att tacka för när det gäller fiske! Kvällen innan hade vi flötmetat från båt med gott resultat men då min bror Johan ville hänga på bestämde vi att jag skulle fiska från land och de i båten. Inget jag klagade på då de som känner mig vet att jag gärna fiskar ensam. Eller som min bror brukar säga: ”Gå inte iväg så jävla långt nu!”

Jag körde tre larmspön i en liten vik och för att ha något att göra satte jag mig med ett feederspö ett tiotal meter bort från podden. Long story short- När Mats och Johan kom för att hämta upp mig på morgonen hade jag fångat sex sutare, varav tre över 2,9 kg. Alla på feederspöet! Den största vägde 3150 gram och är inget monster nationellt sett, men sjörekordet låg på 3200 g så för det vattnet var det en stor fisk. Dessutom var det en viktig lärdom att ta med sig. Fiska där fisken är och stirra dig inte blind på en viss metod!

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Det blir delad plats mellan två herrar från Nybro.
Luis Rasmussen och Dan Dellerfjord. Förbaskat duktiga fiskare och färgstarka karaktärer båda två!

Jag började intressera mig för metet i 10-årsåldern och plöjde farsans gamla Fiskejournalen dagligen så jag var väl bekant med ovanstående legender. När jag 1997 som 15-åring fick chansen att vara med i ”Team 200lbs+” och tävla i samma lag som Dan och Luis trodde jag knappt att det var sant!
Att dessutom träffa sina idoler i mörkret på Oknö, på lagets sikträff, var en surrealistisk upplevelse. Vi såg inte handen framför oss men kunde ändå ganska snabbt identifiera gestalterna med hjälp av dialekten. Rikssvenskan kommer faktiskt inte från utkanten av Nybro även om man kan tro det!

En ung Martin Bengtsson

3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?

På ett sätt är det tråkigt att metet har så låg status i Sverige. Speciellt när man blir nekad att meta eftersom det finns ”finare” fiskarter i vattnet. Ibland blir jag sugen på att arrendera en liten sjö och sätta upp en skylt med texten ”Allt flugfiske FÖRBJUDET” som en motreaktion till denna ”artism” som pågår här i landet.

Vi seriösa metare sköter oss oftast ganska bra oavsett vilket vatten vi åker till. Och jag har ännu inte känt något behov av att promenera runt Rögle dammar med en död braxen över axeln bara för att säkerställa att alla uppfattat att jag har fått fisk. Men så länge vi är intresserade av ”skräpfisk” får vi väl skylla oss själva…
Det positiva med att metet inte är så stort i Sverige är framför allt att fisketrycket är begränsat.

Sen gillar jag att metet är lite mystiskt och udda, ett fiske för de nördigaste nördarna helt enkelt!

4. Du har ju varit med i Svenska specimentävlingen så sent som förra året, men även tidigare år. Vilket är ditt bästa minne som är kopplat till just Svenska Specimentävlingen?

Det bästa är alla nya människor jag träffat genom tävlingen. 1998 struntade vi i ”Småländskan” och gick med i ”Svenskan” istället. Laget hette ”Absolut Specimen” och var ett stockholmslag med undantag för tre fjuniga smålänningar. Min bild av stockholmare blev mer rättvis det året och det småländska
”säga-hej-lite-försiktigt-med-tio-meters-mellanrum-samtidigt-som-du-helst-ska-titta-i-marken-och-skrapa-med-foten”
samt telefonsamtal med inledningen ”va gör du?” byttes snabbt ut mot huvudstadliga bamsekramar och dundrande
”Hur fan e leeeeget gubben!!?”

Några år senare var jag även med i ”Team Cisco” och fick äran att träffa nya legender, speciellt två bröder som även dem betytt mycket, både för mig personligen och det svenska metet i allmänhet. Om jag skriver ”färnamete i Svartån” dyker nog namnet upp… Säga vad man vill om stockholmare men fiska det kan dem!
(Lyckligtvis kommer morsan från Bromma så lite av den genen kanske man har fått i sig!)

Martin Bengtsson med en fin abborre

5. Metet har legat dig varmt om hjärtat i många år, vad är det som gör att just metet är din passion? Finns det något specifikt tillfälle eller fångst som gjorde att du blev fast?

Skulle tro att sikfisket har störst skuld i det hela. Jag växte upp på Oknö utanför Mönsterås så vi hade cykelavstånd till riktigt bra ställen på den tiden. Vi fiskade med de spöna vi hade och när vi kastat ut alla beten var det som att sitta och titta på ett stapeldiagram eftersom alla spöna var olika långa… Men fisk fick vi!

Så en dag började det dyka upp annorlunda figurer på stränderna. De hade gröna parasoll och tjocka overaller, ja en hade till och med en overall som flöt!
Sikfiskarna vi tidigare träffat var pratglada och stod gärna i klunga flera meter från spöna. De här metarna var yngre och mycket fokuserade på fisket.
Spöna de använde var långa och tunna och spötopparna var målade i starka färger.

Jag blev förhäxad av de där spötopparna. De var mycket coolare än våra täljda träklykor vi hängde på linan!
De använde små sänken och linor i 0.16-0.18 m.m. Vi använde blyklumpar från farsans ryssjor och ”Abulon Test 0,23” som gick av i vartannat kast. Våra första ”Storfiskar” var sikar och så glada vi blev för dem! Jag hade då provat olika idrotter, musikinstrument m.m men inget kom i närheten av känslan att fånga en storfisk.

6. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige?  
Är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?

Det vore nog att fånga en riktigt stor fisk av någon meteart. Det behöver inte vara ett svenskt rekord men gärna i närheten. Jag har fått bevittna både sarv och färna som varit och sniffat på rekordet men aldrig fångat någon sån fisk själv.

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

Min sik på 3525 gram som jag fångade som 15-åring på hemmaplan den 6:e januari 1998. Det var helt vindstilla och nappet var minimalt. Jag fick den på ett 10-fots mjukt bottenmetespö och att se den vältra sig i det klara vattnet var både hemskt och underbart på samma gång!
Jag kände mig odödlig i flera veckor efter den fångsten.

Martin Bengtsson med en sik

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Oj, det finns mycket att välja på!

Men jag måste nog välja Dalälven hösten 2017. Jag fiskade i kanalen och skulle smyga ner på en klippa och ta loss en felkrokad braxen när jag tappade fotfästet och dök rätt ner i älven. Både jag och spöet drev iväg i strömmen och jag ropade med chockade lungor till Micke, som undrade om jag levde överhuvudtaget, ”Spö…sp…spöet!” Micke lade ut ett elegant underarmskast och lyckades dra in både spö och braxen till kanten. Upp kom även ett halvdränkt skäggsvin som snabbt konstaterade att det var dags att åka hem.  Ja, det fanns fler vittnen till händelsen…

Om någon på andra sidan älven hade en Go-Pro kamera på sig är ännu oklart.

9. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?

Tror jag väljer min första braxen över 6 kg. Trots många år i Hossmoån och 37 braxnar över 5 kg krävdes det ett vattenbyte för att lyckas. Min största från Hossmoån kommer nog stanna på 5930 gram då jag tycker att magin har försvunnit lite i ån av olika anledningar. Men man vet aldrig!

Martin Bengtsson med en fin brax

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor? (Störst som störst exemplar för en specifik art)

Jag vet med säkerhet att jag har tappat en färna på 2975 gram eftersom polaren fick den med min krok i munnen en stund efter att jag tappat den på frilina…

Jag såg en fisk som gick upp och tog en brödbit i ytan långt nedströms så jag bet snabbt av linan och knöt på en krok. Antagligen slarvade jag med knuten för fisken tog min brödbit och jag kände den en kort stund efter mothugget innan den släppte. När Fidde senare fick en fin fisk på bottenmetet så sa jag på skämt ”Tänk om min krok sitter i munnen på den!” och tittade ner. Och mycket riktigt! Där satt den, stadigt och fint nästan i svalget. Så kan det gå!

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?

Vet att en viss 26-kilos gädda har nämnts här förut, men för att inte upprepa sig för mycket skulle jag nog säga Esbjörn Möllerströms sik från Saltö på 4,6 kg.
Minns bilden från Fiskejournalens årsbok. Den var brutal! Bubblan hade varit kul att se live också förstås.

Här kan ni läsa Esbjörns 12 Snabba Frågor

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.

Tycker de absolut är en tillgång!

Men felet många gör är att de börjar fiska direkt i dessa supervatten. Jag lovar att man uppskattar sin första 4-kilos sutare mycket mer om man har börjat i lättfiskade vatten med mindre fiskar. Börja enkelt och traditionellt! Flötmeta med mask i din lokala lilla sjö!

Sätt upp egna personliga mål och bry dig inte så mycket om vad andra fångar.

Martin Bengtsson med en gräskarp

Vi tackar Martin för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

 

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *