I Emån skapas det magi

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Resan var planerad sedan långt tillbaka, som tidigare år. Jag och Henrik Stale har gjort ett flertal resor tillsammans i jakten på att fånga stor färna i Emån. För i Emån skapas det magi!

Jag var först på plats, klockan var knappt 15:00 och det var torsdag. Framför oss hade vi flera dagars fiske efter Emåns stora färnor. I år var vi ute tidigare än föregående år, förra året tror vi att vi kom lite för sent och att en hel del färnor redan hade lekt. Det misstaget ville vi inte göra om!

Vädret såg riktigt bra ut, förvisso en nordanvind och flera minusgrader på nätterna. Men dagarna såg bra ut med sol. Jag började med att slå upp mitt tält och göra i ordning så man slapp det i mörkret. Knappt trettio minuter efter mig kom Henrik och vi tjatade lite snabbt och sedan så slog han upp sitt tält och sen var det dags att börja fiska!

I Emån skapas det magi
Dags att börja gå mot resans första plats!

Både jag och Henrik har en stor förkärlek till att fånga färnor på ytan med bröd. Ett spännande, visuellt och effektivt sätt att fiska på. I alla fall om färnorna vill äta från ytan… På första platsen sköt vi ut ett par brödbitar med slangbellan och nästan omgående gick en färna upp och tog brödbiten glupskt! Vi blev båda lite paffa, för vi hade nog räknat med att det skulle bli tufft… Henrik gjorde en första drift på fisken och den gick upp men puffade bara lite på brödbiten. Men andra driften gick den upp och sög i sig härligheten och Henrik gjorde mothugg, men tomt… Ingen bra start!
Han skyllde på att han var ringrostig… Jag hade gjort det samma!

Vi fortsatte och hittade snart ett nytt bakvatten, för vår plan var att fiska bakvatten. Vi var överens, där borde färnorna stå!

Även här gick det upp en färna, men den var svår att komma åt och efter några fruktlösa försök av mig så fick jag se mig besegrad och gick vidare.
Vi letade fler bakvatten, sköt ut brödbitar men utan någon större fart på fiskarna… Båda två började vackla, skulle vi gå över till bottenmete kanske?

Vi kom fram till en plats som Henrik har lyckats bra vid tidigare och han skjuter ut några brödbitar. Båda två står tysta och följer bitarna och uttrycker snart, hmmm rätt strömt här, det går nog inte upp någon fisk… Kort efter bryter en färna ytan i strömmen och tar en bit, strax efter den andra biten och ännu längre ned tas ytterligare brödbitar! Vi tittade på varandra och insåg att vår plan var fel, färnorna verkade stå i strömmarna.
Henrik lyckades dock inte kroka någon fisk här, denna gången…

Ny plats och med lite mer fart i vattnet så började vi se ett mönster, fiskarna var i eller i kanterna av strömmarna. Henrik stannade på ett ställe medan jag fortsatte och efter kanske 20 minuter får jag ett pling i telefonen, årets första är landad! En lång men tyvärr smal fisk, troligtvis en äldre färna. Men Henrik var lika glad för det, för fisken bjöd på en grym fight i strömmen! Och det är ju det roliga med färnan, den är otroligt stridbar och stark!

Själv bommar jag flera fiskar!

Frustrerad och utan fisk började mörket komma och Henrik har redan meddelat att han börjat gå tillbaka. Jag anar dock till vart och skyndar mig dit. Hinner fram innan det blir för mörkt.

Här lämnar jag över ordet till Henrik som får återberätta vad som händer!

Jag återkommer till en favoritplats där vi tidigare under eftermiddagen haft fisk uppe som tagit bröd men undvikit våra krokbeten. Jag har gjort några drifter men inte sett tecken på fisk. Christian dyker upp, jag gör någon drift till och det börjar skymma rejält. Nu är det inte längre möjligt att se brödbiten mer än ett par meter så andra sinnen som hörsel och känsel måste aktiveras mera. Platsen jag fiskar är svår men den har belönat förr. Strömmen är stark men fiskarna trivs här ändå och har några bra ståndplatser.

Jag slänger ut för en sista drift innan mörkret omsluter oss och omöjliggör ytfiske helt. 

Brödet driver iväg och jag låter linan rulla ut mellan fingrarna. Efter alla drifter vet jag ungefär var min brödbit är och nu närmar den sig den riktigt heta passagen. När den glider över den stora stenen 40-50 meter längre ned fullständigt exploderar ytan i en kaskad och jag krokar som i trans. I mothugget böjer sig spöet till max, knyckarna är brutala och driver upp pulsen till max. ”Håv Christian, denna är stor”.
Först kan jag bara hålla fisken, strömmen är stark och jag kan inte pressa mer. Två, tre gånger knarrar slirbromsen till och hon försöker rusa nedströms men det får inte hända, jag måste behålla henne med huvudet åt rätt håll.

Sekunderna känns som minuter och jag vinner inte mycket lina.

Nu går hon upp i ytan och plaskar av pressen och jag lyckas vinna någon meter. Jag fortsätter pumpa försiktigt. Ett misstag och hon kommer var borta. Jag har en kritisk passage nedströms på min sida med ett uthängande träd och dit får hon inte gå så jag håller ut spöet allt vad jag kan för att få förbi henne. Jag hinner knappt säga ”det gick Christian, hon är förbi trädet ” förrän hon med full kraft bryter in och kör fast i en uthängande buske uppströms trädet. Fisken sätter sig och det känns helt stumt. Känslan av tomhet blandas med hög puls.

Jag måste ta mig till busken 15-20 meter ner för att kolla i alla fall. Det blir balansakt och snårkrig för att ta sig dit samtidigt som jag måste hålla linan spänd. Christian är där och lyser med sin lampa men kan inte se någon fisk. Hon är förlorad är känslan…

Nu står jag i busken och testar prövande med spöet samtidigt som jag lyser ned i vattnet.

Då händer en ytterst märklig sak. Plötsligt lossnar fisken från busken och den är kvar på kroken! Jag får en skymt av den och tycker den ser högst beskedlig ut kanske inte ens 2 kg. Förvåningen är total, hur kunde den kämpa så hårt? Säger till Christian ”den är loss men den är inte jättestor”.

Christian står strax uppströms beredd med håv och jag pressar fisken runt busken jag fortfarande står i. Nu kommer hon upp snällt och då visar sig en gigantisk mun i ytan! ”Den är ju jättestor” utbrister vi båda. Nu skenar pulsen igen!

Håven viker sig lite i strömmen och fisken lyckas undvika den och glider utåt. Den får inte lossna nu. Tafsen kan vara skadad och hon kan fortfarande knycka loss. Jag leder henne mera uppströms och liksom låter henne glida ned mot håven och Christian möter upp. Han vinklar upp håven och jag frågar- ”är hon där”? Han svara ja och allt släpper.
-”Jaaaaaa!”

Vi tittar ner och ser en fantastisk fisk.

Riktigt jämngrov, bred rygg hela vägen fram till en kraftfull stjärtspole och hon ser lång ut. Vilken fisk!
Vi är omtumlade och vi kan inte avgöra storleken. Det var länge sedan vi såg en stor färna men visst känns det som pb.

Fisken dokumenteras noga och måtten är 59 cm lång, 39 cm i omkrets och hela 3010 gram!
En 3 kilos på ytan i Emån som varit en dröm, en fantasi har just blivit sann. Jag är så innerligt glad och tacksam. Vi kramas och jag tackar håvmästaren. Det hade aldrig gått ensam. Vilken inledning!

En riktigt grov färna!

Stort Grattis igen Henrik! Vilken sjukt fin färna. Som sagt, I Emån skapas det magi!

Vi går tillbaka i mörkret till vår tältplats, båda upprymda av det som precis hänt! Firar med att äta hamburgare, dricka en öl och smutta på en whisky. Vi glömmer bort att det börjar bli ett flertal minusgrader och snart börjar vi båda frysa… Dags att sova!

Fredag och en ny dag, efter frukosten bestämmer vi att idag tar vi även med oss bottenmeteprylar. I fall de inte vill gå upp på ytan och äta.

Första sträckan händer det inget, så vi bestämmer oss för att prova på botten. Henrik tar snabbt en fin fisk på ca 2 kilo. Vid nästa plats är det lite mer fart i vattnet och igen så hittar vi flera fiskar som går upp och tar våra brödbitar på ytan. Tyvärr tappar Henrik en bättre fisk och jag själv, ja jag drar blankt… Jag har en riktigt seg dag, igen!

I Emån skapas det magi
Bottenmete i det fina vårvädret

Henrik landar några fiskar under förmiddagen och efter vår sedvanliga lunch med grillade fjärilskotletter, potatiskknyten och bearnaisesås fortsätter vi fisket.

I Emån skapas det magi
Henrik med en fin färna
Äntligen släpper det och jag lyckas landa några fiskar!

Bottenmetet ger mig några färnor runt 50 cm, men de är tjocka och välmående. De bjuder på goa fighter och jag känner att det börjar vända.

När vi vaknar på lördagen säger jag till Henrik att idag, då blir det en bra dag!

Vi har bestämt att gå en lång sträcka till ett ställe och fiska där på förmiddagen. Vi får fisk att gå upp ytan, men vi lyckas inte kroka någon.
Ny plats och jag lyckas kroka en fisk, men tappar den…
Förmiddagen blir inte någon succé. Vi tar tidig lunch och lägger upp planen för eftermiddagen och kvällen.

Pasta och köttfärssås blev lördagens lunch
Nu har färnorna vaknat till lite mer!

Vi har fisk upp men vi lyckas inte kroka någon. Men vid nästa plats lägger jag ut en brödbit i strömmen och ser en ögla på min flätlina… Nej, veva in snabbt och knyta om. Henrik fortsätter till nästa plats.
Jag får ordning på mina prylar och svingar ut en brödbit, den driftar nedströms och när den når så långt ned jag kan fiska så exploderar ytan och jag krokar! Äntligen, första fisken på ytan sitter kvar och kan landas.
Mitt självförtroende växer och jag kommer in i ett bättre flow och får några stycken under kvällen.

I Emån skapas det magi
Fokus på brödbiten

Vi avslutar på platsen där Henrik fick sin stora fisk, han är schysst och låter mig lägga den mesta tiden där. När jag i den absolut sista driften ser ytan explodera närmare 80-90 meter nedströms krokar jag och möts av ett galet motstånd. Det är strömt där, svårt att säga storlek på färnan. Men det spelar ingen roll. Jag bjuds på en magisk fight!

Fisken tar lina vid ett flertal gånger. Den stångar mot botten, den är uppe vid ytan. Men tillslut kan jag landa färnan som klockar in på 54 centimeter och den är riktigt välmående. Jag släpper tillbaka den och tackar samtidigt för en sjukt rolig fight.

På kvällen grillas det korv och vi bottenmetar lite i mörkret, men inget händer. Men vi har det gott ändå, dricker någon öl, snackar och så är det ju bara riktigt jäkla fint att få va ute i naturen!

Söndagen blir ingen succé. Färnorna är som bortblåsta och vid lunch bryter vi och säger hejdå för den här gången.
Ännu en resa är avverkad och än en gång får vi uppleva magi tillsammans. För i Emån skapas det Magi! Och nästa vår är vi tillbaka igen, det kan jag lova!

I Emån skapas det magi
Riktigt röda fenor på denna fina färna

Några avslutande ord. Som sagt, vilken resa det ändå blev. En drömfärna för Stale och som för inte så länge sedan även tog nytt PB på Abborre, det kan du läsa om på FishEcos sida. En riktigt grov sak på stöddiga 2530 gram!
Frågan är vilket PB Stale krossar här näst… Känns som han kommer ha ett bra år!

/Christian

Här kan du läsa om våra tidigare år vid Emån:
Bakom Spöna med Henrik Stale
En resa till fantastiska Emån

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *