Han hade fyra kilos färna i trädgården

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Vi har sagt det förr och säger det igen, vi tar gärna emot Gästartiklar! Pär Johansson skickade in en till oss för ett tag sedan, riktigt roligt! Detta är en annorlunda historia om stora färnor i en trädgårdsdamm… Man blir både nyfiken på vart, men även inspirerad att få komma ut på ett pass! Men nu är det dags att lämna över till Pär Johansson och hans artikel – Han hade fyra kilos färna i trädgården.

Den här händelsen utspelar sig vid ett småländskt vattendrag omkring året 1995.

Jag berättar detta efter det att min bekant Peter var med om detta tillsammans med sin vän Jonas. Det har gått en del år sedan dess men jag berättar det så som jag minns det berättat för mig av Peter. (Peter och Jonas heter egentligen något annat)

På försommaren 1995 åkte de upp till Småland från Skåne. Det var en fisketur som årligen gjordes och Jonas hade tillstånd att fiska på en privat sträcka av en smålandså. Målet var som vanligt att fånga någon stor färna.

De hade tidigare år fångat riktigt fina färnor på denna sträcka, flera med vikt över 2 kg och fiskesuget var stort när de kom fram till den vackra, inbjudande ån. Allt var lugnt och stilla som vanligt, de hade aldrig träffat på några andra fiskare vid ån och det syntes aldrig några spår efter att det hade varit någon där och fiskat överhuvudtaget, det var helt klart ett orört färnaparadis.

Efter några mindre fångade färnor får Jonas på en stadig bit.

Färnan drar iväg rejält och de förstår att det är en speciell fisk, ett pb kan vara i den andra änden av linan! Drillningen går bra och i håven ligger nu den största färnan som de sett. Super Samson vågen visar 2,6 kg, nytt pb för Jonas! Stämningen var såklart på topp. Givetvis måste storfärnan fotograferas innan den får gå tillbaks till ån igen.

De är så upptagna med att ta snygga foto att de inte märkt den äldre mannen som kommit gående längs ån och som nu står och tittar på.
– Har ni fått något? frågar han.
Peter som håller i kameran rycker till.
– En stor färna, svarar Peter och tänker samtigt, ser han dåligt eller? Jonas poserar för fullt med färnan i händerna. Han vet antagligen ingenting om färnor eller fiske överhuvudtaget.

Han hade fyra kilos färna i trädgården
– Den ser inte SÅ stor ut, säger mannen.

– Den är riktigt stor, över Sportfiskarnas registreringsvikt för storfiskar svarar Jonas och släpper tillbaks färnan.

– Jag fick en MYCKET större igår kväll fortsätter mannen.
– Jaja, säger Peter och ler mot Jonas som reagerar på samma sätt. Vad är det här för en gubbe?! Mycket större? Visst…

– Ni kan följa med och kolla själva, jag har DEN och två större färnor hemma i trädgården.

Jag har byggt två dammar med en liten rinnande bäck emellan dammarna där hemma, jag bor bara en liten bit bort.
Jonas och Peter kollar på varandra och säger att det är klart att de vill följa med och kolla. De samlar ihop sina grejor och följer med mannen som visar vägen.

-Vad använder ni för bete killar frågar mannen?
– Bröd svarar Jonas.
– Jag använder alltid skogssniglar, de är tosiga i skogssniglar säger mannen.

Han viker av åt höger in på en liten nästan övervuxen stig och en bit bort finns en liten grind in till mannens tomt som har ett lågt prydligt trästaket runt sig. I andra änden av tomten ligger hans röda trähus med vitmålade knutar och fönsterkarmar. Trädgården har en välklippt gräsmatta, några stora träd som ger skugga över två dammar med en liten bäck emellan.

– Sätt grejorna här, så ska vi se om vi kan se var färnorna är säger Mannen.

I dammen längst bort som har mest kvällsskugga över sig står färnorna och rör lite lätt på fenorna. Jonas och Peter står bara och gapar! Det här är ju inte riktigt klokt! I dammen står tre stycken jättefärnor tätt ihop. Jonas får till slut fram den givna frågan.
– Hur stora är dom?

– Ingen aning, men större än den ni fångade, eller hur svarar han lite småskrattande. Jag har inte vägt dom. Ville bara ha några fina fiskar till dammen. Den lilla fångade jag igår kväll men nu räcker det nog, tre stycken är nog lagom.
Jag har fångat dom nere i ån på skogssniglar, dom är tosiga i skogssniglar! säger mannen ännu en gång.

– Får vi väga nån av dom om vi kan fånga en med håven, undrar Peter?

Det fick killarna och Peter småsprang bort och hämtade våg, plastpåse och håv. Färnorna stod kvar på samma plats i skuggan. De ville såklart väga den största men att få precis den i håven skulle kanske inte bli så lätt.
En chans fick man nog bara, sen blev de antagligen bortskrämda. Jonas tog ett fast grepp om det långa håvskaftet och på första försöket håvar han den näst största färnan.

Peter lägger fisken i plastpåsen för att kunna väga färnan. Den får knappt plats! Med lite darriga händer läser de av vikten… 3,8!.. 3,8? Är vågen rätt nollad? De kollar, jo den är rätt inställd. Väger fisken igen… 3,8 kg! Otroligt! De nöjer sig med det och försöker inte håva någon av de andra två. Färnan släpps försiktigt tillbaks i dammen igen.
Efter en stund har färnorna kommit till ro igen i det klara vattnet.

– Den största måste väga fyra kilo eller lite mer säger Peter när de står och tittar på de otroliga fiskarna.
– Helt säkert, säger Jonas, ingen tvekan om det.
– Och den minsta ca 3,5 kg tillägger Jonas.

– De två största har jag haft i två veckor nu, säger mannen.

– Vad matar du färnorna med för något, undrar Jonas. Dom hittar väl inte tillräckligt med mat här, eller?
– Skogssniglar, de är tosiga i skogssniglar svarar den gamle mannen…
Och där lämnar vi den gamle mannens färnaträdgård.

Jonas och Peter fortsatte sitt fiske och de återvände till ån under många år för att lura någon jätte som bevisligen fanns i ån. Vad jag vet så fick de många fina färnor men jätten uteblev.
Men de använde ett nytt bete, skogssnigel…

Vi tackar Pär Johansson för artikeln om de stora färnorna! Nu är det snart vår på riktigt och det är hög tid att vässa planerna för att ta sig ut och fånga en jätte själv!

Här hittar du fler gästartiklar.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *