12-Snabba Frågor till: Roger Hellsten
Roger Hellsten är en mycket duktig sportfiskare och metare. Han har varit med och upptäckt olika vatten och metade hårt och tävlade i Svenskan förr. Han har bland annat fångat en riktigt stor Ruda som du kan läsa mer om längre ned. Men vilken fisk är den största han har tappat och vad hände egentligen utmed Svartån… Ja det och mycket mer får du reda på när du läser hans 12 Snabba Svar!
1. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.
Det är nog ålen.
Har lagt otaliga pass i många heta vatten under årens lopp men har absolut inget resultat att skryta med. Hittade till exempel en sjö utanför Södertälje där bonden som ägde sjön tagit några riktigt stora ålar på långrev. Jag åkte ut och pratade med honom i hopp om att få tillstånd att fiska i hans sjö. Det var inga problem, men just som jag skulle gå så ville han visa mig en ål han hade i frysen. Men det var ingen ål som jag känner igen dom utan det här var nåt helt annat, det påminde mer om en jäkla Anakonda. Ålen vägde 3900 gram!
Nu var inspirationen på topp, nu jäklar skulle det bändas grov ål! Promenerade raskt ner till sjön och valde swim samt la ut mina beten. Men inte blev det någon ål den natten, inte heller de följande minst 40 passen jag lagt i den sjön under årens lopp.
2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Som riktigt ung var idolerna gubbarna det tidiga Specimensverige; Dan Dellerfjord, Luis Rasmussen, Göran Nilsson genom reportagen i dåtidens fisketidningar.
Numera är det framförallt Leif Krause, Richard Linderoth för deras otroliga förmåga att gång på gång ta de allra största.
3. Det svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Jag ser dagens minskande upptagningsområde för ungdomar som ett stort problem. Det är inte lika aktiv ungdomsverksamhet i klubbarna som det var förr. Jag hade förmånen att vara med i Södertälje SFK. Ungdomssektionen var väldigt aktiv med pysselkvällar, metetävlingar flera gånger i veckan och vi var många jämnåriga som genom detta fick möjlighet att prova på metet och dess mångsidighet.
4. Du har ju fiskat mycket med Henrik Sandahl genom åren. Henrik är ju en herre syns både här och där! Men berätta hur är det att fiska med honom när inte en kamera är med? Är han lika envis men ändå lika glad eller är han mer tjurskallig då? Berätta även om något bra, roligt, intressant fiskepass ni gjort tillsammans.
Jo , Henke är sig fortfarande lik. Passionen, drivet, humorn och förmågan att ta stora gäddor är det jag tänker på främst.
Vi började fiska tillsammans redan i moppeåldern och på den tiden var det gädda som låg högst upp på agendan även om vi också metede en hel del.
Bla filmen ”Gädda” med Per Lindberg och Anders Sköld gick varm i VHSén. Vi kollade på den filmen otaliga gånger och analyserade allt in i minsta detalj.
Vi fiskade mest i Furusunds skärgård där Henke´s föräldrar hade sitt sommarhus. Drivet vi hade var enormt stort, innan vi hade körkort och bil så åkte vi ibland kommunalt från Södertälje till Yxlan ute i Furusunds skärgård en resa på ca 4-5 timmar, fullpackade med spön, betesboxar och varsin stor bag med kläder.
Ett annat galet exempel på vårt driv var en vårdag när isen fortfarande inte hade släppt i vikarna vilket gjorde att vi inte kunde komma ut med båten. Vi körde därför landfiske från klipporna, ett av våra hotspots låg på en ö ca 200 meter bort vars västsida hade öppet vatten. Problemet var att sundet mellan ön och fastlandet fortfarande var täckt av is.
Vi bestämde oss då för att försöka bryta isen med hjälp av en optimistjolle och en yxa. Vi gick på varsin sida om jollen och när isen brast hoppade vi snabbt i båten och högg oss framåt med en yxa några meter tills isen sen blev tjockare igen. Då lyfte Vi upp båten igen och gick några meter innan den brast igen, osv osv. Det fanns inget som bromsade drivet för att fiska storgäddor.
Henke hade redan då en otrolig förmåga att ta de allra största toppfiskarna. Till exempel 1990 då han tog inte mindre än 6 st gäddor över 12 kilo, en helt makalös bedrift!
5. Du var ju med och startade specimenklubben Stockholm United. Vad hade ni för målsättning med klubben och vilka var med när ni drog igång? Berätta även någon händelse som har etsat sig fast extra mycket från den tiden då det begav sig?
Det fanns många mindre klubbar i Stockholms Specimentävling på den tiden, och detta var väl i grunden en satsning på att ta hem Svenska Specimentävlingen. Gamla rävar som Jens Olsson, Per Lindberg och Anders Sköld, samt vi yngre från ”Bobäckengänget” slog oss samman.
Det var i och med detta resandet till dåtidens supervatten satte igång för min del. Kölbydammen och Nästångens sutare, Storbraxarna i Härsjön och Hagbyån, Svartån m.m.
Från höger till vänster: Henke Sandahl, Jesper Olsson, Per Lindberg, Kenneth Agnebo, Anders Sköld och Nicklas Thulin.
6. Du metade mycket Ruda i Stockholms skärgård förr. Kan du berätta om någon händelse som du kommer ihåg lite extra mycket? Likaså vilken är din största Ruda från skärgården och hur gick det till när du fick den?
Min största Ruda är den jag fick i Rassa vikar år 2002. Detta pass likt så många andra fiskade jag tillsammans med Jeppe Olsson. Det var ett av flera pass vi lade med sikte på att ta någon av de stora individerna som vi visste simmade där. Just denna natten satt jag intill ett glest vassbälte med ett djup runt metern. Vi fick en del sutare och någon ruda under natten och när det hade ljusnat så kom det in större fisk och åt på mäskplatsen.
Vasstrån som skakade till lite och små bubblor avslöjade deras närvaro. Fick rätt så omgående napp och såg att det var en Ruda jag krokat. Väl i håven så kändes hon tung men det var först när måttbanden visade på 46×46 cm i längd/omkrets som jag förstod att det var den största individen i Rassa jag landat. Vågen bekräftade det genom att stanna på 2525 gram.
Det var då den tyngsta skärgårdsrudan.
Vet inte om det står sig än idag eller om det kommit upp större?
Rassa vikar är några natursköna vikar närheten av Nynäsham.
Området har en stor stam av vildsvin vilket bla syns på det helt uppbökade skogsområdet kring just Rassa vikar. Det var under mitt första eller andra pass där och jag satt då ensam och metade från land (efter denna natt satt jag alltid i båt när Jag fiskade där).
Jag satt i en glugg i vassbältet och flötmetade några meter ut, det var kolsvart och helt stilla. Klockan var ca 01:00 när tystnaden bröts av ett enormt plask tvärs över maren jag satt i.
Vad i h-e var det tänkte jag för mig själv när jag plötsligt hör ett högt frustande och pustande. Jag tänder min lilla Maglite ficklampa och lyser ut över vattnet, där 20 meter bort lyser två ögon tillbaka mot mig samtidigt som jag hör på frustandet att det kommer närmare mig. Jag fattade fortfarande inte riktigt vad det var för nåt som simmade där ute. Det kom snabbt närmare min position och när det är 4-5 meter från mig ser jag huvudet på ett enormt stort vildsvin! Dessutom verkar det vilja gå iland just i den gluggen jag satt i.
Nu blev jag riktigt skraj, Jag tog upp håven och gjorde mig beredd. När vildsvinet var 2 meter bort så skriker jag och plaskar med håven för att den förhoppningsvis skall vända, men den stannar bara upp. Trycker nu håven i trynet på den men hon vill fortfarande inte ge sig, men så efter 20-30 sekunders ”fight” så vänder hon om och simmar bort mot andra sidan.
Snabbt som fasen river jag ihop mina grejer och springer till bilen.
7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.
Rudan från Rassa och ev Gräskarp på 11 kilo (över då gällande Svenska rekord).
Men har flera fiskar som jag håller lika högt, och som är resultatet av målmedvetna satsningar under flera år;
Sutare i Malmasjön över 4 kg, Sarv på 1440 gram från Svartån. Abborre över 2 kilo i Lödde.
8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Oj, jag har nog gjort en massa riktigt pinsamma saker.
Åkt ut med Ulf Stahre på 24 timmars djuphavsfiske i kuling-vindar trots att jag vet att jag har mycket lätt att bli sjösjuk.
Jag gjorde 1 nedsläpp, tror att någon av kompisarna fick veva upp. Kräktes non-stop hela fisketuren.
Ett annat pinsamt minne var när Jag fiskade vid Svartån.
Jag kom körandes ut mot ett fint bakvatten på en liten och lerig traktorväg som gick över en åker. Blev stoppad av en bonde i traktor som irriterat och bestämt avvisade mig från platsen med hänvisning att det var privat väg. Jag fick vända om och köra därifrån, men efter att fiskat en strömsträcka nån kilometer nedströms ett par timmar bestämde jag mig för att göra ett nytt försök och ta mig ut till bakvattnet.
Denna gång så syntes ingen traktor till så jag körde raskt ut på den leriga lilla traktorvägen. Vägen blev lerigare och lerigare ju närmare ån jag kom och rätt som det var så satt jag fast i en stor grop av lera. Bilen kom inte ur fläcken.
Det var bara att promenera bort till Bonden och be om hjälp att dra loss bilen.
Sjukt pinsamt!
9. Hur mycket metar du nu för tiden? Och i så fall efter vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart annat fiske som gäller och i så fall varför?
Saknar numera den tid och motivation som krävs för att orka satsa lika hårt som förut. Men med lite fiske efter nya arter till min reg-samling, hoppas jag att kunna passera 40 arter.
En bedrift som Jag trodde var 100% omöjligt när jag började specimenfiska.
Det som driver mig mest nu är lära mig nytt och utvecklas som fiskare.
2019 är det laxtrolling som jag skall lära mig och förhoppningsvis även prova på djuphavsmete (men då måste det vara vindstilla, hehe!).
Men cirkeln kommer att slutas en dag.
10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?
Det måste vara den Id som jag tappade precis vid håvkanten när jag metade i Strömsån år 2000.
Jag och Jesper Olsson var på en tur norröver där vi hade tänkt testa fisket i en del Id-åar, kända som okända. Om jag inte minns helt fel inledde vi fisket i Strömsån utanför Örnsköldsvik. Detta var supervattnet på den tiden och både Jag och Jesper hade några år tidigare lyckats få Idar över 3100 gram. Vi hade ett skapligt fiske under nån dag och landade varsin toppfisk på 2810 gram respektive 2790 gram. Men sedan avtog fisket och det verkade tyvärr som att leken var över då de flesta idarna vi fick var slanka.
Vi drog då vidare mot Umeå och mötte upp med några av medlemmarna i SG Fiskgjusen. Vi fiskade i lite olika vatten med dem under några dagar, i allt från små åar till stora älvar. Det blev dags för hemfärd och vi styrde söderut. I höjd med Övik så fick vi ett infall att svänga förbi Strömsån igen för ett kort försök.
Det verkade som att fisken nu backat ut i havet för ingen Id stod i de bakvatten där det normalt sett fiskades.
Plötsligt ser jag några svallvågor ca 100 meter nedströms, jag går ner och kollar vad det var som rev upp dem. Det visar sig vara en väldigt stor idhona som hade följe av 4-5 hanar. Honan var inte bara riktigt lång utan också rund som en boll, hon var så rund att fjällen stod nästan rakt ut från kroppen. Jag gick upp ca 15 meter och trottade ner mitt flöte mot strömkanten jag sett dem. Nät flötet kommer fram så sugs det ner under ytan med ett plopp.
När jag krokar så svarar det tungt, jag drillar in lugnt och försiktigt och fisken närmar sig håven. När Iden kommer upp i ytan ca 1,5 meter från håven ser jag att det är den stora honan, jag styr in henne mot håven men hon knycker tungt och rullar i ytan. Iden är klart över 60 cm och buken är helt abnorm, typ som en fotboll! Plötsligt lossnar min lilla maggotagnade krok, iden ligger kvar i ytan i en sekund eller två innan hon ställer sig på rätt köl och simmar ut i ån igen.
Den fisken tänker jag fortfarande på, jag är övertygad om att den var över Svenska Rekordet.
11. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
Det är inte helt enkelt, Sarv men också Sutare är definitivt två av dem jag håller högst.
När jag som ung grabb plötsligt fick min första sutare i Hemmavattnet där man fiskat så många gånger. Minns att jag tyckte det var nåt mystiskt över dem. Dom var skyggare, smartare och så vackra.
Flötmete en tidig sommarmorgon, det har ljusnat men solen har inte gått upp över horisonten. Skjuter ut lite maggot och hampa runt flötet, fåglarna sjunger och det är helt vindstilla. Moln av bubblor stiger upp till ytan på mäskplatsen. Plötsligt reser sig flötet rakt upp, vinglar till och lägger sig på ytan. Aggressiva hårda knyckar, korta snabba rusningar, en tung mörk fisk glider in i håven.
Jag hade förmånen att få vara med och upptäcka Malmasjön utanför Gnesta, att fått ha möjlighet att få fiska i ett vatten med noll fisketryck där det gick Sutare över 4 kilo var otroligt inspirerande. Många stora sutare fångades och denna period har gett mig så otroligt många fina minnen.
12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.
Vattnet i sig är ingen förbannelse tycker jag. Det är brutalt coolt att se potentialen för vissa arter där alla förutsättningar är optimala och att få fiska i dem är lite magiskt då man vet att rekordet förmodligen simmar där ute.
Risken att bli fartblind är tyvärr där. Rögle tex: En Braxen över 4 kilo är alltid en Specimen i nästan vilket annat vatten som helst utom just här.
Så det vore synd om man inte kan uppskatta en sådan fin fisk från andra vatten.
Vi tackar Roger för svaren!
Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.
På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.
