Nu kör vi!

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Swedish Anglers logga

Så kom till slut dagen då man är online med en egen ”metesajt”. Med egen så menar jag givetvis vår egna, då vi är två om det. Men ändå… Vi har skrivit om detta förr, andra har skrivit om Swedish Anglers, och resten är olyckligt ovetande om vad som komma skall. Förhoppningsvis en hel del.
Men först ett par hundra ord om hur vi hamnade här, och varför vi hamnade här. Och inte minst, varför ni hamnade här…

UR ASKAN

Det började tidigt för mig. Jag är född 1978, på dagen 30 år efter Ozzy Osbourne, och på dagen 20 år efter Brendan Frasier. Inte för att någon av dessa karaktärer skulle komma att spela någon större roll i mitt liv.
Det vore enkelt att snyfta fram en vals om hur det alltid börjar med ett rödvitt flöte, en krok och en mask. Men så var det faktiskt. Så börjar det ju för de flesta, ett metspö passar småbarn, sen så är ju tanken att man ska avancera till finare former av fiske. Spinn eller flugfiske om man var riktigt hängiven och fin.
Jag valde spinnfisket. kanske inte för att det var roligare, men man fick ju större fisk med spinn. Gäddor och gösar.

Men någonstans så fanns fortfarande känslan kvar av ett flöte som drogs under vattenytan, och sekunden där innan krokning då man levde i ovisshet. Var det en stor fisk eller en tusenbroder?
En brax var drömfisken. Känslan av att man inte kunde lyfta upp fisken utan var tvungen att drilla in den med sitt tremetersspö inhandlat från valfri mack.

Jag gick tidigt stick i stäv med farfars råd om att krokspetsen inte fick synas, och jag köpte känsligare flöten, mindre krokar och allt längre spön. Och resultaten kom nästan direkt. Fler fiskar och större fiskar. Speciellt braxarna var lättare att lura med finare grejer.

Steget därifrån till gäddmete var logisk.

När flötet dök så var det nära nog extas i båten. Hur stor var gäddan, fem kilo, två kilo? Vid sidan av fisket så lästes fiskejournalen med stort intresse. Speciellt allt meterelaterat lästes om och om igen. Jag kan fortfarande nära nog ordagrant dra citat ur ett antal artiklar från början av åttiotalet. Det verkade ha varit en magisk tid.

Med tiden så började man själv meta efter mört och sutare. Med blandad framgång, men med stor hängivenhet.
Allt eftersom det gick bättre för mig så minskade medierapporteringen av metet…
Metet reducerades så sakteliga till någonting som knappt var värt att skiva om. Den tiden då mete var något nytt och hippt var definitift förbi, och nu väntade baksmällan…
De artiklar man hittade motsvarade dessutom inte mina förväntningar på långa vägar. Och så har det fortsatt den större delen av 2000-talet.

Det är inte så att jag slutade att meta. Men det kändes som att man var skapligt ensam med sina spön när man satt vid ån och drog mört.
En form av metardepression infann sig…
Det kändes mindre roligt än det någonsin gjort.
Inte förrän min vän Saku fick en ordentlig nytändning och ryckte med mig som jag såg en ljusning. Han tipsade om lite olika sidor på nätet, vi besökte Metebolaget som låg i närheten och jag insåg plötsligt att det fanns en metarscen, som ofrivilligt förvandlats till en subkultur…

En dag några år senare så fick jag för mig att börja blogga.

Det var mest en fix idé utan några större ambitioner. Men det tog sig likt herpes på en firmafest!
Det var många fler som var därute, och hungrade efter att få läsa om mete. Det var den slutsatsen jag kom fram till då jag vägde mina skrivartalanger i ena skålen och suget efter mete i den andra. Detta var över två år sen. Under dessa år så har jag sugits in i denna värld, lärt känna folk och fått en bild för mig om hur landet ligger. Den ligger nog rätt bra till.
Vi är endast osynliga för den stora massan.

Den stora massan skiter jag i, om jag ska prata klarspråk. Jag är van att gå emot strömmen. Jag överlevde ju 90-talet som hårdrockare utan att köpa en endaste nirvanaplatta. Det jag menar är att om man verkligen vill pyssla med något så söker man själv rätt på informationen. Så funkar vi människor. Men vi metare har ju liksom ingenting alls. En sajt på feijan där det i ärlighetens namn inte hände så mycket…

EN GALEN IDÈ

Nu är vi åter där jag ska förklara hur Swedish Anglers skall fungera. Men det tänker jag inte göra!
För det kommer faktiskt bli som ni vill. Precis som ni vill och vad ni väljer att göra den till.
Men är ni passiva så dör tyvärr forumet, men är ni aktiva så blommar den och föder nya och fetare projekt och artiklar. Ni väljer!
Hellre 100 aktiva medlemmar än 10.000 passiva.

Några har hört av sig och undrat hur det kommer att bli? Jag vet faktiskt inte det?
Men jag har bra vibbar och bra känsla för detta och jag tror verkligen på det här!

Jag är i lika hög grad en läsare som vem som helst av er som besöker sidan.
Jag kommer att läsa era inlägg och bloggar med stort intresse, jag kommer att se på era underbara bilder och försöka i bästa mån svara på frågor och pusha unga metare framåt!

Men jag köper faktiskt inte en fisketidning om det är en taskig stämning i artiklarna.
Då vill jag hellre inte besöka en sida där det tvistas i all oändlighet om skitsaker…
Vi vinner absolut ingenting på att bli osams över t.ex. en bild och vi kommer inte att vara slapphänta på den punkten.
Vi admins finns här, fast vi sitter inte framför sajten 24/7.
Så ser ni en bild som är som tagen för att skapa debatt, hör av er till oss så tar vi upp det med personen som postat bilden och förklarar personens misstag.

Vi är alla barn i början, jag har gjort samma tabbe, du har gjort samma tabbe, så varför får inte han göra samma tabbe en gång?
Så snälla börja inte kommentera med en massa skit. Detta är det enda jag ber er om!

Jag tror inte på att man ska ha regler för precis allt, jag tror knappt man ska ha några alls.

Det är när man testar sig fram när det storslagna inträffar.
Vi har vår tanke om detta. En community, en informationssida, och en sida där du kan läsa det tidningarna nödvändigtvis inte lyfter fram. Resten är upp till er.
Så gästskribenter är men än välkomna, Vi tar emot förslag på artiklar och intervjuer med öppna armar. Har du kanske fångat en stor fisk, hör av dig till oss så ska vi se till att göra något roligt om det, kanske en intervju eller ett gästinlägg där man får återberätta fångsten så vi alla får dela glädjen!

Så visst fan är det en galen idé på ett sätt. Det är mete vid pysslar med, mete!
Det är inte direkt det hetaste man kan hålla på med om du frågar kidsen på stan.
Det ska vi vara smärtsamt medvetna om.
Men det är en jävligt fin sysselsättning anser jag. Aningen bortglömt men otroligt underskattat.

Måste vi då växa?

Nej, vi behöver inte växa om det är genom tvång det inträffar.
Men vi som finns här, vi kan väl åtminstone ha jävligt kul! Oavsett vad kidsen på stan tycker om det.
Jag vill inte missa en endaste blogg eller nyhet om mete, det är därför vi har kört igång detta. Och vem du än är, på denna sida kommer du alltid att kunna läsa om saker du inte kommer att kunna läsa någon annanstans.

Ja, min approach till att gå ut i etern med något nytt må vara lite annorlunda än det vanliga pressmeddelandet där det läses om en massa vackra saker som i slutändan inte betyder någonting alls…
Men detta betyder jävligt mycket för mig, så jag hoppas att det kommer att betyda någonting för dig!

Jag hoppas att ni kommer att trivas, och jag hoppas att vi tillsammans tar tag i detta nu en gång för alla!

Tomba.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

5 reaktioner till “Nu kör vi!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *