Tombas Krönika Maj 2021

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas Krönika Maj 2021 är här och du får fortsätta följa med på resan till Dalälven. Nu blir det lördag och söndag.

Vill du läsa del ett av resan har du den här i Tombas krönika april 2021

Tombas Krönika Maj 2021 handlar om Vimmor

DALÄLVEN LÖRDAG MORGON:

Folk säger att ingen morgon är den andre lik. Jag är nästan benägen att hålla med, men endast nästan. Denna lördagsmorgon var skrämmande lik den vi upplevde dagen innan. Dvs, jag vaknar och inser att vi försovit oss och sedan så är kalabaliken igång. En vana det med…

Baronen vet inte vad han ska ta sig till, det ser ut som att golvet är brännhett när han steppar med små korta ryck likt en höna utan huvud. Först några meter till höger, sedan tvärstopp för att göra en rusning till utgångsplatsen. Han ser ut som en knarkare som förlagt morgontjacket. -Fan, fan, fan… Säger han medans han försöker att leta fram sina kläder.

-Ta det lugnt, försöker jag säga till honom, men misslyckas fatalt med min mission. -Lugnt? -Hur i helvete kan vi ta det lugnt när vi återigen är flera timmar sena? -Vi är inte sena till till någonting Baronen, tänk på Finland. -Finland? -Ja, i Finland säger man att man är försenad först när man kommit fram. -Kommer du aldrig så är du i bästa fall utebliven, men aldrig försenad. -Förresten, använder du strumpbyxor? -Vad menar du nu Tomba? -Ja, du har ju strumpbyxor på dig, säger jag och pekar på honom. -Det kallas för långkalsonger, inte strumpbyxor. -Nej, det där är strumpbyxor. -Vad kallar du dina långkallingar då? -Jag äger inga, för jag fryser aldrig, speciellt inte i maj. -Du fryser aldrig? -Nej, just det, för det är endast psykiskt det där med att frysa. -Jaså? -Ja, jag har sett ljuset, insett att jag kan klara mig utan att frysa, det känns väldigt onödigt att stå och frysa. -Berätta. -Det är som en bakvänd orgasm, exakt samma sak. -Vad i helvete babblar du om? -Att man alltid ska behöva förklara allt för dig…

-Ni svenskar är bra lustiga, för när ni träffar en vacker kvinna och har lite vuxenumgänge så har jag hört att ni tänker på en massa konstiga saker för att inte nå klimax ”för tidigt”. -Ok?. -Ja, medans vi upplysta låter kroppen själv att bestämma det som kroppen styr över. -Vissa saker är endast för kroppen, och det kan inte sinnet bestämma över. -Basala funktioner som hunger, pissnödighet, trötthet eller att nå klimax. -Dessa saker får du inte låta sinnet styra över. -Du kan inte tänka bort hunger, eller det faktum att du snart pissar ner dig. -Och sedan så finns det saker som är för sinnet, som att se på vackra omgivningar, läsa en god bok eller att lyssna på bra musik. -Det är ingen basal funktion som din kropp behöver för att överleva, bara en kvist basilika på anrättningen som kallas för livet.

-Så det ni gör är att när ni träffar en fin kvinna, eller man att ha en kärleksstund med. Ni börjar direkt att utmana kroppen och fokuserar egoistiskt endast er själva. -Ni tänker på Bengt Öste och Arne Weise eller spelskulder för att inte få utlösning. -Ja, det är ju rätt vanligt. -Jag ser och lyssnar på kvinnan och låter kroppen att bestämma när det är dags för honom att få sin belöning. -Sedan så belönar man våra kroppar en gång till efter en stund, eller om sinnet är starkt direkt efter. -Skillnaden här är att vi får två härliga belöningar tillsammans, och du endast en medans du tänker på Bengt Öste, och kvinnan ingen alls.

-Och vad i helvete har detta att göra med att frysa?

-Ja, men om du klär upp dig i strumpbyxor… -Det heter långkalsonger! -Ok, långkalsonger. -Ja men då har du klätt upp dig för att du just ska frysa. -Precis som att man tar med sig ett fiskespö om man räknar med att fiska. -Det är väl inte riktigt samma sak? -Inte för dig, men för mig som hittat nirvana så är det så. -Sinnet och kroppen i fullständig harmoni.

Michael "Baronen" Zentio

Den unge Roosen låg vaken och lyssnade på oss. Jag satte mig bredvid honom i sängen och började prata. -Jag är ledsen att du ska behöva höra oss vuxna bråka, ibland så blir det såhär. -Men idag ska vi meta mört o björkna, och då kan inte ens farbrorn i strumpbyxor förstöra vår dag…

Efter att stämningen återgick till det normala så åt vi frukost och la upp en plan för dagen. Vi skulle först meta efter mört med eventuella inslag av björkna på ett nytt ställe. Givetvis en stor uppryckning från gårdagen på alla fronter. Baronen som inte är van med såna lyxfiskar ställde sig lite frågande över taktiken. Det enda jag kunde säga var att försöka njuta av varje sekund, för vem vet, kanske skulle han aldrig få uppleva någonting liknande igen. Kvällen skulle vi dock lämna öppen. Jag hade mina misstankar att Roosen i smyg var kåt på dom där vimmorna. Baronens populistiska tankar hade sakta börjat förpesta Roosens tankar. Om jag inte gjorde något snart så skulle pojken kunna vara förlorad. Klä sig i strumpbyxor och börja fiska med centerpin.. Det gällde att bjuda på en upplevelse av rang för att vinna över honom på min sida.

Eftersom vi redan var sena så hade vi ingen panik att få grejorna i ordning. Mäsket blandades efter alla konstens regler och Baronen letade fram sin allra finaste björknahåv och smekte nätet mellan fingertopparna medans han stönade lågt. -Du är helt jävla teknikskadad Baronen. -Va, är jag? -Ja, det är du.

Tombas Krönika Maj 2021 - Grabbarna snackar fiske...

Efter en stund så parkerar vid Gävleborgs hetaste björkna och mörtswim. Grejorna lastas ur bilen och med raska steg så börjar vi promenera den slingriga vägen mot ån. När vi passerat en tvär böj på stigen så möts vi av en man som sitter på en sten och gömmer ansiktet i sina händer. Vi stannar upp och ser på människan en stund innan jag försiktigt frågar honom. -Är du ok? Mannen som inte noterat vår ankomst rycker till och ser på oss med förvåning blandat med förskräckelse innan han harklar fram sitt svar. -Nej, jag är nog inte helt ok. I ett infall av medmänsklighet så förvånar jag mig själv genom att säga. -Vi är här ifall du behöver prata… Mannen ser på oss och säger sedan. -Ok, lika bra att jag berättar…

-Jag åkte som vanligt till jobbet vid halv tio, en helt vanlig lördagmorgon, som vilken annan som helst. -Jag jobbar på Stadium i Gävle förstår ni. -Hursomhelst, jag kommer bara en kilometer innan bilen helt plötsligt tvärdör. -Provar allt, men ingenting hjälper. -Inte en lampa lyser, allt är heldött. -Så jag bestämmer mig att gå hem och ta fruns bil så jag kommer iväg och kan öppna butiken, sedan kan jag åka tillbaks och lösa med bogsering. -Så jag promenerar hem i rask takt, öppnar dörren och kliver in. -Det är då jag hör ljuden från övervåningen. -Nog för att jag visste vad som pågick, men någonting inom mig sa att jag ville ändå gå upp och se spektaklet med egna ögon. -Så jag går upp och stannar bakom dörren och stålsätter mig en minut innan jag öppnar. -Där ligger min fru med vår kiropraktor Terje och gökar i vår säng.. -Aj, fan.. -Ja, det är det minsta man kan säga, vi har varit vad jag trodde lyckligt gifta i över tjugo år. -Hur fan kunde hon göra så mot mig? -Så i brist på annat så gick jag hit till ån för att samla tankarna…

Mannen såg på oss med rödgråtna ögon och frågade. -Vad fan ska jag göra nu?

Vi står där och ser på honom i tystnad i kanske tio sekunder, som förövrigt kändes som en evighet innan Baronen säger.

-Prova att byt generatorn, samma har hänt med min Volvo en gång…

Zentio med vet vad på kroken...

Vi sitter vid ån i komplett tystnad och metar Björkna. Men vi fångar endast mört. Jag ser på Baronen och säger. -Jag sa ju att du är teknikskadad.. -Generatorn, fy fan…

Roosen som sitter strax uppströms mig drar feta mörtar och en och annan mycket grov brax och stornjuter. -Det här e livet Tomba. -Ja visst fan är det livet, bara att kasta ut o vänta i tio sekunder innan spöet böjer sig till korken i ett massivt mörthugg. Till och med Baronen verkar ha glömt bort vimmorna och koncentrerar sig på det ädlaste av våra fiskar. Allt känns som på Strömsö. Men vi hinner inte njuta länge innan en båt med Westindekaler och sex spön prydligt uppställda vertikalt i spöhållare börjar närma sig. Bakom ratten sitter en man med en mycket liten penis, säkert i det närmaste genomskinlig. En man som garanterat varit hemma vid middagstid och nu vägrar inse att man kan visa lite respekt och svänga ut en aning. Nejdå, tjockisen kör, utan att röra en min, max en meter från land så han nästan kapar Roosens mäskbalja. I all panik så kommer jag av mig och missar möjligheten att sula en 35gr feeder i bakhuvudet på den korpulente mannen. -Vilken fitta, fräser Roosen.

Det tar en stund efter incidenten för grabbarna att komma i balans. Mäskplatsen är för en stund lika tom som hockeyhallen i Gävle under slutspelstider. -Lugna, dig, säger jag till Roosen. -Dom återkommer snart. Och mycket riktigt så är vi en stund senare inne i ett mörtextas som saknar motstycke. Baronen tappar en stor fisk och Roosen får en halvkilos som han beundrar med stora ögon. Men lyckan blir även denna gång kortvarig. För snart så dyker en ny båt upp. Denna gång med en ung kille med endast ett spö och utan Westindekaler. Han visar hänsyn och håller gott om avstånd. Jag blir så imponerad av grabben att jag känner ett starkt behov att få prata med människan. Jag vinkar och ropar stöttande ord. Pojken stänger då av motorn, låter båten driva en bit nedströms och släpper sedan ankaret rakt på Roosens mäskplats.

Vi snackar lite med grabben som börjar kasta lite spinnerbaits och tailbeten medans vi socialiserar med honom. Roosen suckar djupt och vevar upp grejorna. Det visar att grabben går på industrigymnasiet i Bollnäs av alla ställen. Vi beklagar å det djupaste men säger i samma andetag att livet är långt och att det är bättre att ångra det man gjort än att ångra det man inte gjort. -Se bara på honom, säger jag o pekar på Roosen. -Det var nära att han blev brandman. -Men det löste sig, nu jobbar han med vent. -Vent, sa grabben frågande. -Ja, han är som luftwaffe, styr luften till olika samlingslokaler. -När ingen märker vad han gjort, då har han gjort ett bra jobb. -Själv isolerar jag, världens viktigaste jobb. -Jobbade femton år inom industrin, blästrade, svarvade och satte ihop motorer, jävligt manliga grejer, men till ingen som helst nytta. -Sen har du Baronen, han jobbar som underskötare i Lindköping. -Det lät inte kul, sa grabben. -Nej, det är fan inte kul nånstans att byta blöjor o svabba av gamla människor, men det är ett viktigt jobb som måste göras. Då vaknade Baronen till liv och sa. -Om du ändå ska jobba så jobba med något som gör skillnad på riktigt, bli något som man inte klarar sig utan. -Lantmätare eller proktolog för att nämna två vitala yrken. -Proktolog? -Ja, för den dag du vaknar och märker att röven förbytts mot en blödande fontän, ja då betalar du vad som helst för att få träffa en proktolog. -En svarvare behöver man ju sällan, o svetsa kan man ju göra själv. -Men prova att lappa ihop din egen röv så ska du få se hur enkelt det är…

En tyst stund senare så lyfte den vettskrämda killen på ankaret och åkte sakta iväg, bort från den otäcka farbrorn på stranden. -Kom ihåg grabben, en man som kan lappa ihop en trasig röv behövs alltid, skrek han efter honom så det ekade i hela grannskapet. En tant som rastade hunden på andra sidan ån såg på Baronen och skakade på huvudet..

Kebab

Vi bestämde oss att bryta fisket för lunch innan någon ringde polisen efter Baronen. Ett besök på Casa Latrina hägrade…

Mycket riktigt så satt det en liten man bakom disken med röd pizzabagarhatt. Roosen stötte mot mig med armbågen och viskade. -Sa ju att han hade tomteluva på sig. Jag orkade inte ge mig in i någon debatt och lät saken att bero. Vi beställde varsin kebabtallrik, jag med endast vitsås, och grabbarna med ”blandad sås” som om det var något att skryta över.

Efter några minuter så anlände min mat. Jag tog fram en ketchupflaska ur fickan och sprutade på en rejäl laddning kärlek över härligheten. -Har du ketchup på kebaben, undrade dom storögt? -Klart som fan man har ketchup på kebab, det har man alltid i Finland. -Senap har man på strips, eller på räksalladen. -Har du egen flaska med dig? -Ja, för att om ketchupen är slut så är allt förstört, man måste gardera sig mot alla eventualiteter. När mannen i tomteluvan kom med grabbarnas mat så visade jag upp ketchupen och sa. -Privat flaska. Bagaren nickade mot mig, en universell kod som betyder, -du kan din mat.

Roosen var den som tog upp det. Jag kunde klart och tydligt se skammen i hans ögon. -Jag vill nog satsa på vimman ikväll.. Innerst inne blev jag besviken, skändad, kränkt. Men när man såg sanningen i vitögat så förstod man ju att en man som dricker cola-zero till en kebabtallrik med ”blandad sås” inte förstår bättre. -Jag vill gärna få en fin vimma, har ju kört ända från Växjö och sådär.. Jag mätte honom med blicken men sa ingenting. Baronen gav sig in i diskussionen. -Ja, men vi är ju inte vana med vimma, en mört kan man ju få lite varstans. Jag fattade ju att de snackat ihop sig och att de nu tröck in kniven i ryggen på mig..

-Jaja, vi kör väl till vimmastället sa jag och hoppade in i min bil. Grabbarna följde efter i Roosens Datsun.

Vimma

Väl framme så var platsen upptagen av tre personer. Jag såg paniken växa i grabbarnas ögon. Det fick bli en helt ny plats, vilket man kan med fördel välja. Vimman är ju som bekant en simmande pest som tyvärr finns nästan bakom varje sten i älven. Varför jag gav med mig för att försöka vet jag inte, men snart nog så satt vi på rad och metade vimma. Redan på första kastet krokade jag något groteskt stort och tungt som var extremt besvärligt att pumpa in i den starka strömmen. Roosen filmade febrilt och lät upphetsad. Som tur var så lossnade fisken efter några minuters kamp. Förmodligen en vimma i rekordformat.

Jag kände att detta inte var någonting alls för mig och bestämde mig för att åka ner till mörtstället för att få tillbaks livsglädjen. Grabbarna stannade kvar och hade redan börjat dricka öl.. Klassiskt vimmafiske, man kastar på måfå ut en 70gr sänke, helst uppströms, och sedan sitter där o dricker öl medans man väntar på det stora hugget. Detta kunde jag bara inte utsätta mig själv för, en man har väl sin stolthet…

Framme vid ån så var jag äntligen ensam med mina sunda tankar och mörtar. Nog för att jag gillar grabbarna, men dom är dåligt upplysta om vilka prioriteringar i livet som är viktiga. Ju längre resan till fiskevattnet är, desto viktigare är det att få valuta för pengarna. Man åker tydligen inte 120 mil för att meta efter björkna, men har inga som helst problem att göra samma uppoffring för att sitta och meta på måfå efter älvens vimmor. En skitfisk dessutom, endast snäppet högre än havsöring. I sommar ska jag åka till Roosen o meta björkna, endast för att visa den jäveln att det finns viktigare saker i livet än fiske, något som kallas för vänskap tex. Baronen är förlorad sedan länge, det är en sån man som kunde åka till Belgien för att gå på en kullager-utställning, men skulle inte offra fem minuter för att uppleva det riktiga livet vid älven.

Jag clipsade linan efter att ha hittat ett avstånd som jag tyckte kändes rätt. En fläck i ån där strömmen lugnade ner sig en aning och där det blev kanske metern djupare än genomsnittet. Rätt proffsigt, hann jag tänka innan kvällens första spöböj kom som på beställning. En mört på kanske fyra hekto som fick fotograferas som ett minne.

Mört

Efter ett par timmar så fångade jag fisken som skulle bli kvällens tyngsta. En mört på 710gr. Jag beundrade fisken en stund innan jag släppte tillbaks den i åns kalla vatten. En fisk med denna längd hade vägt minst tre hekto mer i Eskilstunaån, men det kvittade en kväll som denna. Det enda som gnagde mig var en tappad fisk som efter en klassisk färnarusning gick fast i en gren i strandkanten och släppte. Förmodligen en stor björkna. Men så är det ibland. Jag gillar ändå känslan av en tappad storfisk. Man måste lämna något efter sig som ger en anledning att återkomma.

Nöjd med kvällen så packar jag ner mina grejor i bilen och kör mot grabbarna.

Tombas Krönika Maj 2021

Jag möts av Roosen och ser direkt vad som står på. Leendet skvallrar om storvimma. Och mycket riktigt så har dom haft fläskfiske. Runt 40 vimmor med en topp på 1160gr. Alla tagna med sufcastingmetoden, ett annat ord för måfå. Baronen sitter och skrålar lite längre upp. -Vimba Vimba, sjunger han medans han pumpar in ännu en fisk. Ölen flödar och stämningen är på topp.

Jag sätter mig bredvid Roosen, mer för att socialisera än att meta. Han strålar ikapp med solen medans alkoholen snurrar runt i venerna. Jag öppnar en av Roosens öl och tar en slurk. -Hur gick det för dig Tomba, frågar han. -Jodå, hade ett bra fiske, en sjuhektos som topp.

Till slut så glider vi bort från metet och börjar prata om livet.

-Många säger att man måste hitta de rätta pusselbitarna för att få ett fint liv. -Så funkar de flesta svenskar. -Livet är en pussel. -Det är en väldigt konstig syn på det hela. -Som att livet skulle vara en gåta man aldrig löser. -Ibland får man en ny pusselbit som man lyckas klämma in som en ledtråd mot det som aldrig kommer att inträffa. -Vi finnar ser livet på ett helt annat sätt. -Berätta!.

-Trots att vi är till synes väldigt lika så finns det stora skillnader inom oss. -Detta speglas i allt vi gör, allt vi säger och allt vi hör. -Svenskar har målat upp en fasad över att leva i världens bästa land. -Ingenting fel i det, för man måste kunna ta för sig. -Men när man är ständigt omgiven av falsk lycka, falsk säkerhet och falska känslor så målar man upp en falsk bild av vad livet egentligen är. -Svensk musik är glatt, sånt där durbaserat skit med texter om hur härligt livet är. -Finsk musik går i moll och handlar om hur jävla illa det är ställt. -För hur dåligt du än mår, så kan du slänga på lite finsk musik och höra att någon jävel har det ännu sämre än dig. -Det ger en hopp för att kunna kämpa vidare. -Men om du som svensk mår piss och slår på Blue Hawaii eller Guldbruna ögon och allt vad dom heter, ja då är allt förlorat. -Vi finnar bastar, för att när man bränner sig själv så är det fördjävligt. -Det har även ni svenskar förstått, och därför så bastar ni inte, eller så sitter ni lite längre ner där värmen är behaglig. -Det ni inte förstår att värmen ska inte vara behaglig, den ska kännas som ett rent helvete, och så länge som du bara står ut. -Den stora belöningen kommer ju efteråt när du sitter och svalkar av brännsåren med en kall öl. -Förstår man inte det så blir det ju såklart helt meningslöst att basta. -Ur smärta och ångest så kommer det styrka. -Det är därför vi helst sitter ensamma, för belöningen kommer när man väl träffar någon jävel man kan prata med. -Det är därför vi dricker, för nästa morgon så kommer räkningen i form av en baksmälla som man kan njuta av. -Ni svenskar ser fyllan som det roliga och baksmällan som det tråkiga. -Kort och gott, vi strävar efter samma mål, men på helt olika sätt. -Ser man livet som vi gör det, som en besvikelse, ja då blir varje ljusglimt så mycket värt. -Eller så kan man se livet som en enda ljusglimt som ni svenskar, men sedan med jämna mellanrum drabbas man av fatala bakslag. -Förstår du, åker du ner till Kalmarsund eller Rögle dammar så kan du endast bli besviken. -För att skryta med en tvåkilos från sundet är som att skryta att man fått sex på en bordell. -Men att meta i vatten som du räknar med att aldrig kommer att leverera någonting mäktigt, ja då är varje framgång så mycket mer värt. -Har du någon gång spelat på lotto Roosen? -Absolut. -Förväntar du dig att vinna miljoner när du spelar? -Nä, man vinner aldrig på lotto. -Precis, det är så vi ser på livet. -Men den dagen man sitter där med sju rätt, då jävlar. -Men ni här i Sverige har ofta en mentalitet att alla får sju rätt varje vecka. -Klart som fan folk blir mer dystra för varje dag som går. -Ni litar på era politiker som ständigt gör er besvikna, det föder hat och missnöje. -Ni litar på att människan är god och gör bra saker för miljön, samhället och varandra, och när motsatsen inträffar så tappar ni all tro på mänskligheten. -Ni förväntar er ett långt och friskt liv, men när ni blir det minsta sjuka så tappar ni tron på era egna kroppar. -Men ingenting av det där spelar någon roll. -Det värsta är att när man tror att allt är så jävla bra så slutar man att engagera sig, man slutar att göra bra saker och förväntar att det goda i samhället ordnar allt åt er, för det är så vi i Sverige är uppfostrade. -Ett skyddsnät som man kan använda när man själv vill. -Man behöver ju inte ens jobba här längre, endast sitta hemma och vänta på att någon annan jobbar ihop dina bidrag. -Men om man inte tar allt för givet, då får man engagera sig själv för att finna lyckan. -Man får jobba och slita och inte räkna med att samhället kraftsamlar sig bara för att du betett dig som en idiot. -Det är den stora skillnaden om man ritar upp en glädjekalkyl över sitt liv. -Nu har du all fakta på bordet Roosen, ta tag i ditt liv och börja misströsta. -För i långa loppet så kommer du att må bättre av det…

Vi satt tysta en stund och funderade på varsitt håll över det nyss nämnda. Jag om man ändå skulle släppa in lite glädje i mitt liv, och Roosen det rakt motsatta. Men lugnet blev kortvarigt då Baronen helt sonika fick feeling och började pumpa euro-disco ur sin medhavda och tillika bärbara högtalare. Men innan jag hann resa mig för att slå ihjäl fanskapet så stängde han av musiken och flinade mot oss. Jag hann tänka på dom där två anemiska snubbarna som reser runt i Europa och fiskar karp på YouTube och lyssnar på sånt just sån musik. Jag skulle aldrig kunna ha vänner som hamnat så jävla snett i livet. Karpmete ska man passa sig för redan som det är. Har aldrig hört talas om ett fritidsintresse där folk är mer osams än just karpmete. En simpel svampplockare kan hantera motgångar tusen gånger bättre än vilken karpmetare som helst. Någon kan ha fällt skogen dagen innan man ska plocka, eller vad fan som helst, men man skakar av sig det och går vidare med sitt liv mot nya upplevelser. Men inte karpmetare, man kan dividera i all oändlighet om precis allt. Det måste ju bara vara fritidsintresset med världens sämsta sammanhållning. Jag tänkte på farbror som sa något smart till mig en gång när vi gick förbi en parkbänk där det satt 5-6 alkoholister och skrålade. -Kolla noga Tomba, dom där männen är de sanna hjältarna. -De har förlorat allt, dom äger ingenting och har ingen framtid. -Ändå sitter dom där som bröder och njuter av livet. -Det är inte vad du har och äger som är det viktiga, det viktiga är det du inte har eller äger..

Nu kanske min målsättning med livet inte är att hamna på parkbänken, trots att tanken ofta slagit mig. Men jag förstår mycket väl poängen. När du äger ett vatten så börjar du ”förvalta” det och det leder alltid förr eller senare till osämja. Gäller såklart inte endast karp. Forellfiske är ett annat fint sätt att få ovänner. Eller att åka till Norrland för att fiska något med fettfena. Allra helst i något lapp-vatten. Där är fan inte alla bröder kan jag lova. På så vis så är björknamete givande. Man slipper allt och alla då ingen vill befatta sig med eländet. Och det grundar sig på en enda sak. Ingen har någonting varken att vinna eller för den delen att förlora i björknasvängen. Så var det med gäddfiske för 20år sen. Folk blev endast glada om man åkte till ett vatten och skadade ett par gäddor så dom fick men för livet. Idag bryr man sig och då kommer problemen som ett brev med posten. Såklart så kan en fullt frisk människa se ironin med att hålla en C&R tävling med 500 deltagare som bryr sig så mycket att det nästan gör ont. Och precis på samma sätt kan en fullt frisk människa se ironin över att samlas vid samma lilla sjö och meta upp samma fiskar år in och ut. Det är så extremt lite eko-tänk över det hela med rejäla inslag av djurplågeri, dessutom riktat mot samma fiskar år in och ut. Vi fiskare kallar det för naturupplevelser, men jag är kluven om någon annan skulle se den stora miljöaspekten i det hela. Det enda man eventuellt kunnat motivera det hela med är just att man får mat med sig hem i form av färsk fisk så allt inte framstår som förgäves. När man är en man med dessa värderingar så fattar man ju att det snart blir bråk när man träffar en annan som är lika sjuk som en själv. Att tro att fiskare kommer överens med varandra är lika absurt som att tro att 500 psykopater skulle komma överens i samma lokal bara för att alla lider av samma sjukdom. Jag kommer ju inte överens med Baronen, ens i telefon. Men vi har på senare tid ändå fattat att vår bästa chans till att förbli vänner är att inte umgås med varandra eller att prata om fiske. För just fiske har blivit så hatiskt på sistone. Jag kan inte dra mig till minnes att jag pysslat med någonting annat under mina dagar där negativitet, hat, avundsjuka och påhopp varit lika förekommande? Om vi tänkte mer som alkoholisterna på bänken så skulle det genast bli mycket bättre. Lägg inte energi på det du inte kan få, njut istället av det du inte har.

Tombas säng i bilen

Jag bröt mig från grabbarna och gick ner till bilen. Ibland är min genialitet nästan skrämmande, tänkte jag när jag traskade ner den kolsvarta stigen. Den nya bilen jag har är en modell med längre skåp. Dvs, jag kan klämma in en karpsäng och sova som en gud utan att behöva trassla med tält o annat otyg. Bara att stänga dörrarna och njuta av en god natts sömn omgiven av fransk ingenjörskonst.

Framme vid bilen så lämnar jag mina prylar och bestämmer mig att gå ner till andra swimmet o kolla in läget. Platsen är fortfarande upptagen av samma folk som när vi kom, tänkte jag. Så jag traskar ner i natten utan att fundera på att det kanske inte är helt vanligt att det kommer män ur buskarna för ett snack vid denna okristliga tid. Just innan jag ska öppna munnen så hinner jag tänka att dom var ju tre innan, men nu sitter det en helt annan och ensam kille. Han ser mig helt plötsligt och rycker till. Förmodligen så blev han vettskrämd, men det tänkte väl inte jag på. Jag har ju varken spön eller annat med mig som skvallrar om att jag är en metare.

Det blir lite rörigt en stund innan vi reder ut alla begreppen. Han ser förvånat på mig och frågar sedan. -Var kommer du ifrån? -Eskilstuna, svarar jag. -Är det du som är den där Tomba? -Jo.. -Fan jag läste ju något du skrivit en stund sedan på mobilen..

Det sjönk i mig sakta att oddsen inte var jättehöga att jag uppenbarar mig från buskarna mitt i natten, mitt i ingenstans en stund efter att han läst något skit jag skrivit och sedan länge glömt bort. En rätt sjuk slump faktiskt. Men nu när man ändå stod där så kunde man ju lika gärna göra något vettigt av situationen. Vi snackade vilka black-metalskivor som var värda namnet de senaste tjugo åren och drack öl. En stund senare kom de andra två och slog oss följe. Killen var relativt ny på detta med mete, så vi försökte direkt att rädda det som räddas kan innan han träffade andra som jagade vimma och beslutade att det var färdigmetat för all framtid. Jag var ständigt orolig att Baronen skulle få för sig att visa sina fem bästa riggar eller något annat som hade sugit ur all livslust ur den stackars mannen. Men som tur var så hade han druckit tillräckligt många av ölen att han för stunden verkat glömma bort de allra mest besvärande tvångstankarna.

En man i mörkret

Istället så började grabbarna dra upp sina sängar och parasoller för natten. Vilket kunde endast sluta på ett sätt. Roosen som lånat Baronens parasoll lyckades såklart med konststycket att på något sätt knäcka den så hälften av pinnarna på något oförklarligt sätt gick genom duken.

Parasollen som baronen haft i sina ägor sedan dackefejden var en oersättlig klenod. Men vid närmare eftertanke så kom vi på att såna säljs ju både i välsorterade fiskeredskapsbutiker som en stor del av landets loppmarknader. Baronen höll inte med, men vägrade att ta emot ersättning för det inträffade. Jag orkade inte höra hur detta skulle sluta och klev in i mitt franska palats och somnade innan jag hunnit till andra versen av fader vår…

DALÄLVEN SÖNDAG MORGON:

Daniel Roos med en vimma

Natten i bilen hade varit en fröjd att uppleva. Vaknade i full harmoni och kände en själslig glädje som jag inte upplevt sedan vi draggade efter farfar i Finjasjön.

Grabbarna som sovit som varsin påse skit var redan uppe och huttrade när jag öppnade palatsdörren och gled ut. Jag kände mig som Ceausescu, för rent samvete är den bästa huvudkudden. Personligen så kunde jag lika gärna hoppa in i förarsätet och köra folkets palats hem till Eskilstuna, men grabbarna insisterade på att meta ännu mer vimma. -Fick ni inte tillräckligt igår, undrade jag medans jag demonstrativt plockade fram spöet.

Så fort vi satt oss ner så började grabbarna surfcasta uppströms. -För att få det rätta rullet, informerade Roosen mig. Tydligen så studsade och drev feedern på botten av älven med en saftig bit räka på släp. Detta gav de rätta ta-mig-signalerna som P.O brukade skriva. Själv såg jag endast ett slumpfiske av sällan skådat slag och kastade lojt min feeder några meter snett nedströms. -Där får du ingen vimma, sa Roosen. -Det var det jag hoppades på, svarade jag och slängde ett getöga mot hans lilla maggiebox med vimmagodis. -Är vimman en asätare, undrade jag? -Asätare? -Ja, ditt mäsk är det ruttnaste jag sett.

Tombas Krönika Maj 2021 - mäsk, räkor och annat gott till vimmorna

Men inte ens ruttna beten kunde förhindra den strida strömmen av vimmor som villigt högg på det som bjöds. Mellan varven så snackade vi om allt möjligt. Det blir ju så när en resa är på sluttampen. Energin är borta och man är mest obekväm inför en hemfärd som alltid känns för lång.

-Har ni sett någon säl?

Vi vänder oss om och ser en man med tighta jeans och mockajacka med fransar. -Va, säger jag fastän jag klart och tydligt hörde hans fråga. -Har ni sett någon säl? -En gång på kolmården, får jag ur mig. -Nej, men här idag alltså. -Nä, vi har inte sett någon säl.

Mannen som inte alls verkade som en människa i balans började spotta och fräsa ur sig en massa aggressioner. -Ser ni sälfan så säg till så ska jag skjuta den. Vi däremot var inte alls sugna på att en man i mockajacka skulle bränna av en salva rakt in i en säl mitt under vimmafisket. Det frångick på något sätt från naturupplevelsen vi var ute efter. -Sedan har du dom där jävla flygande råttorna, skarven som tömmer hela älven på fisk. Jag undrade lite tyst för mig själv varför det var omöjligt att blöta en krok i mer än fem sekunder på valfri plats i älven utan att få napp om den var lika fiskdöd som mannen påstod.

Mannen orerade oavbrutet om hans laxar och delade med sig en lång radda dystra siffror som bevisade hur illa ställt det var med bestånden. -Det är inte ens lönt att fiska längre, vi måste ju skydda den vilda fisken.

-Men vi är ju inte här för att fiska öring, sa jag. -Vad fiskar ni? -Björkna såklart. -Jaså? -Ja, så för oss metare så är inte skarvarna och sälen ett lika stort problem, en björkna, strömmarnas drottning, är ju på tok för smart för att hamna i en skarvmage, sa jag provokativt då jag började tröttna på gubben som formligen vräkte ur sig pessimism över oss. Som om det inte var illa nog att man satt här och metade vimma. -Jaså? -Ja, dessutom så är det bara bra att skarvarna tullar lite på bestånden av småfisk så man slipper själv göra det. Detta, var droppen för mannen som utan ett ord vände på klackarna och gick sin väg. -Undrar om han hämtar bössan och kommer och skjuter oss, frågade Roosen oroligt.

Men han återvände aldrig som tur var. Roosen drog en sista vimma och packade sedan ihop sina grejor med ett leende.

Tomba:

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *