Tombas Krönika juli 2019

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Jag sitter på Pizzeria Libero och bläddrar i ett tummat exemplar av Aftonbladet. En jävla skittidning som just denna dag verkar ha nyhetstorka. Proffsens bästa tips till sommarbrännan, läser jag. Funderar en stund på vad som krävs för att bli proffs inom solning innan jag lägger både tanken och tidningen åt sidan. Mina ögon fastnar dock på baksidan och dom där fyra slumpvis utvalda människorna plus Ulf Brunnberg svarar på en idiotisk fråga.
-Vem är din stora förebild, ja det är min mamma… Ja ni fattar…
Dagens fråga lyder. Vad gör dig upprörd? Siv 79 år svarar,
-Alla orättvisorna i världen. Kärringen har väl suttit o sugit på en latte när någon bakfull journalist överraskat henne med frågan. En annan stjärna svarar, djurplågeri… Vilket stolpskott. Emma 22 år…
Uffe syns inte till, kanske håller han på o fixar brännan en dag som denna… Pizzan dröjer, någon air-condition finns inte, ute är det säkert 35 grader… Jag börjar ana varför haket heter Libero…

Vad som gör en upprörd?

Inte fan är det nå orättvisor i alla fall. Det är fan orättvist att jag bor i världens näst bästa land efter Finland och slipper laga min egna dåliga pizza. Nej den bakar Benji åt mig som flytt undan just orättvisor. Köttet på pizzan är gjord på plågade djur. Det tänkte väl inte Emma på, hon har ju en kattjävel i sin Stockholmslägenhet på 5 kvadrat. -En sann djurvän… Är det rättvisa? Det e väl bättre att några få har det riktigt bra än att alla har det lite småjävligt hinner jag tänka innan Benjis högra hand Pedro eller Ali kommer med pizzan. Kunde han läsa mina tankar så skulle han slå pizzan i huvudet på mig. Men jag har väl inte bett om att bli född, det kan inte vara mitt fel att orättvisor existerar. Och jag tänker inte göra ett piss för att ändra på situationen…

Jag kan inte släppa frågan, den plågar mig likt analklåda på de lemlösas sommarkollo. Det mesta gör mig riktigt upprörd, men så tänker jag på lite viktigare saker än gamla kärringar i snitt. Jag tänker på Daniel Roos, en man som inte har någon som helst anledning att vara upprörd. Han får fira sin första semestervecka med mig, Ronnie och Saku. Tro fan att grabben e exalterad likt ett barn på självaste julafton. Vi ska meta karp, o sen ska vi till Dalälven o meta björkna. En jävla skitfisk på alla sätt du kan tänka dig. Men Daniel får ju umgås med tre finska män, alltså riktiga män som vet hur smärtsamt det är att leva. Jag äter upp pizzan o drar… Imorron bär det av…  Semester!

RESAN:

-Man borde ha blivit inredningsarkitekt, tänker jag när jag ser på bilen med prylarna i. Det är en firmabil, en Renault Kangoo, men det är knappt att grejorna för en tredagars karptripp får plats…
-Varför blir det alltid såhär, frågar jag Saku.
-Jag vet inte, svarar han. Nöjd med svaret så hoppar jag in i bilen och börjar ratta oss mot Vetlanda, eller var det Västervik? Efter en stunds dividerande enas vi på Västervik, för dom körde speedway där sist vi skulle meta karp.

Jag kör så det ryker, solen skiner och  Saku sitter bredvid o ser nöjd ut med en iskall bira i handen. Daniel ska vi möta upp nånstans o sedan storhandla ihop. Han bor ju därnere i Skåne, så han borde ha full kläm på situationen men lokala delikatessbutiker etc. Men efter att ha ringt honom så inser vi att: A. Växjö ligger på fel sida av Skåne sett mot karpsjön, och B. Någon måste köra en lång jävla omväg ifall vi ska sammanstråla…
Så vi beslutar oss att handla på var sitt håll. Jag frågar Saku om Daniel klarar av att handla själv, det hade varit bra om minst en finne hade varit med…
-Nej, det kommer att gå åt helvete, får jag till svar… 
Tråkig start på semestern, det krävs som bekant lite fingertoppskänsla och rätt guidning för en lyckad handling…

Efter två timmars körning svänger vi så in på Ica-maxis parkeringsplats i Västervik. För oss, två finnar med känsla för kvalité och sina egna tillkortaommanden när suget faller på vid sjön, så är detta en enkel match. Likt två robotar rör vi oss smidigt mellan charken och godiset. Brödavdelningen behöver man inte ens besöka, här finns inget bröd, endast bullar. Vi importerar vårat bröd från Finland. Svenskt bröd ger dig diabetes, det har farsan sagt. Och han är frisk som en nötkärna. Jag tänker på Roos, ensam och vilsen i sin butik, det kommer att gå åt helvete för grabben… Undrar vad han ska handla? Lingongrova och tubkaviar?

Vi betalar, och när jag packat ner maten i kassarna så frågar jag kassören om jag inte kunde få låna hans penna ett litet tag? Han ser på mig lite misstänksamt, men överlåter ändå pennan åt mig efter kort tvekan. Detta hade aldrig hänt i Eskilstuna, jävla naivister det bor här i Västervik…
Jag går fram till väggen med köp o säljannonserna. Tar en lapp och skriver.

”Säljes fiskeutrustning och gitarrer efter dödsbo. Vill endast bli av med grejorna, snabbt och smidigt. Ring mig: Daniel Roos” så kluddrar jag ner hans telefonnummer och sätter lappen på väggen.. Pennan lämnar jag tillbaka till kassören som ser överraskad ut när han återfår sin ägodel.

När vi svänger in på parkeringen till sjön så är Danne redan framme. Han ligger med sakerna på marken i en enda röra och håller i en papperstuss. Tydligen hade han glömt räkorna i hinkväskan efter senaste färnasatsningen. Lukten är inget vidare upplyser han oss. Vi tror på grabben och nöjer oss med att beskåda honom på avstånd med var sin kall Tuborg i näven.

Karlsgöl är ett speciellt vatten. På så vis att den är alltid lika trevlig att besöka, och extremt välskött. Palle har gjort ett hästjobb. Men Karlsgöl är även en skapligt stor pöl. I alla fall så pass stor att det krävs båt för att nå platserna. Och båtar finns det så det räcker och blir över. Vi hoppar över ”unsinkable 2” som vi hade senast, den vägde lika mycket som Titanic och var mest fast i botten, jag fick vada ut den. Båtarna färna och prästen blir våra val.

Jag ser ut över sjöns spegelblanka yta medans jag ror i förväg mot Robbans udde. Miljoner tankar fyller huvudet. -Vem fan är Robban, och vad har han gjort på udden? Jag minns angående pöl svärfarsans motorcykelsemester till dalarna. Dom hade kört genom natten med kärringarna bak på bågarna för att komma fram så fort som möjligt. Väl framme hade tälten slagits upp vid någon sjö och sedan hade man börjat supa kopiöst, precis som man gör på en finsk mc-semester. Fruarna hade gått och lagt sig medan gubbarna höll igång. Till slut så blev svärfarsan så dålig att han spytt en riktig kastspya utanför tältet, och sedan krypit in och däckat.
Nästa morgon hade de andra suttit ute och käkat frukost när svärmorsan krypit ut ur tältet. Hon hade fått syn på spyan och ropat.
-Vilken jävla pöl Raimo! -Ja det är ju Siljan för fan, hade han svarat inifrån tältet… Vilka stjärnor!

Senare på samma resa hade svärmor gått till kiosken i Mora för att köpa ett sånt vykort med dalahästmotiv. Svärfarsan bad henne att köpa cigaretter och tändstickor när hon ändå skulle handla. Väl vid kassan frågade kassörskan om det skulle vara något annat än vykortet, då kom hon på och sa -Ja tändstickor och cigaretter. Kassörskan frågade, -Vilket märke? Hon hade tänkt en stund o svarat… -Solstickan blir bra…

Att välja rätt plats för sina bivvys är som att förbereda sig inför ett 100-meterslopp. Fast i kompakt mörker. Bivvyt ska ligga nära spöna, men inte sådär smärtsamt nära att de tar över ditt liv, men ej heller så långt bort att du inte ser dina spön. Du ska kunna vakna mitt i natten och sedan orientera dig fram till dessa medans larmet skriker. Och det i höghastighet med foppatofflor på. Hala rötter och vassa stenar är ett fett minus i dessa sammanhang. Erfarenhet och hjälm ett stort plus.
Det har inte Daniel eftersom han väljer att placera sitt bivvy bredvid mitt. Trevligt och socialt, absolut, men det kan ha sina baksidor.
Saku lägger sitt minst tio meter bort. Han har varit med förr…
Danne ser lite oroligt på Sakus bivvy som ligger lite offside, men säger inget.

Som alltid så väljer vi våra platser enligt gentlemannakoden. Danne som är yngst får välja först. Han tar högerflanken med en fin vasskant direkt på högersidan och just ingenting annat än öppet vatten utåt.
Saku tar klipporna rakt ut och jag breder ut mig på vänsterflanken. Så här långt vänster har jag inte varit sedan jag en gång av misstag röstade på miljöpartiet i riksdagsvalet tänker jag medans jag riggar mina spön. Efter platsval tar vi en sväng ut med båten och lägger ut flottörer och mäskar de ”hetaste” platserna. Ekolodet visade ingenting av intresse, endast botten som sakta sakta sluttar nedåt. Vi valde att lägga oss kring fyra meter. Baserat på absolut ingenting annat än hopp. Även jag fick en vasskant att meta mot, den mäskades med boilies o partiklar.
-Här kommer jag dra fisk lovade jag Danne. Han bara garvade…

Att tro på det man gör är viktigt sägs det. Jag vet, säger jag till Danne.- Jag vet vilken smak och vilken kombo det ska vara, jag behöver inte chansa.- Jag är lite av en karpgud…
Han såg på mig med sina valpögon i missmod, hur skulle grabben tolka detta, var jag allvarlig, eller skojade jag?

-Jag ska berätta för dig. För mycket, mycket länge sedan när du knappt var påtänkt så började vi meta karp. Det måste ha varit sensommaren 2014.
-Världen var en annorlunda plats då förstår du. -Hursomhelst, redan då fattade jag att vindagoo är det bästa du kan kasta ut om du vill ha en karp. -Jag har metat i säkert sex olika vatten, och i alla dem har jag fått hugg på den doften. -Gäller överallt, gäller även i Karlsgöl.
-Har du inte metat längre än så efter karp?
-Vissa behöver inte lång tid på sig att bemästra saker och ting. -Jag är karpfiskets Kurt Russel…
-Jävla finnjävel, mumlade Danne och gick till sina spön för att trixa med bromsen eller något annat som aldrig gett fler karpar…

Senare den kvällen lärde vi Danne att spela Bismarck. Kortspelens Rolls Royce. Vi snackar och har det rätt trevligt när mitt larm börjar tjuta. Jag springer till spöna och drar luft. Vi står där frågande och undrar varför den inte satt? Jag ser på Danne och säger ett ord… Vindagoo.
Och pekar mot honom med min halva snögubbe…

Sånt här löpande blir man ju hungrig av, så vi bestämde oss för att äta. Danne plockar fram gasolspisen och en burk med bullens korv. Jag och Saku ser undrande på varför en människa väljer att KÖPA bullens?
Vi har Lithells grillkorvar, vi har alltid Lithells grillkorvar, och inget annat.
-Ska ni koka dom, säger Danne och ser förskräckt på oss?
-Hur fan ska man annars äta dom, kalla? Det utbryter en vild diskussion om korvarna. Danne menar på att det klart och tydligt står grillkorv på paketen. -Vem fan vill grilla dessa undrar vi? -Hur fan skulle det se ut om man tolkade allt så bokstavligt, tänk logiskt människa, bastukorv, herrtidningar, kungskrabba och folköl, bara för att du kommer från bibelbältet så ska du inte tro på allt du läser.
-Hur många korvar köpte ni egentligen?
-Precis lagom för två nätter, 60 stycken svarar Saku. Danne suckar högt. Blir väl så när man inser att man gjort bort sig, tänker jag för mig själv.

När vi sedan tar fram korvbröd och svensk senap samt en flaska med vitlöksdressing så blir det för mycket för grabben.
-Du sa ju att svensk senap är skit senast vi metade!
-Ja, men svensk korv är också skit så då duger det med skitsenap och vitlöksdressing så man får bort korvsmaken…
-Jag fattar ingenting, hörde vi honom mumla med truten full med sina afgankukar som vi totalt opolitiskt korrekt döpte hans små bruna äckliga korvar till… -Vissa gör lumpen, men denna resa kommer att göra dig till en man Danne. Du har så mycket kvar att lära dig om livet…

Natten blev ett fiasko. Jag fick ett run på mina kulor men drog luft ännu en gång. Detta gav mig en del huvudbry, men beslöt mig för att skita i kritiken jag gav mig själv och sova vidare. På morgonen vaknade jag utvilad.

-Sov som en kung Danne, kaffedags nu? Inget svar…
Jag ropade ett par gånger till, men endast tystnad. Har han avlidit i sömnen grabbjäveln?
När jag går ut och inspekterar om han under natten spytt ner sig och kvävts efter dom vidriga korvarna så märker jag att både Daniel och sängen saknas. -Vad i helvete? Jag går till hans spot på andra sidan klippan o hittar honom sovandes vid spöna. Är han paranoid eller vad fan händer? När jag fått liv i killen så börjar han med en massa påhopp att jag minsann snarkat som en björn så han inte kunde sova. Inte vaknade jag av att han skrek till mig att hålla käften, vilket inte var en snäll sak att säga ansåg jag. Så han hade tagit sin säng och flyttat utomhus…
Vid frukosten förstod han varför Saku hade sin bivvy längre bort… Mitt i kaffet får dessutom grabbfan ett run. Dagen börjar som en mardröm, hinner jag tänka, men blir lite glad då all upphetsning visade sig vara sjöns minsta sutare.

Vid frukostbjudningen så blev det åter kulturkrock. Daniel plockar upp en påse hällekakor.
-Du måste sluta vara så bokstavlig, visst, vi står på en stenhäll, men du tänker väl inte äta fågelbrödet och få diabetes? Det hade han tänkt…
Vi körde direktimporterad finsk lyxbröd. Rågbröd, inget för veklingar. -Vad är det för fel på hällekakor, undrade Daniel lite nedstämt, och såg på sin macka. Vissa saker behöver man inte förklara för att förstå. Jag insåg nu att det var ett fatalt misstag att låta grabben handla själv. Inte undra på att han har magrutor.
-Du är undernärd sa jag, hur ska du orka drilla karp med den där kroppen?

Morgonens trevligaste händelse inträffade strax efter frukosten. Vi kokade lite mer korv. Lithells grillare. Jag undrade om Danne inte skulle äta, men han svarade att han köpt en maträtt per dag. När jag ställde han mot väggen så skrek han nästan. -Inte fan vet jag hur jävla mycket ni hade tänkt att äta, ni äter och äter. Vi löste det genom att ge honom varsin korv och lite starköl. Han såg misstänksamt nöjd ut över korvarna som var okokbara…
-Du lär dig, sa jag tillslut och bjöd på cigg. Han hade givetvis inte insett att han rökte innan han träffade oss. Nästa resa blir märkbart enklare. Då har du med dig finskt bröd, starköl, cigg och vindagoo.
-Vindagoo tänker jag inte köpa protesterade han…
-Det tänker du visst det!

Timmarna gick, vi satt och spelade bismarck i Dannes lyxbivvy. Jag drog några sutare som alla var betydligt större än Dannes. De andra larmen var tysta. Med korta intervaller sålde jag in mitt vindagookoncept, till döva öron. Endast tillfälligheter tydligen. Både jag och saku satte in en saftig prilla och njöt av tillvaron. Danne hade portionssnus, vi ansåg det vara sinnessjukt.

Så mitt i det spännande sakningsspelet så drar det till i mitt spö vid klippan. Denna gång var det karp, det kändes direkt, van fiskare som man är… Danne tog kameran och Saku håven. -Hur funkar kameran, hörde jag honom skrika… -Bara att bränna av, jag vet i fan, jag är ingen tekniker, jag är en specimenmetare…

Väl tillbaka i tältet så fortsatte vi med bismarck som nu allt mer kändes som själva huvudsyftet med resan. Man fastnar jävligt enkelt. Men vi avbröts snart igen av mina larm som löpte amok. Danne greppade kameran och Saku håven och proceduren återskapades.

Så snart karpen försiktigt fotats, krokats av och släppts så återgick vi till kortspelandet.

Karpmete är en trivsam hobby. Jag får alltid kritik för att jag inte fiskar aktivt, men detta är väl inte rinkbandy vi sysslar med. Jag är aktiv på stranden, det räcker för mig. Här har man tid att njuta av omgivningarna och pyssla med annat än ett evigt kastande. Danne började misströsta, -lika bra jag slutar fiska karp sa han. -Detta är inte min grej.
-Det är inte min grej heller, köp en burk av samma salva som jag har så får du fisk, så enkelt är det. -Kanske det…

Vi spelade vidare när dannes telefon helt plötsligt ringer. Han ser på skärmen och säger, -konstigt nummer, jag måste nog ta det här.

SAMTALET:

-Ja hallå, är det Daniel jag pratar med?

-Det stämmer.

-Jag tänkte köpa dina fiskegrejor.

-Va?

-Ja och gitarrerna. -Tar rubbet om du ändå inte har använding för dom.

-Va?

-Jag vill köpa dina fiskegrejor, är det inte Daniel Roos?

-Jo

-Då så, vad ska du ha för dom?

-Jag fattar inte, hur har du fått mitt nummer?

-På Ica maxi.

-Ica maxi?

-Ja, Ica maxi Västervik.

-Va?

Du hade satt upp en annons att dina grejor var till salu efter ett dödsbo.

-Nä, nån måste ha jävlats med mig…

-Ah, vad tråkigt, då tar jag ner lappen. Förlåt att jag störde…

Jag o Saku skrattade så vi grät.

Vi fortsatte att spela en stund till innan jag var tvungen att dra ut för att drilla igen… Ännu en sutare. Danne sneglade på mig när jag smörjde på nytt vindagoo. -Du vet, förr körde vi med samma glid hela gänget, men då var det inte karpfiske som gällde.

-Min farbror är en troende man. Men inte på det konventionella sättet, så som man är i Växjö och resten av Skåne med omnejd.
-Växjö ligger inte i Skåne…
-Vad vet du om det, avbryt inte mig när du ska du få ett livsråd, sa jag och tog en välförtjänt klunk av Sakus Jaloviina. Drycken nr 1 att fira nästan allt som händer i en finsk familj.

-Han trodde stenhårt på att när två människor skiljs åt så blir de sista orden de som kommer finnas kvar i ens spirituella medvetande om någon av parterna skulle avlida. -Därför är det viktigt att när man skiljs åt att säga någonting av betydelse. -tex, jag älskar dig, du är en bra man etc etc. -En fin tanke, sa Danne nästan rörd av min plötsliga känslighet.

-Javisst, det var bara det att när han sålt in sitt påstående och fått folk omkring sig att tro på skiten så gjorde han en kovändning. -När vi åkte från honom med familjen och skulle sätta oss i bilen så skrek vi till honom att -vi älskar dig. -Då skrek han alltid någonting extremt grovt till oss och stängde dörren.
-En gång skjutsade han mig till busstationen. -Vi stod och väntade och snackade helt vanligt tills bussen anlände. -Proppfull med folk. -Jag skrek till honom att jag älskade honom när jag stigit in. -När dörrarna skulle stängas så skrek han med full hals:
-Har aldrig blivit knullad av någon så som du tog mig inatt.
-Det var den konstigaste bussresan i mitt liv, och de längsta två timmarna i mitt liv. Jag var sexton bast…

På kvällen fick jag ännu ett run. Det var en sutare på nästan tre kilo. Danne plåtade i motljus och den enda bilden som blev någorlunda klar var en katastrof.

Jag tänkte ta ett snack med grabben om vad man bör tänka på när det ska plåtas, men insåg att det inte var någon vits att ta detta just nu. Istället så skulle jag vid tillfälle ta upp det där med hans efternamn. Det tillfället kom lite senare.

-Du vet väl att du stavar ditt efternamn fel Danne? -Hur menar du? -Vad betyder Roos? -Ja blomman ros antar jag? -Stavas det med två o:n? -Nej, med ett, men vi väljer att skriva det med två. -Ni väljer, vem har gett er makten att få välja o vraka hursomhelst? -Någon jävla ordning måste det väl finnas? -Kan en helt vanlig Bengt helt plötsligt bara ”välja” att stava det Bngt? -Jag antar det? -Men har man en särskrivning på internet så blir man hängd i kulorna. -Ja, Sverige funkar så. -Fungerar. -Va? Fungerar, inte funkar. -Man kan inte bara prata så som man själv finner är enklast. -Hur menar du? Ja, om jag skulle säga att jag hörde dig runkera i bivvyt inatt, skulle du tycka att det var korrekt? -Nej självklart inte. -Så varför envisas du med att stava ditt namn fel? -Har du tänkt på hur många trän dom där extra O:na gör på en livstid, du är en naturhatare Danne. -Trän? -Ja, man gör papper av trän, måste jag förklara allt för dig?

Vi åt korv, Danne kokade grönsakssoppa. Jag insisterade att han hädanefter skulle kalla mig för karpguden. Han protesterade inte. Ett psyke är skört och enkelt att knäcka när det inte nappar. -Du vet Danne, den här resan är bra för dig, du kommer att lära dig massor om livet. Han skrattade. -Du vet, vi gillar dig, men du måste fostras för att vid ett senare tillfälle plocka russinen ur livets kaka. Se detta som ett förspel till det stora slaget vid Dalälven. Där kommer nykterheten inte vara besvärande. -Jag skulle behöva en redig fylla mumlade han…
-Vi kommer att lämna Saku i Eskilstuna, årets stad, och sedan plocka med oss Ronnie. -Han tillhör det tunga gardet och har gjort resor som får denna att framstå som en fikastund hos Alf  Svensson.
-Är Eskilstuna årets stad?
-Ja, 1973 om jag inte missminner mig. -Men då är ju inte Eskilstuna årets stad? -Hur menar du? Ja, det var ju 46 år sedan.- Och? -Ja, det är väl knappast relevant idag? -Kallas inte Ingo för världsmästare i boxning? -Jo. -Han e ju för fan död, så länge han behåller titeln så gör även vi i Eskilstuna det! -Det är väl knappast samma sak? -Det är exakt samma sak, du kan ju inte ens stava ditt namn, vem är du att säga någonting om detta? -Jag ger upp…

Den andra natten var lugn. Danne fick ett run på morgonen men tappade karpen vid håven, hur man nu lyckas med det? Han tog det riktigt hårt. Jag tröstade så gott jag kunde med anekdoter från ölkällarkuppen och fakta om Finlands jordbrukspolitik. Men ingenting verkade funka…
Jag lärde mig att han inte kunde namnet på nordens mäktigaste man, Finlands president. -En dag kommer han vara din president, sa jag. -Lika bra att lära sig namnet. -Jag tänker inte flytta till Finland. –Nej, men Finland kanske bestämmer sig att flytta till Sverige så det blir nån jävla ordning nån dag. -Jag har ett namn klart till dig. -Taneli Ruusunen. Finland behöver såna som dig, ventmontörer och karpmetare.

-Med rätt insatser och lite styrning så skulle du kunna bli en riktigt hyfsad människa. -Men magen får du göra något åt, armarna duger.
-Magen?
-Ja, lägg på 15-20 kilo stenhårt ister kring bältet så får du lite pondus. -Ingen lyssnar på någon som bevisligen inte ens kan äta. -Inte i Finland iaf. -Magrutor, det hade alla i kriget, blev vi lyckligare av det? -Övervikt vid buken är sexigt.
-Jaså?
Finland är världens lyckligaste land, där mäts lycka i vinklar. -Vilka vinklar? -Vinkeln på benen såklart, måste jag lära dig allt? -Tydligen, mumlade grabben. -Jo, när en Finsk man sätter sig på en campingstol så trycker magen benen åt sidan. -När man nått fulla 180 grader så har man hamnat i en Finsk nirvana. -Man är samtidigt så överjävligt fet och vig samtidigt, då mår man som allra bäst. -Du har knäna mot varandra när du sitter, det är inte bra alls. -Det är ju farligt att vara så smällfet. -Allt är farligt om man är en jävla pessimist, varför inte ge det en chans?

-Nu går jag och lägger mig en stund. Och i samma stund så reste han på sig och gick. En stund senare hittade jag honom frossande på jordnötter och godis. Jag var stolt över Daniel för första gången på hela resan.

På kvällen kom så regnet. Det regnar alltid när jag umgås med Saku. Strumporna blev blöta och det återstod endast att göra upp en eld och torka dom. Kanske skulle vi samtidigt prova att grilla dom där korvarna? Vem vet, kanske får man en ny dimension. Det står ju trots allt grillare på paketet…

Med facit i hand så skulle vi låtit bli att göra allt. Korvarna blev ok, men Sakus strumpor tappade sulan när han torkat klart. Kvällen bjöd ändå inte på något fiske att tala om, så vi beslöt oss för att lägga oss. Nästa dag skulle vi ändå endast packa ihop och styra kosan mot Dalälven för ett björknarace som saknar motsvarighet.

DALÄLVEN:

Klockan är sent, mycket sent, och vi saknar både nycklarna till stugan som livsglädje. Jag och Danne är trötta, Ronnie är inte alls trött. Dessutom så har han hinkat i sig en massa öl medans vi andra kört bil. Först från Karlsgöl till Eskilstuna, sedan från Eskilstuna till Dalälven. -Inget att deppa över, bara att börja mata upp björknan, hör jag Ronnie skrika medans han plockar fram rodpod och tre spön. Det rasslar och låter. Ibland öppnar han en ny öl. Jag ser på Dannes svarta Saab.
-Snygg bil.
-Gillar man att mecka så ska man välja Saab, svarar han surt. -Ja, vem fan gillar att mecka, sjuka människor? Jag tänker på nära som kära som lider av sjukdomen. Att bli sjukt nöjd över att ha bytt en vattenpump eller lött ihop någonting. -Det är folk som hamnat på glid redan som unga.
-Jag är rätt händig, har lagat bilen själv hur många gånger som helst…
-Låt mig berätta något för dig Danne.

-En händig person lagar sin bil. -En ohändig köper en som man slipper laga. -Tex en ny Volvo, bilarnas Rolls Royce som farsan säger. -Händighet är någonting som är beundransvärt i fattiga kretsar. -Det är endast fattiglappar som lagar saker. -Tror du Stephen Hawkin lagade saker när dom gick sönder, eller Pol Pot? -Tänk på William Lyons, han grundade Jaguar och var med och tog fram xj-modellen tex. -En klassisk skitbil som är endast känd för två saker. -Ett, den var grymt snygg, och två, den var så jävla dåligt byggd att den knappt var funktionsduglig. Lite som Pol Pot faktiskt, snygg men usel. -Ingen minns männen som servade bilarna, som fick den att rulla, men alla minns grundaren William som formgav fanskapet. -Visionärer, det e såna vi behöver, folk med vilja. -Sedan så anställer man såna som tappat viljan för att få visionärens vilja igenom. Skulle sedan slutprodukten visa sig vara skit, så är det de viljelösa som får bära hundhuvudet. -Visionären är fri, för visionären går alltid fri. -Du är inne i ditt ekorrhjul, du drar vent åt andra. -Var finns visionen där? -Det enda du bryr dig om är att få din lön varje månad. -Du ger väl blanka fan i om barnen får bra luft eller inte? -Se på Ronnie där på stranden, han drar vent han med. -Det e ju för fan sorgligt.
-Du är ju själv isolerare Tomba.
-Ja, det är fan exakt lika sorgligt det, men vi har tappat glöden för så länge sedan, men dig kan man fortfarande rädda…

Innan jag hann prata klart så kommer mannen med stugnyckeln. Vi stod där i regnet mitt i natten och snackade björknamete som om det vore det mest normala fyra män kan göra. Det är konstigt vad lite tackelsnack kan göra åt fiskesuget, och helt plötsligt så satt alla vid älven och kastade ut i mörkret. Tre björknor senare var suget som bortblåst. Ronnie hade gjort upp eld och skulle sitta hela natten och meta, medans jag och Danne bestämde oss att gå in i stugan och sova…

Nästa morgon vaknade jag först av alla. Ronnie låg och snarkade i sängen brevid noterade jag. Det blev nog inget rekord igår heller hann jag tänka innan jag klev upp och började promenera mot köket. I sista sekund hann jag se spötoppen innan den hade träffat mitt öga. Ronnie hade på fyllan och villan lyft in hela skiten riggad och klar och ställt den på vardagsrumsgolvet. Jag tänkte inte mer på det och satte igång med att koka lite kaffevatten.
-Det står en rod-pod med tre spön här inne, hör jag Danne mumla.
-Skit i det, ska du ha kaffe?

Vid frukostbordet så hade vi ett litet björknamöte mellan sex ögon. Jag hade stekt fläsk som serverades i en hög på en tallrik. Extremt finskt. Till det hade vi kaffe. Hällekaka och sådant skit hade vi förbjudit när vi handlade. I kylskåpet hade vi alkohol, korv och finsk senap, bilnycklarna och inget annat. Tre byggstenar för en lyckad björknasatsning. -Maten får aldrig stjäla fokus från björknan Danne. -Om du vet att du endast kommer att dricka öl, och äta korv med senap så har du en sak mindre att fundera på när det väl smäller. Bilnycklar har man där för att det är en sådan osannolik plats att man alltid minns var man lagt dem. Ronnie såg sliten ut, -Jag ska nog ta det lugnt med ölen, säger han så alla hör… Jaja, vi får väl se.
-Hur gick det igår då? -Äsch, jag gjorde ett par kast, fick bottennapp på alla tre spöna o gav upp… Senare märkte vi att måsarna ätit upp all hans mäsk och bröd han hade med sig. Allt som allt en givande första natt.

-Såhär är det Danne, vi ska först meta i sex timmar eller så, sedan bryter vi av för lite lunch. -Sedan så metar vi sex-sju timmar till innan det är dags att basta. -Efter bastun metar vi mer om vi orkar. -Det är extremt viktigt med noggranna förberedelser inför ett lyckat fiske. Jag har ont i röven redan när jag tänker på hur mycket man ska sitta och meta sa jag.
-Hemorrojder, metarens bästa vän. -Det gillar tjejer, klämmer Ronnie ur sig, och alla tre skrattar vi, mest av trötthet.

Vi packar smärtsamt lätt, en hinkstol, feeders, krok, våg, håv och tumstock. Sedan en mäskbalja samt lite majs och mask. För att klara av den brännande hettan så tar vi med oss lite öl. Ronnie packar ner vatten. -Jag ska vara nykter, påstår han fortfarande. Sedan ger vi av oss.

Platsen har vi valt med största möjliga fingertoppskänsla. Det är den närmsta platsen vi kan tänka oss där tre män kan samköra utan att ligga på varandra. Underlaget är sand och det gör under för komforten. -Hurdan ska botten vara för björknan undrar Danne? -Bara det finns ett botten, det är det enda kriteriet. Vi sätter oss i rad med Danne placerad i mitten. Den perfekta platsen att se och lära.
-Vad ska man ha för feeder tycker du? -Spelar ingen roll…
-Mäsket då? -Spelar ingen roll…
-Innan du frågar något mer, det spelar ingen roll vilken lina du kör, eller vilken krok, eller vart du kastar… -Ingenting spelar någon roll, endast timmarna och koncentration. Jag får något mummel till svar… -Jag tänker inte ljuga för dig Danne, det här är inget finessfiske. -Det är ett stort lotteri. -Helt plötsligt så får du en stor fisk. -Min första björkna från älven vägde 925 gram, ren flax som allt mete. -Nja, allt är väl inte bara flax va? -Nej, vem som helst kan inte meta, men de som kan meta, de skiljs åt av endast flax och fritid. -Ta karpmete t.ex. jag är dubbelt så bra som du och Saku som fick två, och ni inga alls. -Nej, du hade tur. -Precis, det kunde lika gärna ha varit du som fått dom om du fattat att smörja dina boilies med vindagoo innan du kastade ut. -Inte fan skiljs vi metare åt genom något rankingsystem. -Bra vatten vid bra tidpunkt kontra mängd tid, det är den största orsaken. -Men som här, vi är alla lika inför gud, jag kan få den största, du kan få den största, vem vet, vem bryr sig. -Fan vad törstig man blir av att förklara allt för dig, ska vi ta en öl?
-Absolut.
-Ronnie, ska du ha en kall öl?
-Ja varför inte, klockan är efter tolv, då får man dricka öl. -Det gillar tjejerna…

En kvart senare går Ronnie tillbaka till stugan och hämtar en kasse öl. Förnekelse, det är den finaste form av smicker.

Solen är totalt hämningslös här. Vi ligger oskyddade och nästan nakna. Klädda i endast kalsonger nöter vi på. Ibland kommer någon jävel förbipasserande med sin skrytbåt, eller en sån där jävel med jetski och backslick. Danne kollar på dessa herrar, för det är endast män i trettioårsåldern som kör jetski. -Varför, är det enda han lyckas klämma ur sig. -Ja säg det? -Fan vad fula kalsonger du har säger han när jag släpper tillbaka ännu en björkna.
-Björknakalsonger, duger åt det vi gör. -Dessutom har jag ingen respekt för folk som metar björkna iklädd i endast Frank Dandykallingar och foppatofflor, säger jag o pekar med hela handen mot Daniel som ser ut att vara från en Juicy-Fruitreklam.
-Åtsittande kallingar framhäver det lilla man har.
-De jag har på mig lämnar lite åt fantasin.
-För lite, får jag till svar.
-Jag trodde inte att finnar använde kalsonger. -Det gör vi inte heller, men nu är vi illa tvungna när vi är bland människor. -I Finland metar man björkna nakna, om man metar. Fast mete är inte så stort där, åtminstone inte björknamete. Några få eldsjälar gör det, men där finns det viktigare saker att göra på sin semester.
-Som vad?
-Vi brukade umgås med familjen och såna saker. -Detta är ett bevis på att vi har hamnat på avsidor av den sociala koden. -Vi sitter här likt hönor på rad och spyr galla över folk som åker båt eller jetski. -Jag håller med dig i sak att jetski är rätt bögigt att vara intresserad av, men jag gillar aspekten av hjälplösheten när skiten skär ihop ute på en fjärd.
-Varför flyttar du inte till Finland frågar Danne?
-Finland behöver inte folk som mig, sura gamla gubbar som metar björkna och isolerar. -Dom har lagt ribban lite högre än så. -Vad skulle vi tillföra Finland Danne? -Tänk efter nu, inte ett jävla smack, dom klarar sig alldeles utmärkt utan oss… -Men Sverige behöver finnar, vem skulle annars isolera och dra vent, eller skrika på torget på fyllan.
-Sånt e svensken alldeles för fin att pyssla med.

Helt plötsligt får jag en bättre mört. Vi väger den till 780gram. En helt ok slumpfisk, alla kategorier. 41cm lång. -I Eskilstunaån hade en sån här vägt kilot. -Du ser, även här hade fetma varit till vår fördel. -Fetma, det gillar tjejerna… för att understryka hur fint det är med fetma så tar vi några gravidbilder på mig och min mage ute i älven. Resultatet blir alldeles magiskt. -Du har rätt säger Danne, det är faktiskt något vackert över fetma…

Några stora björknor ger inte dagsfisket. Några vimmor, en och annan id och en brax som blir ett samtalsämne. När jag pumpat in fisken så ropar jag till Danne att jag fått en mycket grov brax. Han skyndar sig till platsen och kollar in fisken. -Den är ju inte ens två kilo, säger han besviket. -Mitt pb ligger på 2300 gram, för mig är detta jävligt stort.
-Det finns inte så små braxar i Hossmo.
-Nej, men världen kretsar inte kring hossmoån. -Dit ska jag i sommar ropar ronnie. -Skit i hossmo, rota fram kameran. -Men Danne vägrar. -Jag får helt enkelt släppa tillbaka fisken utan att plåta den.
-Menar du på allvar att du aldrig fått en brax över 2300 gr? -Nej, aldrig ens sett en sån under mina 35 år som jag metat och fiskat.
-Du måste komma till Hossmo.
-Snart trycker jag upp kartan över Hossmo i arslet på dig om du inte slutar tjata. För att inte hamna i konflikt så hoppar vi över lunchen och bestämmer oss att köra ända in till solnedgången. Sedan värma bastun och avsluta natten med korvgrillning med tillhörande björknaorgie vid stugan. Kvällen ger oss ingenting förutom någon björkna kring sex hekto. Jag får någon mört på fem hekto. Säkert halvmetern lång tänker jag när jag ser på eländet. Björknorna är feta som få, men mörten har fått fel gener här. Långa o smala…

Vid stugan så vägrar Danne helt plötsligt att basta. -Vad nu då? -Jag tål inte sån vansinnesvärme. -Det är väl klart, du bastar ju aldrig. -Dessutom, du kan sitta längre ner om det tar emot, det ska vara en njutning, inte tortyr. -Och det ska komma från er, ni har ingen koll på var gränsen går, säger Danne surt. -Det är så ställen som Gulag tillkommit, på grund av er svenskar. -Jaså? -Ja, ni känner inte till era gränser. -Vi ska ha lite korrektions och arbetsläger här, sen så blir man maktgalen när man får smak på det hela, och det hela slutar i tårar. -En finne är inte neutral, starka åsikter ska man ha, men dom får inte bli för starka. -Är man principfast så tar lusten aldrig över. -Det är folk utan ryggrad som blir diktatorer. -Om man aldrig haft någonting så vill man endast ha mer. -Därför ska man inte välja in fattiglappar i riksdagen. -En sosse kan du muta med en knippe morötter, det är inte bra. -Tänk om Ingvar Kamprad suttit där. -Hur mutar man en sån människa? -Men det tänker ni inte på här. -Ni finner det romantiskt att mannen från gatan lyckas. -En svetsare som statsminister, vem som helst fattar att man där spelar på hans rötter till den vanliga medborgaren. -Prova att få in en plattsättare eller en snickare som president i Finland. -Skulle aldrig gå. -Alla vet att folk i byggsvängen är inte att lita på. -Man måste alltid hitta den bästa människan till uppgiften. -Någon som är bättre än både du och jag. -Men så får du inte säga i Sverige, för då är du trångsynt. -Klart Stefan ska få leda landet, han har ju svetsat. -Om han är en sån jävel på svetsa så varför jobbar han inte på Asea? -Här ska svetsaren leda landet, och statsvetaren svetsa. -Inte undra på att det går åt helvete.

Jag o ronnie bastar i lagom värme och solidaritet medans Danne metar ännu mer björkna. -Det är synd, jag som tyckte att vi som jobbat på honom nästan en hel vecka kunde få se lite resultat. -Det kommer, grabben är ung säger Ronnie och öppnar en öl. -När man tänker efter, vad visste man själv i den åldern? -Undrar hur gammal han är? Vi enas att han är antingen en något halvsliten 30-åring eller en halvfräsch 25-taggare. -Kör man Saab, då har man ändå gjort ett aktivt val, så då måste man vara minst 30 menar jag… Vi får aldrig något svar på gåtan, då vi efter en iskall dusch beslutar oss att joina mannen utan ålder nere vid älven och börja grilla korv. Riktig korv, finsk korv. Utan bröd, med finsk senap. Danne njuter, han börjar få känsla för kvalité och livets goda.

-Hur isolerar man ett irisspjäll utan att få en besiktningsanmärkning blir samtalsämnet vid maten. Det råder rätt hätska åsikter om ämnet. -Det här känns vuxet säger jag. -Tre björknametare som bråkar om hur irisspjäll ska isoleras. -Det e viktiga frågor detta, insisterar både Ronnie och Danne. Men hur vi än vänder på våra påståenden så kommer vi ingenvart, så vi enas om att vara oense. Imorgon är en stor dag, vi ska meta andra sidan av älven. -Är fisket bättre där frågar Danne? -Det behöver vi inte bry oss om, björkna finns överallt. -Men solen ligger på den här stranden hela dan. -Det är viktigare. -Och bolaget o pizzerian ligger på andra sidan. Livets goda.

Jag o Danne metar en stund till medans Ronnie återigen riggar sin rod-pod. -Klockan tre ska jag kasta i dem. -Varför just tre på natten, är det någon magisk tid? -Jag vet i fan, har så ont i ryggen, ska lägga mig på bordet en stund och sträcka ut innan jag börjar. -Där ser du, viskar jag till Danne. -Principer, extremt finskt. Vi säger godnatt till Ronnie och lägger oss i stugvärmen.

Nästa morgon ligger rodpodden bakom bastun. Jag frågar Ronnie vid frukost ifall det blev någe fisk? -Jag vaknade på bordet för några timmar sen, antar att jag däckade när jag sträckte på ryggen. Bar skiten bakom bastun och la mig i sängen istället. Jag sitter och funderar på hur det sett ut för båtfolket när dom seglat förbi och en skäggig finsk man ligger på bordet och snarkar med en rodpod med tre spön bredvid sig. En svår bild att ta in direkt på morgonen.
-Idag ska både jag o Ronnie vara nyktra.
-Danne tänkte ta några öl för att fira in den sista kvällen på rätt sida av landet. Han hade dessutom lovat att basta med oss. hans plötsliga optimism får mig att bli genuint glad.

En stund senare kör Danne oss först till systembolaget, sedan till pizzerian. Vi äter och snackar om allt möjligt förutom fiske. Sedan kör vi till ett gammalt favoritställe. Där märker vi att bilen har fått punktering. Då fisket är skitdåligt i den hårda strömmen så åker vi via Preems vatten och luftstation tillbaks till vår lyxstrand på andra sidan av älven. Danne kör, vi dricker på var sin öl i solskenet och lyssnar på kreator. Allt som allt en trevlig resa…

När vi återigen sitter på vår strand så frågar jag Danne vad meningen är med livet? -Det här känns väl bra, sitta i kallingarna och meta björkna vid Dalälven med några kompisar? -Du har inga andra målsättningar, undrar jag? Vi snackar en stund om livet innan jag kommer in på Japanen Tsutomu Yamaguchi.
-Vem undrar Danne?

-Tsutomu var en affärsman som råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. -Den sjätte augusti 1945 hade han rest till Hiroshima för lite business när den första atombomben föll. -Som så ofta när man hamnar mitt i ett atomkrig så är det vanligt att man skadar sig. -Så även Tsotomu. -Men inte värre än att han kunde ta tåget hem till Nagasaki ett par dagar senare. -Där skulle han få vård för sina skador. -Men väl framme så small det igen. -Nästa atombomb släpptes och small med sån jävla kraft att både sjukhuset och hans bandage blåste av. -Men han överlevde igen, utan några jättemen.
-Helt otroligt.
-Javisst fan är det otroligt, men vet du vad som är det mest otroliga i historien?
-Nä…
-Att tåget gick två dagar efter att man släppt en atombomb som blåste bort hela staden. -Det e Japan det. -Efter Finland, en av de finaste och mest effektiva platserna på vår jord.
-Vad har jag för nytta av denna information, undrade Danne?
-Att det är viktigt att vara punktlig och observant. -Både i Japan och Finland så är det en hederssak.
-Nu fattar jag inte?
-Ja, hade tåget varit försenat så hade Tsotomu aldrig upplevt det fina som hände.
-Du är sjuk…

-Jag är inte sjuk, jag ska förklara. -När man metar som i trans så händer någonting med hjärnan. -Bit för bit så isolerar du dig bort från allt som just då inte betyder någonting. -Omgivning, ljud, lukter, obehag. -Det är bara du och ditt spö. -Du matar på, fiskar som en gud, är ett med björknan. -Allt går som på räls. -Men även fast du inte skulle fånga något av storlek så är du nöjd med det du uträttat, för du har metat bra, eller hur?
-Ja.
-Ponera nu att du metat dassigt som fan. -Glott på mobilen och bränt hugg här och där. -Kanske lyssnat på musik samtidigt som du snackat med polaren. -Men ändå i slutändan fått exakt samma resultat. -Vilket fiske skulle du föredra?
-Det förstnämnda.
-Precis. -Alla väljer det förstnämnda. -det handlar då inte längre om resultatet, utan för att visa utåt och för dig själv att du gör det bra. -Du är ett med dina jävla spön, meteguru, specimenkung. -Jag skulle välja det sistnämnda. -Surra med polaren, lyssna på Dissection och ta en öl eller två. -Alltså, njuta av livet och ändå nå exakt samma mål. -Livets målsättning är inte själva målet, utan resan dit. -Har du kul på resan så är målet nästan oviktigt. -Men målet behövs, utan mål, ingen resa. -Förstår du?
-Jag tror det.
-Min målsättning är att dra en drömbrax från Eskilstunaån en sommardag i parken, omgiven av musik och vänner. -Inte att åka till hossmo. För där har målet inte samma resa. -Förstå mig rätt, jag fångar gärna stor fisk, men inte så länge jag inte har kul. -Detta är kul, slumpfiske deluxe på halvfyllan. -Just nu vore det läge för en björkna på 1400 gram att smaska i sig dina majs. -Då skulle jag bli glad. -Helst då vi inte ens ser nappet. -Bara att veva in och skriva in sig i historieböckerna. -Precis som Tsotomu. -Ofrivilligt, men ack så välförtjänt. -Det är inte det du gör just nu som räknas, det är timmarna som du lagt innan som gör att du just nu förtjänar din fisk. -Allt annat är endast skitsnack.

Efter denna utläggning så satte vi oss på våra stolar och metade igen. Jag körde lite musik och drack en öl. Danne feströkte och drack öl han med. Under en kort stund var vi nästan nöjda med att endast existera. Blott en och annan björkna som störde lugnet med våldsamma hugg på feederspöna som kastats ut med den finaste måfå man kan tänka sig. -Det här är välförtjänta firrar varenda en, skrek jag till grabben. Inte ens två barnfamiljer med en pappa som hade dalarnas största kulmage kunde få mig på dåligt humör. -Han är nära finsk nirvana, viskade jag till Danne. Vi såg på mannen som tryckte i sig mat medans han vadade ut i vattnet. -Han vet vad livet kan erbjuda dig.
-En stroke, undrade Danne?
-Nej, det vackraste en man kan få. -Åderbrock. Har du aldrig haft åderbrock så har du inte levt. -Det gillar kvinnor, kulmage och åderbrock. Sedan så skrattade vi. Daniel för att han visste att det inte var sant, och jag för att jag visste att det var sant.

På kvällen bastade jag och Danne. Ronnie orkade inte ens släpa ner sin rod-pod utan somnade på studs. -Du börjar lära dig om livet sa jag till honom. -Några resor till, så blir du också en man. -Vet du varför man bastar och tar viktiga beslut i bastun i Finland? -Nej. För att nakna är vi alla lika inför gud. -Du kan inte gömma dig bakom en kostym, eller flasha med en dyr bil. -Här klär vi av oss, tar en öl och njuter lite när hettan slickar din rygg. -En man med orena avsikter blir inte långvarig i sån miljö. -Snackar nån för mycket så kastar man på lite vatten och täpper truten på den jäveln. -Om allt känns bra så njuter man bara, då behöver man inte snacka så in i helvete, bara finnas till. -Vet du hur man skiljer på två svenska män i en mörk bastu i ett badhus? -Nej. -Med en kofot. -Och så får det aldrig bli, detta är en helig plats, inte ett lusthus för sjuka fantasier.

Nästa morgon var Daniel borta. Han tog sin Saab och bilade ner 60 mil till sitt Skåne. -Stackars jävel tänkte jag. -Om han ändå kunde bo här så skulle hans liv ha en mening…

/Tomba

Dela gärna så fler får läsa artikeln