Specimenfisket i Sverige 1988

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Specimenfisket i Sverige 1988

I min research för dessa artiklar så har jag blivit ”tvungen” att plöja igenom en hel del material.

Att få en skaplig helhetsbild kring ett specifikt år så räcker det inte alltid att läsa just det årets tidningar och böcker. Man bör läsa flera årgångar framåt och helst en himla massa årgångar bakåt för att veta vart man befinner sig. Inte bara fångstmässigt, utan även redskapsmässigt osv. Att sätta fiskar i relation till de vatten och rekord som fanns vid tiden är en annan faktor som man ej kan bortse ifrån. För att göra det hela ännu svårare så har rekordfiskar från denna tid strukits långt senare, och i andra fall har man misstänkt fusk.

Jag har som underlag läst samtliga nummer av både Fiskejournalen som Fiske för alla, de allra flesta Esox och merparten av svenskt fiske/sportfiskaren. Till det årsböcker och andra böcker samt googlat runt på internet och intervjuat människor. Ändå så blir det inte bättre än såhär 🙂

Det jag kan på rak arm säga är att 1988 är det sista stora året av svenskt mete och det sista man hade chansen att njuta av en rik publicering av specimenfiske i fisketidningarna, vilket är huvudsyftet med artikelserien.

Till 1989 hade en massa olika saker hänt som inte på något sätt gynnade metet.

Sammanslagningen av de två stora tidningarna var ett dråpslag. Borttagandet av specimentävlingen i tidningen en annan. Men mer om det lite längre ner.

Specimenfisket i Sverige 1988

1988 var inget undantag, året börjar med lakmete!

Arne Broman 2.0 eller Christer Johansson som han heter har ännu en gång skrivit ett fantastiskt reportage. Det som skiljer Christer från vilken hemmasnickare som helst är att han faktiskt är på plats i egen hög person med kameran och pennan i högsta hugg. När en fiskare skriver själv om sitt eget fiske så hamnar fokus oftast på fel saker. Man glömmer bort de detaljer som gör artikeln till något levande. Ur förstahandsperspektiv så försvinner språk, rörelsemönster, röst och klädsel.

Små personliga nyck förhöjer stämningen. Hursomhelst, denna gång hade Christer nosat upp det prekära lakfisket som pågått på Vättern i årtionden. Ett besvärligt reportage att publicera i landets ledande fisketidning då det i sak handlar om ryckfiske. Men, det handlar om tradition, om lakkojor och män i skoteroveraller som alltid gjort detta. Det handlar även om vargavintrar och drunkningstillbud, sorg och misär, vänskap och glädje. Att välja att blunda för verkligheten är inget objektivt sätt se på saker tänkte den gode Christer och traskade ut på isen med gubbarna.

Specimenfisket i Sverige 1988

Fisket bedrivs med en krägla som på bilden ovan. Man agnar de övre krokarna med t.ex fiskbitar, och när man känner att en lake är där och nappar så drar man till för kung och fosterland och rycker fast laken med de undre krokarna. På alla sätt horribelt och oetiskt. Men så är det, och det förändrar ingenting att trettio år senare fördöma saker och ting. Det är inte heller det Christer är på plats att skriva om.

Det handlar om männen som i små lakkojor sitter ute på isen genom kalla nätter. Om sammanhållningen på isen, vänskap och dråpliga som farliga episoder som hela tiden inträffar.

Det lagas kotletter och bjuds på kaffe. Gunnar från Huskvarna berättar att han fiskat hund i 15 år. När Christer undrar vad han yrar om så förklarar de andra att han blankat i 15 år. Ett svårslaget rekord. Men Gunnar tänker inte se sig besegrad. -En dag ska jag ta en lake, om det sen tar 15 år till, Jag ska aldrig ge upp. Lite neutralt tillägger Christer att ”Gunnar tillhör de metare som fiskar med ryck i intervaller” En annan karaktär var Bus-Johan som gick bort sig på isen och frös till döds med lakkorgen bredvid sig.

Specimenfisket i Sverige 1988

Mycket snart fattar man tycke för dessa karaktärer och glömmer bort det dom håller på med.

Hör man en duns så vet man att det är lake på g. Dunsen uppkommer då man rycker fast laken så våldsamt att näven slår emot kojtaket. I den mörka natten när man sitter ensam i sin koja så hörs dunsarna och då sprider sig ryktet om att fisken börjat röra på sig.

1962 rensades Munksjön och fibermassan som Munksjö-bruk pumpat ut i sjön pumpades nu ut i Vättern. Denna obegripliga åtgärd resulterade i att lekbottnarna på djupet förstördes av föroreningen och årets alla yngel dog. Därefter har laken blivit tvungen att söka sig grundare för att leka. Sedan dess har fisket inte varit sig riktigt likt…

En lakfiskare berättar. -Tidigare lekte laken ända ner till 40 famnars djup, men idag får man söka den på omkring 12-15 famnars djup på grund av de förstörda lekbottnarna…

Detta var helt klart årets bästa och en av hela 80-talets bästa artiklar. Ett bevis på att det blir så mycket bättre om man orkar släpa en reporter dit där det händer.

Specimenfisket i Sverige 1988

När man precis fått ner pulsen till viloläge så kommer nästa chock.

Luis, Micke och Ål-Åke byter klubb… Att SK Glimma skulle bli en utmanare till totalsegern i specimentävlingen tvivlade väl ingen på. Men kanske skulle splittringen öppna för andra klubbar som t.ex Tinca att på allvar kunna utmana?

Specimenfisket i Sverige 1988

En annan som utmanade sikrekordet var Jörgen Larsson. Att han inte slog rekordet spelade kanske ingen roll just denna gång… Givetvis tagen i Skräbeån.

Specimenfisket i Sverige 1988

En annan nyhet var flytoverallen. Den klassiska skoteroverallen och tillika dödsfällan hade efter årtionden fått konkurrens.

Specimenfisket i Sverige 1988

Vårmetet efter de grova abborrarna i diverse åar var länge ett säkert knep att få med sig några poäng i specimentävlingen. Och med all rätt, då det nästintill årligen fångades klunsar över 2 kg. Vissa år flera stycken. Inte sällan var metoden bottenmete med mask som man släpade eller drog med jämna mellanrum. Ett enkelt men mördande effektivt sätt att fiska av hålorna i åarna.

Detta fiske är idag till stora delar bortglömt och ersatt med jiggfiske, vilket är lite synd. De tidigaste specimenartiklarna vi har handlade ofta om abborremetet i åar som Lagan, och inte sällan författade av Arne Broman som med framgång metade upp borrar i rekordvikt.

Specimenfisket i Sverige 1988

Donaufloden, en av Europas kändaste och mest mytomspunna vattendrag är platsen dit Christer Johansson tagit sig för att testa på malfiske. Eller ja, bifloden Tisza i Ungern om man ska vara petnoga. Under åttiotalet så var sådana resor väldigt exotiska och absolut ingenting en vanlig Svensson gjorde. Inte direkt för att det var svårt och dyrt, snarare tvärtom. Fisketurism var bara väldigt ovanligt. Men det hindrade inte Christer.

Han guidades av en lokal specimenmetare som gett sig fan på att fånga stormalen på 100 kg.

Han har fiskat mer eller mindre non-stop från mitten av maj och fram till Christers besök i slutet av Juli. Grejorna är klen haspelutrustning som resulterat i mängder av tappade stormalar och drillningar som pågick i 4-5 timmar. Möjligtvis så var inte Ungern år 88 stället nr 1 att köpa de senaste fiskeprylarna, så man tog vad man hade.

På betesfronten så var det inte stora betesfiskar som gällde, utan mullvadssyrsor. Ca 5 cm långa getingsliknande insekter som enligt experterna var malens absoluta favoritföda. Och dom verkade fungera…

Specimenfisket i Sverige 1988

Tisza var en mycket fiskrik flod med mängder av olika spännande arter att fiska efter. Förutom de vanliga arterna som karp, mal och gös så innehöll vattnet mängder av ruda, barb, stör, asp och silverkarp för att nämna några.

Specimenfisket i Sverige 1988

Samtidigt i Sverige så möts vi av beskedet att stämmen blir kvar i specimentävlingen. Noterbart är att FJ som beslutat att plocka bort arten ur tävlingen fått mothugg från metarna. Man har till stämmens försvar bland annat skrivit att man inte vet så mycket om fisken och därav så är det viktigt att arten finns kvar. Ovanligt kloka ord!

Specimenfisket i Sverige 1988

Ett mindre klokt beslut var att släpa med sig sina lätta abborsgrejor till laxfisket i Viskan. Men det var exakt vad Kjell från Veddinge gjorde. Han hade ingen aning när han riggade upp sitt teleskopspö vid strandkanten att han skulle denna dag sätta ett svårslaget rekord. Han krokade nämligen en lax på 12,5 kg, och drillningen blev minst sagt segdragen. Han klockades på strax under 10-timmar!

Spektaklet lockade till sig inte helt oväntat en storpublik som fick uppleva en sanslöst utdragen kamp. Faktum är att någon måste ha sett honom drilla på väg till jobbet, och sedan sett han drilla samma fisk på väg hem…

Specimenfisket i Sverige 1988

Specivalen var ett fränt initiativ som specimengruppen fenomenål bestämt att arrangera. Sveriges första specimenträff skulle det bli, med både föredrag som fiske på schemat. Nu var det upp till deltagarna att anmäla sig, och man höll säkert tummarna på att uppslutningen skulle bli god!

SAMMANSLAGNINGEN:

De två fisketidningarna hade sedan mitten av sjuttiotalet haft en maktkamp om vilka som skulle vara Sveriges största och bästa blaska. Då läget verkade förbli oförändrat och styrkeförhållandena ungefär 50/50 så tog man ett katastrofalt beslut. Man slog ihop de båda tidningarna och behöll det absolut sämsta från de bägge världarna. FJ:s katastrofala layout och format, och sportfiskarnas ultrakonservativa stenålderstänk kring fisket med stofiler och bakåtsträvare som Bengt Öste i spetsen. Det var som att backa bandet 20 år bakåt.

Fiskejournalen som var känd som en nytänkande tidning med massor av duktiga skribenter som belyste nya metoder på ett välformulerat och intressant sätt fick sällskap av ett gäng hundraåringar som inget hellre ville än sätta käppar i hjulen. Man ifrågasatte C&R, älskade flugfiske och när man inte längre behövde skriva om mete då man helt plötsligt hade monopol på samtliga av Sveriges fiskare så spolade man hela scenen rakt ner i toaletten. Utåt så höll man god min, men det var nog många som var missnöjda bakom kulisserna.

Specimenfisket i Sverige 1988

När skiten sedan skulle ha ett namn så kom man inte på något bättre än Fiskejournalen Sportfiskaren. Om detta var det bästa man kunde komma på med två redaktioner sammanslagna så hade man knappast några större förhoppningar om att innehållet skulle briljera med ett nytänk. Man skröt även vitt och brett med att man hade nu sportfiskarnas storfiskregistrering, vilket var ungefär lika intressant som att läsa bibeln.

Några rader som publicerades under tvång och utan vackra ord i någon undanskymd vrå.

Inte nog med det, alla dessa segment som var tvungna att finnas kvar behölls från båda tidningarna. Bengt Östes krönikor, två tecknade serier, landet runt, recordfisken, mickel och pysselhörnan, testhörnan och gud vet vad? Man fick vara glad om det fanns plats kvar åt artiklar. Den skarpe har kanske listat ut att jag inte gillade tidningen, det stämmer. Det blev med åren bättre, men dagens fisketidningar är tyvärr en skugga av dåtidens mästerverk där ord och innehåll smällde högre än fina bilder.

Specimenfisket i Sverige 1988

Sportfiskarens föregångare var Svenskt Fiske. Då specimenfisket kom från ingenstans och blev hett så hade man inget annat val än att haka på tåget. Man kunde ju inte ge konkurrenterna överhanden. Sportfiskarnas triumfkort var en viss Lars Söderberg som faktiskt var överjävligt grym på att skriva riktigt bra meteartiklar.

Under en tid hade man inte mindre än två tidningar som hade briljanta meteartiklar. Fiskejournalens Christer Johansson var den andra halvan av detta dream-team som under några år spottade ur sig artiklar som aldrig kommer att glömmas. Nu hade man istället knappt någonting alls.

Specimenfisket i Sverige 1988

Då man hade en vakant plats i tidningshyllan så kom Fiske för alla som en räddande ängel trodde man. Men den tidningen som utkom till en början tre gånger per år innehöll om möjligt ännu mindre mete. Faktiskt inget mete alls under de första åren. Deras nisch skulle vara tester.

Man testade allt man kunde tänka sig och lite till.

Det hela varvades med artiklar till en början av varierande kvalité som med åren skulle bli riktigt bra. Bland annat Mikael Engström som skulle bli en profil, Anders Forsberg en annan. Men det var först när Esox kom 1993 man som metare kunde andas ut.

Specimenfisket i Sverige 1988

Men ännu hade man några sista nummer att kasta ut innan sammanslagningen blev ett faktum.

Hur man gjorde med artiklarna som hade skickats in och planerats till bägge tidningarna vet jag inte, men året ut så hade man skapligt med mete i alla fall.

Lars Söderberg satte luppen på Cocktailbeten. I mina ögon en rätt onödig artikel då det hela är högst personligt vad man gillar. Men sin vana trogen så bjöd Lasse på en twist och lät tre kända metare argumentera för sina olika cocktails.

Specimenfisket i Sverige 1988

Den ständigt hete Luis berättade om sina erfarenheter, och då i första hand braxencocktails.

Specimenfisket i Sverige 1988

Allt eftersom våren närmade sig så ökade trycket i specimentävlingen. Den milda vintern hade gett metarna en oväntad öppning att rekordtidigt doppa sina krokar. Redan i februari anmälde Luis en sarv på över kilot, och ett par dagar senare landade han tillsammans med Micke Blomqvist ett par braxnar kring fem kilo.

Lakfisket i Skagern fick däremot bedrivas från båt, och två veritabla monster landades på 6290 respektive 6781 gram. I redskapsväg så introducerades Manbow 550 med pompa och ståt.

Specimenfisket i Sverige 1988

Specimenfisket i Sverige 1988

Swingtip är toppen!

Ännu en artikel om swingtipmetet som enligt kännarna var alldeles fantastiskt på alla sätt och vis, men som metarna i stor utsträckning ratade. Nästan varje år så försökte man få folket att förstå fördelarna med swingtip, bland annat undertecknad lurades att köpa en gängad toppögla till kunnanspöt där man sedan monterade fanskapet. Jag tyckte att det var både onödigt, osmidigt som tråkigt. Men vem är jag att bedöma vad som är rätt eller fel?

Specimenfisket i Sverige 1988

Rune Karlsson som författat artikeln går metodiskt igenom användningsområden och dess olika fördelar. På varje helsida så har man dessutom skrivit Swingtip är toppen, för att understryka hur bra detta är.

Det som är noterbart med tidens artiklar att dom ofta hade en läcker bild över två helsidor med ingen eller ytterst lite text, endast för att sätta stämningen. Vackert och inbjudande!

Specimenfisket i Sverige 1988

Till slut så skriver självaste Jörgen Larsson lite undrande varför tävlingsmetarna ratat swingtippen?

Sedan så radar han upp några av swingtippens nackdelar. Det konstanta finjusterandet, att den är obrukbar vid vind eller ström som ändras, samt att den är långsammare än quivertipspöt… Det är nog förklaringen varför de flesta ratar swingtippen. Men vill man uppleva lite oldschool mete så kan jag ändå rekommendera er att testa.

Specimenfisket i Sverige 1988

Det dröjde en tid, men till slut så fick vi en vimmartikel till FJ.

Skriven av Jörgen Larsson förstås som hade en förmåga att öppna nya dörrar. Då hans artiklar oftast var långt mer genomtänkta än snittets så läste man dem med stort intresse. Han hade ju gått i spetsen när sikmetet och karpmetet hade introducerats och utvecklats i Sverige.

Vimman hade tagits med i specimentävlingen och nu sökte man med ljus och lykta efter nya vatten och intressanta metoder att fånga denna underliga fisk. Man visste fortfarande relativt lite om vimmans levnadsvanor och utbredning, och årens lopp skulle nya vatten hittas.

En kilosfisk var en drömfångst och en åtta hektos räknades som mycket stor. Som alltid när poäng stod på spel så började sugna specimenmetare utforska sina vatten och vimmor ramlade in från de mest oväntade håll.
Noterbart att Dalälven inte ens nämns bland de potentiella vatten som kunde vara intressanta ur en metesynpunkt.

Specimenfisket i Sverige 1988

Tio-i-topplistan kom med åren att uppgraderas rejält…

Specimenfisket i Sverige 1988

Baitrunnern som introducerades året innan hade inte slagit igenom alls bland metarna.

Testdoktorn Terner Oskarssons mycket träffsäkra observationer pekade på att metarna skulle ha mest nytta av denna fantastiska funktion, men kanske inte ännu hittat rullen. Man får vara glad att Shimano inte gav upp utan fortsatte att mata på med nya modeller innan det stora breaket kom. Att idag meta karp utan funktionen är totalt otänkbart. Lite bittert är det dock att metarna fortfarande valde Oboyburken och enkronan framför japansk högteknologi.

Specimenfisket i Sverige 1988

Börja specimenfiska löd rubriken. Här siktade man in sig på de människor som sett metets framfart men kanske inte fullt greppat vad man höll på med. Rune Karlsson förklarar så gott det går för en oförstående läsare hur, när och var man kan fånga en sutare eller en färna. Men den största frågan då som nu är, varför ska man fiska efter arter som förutom den tvivelaktiga äran att definieras som storfisk knappast erbjuder en spinnfiskare mycket spänning? För denne räcker det inte att man behöver vara en duktig fiskare och att man med lätta grejor ändå kan erbjudas en skaplig fight.

På det så ska det investeras en massa tid och pengar till en vansinnig sysselsättning och ändå återvända hem utan matfisk. Vi som metar förstår inte hur en spinnfiskare inte kan förstå metets storhet. Men vi metare är inte så bra på att förstå att det är fullkomligt normalt att bara slökasta en spinnare en timma då och då utan att ge in sig helhjärtat i fisket. Vi borde mötas halvvägs, men det finns inget sånt läge. Antingen så metar man, eller så metar man inte alls.

Specimenfisket i Sverige 1988

En som valt metet var denna Jörgen Larsson som denna gång kom med en fantastisk karpartikel.

Som vanligt med en grym bild på ett helt uppslag som förspel. Noterbart att riggen med dubbla nappalarm börjar likna den moderna karpmetarens set-up. Det jag ofta undrade som ung och aspirerande metare var varför man valde att placera sina spön i sjön? Inte bara Jörgen, detta var ett välkänt fenomen.

Fastän stranden var ren som en golfgreen så satt spöna alltid riggade i plurret. Jag kunde inte för mitt liv komma på en endaste fördel med detta konstiga beteende, och har ännu inte knäckt gåtan? Så förklara detta ni som kan. Hursomhelst, artikeln är rena guldet som alltid!

Specimenfisket i Sverige 1988

Karpen hade en helt unik ställning i Sverige under denna tid. Att ha vatten i sin närhet som innehöll dessa fiskar var extraordinärt för de allra flesta. Att sedan ha chansen att meta dessa karpar var få förunnat. Det man visste om karpmete var importerat från England som ledde utvecklingen då som nu. Men att jämföra ett fishery med ett svenskt vatten med ”vilda” ofångade karpar är knepigt.

Utrustning i form av beten, riggar och teknologi kan givetvis användas även här, men att förvänta sig att rigga upp vid en svensk sjö för första gången och fånga en bjässe kunde anses som önsketänkande. I vår strävan att bli mer likt England och kunna erbjuda fler sjöar till metarna så insåg man inte för fullt det unika med den svenska karpstammen.

Sjöarna vi har med vår natur och karpar som i lugn och ro fått växa hittar man inte i England.

Istället för att ständigt blicka på snabbväxande monstruösa ätmaskiner så borde vi ibland se på vad vi har. Än idag så finns det gott om orörda karpvatten som erbjuder en verklig utmaning för det som vi en gång kallade för specimenmete.

Men en utmaning/prestation faller snart i glömska om inte vikten finns där. Vilket är lite synd. Föga förvånande så delade man snart på uttrycken specimenmete/karpmete. Idag är man ofta en ”karpmetare”. Men under åttiotalet så hittade man karpmetet fortfarande under specimenfacket.

Specimenfisket i Sverige 1988

Jörgen nämner här Bolt-riggen, vilket mig veterligen är första gången i svensk fiskepress. De som idag metar karp med glidande tackel, vilket var praxis under denna tid, är förmodligen lätträknade.

Specimenfisket i Sverige 1988

Glimma toppar specimentävlingen under Juni månad.

Specimenfisket i Sverige 1988

Jag kunde inte låta bli att ta med detta. Killer Baits från amerikat lanserade 1987 Shinern. Den efterföljande Zaltwobblern har ett mycket snarlikt utseende både till kroppsform som flextejp/genomskinliga färgsättningen. Dessutom så kom den i två storlekar på 10 resp 17,5 centimeter…
Måhända en märklig slump, eller så har jag missat någonting vitalt?

Specimenfisket i Sverige 1988

När man öppnade den nya tidningen så möts man av en förklaring om hur bra sammanslagningen skulle bli. Junimånadens FJ innehöll mer mete än resterande av årets nummer och merparten av året 1989 sammanslaget. Förändringen var total, tyvärr…

Specimenfisket i Sverige 1988

SLUTET:

Specimenfisket i Sverige 1988

Två ikoner i samma båt. Ett klassiskt omslag som har allt som gäddfiske under denna tid stod för. Huggkroken som verkar kollapsa när det gäller och skräcken i Arnes hållning. Och självfallet en magnumwobbler i färgen tigerstripe i ett enormt gäddgap. Avsaknad av flytväst och en god tillgång till tobak, två klassiska ingredienser till ett lyckat gäddfiske!

Det tog 40 år, men till slut så var Mr tioklubben själv med i klubben han bildade 1978. Än idag kallas en tiokilos just för en tioklubbare, åtminstone i de lite finare kretsarna.

Specimenfisket i Sverige 1988

Att en ”rekordkarp” inte får mer utrymme i en fisketidning än såhär är synd och skam.

Jag och min kompis Ronnie kände under denna tid att detta var högst skamligt och gjorde ett skolarbete om specimenmete där vi bland annat kopierade upp bilden på Per Thorstensson med monsterfisken. Vi fick en stark fyra för arbetet, det minns jag bestämt! FJ/Sportfiskaren däremot… 17890 gram vägde fisken som togs den 12 juni.

En art som tillhörde de allra mest obskyra var rudan. Vad jag minns så hittar jag inga rudaartiklar alls från denna tid. Men nu hade man metat upp ett nytt rekord, och den kom från Gotland av alla ställen? 2456 gram vägde fisken. En lycklig slump eller? Fanns det ens ruda på Gotland?

Specimenfisket i Sverige 1988

I Juli slog Torstensson till med en ny rekordkarp. Denna gång tyngde fisken vågen till 18.890 gram.

Specimenfisket i Sverige 1988

Det vill säga prick ett kilo mer än den förra. Till en början så blev allt rörigt för mig personligen då det verkar vara samma fisk, i samma buske, med samma tröja och sjal. Det enda som skiljer är hatten, som jag minns från skolarbetet. Nej, jag antyder ingenting sånt, men det är inte helt orimligt att man blandar ihop dessa två fångster en månad isär.

I så fall är det den första gången samma fisk två månader på raken är med i tävlingen Storfisken. En trend som inom metet skulle bli så vanlig att man kunde döpa enstaka individer. Bubblan, shoulders och rekordrudan från Ursjön är endast tre exempel på kända storfiskar.

En annan rolig händelse var att Specivalen verkade ha blivit en succé. Där hade man velat vara!

Specimenfisket i Sverige 1988

Glimma som av många kännare redan på förhand hade vunnit tävlingen bjöds på skaplig motstånd av Tinca och Östgötarna.

Men segern var aldrig på allvar hotad. Luis fortsatte sin streak och vann självklart titeln årets specimenkung.
Så långt var allt sig likt.

Men det som lämnade en sur eftersmak var debatten kring specimenmetare som betedde sig som skit ute vid vattnen. Nedskräpning, vanvård av fisk, fusk och tjuvfiske var endast några exempel på hur illa det hade blivit. Detta lyftes upp ett antal gånger i tidningen, och då av metarna själva som tyckte att det gått för långt. Hagbyån hade redan stängts av för fiske, och andra vatten riskerade samma öde om läget inte förbättrades.

Som spiken i kistan så beslutade Fj/Sportfiske att inte hålla i tävlingen längre, det kunde metarna själva göra. Men lovade att rapportera i framtiden, vilket inte alls stämde. Det verkade att man endast var glada att bli av med tävlingen.

Visst kunde metarna hålla i Specimentävlingen.

Man spånade redan på nya förslag. 20 arter istället för 15 så vikterna skulle bli mer rimliga. Tävlingstiden skulle förlängas till ett helår och så vidare. Men utan hjälp från fiskemedia i en tid innan internet så såg det inte lovande ut. Om en inbördes tävling bland landets bästa fiskare alla kategorier var inte intressant nog för landets ledande blaska så vad skulle då vara det?

Det är med bitterhet jag avslutar det sista av de riktigt bra åren av svensk meterapportering.

Detta blev inte slutet för metet eller svenskan, men vad är rörelsen värd utan media? Det blir snart underground av det hela och skriver man inte om de framsteg som metet tar i tidningen så kommer klyftan mot vanliga fiskare endast att öka. För en vanlig dödlig så är metet idag komplicerat och svårt att förstå. Men man vet allt om gäddfiske med ekolod, vikter, riggar och gud vet vad. Det har till mångt och mycket att göra med det faktum att man matats med information kring dessa prylar i åratal. Hade man inte skrivit om gäddfiske sedan 1988 och helt plötsligt kommit med allt som har hänt under de senaste 30 åren så hade man givetvis inte fattat nåt själv heller.

Men det är exakt det som hände metet…
Nu tänker de flesta att det var synd att det blev som det blev med FJ. Men det tragiska var att även Sportfiskaren innehöll många minnesvärda artiklar som nu var ett minne blott.

Tomba.

Här kan man läsa fortsättningen och flera artiklar ur denna kategorin.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

2 reaktioner till “Specimenfisket i Sverige 1988

  • 20 januari, 2019 kl. 15:22
    Permalink

    Väldigt kul och intressant läsning. Jag tycker du sammanfattat åren mycket bra och fått med både positiva och negativa händelser. Bra jobbat !
    Vad beträffar min rekordkarp så vägde den !7,89 och fångades 12 juni. Allt annat är tryckfelsnisses påhitt. Vad jag känner till så är denna fisk inte fångad vid fler tillfällen och garanterat inte av mig!

    Per Torstensson

    Svar
    • 20 januari, 2019 kl. 19:30
      Permalink

      Hej!

      Tack för berömmet 🙂

      Ja, det var något sånt jag misstänkte då det med all tydlighet var samma fisk, men olika vikter utan någon notis om återfångst. Men då har vi klarlagt den biten:) Det vore nice att höra mer om arpmetet från den tiden. Så om du känner dig manad för att skriva lite eller vara med på en intervju så hojta till!!

      Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *