Nyckeln till ett lyckat fiske
Nyckeln till ett lyckat fiske är en gästartikel skriven av Victor Gustafsson. Ni som inte vet vem Victor är så har han bland annat svenskt rekord på Vimma, han har fångat stora fiskar på både pimpel och flugfiske. Men även stora gäddor på ismete och riktade satsningar på bland annat braxen. Victor är helt enkelt en riktigt dedikerad fiskare. Med det sagt lämnar vi istället över ordet till Victor.
Ett lyckat fiske är någonting som dem flesta sportfiskare strävar efter, vad ett lyckat fiske är skiftar vilt och brett allt beroende på vem man är och hur man ser på fisket. Många ser fångad fisk endast som en stor bonus när man åker ut, enligt mig ett väldigt sunt sätt att se på det och jag är övertygad om att det ger mest glädje i längden. Sedan finns det ju dem som enbart värderar sin fisketur i antal eller fångad fisk, allt vanligare bland dagens sätt att marknadsföra produkter och annat. Cykeltröje-hetsen är ju en egen liga som förmodligen inte gått någon obemärkt förbi, för att nämna extremfall.
Jag själv känner att jag ofta varierar mitt sätt att se på vad en lyckad fisketur innebär, allt beroende på vad det är för typ utav fiske och hur upplägget ser ut. Det finns inte många pass då man inte njutit utav att komma ut även om fångst och napp uteblivit, allt handlar om inställningen och vart man är i sitt fiske rent mentalt. Ett exempel är ju den traditionsenliga resan till fjällvärlden med min far och farfar, den handlar för det mesta om att ha det bra och njuta utav den fina naturen tillsammans. Vi fiskar såklart också, och om det nappar bra så blir det en extra krydda på allting. Ett annat exempel är ju när man har det förbannade sprutet i Älvkarleby dundrande i högra örat en hel dag, en sådan dag känns fisket som mycket mer avgörande för om det blir en bra dag eller inte, i alla fall för mig som åker direkt hem efter avslutat fiske.
Detaljerna
Men om vi ska låsa oss lite till bara fisket, att lyckas med det man ger sig på. Oftast handlar det om att lyckas lura en stor fisk till hugg, vissa gånger går det lätt och det känns som att vem som helst hade lyckats, men för det mesta krävs det något extra. Dem små men helt avgörande detaljerna blir här väldigt intressanta, vissa gånger omedvetna val man gör men för det mesta aktiva val som visade sig bära frukt. Noterar man dessa val och lägger det på minnet så bygger man rätt snabbt en bra erfarenhetsbank som kan vara otroligt nyttig vid framtida situationer då allvaret lika starkt som tredje knappen nerifrån på Edward bloms skjorta.
Jag har tänkt plocka upp ett par tillfällen då en väldigt liten detalj låg till grund för ett otroligt resultat. Det kommer handla om ett kikpimpelfiske efter riktigt fin och stor abborre i fjällmiljö. En inte helt vanlig väg att välja år 2023 då man tar upp jakten på sin drömabborre, men för mig är en sådan här resa helt komplett då jag får kombinera det fina i att fiska med min far i fjällmiljö och samtidigt ha chans på grov fisk. Det kommer också handla om gången då ”mete med fluga” blev helt avgörande när vi hittade storharren.
Den lynniga fjällabborren
En grå aprilmorgon på en skoterled i den låglänta fjällvärlden, det var där vår väg till en riktigt stor abborre på lätta grejer tog sin början. Under flera år hade jag och min far talat om att vi måste prova vinterfisket efter sjöarnas stora abborrar. Några fiskar på runt 1800 gram har synat håven på sommaren, och tanken är att om vi ska ha chans på en fisk som når hela vägen upp till drömgränsen så behöver vi ta den före leken. Vi kommer fram till sjön och vi väljer att börja på en plats där vi på sommaren fångat fisk med jämna mellanrum. Vi släpper ner våra mormyskor agnade med maggot & mask och börjar vår resa mot drömabborren.
Det tar inte speciellt lång tid innan det från ingenstans dyker upp en abborre i mitt hål, den är bara runt 200-300 gram och väljer att strunta i min pirk, men ger oss ändå en indikation på att det är fisk på platsen vi valt. Nya hål borras och ny energi fyller kroppen, nu börjar det hända spännande grejer. Större abborre visar sitt intresse för pirken, men även den nöjer sig med att titta för att sedan vika undan igen. Spänningen är därefter enorm, fisken såg ut att kunna vara en bra bit över 1500 gram. Därefter är det nästan aktivitet i vare hål jag borrar, rejäla fiskar visar sig gång på gång men alla beter sig på samma sätt och nöjer sig med att titta. Här börjar mina tankar snurra om hur ja ska få dem att vilja ta betet, det måste gå är tanken. Jag vill inte nöja mig med att bara ligga och titta på dem.
Här görs valet som skulle visa sig bli helt avgörande, en detalj så hissnande som 1grams skillnad på mormyskan. Med en lättare mormyska får jag en naturligare rörelse i vattnet, det kändes rätt och var värt ett försök. Jag släpper ner en grå mormyska på 0,5 gram med en mask agnad mitt på kroppen, i hålet har jag tidigare sett stor abborre. Masken svävar så lätt och fint mot botten, när masken nästan nått botten på runt 0,7 meters djup kommer genast en abborre fram från min högersida. Den är helt klart snabbare i sina rörelser än dem tidigare och innan jag hinner reflektera mer över det så suger den in masken och pirken, kanske knäckte vi koden nu säger jag till min far när jag släpper i dagens första abborre på drygt 1300 gram.
Det hela fortsätter på samma spår och strax innan lunch kommer en grupp riktigt stora abborrar in och jag lyckas få två utav dem att hugga under ett par minuter. Det var två riktiga specimenfiskar vägandes 1950 gram samt 1820 gram. En upplevelse jag alltid kommer minnas, och allt vände vid den lilla detaljen då jag knöt på en pirk vägandes 0,5 gram istället för 1,5 gram.
En detalj och ett val som två år senare skulle ge mig mitt livs första abborre över 2000 gram, 2055 gram mer exakt.
Metets påverkan
Jag tror att mina där och då väldigt få erfarenheter från metet ändå låg till grund för beslutet som togs, en mask presenterad på ett så naturligt sätt som möjligt är sällan fel väg att gå. Att låta maskens egna rörelser göra jobbet för att få dem stora fiskarna till att kliva över den tidigare gränsen och ta betet. Det är ju dem här tillfällena som gör att man verkligen älskar fisket, det finns oftast ett sätt att få fisken till att ta, frågan är bara hur. Det leder mig genast in på en annan häftig händelse som lade grunden för en hel fiskeresa. Den gången vi till sist kom till tals med den riktigt fina harren, fiskar som verkligen ger harren som art rättvisa.
Meta med fluga?
Återigen är jag bortrest på fiske med min fader och vår vän Jonas, långt från väg & bebyggelse och målet är att leva livet och fånga stor harr. I sedvanlig ordning ligger det ett gediget förarbete inför den här resan, ett par års planering närmare bestämt. Vi ska vara på plats i 4 dagar och förväntningarna är relativt höga skulle jag säga. Vi lever det goda livet på plats och här kan jag dra hela alfabetet vad gäller klassiska sköna detaljer runt omkring fisket. Vi kokar självfallet kaffe över öppen eld som sedan förtärs i träkåsor. Vi tänder lägereld med tänd-stål trots att vi har tändare med osv, ja ni förstår.
Nåväl livet runt omkring är en fullträff men fisket gör oss fundersamma än så länge, när vi är inne på näst sista dagen har vi det fortfarande väldigt tufft. Väldigt få harrar landas och vikterna är inget vi blir imponerade utav. Sent på eftermiddagen ska det hela dock ta en helt annan väg, den här gången knäcks koden utav ren och skär slump. Jag fiskar med en väldigt lätt fluga som imiterar en nattsländenymf, den svävar väldigt fint i vattnet samtidigt som den sakta sjunker.
I sedvanlig ordning när man lever ute blir man ju sugen på salt, gärna snacks. Så jag lägger ut ett kast, sätter mitt spö under armen och plockar fram den fantastiska jordnötspåsen ur fickan. Trycker en full näve nötter och lägger undan påsen, uppskattar att det nu tagit cirka 1 minut sedan kastet lades ut. När jag tar mitt spö igen och börjar ta hem lina så hinner jag dra 2 gånger och sedan hugger en harr, och den gungar väldigt tungt i linänden. Känslan här är helt enorm, från att vara uppgiven och lite butter över fisket så sitter nu en riktigt tung fisk i andra änden. Drillen går och den går mest och stöter och använder sin tyngd som så ofta större harr gör. När den sedan låter sig håvas visar det sig att det är en magnifik harr på 1800 gram med en längd på 56 cm. Glädjen är såklart maxad och en ny gnista tänds i oss alla. Vi var snabb med att notera detaljen med nötterna och att flugan då fick sväva ner fritt under lång tid, så det prövades givetvis snabbt igen. Och det tar inte många kast innan det stramar i ordentligt igen. Den korta stunden då allt var uppgivet och jag med mina flottiga fingrar pillade ner påsen i fickan igen blev helt avgörande för fisket resten utav resan.
Man kan utan att ljuga mena att jag metade med min fluga, den fick sjunka sakta ner djupt för att sedan sättas igång. Dagen efter som var sista fiskedagen på resan fortsatte det på samma spår och vi upplevde vårt livs harrfiske, dem största harrarna vägandes 1820 gram 1800g 1900g och 2050 gram. Värt att nämna är att det var min fader som tog den ståtliga fisken på över fina 2000 gram, det var en utav dem finaste stunderna vi varit med om tillsammans.
Jag hoppas att detta kanske kan bidra till någon annans lycka vid vattnet, eller kanske bara en intressant stund hemma i soffan. Nästan varje enskild fångst som man minns tillbaka på har ju ett avgörande val eller en avgörande detalj som låg till grund för att man lyckades, så det kanske får bli en uppföljning på detta om så önskas. Men för att inte dra det här till att bli en långbänk så tackar jag för visat intresse och önskar dig som läser ett skitfiske.
Vi tackar Victor för hans artikel och du har väl inte missat att Victor varit med i vår podcast – Swedish Anglers RodPod? Länk nedan.
Avsnitt 44 av Swedish Anglers RodPod
Sedan kan du även läsa artikeln om Victors vimma-rekord via länken nedan.
