I fokus: Henrik Stale

Dela gärna så fler får läsa artikeln

I fokus är något nytt, det blir ingående och det blir fokuserat. Det är en ny artikelserie och först ut är en riktig storgäddfiskare! Det blir I fokus: Henrik Stale. Vi snackar gädda med en intervju på över 7000 ord!

Henrik Stale är för många förknippad med stora gäddor, vilket inte är så konstigt. Han har genom åren lyckats otroligt bra och har några riktigt stora gäddor i sitt fotoalbum! I den här intervjun med Henrik är det fokus på gäddan, hans gäddfiske och ännu mer gädda. Du kommer få veta varför gäddan är så viktig för honom, hur han fångade sin bottenmetade gädda på över 16 kilo och mycket, mycket mer!

Men innan dess ska vi börja med att presentera vår nya artikelserie som vi har valt att kalla I fokus:

Vi har publicerat över 100 stycken 12 Snabba Frågor och vi har nått slutpunkten med dem. Konceptet har fyllt sitt syfte och det är dags att gå vidare och börja med något nytt. I fokus: kommer som du säkert förstår handla om att vi fokuserar mer på en sak i intervjun. Det kan vara som med Henrik, fokus på gäddan och hans besatthet kring arten. Men det kommer även bli intervjuer om någons rekordfisk, eller om ett vatten, personen och mycket annat. Här får vi också möjligheten att kunna ställa följdfrågor av intressanta svar i gamla 12 Snabba Frågor. Det blir helt enkelt blandat men mer ingående, det blir ett fokus!

Nu återvänder vi till Henrik Stale.

Jag, Christian ringde upp Henrik för att snacka gädda, och vi snackade länge och mycket. Men innan jag går över på samtalet och frågorna så tänkte jag ge en kort bakgrund av Henrik och hans fångster.

Som jag nämnde i inledningen, Henrik är nog mest känd för att ha fångat stora gäddor, och stora gäddor har han fångat. Hans tio i topp lista är svårslagen där den lättaste fisken väger 14 kg! Kolla in listan nedan.

• 16500gr, 122 cm, 2008.
• 16440gr, 120 cm, 2012.
• 15400gr, 122 cm, 2006.
• 15250gr, 128 cm, 2004.
• 15080gr, 116 cm, 2008.
• 15000gr, 118 cm, 2004.
• 14880gr, 117 cm, 2008.
• 14600gr, 121 cm, 2014.
• 14120gr, 120 cm, 2019.
• 14000gr, 116 cm, 2011.

Men han fiskar inte bara gädda, utan är en mycket duktig allround-fiskare och fångade tidigare i våras en fantastisk abborre på 2,53 kg och även en färna över 3 kilo någon vecka senare! Så han är en monsterdiggare av fler arter än gädda. Men nu ska det handla om gäddan och inget annat.

Henrik, Varför gäddan? Vad är det som gör den så speciell för dig?

– Gäddan är aggressiv, skoningslös, brutal och den kan växa sig stor. Jag brukar ibland fundera på om gäddan hade funnits på land, med samma beteende och med samma fart men större… Då hade nog ingen varit ute och joggat i skogen!

Gäddan är det ultimata rovdjuret med sina bakåtriktade tänder sin snabbhet och har du väl hamnat i dess käftar är det nästan omöjligt att ta sig loss.
Jag kommer ihåg när jag var liten och var i skärgården och fiskade. Då fick jag se en annan fiskare få en gädda på kanske 2 kilo och jag blev helt fascinerad av den. Just att den åt andra fiskar och att du kunde fånga den.
Det är nog just detta som gör gäddan så speciell, att den är så skoningslös!

Ja börjar man tänka på att ha gäddor stora som björnar springandes i skogen hade jag nog inte bosatt mig skogen, haha! Men nästa fråga då. Var det någon speciell person, fångst eller kanske ett vatten som gjorde att du gick ifrån fascinerad till mer besatt av gäddan och stora exemplar?

– Det började med historien om min pappas farbror som hette Sven som var ungkarl och bland annat bodde på en husbåt. Han ägnade all sin tid åt jakt och fiske och framförallt fiske vid Gammelbyviken där han hade tagit åtminstone ett par gäddor över 14 kilo på 80-talet. Tyvärr fick jag aldrig möjligheten att fiska med honom. Han gick bort redan när jag var liten. Men jag fick ärva bland annat ett par Magnum-vobblers från honom och har såklart insett att han var tidigt ute med sånt fiske. Så det var självklart en tändvätska.

Det som lyfte det ytterligare en nivå var två gäddor som på allvar satte igång besattheten. Det var faktiskt två slumpfångade gäddor från legendariska Lödde Å.

Den första var Åke Nilssons 21,45 kg från 1989 som jag såg i Napp och Nytt. Den gäddan var fångad på en liten spinnare. Det var en på den tiden klassisk garageuppfartsbild och gäddan var nästan lika stor som Åke själv! Gäddan var 131 cm lång och är den överlägset största gäddan som tagits där genom alla år. Nästa fisk var Annika Perssons som hon fick året efter, 1990 där hon prydde omslaget på ett litet jigghäfte som Darts gav ut. Hon hade lyckats trolla upp en 18,45 kilos gädda!

Dessa fiskarna var av en helt annan dimension och de var från ett vatten som låg nära från där jag vuxit upp. Det var endast 2 mil dit på kartan, men många hinder på vägen gjorde att det ändå inte var lätt att komma dit i mina yngre år. Detta var innan man hade bil och båt. Det blev bara något tafatt försök från land då ingen av mina föräldrar har något fiskeintresse. Men samtidigt så hjälpte nog det till att behålla fascinationen och besattheten på något vis. Jag fick i alla fall besöka platsen och det fanns på riktigt även om jag själv inte fick någon fisk vid dessa tidiga tillfällen.

Härliga minnen Henrik! Men Lödde Å är du inte ensam om att ha som tändvätska till ditt intresse för stora gäddor. Det är väl ändå ett vatten som betytt mycket för svenskt gäddfiske överlag?

– Så är det, Lödde Å får väl ses som gäddmetes vagga i Sverige. Det var där det utvecklades från gamla bullflöten på fast lina och man fiskade med en riktigt stor trekrok i ryggen på betesfisken. Det fanns ingen finess i det innan. Men när man började meta efter stor gädda i strömmande vatten var man tvungen att utveckla metoden, man började experimentera med tackel, man började använda glidande flöten och man såg även till att linan blev flytande. Och såklart andra justeringar och även bättre prylar över tid. Det blev helt enkelt ett mer utvecklat fiske där man började läsa vattnet, justera efter förhållanden och där presentationen förfinades. Sedan har det bara vuxit och blivit ännu mer förfinat.

Ja det är som sagt ett vatten som betytt och betyder otroligt mycket för svenskt gäddfiske. Men för att gå vidare, Vilken var din första riktigt stora gädda och hur gick det till när du fick den?

– Självklart var det en milstolpe för mig. Det var något år senare, så i början av 90 talet. Jag hade läst en magisk artikel skriven av Jörgen Larsson med riktigt inspirerande bilder från Lödde Å. Meta gädda hette artikeln. Men det var inte i Lödde Å jag fick min första stora gädda. Utan som jag sa tidigare så hade jag ingen att fiska med under denna tiden. Man fick helt enkelt ta de chanser som fanns. Sen måste man också fiska i rätt vatten där det finns stora gäddor…

Jag bestämde mig för att skippa skidsemestern med övriga familjen och valde istället att bo med mormor den veckan, det var vecka 14, 1994.

Jag hade gått en hel del dagarna innan den 11 april 1994. Från Ängelholm till mynningen faktiskt, med all packning och rekat platser. Jag hade under mitt rek hittat en intressant plats, ett stort bakvatten där vattentemperaturen var lite varmare också. Så jag hade en plan!

Men på den tiden hade man inga syrepumpar eller annat. Utan skulle man kunna meta gädda var man först tvungen att meta betesfisk. Så jag började med att meta mört… Fick en väldigt liten först, men andra mörten jag fick vägde 550 gram och det var nytt PB! Men den kunde jag inte meta med, den var lite väl stor. Min utrustning klarade inte av det helt enkelt. Utan den fick simma tillbaka.

Det som var riktigt intressant var att denna mörten var biten…

Jag kommer ihåg att ja tänkte att här kan det ju stå en stor gädda! Efter jag hade släppt tillbaka den större mörten så dog agnfisket ut, vilket såklart inte var bra! Men då såg jag att det hade kommit ned en kille som metade en bit bort från mig så jag gick dit och frågade om jag kunde få några mörtar av honom om han fick fler. Efter en stund hade jag fått 3-4 mörtar av honom. Ganska snart hade jag fått ut en av mörtarna och flötet driftade längs en strömkant.

Efter 10 meter så kom det oförglömliga och något man än idag längtar efter att få se. Flötet började ploppa upp och ned ett par gånger innan det försvann under ytan. Ja kunde se flötet under ytan, det hade gått rakt ut i ån. Nu var det fisk på. Så jag vevade allt vad jag orkade och krokade så hårt jag bara kunde med min lite klena utrustning. Det tog tvärstopp i mothugget! Jag fick vada ut så långt jag kunde i ån med mina gummistövlar. Jag har för mig att de blev vattenfyllda… Men jag ville inte att gäddan skulle gå fast bland näckrosrötter vid ett grundare parti i närheten. Annars var fighten odramatisk och snart kom den här stora gäddan glidandes i det lite lergrumliga vattnet och det är en bild som sitter fastsvetsad på näthinnan än i dag!

Gäddan var 107 cm lång och var något helt annat än vad jag hade fått tidigare i mitt liv.

På den tiden var man inte lika mån om att släppa tillbaka fisken. Så den fick smaka på en Priest och efter att jag hade släpat gäddan 3-4 kilometer genom skogen och genom Ängelholms stad till många förundrande blickar och flera samtal kunde den vägas in på stabila 9.45 kilo. Men redan då kände jag lite ångest att jag inte hade släppt tillbaka henne, så efter det har jag släppt tillbaka alla gäddor över 5 kilo. Tyvärr klarar sig inte alla och någon runt 7 kilo som troligen var sjuk överlevde inte. Men målet är att alltid släppa tillbaka alla 5+ gäddor.

En fantastisk historia Henrik, Riktigt gött att få höra. Man får ju tänka på att detta var länge sedan, catch and release fanns knappt och du var ung. Men vad hände med gäddan?

– Jag tog hem den till mormor där jag rensade den i deras badrum. Minns att den hade 2 stycken 75 grams mörtar i magen och sen hade den även 1.5 kilo rom i sig. Fast detta var en bit in i april! Självklart åt vi upp gäddan och den var faktiskt väldigt god, inte alls seg som jag trodde den skulle vara.

Huvudet sitter jag och tittar på just nu, för det står bredvid tv:n här hemma. På den tiden var det nog lättare att få tag i formalin. Så huvudet låg i ett formalinbad i många, många veckor och sedan blev huvudet lackat. Men på grund av formalinet blev huvudet rätt gult… Så i efterhand förstår man att det är rätt giftigt. Det var andra tider då, hehe.

Vi vet nog svaret på den här frågan, men jag måste ändå ställa den till dig, Vad fick den här första stora gäddan för betydelse för dig?

– Den betyder ju allt, såklart! Dels pulvriserade denna gäddan mitt gamla PB, men viktigast av allt så gav den mig metoden och självförtroendet! Den skapade en glöd i mig att få fler stora gäddor, att få uppleva den där känslan som den gav. Det är en glöd som sitter kvar än i dag i mig, så ja den betydde och betyder nog allt! Jag har faktiskt kvar flötet och tafsen från den gäddan i mitt fiskeförråd som jag tittar på ibland. Och om jag ska vara ärlig så är det nog den fighten jag minns absolut bäst!

Häftigt att en fisk kan göra så stort avtryck, magiskt! Men det har hänt en hel del sedan den fisken. Du har ju fångat många stora gäddor, det jag vill höra lite mer om är din största bottenmetade gädda på fantastiska 16,44 kilo. Kan du inte ta oss med tillbaka till den dagen?

– Det var en seg vinter som den alltid är när man vill fiska, vädret och vattenståndet hade åkt jojo upp och ned. Vilket gör att vattenfärgen också skiftar mycket. Men tiden började bli knapp så det vara bara att planera in ett pass snarast. Som det så ofta är vaknade jag den här dagen med en viss känsla i kroppen. Ibland känner man bara att idag, idag kan det bli stor fisk. Likadant kan man många gånger vakna och känna att idag kan jag sova vidare. Fast det gör man såklart inte, för hemma får man ingen fisk. Men just den här dagen hade jag den där goa känslan i kroppen. Likadant när man tittar ut och det är något speciellt med ljuset ute. Svårt att förklara, men ibland är det ett visst ljus ute som jag förknippar med bra fiske.

Just den här dagen var det lite mulet ute, men ändå rätt ljust, nästan en vit himmel. Jag fiskade med två stycken sunken paternoster tackel med larm. Hade fiskat i ganska många timmar, hade haft flera stirr på betesfisken men inga hugg. Men jag hade en känsla i kroppen att det ändå kunde hända något. Klockan hade börjat bli ganska mycket och det började sakta skymma.

Just då fick jag ett infall att kasta om ett av spöna även att det var nu det kunde va hett.

Men jag gjorde det i alla fall. Jag hade någon känsla i kroppen att jag behövde flytta just det spöt, inte mycket men det behövde komma lite längre ut. Ibland kan det vara att vinkeln känns lite fel. Sen kan ju faktiskt ett plask från ett omkast väcka en köldstel gädda. Efter omkastet satte jag tillbaka mitt spö i larmet och hann väl gå 5 meter bakom spöt mot min väska innan det drog iväg! Det blev något pip i larmet, så jag var framme snabbt och såg att det rann av lina från spolen. Inte så snabbt men tillräckligt för att sätta in ett mothugg direkt.

Jag kände på en gång att detta var en stor fisk!

Jag fiskade i ett område där det tidigare på säsongen hade kommit upp en 13-14 kilos gädda, tänkte direkt att det kanske kunde vara den… Så många stora finns det ju inte… I alla fall, det blev en riktigt brutal fight där gäddan gjorde flera rejäla rusningar och hjärtat slog på maxkapacitet. Men efter stund kunde jag i alla fall tråckla ned henne i håven. Det var först då jag insåg vilken jäkla stor gädda det var! Den var extremt grov och ärrad med ett rejält underbett. Den såg bara brutal ut med flera sår på kroppen. En riktig krigare till gädda helt enkelt!

När jag började mäta fisken såg jag att den var 120 cm lång, då fattade jag att den var riktigt stor! Det roliga med denna gäddan var att den kom upp en gång till vid ett senare tillfälle av en annan fiskare och efter det fick den smeknamnet huliganen för att den såg så brutal ut i sin uppsyn! Gäddan hade en omkrets på hela 62 cm och den var grov över hela kroppen. En riktigt stor gädda!

Helt galen fisk och en fantastisk berättelse! Tack! Men om vi ska gå över lite mer på hur du brukar fiska, hur tänker du kring planering och lokalisering av vatten för stora gäddor?

– För det första, för att en gädda ska bli riktigt stor så måste det finnas mycket och lättillgänglig betesfisk. Här tror jag också att det är väldigt viktigt att det finns lagom stor betesfisk i hela kedjan. Alltså allt ifrån riktigt små till stora beten, gäddan måste helt enkelt ha bra med mat i rätt storlek genom hela livet för att fortsätta växa och bli stor. Sen måste gäddan även få mycket energi av sitt byte. Den får inte förlora mer energi än vad den får när den tagit ett byte. Det är därför regnbågsvatten kan producera stora gäddor. Man sätter in feta regnbågar som är lite vimmelkantiga och förvirrade, de blir då ett väldigt lätt byte för en gädda.

Många av de vatten jag har tyckt varit bra genom åren har ofta haft ett bra bestånd med rejäla sutare. Det är ett bra gäddvatten för mig, när det finns mycket och ganska stor sutare! Gäddorna, de som klarar sig och blir stora i dessa vatten de får ofta stora skallar. Jag tänker mig att på vintern när sutarna är väldigt passiva kan en stor gädda nästan bara simma fram och gapa lite slött över en stor sutare utan att den reagerar, hehe!

Sen måste man fiska på rätt gäddor i rätt vatten, vid rätt tidpunkt.

Det finns vatten som kan blomma upp och producera riktigt bra fiskar i något år och sedan backar rejält. Oftast handlar det ju om någon störning i dessa vatten, någon åverkan eller liknande. Kan man hitta ett sådant vatten gäller det att passa på när fisket är bra. Sen finns det gäddor som lever pelagiskt i stora sjöar och följer siklöjestimmen, dessa fiskar kanske inte blir så stora, just för de äter mindre fiskar hela livet. Men det kan ändå komma upp stora gäddor från dessa vatten. Fast då kanske inte dessa fiskar lever på siklöja utan de här gäddorna har hittat en nisch och istället simmar i kanterna av sjön och äter brax, lake och så vidare. De har fått ett annat beteende än den stora massan av gäddor i vattnet. På så vis blir de också mycket större än övriga gäddor.

Så det här med ultimata storgäddvatten är en otroligt komplex fråga. Jag kan nog inte ge ett bättre svar.

Jag har hittat vatten med stora gäddor i små dammar som är 1-1,5 meter djupa, men det kan fångas enorma gäddor i riktigt djupa sjöar uppåt i landet där det kan va 100 meter djupt. Så djupet har ingen påverkan för om en gädda ska bli stor eller inte. Det samma gäller med storleken på sjön då jag som sagt har fått stora gäddor i små dammar på 1-2 hektar. Exakt vilka bytesarter spelar inte heller någon roll, det fångas stora gäddor från sutarpölar, regnbågsvatten och sjöar med brax, mört, lake och så vidare.

Men Henrik, tror du då att det är viktigare att det finns en stabil balans bland betesfisken, alltså det du sa i början. Det måste finnas bra med blandade storlekar, kan det vara en nyckel till ett storgäddvatten?

– Ja, absolut det tror jag. Jag tror en bra sammansättning av rätt betesfisk är en väldigt stor del. Finns det bra med tillgång genom hela livet så kan en gädda fortsätta växa och bli stor. Men finns det bara säg mört upp till ett par hekto, då blir det helt enkelt för dålig mat för att gäddan ska orka växa på sig och bli ännu större.

Något som också påverkar är såklart fisketryck. Ju högre fisketryck på ett vatten desto sämre blir det. Gäddan verkar vara oerhört känslig mot detta. Så kan man hitta ett vatten där fisketrycket är minimalt och med en bra balans av betesfisk lär det finnas stora gäddor där! Det samma gäller vatten som är svåra. Jag har fiskat flera sådana vatten där man kanske blankar 10-15 pass, men när det väl hugger så kan det vara en drömgädda! Det är såklart oerhört jobbigt mentalt att blanka 15 pass i sträck, men det kanske är ett sådant vatten som krävs för att fånga en riktigt stor gädda.

Sen är jag personligen väldigt svag för att fiska rinnande vatten, gäddan kan vandra, den kan uppehålla sig i små flaskhalsar av ån, du kan också hitta en stor gädda långt upp i ett system. Sånt gillar jag.

Det har såklart blivit svårare idag att hitta nya potentiella vatten. En grej är att många har blivit hemligare, det är inte lika lätt att hitta bilder idag där någon poserar med en fet 8 kilos där vattnet var utskrivet. Då kunde man köra dit och testa. Så är det inte idag, på gott och ont kanske…

Henrik hur många vatten tror du kan hålla en 10-kilos gädda?

– Jag tror nog att de flesta vatten någon gång kan ha en 10 kilos gädda, men det blir snabbt svårare att hitta vatten som kan producera en 12 kilos. Ska du upp ännu högre är det nog inte så väldigt många vatten idag i Sverige som kan släppa ifrån sig en fisk över säg 15 kilo.

Men jag vill uppmuntra till att man inte ska börja stirra sig blind på de här exceptionella vikterna utan istället uppskatta och acceptera de vatten man har tillgång till i sin närhet. Och kanske sätta upp ett mål att få en 10-kilos. Det är en fisk som är stor för många av våra vatten idag!

Personligen gillar jag att fiska många olika slags vatten och jag uppskattar en 10-kilos från ett litet vatten oerhört mycket. Det kan vara eller är en exceptionell fisk för det specifika vattnet. Tror du på ett vatten är det värt att lägga ned tid och energi, att våga nöta och testa!

Många intressanta grejer här! Men hur mycket tid plöjer du ned i planeringen inför en satsning i ett vatten?

– Det beror såklart på hur mycket förkunskaper man har kring det planerade vattnet. Men det kan vara ganska utsträckt, det spenderas tid på Googlesökningar, Eniro, Google Maps osv. När det kommer till metet så ska det jagas betesfisk vilket tar otroligt mycket tid för att hitta rätt betesfisk. Det är många resor i bilen, 10-15 mil enkel resa för att kasta kastnät så händerna nästan fryser sönder. Det ska kokas gröt, köras runt och vittja mörtstugor halva nätterna. Ja det är tidskrävande helt enkelt!

Om man inte metar gädda och rackar ned på dem som gör det, ja då förstår man inte hur otroligt mycket tid det plöjs ned innan man ens kan åka ut och fiska! Jag spinnfiskar en hel del och ska jag jämföra det mot metet är spinnfisket otroligt mycket mer bekvämt. Utöver betesfisk så ska man göra tackel, vässa krokar osv. Visst en del av det gör man inom spinnfisket med, men det blir väldigt många fler moment innan fisket när man metar, så är det!

Metet blir också mer begränsat gällande platsval.

Ska man till exempel bottenmeta en novemberdag så har man cirka 4 timmar bra dagsljus, ska du då byta plats och packa ned, förflytta dig med packningen, sätta upp allt igen och kasta ut. Då har det kanske gått 1-2 timmar och halva fiskepasset är över… Så det gäller att fatta rätt beslut, och det är sånt man bygger upp med tiden. Kunskapen man samlar på sig och sparar i sin inbyggda faktabank är otroligt viktig! Framförallt inom metet då de små detaljerna är avgörande! Sen gäller det såklart att ha betet i vattnet så mycket som möjligt.

Sen kan det handla om att vänta in rätt väder, men även rätt årstid.

Tar jag med alla dessa aspekter så har jag flera projekt, eller vatten som legat i flera år i bakhuvudet där jag bara väntar på att det ska bli rätt förhållande. Det kan bland annat handla om att sjön endast går att komma åt från isen, ja då måste det bli is. Vilket inte händer varje år här nere i södra Sverige. Men sen kan det vara regler som är uppsatta som gör att man inte får. Men regler ändras och läget dyker upp… Så ja, det finns långa projekt!

Däremot har mina år gett mig erfarenheter och jag vet att det är bättre att vänta på rätt läge än att hetsa runt. Ett pass vid rätt tillfälle kan räcka, men det kan ta lång tid innan det tillfället dyker upp…

Hur mycket tid är du beredd att lägga ned på ett specifikt vatten då? Handlar det om timmar, dagar, år?

– Det är en väldigt svår fråga, vet jag att det finns riktigt stor gädda i vattnet kan jag såklart plöja ned mycket tid. Men det måste ändå finnas något roligt, intressant, hoppingivande och någon tro i det. Det får inte bli för tråkigt. Sen är miljön runt vattnet viktig för mig, jag hade inte kunnat fiska på en soptipp dag ut och dag in för att få en stor gädda, så manisk är jag inte! Det får inte se ut hur som helst.

Jag har fiskat i ett vatten där man kunde ha ett hugg var tionde pass, om man hade tur. Då är det lätt att bryta ihop och miljön var inte så fin heller. Men jag fick någon 5-kilos i bra kondition, så jag var inte beredd att ge upp så lätt. Sen fick jag det där förlösande hugget en dag och fick en gädda på 109 cm på en bra bit över 13 kilo! Då kände man att detta var ju värt det, hehe. Så det är många faktorer som bestämmer hur länge jag är beredd att lägga tid på ett specifikt vatten.

Svårast är när man får ett mellanresultat, där gäddorna inte riktigt visar att det finns potential, men samtidigt vet man att det har kommit upp någon bra gädda därifrån. Då blir det alltid en svår avvägning om det är värt att plöja ned tiden eller inte.

Men är det en härlig miljö, potentialen finns och det är ett stort vatten, då kan jag nog plöja ned oändligt med tid. Då ska det till något exceptionellt innan jag slutar fiska där. Som exempel så är ju Vättern ett sådant vatten.

Om du ser potential i vattnet, miljön är bra och du vill inte ge upp vattnet men resultatet har uteblivit, har du någon plan B?

– Absolut, ibland känner man ganska snabbt att metoden är fel, men framförallt så kan årstiden vara avgörande. Du kommer helt enkelt vid fel tidpunkt.

Val av metod då? Kan du utveckla det lite, när känner du att du fiskar fel metod?

– Ska du meta då du tror att det är den bästa metoden för en chans att lyckas fånga en riktigt stor gädda. Ja då behöver du ha väldigt bra lokalkännedom av vattnet. Så att börja meta direkt i ett nytt stort vatten är inget jag hade gjort. Då hade jag nog hellre valt att trolla med vobblers eller spinnfiska första gångerna för att få en bättre förståelse av vattnet. Sen har vi strömmande vatten, där kan det vissa dagar vara svårt att få bra drifter med flötmetet, då är det mer effektivt att byta till bottenmete.

Hur väljer du att fiska då, försöker du vara mobil eller är du mer en nöta på en plats person?

– Jag är lite för rastlös av mig, jag är nog ingen karpnötare som kan sitta nästan hur länge som helst på en plats. Sen hänger det lite på dagsform också. Känner jag mig sliten kan det lätt bli att man blir sittandes. Jag nämnde tidigare också att ibland när man vaknar får man en viss känsla. Det kan också avgöra. Men rent generellt föredrar jag att vara mobil i mitt fiske.

Jag fiskar ju som sagt mycket i åar och där har jag märkt att det kan vara helt avgörande att bara byta sida av ån vissa dagar, då gäller det att både våga och orka att gå en längre bit för att komma över till andra sidan. Sen kan små förändringar som att byta vinkel på hur bottenmetet är uppställt, ändra djupet på flötmetet, byta betesfisk eller som när jag kastade om och fick min 16,44 kg på bottenmete. Att vara aktiv på stället man fiskar är ju också att vara mobil på ett sätt.

Samma sak vid flötestrolling, att angripa samma djupkant t.ex. från olika håll kan verkligen betala sig. Även att följa vinden så betesfisken kommer från rätt håll, att den följer vinden.

Jag vet de som har fiskat så mycket bättre från land när viden har blåst in på dem medan folk i båtar utanför inte fått ett pet eftersom de tar hem sitt bete mot vinden. Gäddan har parkerat inne i viken och inväntar bytet som följer med vinden. Så det är också en väldigt viktig faktor!

Nu när vi vet att du gärna är mobil i ditt fiske. Föredrar du att fiska från båt eller från land?

– Helt klart från land! Det är min absoluta favorit och jag tycker att man fiskar mer noggrant och effektivt. Men jag återvänder lite till det jag sa tidigare. Du behöver ha kunskap om vattnet för att välja en bra plats att fiska ifrån land. Det är A och O. Kommer du till ett nytt vatten är det effektivare att fiska från båt. Du täcker av mer yta, du lär dig vattnet snabbare och får en bättre överblick. Sen har det hänt mer än en gång när jag fiskat från land där jag känt, om ja bara hade en båt, då hade jag kunnat komma åt där och där… Nästa gång har jag båt och då fiskar man inte alls lika effektivt som du trodde.

Du driftar flötena ett par gånger sen åker du vidare för inget hände… Men tänker man då på ismete, där kan man ha spöna ute på samma plats väldigt länge utan att något händer och sen smäller det till helt plötsligt. Men med båten har man fiskat av platsen på 2 drifter…

Är jag bara lugn i sinnet och känner att jag är på rätt plats då är det fiske från land alla dagar i veckan!

Ytterligare en positiv grej med att fiska från land är landningen av fisken. I en båt med håv är det alltid något kritiskt moment, du har oftast en ankarlina någonstans, båten kan va liten och ranglig, långa spön. Det finns som sagt flera kritiska moment från en båt som gör att du kan förlora en stor gädda. Men från land är det sällan jag ens använder håv, jag drar ofta bara till mig fisken och tar ett rejält gälgrepp för jag känner att jag har så pass stort självförtroende i mitt fiske från just land.

Självförtroende är alltid viktigt i sitt fiske och att meta från land är ju riktigt roligt. Men du Henrik, vad är en stor gädda för dig om vi tänker vikt?

– Om jag fiskar i ett vatten där jag vet att det finns stora gäddor är jag alltid nöjd med en fisk på 9-10 kg. Får jag en gädda på 12-13 kilo kan det vara en toppfisk för mig vissa säsonger, så en sådan fisk är jag supernöjd med och det är absolut inte varje säsong jag får sådana fiskar! Allt över det får ju ses som livsfiskar.

Men jag faller ofta tillbaka till 14 kilo och det hänger ihop med min pappas morbror, Sven som hade fått 14 kilos. Det har blivit lite av ett begrepp för mig. Det går ju faktiskt många 13 kilos gäddor på en 14 kilos. Så 14 kilo, då är det en riktigt stor gädda för mig. Sen finns det ju dessa fantasigäddor på 18-20 kilo som man bara kan drömma om. Att lyckas få en sådan stor fisk är nog mer likt en lotterivinst. Medan en fisk på 14-15 kilo är möjlig.

Sen finns det såklart en annan aspekt med, och det är ju vilket vatten en fisk är ifrån. Jag har ju fått gäddor på 12-13 kilo från små dammar där det med största sannolikhet är den största fisken. Då är ju det en jätte i sammanhanget! Så man får aldrig glömma varifrån den kommer, vilket vatten.

Härligt att din pappas morbror är en inspiration och att det fick bli en måttstock på något vis! Men du, när du har fått en stor gädda i ett vatten, är du nöjd med det vattnet eller väljer du att fortsätta fiska i det och i så fall varför?

– Det hänger såklart på vattnet, är det en å eller en stor sjö så är chansen större att komma i kontakt med flera stora gäddor. Men är det en damm t.ex. eller liten sjö och du har fått en stor gädda där i så kan det kanske hända igen att det blir en ny stor gädda där. Men det tar tid, kanske 5-10 år.

Sen finns det andra aspekter som spelar in för mig. Jag återvänder gärna till miljön vid sjön eller ån. Är det en härlig inramning av naturupplevelser eller otroligt vackra gäddor så återvänder jag enbart för det. Sen är det såklart en bonus att det går stora gäddor i en sådant vatten! Finns det däremot inget annat tilltalande runt sjön och jag har fått en stor gädda där så ser jag ingen anledning att återvända. Då måste det finnas något väldigt exceptionellt för att jag ska återvända. Möjligt om vattnet skulle vara helt orört och att jag skulle veta att jag kunde fiska där i ett par års tid själv och veta att jag skulle kunna fånga en ännu större gädda. Men att det ska hända är nog nästan omöjligt…

Likadant om jag hade fått en 18 kilos i t.ex. Vättern eller Lödde Å, då hade jag nog inte fiskat där mer efter det. Att få en ännu större är även det näst intill omöjligt. Det krävs mycket motivation och tid med alla förberedelser, sen bor jag ca 35 mil enkel resa bort från storgäddvatten som Vättern. så det är inget man kör över dagen direkt utan det krävs en hel del planering.

Att bo i närheten av Kalmar är ingen optimal plats för en storgäddfiskare, man har långt till allt!

Ska man ha bra förutsättningar att fånga en riktigt stor gädda ska man bo i närheten av ett sådant vatten. Nu får jag ofta chansa en hel del när jag ska fiska. Jag kan t.ex. inte åka och kolla flöde och färg i en å för den är 20-30 mil bort enkel resa. Men samtidigt har jag byggt upp en väldigt stor kunskapsbank genom åren. Men att ha närheten gör saken lättare helt klart.

Så hade jag fått en 18 kilos eller större i ett sådant vatten hade jag nog inte haft kvar motivationen, som det känns nu i alla fall. Sen ska man aldrig säga aldrig! Fast jag tror nog att jag hade lagt tiden på de här projekten jag nämnde tidigare som legat i bakhuvudet i flera år och grott.

Är en 18 kilos gädda en målfisk för dig Henrik?

– Ja så är det och har alltid varit. Jag har till och med lovat att om jag får en gädda på 18 kilo eller större så ska jag tatuera mig. Jag förstår nämligen inte varför man vill utsätta sig för en sådan onödig smärta… Men jag har redan två stycken finansiärer till en tatuering, Calle Östman och Stefan” Stisse” Engdahl har lovat att betala. Så skulle man se mig ligga och få en tatuering någon gång, då vet man att då har jag lyckats få en gädda på 18 kilo eller större!

Ett tag när jag var som mest hängiven och fiskade otroligt mycket i Lödde Å var min dröm att få en sådan där omöjligt stor gädda, Svenskt rekord gädda. Jag drömde och pratade om att få tillbaka Svenskt rekord till Skåne. Det var helt enkelt en sådan gädda som skulle spränga alla gränser! Det myntades till och med ett uttryck om den gäddan förknippat med mig, Stalegäddan! Drömmen om att få en fisk som är så overkligt stor i vattnet när den kommer in mot land eller båten att det inte går att beskriva eller förstå… Men samtidigt kan jag vara glad att jag inte fått den än, för då hade jag nog inte lagt ned så mycket tid på det som jag gjort och gör.

Tyvärr är nog risken ganska liten att det kommer hända.

Ibland kan jag känna en sorg i att man missade storhetstiden i Lödde Å, teoretiskt hade jag ju en chans eftersom jag bodde så nära och hade jag haft ännu lite mer driv i början så hade jag kunnat fiskat ännu bättre runt millenniumskiftet när det fortfarande fanns en stor chans att få en riktigt stor gädda där, så är det. Självklart gäller detta även andra kända storgäddvatten. De blir ju tyvärr inte bättre med tiden… Tittar man tillbaka mot 80 och 90 talet så var det en helt annan scen med mycket orörda vatten som i sin linda producerade enorma gäddor! Något som vi inte kommer i närheten av idag, tyvärr.

Ja det kan vi ju bara se idag om vi tittar på storfiskeregistret där gäddan ska väga 12 kilo. En fisk som faktiskt är svår att nå. Många jagar ju en 10 kilos idag och som vi sagt innan, det går många 10 kilos på en 12 kilos. Är 12 kilo en för högt satt gräns i storfiskeregistret?

– Ja den är helt klart svår och i dagens läge rätt rejält tilltagen. Om man jämför mot någon som metar ganska intensivt under ett år kan den personen få flera reggor av andra arter. Men att fånga en 12 kilos gädda kan ta år även om man fiskar intensivt och nöter i kända storgäddvatten. Jag har lagt ned enormt mycket tid på mitt gäddfiske genom åren, och att lyckas få en 12 kilos är inte lätt. Du måste verkligen hitta riktigt bra vatten och sen ska du lyckas fånga just den gäddan med…

Jämför man gäddan mot t.ex. gösen som har en gräns på 6.5 kilo så kommer det ju upp betydligt fler gösar över 6.5 kilo på ett år än gäddor över 12 kilo. Visst, alla gäddor reggas inte såklart och det mörkas en del. Men det är en väldigt stor skillnad ändå. Det samma gäller ju Abborren, det finns folk som fått över 20 reggfiskar på en dag i Kalmar Sund…

Tittar man historiskt på någon som fått 2-3 gäddor över 12 kilo på en dag så är det väl ett par handfulla människor som klarat det!

Så ja en gädda över 12 kilo är en svår gräns att nå. Det finns inga ”hämtvatten” för gädda om man ska jämföra mot t.ex. en Brax i Rögle Dammar eller Hossmoån. Något liknande finns inte för gäddan. Jag tror 10 kilo hade varit en bättre gräns för gädda i storfiskeregistret i dag. Då hade det garanterat rapporterats in fler gäddor än vad det görs idag då en 10-kilos finns i flera vatten än 12 kilos.

Jag tror också att 10 kilo hade varit en bättre gräns idag. Men tillbaka till dig. Är du metodisk när du fiskar?

– Ibland kan jag vara lite spretig, stressig och ta dåliga beslut. Men ju mer erfarenhet jag har fått och nu när jag har familj så blir det färre satsningar på en säsong. Så då försöker jag vara mycket mer metodisk än tidigare. Sen handlar det om erfarenhet och kunskap kring ett vatten. Kommer jag till ett nytt vatten är jag nog mer metodisk än om jag är vid ett vatten jag kan väldigt bra. Är det ett nytt vatten jag ska fiska i så letar jag så mycket information jag kan hitta innan själva fisket. Jag tittar på klockslag fiskar är fångade på, djup fiskar är fångade på och kollar djupkartor bland annat. Jag försöker helt enkelt bygga upp en bild av vattnet innan jag är där.

Kan jag bara behålla lugnet på vattnet så är jag nog väldigt metodisk. Sen händer det att man börjar stressa, byter plats för mycket och så vidare. Fast samtidigt, platsbyte kan löna sig…

Samtidigt kan metodisk innebära att man fiskar på samma sätt om och om igen, du blir enformig. Det måste man akta sig för vilket jag lärt mig genom åren. Tittar man på nya fiskare som kommer till ett vatten man själv kan väldigt väl så kan dessa göra andra saker. Ta lite knasiga beslut enligt en själv och så vidare. För de har inte kunskapen som jag har. Men de får resultaten! Så det gäller att vara uppmärksam på sådant också och själv våga ta beslut utanför sin säkerhetszon eller vad man ska kalla det.

Sen gäller det alltid att vara observant på hela sin omgivning. Ett träd kan ha ramlat ned i vatten, det har samlats mycket betesfisk i ett bakvatten. Allt sånt försöker jag alltid titta efter och använda till min fördel.

Känner igen mig i det där att man ibland kan bli stressig och tänker nu stressar jag och blir ännu mer stressad… Vi går vidare till en lite mer känslig fråga kanske. Vad känner du för den nya gäddtrenden med mängder med tävlingar, stora båtar och mycket synlighet. Har detta påverkat ditt egna fiske negativt och i så fall på vilket sätt?

– Ja det gör det! Tar man stora båtar så har jag varit i små vatten där folk kommer med dessa stora båtar och stora motorer som skapar stora svall över sjön och då märker man snabbt att fisket dör ut, det känns meningslöst att fiska. För vattnet blir bara uppkört även om de drar ned på farten. Samma sak här i skärgården efter abborre. Fisken flyttar sig mycket mer nu än tidigare då det körs mycket båt med stora motorer.

Ska man fiska efter gädda gäller det att vara tyst, smyga in i vikarna, vara försiktig hela tiden.

Sen tycker jag det är svårt med, att förstå hela grejen. Du har prylarna, stor båt, dyr utrustning och så vidare. Men man har inte tänket, man har inte läst på och förstår inte gäddans beteende. Man tittar bara på sin dyra utrusning istället för att lära sig att läsa vattnet. Det blir bara fel angreppssätt att fiska gädda på för mig, jag kan inte förstå det.

Fast kanske deras mål inte är att fånga stor gädda… Men att bränna in i en vik med full fart och tro att fisket ska vara bra sen är obegripligt. Samma sak med en elmotor, jag har märkt att mitt fiske blir sämre om jag använder en elmotor i en drift. Jag undviker att använda den så mycket jag kan. Samma vid flötestrolling, jag ror så ofta jag kan för det ger mig bättre resultat.

Samtidigt blir det lite svårt att säga att det bara är fel.

För som Fränstam har lyft fram tidigare. Hypen för gäddfisket behövs till viss del också för att pengarna ska komma in till fiskevård, utveckling och det skapar arbete för butiker, tillverkare, guider och annat. Så ja i den bemärkelsen kan jag ändå till viss del tycka att det är bra. Men för mitt personliga fiske ser jag inga fördelar.

Det gäller samma med tävlingar. Det gör att fisket får en annan synlighet och myndigheter som ger bidrag m.m. börjar se fisket. Men man måste hitta en balans i det. Det får inte bli att det är tävlingar, rek och annat nästan varje dag och helg. Blekinge Skärgård är ett sådant område som tidigt blivit föremål för många tävlingar. Det får inte bli en formel 1 serie av det! En balans behövs.

Sen behöver man samtidigt tänka på folk utanför fisket som bor kring skärgårdarna, åar och sjöar.

De tröttnar också på alla båtar som gasar runt i full fart nära land, det spelas hög musik i båtar och det skräpas ned. Det blir för mycket! Då kommer dessa individer tröttna och t.ex. ramper blir stängda och fisket går förlorat. Blicken måste lyftas och man måste se helheten ibland också!

Balans är ett ord som gärna blir återkommande när man pratar om dessa ämnen. Men behöver man en massa prylar för att fånga stora gäddor?

– Hehe, nä! Det är ju faktiskt helt fel ände att börja i. Att köpa en båt för 300 000 kronor och tro att den ska ge dig en gädda över säg 12 kilo, det är ju bara fel. Det är nog ingen slump att specimenmetare ofta är duktigare fiskare rent generellt. De flesta av dem klarar av att jigga upp en abborre, spinnfiska upp en gädda eller trolla upp en gös. Som specimenmetare eller specimenfiskare behärskar du flera metoder bra. Men det viktigaste dessa personer har är grunden eller förståelsen hur betesfisk rör sig under året.

Fattar du det är det genast mycket enklare att lokalisera gäddan eftersom den följer efter betesfisken. Den är inte 3 km bort, den håller sig kanske 3 meter ifrån stimmet om den kan. Just att kunna förstå och sätta ihop dessa samband gör ju att du blir en bättre fiskare, inte för att du har en massa prylar eller kör runt med full fart i grunda vikar.

Ja kunskapen om det som sker under ytan är ovärderlig. Nu går vi över till lite historia här. Hur mycket tror du den största gäddan som någonsin fångats i Sverige vägde?

– Oj, det är ju faktiskt omöjligt att svara på, hehe. Men jag tror nog att det någon gång har fångats en gädda upp emot 25 kg i Sverige. Fehmi Varli uppgav ju att han fångade en gädda på 26,57 kilo. Hur den fångades tänker jag inte spekulera i. Men det viktiga är att kollar man på den gäddan så är den groteskt stor! Det har ju även lagts mängder med nät, ryssjor osv i sjöar som Vättern, Vänern och våra kuster under lång tid. Dessa fångster rapporteras ju inte, så där lär det också någon gång ha kommit några riktiga monster.

En annan detalj i det hela när det gäller Fehmi Varli är att han kom ju inte i kontakt med bara en stor gädda, det var ju flera!

Hur han fick dem är återigen irrelevant, men han hittade dessa groteskt stora gäddorna i våra vatten. Han var kanske före sin tid, eller så hade han lokaliserat ett ställe som var otroligt speciellt. Han gjorde uppenbarligen något rätt och det är så jäkla häftigt!

Sen är det otroligt tragiskt att fisket har blivit så dåligt i Stockholms skärgård jämfört med den tiden. Vi måste haft världens bästa gäddfiske under en period då. När det bräckta vattnet mötte det söta och alla stora ansamlingar av braxenstim, mängder med strömming och annan vitfisk. Det var som ett enda stort smörgåsbord för gäddorna som kunde växa sig till enorma proportioner! Nu är det ett minne blott på grund av människans påverkan.

Ja det är ingen rolig förändring vi sett och ser tyvärr. Men vi ska inte avsluta med enbart dystra miner. Så en avslutande fråga får bli något som inte rör gäddan alls. Tror du att filmen polisskolan 8 någonsin kommer spelas in? 

– Hahaha, tyvärr inte får bli mitt svar. Jag tror att flera av skådespelarna har kommit till en hög ålder och genren känns tyvärr rätt bortglömd.

Jag kan bara instämma i ditt svar! Men du Henrik, vi tackar så hemskt mycket för du tog dig tiden att ställa upp på vår första iFokus: intervju. Du får ha en god jul och ett gott nytt år och jag hoppas att ditt håvnät får omsluta ännu en stor gädda inom en snar framtid!

Henrik har tidigare skrivit en artikel om några dagars färnamete, det kan du läsa här.

Dela gärna så fler får läsa artikeln