12-Snabba Frågor till: Percy Karlsson

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Percy Karlsson är en riktigt duktig sportfiskare och metare som har fångat många fina fiskar genom åren. Han har även gjort en vadslagning som han fick äta upp, men mer om det längre fram! Men vad hände egentligen på isen en gång… Ja det och mycket mer får du reda på när du läser hans 12 Snabba Svar!

Percy med en riktigt fin mört!

1. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.

Den arten som har gäckat mig mer än vanligt är ismetegösen. Jag fick inte upp en enda gös under min gösjakt som pågick under TIO års tid. Jag startade år 2005 och höll på till 2015 innan det släppte. Under hela perioden hade jag med mig olika kompisar och de fick såklart gös, varav flera stora men inte jag. Slutligen kom helgen när proppen gick ur, jag fick fem gösar, varav två fiskar över storfisk med topp på 7780 gram.

Vid ett av passen åkte vi upp dagen efter nyårsafton, då det hade utfärdats varning för snö men i vår iver så noterade vi inte i vilka mängder. Vi slog upp vårt tält och riggade alla spön. Vart efter tiden gick så började snön att falla i en allt mer tilltagande mängd, snöfallet tvingade oss till det ända valet, dvs att krypa längre in i tältet. Vi kom till en punkt där hängivenheten ställdes mot vädrets makter och att kunna hitta vägen hem. Vårt val föll på att avbryta passet, med ett problem kvarstod att lösa. Snön hade täckt över alla våra spön, och suddade ut alla konturer med endast några svagt anande kratrar där varje spö låg. Lyckligtvis hittade vi all utrustning och kunde molokna åka hemåt.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

I mina yngre år tog min morbror med mig ut på spinnfiske efter gädda i Småländska insjöar och det var där intresset för fiske startade. Mitt fiskeintresse fortsatte och intensifierades ihop med min kompis Marcus. Fisket med mer inriktning på något mål startades av min son Philip 4 år gammal, som vid ett bryggfiske tog en abborre på 1600 gr. Det tände en gnista och en tanke , -Jag borde väl också kunna få upp en regg-abborre! Min tanke stämde, efter ett mer inriktat fiske än tidigare så kom den till slut upp.

Suget efter att kunna påverka mitt fiske blev då större och jag sökte mig till klubben SK-ÅL (Palle Sköldblom, Johan Hedman, Jari Savolainen och Roine Tvingsell mfl) där jag fick en inblick i metet och lade mycket tid tillsammans med Roine Tvingsell. Roine visade sig vara en lyckad bekantskap och en livslång fiskevän, det gav mitt framtida fiske en välinriktad skjuts framåt efter stor gädda och en mängd med andra arter. Roine var och är en perfektionist för fiske efter stor gädda, han började tidigare än många andra med utstuderade och detaljerade strategier.

Så min förebild är egentligen en längre berättelse med olika upplevelser och många personer.  När art-jakten nu hade startat så lärde jag känna Vicktor Hallensjö under ett pass i Hossmoån och sedan dess har vi gjort ett oräkneligt antal resor tillsammans efter många olika arter.

Percy med en grann sarv!

3. Du bor ju i närheten av det numera välbesökta “abborreträsket” Kalmar sund. Men om vi har förstått det rätt så har du lagt många timmar på jakten efter de stora abborrarna genom åren. 
Vad tror du har gjort att abborrarna har blivit så stora dära och hur tror du beståndet påverkas av det höga fisketrycket? Det har ju ändå kommit upp många stora i flera år nu. 
Sen vill vi såklart höra om ett riktigt minnesvärt abborrefiske för dig, ta oss med tillbaka till det passet som etsat sig fast mest!

Här kommer en ärlig men lite tråkig beskrivning om ”abborreträsket”. 
Abborrefisket i Kalmarsund kan prestera stora fiskar i rätt stora antal och mitt antagande är att föryngringen inte fungerar för tillfället, för det är just vad som finns – grov abborre men inga mindre. Förhoppningen är att föryngringen ska ta fart som det gjort för gäddan i samma område.

Ett av passen jag mins därifrån, är när jag fick första efterlängtade 2:an. Den dagen var fisket inget vidare. Jag visste att stället var bra, då vi tidigare fångat flera stora fiskar, men det verkade inte räcka denna dagen. Jag fick ett hugg och drillade in en mindre abborre, på med ny löja och jag kastade direkt om mitt bottenmete.

Hann inte mer än spänna upp linan förrän jag fick ett brutalt hugg. Jag tänkte direkt gädda eftersom det var så stumt samtidigt som den gick längs med botten. När fisken närmade sig båten, så ser jag en vit siluett och tror att det är en gädda på ett par kilo. I nästa sekund så vänder sig fisken om och då ser jag att fisken är randig. Jag måste medge att jag fick lite panikkänsla då jag var själv i båten och att jag inte hade full koll på håven, jag såg ju direkt att den här var stor!

Vegetation var tät och abborren var brutal i sina försök att nå den. Drillningen var nästan mesig fast att jag försökte att vinna hem lina, jag ville inte tappa fisken med anledning av att jag drillat för hårt. Slutligen glider abborren över håvkanten och då förstår jag att detta är absolut den största abborren jag har fått. Det blir en obeskrivlig känsla och upprymdhet när jag ser att vågen visar ”pers” 2027 gram.

4. Vad är det som driver dig när det kommer till metet/fisket? Motivera.
Är det jakten på stora fiskar? Att få vara ute i naturen? Äventyr? Annat?

Friheten att vara ute i naturen är en härlig känsla samtidigt som jag ibland får lyckas med mina planerade projekt. Jag gav mig fasen på att jag skulle ta 20 arter inom en viss tid, och vid ett tillfälle där jag var lite övermodig, sa jag om jag lyckades med 20 arter så skulle jag även göra en ”Svensk Klassiker”, dvs cykla, simma, åka skidor och springa alldeles för långa sträckor om man är otränad. Som tur var hängde Vicktor Hallensjö med i detta dårskap och vi överlevde alla krävande moment.

Percy Karlsson och Vicktor Hallensjö har gjort en Svensk Klassiker

Metet har gett mig många nya vänner och upplevelser. Det är roligt att fiska tillsammans, men jag har inga problem med att sitta själv om jag har ett mål som jag vill uppfylla. Mitt hjärta brinner för fisket som numera är det naturliga valet även om fysisk träning kanske skulle finnas med oftare på schemat om än inte i form av tävling.

5. Det svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?

Ska metet öka så måste föryngringen av nya fiskeintresserade personer öka. Det är idag svårt eftersom förutsättningarna numera är begränsade. Under min uppväxt så kunde jag meta överallt då det fanns gott om fisk i alla vatten.
Ytterligare en faktor är konkurrensen om ungdomars tid. Idag är utbytet av sysselsättning större och enklare än vad det var förr. Att sitta vid datorn är lättare än att ta sig ned till en å.

Jag tror att föräldrar/vuxna måste inspirera yngre för att de ska ”nappa” på intresset för fiske.
Förbättras möjligheten för ungdomar att meta genom att t.ex antalet lättillgängliga vatten såsom Rögle dammar skulle öka i antal. Så ökar nog antalet intresserade i samma takt.

Om dammarna innehåller exempelvis snabbväxande fisk som karp men även andra arter som passar i dammen där ungdomar kan fiska och umgås så skulle det säkert ge ett större meteintresse.

Alla kommuner borde kunna gräva dammar som skulle kunna generera både arbetstillfällen och fritidssysselsättning för människor i olika åldrar. Det skulle kunna bli en naturlig mötesplats för både äldre och yngre samt en inkomstkälla för kommunen.

6. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

Jag är en allätare så det är svårt att välja en speciell art, men om jag måste välja, så blir det rudan. Rudan är så spännande och knepig, när man sitter och flötmetar och bubblorna närmar sig flötet vid din mäskplats så är spänningen total!

Det starkaste minnet som kommer upp är resan på 40 mil till Ursjön, dit jag åkte helt själv utan mäsk och beten eller ens ha varit i sjön tidigare. Jag fick tips av polare som varit där och hade även ett givande samtal med John B som driver sjön.
Informationen jag hade fått var att det skulle sitta tre engelsmän och skåningen Jardeland vid sjön. När jag kom ned till sjön så blev mitt beslut att fiska längst in i sjön, i och med att de första och mittersta platserna var upptagna plus att jag tänkte att de inte var lika hårt fiskade eftersom det var längre att gå.

Jag mäskade ut på två platser och riggade min utrustning, nästan med en gång så kommer bubblorna in runt flötet, men ingen nappar. Timmarna går men efter flera timmars fiske är resultatet endast några taffliga försök till krokning, där alla misslyckades.
Jag var tvungen att samla tankarna och gick därför till bilen för att sova, men morgonfisket blev exakt lika.

Frustrationen och tvivlet på mitt fiske började växa sig större i takt med att jag inte fick fisk, -fel bete, fel rigg eller vad var fel??

Jag hade ändå fiskat ruda innan så jag hade en del knep på lager. Men här behövdes något nytt som jag inte hade provat ännu. Jag bytte plats. 
Det fanns en ledig plats i en liten vik cirka 70 meter från min första plats och den mäskade jag upp. Jag bestämde mig för att börja om från början, jag bytte lina, ändrade upphängningen, minskade sänkena och lite annat. Jag lodade upp platsen och började fiska.

I bakhuvudet snurrade tanken om jag hade tagit rätt beslut. Jag hade ju ändå haft fisk inne på min förra plats. Kvällen fortlöpte utan en enda bubbla. Nu var de kaos, -vad fan har jag gjort, tänkte jag. Jag gjorde ett beprövat val, jag gick till bilen för att sova och invänta morgonfisket.

Efter fyra timmars dålig sömn så var jag tillbaka med grejorna och satte mig i stolen. Ut med flötet igen, timmarna går och inget händer. Klockan börjar närma sig 08:00 på morgonen. Jag ringer ett samtal hem för att kolla av läget och känna stödet hemifrån. Under tiden jag pratar i telefonen så ser jag i ögonvrån att flötet hoppar till för att millisekunden senare försvinna helt.

Jag både krokar fisken och kastar telefonen i samma rörelse. Telefonen landar i gungflytet och jag känner fast fisk. Rudan visar direkt sin starkaste sida och gör en snabb rusning på 10-15 meter varpå jag känner att det är en fin fisk. Pulsen är nu hög när rudan rusat klart och jag strax därefter får tillbaka kontrollen genom att låta fisken glida in över håvkanten. Jag faller tillbaka i stolen och har svårt att greppa vad som just hände. Men ändå är lyckan total. Rudan är stor!
När jag ska lyfta rudan till mattan för att väga den, känner jag tyngden!

Engelsmannen kommer rusande från platsen bredvid, han är lika entusiastisk som jag är paralyserad.

Han börja babbla vilt med mig men efter dålig sömn med lite mat så är jag disorienterad och har svårt att formulera mig eller ens prata tydligt. Rudan vägs in på 2505 gram! Jag är både chockad och överlycklig! Jag fotar fisken, ger bort mitt mäsk, mina beten och åker direkt hem. Resan går otroligt lätt, jag tror det var jag som körde? Jag var ju bara själv dit, ha ha.

Percy Karlsson med en riktigt fin Ruda från ursjön.

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

När jag var i Thailand passade jag på att fiska arapaima vilket visade sig bli ett minne för livet. Under två dagars fiske tog vi var annan fisk min vän Johan, hans son Albin och jag. Fisket gick bra och vi fick ungefär femton olika  arter, bland annat aligator gar, mekong mal, olika sorters karp och red tail catfish upp till 14 kg. Men vi längtade alla efter en arapaima. Första dagen var det bara jag som fick arapaima, upp till 40 kg.

Dag två kl.08:30 kastade jag ut mitt flöte mot en kanalmynning i dammen. En plats som var svår att nå, men som såg bra ut. Flötet dök och jag krokade, den rusningen som kom efter den krokningen var den värsta jag varit med om. Fisken rusade minst 70 meter i en enda rusning och guiden skriker ”Big arapaima!!” De känner igen alla fiskar i dammen så de vet vad de talar om. Fisken rusar rätt upp i kanalen och når nästan dammluckan innan jag får stopp på den. Fisken är brutalt stark och det värsta jag känt på! Jag börjar tvivla på utrustningen som är i klenaste laget för den här fisken. Fisken går runt tungt i dammen och vill inte ge sig. Tankarna snurrar i huvudet och jag blir extra nervös när jag kommer på att kroken saknar hulling. 

När den väl kommer till in till strandkanten så hoppar vi ned i vattnet, eftersom de extremt rädda om sina fiskar och inte håvar de stora fiskarna. 

Man känner sig inte helt bekväm att stiga ned i vattnet ihop med det urdjuret som dessutom visade sig vara den näst största arapaiman i dammen, på ca 100 kg !!

Just när jag skulle kasta om så ser jag en arapaima ta luft, varpå jag kastade mitt bete där. Det tar bara 2 minuter så försvinner flötet. När jag krokar fisken blir det som en explosion i form av en kolsyrekaskad på 3×3 meter, helt enormt, varpå guiden skriker, -You crazy Swede, you are so lucky, this is the biggest arapaima in the lake!!

Denna fisken väger ca 140 kg och har bara varit uppe 5 gånger. Spöet står som en pilbåge och efter några skakningar på huvudet så släpper den…Surt!
Till historien tillhör även att det har varit engelsmän där som har fiskat i 15 dagar i rad utan att få en enda arapaima. 

Kl. 20:30 samma dag får jag ännu ett hugg som visade sig vara den första Arapaimen på 100 kg, jag får alltså den näst största Arapaiman två gånger under samma dag, helt otroligt! 
Jag är nöjd.

Percy med en riktigt stor Arapaima!

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Vid ett ismetepass  glömde jag mina stövlar hemma och tvingades gå i isvatten men mina gympaskor ut till fiskeplatsen. För att inte förfrysa fötterna tog jag av mig skorna och hängde dem på tork. När det nappade på mina spön fick kompisarna dra mig i pulkan så jag slapp springa barfota på isen…

9. Du har ju fått en lagerkransnål vilket är 20 olika registrerade arter i storfiskregistret. Är detta något som driver dig i ditt fiske att fånga olika arter över storfiskgränsen? Eller är det snarare något som kommit som en bonus? Sen vill vi gärna höra om en minnesvärd fångst som hamnade bland alla dina fina fångster?

Sista åren har jag inte lagt så mycket tid på nya arter men ser fram emot att ta upp det igen med några kompisar längre fram.

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?

Internationellt så är det garanterat arapaiman, men i Sverige så är det en riktigt stor gös jag tappade vid båtkanten för några år sedan. Det tog en vecka att kommer över den fisken.

11. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?

Arapaimafiske i Amazonas vore riktigt häftigt! Att få fiska efter dessa monster i deras naturliga miljö hade varit en fantastisk upplevelse! Att dessutom få uppleva regnskogens alla djur och växter hade varit ett minne för livet!

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.

Absolut en tillgång. Jag tycker det är spännande att fiska i dessa vatten, men man måste samtidigt ha respekt för fiskar från andra vatten. En sutare på 3 kg är en riktigt fin fisk om man bortser från våra kända vatten. Men bör vara minnesvärd även där. Det är lätt att bli fartblind om man lägger mycket tid i supervatten.

Percy Karlsson med en fin karp!

Vi tackar Percy för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *