Panelen omgång 8: Svåra Frågor
Panelen omgång 8 består av följande personer:
Max Lösche, Palle Sköldblom, Manfred Isberg, Niklas Graberg, Tommi Meriläinen, Alexander Holmer, Henrik Stale, Christian Ottosson, Jimmie Skoglund, Christian ”Tintin” Johansson, Nicka Hellenberg, Mattias Epperlein samt Juha Ojaharju.
SVÅRA FRÅGOR:
Fråga 1:
Det har höjts röster för att öppna för malfiske i Sverige. Vad anser du?
PALLE:
Öppna malfisket men reglera det till att bara erbjuda fiske genom guidade turer så att man har kontroll på det.
Guiderna kan också få fungera som tillsynsmän på vattnet så att oseriöst malfiske inte bedrivs. Ställ krav på guiderna att leverera forskningsfakta till SLU och andra instanser som vill ta del av beståndsinventeringen. Betala ersättning till guiderna för detta arbete.
På så vis skapar man både arbeten, bra forskningsunderlag och får koll på att malfisket inte går över styr på något sätt.
JIMMIE:
Jag personligen har inte någon erfarenhet av malen eller de vatten där den simmar i Sverige, men av allt jag har fått berättat för mig av andra fiskare och de som undersökt saken närmre så är det bestånd som finns idag helt klart starkt nog för ett reglerat sportfiske! Jag tycker inte det är läge att öppna för helt fritt fiske (till en början iaf) men jag ser enbart fördelar i att erbjuda ett noga kontrollerat C&R-fiske som skapar ett ekonomiskt intresse för malen genom turism, guidning och särskilda malfiskekort.
Samtidigt kan sportfiskarna hjälpa till att kartlägga beståndet genom dokumentation av fångster och kanske märkning av de individer som fångas. Skulle det falla väl ut och man ser att bestånden är stora och stabila nog för att klara av ett ökat fisketryck så kanske man då kan lätta på tyglarna med tiden och öppna upp för ett friare malfiske.
NICKA:
Den här typen av beslut måste förstås alltid tas utifrån fakta och kunskap om arten. Speciellt eftersom man först infört ett fiskestopp eller fredning för att rädda och bevara den specifika fisken. Jag är väl medveten om att malen på sina håll verkar ha ökat och på sina håll förekommer relativt rikligt. Om forskarna anser att malen tål ett vist fiske i utvalda områden, speciellt om det innebär att man kan samla in mer information i samband med rapporteringsplikt och liknande, så varför inte. Finns det tveksamheter bör man kanske avvakta lite, säger jag för att vara lite ”neutral”.
MAX:
Det kan man säkert göra. Jag är inget fan av malen, för att jag anser att den kan skada bestånden ganska så rejält, speciellt om klimatet nu blir allt varmare. Det finns mycket forskning kring detta fenomen ifrån bland annat Tyskland. Får man fiska mal, så kan man ju kanske hålla ner beståndet lite mer, vilket nog hade varit positivt för mångfalden!
TOMMI:
Hur många vatten med fina malbestånd har vi? Två? Emån och Båven typ. Fisketrycket skulle med stor säkerhet bli något alldeles enormt och vips så har vi ingenting alls kvar. Vi har bevisat det faktum så många gånger att vi inte klarar av att hantera det, så jag har svårt att se varför denna gång skulle bli så annorlunda. Jag behåller hellre dessa vatten och fiskar som de är.
Bor endast några mil från Båven och skulle ha nära till ett unikt malfiske, men det är inget argument att börja vässa krokarna. Dessutom, inga fiskbestånd har någonsin blivit starkare av ett fisketryck. Jag har sett hur aspen och gösen ökat markant i antal på grund av fiskeförbud under leken i mina trakter, och det känns som en klart bättre stig att vandra.
HENRIK:
Jag bor två mil från undersköna Emån och har tillbringat en hel del tid där och pratat med många erfarna fiskare i ån. Den samlade och helt eniga bilden är inte att malbeståndet på något sätt skulle vara svagt. Ån har upp till Högsby ett väldigt starkt bestånd av mal oavsett vad HAV försöker hävda och jag skulle dra det så långt att jag hävdar att det är en av de mer talrika arterna i systemet. Det har slumpfångats massvis med mal på allehanda metoder och vadande flugfiskare har berättat om stora stim av småmal som flyr undan deras fötter.
Det som också anförs är att malen är under hot eftersom den bara finns i tre kända vattensystem. Detta vet också alla insatta att detta inte längre stämmer. Malen har fått inofficiell ”hjälp” till spridning i en mycket stor mängd vatten (flera hundra?). Vidare är det en mycket lämplig art ur CR synpunkt då den är stor och tålig.
Jag kan inte se några som helst argument för att inte tillåta ett välkontrollerat CR fiske.
NIKLAS:
Givetvis en känslig fråga men mitt svar blir ändå ett ja – under kontrollerade former. Malen har ju trots allt ökat rejält under den tiden den varit fridlyst och i de vatten den finns har vi idag ett rejält och livskraftigt bestånd. Jag tror att intresset för malen hade fått ett uppsving om man hade kunnat bedriva ett fiske under kontrollerade former. Sedan är ju svaret givetvis vinklat ur ett egenintresse då det hade varit otroligt roligt att kunna bedriva fiske efter vår outstanding största sötvattensfisk. Jag har ju testat på malfisket i Spanien och det är i mitt tycke det ultimata big fish -metet.
Snacka om brutal urkraft 🙂
MANFRED:
Jag anser att sportfiske efter mal borde legaliseras med vissa riktlinjer. Alla som vill bedriva ett seriöst fiske efter mal borde gå en utbildning och sedan köpa ett specifikt malfiskekort för det vattnet man valt att fiska i. Jag tror att malen hade kunnat bli en populär sportfisk och har svårt att se att beståndet skulle ta stryk om man skötte det snyggt.
CHRISTIAN:
Jag tror att bestånden i flera av de vatten de finns idag är så pass stora att det skulle gå att anordna ett kontrollerat, seriöst sportfiske. Det kan vara specifika fiskekort som man får ansöka om och då samtidigt får man ansvar för att rapportera sina fångster till forskare och/eller en ansvarig myndighet. Det skulle ge bra svar på hur arten mår och hur fortplantning, antal och så vidare ser ut.
ALEXANDER:
Jag anser att det är dags att öppna det. Man kan köra 100%c&r utan problem. Har fiskat mycket i Helge Å på många sträckor och man får mycket mal. Tyvärr mer mal än någon art man riktar efter. Min röst ligger på ett klockrent JA!
JUHA:
Kanske vore det ändå bättre att vänta en stund till så beståndet är livskraftigt. Läste precis ur senaste Fiskefeber att HaV har lagt en åtgärdsplan för malen. Om och när beståndet blir större och starkare kan jag tänka mig att öppna för fiske som är noga kontrollerat.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
I de få vatten med ett livskraftigt bestånd och med ordentliga regler samt seriös kontroll anser jag att man kunde sälja speciella fiskekort för just catch&release-malfiske, kanske ett begränsat antal kort per månad eller liknande.
MATTIAS EPPERLEIN:
Tycker det vore galet kul om detta blev verklighet. Dock bör man överväga noga under vilka former Man ska tillåta det. Likt man gjorde under hösten med forskningsprojektet på tonfisk bör man enligt mig börja med en noggrannare kartläggning av bestånden.
Fråga 2:
Gäddan har på senare år utsatts för högt fisketryck samt andra negativa saker. Tycker du att ett tillfälligt eller permanent förbud mot fiske under lektiden skall införas i de vatten där bestånden minskat? Eller ligger orsaken någon annanstans?
PALLE:
Jag tycker nog att vi som sportfiskare borde betraktas som en tillgång även här. Om man skapade en databank där vi kunde rapportera längder och vikter så skulle vi kunna fungera som en bra värdemätare hur lekområdet mår.
Orsakerna till beståndsvariation kan ju vara olika från plats till plats och får man sportfiskarnas beståndsinventering till sig i realtid kan man skapa åtgärder direkt och lösa problemen.
Seriöst sportfiske i sig med ”catch and release” har jag svårt att se som något som förstör ett bestånd.
JIMMIE:
Orsakerna till minskade bestånd kan vara många och komplexa, att lägga skulden på sportfisket tror jag är fel. I de vatten där en viktig art, så som gäddan, minskar anmärkningsvärt bör man utreda orsakerna för att bättre kunna vända trenden. Sen tycker jag självklart att ett fiskbestånd på nedgång bör skyddas och en bra metod kan ju då vara att införa fredningszoner runt viktiga lekområden under leken.
Att lax och öring är fredad i våra vattendrag under hösten ter sig helt naturligt, så varför inte freda gäddan på lekområden under en period varje vår?
NICKA:
Oj! Det är en gigantiskt omfattande fråga Jag skrapar på bara på ytan i svaret.
Att ett högt fisketryck kan påverka fiskebestånd är väl ganska tydligt idag. I takt med att en fisk, som gäddan i det här fallet, blir allt mer eftertraktad har det ju blivit ett allt hårdare tryck inom vissa områden. Det kan absolut vara en god idé att freda områden både under lek och andra perioder om bestånden är svaga och om man tror att fisket är en av de bidragande orsakerna till nedgången.
Nu ska man komma ihåg att det ofta är mer komplext än så, när en art sviktar i antal och biomassa. Men om en t ex gäddan minskat kraftigt gör ju knappast ett hårt fiske saken bättre.
Runt Gotland (liksom i Kalmarsund och runt Öland) har ju gäddan varit fredad under våren under ett antal år. Ostkusten har vissa totalfredade områden, där gäddan är en av de viktigaste fiskarterna. Man drog lite grand i nödbromsen för att man inte riktigt visste orsakerna till nedgången. Idag är den gängse uppfattningen att nedgången berott på många samverkande faktorer (utdikning, förstörda/försämrade lekmiljöer, klimatpåverkan, fisketryck med mera).
Med minskat fiske kan man nog se en viss förbättring i några områden, men inte alla. Utan fiske saknas ibland också rapportering och kunskap, så jag vet att det också diskuterats att man kanske istället ska sikta på att totalfreda vissa viktiga habitat, eller kanske låta vissa fiskeområden längs kusterna få vila några år. Och då ska samtliga fiskemetoder givetvis förbjudas. Efter att man analyserat och utvärderat åtgärderna kan man låta områdena vila längre, eller flytta fredningen till nya och alternera.
Generellt tror jag att vi som sportfiskare måste vara beredda på att hålla oss borta från vissa områden, eller låta bli fisket under vissa perioder allt oftare i framtiden.
MAX:
Som specimenmetare, så kan jag tycka att lekfisket inte är så pass skadligt att man bör förbjuda det, det verkar inte så i alla fall. Då bör man alltid ha c&r i åtanke dock. Men den frågan tycker jag är ganska löjlig, själva diskussionen alltså, då det är främst yrkesfiskare och nätfiskare som förstör under lektiden. Några exempel är abborre och gädda i Kalmarsund, där man ha kört på ett spöfiskeförbud mellan 1. april och 31. maj sedan ett antal år tillbaka. Helt ok, men samtidigt får en del yrkesfiskare fiska året runt och nätfiske får ske helt fritt fram till den 31. mars…det är ju inte så att vi sportfiskare tömmar sundet på romstinn abborre.
Samma sak har länge skett i Skräbeån. Där fick metarna ta upp max. 3 sikar per dag, många släppte så klart i dessa praktuflla fiskar. Men samtidigt kunde man varje dag se minst en lokal gubbe, som kom hem med fulla nät ifrån mynningen i sin båt. Där tycker jag att myndigheterna borde införa strikta förbud.
TOMMI:
Självklart! Att på fullaste allvar påstå att det inte stör leken när tio båtar om dagen står ankrade i lekvikar och kastar ut jerkar är endast löjligt. Dessutom, bara för att jag gör ”rätt” så innebär det inte per automatik att andra gör det. Jag offrar gärna min plats och mitt ego om det skulle hjälpa beståndet. Om så med endast några få procent.
HENRIK:
Nej jag gillar inte generella förbud. Jag tycker att det vore mycket bättre att förbjuda fiske på vissa utsatta platser i så fall. Sen är det ju skrattretande att prata förbud för sportfiske när det svinas med nät och ryssjor som bara borde få förekomma på begränsade platser med licens. Sen ska vi inte underskatta den olyckliga konsekvens jag kan se i mina hemmavatten 1 april; när båtarna försvinner flyttar skarvarna in till uppvätområdena.
Just före lek och under lek är fisket ofta självreglerande och många dagar vägrar gäddorna helt att ta, så för mig är det solklart att gäddans känsligaste period är först efter lek när de utmärglade och orkeslösa ska försöka äta upp sig igen och återhämta all förlorad energi i väsentligt varmare vatten.
NIKLAS:
Givetvis hade gäddan mått bra av ett förbud under lektiden, men jag tror att detta skulle vara svårt att få acceptans för från den stora skaran. Det är trots allt en av våra största sportfiskar vi pratar om och det är nog inte lätt att få gehör i denna fråga.
MANFRED:
Jag tycker att vissa perioder under året ska vara helt stängda för att skydda gäddan precis under och efter lek, då den är som allra känsligast. Sen måste det ju regleras med olika tider för olika delar av landet såklart. Sen borde alla ”sommarfiskare” tänka ett varv till och kanske inte fiska gädda de dagar under sommaren då det är som varmast. Passa på att meta lite sutare eller ta en drink i solen och läs en fisketidning.
CHRISTIAN:
En väldigt svår fråga, men jag tror att orsakerna såklart kan vara många. Men fisketrycket är en av dem, så jag tror det vore bra att införa regler med fiskeförbud vid leken men framförallt direkt efter lek!
Sen är frågan var man ska dra gränsen när det kommer till vatten. Ska man ha fiskeförbud i hela vattnet eller ska det vara specifika lekområden? Som sagt en väldigt svår och komplex fråga!
ALEXANDER:
Absolut, har inte fördjupat mig i frågan men ett tillfälligt stopp hade nog inte skadat!
JUHA:
Orsakerna är säkert många, och fisketryck en av dem. Fredning kring lekperioden har med jämna mellanrum blivit en snackis även här (Finland). Problemet är att det saknas forskning kring saken, åtminstone här. Forskning kring fritidsfiske här är minimalt. Det vore intressant att ha ett fredat lekområde som forskningsobjekt för att se vad som sker. Utan stöd av forskningen så är det ju svårt att uttala sig om saken.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Utan att vara biolog är det nog omöjligt att svara på det. Jag tror det är många orsaker som ligger bakom. För högt fisketryck, bortbyggnad av våtmarker till leken, temperaturförändringarna, vattenförändringar i övrigt, ökat antal säl och fiskätande fåglar och en del annat är nog bara några av orsakerna. Man kunde sätta upp fiskeförbud på prov i flera vatten och sedan utvärdera om det har hjälpt nämnvärt kanske. I vissa vatten kan det säkert hjälpa medan det inte nödvändigtvis hjälper i andra vatten.
MATTIAS EPPERLEIN:
Generellt sett säger jag nej, men i extra utsatta vatten kan det vara en lösning.
Men kan bara svara för vad jag tror krävs i mina vatten och det är att se till att kraftigt minska ( få bort ) den kinesiska mellanskarven.
Kan bara tänka mig hur frustrerade de som även har säl i sina vatten känner sig.
Fråga 3:
Hur stort ansvar bör vi fiskare bära för att skydda fiskar och bestånd som kan ses som hotade men inte är skyddade med till exempel ett fiskeförbud?
PALLE:
Stort ansvar till försiktighet när det gäller catch and release som vanligt men frågan är om någon vill lyssna på oss om det handlar om annat än matfisk? Jag ser inte oss sportfiskare som några bovar i detta fall heller. Vi borde ses som en tillgång och fungera som larmklockan när det är fara och färde.
JIMMIE:
Alla bör (inte bara sportfiskare) rannsaka sig själva då och då och fundera över vad just en själv kan göra för att förbättra världen och miljön för nuvarande och framtida generationer. Ett led i detta kan vara att avstå från bulefisket på torsk, det riktade fisket efter lekande gädda, gös och abborre eller avstå från att smaska i sig en massa billig odlad lax.
Finns det inga regler, lagar och förbud på plats så är det bara vårt eget samvete och kanske kommande generationer som kan hålla oss ansvariga för vårt agerande. Jag tycker att vi generellt kan bli bra mycket bättre på att hålla oss själva ansvariga.
NICKA:
Lite av svaret finns i frågan ovan. Jag tycker och tror att vi måste ta ansvar och i många fall föregå med goda exempel. Annars blir vi inte trovärdiga i debatten när vi ropar om friskare vatten, mer fisk och förbud mot exempelvis mängdfångande redskap etc.
För egen del tycker jag det är en självklarhet att respektera förbud. Vissa må vara mindre genomtänkta, men då får man angripa det på ett smartare sätt än att ignorera regler och lagar.
MAX:
Jag svara samma som på fråga 2 här:
Som specimenmetare, så kan jag tycka att lekfisket inte är så pass skadligt att man bör förbjuda det, det verkar inte så i alla fall. Då bör man alltid ha c&r i åtanke dock. Men den frågan tycker jag är ganska löjlig, själva diskussionen alltså, då det är främst yrkesfiskare och nätfiskare som förstör under lektiden. Några exempel är abborre och gädda i Kalmarsund, där man ha kört på ett spöfiskeförbud mellan 1. april och 31. maj sedan ett antal år tillbaka.
Helt ok, men samtidigt får en del yrkesfiskare fiska året runt och nätfiske får ske helt fritt fram till den 31. mars…det är ju inte så att vi sportfiskare tömmar sundet på romstinn abborre. Samma sak har länge skett i Skräbeån. Där fick metarna ta upp max. 3 sikar per dag, många släppte så klart i dessa praktuflla fiskar. Men samtidigt kunde man varje dag se minst en lokal gubbe, som kom hem med fulla nät ifrån mynningen i sin båt. Där tycker jag att myndigheterna borde införa strikta förbud.
TOMMI:
Vi fiskare är experter på att skylla på skarvar, yrkesfiskare och utbyggnad, men har väldigt svårt att se på vad man själv orsakar. De flesta gamla supervattnen är bra exempel på detta fenomen. Man ser till sig själv som individ, men förmår sällan att se metarna som en grupp. Hur mycket man själv kan och vill, och hur försiktig man än är så blir påverkandet stort när 200 personer gör likadant. Sedan lägger man till de som varken bryr sig eller kan hantera situationen och snart är vattnet förbrukat.
De exempel vi har på vatten som är välvårdade och kontrollerade håller oftare i längden. Ett fiskeförbud är inte alltid rätt väg att gå, för då förlorar nästan alla, men att reglera antalet fiskare efter förhållandena och sälja fiskekort där inkomsterna satsas på vattnet är klart bättre än fritt fiske. De flesta karpsjöarna är bra exempel på sjöar som är fina att besöka och där man gärna betalar en slant för service, bra platser och trevlig miljö. Och inte minst, för bra och hållbart fiske. Ursjön är ett annat exempel. I slutändan så betalar man ju för sig själv, miljön och livet kring vattnen. Det kan jag leva med.
HENRIK:
Till viss del för att föregå med gott exempel men det får absolut inte bli så vansinnigt som med ålen där de som tar mest tillåts kötta vidare. Ålen skulle ju tvärtom vara tillåten för sportfiske och förbjuden kommersiellt inklusive tvinga kraftbolagen till restaurering.
NIKLAS:
Ett STORT ansvar. Om det inte finns förbud så måste förståelsen kring hantering och catch & release bli ännu bättre. Det finns ju mängder av exempel där man ser att det verkligen går om alla berörda tänker till i frågan.
Dock finns det minst lika många exempel då okunskap och ren dumhet gör att det istället går åt h…..e och bestånd och vatten är ett minne blott 🙁
MANFRED:
Jag tror att många arter/vatten skulle kunna gynnas om fisket reglerades lite hårdare. En försäljning av ett visst antal kort per år skulle kunna vara en lösning på problemet. Jag vet att amerikanska jägare har ett system där de söker ”tags” för olika djur i olika stater, detta hade kunnat funka även för vissa fiskarter. Du bedöms dels efter slumpen, dels efter ett visst poängsystem. Detta hade då enbart fungerat på fiskarter som anses ”hotade”. För det förhållandevis fria fisket vi har i Sverige idag är ju fantastiskt, så länge det sköts.
CHRISTIAN:
Vi liksom andra måste ta vårt ansvar, självklart!
Tyvärr så lyckas vi sällan med det, ta ålen som ett exempel som blir otroligt lidande av extremt dumma beslut!
Men för att svara mer konkret på frågan så tror jag nog att många vatten hade mått bättre om vi t.ex. hade ett begränsat antal fiskekort per år i vatten där det finns problem.
ALEXANDER:
Jag brukar alltid tänka att jag ska fiska detta även om 20 år. T.ex. ålen. Det ser dock mörkt ut för den just nu, men att det skulle ligga hos oss sportfiskare det tvivlar jag på. 95% av mitt fiske är enbart c&r. T.ex. yrkesfiskarna borde ha bättre kvoter samt folk med högre makt borde kunna lista ut någon smart lösning på dessa problemen.
JUHA:
I mitt tycke så ska en ansvarsfull fiskare agera utifrån sin egen moral som är högre uppsatt än vad regelverket kräver. Fiskerätten och de olika regelverken dikterar reglerna, men de är i många fall inte alls tillräckliga. Här i Finland är minimimåtten för snålt tilltagna. Gösen för att ta ett exempel hade till endast för några år sedan ett minimimått på 37 cm, och nu endast 42 cm, och maximimått saknas helt och hållet. Många sportfiskare har egna över och undermått de följer, och därför har vi större fiskar i många vattendrag än vad vi hade haft om man hade följt fiskelagen.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag tycker att vi har ett ansvar som fiskare, vi är ju egentligen bara tillfälliga förvaltare av vattnet vi fiskar i och om vi inte vårdar det så finns det ingen framtid för fritidsfiske.
MATTIAS EPPERLEIN:
Vi har alltid ett ansvar att värna om våra bestånd i alla lägen, sen anser jag det önskvärt att områden som haft kraftig negativ påverkan av olika slag bör skyddas extra. Svårt att säga hur ett förbud under ex. lek skulle utformas då det varierar så från vatten till vatten och från år till år. I några vatten hemmavid så leker t.ex gäddan från mars in i juni. Att då ha 4 månader förbud känns inte rätt.
Fråga 4:
Har vi passerat en gräns genom att söka efter enskilda fiskar med ekolod? (prickskytte) Ska fiskar som hittats med hjälp av teknologi godkännas som storfiskar och rekord? Var går gränsen i så fall? Och skulle du kunna använda liknande tillbehör till metet?
PALLE:
Det är nog svårt att stoppa det ”teknologiska sportfisket” och jag tror att det kommer inom metet också mer och mer. Vi metar ju också många arter med hjälp av visuellt sportfiske där vi stoppar en mask framför snoken på fisken. Frågan är om det ryms inom gränsen också?
För egen del känner jag en viss avsmak för ”teknologiskt sportfiske” men jag tycker ändå det är helt ok att dom anmäls som rekord. Jag vill inte vara någon tjurig bakåtsträvare och gläds åt all sorts utveckling inom sportfisket.
Jag skulle faktiskt själv kunna tänka mig att ha ett ekolod och smyga mig fram lite och försöka hitta var karparna håller till i sjöar där dom äter över djupare bottnar. Går det att hitta lite ansamlingar av karp borde det kunna hjälpa mig med platsval.
JIMMIE:
Mystiken har gått vilse på vägen och naturen har förpassats till periferin när vi fiskar via en skärm. Fångsten i sig är som vilken annan fångst som helst, så självklart ska den godkännas som rekord och regga. Egentligen är där väldigt lite etisk skillnad mellan att klättra upp i ett trä för att spana efter karpar att kasta sin frilinade brödbit framför och att med avancerade ekolod, GPS och 50 hk i aktern placera sin jigg över nosen på en stor gös. Upplevelsen däremot går inte ens att jämföra på samma skala om ni frågar mig!
NICKA:
Knepigt. Teknik (och taktik) går alltid framåt. Vi vill som enskilda fiskare skaffa oss bra odds och öka våra fångstchanser. Personligen är jag till exempel mindre intresserad av att åka runt och leta enstaka fiskekon och droppa ner ett bete i huvudet på fisken. Men å andra sidan … många tycker att mäskning eller ”sight fishing” på enstaka individer inte är bättre.
Jag tror på att man ska göra det man själv tycker är kul. I min roll som Storfiskregistrerare får jag många förslag från ibland upprörda fiskare som vill förbjuda det ena eller det andra, men jag tycker att man i mesta möjliga mån ska tänka tvärtom: man bör inte förbjuda saker om det inte är ett måste.
Om man som fiskare däremot börjar förlita sig på bara teknik och ger mindre utrymme åt egna chansningar och försök, så går man miste om många fina upplevelser. Samtidigt vill man ju minimera missar och bomdagar om man kan. Det är en balansgång.
MAX:
Det är säkert inte alla som gillar mitt svar, men det får bli ett tydligt ja här, alltså att vi har passerat en gräns. Jag är något av en luddit och tycker att en hel del av den teknologiska vågen har gett oss prylar som vi antingen inte behöver, eller som gör att vi inte gör något själv, något unikt längre. Just prickskytte efter gös liknar nu mer ett tv-spel än ett aktivt, och faktiskt också ett ovisst fiske. För mig är ju jagandet och ovissheten halva charmen med sportfisket, men alla gör som de vill så klart.
TOMMI:
Hmm? Njao? Det är för mig en udda tanke att köra runt med båten och leta efter fiskar. Väldigt främmande. Sedan så gick jag på en föreläsning med Jörgen Larsson om vertikalfisket i hopp om lite förståelse. Visst är det en konst att fiska så, det råder inga tvivel om det, men ingenting för mig tyvärr. Jag använder ekolod och funderar på att köpa deeper för att loda av lite meteplatser.
Men jag kommer inte att leta efter rudor och karpar med bollen. Utmaningen ligger i att se på ett sjökort och sedan lista ut var man skall lägga in stöten. Men att hitta sjökort över grustag, gölar och mindre skogsvatten är omöjligt. Dit men inte längre säger jag. För att svara på om man skall regga upplodade fiskar, absolut, kör på!
HENRIK:
Det tycker jag inte. Det är fortfarande så att fisken ska luras till hugg. Jag har kört lite pelagiskt vertikal och även om det inte är en favoritmetod så är det inget lätt sak att lära sig och det är oftast många timmer mellan huggen.
NIKLAS:
Givetvis går det inte att sätta någon regel emot detta. Detta är en följd av att teknologin hela tiden går framåt (och ibland till det extrema), men att sätta regler kring detta skulle bara kännas löjligt i mina ögon. Vill man använda dessa hjälpmedel så fine, det är helt och hållet upp till var och en. I nuläget använder jag själv inte dessa typer av hjälpmedel i mitt fiske, men jag är inte främmande till att göra det om jag anser att det skulle bidra till ett bättre resultat.
MANFRED:
Prickfisket är ju en av de fiskeformer där teknologi och utrustning trumfar själva fiskandet i min mening och det kan tyckas lite väl effektivt i vissa fall. Å andra sidan är det barnsligt roligt och jäkligt innovativt. Vi strävar ju hela tiden efter att bli mer och mer effektiva i vårt fiske, så att totalt dissa det skulle vara otroligt motsägelsefullt. Jag räknar då inte med användandet av ekolodet för att hålla kolla på vad som händer under ytan, utan för själva prickfisket. Självklart ska prickfiskade firrar godkännas som rekord och storfiskar, det är ju fortfarande en bedrift att få dem att hugga. Och störst fångad, förblir störst fångad.
CHRISTIAN:
Jag personligen har svårt att se tjusningen i prickskyttet som fiskeform. Det känns som man fokuserar på en skärm och bananer istället för på naturen, vattnet och fisken…
Men jag tycker självklart att fiskarna ska få räknas som reggor och rekord alla dagar i veckan, du måste ändå lyckas lura fisken att hugga!
Sen är ju ett ekolod ett fantastiskt redskap för att få en inblick och förståelse hur det ser ut under ytan.
ALEXANDER:
Absolut ska dom det.
Det är väl upp till var och en. Alla kan lära sig hur ett ekolod fungerar samt hur man hittar fisk på detta sett. Personligen är det inget för mig (ännu) jag vill gärna bara komma ut i naturen utan onödiga teknologiprylar men det är som sagt upp till var och en!
JUHA:
Visst har ekolodsteknologin underlättat extremt mycket när det kommer att hitta fisken. Men i slutändan så är det fisken som bestämmer om den vill ta ditt bete eller inte? I mitt tycke så är dessa fiskar som man lodat fram fullt godkända att registreras.
Det är väl ungefär samma sak att fundera ifall fiskar som mäskats fram är ok att regga? En bait-boat kan man idag rusta med ekolod, och vissa använder den teknologin redan, likaså deeper som hittat sin plats bland metarna. Jag ser ingenting konstigt med användandet av det.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Passerat en gräns? Nej. Godkännas som storfiskar/rekordfiskar? Ja. Gränsen går när man inte använder sportfiskemässiga metoder (spö, lina, krok). Nja, det kanske skulle kunna hjälpa med ett kastbart ekolod för att kolla djup men annars går jag nog hellre på instinkt, kollar vegetation med ögonen och försöker klura ut vart jag skulle uppehållit mig om jag vore en fisk 🙂
MATTIAS EPPERLEIN:
Nej! Bara för att man fått fram hjälpmedel som gör att man hittar fisk ”enklare” så ska man ju fortfarande få dem att hugga också.
Vet att det redan idag används s.k.a baitboats med ekolod vid t.ex. karpmete och deadbait fiske efter gädda men inget jag själv testat.
Fråga 5:
Borde Sverige införa ett nationellt fiskekort? Vad skulle det få kosta och vad skulle intäkterna gå till?
PALLE:
Tanken är lockande och det skulle underlätta en hel del. Jag skulle kunna tänka mig att lägga några tusenlappar varje år till någon fond om det gick till något som främjar Sportfiske.
Vattenägare/föreningar/kommuner och så vidare skulle sedan kunna ansöka om bidrag. Det viktigaste tycker jag då är att pengarna fördelas ut brett så att det främjar olika sorters sportfiske. Det känns som om det finns en stor risk att pengarna bara skulle gå till sånt som främjar sportfiske efter matfiskar som lax och öring.
Mörten glöms oftast bort i fiskevård har jag en känsla av. Ändå är den en viktig stapelföda för många predatorer.
JIMMIE:
Nej! Varför försvåra för fisketurismen och exempelvis de barnfamiljer som gör någon enstaka fisketur om året?
NICKA:
Jag har länge förordat någon form av nationell licens, som ju är vanligt i många länder. Om den på något sätt kunde sammanlänkas med vårt fina fria handredskapsfiske vore det ju ett ypperligt sätt att få in en slant till fiskevård, till information, till utveckling av fiskevatten etc. kanske till och med för övervakning i bättre form än idag?
Om man tänker sig att det var en relativt låg summa, exempelvis 150 kr per år för vuxen och 50 för ungdomar/barn eller liknande skulle det ändå komma in en slant.
Om man var tvungen att köpa en sådan licens kunde man på köpet också få information om fiskeregler, uttagsbegränsningar, minimimått etc. Det skulle bli lite färre som hävdade att ”jag visste inte” eller ”jag trodde att …”. Bara det skulle vara en vinst.
Det är ju bara tramsigt om man inte vill betala en liten slant per år som motsvarar en fika eller ett par öl på stan – för en hobby man älskar. Och om summan är så låg att även semesterfiskare och högst sporadiska spösvingare skulle tycka att den är rimlig så vore det superbt.
MAX:
Det tycker jag inte, det är bra att olika föreningar och markägare kan bestämma själva över sina vatten.
TOMMI:
Det vore en skitbra grej. Helst så att ett kort gäller hela landet, men att inkomsterna går till länen där korten är köpta. Vad får det kosta? Ja 200 kr per kranium kanske?
HENRIK:
Det hade väl inte skadat. 2-400 kr? Köpa ut yrkesfiske, återskapa miljöer, förebygga vattenkraft och så vidare.
NIKLAS:
Vore givetvis bra, men tror det skulle vara extremt svårt att få till. För mycket ekonomiska aspekter som talar emot ett sådant beslut.
MANFRED:
Jag tycker att ett nationellt kort skulle kunna vara i knutet till sportfiskarnas medlemskap och att intäkterna skulle i så fall gå till sportfiskarnas arbete.
CHRISTIAN:
Jag ser många positiva bitar i det, så länge pengarna används till rätt saker, men jag tror det mer skulle vara en form av licens än ett fiskekort och att då pengarna hamnar hos t.ex. Sportfiskarna. Likt det Svenska jaktkortet som du måste ha för att få jaga i Sverige!
Sen får man köpa fiskekort som vanligt i de vatten man fiskar i.
Men som sagt pengarna måste gå tillbaka till Sportfisket, återställning av vattendrag och miljöer, Köpa ut vattenkraftverk m.m. Säg en kostnad på 200 kronor för vuxna, men sen skulle det även vara möjligt att köpa ett tillfälligt kort för en billigare slant för t.ex. fisketurister.
ALEXANDER:
Nej det tycker jag inte. Det är svårt nog som det är med att bara köpa ett årskort i t.ex. almån!
Ifiske i all ära men när det strular är det katastrof och det har hänt ett par ggr. Bättre att man fokuserar på dom system som finns och hittar en bättre lösning. En sida där man skulle kunna köpa fiskekort på alla platser i Sverige hade ju varit helt fantastiskt.
Du söker på ett vatten och vips så är det klart!
JUHA:
Svårt att säga när man inte bor i Sverige. Här i Finland har vi sedan 2016 haft en nationell fiskevårdsavgift på 45 euro. Det ger dig rätten att fiska med ett kastspö, mete med kastspö inkluderat. Innan det nya systemet hade vi ett kort per län. Det nationella kortet har en fördel att den ger dig rätten att fiska hela landet förutom vid strömmande partier och forsar av vattendrag med uppvandrande fisk. Till dessa partier skall ett särskilt fiskekort köpas, om sådana finns att köpa. problemet är bara att ingen vet var det strömmande partierna och forsarna av vattendraget börjar och slutar?
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag tror inte på den idén mest för att jag inte kan tänka mig hur det skulle gå till, det finns så många små vatten och då krävs det att man har folk som delar upp intäkterna rättvist. Men kanske tänker jag fel, jag är alltid villig att ändra åsikt.
MATTIAS EPPERLEIN:
Nej, inte i dags läget, finns andra saker man bör lägga energi och kraft på t.ex få fler att ansluta sig till Sportfiskarna så dem kan jobba ännu mer med frågor kring sportfisket i Sverige. Om man ändå skulle införa ett så skulle intäkterna oavkortat gå tillbaka till åtgärder för främjande av fisket.
Fråga 6:
Borde vi införa nationella regler för fisket. Vilka skulle dom vara i så fall? (minimimått, övermått, förbud vid lek, återutsättningskrav för vissa arter, etc)
PALLE:
Jag har inget emot regler bara dom gynnar mig ;).
Och det gör dom om vi inför mer restriktioner mot dom som vill ta upp fisk för att äta den anser jag. Minimimått och övermått och förbud att ta upp fisk under lekperioden för att äta är alla bra regler.
Men har man regler behöver dom också följas upp, då borde man ha avlönade fisketillsyningsmän som jobbar heltid med detta.
JIMMIE:
Finns i viss mån redan nationella och regionala regler. Utöver dessa finns det dessutom i många vatten mer lokalt anpassade minimimått, fångstbegränsningar och maximimått. Jag tror att det är svårt att på ett bra sätt införa nationella regler då våra vatten är av så vitt skilda karaktärer med så olika artsammansättningar och populationer. Regionala och lokala bestämmelser blir helt enkelt i de flesta fall lämpligare.
NICKA:
Både ja och nej, nationella regler skulle underlätta mycket, men samtidigt är det ju väldigt skiftande förutsättningar i olika områden. Jag tror att man måste kunna ha både nationella och lokala bestämmelser.
MAX:
Catch & release på en del arter i så fall, men bara där bestånd är hotade eller har minskat rejält. Mini- och maximått för vissa arter kan också vara en bra idé, helt klart.
TOMMI:
Ja! sedan undrar man ju lite över behovet att plocka med sig hem färnor, rudor, aspar och andra fiskar som knappt är ätbara? Jägarna har väl rätt glasklara regler om vad som gäller, vad som får skjutas, när och hur många som får skjutas. Vi kunde väl ha något liknande lite övergripligt? Återigen, vid gädd eller aspleken tex, om man är ute för att ta med sig hem fisk så kan frestelsen för att störa eller rycka lekande fiskar bli för stor för vissa.
Ett förbud skulle kunna hjälpa där. Vad har vi för behov att fiska under såna förhållanden i smååar där asparna går upp för lek? Eller i en lekvik för gäddan där hundratals fiskar gör sig redo för leken? Jag kanske är gammaldags, men jag ser verkligen inga andra fördelar än personlig vinning i form av extra tyngd på fiskarna. Så resonerade i alla fall jag när man metade gädda i lekvikarna innan någon annan förstörde allt… Detta var under en tid man satt och slipade huggkroken under kvällarna och hade ingen större koll på fiskhanteringen. Tro det eller ej, såna människor finns det fortfarande gott om. Okunskap är inte straffbart, men det är fiske under fiskeförbud.
Är det enda vägen så är det vägen vi bör ta. Sedan så är ju över och undermått och andra självklara saker önskvärda.
HENRIK:
C&R med uttagsfönster som på gäddan i Östersjön. 2-3 matfiskar med rimliga mått. Skulle gälla alla fiskarter.
NIKLAS:
Jag tror det är bättre att ha lokala regler från vatten till vatten då förutsättningarna skiljer väldigt mycket var du fiskar. Det finns ju mängder av dessa regler idag som är lokalt anpassade och jag tycker nog att skall vara så.
MANFRED:
Det borde finnas fler och tuffare regler kring c&r tycker jag. Gäller det matfisk så tycker jag att ett maximimått är minst lika viktigt som ett minimimått, om inte viktigare. Sen hade det vart bra med regleringar när det kommer till fiske efter vissa arter och i synnerhet i anslutning till lek. Enligt mig ska vi få fiska efter alla arter, så länge alla får chansen och då i så fall genom att vara med i någon typ av ”lottning eller kortförsäljning.
CHRISTIAN:
Nationella regler skulle vara både bra och mindre bra. Jag tror vi hade behövt både nationella och lokala regler för våra Svenska vatten…
Men något som vi nationellt behöver bli bättre på så är det maximimått på våra fiskar, framförallt predatorerna! Att t.ex. ta hem stora gäddor och gösar skadar bestånden så mycket mer.
Det är märkligt att vi inte har blivit bättre på det…
Det samma med antalet! Jag har mött hushållsfiskare med otroligt stora mängder döda fiskar i sina plastlådor och när man frågar dem om de kommer äta allt så svarar de allt för ofta. ”Nej men katten måste väl ha en liten mumsbit.. ” Sen får man reda på att de har slängt hälften av fångsten i komposten!
ALEXANDER:
Sunt förnuft räcker i min bok. Oavsett regler inom denna branschen kommer där alltid att finnas folk som missbrukar dom ändå.
JUHA:
Även här är det svårt att svara då jag inte känner till läget i Sverige. Här bestäms reglerna av fiskerilagen och de lokala reglerna är få. I Sverige har man med framgång jobbat med hjälp av lokala föreskrifter och regler, och flera bestånd verkar vara i bra skick. Jag vet inte om dessa regler och det synsättet borde ändras?
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Ett nationellt maximimått skulle jag gärna se på många arter, förbud vid lek kanske. Återutsättningskrav fungerar inte i vatten med alltför stor population med mindre individer när det kommer till många arter främst då predatorer.
MATTIAS EPPERLEIN:
Förbjuda allt vad husbehovsfiske med fasta redskap är nog det första jag kommer att tänka på. Kanske ett nationellt maximått på olika arter så som gädda över 100 cm skall ovillkorligen släppas tillbaka.
Tror vi dessutom skulle få svårt att se till att reglerna efterföljs då vi knappt har kontroll på de regler vi har idag. Vilka skulle se till att kontrollera?
Fråga 7:
Känner ni till andra länder där man har kommit på “smarta regler” för fisket som vi borde ta efter, eller är det snarare vi i Sverige som leder utvecklingen?
PALLE:
Finland verkar ha något bra system där staten betalar ut pengar till fiskevattenägare för att förbättra fisket. Finland har ju tack vare det fantastiska sportfiskemöjligheter efter karp eftersom bidraget ofta har använts till karputsättning har jag hört.
Tyvärr vet jag inte mer om det än så men det verkar väldigt intressant.
JIMMIE:
I Norge är det förbjudet med levande betesfisk, det borde vi ta efter!
NICKA:
Det finns föredömen i fiskeförvaltning och fiskebestämmelser på många håll. Vårt fria handredskapsfiske är en reform som ju varit till gagn för många, även om den kanske kunde moderniseras lite nu.
MAX:
Just att fler och fler sportfiskar kör c&r är väldigt positivt och i mitt hemland Tyskland borde man kolla upp detta. Där är det totalförbud på c&r och man måste döda varje fisk man tar upp… enligt lagen i alla fall. Mycket konstigt och inte alls hållbart. Bevisligen, så är ju c&r en fungerande metod. Att djurskyddsvänner inte håller med om det är deras sak, men det bör ju anses värre att döda all fisk man tar upp.
Att vår hobby inte är den allra snällaste i världen är nog en självklarhet, men man kan ju göra så mycket man kan för att minska lidandet för fiskarna.
TOMMI:
Nej. Just reglerna har jag dålig koll på. Finnarna har nationellt fiskekort, som är mycket krångligt att hantera. De som fiskat på Åland vet hur illa det kan vara med kort hit och dit. Varför kan man inte ha ett kort där alla vattenägarna får dela på inkomsterna?
Men för att återgå till regler, ett nationellt fiskekort som innehåller ett greencard med all info om regler, skyldigheter och rättigheter vore bra. Då är det mycket enkelt för fiskevakterna. Har man fiskekort så ska man veta vad som gäller. Då finns det ingenting att skylla på.
HENRIK:
Vi är ett U-land. Vi låter en liten skrikig skara välbeställda yrkesfiskare diktera alla villkor. Bort med yrkesfiske och odlingar som inte är landbaserade. Låt kraftbolagen göra rätt för sig. Återställ våtmarker.
NIKLAS:
Jag tror att vi ligger ganska långt fram i dessa frågor i Sverige. England har ju sin ”Closed Season” där fisken är skyddad vid lek (speciellt i rinnande vatten). Men helt ärligt, hur skulle detta kännas att exempelvis inte kunna fiska efter färna, mört, sarv, id m.m. när dom är i sin tyngsta fas? Jag vet i alla fall vad jag känner i den frågan eftersom vikten är fokus för en specimenhunter…
MANFRED:
England har väl erkänt tuffare regler när det kommer till sportfisket.
CHRISTIAN:
Nej jag har tyvärr ingen bra koll på andra länders regler, men vi i Sverige borde nog inte se oss som ett föredöme… Vi kan alltid bli bättre!
ALEXANDER:
Nej. Fiskar enbart i Sverige och har ca 0 koll på övriga världen haha.
JUHA:
I Nordamerika har man förstått fiskets värde, och hur mycket till exempel en spöfångad lax genererar i förhållande till en yrkesfiskad. Fisketurismen ger mycket större intäkter än försäljning av yrkesfiskad fisk vid köttdisken.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag skulle vilja se ett tvång på fiskevårdsföreningar att tillhandahålla elektroniskt fiskekort genom en enda app/hemsida, och även att en viss procent av intäkterna måste gå till aktiv fiskevård.
MATTIAS EPPERLEIN:
Inte som jag på rak arm kan komma på.
Fråga 8:
Har ni märkt några negativa förändringar i era vatten de senaste 10-20 åren, eller är fisket och naturen som det alltid varit eller rent av bättre?
PALLE:
Klart sämre tyvärr på det mesta. Sikarna är färre och storleken extremt mycket mindre. Abborren är större men bestånden är glesare och väldigt koncentrerade till vissa områden. Förr fanns det abborre överallt i Kalmarsund – varenda liten vik och öppet hav.
Mörtbestånden har gått ner och arten är inte alls lika talrik längre men dom som finns har en klart högre medelvikt än förr.
Lakbestånden verkar i stort sett vara helt borta och dom sista åren dom fanns var dom väldigt stora.
Gäddan i Kalmarsund är på tillbakagång antalsmässigt men storleksmässigt ser det riktigt visset ut. Förmodligen handlar det om avsaknaden av mat när bytesfiskarna gått tillbaka i antal.
Även strömmingsbestånden ser trista ut. Små strömmingar och glesare bestånd. Minns att man som liten kunde åka ut från april till slutet av juni och få strömming överallt i Oskarshamns hamn. Även på hösten kom dom in i stora stim i november men numera pågår detta fisket bara under ett par veckor i månadsskiftet maj-juni.
Torsken är i det närmaste helt borta. På 80-talet rodde folk ut med jollen till första djupbranten i sundet och fyllde båten. Usch vad negativ jag är men det enda jag sett öka det senaste decenniet är beståndet av spigg. Tyvärr – ledsen men jag är grinig gubbe nu.
JIMMIE:
Den generella känslan jag får är att det mesta blir sämre. Fisket i mina hemmavatten är ganska annorlunda nu jämfört med för 10 år sedan. Främst handlar det om att predatorerna är svårare att komma till tals med, sannolikt för att bestånden minskat, och småvuxen vitfisk är talrikare än någonsin. Bestånden och artsammansättningen har förändrats drastiskt i vissa vatten.
Sjöar som var säkra kort för sarv och mört kring halvkilot genererar nu oerhörda mängder med fisk på 25-100 gram, braxen har blivit alltmer småväxt och mager. I det lokala sutarhålet, där vi haft snittvikt på ca 2 kilo och sällan blankat, ligger de flesta nu runt 1 kilo och de fina mörtarna på 2-4 hekto har försvunnit till förmån för sarv och mört som sällan väger över hektot och dessutom stundtals gör det omöjligt att presentera en majsagnad krok nere vid botten där sutarna går. Flötet hinner inte ens resa sig…
NICKA:
Runt Gotlands kust, som får bli mitt lokala exempel, finns många tecken på förändringar under de senaste 20 åren. De flesta negativa. Gäddan och abborren har gått kraftigt tillbaka. Torsken är i stort sett helt borta. Ålen ska vi inte tala om. Eller arter som sik eller piggvar som tidigare var väldigt vanliga. Vi har istället svartmunnad smörbult som sprider sig allt mer. Havsöringen har på många sätt stärkts, vilket i stort sett uteslutande beror på fiskevårdsarbeten gjorda av sportfiskare, ideella och länsstyrelsestödda åtgärder.
Men det kan ändras snabbt. Några torra år utan yngelöverlevnad och fortsatt ökat både sport- och husbehovsfiske och även den arten kan minska snabbt.
Låt oss hoppas att fredning, uttagsbegränsningar (gärna fler och hårdare), återskapande av våtmarker, gäddfabriker och annat gör att trenden vänder – fast vi har tuffa miljöförutsättningar.
MAX:
I det gamla hemmavattnet Helige å har färnorna gått ner mycket, sarvarna är också borta i stort sett. Vad det kan bero på vet jag inte, vattenkvalitén är egentligen inte den sämsta just i denna å. I mitt andra hemmavatten Hossmoån har det varit blandat. Dels så har de milda vintrarna resulterat i svaga eller inga vårflöden, vilket har gjort det mycket svårt att fiska på stigande lekfisk på våren. Förra året har nog varit värst, enligt min kännedom i alla fall, då hade ån inget flöde alls i maj-juni och bland annat braxen hade över lag inte stigit. Det var mindre roligt. Fiskbestånden verkar dock ha ökat dem senaste åren, det är mycket mer småfisk av till exempel brax och abborre, lite jobbigt när man jagar storfiskar, men helt klart positivt för framtiden.
TOMMI:
Har märkt att gäddorna och abborrarna minskat kraftigt. Gösen och asparna har däremot ökat kraftigt, förmodligen på grund av varmare klimat och förbud under leken i åarna. Annars så är det väl som det alltid varit så länge jag levt. Förmodligen så är kusten drabbad mycket hårdare än småsjöar och åar. Det som jag upplever som oroväckande är mängden övergödning som ökat fruktansvärt mycket. Vi drunknar i vass snart. Det ser faktiskt mörkt ut.
HENRIK:
Väsentligt mycket sämre på stor gädda i kustvattnen. I och för sig svårt att helt säkert bedöma i Kalmar utifrån att den bästa perioden i april har varit belagd med fiskeförbud sista 15 åren. Men de tio år jag fiskat här är bestånden lika. Gott om fisk 0-3,5 kg med inslag upp till 5-6 kg men sen är det väldigt tomt.
NIKLAS:
Givetvis har hårt fisketryck och yrkesfiske gjort fisket sämre i vissa vatten, men i största allmänhet blir ju fisken större idag än för 20 år sedan (vissa arter undantaget). Vad detta beror på tvistar de lärde om men givetvis har miljön en viss del av påverkan i detta. Jag har extremt svårt att tro att det bara är att vi har blivit bättre fiskare än för 20 år sedan. Det är helt klart andra faktorer som gör att fisken blir större idag.
MANFRED:
Allting känns väldigt cykliskt i min mening. Stora fiskar inom olika arter kommer och går. Jag menar, vissa generationer klarar sig inte lika bra som andra p.g.a miljöpåverkan, fisketryck och så vidare. Därför försvinner bestånd helt plötsligt och återkommer inte för än några år senare (om de återkommer).
Sen tror jag att mina gamla hemmavatten i Östersjön/trälhavet har svårt att hämta sig, även små känsliga system som åar och vattendrag kan nog också ha svårt att läka efter t.ex. hårt fisketryck.
CHRISTIAN:
Tyvärr har det blivit sämre i många vatten, det har blivit glesare med predatorer och större mängder av små mört och sarv. Sen finns det nog många olika bovar i dramat… t.ex. miljöpåverkan och fisketryck i vissa vatten.
ALEXANDER:
Bättre gällande fiskens *gömställe* negativt är att det har blivit mer svårfiskat. Men jag gillar utmaningar, så jag röstar på det bättre!
JUHA:
Övergödningen har påverkat arterna mycket. Som exempel så har den havslevande harren försvunnit helt från Kvarken på våran sida av sundet. I början av 2000 talet så fanns det fortfarande ett bestånd. Sarvens utbredningsområde har flyttat ca 50 kilometer norrut på grund av det varmare klimatet och övergödningen. Uppumpning av grundvatten till dricksvatten har sänkt bäckarna och småtjärnarnas vattennivå.
Dessutom så har vattnet blivit på många ställen mörkare på grund av dikningar, jordbruk och framställande av torv. Det positiva däremot är att vattendragen vid städerna har fått klart bättre vatten i takt med att reningsverken blivit bättre och effektivare.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Det var bättre förr! 🙂 Nej men visst känns det nog som att mängden större fiskar av vissa arter minskat, kanske är det inbillning och man var mer glad för de fiskar man fångade än man är nu även om de inte var så stora.
MATTIAS EPPERLEIN:
Klart det skett förändringar, mindre markanta vår/höst floder bl.a, renare/klarare vatten är en annan. Fler som fiskar 🙂
Fråga 9:
Miljöhot i form av igenväxning av vatten, försurning och andra negativa saker skapar tragiskt nog ofta positiva arenor för oss metare. Jämfört med predatorfiskarna så sitter vi i en lite bättre sits. Är vi metare något mindre aktiva i miljöfrågor än andra grupper då vi ännu är mindre utsatta? Borde vi metare engagera oss mer i miljöfrågor?
PALLE:
Det tycker jag verkligen. Vi kunde åtminstone ha diskussionsforum eller politiska debattgrupper och engagera oss betydligt mer i miljö och vattenfrågor än vad vi idag gör. Kanske skicka in lite motioner till riksdagspartierna med.
I längden kommer våra vatten inte hålla om vi inte vänder trenden av fosfor och kvävetillförsel drastiskt.
Tyvärr ser jag bara två partier som jobbar i den riktningen varav det ena är lite för litet fortfarande och det andra agerar svans i regeringen.
Tyvärr skulle vi specimenfiskare iofs ha svårt att knipa åt oss några mandat att påverka om vi bildade ett eget parti. Vem skulle rösta på Mörteraterna eller Braxistiskt initiativ?
JIMMIE:
Alla borde engagera sig mer! Tyvärr så engagerar de flesta sig bara för att gynna sina egna intressen (oavsett vad det gäller) så det kan mycket väl vara så att vi metare inte är lika aktiva just för att vi (våra intressen) inte är utsatta för så stora hot just idag. Men imorgon då? Vi borde nog vara lite mer proaktiva…
NICKA:
Ja, varför inte? Engagemang är bara bra. Förena er, sportfiskare!
Själv är jag en allätare och bryr mig kanske därför extra om lite fiskar av skilda slag. Det gör mig lite ledsen och beklämd när vissa bara vurmar för t ex lax och öring menar att all annan fisk är värdelös, eller metare som inte ens kan snegla åt en predatorart, eller en havsfiskare som tycker att alla sötvattensarter är hopplöst tråkiga. Mångfalden är ju det häftiga. Man behöver inte älska att fiska eller lära sig om alla arter.
Men man måste se att allt hör ihop i ett knepigt och häftigt ekosystemspussel. Det finns många metare som kan mycket om vatten och miljö, det vet jag av egen erfarenhet. Många använder också kunskapen och intresset för att jobba i dessa frågor. Fler sådana exempel gynnar oss alla – oavsett favoritmetod och favoritart.
MAX:
Det bör nog alla göra, oavsett gäddfiskare, metare eller vanlig människa. Men är man ärlig mot sig själv och funderar man lite grann på existensen och denna jord, så är det nog inte så svårt att inse att alla vi bör vara mer aktiva, just vad gäller denna fråga.
Tyvärr är det ju ett globalt fenomen att vi som ras verkar fullständigt strunta i vår planet, vår miljö och vårt klimat. Vi metare är tyvärr inget undantag. Så länge det nappar, så kör vi på…tills det tar slut. Det är nog mänsklighetens tragiska filosofi det också.
TOMMI:
Vi är helt klart mindre aktiva här. Mig veterligen så har vi inte kommit på någonting alls att komma med. Å andra sidan så har inga andra velat lyssna eller ens erkänna metarna som existerande grupp människor, så det är väl inte så konstigt att det blivit så. Sedan så köper vi alla prylar via import, så det är svårt att hitta inhemska tillverkare som kunde ta en procent av inkomsten och lägga på ett vettigt miljöprojekt.
Jag tror att viljan finns hos metarna, men vi måste först hitta ett projekt att sponsra som känns öronmärkt för oss metare. Varför skulle en kille från Lund engagera sig i att rädda Kalixälven med stora donationer, eller något annat som ligger långt bort. Men att pumpa in en femhundring eller samla pengar via ett skolarbete för att återställa en lokal bäck eller damm är mer rimligt. Det är inte så konstigt, folk vill väl se resultatet av sina donationer?
HENRIK:
Tyvärr så är ju störda miljöer de bästa ur storfisksynpunkt men vi måste tänka på vårt ansvar för framtiden och våra barn.
NIKLAS:
Jag tror nog att vi metare är lika engagerade i dessa frågor som alla andra. Som metare blir man ju många gånger påverkad av nedskräpningsfrågor vilket jag anser är ett stort dilemma vid många vatten. Jag har så otroligt svårt att förstå hur det kan vara så svårt att plocka med sig tomma majsburkar, ölburkar, linor,cigarettfimpar, snusdosor och allmänt skräp med sig hem från platsen?
Många gånger har jag börjat mitt pass med att fylla en hel kasse med skräp från min tilltänkta plats innan jag börjar fiska.
Tragiskt minst sagt!
MANFRED:
Alla fiskare borde intressera sig av miljön och hur den påverkar vårt intresse.
CHRISTIAN:
Alla borde engagera sig mer än vad vi gör idag, tyvärr så är människan generellt väldigt egoistisk och risken är väl att vi tänker till försent…
Men för att svara på frågan om just metare, jag vet inte om vi är mindre miljömedvetna, jag tror många av oss är väldigt duktiga och pålästa kring miljö och miljöpåverkan just för att det kan gynna oss med en sjö som är i obalans.
Men vi kanske även borde rikta vår kunskap på mer positiva saker och försöka bli mer delaktiga i den stora massan, att visa mer engagemang i åtgärder som redan finns eller komma med förslag på möjliga åtgärder.
ALEXANDER:
Egentligen ja.
Men där finns ingen tid för det. Skulle det gälla vatten jag fiskar i hade jag förmodligen försökt att läsa på i ämnet. Men fram tills dess låter jag det bara va. Det finns folk som jobbar heltid med att lösa miljöfrågor. Hoppas dom hittar lösningar på allt negativa!
JUHA:
Ja, det är sant att vi metare har fått dra en liten fördel av övergödningen med ökad växtlighet som resultat. Men dammar och andra hinder ställer det givetvis lika mycket för oss som metar. Aspens vandringsvägar har tråkigt nog blivit färre med utbyggnaden, och turbinerna maler sönder fisk utan att se efter vilka arter som åker igenom dem. Men att aktivera sig i miljöfrågor är absolut en stor fördel även för oss metare.
CHRISTIAN ”TINTIN”:
Jag anser att vi som metare borde försöka engagera oss så gott vi kan, speciellt för att öppna upp folks ögon för denna underbara fiskeform. Frisk luft och en naturupplevelse som få faktiskt är med om. Det är inte lika ”sportsligt” som spinnfiske där man rör på sig mer men det kan ge en ett inre lugn och man får tid att reflektera bättre över platsen där man fiskar.
Jag tror att det försvinner hos en del dock när de går in lite för mycket för att fånga det där nya personbästa eller en regfisk. Mete är så mycket mer än att bara fånga fisk.
MATTIAS EPPERLEIN:
Tror vi nog är lika goda kålsupare oavsett vilken fiskegenre vi valt.
Hur man än vrider och vänder på olika frågor kring miljö så är det enligt mig upp till var och ens moral hur man engagerar sig.
Så länge vi har politiker utan kunskap som styr så spelar det ingen roll tyvärr.
SAMMANFATTNING:
Så, då var det dags igen. Denna gång med ”svåra politiska frågor” som Palle uttryckte det hela. Miljöhot, övergödning, fisketryck, regler, ansvar…
Det är tunga, tråkiga ämnen att diskutera, men de försvinner inte om man bara blundar för sanningen. Konstigt nog så var det många som skrev att frågorna var bra och svaren verkar vara längre än på länge. Kanske så är det ämnen som legat på mångas läppar, men ingen riktigt ventilerat innan man blivit tvungen?
Ja, hur ser vi då på saker och ting?
Malfisket är en het potatis. De flesta förutom två bittra Finländare tycker att det skall öppnas, men med kraftiga restriktioner och stenhårda regler. Hur de skulle se ut och vilka som skulle få meta mal vet vi inte riktigt? Men ett (måhända försiktigt) ja lutar det åt.
Nästa brännheta fråga är fisket efter gädda vid lek. Skall vi stoppa det i utsatta områden? Ja, det ska vi om vi ska lyssna på panelen, men det är ingen jordskredsseger. Frågan var ställd utifrån en sportfiske-synpunkt. Ett område med väldigt högt fisketryck från sportfiske dvs. Många svarade att det fanns andra faktorer som var betydligt värre, såsom sälar, skarvar och yrkesfiske, som jag tolkar vara några av de ”andra negativa saker” som nämns i själva frågan. Utifrån svaren så förstår jag att det är svårt att tänka sig att sportfiske kan vara själva orsaken, men vi kan vara en del av lösningen. Här är panelen väldigt splittrad från extremvänster till extremhöger rent fiskepolitiskt. En försiktig gissning är ändå att vi sakta rör oss mot att acceptera att gäddleken på sina ställen skall fredas även från oss fiskare.
Som en fortsättning till frågan ovan så frågar vi om vilket ansvar vi metare/fiskare ska ha till vårat fiske. Här var det betydligt enklare att svara och alla tyckte att vi bär ett stort ansvar. Ålens läge är speciellt oroväckande med många svar om hur ett dåligt förvaltat (yrkes)fiske kan förstöra eller i värsta fall utrota en hel art.
Ekolod och prickskytte då?
Njao, vet i fan, jo de firrar ska väl reggas, men absolut ingenting för mig… I grova drag.
Nationellt fiskekort? Med några undantag så är det ja tack som gäller. Det som ger både fördelar och i andras tycke nackdelar är väl själva regelverket och fördelningen av pengarna. Är det rimligt att de som fiskar en gång per år ska betala, eller ska kortet gälla även vatten från privata vattenägare? Rent spontant ser jag att de flesta skulle välkomna ett sådant kort med fördelarna den ger rent ekonomiskt, bara det sköts rätt. Vem lämnar in en motion, eller hur man nu gör?
Nationella regler vill vi inte ha, om det inte är minimi och maximått. Det är krångligt nog så det räcker. Här lider panelen av mycket svår fantasibrist då vi nästan enbart ser till fiskens dödande eller inte. När skall en fisk få dödas, när skall den släppas tillbaks, hur stor eller liten måste den vara för att kunna behållas, och hur många får man ta med sig hem? Det sammanfattar till mångt och mycket vår syn på fisket och fiskarna. Inklusive min egen syn på saken.
Spelar det någon roll om vi skyddar fiskarna om vi låter bli att skydda vattnen? Ingen nuddar på helt andra faktorer som användande av bensinmotorer, miljöskydd, fiske på platser där fåglar häckar, användande av blysänken eller hagel, hur många redskap man kan smälla upp vid stranden, krav på hullinglösa krokar i vatten där lekvandrande fiskar såsom asp finns etc etc? Självklara saker måhända för många, men långt ifrån alla. Eller så är reglerna bra som de redan är?
Inte heller känner vi till många smarta regler från utlandet.
Några blickar mot Finland, andra till Nordamerika och även England nämns. Men ingen har någonting konkret att rapportera. Vi går vidare.
Och här möts vi av en vägg av fullständigt mörker. Absolut ingenting har blivit bättre på sistone. Jag är benägen att hålla med. Vissa arter har gått fram, men det känns som att de gjort det på bekostnad av sämre miljö och av andra arters minskning. Måhända att vi vill göra något åt saken, men vad kan vi göra? Räcker det att köpa en Tesla och äta kravmärkt mjukost, eller borde vi möta världen med krafttag? Ingen vet och vi står rätt handfallna inför ödet som väntar. Vad det nu är? Det är verkligen skrämmande hur mycket som hänt på en mycket kort tid. Och vad kommer hända nästa 20-årsperiod? Vi är alla överens. Vi borde sköta om vår natur, och framförallt våra vatten med den respekt de förtjänar. Det är trots allt vattnet som är källan till allt liv…
/Tomba.
Vill man läsa fler delar ur Panelen så följer man bara länken.
