Tombas Krönika Juli 2022

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas Krönika Juli 2022 och denna gången får du som läsare följa med Tomba med vänner på en norrlandsresa.
Detta är del ett av två.

Tombas Krönika Juli 2022

Norrland. En spillra av landet så som det var för 50 år sen, eller ett paradis för den som vara sig själv? De lärda tvistar om frågan, men frågar du Baronen så är svaret givet. Detta är paradiset. Jag och Roosen är mer tveksamma. Det liknar mer ett tjackmeck i en lägenhetshall med tusen påbörjade projekt som tog slut när rusets underbara låga slocknade. I exakt samma sekund så försvann inspirationen, pengarna och med dem glädjen. Sedan så får man anpassa sig till röran och försöka minnas vad fan det var man försökte åstadkomma med allt? Det man har kvar är gammalt, sekundärt, bortglömt, ja rent av oönskat. Men på något märkligt sätt helt underbart.

DAG 1 ÅSELE:

Roos packar bilen

Roosen svänger in på min gård. Han är glad, men trött, Det han inte vet är att sju dagar senare kommer han fortfarande vara trött, men inte det minsta glad. Någon finne sa en gång att en semester med frun är dubbelt så dyr men endast hälften så rolig. Lite så känner man alltid inför en Norrlandstripp. Man åker knappast upp för naturen, för den är rent av fruktansvärd och inte det minsta välkomnande. Nästan som att man tagit bort de flesta djur och trädslag och ersatt dem med vassa stenar. Inte åker man dit för fisket heller, för det suger oftast. Man åker dit för att kunna uppleva och uppskatta det man har eller inte har.

Innan resan så kastade vi en blick på kartan och bestämde oss för Åsele som start och träffpunkt. Inte för att vi egentligen ville dit eller visste någonting om staden som är mest känd för att folk tror att det var där Åmselemorden inträffade. Baronen som bor i obygden utanför Vindeln skulle möta oss där kvällen efter. Sedan skulle vi följa Vindelälven ner till hans husdörr och fiska riktigt grov harr och öring.

Resan gick riktigt fint fram till Sundsvall, men som alltid när man kör förbi Timrå så börjar oron göra sig påmind. -Detta är Sveriges mest ångestfyllda stad, säger jag till Roosen. -Här har det nog aldrig hänt något positivt. Han ser ut genom rutan i tystnad och säger sedan. -Fy fan.. Jag kan endast instämma. Tråkiga färglösa höghus som inte vet om dom vill tillhöra södra Sverige eller Norrland och hamnar därför mitt i ett ingenmansland. Nästa anhalt vi passerar är stället som är känt för att det är där man står på en stålram och rycker lax för stora pengar. -Fy fan, säger -Roosen. Jag instämmer.

Med milen så lämnas en stor del av den Sverige vi känner bakom oss. Mc Donalds ersätts allt oftare med nedlagda skolor och butiker som nu endast påminner oss om en bygd som en gång varit så full av liv och hopp. Men den lyckan har runnit som sand mellan fingrarna och ersatts av någonting annat. Gamla bilvrak, tomma hus och lador som är så sneda att dom inte vet vilket håll dom ska rasa ihop så att dom står kvar mot alla odds. Först när vi når Sollefteå så ljusnar det en aning. Staden ser välmående ut, så vi bestämmer oss för att tanka. Var nästa mack som inte är nedlagd finns har vi ingen aning om? Någonstans här kommer vi på att vi inte har bokat en stuga, så Roosen får uppgiften att ringa runt och undersöka saken. Vi tar den första bästa, för så gör vi alltid. Stugan ska enligt informationen den tyska kvinnan i andra änden av linjen ger honom ligga vid stranden av en krök i Ångermanälven. 500kr natten för upp till fyra man låter som ett dunderpris, så vi tar stugan på stående fot.

Men lyckan blir kortvarig. Vi möts av bilar i höjd med Näsåker som blinkar med helljusen. Razzia, är vår första tanke, och att vi skulle kunna ta oss igenom dem med registreringsskyltar gjorda av gult wellpapp borde vara en omöjlighet i dessa breddgrader. Jag blev av med dom under ett karpmete för någon vecka sedan, sånt händer här i trakterna. Folk snor skyltar. De gula är förvisso hämtade från snuten själv, men en vit firmabil med gula pappskyltar i obygden kan endast uppfattas som en sak här uppe. Polska inbrottstjuvar på turné.

Efter en kilometer så ser vi anledningen. En fet krock mellan två bilar, skadade människor i diket och total kaos med räddningstjänst och halva bygden på plats. En razzia hade varit långt bättre. Vi tystnar betänkligt.

Tombas Krönika Juli 2022

Vid stugan så känner vi att vi prickat en jackpot. Stugan är i det närmaste enorm och ligger mycket riktigt vid vattnet. Ser ut att vara minst 8 rum med kök, altan och hela allt. Men koden till dörren funkar inte hur mycket vi än kämpar. Så Roosen ringer upp tysken och sedan så fattar vi att vi står vid fel hus. Vårat är på ett rum inklusive kök med sovloft dit endast en bergsklättrare kan ta sig. Men vi är nöjda för det. Efter lite efterforskningar så hittar vi även en båt som tysken absolut inte vill låna oss. Hon säger att den är låst. Vi tolkade att här uppe betyder låst att man har knutit fast i en tall. När hon inser att hon inte kan lura oss med det så säger hon att den minsann saknar plugg. Det är nog det hon avsåg med att den var låst går det upp för oss efteråt.. Men det löser vi med en bit från tallen och några varv eltejp och åker ut med våra wagglerflöten. Egentligen så kostade båten hundra kronor dagen att hyra, men då den är både låst och förtöjd så fick vi den gratis efter ett samtal på 25min. -Det var fan vad hon pratade, säger Roosen. -Jag trodde att dom var tystlåtna här.

-Undrar vad sjön innehåller? -Grov öring, grov röding, harr, sik och ett betydande bestånd lake och id, svarar jag. -Va? -Ja, så står det i varenda broschyr, man byter bara namn på sjön. -Fy fan..

Roos med en braxen

Sjön visade sig att innehålla ett friskt bestånd av abborre i 50gr klassen, lite småmört samt en överraskande lapplandsbrax på 1500gr. En fisk som vi faktiskt blev riktigt nöjda över. En stund senare rodde vi till stugan för lite käk, några bira och efterlängtad sömn.

Vi klättrar upp på loftet och lägger oss i våra respektive sängar och släcker lampan. Men sömnen tar sig inte. -Du har varit här förr va? Undrar Roosen. -Ja, många gånger. Han är tyst en stund innan han frågar. -Vad e grejen med Norrland? Jag försöker förklara.

-När du åker till exempelvis Spanien så försöker du anpassa dig till deras kultur, deras natur och deras sätt att leva. -Hela din existens bygger på att för en kort stund tror dig vara någon annan än dig själv. -Men när vi människor från södra delarna av landet besöker Norrland så inser många till sin stora besvikelse att dom levt hela sitt liv som någon annan. -En människa som fört en desperat kamp att kunna smälta in. -Det kan röra sig om att visa en fasad utåt, med kläder, bilar jobb eller hus. -Men när såna människor besöker lapphelvetet så märker de att de glidit för långt ifrån sina rötter. -Man får ångest över vad man gått och blivit. -Helt plötsligt så för du en kamp att bli något du en gång varit. -Någon form av nolläge eller grundinställning. -Men även det känns falskt. -Då tappar man hela sin existens. -Det visar sig att men inte ens klarar av att bli sig själv, och det är farligt. -Hur då? -Jo, för att när det visar sig att du är rotlös så börjar man misströsta. -Vem är jag, var hör jag hemma? -Men alla kan väl inte flytta till Norrland heller, för då skulle man behöva öppna de övergivna mackarna och skolorna. -Folk skulle bygga hus, infrastruktur etc, och snart skulle Norrland vara Stockholm, men endast 80 mil norrut. -Och tänk på dessa stackars jävlar här, vad skulle dom gnälla på sen? -Hur menar du? -Ja, det är en del av deras natur att gnälla över saker dom inte ens vill ha. -Det är ingen som vill ha asfalterade vägar till skogssjön, botoxkliniker eller sjukhuset inom gångavstånd. -Då skulle de tappa livsglädjen. -Det är den ständiga kampen att inte ha någonting som är deras enskilt största tillgång. -De har vad vi saknar och behöver och vice versa. -Det finns ingen Norrlänning med självaktning som vill ha friska nagelband. -Då skulle dom avvisas från flocken. -Det är beteendet som försvårar utvecklingen. -Visst vill dom ha det vi har, men samtidigt så är den allmänna hållningen att man klarar sig utan en massa stockholmsskit. -Som krogen i Åsele. -Vad är det med den? -Våra krogar kan ha fullständiga rättigheter, men krogarna här har fullständiga skyldigheter. -Skyldigheten att finnas till för allas välmående. -Krogen är ingen affärsidé utan en tjänst man måste erbjuda. -Precis som Icabutiken eller bensinmacken. -Utan dem finns inte Åsele. -Det är inte frågan om vi ska ha en mack, utan vem som ska driva macken. -Vi är inte så jävla olika när det kommer till kritan. -Dom är avundsjuka på oss för att vi levt livet, och vi på dom för att dom inte behöver leva livet så som vi ser på det, utan bara finnas till utan storstadsproblemen. -Men dom vill klara sig själva utan hjälp från andra, och speciellt från en massa stockholmare. -Så har det fungerat i hundratals år. -Vi har hundra grannar men känner ingen av dem. -De har en granne men känner honom utan och innan. -Vad är bättre, det är en tolkningsfråga? -Vad man ska tycka om Norrland vet jag inte? -Det man lär sig när man snurrar här, är att vi båda spelar ett spel för varandra. -De förstärker deras svårigheter, och vi våra tillgångar. -Men i smyg så skulle vi nog båda vilja mötas någonstans i mitten…

DAG 2 ÅSELE:

Tombas Krönika Juli 2022

Vid frukosten så googlar vi frenetiskt efter fiskeplatser. Idén att åka upp utan att veta vart kändes för varje sekund som en allt sämre idé. Någon nisse vid namn Fiske-Lars verkade vara bygdens guru som kunde plocka en sexkilosöring bakom varje sten. Men vad visste han om feedermete efter mört och id? Förmodligen inte ett jävla skit. Så vi bestämde oss för att åka till turistbyrån för att bläddra i broschyrer och köpa fiskekort. Den hade givetvis stängt hela veckan och det enda man kunde köpa var ankmat för 20kr per portion. -Har du sett några ankor här? -Nej. -Vad fan ska dom ha ankmat till då? Älven strömmade med en sån frenesi att även om en anka skulle landa där så skulle den spolas till Timrå på en kvart. Så vi köpte varsitt fiskekort till älven över nätet, hoppade ankmaten och lämnade bygden.

ankmat

Här hade man ändå haft den goda smaken och byggt ut älven så vi specimenfiskare kunde hitta fina metplatser bakom turbinerna. Men ett besök vid kraftverket lärde oss två saker. 1, att där stod det redan två gubbar från Borås som skämde ut sig genom att spinnfiska öring. Samt 2, även om vi hade haft torskpirkarna med oss så skulle vi aldrig nått botten. Så vi åkte nedströms.

Tombas Krönika Juli 2022

Efter en bilfärd genom skogen så hittade vi en plats som såg ut som direkt ur handboken. Strömföringen var här endast det dubbla man har en dålig dag vid dalälven. Feedrarna studsade på botten och hamnade gud vet var? Vi hann dra några abborrar samt ännu en brax på 1500 gram innan helvetet brakade loss. Det regnade så jävla illa att vi inte visste om vi skulle klara oss. Så det fanns endast en sak att göra. Åka tillbaks till Åsele för att köpa pizza.

regnar

I centrum så regnade det om möjligt ännu mer. Vi sprang in och beställde var sin pizza och kände oss nöjda med våra val för fösta gången sedan vi lämnade Eskilstuna. Puben följde det Norrländska temat slaviskt med uppstoppade älghuvuden och andra djur som dött av blyförgiftning på väggarna, samt tavlor på lastbilar och människor. Främst lastbilar.

Tombas Krönika Juli 2022

Jag är inte helt säker om jag skulle vilja ha en bild på mig upphängd på en pubvägg i Eskilstuna, funderade jag. Är det en positiv sak att få den äran här? Jag kom inte fram till något bra svar, så jag frågade Roosen. -Jag veta fan, känns inte det där helt sjukt? -Jo. Men innan vi hunnit avhandla saken mer djuplodande så slog blixten ner i byns proppskåp och allt blev svart. Macken, snutstationen, pizzerian, ja allt… Gubbarna som satt och söp vid bordet bredvid verkade vana och lät inte mörkret besvära dem nämnvärt. Öl fanns fortfarande i kylskåpet och den behövde inte el för att fylla sitt syfte genom att sprida ljus och glädje denna gråa måndagmorgon.

pizzeria

Tydligen så var pizzaugnen så pass varm att det gick bra att baka även utan ström. Vi åt i mörker och blev allt mer sugna på öl. Livet här verkade inte bero på tillgång av el eller andra finesser. Efter en stund så återkom elen och ingenting hände förutom att det blev ljust och fläkten i taket åter började snurra. Tydligen så var det inte första gången detta hade hänt.

Det fick vi bekräftat en stund senare vid bolaget. En skylt komplett med systembolagets logga förklarade att butiken var stängd pga elavbrott. Så vi handlade på Coop medans dom kämpade att få igång kassasystemet allt medans kön utanför växte. Faktiskt den enda gången vi såg en kö med fler än fyra personer på hela resan. Efter Coop så hade även det problemet löst sig och vi handlade en stadig ranson gin, whiskey, lonkero samt öl för kvällen.

Efter lite googlande så hittade vi en sjö som skulle innehålla Grov öring, Grov Röding, Sik, Harr, och ett livskraftigt bestånd av Lake och id. Så vi åkte dit.

feedermete

Väl framme så visade sig informationen stämma, åtminstone biten med Öring. Det rullade och vakade fin öring framför fötterna på oss. Men så fort vi fått i grejorna så kom regnet och fiskarna försvann. Jag blev så urbota less på hela skiten att jag började spinnfiska. Men det hjälpte såklart inte. Någon timma senare ringer Baronen. Vi guidar honom till sjön som låg nånstans där ingen man någonsin förr befunnit sig. Han körde dit, och vandrade sedan i regnet till vindskyddet där vi låg och deppade. -Nu åker vi och super ner oss, sa vi i kör. -Men jag kom ju precis, ska vi inte fiska? -Nej.

korv och senap

I bilen så sitter vi mest tysta. Livet känns onödigt, fan, kanske var det en usel idé att åka hit och förstöra en semestervecka? Enda ljusglimten var att det var min tur att dricka denna dag. Veta fan om jag klarat dagen utan öl? Till slut säger Roosen. -Det var värst vad Baronen var lättövertalad. -Ja, det var inte svårt alls. Tänk om man kunde få brudar lika lätt. Locka med alkohol o senap.

grabbarna sitter i stugan

Efter lite korv, ett gäng gin and tonics samt snapsar druckna ur äggkoppar så började livet sakta vinna över oss. Kortleken åkte fram och snart så var resans första parti Bismarc ett faktum. Efter det tredje partiet så kom jag på att jag hade ju medaljerna för vinsten i svenskan med mig till grabbarna. De delades ut under rituella former mitt i karatefyllan. Norrland hade börjat koppla greppet på oss. Och det skulle inte bli bättre skulle det visa sig…

Tombas Krönika Juli 2022

DAG 3 NÅT JÄVLA SELE:

mäskbalja vid ån

Morgonen var jävligt tung. Maskarna hade rymt i bilen. Min låda innehållande 4 kilo mask tog halva transportytan var ändå inte tillräcklig för dom satans krypen. Sedan så skulle huset städas och inte hade vi en aning om vart vi skulle åka heller? Vi bestämde att åka upp mot Vindelälven och under tiden få tag på en stuga.

Baronen som tillhör lokalbefolkningen fick uppdraget och en stund senare hade han hyrt en skola för oss för 100kr per natt och person. Nästan för billigt tyckte vi. -Det måste finnas en hake…

Men först åkte vi till Storuman, förövrigt enda orten som inte har ordet ”sele” i sig den närmaste veckan. Baronen vill besöka fiskeaffären, men väl där så kommer han inte ihåg vad han behövde. Så vi åker tomhänta till Bolaget och fyller på med Gin, whiskey, öl och Lonkero. Detta kan vara sista chansen och då gäller det att vara förberedd för det värsta. Det sa farbror alltid när han åkte till fjällen. Vädret kan slå om på sekunder här sägs det. Lite lustigt är det då allt annat verkar ta en evighet. Grabbarna passade även på att besöka byns berömda snusrum. Den hade tydligen Björn Ferry invigt under pompa och ståt berättade ryktet på stan.

snusrum

Vid stugan möts vi av Ulf. En man som var rak i ryggen som en norrlandsfura. Hela gubben andades friluftsliv och sunda val i livet. Klädd för dagen, och förmodligen alla dagar, i Norrlands nationaldräkt. Keps, militärbyxor och grå vindjacka. Han måttar oss med blicken när vi presenterar oss vid grusparkeringen. Ulf har en grå mustasch som sitter som ett kritsträck i det strama getansiktet. -Välkomna säger han efter en stunds obekväm tystnad. -Följ med mig, kommenderar han och trampar upp för trapporna som en besatt. Han vrider om nyckeln i dörren och går in. Vi klampar efter med viss oro. Jag minns inte när jag senast sett en man med samma pondus. Ulf visar oss hela härligheten metodiskt. Skolan var inte stängd för sommaren som vi trodde, utan stängd för gott sedan 30 år. På fredag skulle vi behöva vara borta, för då skulle dom ha begravningsfest i byggnaden, annars kunde vi lika gärna känna oss som hemma. I stora salen hade man dukat upp, där skulle vi inte hålla oss säger han och måttar med långfingret mot Baronen. Vattenpumpen skulle stängas av när vi inte befann oss i huset, och duschade vi så skulle vi skrapa efter oss. Det skulle vara svårt att känna sig som hemma här, antog jag kanske något smalspårigt. Byggnaden var fantastiskt kuslig. Varje rum ekade som i vilken skräckfilm som helst och väggarna var klädda med upphängda visdomsord med kristna undertoner. Ulf kollade på planscherna, och sedan på oss, för att sedan åter blicka på planscherna. Budskapet var tydligt, i denna hus hade djävulen alkohol ingen plats.

Tombas Krönika Juli 2022

Jag såg på tavlorna och kunde inte för allt smör i Småland förstå varför någon skulle välja att halsa 22cl brännvin inför en löpartävling eller innan en dag på kontoret framför skrivmaskinen? Nog så har livet i Norrland varit annorlunda förr och spriten har i denna byggnad ansetts som satan själv. Jag började få såna obehagliga kristna vibbar över Ulf och bestämde mig att stå på god fot bredvid hans sida medans han var här.

Ulf beskrev fisket. Det finns inga stora harrar och speciellt öringarna var nästan utdöda. Hade man tur så kunde man fånga en av älvens ytterst sällsynta pärlor. Vi ville helst ha en fet id, men nu när ordet harr nämndes så kunde vi faktiskt tänka oss att ge den vackra och stridbara fisken en chans. Dessutom så såg inte Ulf ut som en man man skulle vilja göra upprörd med en massa id-snack. Han gav ett trettiotal tips på fiskeställen varav alla glömdes bort direkt. -Åker ni upp till Blattnicksele så finns det en fors där, sen vidare till översele och därifrån till undersele som rinner ut till Jokksele via Rimsele och vidare till Myrsele efter att ha passerat Gaggsele och Lilla Hundsele. Först efter att han lämnat oss så vågade vi bära in kortlek och alkohol och bestämde oss för att fiska platsen som låg precis andra sidan sidan vägen. Tydligen kunde vi parkera vid bonden, det hade Uffe sett till. Vi anade att bonden inte hade så mycket att säga till när Ulf kom på besök. Jag bestämde mig att bli som Ulf när jag blev stor.

Vi valde givetvis fel bonde och parkerade mitt på hans gård och knallade ner till älven. De kollade snett på oss, men hann inte skjuta innan vi smitit genom buskarna. Ännu lite mer positiv reklam för Stockholmare komplett med gula pappskyltar.

Tomba med en harr

Forsen som vi möttes av var ett mindre inferno och Ulfs smultronställe. Här hade han säkert badat varje dag sedan 50-talet. Dock så hade dom inte haft den goda smaken att bygga ut älven som fick rinna fritt. Baronen berättade om ett fenomen att gubbarna i trakterna utvecklar en röv likt en tempurkudde, även kallad för norrlandsröv. Den formas efter underlaget. Ulf hade säkerligen en sådan, men min röv är mer delikat krävde någon form av komfort. En avkrokningsmatta fick duga. Jag misstänkte helt korrekt att detta skulle vara det enda syftet den skulle komma att fylla under denna resa.

Första harren kom nästan direkt. Kastet efter kom den första öringen. En av älvens ack så sällsynta fiskar. Båda släpptes tebax under närmast ceremoniella riter. Det fotograferades och dracks Gin och Jaloviina som om det inte fanns en morgondag. En stund senare fick Baronen en öring och lyckan var total. Var fan var Ulf när han som mest behövdes? Detta skulle gjort gubbjäveln glad ända ner i benmärgen.

Baronen med en öring

Efter ca 60 harrar och tiotalet öringar den första timmen så bytte jag helt hållning angående Uffe. Gubben måste antingen vara usel på fiske, eller en mytoman utan dess like. Ägde han ens skolan eller hade han passat på och hyrt ut grannens skola medans dom var i Västerås på semester? Fast han hade träffat bullseye med harrarnas storlek. Nog fan var dom allt små. Vissa så små att dom var nästan omöjliga att artbestämma.

Tombas Krönika Juli 2022

Någon id såg vi inte skymten av. Endast harr och öring i såna mängder att det inte kändes kul. Så vi bestämde oss för att åka till en annan av Uffes heta ställen.

Roos och baronen klättrar ned för en brant

Där var det brant som helvete. Och dessutom såg stället ut som att någon id hade inte funnits där sedan flottningen tog slut. Grabbarna ville promenera och kika bakom kröken. En formidabel vandring genom skogen med sina knott och mygg på säkert närmare 300m. Jag tokvägrade, jag kom inte hit för att promenera. Vandring har jag aldrig fattat, det verkar suspekt. Ulf hade säkert också vägrat. Hade älven varit utbyggd som en helt vanlig bra älv så hade man bara kunnat parkera vid kraftbolagets gruspakering och knalla ner 10m till vattnet. Jag tog platsen han tipsat om, som förövrigt såg ut som skit och fick harr på varje kast och ett gäng av mytomanuffes öringar. En stund senare bestämde vi oss för att åka till stugan för bismarc samt kröka ner oss och smida en vettigare plan för morgondagen.

Roos med en harr

På bordet så stod det två gästböcker. Baronen slog upp en sida och läste.

”Mygg och knott, kallt och vått. Och där tog inspirationen slut”. Nästa skrift hade endast en rad. ”instämmer med föregående talare”. Jävla Uffe…

Det skulle krävas ett mirakel att vända på detta. Men vi gjorde vårat yttersta. Vi lyssnade på Jamppa Tuominen och spelade kort till småtimmarna. Sedan så däckade vi i våra sängar. 3-0 till Norrland.

FORTSÄTTNING FÖLJER…

Tombas Krönika Juli 2022

TOMBA:

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *