Panelen omgång 5: Synen på specimenmete

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Panelen omgång 5 består av följande personer:

Mikael ”Mio” Emmertz, Palle Sköldblom, Manfred Isberg, Niklas Graberg, Tommi Meriläinen, Alexander Holmer, Henrik Stale, Christian Ottosson, Svante Otter, Jimmie Skoglund, Christian ”Tintin” Johansson, Nicka Hellenberg, Mattias Epperlein samt Juha Ojaharju.

Sutarmete

SYNEN PÅ SPECIMENMETE:

Fråga 1:
Vatten med mycket speciella förutsättningar har gett oss många rekord.
Tycker du att fiskar från försurade sjöar, vatten med ditflyttade fiskar, vatten med fiskodlingar, put and take sjöar och privata vatten etc skall registreras som rekord eller tas med i storfisksregistreringen?

 PALLE:

Ja absolut med undantag för vatten med ditflyttade fiskar över eller i närheten av rekordvikt såklart. Annars är alla vatten som levererar rekordfiskar exceptionella och onaturliga på något vis ändå – på gott och ont.
Går man på djupet i varför rekordfiskarna vuxit sig speciellt stora hittar man nästan alltid en anledning där människan är orsaken och grunden till tillväxten.

Vi skulle knappt ha ett svenskt rekord kvar om vi inte godkände onaturlig yttre påverkan.
Det är inte ofta man kan säga att fisken blivit stor för att det är så friskt och rent vatten. Det ska väl möjligtvis vara några av dom laxartade fiskarna i så fall.
Svenska rekord är extrema fiskar från extrema miljöer och det är kul ändå tycker jag.

 JIMMIE:

Jag tycker att alla vatten skall räknas. En stor fisk är en stor fisk oavsett om den är tagen i en privat liten damm i någons trädgård där den gått i några år med ett överflöd av mat eller om den fångats i t.ex. en älv som mynnar i havet. Fisk som släpps ut i ett vatten med vikt över storfisk-gränsen bör dock vara undantaget och inte räknas oavsett om den kommer från en odling (typ p&t med gigantiska regnbågar) eller om den flyttats från ett vatten till ett annat (om någon smugglar ut en fet röglebrax och släpper den i sitt privata syndikatvatten exempelvis).

 NICKA:

Ja, jag tycker att även vattendrag med väldigt speciella förutsättningar ska vara med. Dels för att vi kan få kunskap om hur dessa vatten kan påverka fiskars levnadsbetingelser, dels för att en stor fisk är en stor fisk. Och en stor fisk är värd uppmärksamhet.

I Storfiskregistreringen har vi också valt att låta typiska put-and-take-fiskar som regnbåge och bäckröding (som ju nästan uteslutande är utplanterade fiskar) vara med – oavsett vatten de fångas i. Detta eftersom de är populära sportfiskar och ju per definition är fiskar som planterats ut för att vi ska fiska efter dem. Några rymmer, andra växer sig stora i de vatten de släppts ut i.

Vi har valt att göra distinktionen som så att i vatten där fiskar släpps ut redan som så stora att de tangerar eller överskrider svenskt rekord göra vi inge registreringar. Vi vill inte uppmuntra till att någon göder upp fiskar och släpper ut dem för att ett rekord ska uppnås. Av samma skäl är små trädgårdsdammar och liknande inga vatten som vi registrerar fisk från. Men, ibland är gränsen lite luddig och svår att definiera. Man får ändå komma ihåg att det ”bara” är fiske vi pratar om.

 TOMMI:

Både och. Flyttade fiskar skall naturligtvis inte räknas. Fiskar från udda vatten som blivit stora p.g.a närhet till odlingskasse känns väl sådär. Man ”tävlar” då inte på lika villkor. Vad är meningen med rekord om man kan mata fram dem? Försurade vatten samt put and take sjöar känns i så fall mer ok och har ändå en viss äventyrslysta över sig. Alla såna sjöar innehåller ju inte per automatik megastora gäddor t.ex. Dessutom kan sjöarna vara stora och gäddorna hålla sig var som helst. En matningskasse har ju inte riktigt den auran av nytänkande… Ett rekord borde väl vara en fisk som alla har en chans att fånga? I min värld så är det en tävling om man har rekord, liksom sporten. Och då borde man tävla på lika villkor. Skiter man i rekord och vikt så spelar det ju ingen roll.

 HENRIK:

Eftersom gränsen är svår att dra för vad som är ”naturligt” och rekorden skall spegla den största tagna fisken tycker jag att fiskarna ska registreras som rekord. Undantaget kanske PT där det uppenbart sätts ut fisk i rekordvikter. Å andra sidan en svår avvägning för t.ex en regnbåge är ju i princip aldrig vild. Men generellt tycker jag att fisken ska ha växt upp från liten i vattnet oavsett miljö. Konsekvensen blir för mig personligen att jag värderar rekorden och ser upp mer till vilda rekord. Hade t.ex hellre sett den Vätternröding på 11,2 kg som togs i nät på 90-talet som rekord om den varit spöfångad såklart. 

 MIKAEL ”MIO”:

Ja! I min värld så är rekord och storfiskeregistreringen ingen tävling utan skall bara visa var de största fiskarna finns.

 NIKLAS:

Detta är ju ett hett ämne som diskuterats fram och tillbaka i många år. Min egen personliga åsikt är dock att om fisken är fångad i svenska vatten och vägd på ett korrekt sätt så ska den kunna registreras som rekord och anmälas till storfiskregistreringen. Enda tveksamheten i detta är väl om det flyttas fisk till ett vatten som redan väger över storfiskvikt, då är det mer tveksamt, men detta är ju alltid svårt att bevisa så då är det bättre att godkänna. Både rekordlistor och storfiskregistreringen skulle bli ganska ihålig om ovanstående vatten togs bort.

 SVANTE:

Fiskar från försurade sjöar ska definitivt få anmälas då fiskarna har anpassat sig till förutsättningarna. Vatten med Ditflyttade fiskar är jag mer tveksam till då det rent teoretiskt kan ha flyttats dit redan över reggvikt eller rekordvikt. Vatten med fiskodlingar har ju trots allt fisken vuxit till den stora vikt den kommit upp till, även om dom fått mycket hjälp av den extra födan.
Fiskar från put and take ska ju egentligen inte tas med tycker jag men det är ju så reglerna ser ut att man fortfarande får regga från sådana vatten, men vad jag vet så får ju inte rekord anmälas från sådana vatten? Privata dammar är också en svår fråga för tycker på nått sätt att alla ska ha möjlighet att slå rekord men det går ju inte på vissa arter då dom kommer från just privata som är är tillgängliga för andra än medlemmar.

 MANFRED:

Självklart ska de tas med som både svenska rekord och i storfiskeregistreringen. Störst fisk fångad, förblir störst fisk fångad. Sen kan man alltid spekulera och resonera i vad som är rätt och fel för vattnet. Syndikat omöjliggör chansen att fånga ett rekord för många, men möjliggör chansen för en lyckosam skara. Det är en trubbig diskussion, men mitt svar förblir: Störst är alltid störst.

 CHRISTIAN:

Absolut!
Men självklart finns det flera möjliga diskussioner kring ämnet, framförallt när det kommer till Svenska rekord.
Ska man titta på P&T vatten som det kan planteras in fisk kring, över eller strax under Svenskt rekord. Är det ok? – Nej det tycker jag inte ska räknas, och det gör det ju inte heller, vilket är bra, men det kanske inte alla tycker!
Eller syndikatvatten där inte alla har möjlighet att fiska, ska dessa fiskar kunna vara Svenska rekord, eller ska ett rekord endast kunna bli rekord om de kommer från öppna vatten? Jag har inget svar på det, men personligen ser jag med större häpnad över ett rekord från ett öppet vatten!

 ALEXANDER:

Absolut, det tycker jag. Det är väl upp till var och en att offra både tid och pengar för att åka till ett sådant ställe. Folk som klagar på detta är bara folk som är på något sätt avundsjuka. Eller folk som inte är beredd att offra lite…

 JUHA:

Sjöar med förhållanden som t.ex. försurning är helt ok ställen att fiska i. Försurning är ju trots allt ett naturligt fenomen som kan producera stora fiskar, och då borde dessa fiskar godkännas. Flyttade fiskar eller fiskar ur privata vatten borde däremot inte godkännas. Det kan i fortsättningen leda till fiskstöld som man sett i flera andra länder, och man tävlar dessutom inte på lika villkor. Put And Take vatten och närhet till odlingar är gränsfall. Kanske så är det ok?

 CHRISTIAN ”TINTIN”:

Så länge fiskarna inte har en vikt som överstiger reggvikt när de släpps i känner jag att det är ”okej”. Men allra helst ser jag ju registrerade fiskar från vatten där fiskarna har vuxit till reggvikt naturligt.

 MATTIAS EPPERLEIN:

(Denna fråga sparade jag till sist då jag känner att den är väldigt komplex och svår att ge ett rakt och enkelt svar på.)
Men i korthet för att försöka svara så säger jag att alla vatten där man inte på konstgjord väg ( läs matat) för att få ex en enskild individ över rekord skall kunna räknas som rekord. Enda undantaget från detta känner jag är privata vatten då min åsikt är att ALLA ska ha möjlighet att slå rekordet och privata vatten exkluderar en ansenlig mängd fiskare från den möjligheten känns det som.

Fråga 2:
Följdfråga på ettan:
Borde reggvikten höjas för arter i så kallade supervatten? Tex braxen i Rögle, sutare i Antorpa och ruda i Ursjön?

PALLE:

Nej det tycker jag inte. Det är kul att dom som jagar arter har någonstans att åka och hämta sig en regga. Då flyttas fokuset bort från mina egna små pärlor och jag får ha dom i fred för artjägarna.
Däremot tycker jag att vissa arter chockhöjts lite väl mycket eller inte sänkts till rimliga nivåer i vissa fall.
Björkna som på 90-talet låg på 600 gram är nu på 800 gram. Det känns lätt tycker dom som häckar vid Dalälven men själv tycker jag det känns omöjligt.

En gång i tiden kändes kanske sik på 2,5 kg som en bra och rimlig gräns men det tycker jag känns sjukt svårt nuförtiden om man inte hittar dom vid någon fiskodling. Gädda på 12 kg är extremt tufft också. Visst reggas det en del gäddor och visst anmäls inte alla 12or men detta är ju arten som det fiskas mest efter i hela Sverige. Det borde vara nummer 1 bland antal registrerade arter varje år med tanke på hur stort trycket är.
10 kilo vore rimligare tycker jag.
Det borde delas ut flera hundra nålar på gädda istället för att ge bort dom till några få hunters som fiskar hornsimpor på några hekto, nån gång om året.

JIMMIE:

Nej. Stor fisk är stor fisk oavsett plats. Det tråkiga med dessa ”supervatten” är dock att de tar död på intresset för så många andra bra vatten och även upptäckarlustan. De som tävlar i våra olika specimentävlingar investerar ju sin tid bäst om de år efter år drar till samma supervatten och plockar sina poängfiskar och de som jagar ”reggor” gör ju klokast i att ta samma vatten tills de får sin regga och kan pricka av den arten och dra vidare till nästa vatten på jakt efter nästa art. ”Supervatten” gör helt enkelt fisket fattigare i min mening.

NICKA:

Nej. En stor fisk är en stor fisk. 😉 Kommer ”alla” stora fiskar av en viss art från ett visst vatten så är det också data och fakta som är intressant. Enskilda vattens förutsättningar bör inte påverka den allmänna viktgränsen och inte heller särbehandlas och registreras vida sidan av, anser jag.

TOMMI:

Ja. Storfisksregistreringen är till för stora fiskar. Inte medelstora fiskar från supersjöar. För mig är anmälandet av en fisk till registret en fråga om helt andra saker än att bara bocka av en regga. Mest av allt så skulle jag vilja se att folk sökte efter nya vatten som kunde vara en bieffekt av att man t.ex. tar bort vissa sjöar helt och hållet från registret eller tävlingar. Det kunde i slutändan gynna både sjöarna och specimenmetet som rörelse som enligt mig gått i fel riktning när det kommer till sökandet av nya vatten och äventyrslustan.

Om man inte kan regga sin fisk från en viss sjö så metar man där av rätt anledning och lägger metet före prestigen. Det missgynnar metet som rörelse om det enda sättet att få synas är att fånga en fisk som är över en viss vikt, istället för prestationen man gjort. Jag metar gärna ur supervatten, det är inte det som är poängen här, men ser inte fiskarna som ”superfiskar” då jag ofta kommer till dukat bord och känner mig som en besökare.

HENRIK:

Jag tror det reglerar sig självt och att de flesta metare bara anmäler fiskar över en viss size från ett sånt vatten.

MIKAEL ”MIO”:

Nej! Blir nog ganska rörigt och vem skulle orka hålla ordning på detta? Var går gränsen för supervatten?

NIKLAS:

Nej, det bör nog fortsatt vara en och samma vikt oavsett supervatten eller inte. Det är ju trots allt valfritt att åka till dessa supervatten för att ”enklare” få en regga (om det nu är just en regga man jagar). Anser man att dessa vatten är ”omoraliska” väljer man ju helt enkelt att fiska i andra vatten och få kanske kämpa lite hårdare och längre, men det är ju helt och hållet upp till var och en.

SVANTE:

Jag tycker inte att reggvikter ska höjas just i dessa vattnen, men däremot tycker jag att man borde se över vissa arter överlag då det är nästan för enkelt att åka och hämta reggor på många arter. Så mitt svar är nej.

MANFRED:

Nej. Storfiskvikten för en art, ska enligt mig vara den samma för samtliga vatten. Den utsatta storfiskevikten bör å andra sidan vägas på guldvåg och justeras endast om artens tillväxt eller utbredningsområde gör det möjligt och enklare att fånga fler stora fiskar. Jag tycker att det borde ligga mer fokus på sjörekord eller specimenfiskar från mindre kända. En regga är ju en regga, men en regga från ett nytt vatten är ju betydligt mer respektingivande.

CHRISTIAN:

Nej det tycker jag inte, men däremot bör man titta på reggvikterna så det faktiskt stämmer mot en generell förutsättning i hela landet, de ska spegla dagens möjligheter. Vissa arter idag har tyvärr minskat och det är näst intill omöjligt att lyckas fånga en regga, vissa arter har höga gränser och de går nästan bara att fånga i ett par vatten i Sverige. Det känns lite tråkigt kan jag tycka.
Vi kommer alltid ha så kallade supervatten så jag tror inte på att plocka bort dem från listan utan istället se på alla vikter kontra möjligheter och tillgång.

ALEXANDER:

Nej det tycker jag inte. Som sagt, offrar man så får man oftast tillbaka något av det.

JUHA:

Nej. Hela idéen är ju att leta efter stora fiskar.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Nej. Reggvikten regleras som jag förstått efter hur ofta de registreras, om en art fångas mycket mer ett år än tidigare år så överväger de att höja reggvikten. Men jag kan ha missförstått det. Jag tror också att om reggvikten på vissa ”supervatten” skulle vara högre än andra vatten så blir det nog för krångligt. Det ska vara så enkla regler som möjligt.

MATTIAS EPPERLEIN:

Nej!.. För mig är en regga en regga oavsett vilket vatten den är fångad i. Undantaget
vatten med utsatt fisk över rekordvikt.

Sarv

Fråga 3:
Vad är en “regga” från ett vatten du själv hittat värt för dig om man jämför mot en regga från ett välkänt vatten?

PALLE:

Det är den ultimata orgasmen man kan få inom specimenfiske. Ni som gjort det vet hur känslan är. Det pirrar i kroppen och man tar nästan till lipen när allt man tänkt, planerat och drömt om faller på plats.
En regga från ett välkänt vatten gläds man ju också mycket åt och det är fantastiskt att hålla i en exceptionellt stor fisk med gigantiska proportioner.
Välbehaget av den upplevelsen ligger dock i lä gentemot en från egenhittat vatten hur stor den än må vara.

JIMMIE:

Här vill jag dela upp det ytterligare. Välkända vatten som typ Lödde å för gädda och abborre är ju inte på samma nivå som supervatten av Antorpasjön eller Rögledammars klass. En reggbrax från Rögle eller sutare från Antorpa skulle inte vara värd lika mycket för mig som en storgädda från Lödde och den i sin tur skulle inte vara värd lika mycket som en sutarregga från en lokal skogstjärn som jag själv letat upp och utforskat. Allt detta är dock rent teoretiskt sett och det som i slutändan avgör hur högt man faktiskt värdesätter ens olika fångster är just upplevelsen. Vägen som leder fram till fångsten. Så en stor sutare från Antorpa skulle i praktiken, med rätt förutsättningar, kunna bli värd mer än en från den lokala skogstjärnen.

NICKA:

Oj. Jag personligen värdesätter en stor fisk i ett ”eget” vatten oändligt mycket mer än en storfisk från ett vatten där redan hundratals storfiskar fångat, men det är ju bara min högst personliga inställning. Jag värderar absolut inte andra fiskares strävan att exempelvis åka runt till de kända vatten och försöka ”plocka” en storfisk, eller 20. Men som exempel har jag ett väldigt långsiktig mål att försöka fånga tio storfiskarter på Gotland, vilket inte är lätt. Just nu hinner jag inte ens leta fiskar, men någon gång i framtiden kanske det går att lösa. När jag till slut fisk en sutare på 3,2 här på hemmaplan var den värd mer än större sutare jag fångat på annat håll.

TOMMI:

Jag har aldrig anmält en fisk till storfisksregistret. Men om vi går på vikt så är gram och centimetrar betydligt värdefullare från ett vatten jag själv funnit. Däremot så uppskattar jag till exempel metet i Ursjön något ofattbart, men av helt andra orsaker än att få en regga.

HENRIK:

Helt klart känns den mera värd. Att hitta en guldklimp själv och inte gräva i samma gruva som alla andra känns mera meriterande och som en större arbetsinsats. Men tiden till fiske sätter ofta stopp och vad som är en stor fisk ”skadas” lätt av supervatten. Klart att det är roligare att ha pb på sutare på 4 kg än 3,2 samtidigt som det allra roligaste hade varit att ta den i ett okänt vatten.

MIKAEL ”MIO”:

Personligen så är jag ganska ointresserad av ”reggor” men givetvis så betyder en stor fisk från ett vatten jag letat upp mycket mer än en stor fisk som åker upp och ner i ett supervatten.

NIKLAS:

Jag känner nog att jag är fel man att svara på denna fråga då jag är helt ointresserad av ”reggor”. Mitt fiske triggas istället av att bygga en bra bredd på de arter jag fiskar efter (typ en egen 10-i topp lista) och givetvis det ultimata målet att slå sitt eget personliga rekord på arten man fiskar efter. Sedan är det givetvis fantastiskt kul att ta stora fiskar i nya vatten och då speciellt vatten man hittat själv. Detta ger helt klart en extra boost i självkänslan.

SVANTE:

Det är klart att en regga från ett okänt vatten slår betydligt mycket högre än om man får en regga i ett vatten som i princip kanske bara producerar reggor.

MANFRED:

Jag jagar alltid efter en stor fisk från just det vattnet jag fiskar för stunden. En abborre på 2+ kg från t.ex. lödde hade jag värderat lika högt som en 2,5:a från t.ex. Rögle. Om inte högre.

CHRISTIAN:

Jag tycker personligen en stor fisk (regga) fångad från ett okänt vatten är häftigare än från ett redan känt vatten. Fast jag tycker samtidigt det är häftigt att se bilder på dessa stora braxar, rudor och sutare från våra kända så kallade supervatten! Men att fånga en riktigt stor fisk från ett okänt vatten kittlar såklart väldigt mycket mer 🙂

ALEXANDER:

Jag har t.ex ålen på denna listan, mitt mål är att lyckas lura en regga i mitt hemmavatten, men det är svårt då där i min vetskap aldrig kommit upp en stor spöfångad ål. Hade jag lagt all denna tid jag lagt där på t.ex Landsjön så hade jag redan haft den. Men det är enbart för att folk säger att det är lönlöst att lägga tid i det vattnet jag fiskar som gör att jag vill motbevisa personerna i fråga!!
Men det slutar säkert upp att man sitter i Landsjön tillslut, haha.

JUHA:

En fisk man metat upp från sitt egna smultronställe värmer givetvis extra mycket, och dessa fiskar uppskattar man väldigt mycket. Men en storfisk är alltid en storfisk. Oavsett varifrån den kommer. Vikten är ju alltid detsamma.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

En regga är för mig värd mycket mer om jag fångar den i ett vatten som inte är välkänt. 

MATTIAS EPPERLEIN:

En fisk fångad i ”eget” vatten eller kanske framförallt hemmavatten slår högre för mig. Samtidigt så anser jag som i svaret ovan att en stor fisk är alltid en stor fisk oavsett.

Fråga 4:
Hur skulle du se på att vikt skulle bytas ut mot längd som mått för storfiskregistrering?

PALLE:

Värdelöst! Minns när jag fick min första regga på id. En extremt lång honfisk som slutat producera rom och följt med sina kompisar upp i ån på gammal rutin eller för att få flukta lite.
En riktigt trist fisk att se på och jag gladdes mycket mer över en tre hekto lättare, kort och fet idhona jag fick en stund senare. Den var säkert typ 10 cm kortare men så mycket mer en ultimat specimenfisk för mig.
Vikt speglar bättre en specimenfisk än längden även om det ibland kan hända att en fisk är både lång och tung.

JIMMIE:

Mycket dumt i de flesta fall, men för arter som exempelvis håkärring och hälleflundra är det helrätt då det skonar fisken på ett bra sätt. Jag har fångat gädda på över 110 cm som vägt under 7 kilo men med den längden kan de lätt ligga på över 10 kilo. Vissa andra arter skulle såklart ge något rättvisare längd/vikt-förhållanden, men i regel är längden ett ganska dåligt mått på hur stor en fisk faktiskt är. En fördel hade kunnat vara att längdmått skulle göra många fler vatten intressanta och därmed minska trycket på våra ”supervatten” och bidra till mer utforskande specimenfiske.

NICKA:

Jag föjler den debatten och tycker den är relevant för vissa arter. Extremt stora fiskar som hälleflundra och håkäring längdregistreras redan nu. Jag tror att vi som svenska fiskare än så länge har en inbyggd funktion som alltid vill veta vad fisken väger. Exempel: Någon rapporterar att det fångats en gädda på 133 cm … Den omedelbara reaktionen för de flesta är nog: ”Wow. Vad väger den?”.
Jag ser också ett problem i att vissa arters längd inte säger så mycket om dess storlek. Hur många hundratals braxnar, sutare, rudor etc. finns det som fångas med exakt samma längd? Men dess konditionsfaktor och vikt är betydelsefull för hur stor vi tycker att den är för sin art.
Men visst finns det fördelar med att använda längd. Inte minst att vi slipper vägning och onödig hantering.

TOMMI:

Nej. Jag tror däremot att det skulle kunna vara alldeles lysande som ett komplement. Det har funkat i gäddbranschen och skulle även funka inom metet. Det är dels betydligt enklare att mäta och kontrollera uppgifterna, speciellt i tex tävlingar. För det andra så skulle man inte behöva fiska efter lekfisk som inte klingar riktigt väl med den sportsliga aspekten när man samtidigt försöker att bygga upp lekställen och skydda dessa arter som är hotade. Tex aspen. Fiskleken är vår framtid, då borde man kunna hålla sig från att fiska en stund. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Men för att vara specimenhunters och totalt ignorera fiskars längd är enligt mig endast löjligt. En karp på 100cm kan ha ett viktintervall på säkert +-20kg beroende på skick. Prestationen av att fånga en boiliedammsugare med grotesk fetma ur ett ticket-water kontra en vildkarp på metern ur en gömd pärla går inte ens att jämföra om man inte tar till längd. Däremot en välgödd mört ur en lokal å, där vill man nog ta till vågen. Det finns ingenting vackrare är en naturligt fet fisk. Men det finns inte mycket som är fulare än en karp med trasig mun och kroppsform som en medicinboll. Det som slår mig är det totala ointresset av fiskars längd oss metare emellan. En lång fisk borde väl ha större potential att bli tung än en som är kort?

HENRIK:

Helt ointressant för mig. Möjligen en parallell lista men en tjock fisk är alltid större för mig. Hellre en grisgädda på 100 cm och 10 kg än en 126a på samma vikt.

MIKAEL ”MIO”:

Aldrig i livet!! Vad är det för roligt med en lång fisk i usel kondition??

NIKLAS:

Här blir det helt klart ett nej från min sida. Har man fiskat efter stora fiskar och viktmål i 35 år så blir det för stor omställning att tänka om. Svårt att lära gamla hundar sitta…

SVANTE:

Det känns helt uteslutet för mig p.g.a. att många arter man fiskar efter så handlar hela jakten om att hitta fiskar när dom som tyngst och är i som bäst kondition. Så det tycker jag verkligen inte att man ska göra.

MANFRED:

Trams.

CHRISTIAN:

Jag kan se potentialen i det för vissa arter, men definitivt inte för alla.
Sen kanske det är ett föråldrat synsätt från vår sida, men personligen så är ju t.ex. en grov färna på 60 cm mycket mäktigare än en slank 62 cm.
Som svar på frågan så säger jag nej rent generellt.
Men vem vet, vi kanske börjar se annorlunda på det i framtiden. Det görs ju idag mycket arbete med t.ex. gäddfabriker för att bevara bestånden, så då kanske den naturliga vägen blir att det leder till fiskeförbud kring leken i framtiden…

ALEXANDER:

Att fånga en lång smal fisk i min bok är helt meningslöst. Kan för allt i världen inte förstå det. Anledningen till varför jag fiskar specifika arter på en specifik tid är ju för att om man lyckas få en lång fisk då är den oftast i toppkondis, då kan vågen visa vad som helst. Och ska man ändra till längsta fisk är det bara till att nöta efter lek då all fisk är hungrig. Nej det med längd är ingenting för mig. Blir det så vet jag en som inte kommer registrera en enda fisk till!

JUHA:

Nej, det är ju frågan om storfisk. Lägger man två färnor på 60 cm bredvid varandra, varav den ena väger 3,2 kg och den andra 2,7 kg. Ja då är det väl solklart vilken av fiskarna som är störst.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Jag är lite kluven i den här frågan och kan inte bestämma mig. Å ena sidan så vill jag att fisken ska hanteras på bästa sätt och då är nog längd bästa alternativet, men det ligger väldigt rotat i fiskekulturen att mäta fiskars storlek i just vikt. 

MATTIAS EPPERLEIN:

Tror inte på ett totalt byte men skulle se det positivt på att man inför ett alternativ med längd som man exempelvis gjort med Håkäring och Hälleflundra.

Fråga 5:
Hur ser du på utvecklingen av svenskt specimenfiske? Går vi framåt, eller har vi sett peaken?

PALLE:

Vi drar åt alla möjliga håll tycker jag. Allroundspecimenfiskaren börjar raderas bort när intresset för specimentävlingarna falnar något. Specimentävlingarna som förr var navet, sporren och drivkraften för att lära sig nya arter och nytt fiske är inte det som utvecklar längre. Istället driver specialistgrupper av vertikalfiskare, predatorfiskare, metare, karpfiskare utvecklingen inom sitt eget gebit med influenser av metoder och beten från andra länder som idag är lättillgänglig info på nätet.
Jag hänger själv inte med i utvecklingen på vissa arter och ligger lite skamset i bakvattnet när det gäller vissa metoder.
Dock skräms jag lite av teknikens utveckling. Att teamen kör båt med näsan i skärmen och letar fisk mer än vad dom fiskar känns kass tycker jag.

Hur kommer scannrar och ekolod smyga sig in i metet i framtiden måntro?
Kommer man ekoloda av karpsjön i framtiden innan man väljer plats för att först se var fisken befinner sig?
Även på metfronten händer mycket grejer.
Riggar, beten och strategier i fisket utvecklas snabbt och det var med häpnad jag läste och först då förstod, hur olika vi som är med i panelen egentligen metar.

JIMMIE:

Det kan säkert växa ytterligare, men det specimenmete vi har i Sverige idag är långt ifrån rörelsen det från början handlade om. Jag får ofta en känsla av att själen i fisket gått förlorad. För mig handlar specimenfisket om personliga mål i de vatten jag fiskar och utöver det en jakt på de största individerna som finns där. Jag har svårt att se det inspirerande i att resa mellan ”supervatten” för att ta stor fisk.

NICKA:

Utveckling sker alltid, även om det ibland är i små steg. Kanske kan man idag sakna lite mer uppfinningsrikedom när det gäller val av fiskeplatser/vatten och att våga testa metoder som är mindre frekvent använda. Men någon peak vet jag inte om man kan säga att vi nått. Snarare att kurvan för utveckling och uppfinningsrikedom planat ut en smula, om man skulle jämföra med boomen på 70- och 80-talen då det moderna metet på riktigt kom till Sverige, via några entusiaster.

TOMMI:

Det är helt och hållet upp till oss själva. Metoderna har ingenting med den saken att göra. Det är endast vi som metar som kan påverka vår situation. Om fler hittade lite glädje och försökte dela med sig lite i skrift och bild så skulle det bli betydligt roligare. Det är vad vi gör det till. Jämför jag metare med musikfolk så är det mycket avundsjuka, hemlighetsmakerier och brist på att hjälpa de få andra som vill hålla på med detta.

Givetvis så finns det lysande undantag, men i det stora hela så är vi urusla på att förmedla någonting alls. Vilket speglas i fiskemedia. Vi gnäller på att metet inte syns längre, men ingen lyfter ju bevisligen på pennan och skickar in en artikel. Den så kallade peaken handlade för mig inte om vikt utan om andan metet hade. Den känns tyvärr väldigt avlägsen.

HENRIK:

Jag tror att metet har stor potential att växa om man ser hur det ser ut i andra länder.

MIKAEL ”MIO”:

Personligen så tycker jag att specimenmetet inte utvecklas så mycket längre. Fler och fler lär sig ingenting. Man köper sig ett par boltspö och lär sig inget annat. Karpfisket är ännu mer absurt. Vart går utvecklingen när det viktigaste som finns är hur vevarna står??

NIKLAS:

Tror nog att vi fortfarande går framåt i utveckling, sedan tar det ju inte lika stora kliv som förr. Det kommer ju fortfarande metoder som revolutionerar ( kolla bara på det pelagiska prickfisket efter gös) och jag kan nog tänka mig att det framledes kommer komma metoder och beten som kommer vända upp och ner på en hel del teorier i framtiden. När det gäller antalet utövare så går det lite upp och ner hela tiden och så kommer det nog vara även i fortsättningen.

SVANTE:

Jag tycker metet går framåt på många fronter med många nya och hungriga specimenfiskare, däremot kan jag tycka att det är på tok för mycket mörkningar och skitsnack och folk som i princip går över lik för att lyckas och det känns tråkigt. Jag tycker fisket handlar jävligt mycket om gemenskap och kunna hjälpa varandra med tips och så vidare.

MANFRED:

Det känns som att det var mer genuint förr, men det är nog en slående tanke för alla som varit med om ett generationsskifte. Jag tror och hoppas att det svenska specimenfisket fortfarande utvecklas och så länge det gör det…har vi inte nått peaken. Sen tycker jag att sociala medier har raserat spänningen inom fisket överlag och ser en negativ effekt på grund av detta. Stor press på nya fiskare, för mycket lättillgänglig information, sämre attityd överlag, o.s.v. Men inget ont som inte har något gott med sig, tänk så mycket inspiration man kan tillskansa sig genom blott ett par knapptryck.

CHRISTIAN:

Det finns fortfarande stor potential även om det känns som det är lite klenare nu kontra glansdagarna på 80 talet.
Idag är det extremt lätt att få tag på information kring riggar, metoder o.s.v. Så vi kanske inte utvecklas så otroligt mycket i den bemärkelsen, men det finns väl så mycket mer vi kan ta fram i metet? Vi behöver börja visa upp metet, dela med oss mer kring glädjen och slänga bort hemlighetsmakeriet. Jag säger inte att vi öppet ska dela med oss exakta vatten o.s.v.

Men att börja dela med oss av glädjen och upplevelserna, för mete kan ju vara otroligt äventyrligt, många galna satsningar och upptåg. Det är sådant man vill läsa, se och höra om. Det tror jag hade utvecklat metet mer, att få fram äventyrs och experimentlustan hos människor!
Vi kanske även ska lyfta bort fokuset på fisken och istället fokusera på fisket… En lyckad satsning behöver inte innebära en stor fisk, det kan vara lika lyckat om man hade en upplevelse utöver det vanliga!

ALEXANDER:

Jag tycker att det promotas för dåligt. Både i tidningar och på sociala medier över lag. Det mesta man kan läsa om är abborre och gäddjägare…
Beror ju lite på om alla fiskebutiker ingår i metet då går vi tillbaka. Men jag hämtar mycket inspiration från England nu för tiden.

JUHA:

Så här ur ett Finskt perspektiv så har det inte utvecklats ett dugg de senaste åren. Det står just ingenting om mete i tidningarna, och på videofronten så är det väldigt tunt. Swedish Anglers är det bästa som hänt metet i Sverige på mycket länge.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Vad jag har sett under de åren jag specimenmetat så vill jag nog påstå att vi går sakta framåt, kanske lite för sakta men åt rätt håll i alla fall. Kanske skulle fler specimenmete-artiklar i välkända fisketidningar göra större skillnad som det gjorde med gäddfisket när Fiskejournalen lyfte det för många år sedan.

MATTIAS EPPERLEIN:

Tror vi sakta med säkert ständigt går framåt även om det kanske inte syns för
gemeneman, finns ju en uppsjö av duktiga fiskare som alltid levererar och med initiativ som Swedish Anglers som det senaste(?) och kanske mest offensiva tilltaget för att lyfta fram metet/specimenfiske som ett bra exempel.

Håv i vassen

Fråga 6:
Hur många okända vatten med mycket grov metfisk tror du det finns i Sverige för metare att hitta?

PALLE:

Massor!
Åtminstone när det gäller för våra olika karpfiskar. När jag tänker mig mitt närområde så har bara några promille av vattendragen häromkring fått besök av specimenfiskare. Någon måste nästan trycka upp en bild på en jätteruda i ansiktet och släpa oss ut till gölen för att vi ska testa.

Vi är för få och säsongen är kort. Man hinner inte med alla projekt man drömmer om. Nästan varje vattendrag har någon art som hittar en föda de inte behöver konkurrera om och kan växa sig stor.
Sen vill jag väl inte påstå att det kryllar av extremvatten som Rögle och Antorpa. Det finns ändå massor med pärlor som bara ligger där och skimrar utan att någon vet om det och det gör mig så himla lycklig.

JIMMIE:

All fisk är ”metfisk” även om man inte får meta efter alla överallt. Och det finns säkert fler än vi tror. Sen beror det förstås på om man menar grov fisk sett till det nationella snittet eller vad som brukar synas i topplistorna. Sett till reggvikterna så finns det hur många vatten som helst! Ut och leta med er!

NICKA:

Jag tror det finns åtskilliga. Kanske är det svårt att hitta sjöar som motsvarar det som har stått att finna i Rögle, Antropa eller Ursjön. Men visst tusiken finns det t ex okända sjöar med storvuxen ruda och sutare, som nästan ingen fiskar i. Dessa fiskar slumpfångas inte så ofta av mindre specialiserade sportfiskare och kräver ofta medvetna satsningar för att hitta. Motala ströms sarvar dök plötsligt upp. Det kan finnas fler sådana vatten. Gädda i de stora norrländska vattenmagasinen, någon sparsamt fiskad å med grymma idar. Storabborrar i en liten djup sjö i Dalsland … etc. Sådana finns säkert.

TOMMI:

Hur många som helst. Massvis. Arter som Ruda, sutare och mört har vi väl endast skrapat lite på ytan. En trekilosruda tror jag man kan hitta i flera vatten om man söker, liksom kilosmörtar eller bra större än så. Arter som id och färna är givetvis svårare att hitta nya vatten för.

HENRIK:

Många på vissa arter men ytterst få på andra. Sen ska man inte underskatta mäskhjälp och fisketryck.

MIKAEL ”MIO”:

Tror det finns ganska många. Kanske inte supervatten där fisken blir sjukt stor p.g.a att det fiskas mycket och åker i massor med mäsk.

NIKLAS:

Fortfarande hur mycket vatten som helst. Tänk bara hur mycket småvatten som ligger gömda i ingenmansland som aldrig provats. Är övertygad om att det kommer dyka upp fler och fler vatten vad det lider. Gäller bara att vårda alla vatten väl så dom håller för framtiden.Vissa arter är ju extremt känsliga för fisketryck. Arter där jag tror det finns mycket outforskade vatten är exempelvis mört, sutare och ruda.

SVANTE:

Inom vissa arter finns det säkert en del outforskat och tror det är speciellt uppåt landet som det är rätt ofiskat i många vatten, men folk har nog kanske inte riktigt den tiden som krävs för att leta reda på dom där nya vattnen utan många kör dom vattnen man vet har hög potential.

MANFRED:

Det finns säkert många nya och ännu fler bortglömda vatten som håller enorma fiskar. Den som fiskar får se.

CHRISTIAN:

Jag tror det finns massor, men kanske inte för alla arter. Tänker man t.ex. rudan lär det finns många gömda och bortglömda skogssjöar i Sverige som håller riktigt grova rudor! Så vågar man bara leta och prova kan man nog få en trevlig överraskning. 

ALEXANDER:

Jag tror att det kan finnas i princip hur många som helst. Från Dalarna och upp till Treriksröset finns det nog många gömmor som bara väntar på att bli upptäckta! 

JUHA:

Massor! Precis som i Finland så lär det finnas hundratals att upptäcka. Exempelvis stora rudor borde finnas i många vatten.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Oj det är omöjligt att svara på. Det finns garanterat hundratals vatten som bara inte är fiskade på rätt sätt, av någon inbiten specimenfiskare som vet hur man tacklar nya vatten. 

MATTIAS EPPERLEIN:

Väldigt svår fråga att svara på då jag själv mest håller mig inom länsgränsen för
Värmland och med Forshagaakademin i närområdet så känns det lite som att många vatten redan är ”upptäckta” i alla fall inom predatorområdet.
För övriga arter så kan jag inte svara närmare på då jag själv inte varit så aktiv i
sökandet p.g.a. tidsbrist.

Fråga 7:
Tycker du att det skulle vara bra eller dåligt om vi skulle börja närma oss den typen av vatten England har. Dvs stora fiskar och många metare. Flera “Day Ticket Waters”, små byggda sjöar med kontrollerade arter i varje sjö osv?

PALLE:

Ja det tror jag på. Människan älskar struktur, ordning och man vill veta vad man får och betalar för. Kanske är det något för framtiden när alla flyttar in till städerna och trängs som sillar och stressar i vardagen. Då kanske den typen av människor också trivs, att sitta tätt tillsammans i konstgjorda sjöar i bekväm stadsmiljö på helgen. Inga myggor och ormar och hela familjen kan följa med till ”FiskeSkansen”
Det går säkert att skapa en affärsidé kring detta men jag tror ingen av oss som älskar svensk natur och svenskt fiske kommer att landa där allt för ofta.
Vi har en annan syn på vad som är livskvalité.
En värld långt från stim och stoj och stress.

JIMMIE:

Nej, det skulle ju vara så oinspirerande. En av de grundläggande aspekterna som gör fiske roligt är ju att man aldrig riktigt vet vad som kommer nappa. Vilda vatten kommer alltid ha en större charm än de där det inte finns något oupptäckt.

NICKA:

Det finns en charm med dessa vatten också, även om jag föredrar de ”naturliga” vatten vi har överallt. Men eftersom vi har oändliga vattenmängder kanske vi inte ens ”behöver” hamna där. Det är ju lite andra förutsättningar i det tätbefolkade UK. Å andra sidan kan jag tänka mig att någon smart visionär kanske skapar vatten med nya inriktningar, precis som vi idag har karpvatten och tidigare nämnda P&T-vatten.

TOMMI:

Vi är väl redan där med många vatten? Jag gillar att meta karp eller besöka välkända ställen, men den delen är en ytterst liten procent av mitt totala metande. För mig är dessa vatten en trevlig krydda på moset, men själva behållningen får jag någonstans där jag ensam eller med en god vän utforskar nya vatten och platser.

HENRIK:

Kanske bra. Dyrare fiske skulle nog inbjuda till fler försök att hitta egna pärlor. Å andra sidan vågar/vill väl inte många längre avslöja sina hotspots när man inser vilket tryck det kan bli. Svår fråga.
Vill inte avskräcka yngre heller från fiske efter de största fiskarna. Bra ur fiskevårdande synpunkt med regleringar.

MIKAEL ”MIO”:

Nej fy! Det är väldigt onaturligt. Visst kan det vara roligt med en resa någon gång till sådana vatten men då är fisket bara en del av upplevelsen. Kamratskap o avkoppling spelar stor roll här.

NIKLAS:

Tror inte vi behöver tänka så mycket i frågan för jag tror inte ”marknaden” finns för detta i Sverige. Vi är helt enkelt för få utövare ( på gott och ont) för att detta skulle fungera. Vi kommer aldrig kunna jämföra oss med England eller Södra Europa där intresset är så otroligt mycket större för denna typ av vatten, just på grund av att antalet utövare är så mycket större.

SVANTE:

Det kan säkert vara ett kul inslag att ha sånt fiske om man är tidsbegränsad och bara vill ut och köra i ett bra vatten och man kan rikta arter man vill köra. Men tycker kanske inte det har så mycket med speciemen fiske att göra då det kanske på ett sätt blir nästan för lätt i vissa sådana vatten.

MANFRED:

Hade varit kul med ett par organiserade komplex. Typ Rögle Dammar fast lite mer utspritt i landet. Sen hade det inte skadat att ha lite mer restriktioner inom fisket. I synnerhet hårdare regler för omhändertagande av fisk, utsättning av fisk och c&r. Engelsmännen är ju duktiga på det.
Sen älskar man ju friheten vi är bortskämda med och måste nästa nypa sig i armen för att påminna sig själv om hur bra man faktiskt har det i Sverige. Det mesta står ju vidöppet, redo att utforskas.

CHRISTIAN:

Jag tror det skulle finnas en marknad för det i Sverige, dock liten… Men kollar man på P&T vatten eller störfisket i Danmark så är det ju många som åker till dessa vatten och betalar för ett dagskort/dygnskort. Varför skulle inte det fungera i Sverige?
Det finns säkert en del i vårt avlånga land som skulle vilja prova på karpfiske t.ex. eller att få möjligheten att meta efter t.ex. stora sutare där de vet att dessa finns. Många har kanske inte möjligheten, intresset o.s.v. att söka vatten, de vill bara ha en bra dag vid ett vatten med bekvämligheter och ha chansen att kroka en 4 kilos sutare…
För mig personligen skulle jag dock inte besöka sådana vatten frekvent då jag älskar lugnet, tystnaden och hela naturupplevelsen att få vara vid en avlägsen sjö för mig själv eller med ett par vänner.

ALEXANDER:

Det hade inte spelat mig någon roll. Det hade varit bra om man vetat vad där är för arter. Då kunde man kanske mixat och trixat så man kunde fiskat allt på samma spö och rig. Sen om vi tänker åfiske där kan du nästan få vad som helst. Fiskar jag med majs kan man t.ex få mört, brax, id, färna, björkna m.m. Byter jag sen bete till mört då kan man helt plötsligt få abborre, gös, gädda. Jag föredrar åfisket som det ser ut idag!

JUHA:

Jag skulle inte vara alls exalterad av sån utveckling. Jag tror att engelsmännen hellre skulle meta i naturliga vatten om de hade chansen till det. Jag själv väljer åtminstone ett naturligt vatten framför en grävd sjö.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Nej det tror jag inte. Naturliga vatten är så mycket roligare än skapade vatten.

MATTIAS EPPERLEIN:

Tror inte det är rätt väg att gå, drivkraften för mig och säkert många är nog att lura en naturligt stor fisk i ett vatten med naturliga förhållanden.
S.k.a Supervatten underhålls ju mycket p.g.a att det fiskas mycket och troligtvis mäskas med rätt ansenliga mängder tack vare det.

Gäddmete

Fråga 8:
Vad är specimenmete för dig?

PALLE:

Specimenmete är avkoppling och naturupplevelse. Antagligen därför jag snöat in på fiskemetoder där jag får sitta stilla och njuta. Att kasta frenetiskt är ingenting för mig.
Gemenskapen och alla mina vänner är också en viktig del.
Specimenmete är också en jakt på adrenalinet som flödar till när nappet kommer eller det händer något oväntat.
Det får mig också att leva upp och brinna för idéer kring allt som har med fiske att göra. En skön känsla där man går från planer till verklighet.

JIMMIE:

Det handlar om egna målsättningar. Allt ifrån att ta en gädda på 10+ på deadbait (eller flugfiske för den delen) till att ta det Svenska rekordet för färna. Det kan handla om att fånga en viss individ som man vet simmar i ett vatten eller att lyckas fånga ett exemplar av en art som man tror finns i ett vattensystem utan att man kanske har några konkreta belägg för det. Specimenfiske handlar om så mycket mer än bara tyngsta möjliga fisk på nationell skala och för mig börjar det med en målsättning, vad den än må vara.

NICKA:

Jag tycker att det är vad man vill det ska vara. Jakten på en specifik målart, där man lägger upp taktik och strategi, använder ändamålsenlig utrustning och siktar högt, helt enkelt. Ofta handlar det om en stor fisk av en viss art, men därmed inte sagt att det utesluter att fisken ”bara” är stor för just ett speciellt vatten.

TOMMI:

Att ha kul. Att träffa likasinnade och njuta av det fina vi har.

HENRIK:

För mig handlar det om att fånga den största d.v.s tyngsta 🙂 fisken av en viss art, till viss del i det vattnet man fiskar. Kan jag inte åka dit där arten är störst vill jag ha störst där jag fiskar.

MIKAEL ”MIO”:

Det är att försöka fånga stora fiskar som är stora i det vatten dom simmar.

NIKLAS:

Nya personliga rekord är alltid min drivkraft men som jag skrev tidigare också mina interna 10-i topp listor. Jag har alltid ett driv att försöka förbättra dessa listor och det är nog det som triggar mig mest.

SVANTE:

Specimenfisket för mig är att liksom lyckas rikta in sig på en art och sedan planera rätt tid, plats och förutsättningar för att ta fisken när den är som störst och när man väl lyckas så glömmer man helt bort tiden man lagt bakom sig för att lyckas.

MANFRED:

En evig jakt på någonting större. Kan vara personbästa, sjöbästa, klubbrekord eller svenskt rekord. Det finns alltid något att hämta inom specimenfisket.
Men för mig handlar det också mycket om att upptäcka nya metoder, arter och träffa nya spännande människor.

CHRISTIAN:

För mig personligen är det jakten efter något specifikt.
Det kan vara att lyckas knipa ett nytt personligt rekord, en ny art, en stor fisk från det vattnet jag har valt att fiska o.s.v. Men även att få en upplevelse, ett äventyr en erfarenhet och att få vara ute i vår fantastiska natur!

ALEXANDER:

Att bara få komma ner till ån en snabb tur efter jobbet är fantastiskt. Lämna all stress hemma och bara dra iväg. Man får liksom ro i kroppen av att bara sitta och glo på ett par spötoppar! Men mitt mål är såklart att fånga en så stor fisk som möjligt med undantag för ålen! 

JUHA:

Att meta efter så stora fiskar som möjligt i mitt eget land. Det handlar även om ett ständigt lärande och sökandet efter information om vatten, fiskar, tekniker och sina fiskeställen. Man träffar givetvis även likasinnade. Metet inkluderar en hel del detektivarbete som kulminerar när man står och drillar en mycket stor fisk. Det är den bästa känslan i världen!

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Specimenmete för mig personligen är att specialisera mig på de arter som jag tycker är roliga att fiska efter, och som jag vill öka mitt eget personbästa på. Jag fiskar efter rätt många arter och det är mina egna personbästa som jag vill slå, det är det som driver mig att specialisera mig och slipa mina kunskaper.

MATTIAS EPPERLEIN:

För mig är specimen att kunna anpassa sig och bli bra på olika metoder och olika arter. Samt att behärska och anpassa metoder utifrån olika omständigheter så som väder/vind, vattentyp och årstider m.m.

Fråga 9:
Vad saknar du inom media när det kommer till det svenska metet?

PALLE:

Djuplodande nyskapande artiklar kring metoder, tekniker och ideér. Orkar inte läsa en artikel till om hur sutaren älskar majs eller Karpen – Metarens högvilt.
Nytänk och idéer som får huvudet att vända sig ett par varv längtar jag efter om svenskt specimenfiske. Med tanke på hur olika vi fiskar efter en och samma art måste det finnas massor av teorier och frågeställningar att vältra sig i.
Ett Tv-program om mete vore också fint om man fick drömma och en metetidning.
Det vore coolt med ett TV-program som handlade om artjakt. Där en massa duktiga specimenfiskare på några dygn fick åka landet runt och tävla om vem som kunde meta upp flest arter och kanske störst också.
Videobloggar vore också kul där metare berättade om metoder och taktik för olika arter.

JIMMIE:

Allt saknas! Så länge det är bra grejer så kan man inte få för mycket av det, men framförallt så tycker jag att det saknas inspirerande berättelser.

NICKA:

Jag tycker först och främst att ni gör ett superfint arbete med den här sidan. Kanske borde det rymmas även i ett magasin, eftersom det idag inte finns någon större bevakning av specimenfisket – och kanske metet i synnerhet.

TOMMI:

Jag saknar det jag själv inte kan bistå med. Andras tankar och känslor. Artiklar i tidningar eller korta rader på någon Facebooksida. Ibland så känns det som att det ekar när man besöker en svensk sida om mete. De är de allra ensammaste stunderna man har på Facebook. Tanken med ett community är att ha folk som vill delta och prata. Inte att vara medlemmar bara för att inte missa vad andra säger. Jag saknar helt enkelt folk som verkar intresserade av detta.. Resten sköts automatiskt.

HENRIK:

Jag tycker utbudet av mete är väldigt skralt nuförtiden och drömmer mig gärna tillbaka till 80- och 90-talen. Gärna fler skildringar av lyckade fisken som Jörgens Larssons Härsjön artikel på 90-talet. En föredömligt bra artikel som bjuder på allt från spänning till taktik och angrepp. Saknar John, Jörgen, Arne Broman och flera andra när de skrev renodlat om mete. Bara öring/laxfiske och predatorspinn nuförtiden.

MIKAEL ”MIO”:

Jag köper sällan fisketidningar. hade det funnits fler artiklar/berättelser om olika satsningar efter metfiskar så hade jag nog köpt fler tidningar.

NIKLAS:

Mer eller mindre Allt – Förutom ert fantastiska arbete på Swedish Anglers så skrivs det ju för närvarande i stort sett ingenting om metet i svensk media vilket är riktigt sorgligt. Tyvärr säljer det inte lösnummer och då prioriteras det bort. Rent krasst är det ju så att fisket i Sverige kretsar enormt mycket kring Gädda, Abborre, Gös och laxfiskarna. Då blir det naturligt att fokus hamnar där och vår egen del (metet) hamnar i skymundan. Önskar att det vore annorlunda men det är den krassa verkligheten – Money Talks…

SVANTE:

Jag tycker det finns alldeles för lite uppmärksamhet kring specimenfisket i Sverige, men det har väl mycket att göra med att just metet inte är så stort i Sverige, utan det är ju predatorfisket som är det största i Sverige.
Hade vart jäkligt kul om fler folk skulle vilja spela in metefilmer i Sverige.

MANFRED:

Fler meterelaterade artiklar och välgjorda filmer.

CHRISTIAN:

Jag saknar helheten och kontinuitet av metet, de flesta artiklar som skrivs om mete idag i våra fiskemagasin riktar sig aldrig till oss som metar. Det är oändliga mängder ”så metar du X”.
Jag vill ha spännande artiklar om metet, skrivet av metare.  Sen vill jag se artiklar om mete i varje nummer av en tidning, jag vill veta att när numret dimper ner i brevlådan finns det någon spännande meteartikel.
Sen vore det självklart skoj om det kunde göras lite filmer, eller något Tv-program där metet lyfts fram, men det får nog räknas till önsketänkande.
Men att få läsa om metet borde inte vara så långt bort om bara lite fler metare kan börja skriva om sina resor och sitt mete!
Vi har ju läst om Tombas fina genomgång om metets historia, det fanns ju hur mycket som helst förr… Så det är dags att metet återigen får synas.

ALEXANDER:

Är inte så mycket för att läsa, gillar mer att prova egna saker. Eller lära sig utav fiskare man träffar på sin egna resa! Men tycker generellt att det är för dålig promotion på specimenmetet i tidningarna och när man nu väl läser en tidning så hade de varit kul om där fanns iallafall en artikel om någon stor fisk i metetvärlden. 

JUHA:

Intressanta och nyskapande artiklar i fisketidningar.

CHRISTIAN ”TINTIN”:

Jag saknar expertis. Vissa fisketidningar har det absolut, men det hade varit trevligt om ”vanliga” media kunde skaffa någon som kan mete och skriver om det.

MATTIAS EPPERLEIN:

Massa, kan inte specificera nått direkt. Men saknar kanske någon som skulle driva en Youtubekanal med fokus på specimenfisket. Sen är det ju alltid önskvärt med fler artiklar inom ämnet. Men där tror jag det handlar både om att det är färre som skriver artiklar och även konkurrensen från mer hippa metoder som får mer plats i tidningar och liknande just för att det är hetast. Men förhoppningsvis dyker det upp mer och mer framöver.

Hink vid vattnet

SAMMANFATTNING:

Det kändes på lång väg att denna omgång var det svåraste vi hittills haft. Frågorna var utformade så att de i vissa fall nästan skulle verka provocerande och träffa en nerv. Men dessa frågor är viktiga att behandla. Finns det inga känslor så är det ingenting att ha.

Vad vill vi specimenfiskare ha då? Eller är vi redan där?

När det kommer till fiskar ur vatten med speciella omständigheter så vill vi ha dessa kvar som registreringsbara. En stor fisk är en stor fisk. Flyttade fiskar vill vi däremot inte registrera, och fiskar under en odlingskasse är 50/50. Försurade vatten är som räknat helt ok. Put and takevatten är ett gränsfall. Syndikatfiskar borde inte kunna registreras som rekord anser många. Hurvida karpen räknas som en put and take (put) fisk eller flyttad fisk framgår inte.

Att ta bort supervatten från Storfisksregistret var en urusel idé enligt nästan samtliga. Det är upp till var och en att göra som man vill.

Men att fånga en regga från ett ”eget” vatten smällde betydligt högre enligt den stora majoriteten. Vilket inte kom som en överraskning.

Att byta ut vikt mot längd i storfisksregistreringen var en fråga som var konstruerat för att svaret skulle motiveras. Svaret visste vi redan innan. Ett stort nej tack. Men varför? Det är här det börjar bli lite intressant. Det finns inga bra förklaringar. Det har alltid varit så. Två fiskar med samma längd varav en väger si och så. Dålig kondition är inte kul. Men kan man inte ha både längd och vikt?Hur tung kan en lång fisk bli om den t.ex. matas med mäsk? Kan tävlingar bli rättvisare och intressantare om man utgår från längd istället för vikt, som fungerar alldeles utmärkt inom gäddfisket t.ex. Vi gläntade lite på dörren för något nytt, men det är bra som det är. Vikt är vår enhet när det skall bedömas storfiskar.

När det kom till utvecklingen av specimenmete så handlade mycket om vikt, teknik och nya vatten. Vissa nuddade ämnet med känslan kring rörelsen och media. Vad är då utveckling av svenskt specimenmete. Är det att utvecklas tekniskt, hitta nya vatten och höja vikterna. Eller är det att få metet med i media och skapa en känsla av samhörighet? Eller kanske båda två? Det råder delade meningar om detta.

Att det finns många outforskade och ohittade vatten i Sverige råder det inga tvivel kring.

Arter som mört, sutare och framförallt ruda borde man kunna hitta ett antal nya vatten för. Kanske inte vatten som kan tävla med de kända vattnen på en gång, men med hjälp av mäskning ha det pontentialet i framtiden.

Det engelska vill vi nog inte ha, eller? En liten majoritet till de som vill ha naturliga vatten istället för det engelska. I vissa fall kunde dessa day ticket waters fungera som ett roligt komplement, men vi fiskar hellre i våra egna vatten. Vilket är lite förvånande då flera av våra största fiskar redan kommer ur vatten som mångt och mycket är specialvatten med mycket speciella omständigheter och stort fisketryck. Vi står nog i vägskälet och dessa vatten kommer tids nog att bli vanligare. Karpsuget är stort och andra vatten för andra arter är redan där. Att betala för sitt fiske bidrar till att sjön underhålls och sköts om på bästa sätt, vilket har visat sig fungera även i Sverige.

Sista frågan var genialisk i sin enkelhet.

Vad är specimenfiske för dig? Den sammanfattar fint det vi läst hittils. Det har bildats två läger av metare. Den moderna art och viktjägaren som ger allt för att fånga en stor fisk, och sedan den som metar för att det är så kul. Givetvis så behöver det ena inte utesluta det andra. Kanske så kan man dela upp dessa som metare och specimenmetare? Tid är en stor faktor som många inte har i överflöd med. Den som har mindre tid lägger kanske inte lika stor vikt på jakten och att gå igenom berg för att lyckas. Den som har tiden kan nöta på och satsa för att lyckas fånga den där riktigt grova fisken. Men båda gör det för att det är så förbaskat roligt.

Denna omgång var som sagt svår, och det var nästan omöjligt att svara på frågorna utan att gå emot sig själv. Vilket visar att det inte är så enkelt att ha en klar åsikt om vad som är bra eller dåligt? I det stora hela så vill vi fiska stora fiskar från kända vatten, men samtidigt så vill vi helst fånga de stora ur egna vatten. Vi vill att våra fiskar ska vara tunga, men helst inte söndermäskade. Rekorden får komma från en sjö med en fiskodlingskasse, men vi tycker att det är gränsfall för vad som är ok. Vi vill skydda gäddans lek, men samtidigt fånga den när den är som tyngst. Och vi vill utveckla metet, men inte som i England. Med andra ord så är allt som det alltid varit!

Vill man läsa fler delar ur Panelen så följer man bara länken.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *