En svensk 10-kilos – Hagasjön 

Dela gärna så fler får läsa artikeln

En svensk 10-kilos – Hagasjön  är en gästartikel från Birger Holmqvist. Birger bjuder dig som läsare på ett kapitel ur hans bok 1000 Nätter – Mitt liv som karpfiskare

Innan vi lämnar över ordet till Birger vill vi tipsa om att beställa hans bok, du hittar info längre ned.
Vi kan nästan lova att du inte kommer bli besviken, snarare tvärtom!

Här kan du läsa vår recension av Birgers bok 1000 Nätter – Mitt Liv Som Karpfiskare

Tävlingsdags

Det känns lite smått osannolikt men i mitten av Januari 2022 är det 2 år sedan jag skickade ut de första svenska böckerna!
Här kommer ett av mina favoritkapitel ur boken
! /Birger

En svensk 10-kilos – Hagasjön 

När vi kom hem från Fishabil i slutet på maj 1998 hade vi fått en massa nya intryck och lärt oss otroligt mycket. Men av någon underlig anledning så gjorde detta bara saker och ting sämre för oss på hemmaplan. Både jag och Anders ” Agard ” Agardsson bar oss otroligt dumt åt när vi fiskade och våra readymades gjorde definitivt inte saken bättre utan vi blankade oss igenom hela säsongen hemma i Sverige.

Först under september månad lyckades vi landa våra första karpar för året. Vi fick några stycken i Andsjön (Knäred), Agard fick en 9-kilos i Skärsjön (Hästveda) och jag fick en 9-kilos fjällis i Vittsjön. Detta var allt vi lyckades skrapa ihop under säsongen trots att vi fiskade i stort sett varje helg. Ingen av oss fattade vad vi gjorde för fel. Jag skulle så här i efterhand kunna göra listan över fel hur lång som helst men nöjer mig med dessa:

  • Vi fiskade för långt ut. Vi hade fastnat vid att vi skulle ha en markör ute i vattnet som vi mäskade på och sedan fiskade mot med alla tre spön (och på bara några kvadratmeters yta).
  • Vi mäskade på tok för mycket. Eftersom vi hade gott om readymades öste vi, oavsett förhållanden, i dessa när vi fiskade.
  • Vi använde readymades. Opal och GLM plum är mycket omtyckta readymades men enligt min mening är freezers att föredra även om jag under årens lopp gett efter mer på mina principer.
  • Vi flackade från sjö till sjö hela tiden utan att verkligen satsa på någonting helhjärtat.
  • Vi fiskade vatten som var onödigt svåra, ja vi ville helt enkelt börja springa innan vi lärt oss gå.

1999 blev faktiskt inte heller någon höjdare för min del hemma i Sverige. Agard lyckades dock betydligt bättre med några riktigt fina fiskar från Hagasjön, Henrikstorp och Bälinge. Det gick dock lite bättre med utlandsfisket. I januari 1999 var vi iväg på en lyckad resa till Gran Canaria och hösten 1999 åkte vi till Etang de La Horre där vi fick uppleva ett sanslöst bra fiske.

Vintern 1999/2000 satt jag och gruvade mig över mina usla resultat på hemmafronten. Jag konstaterade dessutom att jag dels kom iväg alldeles för lite, dels hade alldeles för dålig planering för att lyckas uppnå något vettigt resultat. Jag bestämde mig för att nästa säsong skulle bli annorlunda och jag valde att koncentrera mig på Hagasjön som jag besökt – och blankat i – ett par gånger året innan. Agard hade haft mer tid. Han hade tillsammans med Ingemar ”Bacon” Erlandsson besökt Hagasjön och dessutom lyckats lirka upp några riktigt fina fiskar upp till 12,3 kilo.

Eftersom jag var heltaggad på fiske bokade jag redan under vintern in 4 nätters fiske under påsken tillsammans med Jonas Jonsson. Och när det var dags för karppremiär i mitten av april var allt sedan länge planerat. Förhållandena var dessutom perfekta. Jag och Jonas hade en suverän påsk med mycket grillat – Jonas var redan då en grillnörd – och vi landade 4 karpar med varsin 9-kilos i topp. Toppfisken var faktiskt samma fisk:
Jag fångade den på ytan och Jonas fångade den på botten ett par dagar senare.

Detta pass gav blodad tand. Jag hade fått ungefär lika mycket karp under påskhelgen som jag fått under den förra säsongen. Innan jag rullade hemåt bokade vi in 3 nätters fiske även kommande helg. Den här gången skulle även Agard följa med.

Jag hade precis lämnat kockandet bakom mig och satsade helhjärtat på försäkringsbranschen genom ett jobb på IF Skadeförsäkring i Halmstad. Mina nya kollegor undrade vad jag var för konstig prick som dels bara gick runt och mumlade om karpar hela tiden, dels bara väntade på att det skulle bli helg så att jag kunde fiska igen. Det dröjde dock inte länge innan de alla förstod att jag var totalt besatt och att hela mitt liv faktiskt redan då kretsade kring karpfiske.

Helgen kom till slut. Eftersom ytfisket på den tiden var nummer ett för mig och Agard så började vi direkt att stalkingfiska och fortsatte tills det blev kolsvart. Jag landade en riktigt snygg 8-kilos karp på en ytfiskad Chappy hundfoder ute på udden samtidigt som Agard bommade ett par fiskar den kvällen. Jonas stod mest och undrade vad det var för fel på oss då han inte alls hade fastnat för att springa omkring och doppa hundfoder längs kanterna.

En svensk 10-kilos – Hagasjön 
En riktigt snygg 8-kilos karp på en ytfiskad Chappy hundfoder! Foto: Birger Holmqvist

Vi lade ut våra bottenbeten i totalt beckmörker och mäskade på. Vi visste dock redan då att vi skulle börja ytfiska igen så fort solen gick upp. Natten förflöt utan ett pip i larmen för någon av oss. Jag vaknade redan vid femtiden och började smyga i dimman i hopp om att hitta en karp som ville äta Chappy. Jag hade givetvis inte vett att veva upp bottenmetena och vid sjutiden drog det självklart iväg på ett av mina spön. Och var fanns jag då? Jo, självklart så långt borta från mina spön som jag kunde vara. Jonas och Agard stod bara och blängde på mitt skrikande larm samtidigt som jag sprang som en galning för att inte missa karpen. När jag väl kom fram till mina spön såg jag att fisken givetvis hade rundat en av de många öarna. Jag har aldrig tvekat att hoppa i vattnet för att lossa en fisk oavsett temperatur och gjorde det inte heller denna gång utan tog spöet och håven och traskade ut för att försöka få loss den. Som tur var är Hagasjön rätt grund och jag hyfsat lång. Det innebar att jag kunde gå hela vägen ut med vatten upp till halsen och lossa fisken som gått fast. När jag väl fått den i håven var jag nästan över på andra sidan och min promenad som börjat på grillplatsen avslutades ute på udden där Jonas och Agard mötte upp mig med våg, matta och kamera. Även denna fisk var en av de mindre fiskarna (runt 7 kilo om jag inte minns fel) men jag var givetvis glad som en speleman.

Efter fotografering av fisken gick vi alla tillbaka och åt frukost. Efter det slumrade vi till och vaknade inte förrän runt lunch. Det första jag gjorde var att ta mina ytfiskeprylar och gå på en liten spaningstur för att se om jag kunde hitta någon karp. Vid denna tidpunkt hade fiskarna i Hagasjön fiskats på relativt lite och där fanns inga fåglar som lärt sig äta hundmat på ytan så när det var fint väder var ytfisket nummer ett.

Min utrustning var på tok för klen men jag älskade mina lätta prylar och hur otroligt det än låter råkade jag aldrig ut för ett linbrott eller tappad fisk i Haga. Och kom då ihåg att det stalking kit jag då använde var ett Sodiac Danish Techfloat på 12 ft 1 ½ pund, Aero GT 4010 och 0,25mm Stroft GTM kombinerat med en 8:ans Nashkrok modell wide gape.

Jag gick vänstervarvet från grillplatsen och hittade ingen fisk på de vanliga favoritplatserna men när jag kommit till vad vi kallar miniön borta vid dammvallen såg jag en stor fisk fullkomligt frossa några uppsvällda Chappy som jag mäskat ut tidigare på morgonen. Idag älskar jag detta lilla hörn och har fått otroligt mycket fisk där genom åren men då var det inget ställe jag förväntade mig att hitta fisk på. Försiktigt smög jag ut mitt bete rakt framför fisken och den sög i sig utan att tveka en sekund. Jag krokade och vattenytan formligen exploderade. Yes, det här var en stor jävel. Kunde det rentav vara min tur att spränga den magiska tiokilosgränsen? Jag ropade för full hals på hjälp från Agard och Jonas men de hade somnat om igen så jag fick lösa det själv. Det fanns bara ett problem… När jag väl fått in fisken hittade jag inte håven! Jag hade släppt den någonstans 20 meter tidigare och såg den nu inte. Vad fan skulle jag göra? Mitt livs fisk ett par meter ifrån mig och ingen håv! Jag tänkte inte många sekunder utan lutade bara spöet mot en buske och lossade fightingbromsen. Sen sprang jag iväg på jakt efter min håv och med förhoppningen att det skulle funka. Det gick vägen och någon minut senare hade jag min drömfisk i håven. Det var ingen tvekan om att det var ett nytt svenskt PB för mig och jag skrek och tjoade så jag lyckades väcka liv i de andra två som kom över och assisterade mig med fotografering och vägning. Det var den legendariska Snoken jag landat på 11,4 kilo. Ni kan ju gissa om jag var nöjd. Idag kryllar det av 10-kilos karpar i många av våra sjöar. På den tiden var såna fiskar betydligt sällsyntare och det var verkligen inte bara att åka och hämta dem. Jag var nu inne på min femte säsong som karpfiskare och hade till slut äntligen lyckats med en svensk 10-kilos karp.

Birger Holmqvist med sin första svenska karp över 10 kg.
Legendariska karpen ”Snoken” på 11,4 kilo Foto: Birger Holmqvist

Livet var underbart och när vi släppt tillbaka Snoken gick vi tillbaka och lagade lite mat. Men det skulle inte dröja länge innan vi kröp runt i buskarna med våra ytfiskeprylar igen. Jag var glödhet och under kvällen lyckas jag landa ännu en fisk på ytan: En riktigt vacker läderkarp på 10,96 kilo.

En svensk 10-kilos – Hagasjön 
En riktigt vacker läderkarp på 10,96 kilo! Foto: Birger Holmqvist

Fighten var dramatisk. Eftersom jag redan bränt ett par kalsonger vid morgonbadet valde jag att fighta fisken helt naken. Nakenfighten roade givetvis paparazzifotograferna Agard och Jonas som stod på land och skrattade och fotade just när jag stod ute på en sten och drillade.

En svensk 10-kilos – Hagasjön 
Nakenfight med en läderkarp på 10,96 kilo i andra änden! Foto: Birger Holmqvist

Varken Agard eller Jonas hade fått något under det första dygnet. Själv hade jag landat fyra fiskar varav två över 10 kilo så jag gick mest runt och var lite småkaxig den kvällen. Jag hoppades dock att de båda skulle få lite action. Och action blev det, åtminstone för Agard. På söndagsmorgonen fick han två snabba – en på ca 5 kilo och även den legendariska ” Big Bengt” på 12,8 kilo som vid den tidpunkten var sjöns största kända fisk. När vi åkte hem på söndagseftermiddagen kunde vi summera ihop en minst sagt lyckad helg.

Från Birgers bok 1000 Nätter - Mitt Liv Som Karpfiskare
Agard med ” Big Bengt” på 12,8 kilo! Foto: Birger Holmqvist

Vad tyckte Jonas då? Han var glad som en speleman han också:
Det är det som gör det så otroligt trevligt att fiska ihop med den lilla mannen ifrån Aneboda. Det finns nog ingen karpfiskare jag känner som är så bra på att glädjas åt andras fångster, vilket är en fantastisk egenskap som många av oss borde bli lite bättre på!


Vi tackar Birger för text och bilder från hans bok 1000 Nätter – Mitt Liv Som Karpfiskare. Tycker du som vi att kapitlet är riktigt bra ska du självklart beställa en bok direkt av Birger på hans hemsida. Då kan du läsa flera riktigt bra kapitel och du hjälper även en fantastisk metare och person som gjort otroligt mycket för svenskt karpfiske! Och vem vet, kanske får vi läsa mer från Birger framöver i bokform om vi visar att det finns en marknad! Meteböcker på svenska är något vi inte är bortskämda med…

Birgers bok finns på Svenska och den är även översatt till Engelska med nya gästkapitel som är riktigt bra! Och som ännu en rolig nyhet hälsar Birger att boken kommer översättas på Franska! Riktigt häftigt och det är bara att gratulera Birger! Hans bok börjar sprida sig över Europa.

Beställ boken här

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.