Panelen Omgång 6: Sökande efter grov fisk i nya vatten
Panelen omgång 6 består av följande personer:
Mikael ”Mio” Emmertz, Palle Sköldblom, Manfred Isberg, Niklas Graberg, Tommi Meriläinen, Alexander Holmer, Henrik Stale, Christian Ottosson, Jimmie Skoglund, Christian ”Tintin” Johansson, Nicka Hellenberg, Mattias Epperlein samt Juha Ojaharju.
SÖKANDE EFTER GROV FISK I NYA VATTEN:
Fråga 1:
Hur ofta söker du efter nya vatten att meta i? Det vill säga “ometade” vatten.
PALLE:
Jag har som mål att alltid testa ett nytt oupptäckt vatten varje år. Detta är det allra roligaste som finns och mina bästa minnen finns bland dessa upplevelser.
Många misslyckade expeditioner har det blivit men mycket kul på vägen.
Jag är ändå mycket nöjd med allt jag hittat. Jag skäms inte det minsta om jag slår mig själv på bröstet när det gäller upptäckaranda.
JIMMIE:
Jag har inte hunnit fiska mig igenom det som ligger inom en mils radie från hemmet ännu, så jag söker inte nya vatten särskilt ofta. Det jag jobbar på är snarare att finkamma det jag har till hands. Exempelvis ligger det ett par sjöar som är någorlunda välkända i trakten för sitt gäddfiske där vitfisken är ett nästa outforskat kapitel, och det vill jag ändra på.
NICKA:
Jag gör det gärna i mån av tid. Det geografiska läget och tiden till förfogande får ofta styra. Men det händer att jag försöker få till fisketillstånd i vatten där jag vet att inte så många fiskar. Jag tycker det är både spännande och avkopplande att få fiska ostört i ”ostörda” vatten.
TOMMI:
Inte så ofta som jag borde. Men ofta nog för att säga att jag aktivt letar. Vi har ett gäng vatten som vi nu skall meta under några år för att sedan se var vi hamnar? Sen letar man upp ett gäng nya.
HENRIK:
Så ofta tiden finns och om jag anar rätt förutsättningar i relativt närområde. Vimma som artexempel kräver lång förflyttning för mig oavsett och då väljer jag ett beprövat kort. T.ex gös eller ål försöker jag i första hand nära o.s.v.
MIKAEL ”MIO”:
I princip hela tiden men det blir färre vatten hela tiden att testa. Många vill inte ha folk vid sina vatten p.g.a Kräftor, rovfiske, nedskräpning etc. Det är en enorm kick att hitta ett nytt vatten som genererar stor fisk.
NIKLAS:
Med sorg i tanken alldeles för sällan. Jag la i unga år VÄLDIGT mycket tid på just detta men tyvärr finns den tiden inte i mitt liv just nu.
MANFRED:
Det beror helt på hur jag lägger upp mitt år. Vill jag höja pers, jaga nya arter eller testa nya vatten? Det mest spännande är ju såklart att hitta nytt. Men tyvärr kostar det så otroligt mycket tid. Och gott om tid är det ju ont om. Jag är glad om jag testar en handfull helt nya vatten varje år.
CHRISTIAN:
Jag har som plan och mål att alltid prova minst ett nytt vatten per år.
Alla gånger kanske det inte är ometat, men för mig är det nytt och fisketrycket vid vattnet är i stort sett obefintligt. Sen kan det vissa år bli flera nya, det beror på hur jag planerar mitt år.
ALEXANDER:
Ett ometat vatten med potential i får du lägga ner din själ i att hitta, här nere i Skåne. Jag brukar däremot försöka hitta ofiskade sträckor i åarna jag fiskar i!
JUHA:
Jag försöker att hitta och testa 3-5 nya ställen varje år. Att meta samma gamla platser år in och ut blir i slutändan något tråkigt. Att söka efter nya vatten är spännande och leder ibland till positiva överraskningar.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Det är väldigt sällan. Jag har vatten där jag blivit tipsad om förekomst av ”stora” exemplar av de fiskar jag söker och där brukar jag nöta för att höja mina personbästa.
MATTIAS EPPERLEIN:
När det finns tid och förutsättningar för det. Tiden är nog för de flesta en akilleshäl, i alla fall för mig. Att jag sen numera är rätt nöjd med de vatten jag fiskar i gör att jag för nuvarande lägger fokus på att förfina de metoder jag använder mig av för olika arter.
Fråga 2:
Hur gör du när du söker efter nya vatten? Google earth, nätet, annat sätt?
PALLE:
Här finns det otroligt många knep att ta till. Att intervjua yrkesfiskare lite snyggt är en grym metod.
Alla möjliga slags kartor och djupkartor är kanske det allra bästa sättet att leta vatten på. Vet du vilka djup siken i havet äter på så hittar du snabbt flera likadana ställen om du har en djupkarta. Ska du fiska ål så berättar en karta precis var alla höljor, dammar och vandringshinder finns.
Vill du hitta ett rudavatten kan du uppsöka gölar som folk säger är fisktomma. Sitter du i gryning eller skymning och kikar på sjön så får du antingen de svar du vill ha eller inte. Titta efter rullningar, bubblor eller fisk som snappar på näckrosblad.
Att kolla upp slumpfångser som skett när folk egentligen har fiskat efter något annat kan vara värt gå på.
Att läsa utsättningsprotokoll är ett annat för t.ex. gräskarp och karp.
Att kolla upp bestånd i extremt näringsrika och också klara sjöar kan vara ett bra sätt.
Att läsa provfiskeprotokoll och för abborre och gädda hitta vatten med mycket betesfisk och kanske även fet betesfisk. I provfiskeprotokollen kan man också utläsa längder på fiskarna vilket säger mycket om potentialen.
JIMMIE:
Kartor och satellitbilder på nätet är en stor del av mitt sökande, men även alla de samtal man haft med folk genom åren då något intressant fiskrelaterat har nämnts ligger som grund för sökandet. Gamla storfiskregistreringar och fångstlistor undersöks också.
NICKA:
För egen del: allt från Google Earth, till tips och gamla skrönor. Provfiskerapporter och allmän kunskap från forskning kan också vara användbar.
TOMMI:
Nätet är ett mycket fint instrument. Google earth givetvis och rena tips från andra. Ofta så är de kända vatten som lokala metare lämnat för att de inte innehåller tillräckligt stora fiskar högintressanta om man söker på ej välkända platser. Ett sånt vatten har gett oss ”reggor” i fyra olika arter.
Ett typiskt vatten som alla känner till men ingen riktigt vill satsa på för att ryktet säger att den inte ger tillräckligt stor fisk. En stor fisk från ett sådant vatten känns speciell då man vet att man lyckats med något som de flesta förbisett och dömt bort.
HENRIK:
Allt jag hittar på nätet eller snappar upp i något sammanhang. Ibland har jag bara åkt förbi något och fått ett infall. Brukar titta mycket på provfiskerapporter och miljörapporter. Vissa vatten och arter kan lämpa sig för aktiv spaning under vissa årstider eller förutsättningar. Brukar kryssa några hjärnspöken varje år.
Svårt att avgöra dock hur många pass man ska våga ge ett vatten. Som t.ex Lödde Å där jag lagt mycket tid. Där skulle man ju kunna blanka 20 dagar även som erfaren.
Det finns säkert flera okända extremt svårfiskade vatten där det simmar monster.
MIKAEL ”MIO”:
Det gäller att hela tiden vara lyhörd. Någon som är helt ointresserad av fiske kan säga något om t.ex. en damm eller liknande o då går man igång. Det är också intressant att bara sitta och reka i något kartprogram eller varför inte ge sig ut och leta.
NIKLAS:
Nätet är ju en enorm bank av info som inte fanns förr, så givetvis är det ju den vägen man går om man vill söka info om vatten som man tidigare inte fiskat i.
MANFRED:
Ofta så snubblar man väl över spännande vatten när man sitter och internet-scoutar. Annars kan det vara genom andra människor som delar samma tankar och sug efter nya utmaningar.
CHRISTIAN:
Nätet är självklart ett bra medel när det kommer till att kolla kartor, men även för att söka efter information om vattnet. Det kan finnas gamla rapporter om provfisken m.m. Sen tycker jag om att prata med den äldre generationen, fast man får inte tro blint på det dom säger såklart.
Men det kan ge lite information kring arter i ett visst vatten o.s.v. Djupkartor är också ett perfekt hjälpmedel om man kan hitta sådana. Allmänt lyhörd kan man också komma en bit på vägen, det kan vara första pusselbiten att kolla upp rykten t.ex.
ALEXANDER:
Alltid Google Earth där ser man allt ifrån djupet till skog och mark. Man ser ju även vägen så man smidigt kan komma ner till vattnet!
JUHA:
Google Earth, karttapaikka.fi där man även hittar djupkurvor, nätet, vänner och bekanta. Det gäller att vara lyhörd. Ett fint tips fick jag i matköpskön!
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Google Maps brukar jag använda, sen har jag märkt att många mindre vatten saknar namn där och då går jag in på eniro eller hitta.se och kollar, där brukar namnen stå.
MATTIAS EPPERLEIN:
Rapporter i storfiskeregistret, dokument hos länstyrelser, kartor, mappar, mun till mun. Samt kanske främst den egna magkänslan i första hand innan jag ger mig på tidigare nämnda.
Fråga 3:
När du har hittat en “ometad” sjö som visar sig innehålla ruda och/eller sutare.
Hur väljer du ut din plats du skall meta första passet. Spanar du efter fisk, kollar du efter platser som “luktar fisk” eller tar du en smidig utgångsplats där du kör ett pass för att känna på sjön och observera, eller gör du på något helt annat sätt?
PALLE:
Jag brukar välja en plats med närhet till tät växtlighet för ruda och inte distansfiske utan nära land. Finns det nate och vass fiskar jag gärna i närhet till det. Finns det bara näckrosor får det duga. Rudan söker ofta mat på stjälkarna av växter där det sitter små snäckor musslor och insekter. Samtidigt verkar den trivas att uppehålla sig i närhet till skydd och verkar i möjligaste mån hålla sig borta från öppna ytor.
Sutaren trivs också bland gräs och växtlighet i sjöar så oftast fiskar jag i närhet till det men här finns det undantag och dom kan också uppehålla sig på öppet vatten i jakt på annan föda som bloodworms och musslor mm.
Sitt vid din nytilltänkta sjö en kväll så får du oftast svar på var dom håller till. Kika efter bubblor, stötar i näckrosblad och rullningar.
JIMMIE:
Letar platser som känns heta eller tecken på fisk. Finns inga tecken på var de fiskar jag söker uppehåller sig så blir det en plats som känns giftig och spaningsarbetet fortsätter…
NICKA:
Jag vill gärna spana efter fisk så att jag vet att platsen trots allt har den första förutsättningen: liv. 🙂
Men det är också viktigt att man verkligen kan fiska där effektivt. Är det mer i blindo krävs ju ännu mer förberedelser, mäskning under längre tid, hitta rätt yttre förutsättningar etc. Tyvärr har jag på tok för lite tid åt vilda chansningar nu för tiden.
TOMMI:
Oftast så väljer man inte rätt plats på en gång. Så vi väljer nog ett ställe som verkar hett och sedan så mäskar vi upp den lite snabbt och testar. En natt på ett nytt ställe ger ofta en indikation var fisken kan röra sig. Man går och spanar efter bubblor och kollar efter vak. Så tar man det därifrån innan den stora satsningen skall köras igång.
HENRIK:
Jag skulle gå på en kombination av känsla, ”features” i vattnet och förmäskning.
Helst mäska några platser och se om det lockat till aktivitet.
MIKAEL ”MIO”:
Först och främst ordna tillstånd för att fiska och det kan vara knivigt ibland. Spana över vattnet och kolla efter aktivitet. Leta efter något hett ställe. Kolla djup och hur botten är. Gärna in till växtlighet.
NIKLAS:
Om jag går tillbaka i tiden så användes alla ovanstående trick för att hitta nya vatten. Numera blir det mest fiske i ”säkra” vatten vilket kan tyckas tråkigt, men jag har tyvärr inte tiden som krävs för att gå den andra vägen.
MANFRED:
Om jag hittar ett vatten som jag tycker känns spännande så tar det i regel ganska lång tid innan jag fiskar det. Ibland en månad, ibland ett år, ibland längre. Förberedelser och research brukar kunna löna sig i längden. När det väl är dags att ta itu med vattnet har jag en ganska klar bild över vart jag vill börja och sen handlar det bara om hur mycket tid man är villig att offra.
CHRISTIAN:
Jag väljer en plats där jag kan se mycket av sjön, då kan jag spana samtidigt som jag provmetar sjön. Helst vill jag såklart ha lite växtlighet där jag väljer att prova. Sen gäller det att vara mobil, ser man fisk så vill jag försöka ta mig dit för att se om det finns mer indikationer på att de befinner sig där. T.ex. att leta efter bubblor och rörelser i vassen/näckrosorna.
Men innan jag ens väljer att prova så kollar jag upp botten och djup på tänkbara platser för att få ett hum av sjön.
ALEXANDER:
Jag hade börjat med att mäska upp en plats och varit på plats i gryning och skymning för att se om det är någon aktivitet på mäskplatsen. Är där då fisk är det bara till att köra igång!
JUHA:
Tar en runda runt sjön och spanar efter fisk och aktivitet. Utifrån det så väljer jag sedan en plats.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag går på instinkt, jag går runt och söker tills jag finner en plats som min magkänsla säger är het och där gör jag mitt försök. Det brukar funka!
MATTIAS EPPERLEIN:
Skulle först leta platser med liknande växtlighet eller dylikt som i andra sjöar med samma arter. Skulle försöka hitta runt 5 olika ”spots” att mäska på för att kunna lokalisera fisk genom aktivitet. Skulle även köra med ett par bottenspön tillsammans med ett flötmete för att ha många beten i vattnet.
Fråga 4:
När du har hittat ett sådant vatten hur länge och hur mycket mäskar du innan första passet?
PALLE:
För ruda i en sjö vill jag mäska ett par veckor för att känna förtroende. Rudan kan vara väldigt präglad på en viss typ av föda och det kan ta lite tid att få dem att släppa garden.
Finns det enbart ruda i sjön så får man vara försiktig så man inte övermäskar. Det har hänt mig mer än en gång att hela botten bubblat från sur majs och mäsk och ytan har varit full av gamla majskorn och mäsk som flutit upp, Då är platsen förstörd för en lång tid framöver.
JIMMIE:
Helst inget alls. Jag vill se sjön och fisken i ostört tillstånd till en början, jag finner det mer lärorikt. Skulle det inte bli resultat på omäskat fiske så börjar jag mäska efter ett par pass.
NICKA:
Det beror på hur lätt det är att ta sig dit. Rudor kan i vissa vatten behöva veckor av tillvänjning innan de börjar käka det man vill. Är det dessutom massor av småsarv eller hungriga sutare i vattnet är det knepigt att få resultat. Men jag tycker att en vecka eller två med mer eller mindre täta mäskningar brukar behövas. Åtminstone. Men om man ändå åker och mäskar kan man ju testa att fiska lite också, inte sant? 🙂
TOMMI:
Om platsen ligger väldigt nära så mäskar vi nog ett par veckor. På platser som kräver längre bilkörning så blir det oftast att man istället metar en hel helg och hoppas på det bästa.
HENRIK:
Gärna intensivt under en, två veckor och sedan mera sparsamt dagarna innan fiske.
MIKAEL ”MIO”:
Beror ju på hur långt man har dit. Har jag möjlighet så hade jag nog mäskat med lite majs och hampa varje dag i ungefär en vecka.
NIKLAS:
Normalt sett brukade jag köra en 2-veckors mäskningskampanj innan första passet med mäskning varannan dag. Gärna ett uppehåll strax innan första fisketillfället då mäsket då skall vara extra intressant för fisken som vid denna tidpunkt lärt sig att det kommer intressant mat från ovan.
MANFRED:
Det beror på vilken art jag är ute efter och hur mycket jag anser att jag måste mäska/förmäska. En längre kampanj kan ofta löna sig, men är inte alltid nödvändig.
CHRISTIAN:
Jag vill gärna mäska ett par veckor innan om jag har möjligheten, det vill säga att vattnet ligger hyfsat nära mitt hem. Har jag möjligheten att mäska i ett par veckor så mäskar jag varannan dag och minskar mäskområdet successivt så platsen blir mindre innan fisket och så minskar jag mängden mäsk dagarna innan det är dags att fiska. Det har fungerat bra för mig vid sutarfisket.
Mängden är svår att säga, det beror på om det finns mycket fisk i vattnet eller om det enbart är t.ex. ruda. Då väljer jag att mäska mindre i mängd för att inte övermäska platsen.
ALEXANDER:
Jag mäskar ordentligt innan jag ens ger mig på ett nytt projekt. Så man vet till 100% att det finns fisk.
JUHA:
Det beror lite på avståndet. Ligger sjön i fråga inom rimlig sådan, säg 30 minuter, så mäskar jag tre-fyra gånger innan jag börjar fiska. Jag brukar köra 3 kg (torr vikt) mäsk och 500 gram majs per mäskningstillfälle. Ligger objektet långt bort så mäskar jag upp platsen och väntar sedan ett par timmar innan jag börjar meta.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag förmäskar aldrig. Jag har ingen egen bil, de vatten som jag och kompisarna fiskar i är en bit bort och vi är för slöa för att åka dit och förmäska 🙂 visst har det hänt men det är sällan.
MATTIAS EPPERLEIN:
Gärna förmäska platserna man valt ut en tid innan första passen för att”vänja” fisken vid dessa platser (om dem söker sig till dem vill säga). Mängd och tid innan skulle jag säga beror lite på storlek på vattnet och vilken årstid man väljer att lägga sitt fisket på.
Fråga 5:
Hur många pass “offrar” du på ett nytt vatten om du varken ser eller fångar fisk som är stora nog, även fast sjön verkar het?
PALLE:
Fångar jag inte fisk som är stora nog så ger jag nog upp efter att jag landat 5-10 fiskar. Fångar jag ingen fisk och inte heller ser något men sjön känns het, biter jag ihop och kör vidare in i döden om det finns skapliga belägg för att det ändå ska finnas fisk. Dålig aktivitet och trögt med napp brukar vara ett bra tecken på att det kan finnas väldigt stor fisk.
JIMMIE:
Det kan bli många. Jag har i regel någon målsättning som jag vill uppnå i just det vattnet och skulle det inte gå vägen så kan jag lätt bränna en säsong där…
NICKA:
Det beror helt och hållet på hur mycket jag tror på vattnet. Är jag övertygad om att det förr eller senare kommer ge resultat kan jag vara ihärdig. Jag har exempelvis metat gräskarp i ett vatten, där jag sett grymma fiskar, men de har vart i stort sett omöjliga att få. Jag fortsätter, men slår emellan med andra vatten för att inte ledsna helt. 🙂
TOMMI:
Minst tre-fyra pass ger jag nog sjön under lite olika årstider och förhållanden. Jag har nog aldrig misstagit mig så pass grovt att ett vatten inte gett någonting alls av värde. Ibland har man ändå haft kul med mycket mindre fisk. Då kan projektet inte anses som totalt misslyckat. Några ålpass under 90-talet var hemska sett till resultaten och vädret. Det är väl det värsta jag varit med om.
HENRIK:
Delvis besvarat ovan. Inte mer än fem pass i normalfallet, ibland bara något enstaka om känslan saknas helt.
MIKAEL ”MIO”:
Blir nog bara ett par pass på grund av tidsbrist. Kanske provar jag om ett eller två år igen.
NIKLAS:
5-10 pass. Ett mindre antal pass än detta är svårt att göra någon analys på då många andra faktorer kan påverka (väder, vind, årstid, lek, månstånd etc). Man måste få till ett antal pass med perfekta förutsättningar för att kunna analysera resultatet på ett rättvis sätt.
MANFRED:
Vet jag att fisken jag söker finns i det vattnet så fiskar jag på tills jag har den eller till psyket är nedbrutet. Är jag osäker så känns uteslutningsmetoden rimlig efter man testat åtminstone två pass i varje het årstid.
CHRISTIAN:
Tre-fem gånger blir det i alla fall även om jag inte lyckas få det jag är ute efter. Sen kan det hända att vattnet inte känns så hett som man tänkt sig, då beslutar jag att lägga ned snabbare. Andra gånger kan ett vatten kännas hett även om resultaten uteblir, då återvänder jag gärna flera gånger under olika förhållanden.
ALEXANDER:
Kan ta mitt ålafiske som ett exempel, jag har lagt 36 pass i år.
Bommat ett riktigt as till ål, vilket motiverade mig till 1000!
På dessa 36 pass bommade jag asså en grov ål och landade 3. Det säger ju en hel del om beståndet. Men det räcker att min hjärna vet att där finns stor fisk för att man ska offra i princip all tid man har!
JUHA:
Det avgör delvis avståndet till sjön. Ligger vattnet tre timmar bort så är man inte jättemotiverad att offra allt för många blankpass där. Tre sådana resor börjar kännas som maximalt. Då byter man till något annat innan man eventuellt återvänder.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag är ju rätt så envis och tror jag på något vatten så nöter jag där många pass innan jag ger upp.
MATTIAS EPPERLEIN:
Helt avgörande för mig är om jag känner ” är det värt det?” Så länge jag känner att sjön känns het så skulle jag nog fortsätta ge det chansen.
Fråga 6:
Hur stora sutare och/eller rudor borde de första passen leverera för att du ska tycka att det är värt att fortsätta meta i sjön efter grov fisk?
PALLE:
Ah det där är svårt. Jag älskade att meta morgonpass i en damm en gång som bara gav mig sutare kring 1,5 kg. Jag behöver nödvändigtvis inte fånga extremt stora fiskar för att jag ska tycka det är kul.
Men visst ska jag fortsätta på frågan innan så tappar väl ett sutarvatten som inte levererar fisk över 2,5 kilo lite tjusning. Jag skulle gärna känna att chansen till en 3a finns där.
När det gäller ruda så vill jag gärna inte sitta och dra en massa rudor under kilot men fångar jag enstaka rudor en bra bit över kilot så känns det som att sjön har potential.
JIMMIE:
Det behöver inte levereras någon fisk alls, så länge jag på ett eller annat vis har fastställt att det finns/sannolikt finns fisk av den kaliber jag önskar så kan det hålla gnistan vid liv.
NICKA:
Det beror helt på vattnet. Är det ett helt okänt, nytt och kul vatten är jag glad om jag får sutare på 1,5 – bra jag märker att de finns där. Och mitt sutarfiske handlar mycket om att ha ett trivsamt fiske med en kopp kaffe i näven, en kopp som i regel åker ut eller svalnar, eftersom det ju i regel nappar just när man hällt upp brygden. Det behöver inte vara vare sig stora sutare eller rudor för att jag ska tycka att det är underbart att fiska där.
TOMMI:
Rudan är svår. Om man fångar fiskar som snittar en bit över kilot så är det väldigt bra. Då finns det hopp att ett eller ett par exemplar kan väga över de magiska två. Vi har inte så stora sutare i våra trakter, men hittade ett vatten där vi fick några trekilos. Vilket var en drömfångst för oss. Sutaren kan vara svår och tidskrävande så snittet där borde ligga på 2kg + för att man ska tycka att det är lönt att nöta vidare. Snittet bör inte ligga under säg 30-40% av vikten du är ute efter. Då har man satt sig i en bra position med utrymme för positiva överraskningar.
HENRIK:
Nära regg eller över. Tycker stor fisk ofta visar sig snabbt i nya vatten. Möjligen härda ut lite om alla förutsättningar stämmer och de exemplar jag får skulle ha abnorm kondis t.ex.
MIKAEL ”MIO”:
Behöver inte vara jättestora. Viktigare med hur fisken ser ut. Kondition. Finns det potential.
NIKLAS:
Här har ju alla olika krav men för egen del är nog gränsen på sutare 2,5 kg och rudan 1,4 kilo för att det skall vara lönt att satsa vidare. Dock är det inte alltid just vikten som är den avgörande faktorn under de första passen utan konditionen på fiskarna man får. Får man mindre individer med extremt fin kondition bör det ju även finnas större individer med bra kondition. Detta kunde förr trigga mig att satsa vidare.
MANFRED:
Jag vill gärna se att konditionen och potentialen finns hos de fiskar jag fångar. Sen beror det på vattnet. Får jag en smällfet trekilossutare efter första passet så känner jag spontant att vattnet har mer att ge.
CHRISTIAN:
Det hänger lite på konditionen på fiskarna, får jag t.ex. några sutare på 1,5 kilo fast med bra kondis känns det mer lovande än om det ger ett par klena, då är risken att det finns en hel drös med mindre sutare… Det samma gäller rudan, får man många mindre är risken stor att i stort sett hela beståndet består av ”tusenbröder”.
ALEXANDER:
En reggsutare på första passet annars åker jag hellre till Antorpa haha!
Nej men just sutare/ruda känns som att vill man ha dom i stort format så har vi redan specifika vatten för det. Och man bör lägga sin tid i dom vattnen för att stödja verksamheten.
JUHA:
I fallet med rudan så letar jag efter höga fiskar. Är rudorna höga, men jag fångar enbart mindre så triggar det mig ändå att fortsätta eftersom det borde finnas även större exemplar någonstans. Smala rudor i vatten utan rovfisk är inte intressant då chansen för en tung fisk minskar dramatisk. I fallet med sutarna så siktar jag på en finsk trekilosfisk. Ett vatten där man landar tvåplussare är definitivt värda en fortsatt satsning.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Sutare över 2 kg, rudor över halvkilot.
MATTIAS EPPERLEIN:
Skulle säga att konditionen på fångade fiskar är viktigare än om hur stora dem är. Får man tunna fiskar oavsett längd kontra exempelvis mindre men välkonditionerade så kan ju vattnet med de välkonditionerade fiskarna helt enkelt vara ett vatten i en positiv
generationsväxling där det kan få fram sin potential om ett par år. Medan vattnet med tunna fiskar kanske är på andra sidan av potentialen d.v.s. på nedåtgående av olika anledningar.
Fråga 7:
Väljer du att mäska på ett annat sätt, eller använda andra tackel och beten i ett nytt vatten än i ett som har högt fisketryck?
PALLE:
Nej, bara för att det är ett nytt vatten fiskar jag inte annorlunda. Jag vill inte slarva med billigare mäsk och beten eller halvdana riggar bara för att jag tror att fisken är oskygg. Börjar man tänka att det inte spelar nån roll med riggar, beten, krokar och lintjocklek är man ute på hal is.
Jag försöker alltid skapa mig en bild av vad det är för vatten och övriga förutsättningar, sen fiskar jag på mitt sätt så bra och effektivt jag kan.
JIMMIE:
Jag använder den strategi jag tror ger mig störst chans till framgång, eller den jag helt enkelt känner för att använda, utan att direkt ta någon hänsyn till fisketrycket. Grova, klumpiga tackel kan skrämma fisk oavsett om de är utsatta för fisketryck eller ej, samma sak gäller med felaktigt utförd mäskning.
NICKA:
Ja, generellt går jag ner i tackelstorlek och försöker använda lite udda (ofta mindre) beten i hårdfiskade vatten. Jag tror på att göra lite tvärtom i vissa vatten där många gör på ert vist sätt. Men, å andra sidan fiskar jag relativt sällan i sådana vatten numer.
TOMMI:
Ja, absolut! Tacklen är nog de samma vart jag än metar. Men ofiskade vatten får man oftast jobba hårdare med. Otränade fiskar kan vara svåra att få att tugga i sig för dem udda beten har jag upplevt. Majs och framförallt mask är nog de beten jag kör i dessa vatten. Boilies och pellets vill jag inte ha något med att göra om jag inte är tvungen.
HENRIK:
Ibland mera basic både med agnval och tackel. Skulle t.ex hellre prova med fodermajs, kikärter, mask eller liknande än boilies i ett karpvatten där fiskarna inte sett boilies.
MIKAEL ”MIO”:
Fiskar/mäskar nog likadant. Om det gäller Karp så provar jag nog med Tigernötter först.
NIKLAS:
Väljer nog enkla metoder från början eftersom det oftast inte krävs några raffinerade metoder att få de första fiskarna att nappa. Loosefeeding med vanlig burkmajs är ett ypperligt sätt att börja på i många ofiskade vatten. Inte många fiskar som bangar på några gula majskorn. När det gäller tackel är det enkelhet som gäller – avancerade metoder krävs längre fram när fisken blir misstänksam och krokskygg men absolut inte i början.
MANFRED:
Är det högt fisketryck kan det vara läge att testa något annorlunda. Mäskar alla mycket, kanske man ska mäska lite, eller på ett annat sätt. Fiskar alla gult, kanske man borde testa rött, o.s.v.
Nyfikenhet är framgångarnas moder.
CHRISTIAN:
När det kommer till tackel och utrustning så som linor och krokar så använder jag samma då jag anser att man inte vinner något på att tulla på det.
Men när det kommer till krokbeten och mäsk så kan valen bli olika. Inte ur ett kvalitetsperspektiv utan snarare att använda t.ex. mask som krokbete i ett ofiskat vatten än att börja med en boilie. Men är det ett vatten med högre fisketryck kan det vara värt att prova något annorlunda som majoriteten inte gör vid vattnet. Som t.ex. att minska mängden mäsk eller prova något annat krokbete.
ALEXANDER:
Nej det hade jag inte, hade mäskat som jag alltid gör. Och kört med ett tackel som jag tror på!
JUHA:
Vi har inte så många hårt metade vatten i mina trakter. Men skulle jag hamna i ett sånt läge så skulle jag använda mig av ”downscaling”. D.v.s. tunnare linor, mindre krokar och lättare flöten.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Nej, jag kör samma tackel och tillvägagångssätt vart jag än fiskar.
MATTIAS EPPERLEIN:
Nej det vill jag inte påstå, använder mig av de metoder och tackel jag känner mig
bekväm med och som jag vet hur de beter sig i specifika situationer.
Fråga 8:
Anser du att nya vatten är svårare eller lättare att få resultat i än välbesökta sjöar?
PALLE:
Jag tycker inte det är någon skillnad mellan nya eller välbesökta vatten. Det handlar istället om konkurrenssituationen av mat mellan olika arter samt beståndstäthet i första hand.
Sutare i havet har jag fått slumpmässigt men trots att dom finns i stora mängder. I våra vikar längs ostkusten så har jag aldrig lyckats få igång någon effektiv fiskemetod för dom. Detta skulle jag gärna vilja dela mina erfarenheter tillsammans med någon för att reda ut. Jag har testat det mesta men inget tycks vara riktigt effektivt.
Även ruda kan vara otroligt nischade i sin föda och det kan ta tid att få dom att svara speciellt om man försöker få dom att äta majs, en föda som det känns som dom egentligen inte älskar att äta enligt min mening.
Karpar kan vara både enkla och svåra att få att svara på mäskning i en ny sjö. Jag har testa några stycken och är det så att karpen har konkurrens av braxen och annan vitfisk i sjön brukar dom svara omgående.
Är karpen däremot den enda fiskarten i sin nisch så brukar man få lägga ner lite mer möda för att få med dom på tåget eftersom dom då ofta har ett överflöd av mat.
Egentligen kan man applicera samma tankesätt kring konkurrens på alla arter. Desto mer mat och desto färre dom är desto svårare är det att få dom att intressera sig för det du vill bjussa på.
JIMMIE:
Oerhört komplex fråga. I välbesökta vatten är fisken mer van vid störande moment och kan därför vara mindre känsliga, eller så kan de vara mer känsliga just för att de utsätts för fisketryck och det obehag det innebär. Generellt vågar jag nog ändå påstå att välbesökta, hårt fiskade vatten ofta är enklare. Men det finns ingen regel huggen i sten…
NICKA:
Inte alltid. Det beror helt på alla andra förutsättningar. Det kan variera friskt.
TOMMI:
Jag upplever att de arter jag fiskat i supervatten eller vatten där mäskning pågår med jämna mellanrum är betydligt enklare än nya vatten. Vi väljer oftast att se på fiskar som ofta fångats som svåra och luriga. Ungefär att dom fått superhjärnor. Varför skulle dom i så fall komma till mäskplatserna om alla varningsklockor ringer samtidigt?
Om man väljer att se på saken tvärtom, att vi lärt fiskarna att äta våra beten och lockas av mäsket, ungefär som en guldfisk i en skål så får man ett annat perspektiv. Om fisken lär sig att äta av det vi mäskar med så måste det även finnas en läroprocess. Vilken man oftare upplever med sutaren än t.ex. rudan i våra vatten. Sutarna kan vara jävligt luriga och har fler än en gång totalt ignorerat våra mäskplatser i nya vatten bara för att böka som fan tio meter bort. Det har jag aldrig upplevt i mer välmetade vatten.
HENRIK:
Generellt svårare. Fiskar du rätt i svåra vatten får du ofta resultat.
MIKAEL ”MIO”:
Är nog väldigt olika beroende på art. I ett nytt ofiskat vatten så vet ju inte fisken att jag kan vara farlig 🙂
NIKLAS:
Det svåra ligger väl i att just hitta rätt vatten, men när man väl gjort det har man ju fördelen att fiska på ofiskad fisk. Dessa individer är många gånger lättare att komma till tals med än de fiskar som sett allt som finns att erbjuda på ett betesbord.
MANFRED:
I välbesökta sjöar finns det ofta ett ”beprövat sätt att fiska” vilket såklart gör det enklare att sätta sig ned och med självförtroende slänga ut grejerna. Men det är ju inte i närheten lika spännande som att knäcka nöten själv.
CHRISTIAN:
Jag skulle nog säga att ett nytt vatten är svårare, generellt.
Fiskarna i ett ofiskat vatten har ingen koppling till mäsk så man måste först få dem att bry sig om det. I ett mer känt vatten så reagerar fiskarna oftast snabbt på mäsket. Sen beöver det ju inte alltid betyda att det är enklare… Men i ett fiskat vatten är det enklare att få information vad som fungerat och inte, på gott och ont. För då blir du färgad och det är lätt att följa strömmen, i ett nytt vatten måste man själv lägga pusslet! Och det är väl också en stor del av metet och specimenfisket 🙂
ALEXANDER:
Jag anser att det är svårt. Men menar du resultat mängdmässigt så är det förmodligen lättare i ett nytt vatten. Men storleksmässigt borde dom välbesökta sjöarna vara bäst. Tänker lite snabbt om man jämför Helge å med Rögle på brax kan du kanske få 30 i Helge å och största på 2 kg och under samma tid i Rögle kanske du får 2 men den största kan också väga en bra bit över 7kg!
JUHA:
Enklare. I välbesökta vatten kan fiskarna ha negativa erfarenheter av beten t.ex. Fast å andra sidan så behöver man ibland lägga ner timvis med tid att lära sig saker i nya vatten som man känner till utav erfarenhet i de gamla välbesökta.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
De KAN vara svårare, men ibland blir man överraskad.
MATTIAS EPPERLEIN:
Fisketryck påverkar ju alltid, men tror mer det handlar om att ge bägge typerna tid och vara uppmärksam på förändringar och memorera egna iakttagelser och att anpassa sig där efter. Men ett helt ofiskat vatten bör gissningsvis vara lättare att få resultat från på kort sikt gentemot ett vatten med många spötimmar i.
SAMMANFATTNING:
Denna omgång kändes i jämförelse mot den förra mer som en ”walk in the park”. Här gav vi panelmedlemmarna fria händer att själva berätta om deras tankar och upplevelser kring fiske i nya vatten. Givetvis en komplex fråga då det ena vattnet är inte det andra likt. Men, detta dilemma utsätts man ju för varje gång man letar och testar efter något nytt. Så eventuellt så finns det ett mönster i röran?
Att leta efter nya vatten kräver tid. Något man inte har i överflöd av. En fråga jag såhär i efterhand skulle ha ställt är, när letar du efter nya vatten? Är man villig under vårens högtid att ta tid från ett kanonställe och lägga det på ett osäkert kort? Rätt tidpunkt är ju trots allt den största faktorn när det kommer till resultaten.
Hursomhelst. Vi letar inte så mycket som vi borde är utfallet. Något skamset så erkände nästan samtliga att det inte blir så mycket av sånt man skulle önska sig.
Hur man letar upp ett vatten för testmete är det gamla vanliga sättet som är välbeprövat. Hörsägen, rena tips och sedan nätet. Jag vet egentligen inte vad jag var ute efter med denna fråga, men nu vet vi att vi gör som förväntat.
När man väl hittat sitt vatten man vill testa så väljer de flesta att observera lite kring sjön innan man sätter ner spaden. Man letar efter tecken på fisk och efter platser som luktar fisk. Det känns klart viktigt att man utgår från en plats man själv anser som det absolut bästa för ett försök. Sedan så kan man justera i efterhand.
Förmäskningen är viktig.
I regel i ett par veckor innan man sätter igång om tillfälle ges. Förmodligen 3-4 gånger per vecka så man drar in maximalt med fisk. Just rudan känns som en svår utmanare och mängden mäsk och beten verkar variera en del. Förmodligen även efter mängden fisk?
Vi är villiga att i snitt lägga 5 pass på ett nytt vatten utan större resultat. Vissa fler pass om det känns rätt, andra färre.
Vad är resultat då? Ja de flesta tog upp konditionen på fiskarna. En välkonditionerad fisk väger mer helt enkelt, och det är ju gram man jagar. En sutare borde väga åtminstone 2 kilo i snitt för att det skall vara lönt att fortsätta. Rudan är det svårare med. Allt ifrån 500 gram till att det nästan är bättre att åka till Ursjön eller Antorpa för att maximera chanserna. Vi ser ett tydligt mönster med att det är stora fiskar vi vill ha.
När det kommer till frågan om fiskesätt och tackel i hårt metade vatten kontra ometade så är vi oeniga. Vissa anser att nya vatten är enklare medans andra vill meta lika fint oavsett var de fiskar.
Men är hårt fiskade ”supervatten” svårare att lyckas i än på nya ställen?
Nej, vi anser nog att det är snarare tvärtom. Supervatten är hårt mäskade och fiskarna är vana med både mäsk och beten, och reagerar snabbt därefter. Nya vatten får man oftast jobba betydligt hårdare med. Dels för att vänja fisken till de nya dofterna och smakerna, och framförallt för att dra till sig fisken kring mäskplatserna. Vilket kan vara ett fint tips för en ny aspirerande metare som tvekar på att åka till dessa ”svåra” vatten. Metet handlar mestadels om tid. Har man tid att lägga på mete och resor så kommer resultaten. Och de kan komma väldigt fort om man prickar rätt dag. För varje panelomgång så inser jag hur olika vi tänker och hur olika vi metar, men ändå så lyckas vi på varsitt håll. Kanske så är det inte så viktigt med allt som vi tror för fisken. Kanske så har dessa små nyck vi använder oss av en större betydelse rent psykologiskt. Är man nöjd med det man gör så metar man bra. Vad man gör är inte fullt lika viktigt så länge man håller sig inom vettiga ramar. Det viktigaste vapnet för ett lyckat mete är tid och (tyvärr) pengar.
Detta om detta. Nästa omgång har Christian skrivit, och det kommer att handla om scenarion vid strandkanten. Vilket kan bli intressant!
Själv ska jag vässa geniknölarna över jul och nyår. Samt fira Finland som fyllt 100 år! Den festen kan pågå ett tag…
Tomba.
Vill man läsa fler delar ur Panelen så följer man bara länken.
