Metet i Sverige: Hur stor är en stor fisk?
Metet i Sverige: Hur stor är en stor fisk?
-Var den stor? Frågan som aldrig blir för gammal att ställa. Vi metare, och fiskare har valt vikten som utgångspunkt för mängden lycka vår fångst skall utsöndra. Låg vikt ger en axelryckning, ett rekord kullerbyttor och en karatefylla. Och allt där emellan. Visst kan fiskar med lägre vikt ge fina upplevelser, men det blir aldrig bättre än när ett rekord slås. Oavsett om det är ett pb, sjörekord eller rent av ett svenskt rekord.
Men hur stor är då en stor fisk? Vi metare har fått detta lite om bakfoten då vi ser fisk i form av poäng, eller en regga. En tvåkilosruda från Ursjön kan väl knappast anses att vara en drömfisk för vattnet, men för arten i sig så är det en mycket stor fisk. Så vattnet måste tas in som en viktig parameter.
Men en tvåkilosruda från skärgården då? Det finns ju garanterat fler stora rudor i skärgården än i Ursjön, men sett till vattenmassan så är dom få och svåra att hitta. Här kommer prestationen in i bilden. Hur man än vrider och vänder på saken så är det alltid svårare att få en stor fisk från ett stort vatten än från ett mycket litet. Men hur stor är en stor ruda från skärgården då? är en tvåkilos en stor fisk? Ja, det får vi anse. En regga då? Ja, förmodligen. En på 1500 gr? Nja, då blir det en tolkningsfråga… Så en stor ruda från skärgården borde ligga någonstans mellan 1500 och 1800 gram.
Att svara på frågan, om fisken var stor, blir därför väldigt svår att svara på. Allt ligger i förhållande till vem det är som fångar fisken och var man fiskar. Och inte minst, när fisken är fångad. På våren? På sommaren? På åttiotalet? Vi reder ut begreppen med ett exempel på en art som varit populär väldigt länge och har haft en intressant historia.
Braxen, eller Brax som fisken kallas i folkmun är specimenmetarens absoluta storvilt. Och inte helt oförtjänt, den är både stor och vacker. Förvisso inte känd som någon kämpe eller speciellt svårfångad, men en mycket trevlig metfisk som under rätta omständigheter inte gör någon besviken.
HUR STOR ÄR EN STOR BRAXEN?
Om vi gör det enkelt för oss så följer vi femtioprocentsregeln. En fisk som är hälften så tung som det svenska rekordet kan anses vara stor, eller? Det skulle kunna passa bra för arter som gädda, gös, lake och abborre. Arter som finns i stora delar av landet och där stora exemplar inte enbart hittas i några få specialvatten. Men sen har vi även arter som Karp och mört där 50% är en mycket stor fisk som de flesta aldrig någonsin kommer att fånga om man inte har osannolik flax eller satsar mängder med tid på att fånga en sådan fisk. Arter som Id och Färna är däremot raka motsatsen där 50% är en relativt vanlig fisk, i flera vatten ligger snittvikten kring eller över 50% gränsen. Så den teorin kan vi förvisa till soporna. Det enda vi lärt oss är att en snittstor vitfisk är oftast större än en snittstor predator.
Inte heller storfisksregisteringen ger oss något vettigt svar.
Vikten är satt på 4400 gram, vilket är nära 50% av det svenska rekordet på 8340 gram, men en brax på nästan fyra och ett halvt kilo är inte bara stor, den är enorm i 99,9% av Sveriges vatten. Storfisksregistret funkar på så vis att man väljer en gräns som hindrar att det blir ett överflöd av anmälningar. Då sållar man grovt, och i fallet som med just Braxen så blir ett mycket fåtal vatten kvar som levererar majoriteten av anmälningarna. Lägg då till att dessa vatten får ett högt fisketryck av regg-jägare och deltagare i specimentävlingen som ofta fångar samma fiskar både två som flera gånger och statistiken blir sett till ett landsperspektiv mycket snedvridet.
Om man försöker hitta ett snitt för en vanlig brax så borde man landa på någonstans mellan 1-2kg. I flera sjöar bildar den ett tusenbrödrabestånd som sällan ger vikter över kilot, i andra vatten fångar man sällan fiskar under 2kg. Åar som dalälven har ett rikt bestånd av brax i tvåkilosklassen, men ger mycket sällan fiskar som toppar över fyra kilo. För att en Brax ska nå fyra kilo eller mer så krävs det speciella förutsättningar. Sjöar med få fiskar som har låg konkurrens om födan, eller åar där fiskar från t.ex. skärgården går upp för lek och blir fiskbara är två sådana scenarion.
Allt sammantaget pekar på att en Braxen kring 3500 gram måste anses som en stor fisk om den fångas någon annanstans än de 5-6 toppvattnen som florerar i anmälningarna.
Länge låg rekordet på 6300 gram. Ett rekord som var lika svårslaget som det var trovärdigt. Precis som med Fehmis gäddrekord så låg braxenrekordet så ofattbart mycket högre än vad som ansågs rimligt att kunna fånga. I motsats till gäddan så kom man allt närmare tills man en dag slog rekordet. Idag ligger den 2 kilo högre. Ca 30 procent till på vikten som då ansågs nästan oslagbart. Gäddrekordet har haft samma resa, fast åt motsatt håll.
I Sverige har vi förmodligen ingen som kan kalla sig för enbart braxmetare. Det är ett säsongsbetonat arbete i ett och samma lilla vatten som gett oss dessa fantastiska fiskar. Gäddfiskare finns överallt. Fullfjädrade proffs som vigt sina liv åt fisken i fråga. Ändå så kommer det upp extremt få gäddor som ens spränger femtonkilosvallen. En vikt som inte är overkligt tung för arten i fråga. Kan det vara så enkelt att vi metat brax extremt trångsynt och inte hittat bra vatten förrän alldeles nyss, eller har några få extremt stora gäddor flyttat på gränserna till vad vi anser är stort?
En tiokilosgädda borde väl vara en stor fisk?
Eller är det så att en halv miljon gäddfiskare runt hela svea rike får till ett större underlag, kontra en handfull brax-entusiaster. För visst blir statistik snedvridet om man enbart fiskar efter stora fiskar i kända vatten? Hur stora braxar hade vi fått varje år om en halv miljon människor metat efter dem runt landet, året om? En intressant fråga.
Följer man det som kommer upp i näten så märker man snart att det finns potentiella rekordvatten för olika vitfiskarter här som där. En trekilosruda är inte en så unik fisk som vi tror, det är bara att tillräckligt många inte metar efter dom i nya vatten.
Kanske borde själva frågan omformuleras till:
Hur stor tror vi en stor fisk är?
TOPPAR OCH DALAR:
Du kanske undrar varför jag hakat upp mig på ämnet vi avhandlar här och nu? Spelar det någon roll vad en fisk väger om den inte är ”tillräckligt stor”? Borde inte detta vara upp till var och en av oss att bestämma?
Specimenmete handlar om vikt, det kommer vi inte ifrån. En prestation är en annan sak. Att fånga en drömsutare på 3500 gr från ett obskyrt vatten är en prestation, men fisken blir inte större för det. Inte som vi har det nu. Men skulle man göra om reglerna i svenskan på så vis att endast en fisk får anmälas från ett specifikt vatten. Ja, då skulle denna fisk helt plötsligt vara betydligt intressantare.
Skulle fisken dessutom vara fångad efter lek så blir den ännu större. För nu har den helt plötsligt potential som vi säger.
Sedan så fluktuerar vikterna med tiden. När vatten som Antorpasjön som varit dominerande slutar att leverera så öppnas det nya dörrar. Helt plötsligt så blir det mer rimligt att få en stor fisk från andra vatten då toppvikterna sjunkit. Många arter idag är totalt beroende av ett vatten som levererar samtliga toppfiskar. Men det som alltid förr eller senare händer är att de en dag slutar att leverera, eller att ett bättre vatten hittas dit all fokus flyttas.
Dessa toppar som tillfälligt uppkommer är ett intressant fenomen. Det vi lärt oss är att inget vatten tål ett enormt fisketryck hur länge som helst. Det kommer alltid en morgondag. Men, det intressanta är att samma vatten som bevisligen har potential att få till extremt stora individer sällan får denna topp två gånger. Det verkar vara generationsbundet, dvs att man kan fiska på en generation stora fiskar, men när dessa försvinner så kommer ingenting underifrån. Kanske så hämmas tillväxten av att fångas i unga år? Rimligtvis så borde ju en fisk som fått tillgång till mäskning redan från starten ha större chans att bli riktigt stor mot slutet av sitt liv än en som börjat äta mäsk i slutfasen av livet. Man säger ju att gäddan trivs bäst när den är bortglömd.
En gång i tiden när man läste med stort intresse i FJ så förklarade Arne Broman vad en specimenfisk är. Han skrev något i stil med:
-Ett mycket stort exemplar för arten från vattnet i fråga.
-En specimenmetare vill få det största exemplaret från vattnet han fiskar i.
Jag bestämde att testa. Jag ville fånga en specimenfisk ur min å. Siktet lades på en mört över magiska 700 gram. Snart hade jag en sån. Sedan hade jag en på över 800 gram. Sedan fick min metarkompis en på 900 gram. Nu hade gränsen helt plötsligt flyttats till kilot. Man fick anta en ny utmaning varje gång vi nådde en drömgräns. Över 20 år senare så ser många på metet på ett helt annat sätt. Man fångar sin regga där den känns enklast att fånga, vilket är det rakt motsatta från det som en gång skrevs som den gyllene regeln nummer ett i boken.
Men tiderna har förändrats, och de kommer att fortsätta att göra det. Idag är vi och nosar kring en vändpunkt. Vi har stampat på samma fläck en bra stund, och om vi ska kunna ta metet till en ny nivå så måste vi börja röra på oss. Intresset för att se samma vatten och samma fiskar och fiskare lär inte bli större med åren, snarare tvärtom. Vi som en gång var det nya moderna har hamnat hopplöst på efterkälken. Gäddfiskarna har anammat de nya tiderna bäst och har en del intressanta upplägg till tävlingar och för media som YouTube. Det spelar inte längre någon roll om fisken väger si eller så mycket, det gäller att leverera stora exemplar från det vatten du är skickad till. Större än dina motståndare. Gäddfiskare idag är mer specimenfiskare än specimenfiskarna själva.
Ju mer jag tänker på vad stor en stor fisk är så inser jag att de enda som bryr sig om det är de som inte bryr sig om din fångst, utan ser vikten som en nuffra som ska slås. Det är spelets regler.
Jag tror att detta är generationsbundet. Det är så vi lärt oss, och det är så det ska vara. När man för första gången fångar en ny art, säg en färna eller en ruda, så är man riktigt nöjd. Man blir påmind om glöden som finns där inne, som man med åren glömt bort. Man stannar till och studerar fisken som om den vore det vackraste man sett. Men nyhetens behag försvinner snart, och sedan vill man ha en till, gärna större. Sedan kanske en regga, eller några poäng… Så fungerar de flesta av oss.
Hur stor är en stor fisk? Jag har kommit till en slutsats. Man kan dra paragrafer och tabeller till sina dödsdagar utan att bli klokare. En stor fisk är aldrig tillräckligt stor. Och kanske är det ändå tur att det är så?
/Tomba
Du har väl inte missat fler artiklar inom Specimen-kategorin?
