En resa till fantastiska Emån

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Henrik Stale är kanske mest känd inom sportfisket för sin förmåga att fånga stora gäddor! Men han fiskar väldigt mycket annat. Här bjuder han oss på en härlig skildring från en resa som han och jag, Christian gjorde i början av Maj i år. Vi spenderade några dagar utmed den fantastiska Emån som är en väldigt spännande och artrik å. Men fokus nu var på de fina färnorna. Denna resan hade vi båda sett fram emot och vi ser redan fram emot nästa års resa som började ta sin plan innan vi skildes åt i den mörka småländska skogen. Men vi ska inte gå händelsen i förväg nu utan fokusera på denna resan och Stales ord.
Så det är med glädje jag lämnar över till Henrik.

Fantastiska Emån gömmer sig bakom vasstrån och buskar
Nu var det, efter vad som varit ett års längtan, äntligen dags för en repris av det natursköna färnafiske och vildmarksliv som jag och Christian hade exakt samma datum förra året. Då i strålande solsken och värme.

Nu såg väderprognosen mera osäker och växlande ut och det är inget ”understatment” att det blev precis så. Men mer om det längre fram.

Min fru arbetar dygn på ambulansen och fick sent hoppa in på ett dygn på torsdagen. Så enda chansen att komma loss redan torsdag eftermiddag var att ta med grabbarna, Otis 10 år och Sam dryga 3 år den första kvällen och natten. Det innebar en sprängfylld bil inklusive en kajak på taket för att komma åt ”omöjliga” ställen och kunna byta sida smidigt.

Sammanfattningsvis var grabbarna jätteduktiga och uppskattade vildmarken. Men att första gången ha med en 3-åring på campingäventyr innebar ett visst engagemang. Sam var övertänd och energin sprutade ur öronen inför alla intryck och möjliga upptäckter. Fisket för min del blev därför av naturliga skäl rätt begränsat den kvällen. Till slut däckade båda barnen i tältet efter intag av grillade hamburgare och jag hann med att göra någon drift innan mörkret omöjliggjorde mera ytfiske. Christian hade lite mer flyt och lyckades landa 3 fina färnor från ytan med en topp på strax över 50 centimeter.

Fram åkte bottenmetespöna istället och det blev någon halvannan timme bakom dem under den stjärnklara himmeln. Jag hade flera luriga pill och snabba hugg på räka innan jag till slut lyckades nita dit en trolig färna. Men dessvärre lossade den halvvägs in.

Natten blev kall, säkert några grader under nollan! Men det gick bra under alla sovsäckar och extra täcken. På morgonen blev det frukost i det fria och sedan en snabb bilresa tur och retur för att möta upp frun och lämna barnen.

Magisk morgon vid fantastiska Emån
En fantastisk morgon utmed Emån

Väl tillbaka vid lägret var klockan bortåt elva och solen hade tittat fram ordentligt. Vi packade lätt och bestämde oss för att vandra nedströms i sakta gemak. Fisket var riktigt trögt och färnorna var svårflörtade. Sköt vi ut bröd plockades någon enstaka bit och för att få någon fisk att stiga var vi tvungna att skjuta ut flera brödbitar. Inte så stora odds att fisken ska plocka ens egen brödbit under sådana förhållanden.

En färna som plockar bröd på ytan
Christian lyckades landa någon mindre fisk men jag hade marginalerna emot mig och brände dessvärre två fiskar som båda kändes bättre.

En tog på väldigt lång lina med controllerflöte och lossnade efter en stunds drill. Den andre lokaliserade vi på ett svårt ställe mellan en uthängande videbuske och en sten och där man bara med näppe kunde stå en bit uppströms och försöka få till en perfekt drift. Hugget kom i en tydlig virvel utanför stenen och fisken satte direkt kurs mot busken såklart. Och med mitt 12 fots spö hade jag inte tillräcklig marginal för att kunna pressa ut den ordentligt så kroken släppte sitt fäste.

Vi beslutade sedan för att bryta för lunch/tidig middag och vandrade tillbaka den ganska långa bit vi förflyttat oss. Härligt intag av grillat kött och potatispaket var välkommet och fisket kändes ändå segt som det ofta gör mitt på dagen. Det kändes inte heller hetare att två tyskregistrerade bilar kom och det vällde ut kamouflageklädda spinnfiskare som började trampa runt och kasta vilt omkring sig och oss. Utan någon större känsla för avstånd runt vår lägerplats.

Av taktiska skäl valde vi därför att gå uppströms efter matintaget för att hitta okastat vatten.

Nu var klockan över 18 och det började kännas hett igen. Mycket riktigt fick jag också en fin 50+ fisk i första driften och ganska snart därpå följdes den av tre till 40-53 centimeters strömkämpar.

Henrik med en fin färna från Fantastiska Emån
En av fiskarna jag fick under kvällen

Kvällen blev kall igen och väl tillbaka vid lägret som nu var folktomt, tack och lov, så gav vi det åter någon timme bakom bottenmetespöna.
Det gav Christian en fisk i två kilos klassen på köttbulle.

Lördag morgon vaknar jag flera gånger och störs av kasande störiga ljud på tältduken. Men kan inte koppla vad det är och är för trött för att titta ut. Ramlar det ned något från träden eller vad är det?
Sedan ringer min fru och frågar hur vi har det och undrar om vi fått mycket snö(!) på oss. Vet inte svarar jag men jag ska kolla. Jag får knappt upp dragkedjan till tältet och möts av 10-15 centimeter snö utanför…
Parasollet jag slagit upp över min matlagningsplats har vikt ned sig, det liknar mest en trött bläcksvamp och till råga på allt var viss mat översnöat.

10-15 cm snö i maj...
SNÖ!

Ytfiske känns svårt i dessa förhållanden så det blir gemensamt beslut om att sitta och bottenmeta under parasoll och invänta bättre väder.
Det ger Christian en efterlängtad snöfärna så nu slipper han nöta mer i december-februari!

Christian med en grann färna i ett snölandskap utmed fantastiska Emån
Allteftersom börjar solen titta fram mer och mer efter att vi under förmiddagen bjudits på hela väderskalan från snö, hagel, blötsnö, regn, kraftig vind till nästan vindstilla och sol.

Framåt sen eftermiddag börjar vi återigen traska nedströms och nu börjar mycket snö smälta bort. Nere vid busken/stenen där jag brände fisken dagen innan är det nu Christians tur att prova och på tredje eller fjärde försöket har han fast fisk och ropar på hjälp. Med sin 13 fotare har han lite bättre marginal och kan undvika det jag inte kunde och efter en hård batalj kan han håva en fin färna.
Vi mäter henne till 57 centimeter och det ser ut som en regga är i hamn men hon har nog lekt för vågen stannar på 2440 gram. Oavsett en underbart fin fisk och upplevelsen att ta henne i den miljön och på det svåra stället är allt.

En fin färna som Christian inte lär glömma i första taget

Senare på kvällen kan även jag omsluta min håv kring en fin fisk och det visar sig vara en återfångst av 58 cm och 2600 gram som jag fick året innan. Nu väger hon in på 2480. Kul att se att hon är kvar i ån!

Henrik med en fin färna från den fantastiska Emån

När mörkret har lagt sig så måste Christian avvika medan jag själv stannar kvar en natt till.

För att sammanfatta söndagen kan jag säga att marginalerna som bekant i fiske är små mellan succé och fiasko.

Ett hugg blev det, ett oförglömligt hugg där tiden stod still…

Jag vaknade klockan 09:00, packade ihop i lugnt tempo för att allt skulle hinna torka. Började vandra nedåt vid 11.15. Jag börjar i svängen med stenen där en fisk var uppe våldsamt dagen innan. Det händer inget i övre delen. Nu har jag vadare på mig och bestämmer mig för att vada i position för att få drift mellan stenen och videbusken där man aldrig kommer åt. Jag lämnar håven på stranden. Står nästan mitt i ån och lobbar ut nära kanten mot busken på frilina utan flöte. Driftar 20 meter och brödet rör sig utåt mot stenen. Det är helt vindstilla. Nu är brödet mitt mellan sten och buske och jag tänker att ett hugg nu skulle jag aldrig glömma. Det vore för perfekt men kommer väl inte… Brödbiten driftar in lite mer snett bakom stora stenen.

Nu går hon upp perfekt och gäspar i sig brödet värdigt och självsäkert.

Pulsen stiger och jag drar in mothugget. Det svarar riktigt tungt och skakningarna är långsamma. Hon går djupt i hålan. Jag får in henne lite men hon siktar på bakom stenen och jag måste pressa hårt. Det kommer upp en gigantisk mun i ytan och stjärten virvlar till långt bakom. Jag tänker drömfisk och potentiellt PB. Får ner henne och det känns möjligt att det ska gå. Jag bestämmer mig för att jag måste in och hämta håven.

Går de tio stegen in och hon är med, men vinkeln gör att hon skär in mot grunt vatten framför stenen. Precis när jag når kanten och har håven nåbar kör hon rakt in i ett par gamla vassstrån. Fortsätter hålla pressen och kroken kommer flygandes… Jag är så skakig efteråt att jag sitter stilla tio minuter och bara stirrar med hög puls..

Jag fick troligen henne att daska till och putta på brödet två timmar senare men inte att hugga… Men som sagt marginalerna mellan succé och fiasko är hårfin! Men nästa år gör vi ett nytt försök vid denna fantastiska å!

Henrik fokuserar på brödet som driftar fram på ytan

Vi tackar Henrik för denna skildring av en helg utmed Emån!

Här kan man läsa flera gästartiklar.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *