Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1 och den här gången tar han med dig som läsare på en resa, eller en guidning eller… Ja det är helt enkelt Tomba!

Tomba

En guidning är någonting man idag ser allt för lättvindigt på. Det räcker i stort att äga en båt och ha någon pöl att kasta lite drag i. Visst hjälper det till om du är ”ett namn” i branschen och då och då levererar en 8 kilos gädda som med lite vilja och alla de rätta vinklar snart ger ringar på vattnet. Dagens guidade turer kan sammanfattas att du har fiskgaranti, som innebär att om du inte fått något på hela dagen så avslutas det hela med lite kastande i vassen med en wipp-spinnare, och mat som oftast är en ompackad Statoilsallad på någon måssketen kobbe. Måltidsdrycken är utan undantag Ramlösa på burk. Sedan så pratar guiden, klädd i dyra märkesfiskekläder och mössa, om hur viktigt det är att njuta av naturen och hur oviktigt det är om (läs när) fisken inte hugger, för ”vi” är privilegierade att kunna njuta av detta för den modesta summan av 1500kr exkl moms per person. Det hela avrundas med ett socialt inlägg på någon av våra finare forum innan upplevelsen för dagen är över.

Baronen hade beställt en guidning av mig. Han och Charlie Gustavsson som önskade förbli totalt anonym genom hela berättelsen hade fått den stora färnafrossan i Norrlands inland. Jag tackade givetvis nej då jag helst slipper ansvaret en guidning ändå medför, men allra mest för att jag helst slipper Baronen. Men grabbarna stod på sig, berättade snyfthistorier om en vinter som varat i 8 månader och totalbrist på allt som heter vitfisk. Så jag vek mig, köttet är svagt som jag så ofta konstaterat, men på ett villkor. Skulle jag guida dessa herrar så skulle jag inte endast vara högst ansvarig över fisket, utan över hela deras liv under dessa 5 dygn det hela skulle ta. En skicklig guide äger ett stort ansvar, det första och viktigaste är biten med mat och dryck. Inga kobbar, ingen Ramlösa och definitivt ingen sallad. Maten är det viktigaste, det kan inte poängteras nog, och det avnjuter man inte i naturen. Det finns få saker som blir bättre av att förflytta sig från ett vältempererat rum till någon buske. Jag personligen har aldrig tänkt tanken när jag lagar mat, onanerar, sover eller duschar att, fan om man kunde göra detta närmare naturen. Det är ett klassiskt skitsnack som folk faller för. Människan och naturen. Vi är människor just för att vi funnit ett sätt att slippa naturen. Sedan biten med fisket. En guidning innebär i min bok inte fiskgaranti utan regg-garanti. Det finns liksom ingen anledning att fiska gädda om guiden inte kan lova minst en regga, helst två. Vad är poängen med en guide om han i slutändan endast är ytterligare en person som blankar? En guide ska inte vara din tröst under ett pissfiske, utan en man som inte bara lär dig allt om fisket du vill bedriva, utan även allt om livet du aldrig vågat leva. Och maten. En guide är en person som är så in i helvete mycket bättre än dig på alla plan i livet och en riktig man som du ska ha respekt för när han själv drar en regga framför ögonen på dig. Målsättningen är att du som gäst ska bli förminskad till skit som endast kan håva guidens fiskar och ta fram vågpåsen när guiden så ber om den. Det är du som ska köra runt guiden i din bil då han druckit och det är du som ska svara när guiden ställer dig frågor och inte tvärtom! Och du pratar inte om guiden inte ställt dig en fråga. När denna bro av förståelse har byggts, först där och då börjar guidningen. Du ska känna dig förminskad, kränkt och värdelös. Och precis när du börjar se efter trän att fästa hängsnaran i, det är då guiden med fast och faderlig hand börjar bygga upp dig igen. Du är nu renad från smuts och skit och mer än mentalt mottaglig för att börja skopa in kunskap.

Det hela tar ungefär fem dagar, men efteråt så kommer gästen inte bara att ha sett reggfiskar, utan kommer hem som en helt ny och mycket bättre människa. Det är här dagens guider faller enligt mig. Man tar det hela för lättvindigt. Man har idiotiska regler som alkoholförbud, flytväststvång, nolltolerans mot sexuella trakasserier, droger och våld. Folk är för jävla mjäkiga idag. Var är den fasta handen nu när den som bäst skulle behövas? Och detta med flytväst, man har den inte på sig i båten som ett jävla miffo OM något skulle inträffa. Man tar på sig den NÄR man vet att någonting kommer att inträffa. En riktig guide klär sin gäst i flytväst när han på fyllan ska fiska vid ån. Och då i en sån orange jävel med frigolitskivor och visselpipa och ingen uppblåsbar bögväst.

DAG 1 ONSDAG:

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

Det hade varit en lång vinter i Norrland. Frosten hade kommit innan potatisen hunnit växa sig ollonstora och i samma sekund så hade livslusten fått sig en törn. I åtta evighetslånga månader hade Baronen sett ut genom köksfönstret och kunnat konstatera att älven även idag varit genomfrusen. Och ju närmare våren man hade hamnat i almanackan, desto svårare hade denna dagliga konstaterande blivit. Långsamt med med mördande effektivitet hade vintern strypt livslågan hos Baronen. Det var en märkt man som en natt ringde mig och bönade och bad om att kunna få komma och fiska färna. -Jag pallar inte detta längre, hjälp mig, var det enda jag hörde genom luren. Jag hade lovat mig själv att i år tacka nej till denna vädjan om hjälp som blivit en sjuk tradition sedan flyttlassen gick till lapphelvetet, men hörde ändå mig själv övertalas. En vuxen mans gråt verkar vara en svag punkt hos mig?

Det är sällan en bra sak att flytta allt för långt från sina rötter. Själv sitter man här fast förankrad mindre än 500m från sjukhuset där man en dag föddes för första gången. Baronen däremot har gjort en resa som börjat en dassig onsdag i Eslöv och sedan så tog livet honom till Norrland. Baronen må ha lämnat Eslöv i rent geografisk mening, men Eslöv har aldrig lämnat Baronen. Det där vindpinade Skånska hållningen till livet lämpar sig mindre bra till Norrland där män är män och identifierar sig som ännu mera man än dom egentligen är. Baronen var inte längre ett skepp i nöd, han var ett vrak, mentalt som fysiskt.

-Detta får fan vara den sista gången du kommer hit i detta skick, svor jag. -Om du inte klarar av Norrland, så flytta hem till Eslöv igen. Baronens syn kring Eskilstuna som någon mental kurort hade börjat irritera mig. Samma saga varje vår. -Har du testat att gå vilse, frågade jag honom? -Va, vilse? -Ja i Finland så går man vilse när man börjar tappa det. -Vad menar du? -Jag läste i tidningen endast för några dagar sen att en mentalt sjuk, svag och gammal man hade irrat bort sig från sitt boende. -Tre dagar efteråt hade dom hittat honom i skogen frisk och välmående, stod i tidningen, kanske vore det nåt för dig? -Du är sjuk..

Dom hade kört genom hela natten, han och Charlie som vill vara anonym. Kvällspasset på skidfabriken hade kortats ned med en fikapaus och därför kunde gubbarna åka tre timmar tidigare än tänkt. Att Baronen fått jobb just på en skidfabrik måste vara något sjukt skämt från en högre makt. Mannen som inte för sitt liv kunde skilja på Thomas Wassberg och Tomas Bolme och som jobbat hela sin karriär inom mentalvården kunde inte ha hamnat mer eländigt till. Men till allas förvåning, inte minst hans egen, så hade han hittat sin nisch i livet. Han hyvlade och ställde maskiner, kapade brädor och sopade golvet ren från spån likt en man besatt. Och till den milda grad att han faktiskt blivit en uppskattad arbetskamrat. Denna nyfunna glöd i livet hade mynnat ut i ett bastubygge på hans ägor, vedklyvning samt inte minst en annalkande alkoholism. På ytan så verkade allt som förr, ja till och med bättre. Men inombords var han svag och eländig. Hur många trän ska man behöva fälla, innan lyckan uppenbarar sig? Och hur många renar samt släktingar ska man ha sex med innan.. Ja, ni fattar poängen.

Det finns en skillnad i att överleva samt hävda sig, och i att vara lycklig. Baronens lycka lämnades ute för att självdö i kylan 9 mil utanför Umeå. Telefonsamtalen från honom blev allt mer frekventa och allt mer allvarstyngda. Någonting var fel. Väldigt fel. Han må vara från Eslöv, men man måste ändå ge honom det att han vägrade aldrig att ge upp. En riktigt god vän däremot, han vägrar att be om hjälp, och det var här han återigen föll i mina ögon. Jag var helt enkelt tvungen att ta honom hit under mina vingar. Och nu så stod han där framför mig. Vid ån, klockan fem på morgonen, nykter och i ett eländigt skick. -Detta kommer att bli en tuff nöt att fixa tänkte jag och kramade honom. Min älskade och enda vän från Eslöv.

Färna

En depression botas oftast genom självmedicinering, det är sedan gammalt. Men när en titt i den bottenlösa flaskan inte längre hjälper så måste man ta i med hårdhandskarna. En beprövad metod är färnamete i en å som ringlar sig fram landsbygden. Jag förstår mycket väl att detta är en effektiv första hjälp mot hans problem, men kunde inte riktigt förstå varför min välförtjänade semester skulle behöva förstöras? Han kunde ju komma efter leken då fiskarna skulle vara mer på hugget och vädret förmodligen betydligt bättre. Men filantrop som man är så mottog jag herrarna med ett leende. Charlie som vill vara totalt anonym genom hela berättelsen hade aldrig sett en färna, och ännu mindre fångat en. En sån kunde jag lova honom från parkeringen om han så ville. Färnan är knappast en fisk som är känd för att vara svårlurad. -En klassisk amatörfisk om du frågar mig, sa jag och visade med väl tilltagna armar om hur långa fiskar han kunde förvänta sig att mycket snart drilla. -Ingen kommer att åka hem utan att ha fått en tvåkilos, minst, och själv ska jag fånga en regga. -Lyssnar ni på mig och följer min minsta vink slaviskt så kan jag lova att även ni får uppleva reggfärnan som ett första delmål. -Ta inte i så du spricker, motsatte sig Baronen. Han är den enda av oss tre som hade mage att stå här och skryta med gamla meriter. -Trekilosfiskar ur Svartån är ungefär lika imponerande som att skryta med att man fått handla på ICA? -Här vid våran skit-å skiljer man agnarna från vetet eller hur fan det nu var? -Här är en regga en riktig regga och ingen jävla köpefisk från landets finaste färnalokal. -Svartån är inte så enkel som man tror.. -Jag som trodde det var landets i särklass enklaste vatten att få en trekilos ifrån? -Jo, men..

TREKILOSFÄRNAN:

Det finns drömgränser i livet. 300p i bowling, bestiga världens högsta bergstopp eller att komma fram till bingolotto i direktsändning och få välja en alldeles egen lucka. Drömgränser är mål som känns nästan löjligt omöjliga att nå, men med rätt dedikation ändå kanske möjliga. En sådan gräns måste innebära alla helvetes kval, uppoffring samt blod svett och tårar. Det är inte målet som är det viktiga utan resan. Om man skulle få den där trekilosfärnan lite titt som tätt så skulle det knappast vara en drömgräns. Och att vara tvåa på fisken och fånga den efter att någon annan först lagt ner tiden och mödan känns precis meningslöst. En trekilosfisk ska vara en ofångad fisk från en å där tre kilo känns som en utopi. Då, och först då har man rätt att skryta. Detta med specimenfiske har fått en allt snedare mening där fiskarna blir allt större men prestationen allt mindre. Folk fångar samma fiskar år in år ut, och till slut så faller man i en tröstlöshet där ingenting längre spelar någon roll och lycka mäts i poäng. Mycket snart finns det längre inga gränser att nå. Speciellt då man på förhand kan ana vad fisken som förra året vägde si och så mycket i år borde enligt kalkylen väga så här mycket. Det är ingen drömgräns om man redan på förhand räknat ut att det borde inträffa. En drömgräns är någonting som INTE borde inträffa, men inträffar ändå genom en vilja av stål och på tok för mycket nedlagd tid. Många har kalkylerat med att bestiga K2 men blivit kvar på berget för all evighet. Ändå så väljer man att försöka. Det är risken för misslyckande som gör belöningen mäkta stor. Specimenmete borde vara som att bestiga K2, många faller på vägen eller avbryter försöket innan man förlorar det enda man har. Men idag är det som att hoppa på en sån där turistbuss som kör runt London där alla som bara vill betala en nätt liten summa kommer att lyckas. En fisk på 2600 eller 2990 gram är inte värt ett piss i den här branschen. Det är lika illa som att bli kvar på berget. -Vet du vem ”green boots” är Baronen? -Nej.. -Det är ett annat berg och en annan historia, ett berg som är betydligt jävla enklare än trekilosfärnan ur detta pissdike. Över 3000 personer har bestigit Evererst, men hur många har skrapat ihop 3000gr i en och samma färna ur detta dike, tänk på det när du ska lägga dig och sova inatt -Risken är ändå påtalat hög att vi kommer att sluta som ”green boots”. -Men om vi faller på vägen så måste vi för all överkomlig framtid ligga här som en påminnelse för att vi i alla fall försökte. -Alla minns en förlorare i en bransch som kryllar av vinnare. -Det är den första av många lektioner om livet Baronen. -Tack, antar jag?

Väl vid ån så valde jag plats med omsorg. Charlie som vill vara helt anonym placerade jag nedströms vid ett nedfallet träd medans Baronen fick göra mig sällskap så man kunde hålla lite koll på den mannen. Redan här visade jag prov på stor fingertoppskänsla hann jag konstatera nöjt innan det bugade djupt i den anonyma Charlies spö innan vi ens hunnit tackla upp. Färnan var väl inte den största jag skådat, men att som guide kunna förmå mig att leverera hans livs första färna trots all yttre press var kan inte anses som något annat än en ren arbetsseger! Detta skulle firas på det enda sätt vi kunde tänka oss. Det vill säga alkohol, och korkade upp var sin burk med Lonkero.

Efter att burkarna druckits upp och ordningen åter var det normala så satte vi oss och plockade i ordning grejorna. Till min stora förvåning så rotade Baronen fram en ost som han började skära i småbitar. När osten sedan var slut så plockade han fram en grillkorv. -Blev han hungrig, hann jag tänka innan även den skars upp i småbitar. -Du tänkte väl inte fiska med det där här? -Jo? -Du ska ha endast två beten med dig, räka och bröd, inget annat har jag ju sagt, ändå så kommer du hit med med nå 80-tals beten. -Men ost och korv är två klassiska beten, mumlade Baronen knappt hörbart. -Kanske i Svartån, men här är det andra regler som gäller. -Våra färnor äter inte sånt skit, ja plus att räkan måste vara skalad. -Varför då? -Man måste visa respekt mot fisken. -Jaså? -Ja, för annars så blir det anarki om man bara kan välja vad som helst och skicka ut.

Men Baronen stod på sig och kastade ut sin korvbit. Efter en stunds stilla väntan gjorde han ett mothugg och började drilla. -Du ser, korv levererar sa han och log sitt varggrin. -Den känns fin, sa han och blev aningen mer allvarstyngd. Tre minuter senare håvade han en fin fisk på ca 2kg. -Att du inte skäms, sa jag och pekade mot den äckliga gäddan som låg längs ner i hans matchmetarhåv från Italien. Något skamset så konstaterade Baronen att det är relativt vanligt att fånga gäddor på korv. -Jag har aldrig ens sett en gädda i denna å.

Jag funderade vad det var för tjusning i att fånga illaluktande gäddor? Vi hade ändå haft tur som fått en liten skitfisk och inte en enorm femtonkilos som hade tagit betydligt längre tid att gräva ner på åkern.

Färnamete

Efter denna inledande genomgång så tänkte jag att det nog var säkrast att låta honom vandra iväg på eget bevåg innan jag skulle få psykbryt. För säkerhets skull så gav jag honom en ficka full med räkor och en starköl. Skulle vi ha en sån tur att han skulle gå vilse så skulle han ändå klara sig en stund. Vädret hade under den senaste veckan gått från dåligt till uselt med en molnfri himmel och 28 grader i skuggan, och en titt i SMHI:s app visade inga tecken på att detta skulle förändras under de nästkommande 10 dagarna. Guidningen skulle bli en svår historia med en bångstyrig Baron och dåligt nappande färnor. Inte nog med det så hade jag enorm press på mina axlar att leverera restauranger och vattenklosetter av allra högsta kvalité på löpande band.

Efter att ha fiskat av en forssträcka med en småfärna som resultat så fann jag Baronen sittandes i en sänka lojt metande. Jag satte mig bredvid honom för att ha ett samtal mellan fyra ögon. Det kunde trots allt vara skönt för honom att kunna prata ut med någon som inte endast lyssnar utan även kommer med svar till svåra frågor han inte ens ställt. Trots att vi är nästan exakt lika gamla så skiljer det en ocean av sinnesro mellan oss. Jag var förvisso inte medgörlig för att lyssna på hans snusdoftande historier från Norrlands inland, men som den store tänkare och framförallt lyssnare man är så gav jag han ett tillfälle av klarsynhet få människor någonsin får chansen att uppleva.

-Det hela började när jag för sista gången stängde ytterdörren till min gamla lägenhet i Eslöv och satte mig i flyttbilen för att åka till Norrland med hela bohaget. -Att lämna mitt kära Eslöv där man varit så trygg i 43år och ta ett kliv ut i det okända sköljde helt plötsligt som en iskall dusch över mig. -Det som bara varit en fjärran tanke hade nu blivit en verklighet. -Och hur skulle dom ta emot mig, vad skulle man behöva göra för att de skulle acceptera mig? -Skaffa skoter, ta brevkurs i flottning eller vad fan dom nu fyller sin fritid med?

-Det hela började också lovande med arbetsplats på skidfabriken samt en införskaffad fyrhjuling precis som alla andra i bygden ägde. -Till en början förstod jag inte varför man skulle ha en fyrhjuling då det till min stora glädje fanns likadana asfalterade vägar som i Eslöv. -Men på fikarasten så berättade Johannes-Sveigrim att man hade det för att kunna ta ut sig i skog och mark. -Ny på fabriken och inte bekant med de lokala sederna så ville jag inte ställa dumma följdfrågor. -Det enda gubbarna runt bordet pratade om var just hur dom tagit sig in i skogen kvällen innan för en tur trots stora besvär med tjäle, terräng och kärr. -Så jag började också åka in i skogen med min fyrhjuling. -Ett helvete kan jag lova med mygg och knott. -Men jag stod på mig och körde i skogen jag med, varenda kväll. -Till slut så kunde även jag delta i diskussionerna med kedjebyten i ofördelaktig terräng och stockar tjocka som kylskåp som man tagit sig över med stor möda och besvär. -Jag kände mig helt plötsligt som en i gänget. -En dag hade Narv-Inge Haukka överraskat mig och köpt mig en Ultima Thule tröja med vargar på samt en kåsa i näver med tre kronor ingraverat på sidan. -Välkommen in i gänget hade han sagt och klappat mig på axeln. -Det var en stor dag för mig ska du veta. -Den kvällen körde jag sju timmar planlöst i skogen med den nya tröjan på och kände mig sådär skamfullt fri för första gången sedan jag märkte att jag egentligen var heterosexuell. -Nåja, livet lär som man säger, bättre sent än aldrig. -Hursomhelst, efter ett par månader så började jag undra. -Varför skulle man ta ut sig i skogen för varje pris? -Vad gjorde alla dessa norrlänningar i skogen? -Men vissa frågor ställer man bara inte, nu hade jag accepterats av gänget och jag ville inte rasera det dyrköpta förtroendet. -Man tar väl seden dit man kommer? -Jag började istället att söka efter en mening, eller ett syfte. -Varje dag efter jobbet när jag startade fyrhjulingen och lämnade familjen ensamma i huset så funderade jag på varför i helvete jag skulle ta ut mig i skog och mark utan ett givet motiv? -Dessa ändlösa turer som kantades av misär och aldrig verkade ta slut. -Jag började bränna ut mig, blev trött, presterade allt sämre hemma och på jobbet. -Efter tre-fyra månader så var jag ett vrak av allt körande. -Helt plötsligt så fick turerna ett syfte, det var den enda stunden på dagen jag kände mig fri från ett jobb jag skötte allt sämre och ett hushåll i förfall. -Nu var den en fröjd att köra fast i ett kärr. -Jag slet som ett djur i skogen, tog allt mer utmanande rutter. -För att orka med jobbet så började jag dricka i smyg. -Först bara sådär lagom, men även det eskalerade snabbt. -Ett kvällsskift hyvlade jag på fyllan 317 vänsterskidor och inte en enda högerskida. -Chefen gav mig en varning. -Den natten körde jag i skogen tills solen gick upp. -Det gick så långt att jag funderade på att… -Ta livet av dig? -Nej för fan, köpa en Volvo 740.. -För första gången så kände jag mig som en riktig Norrlänning med en mullbänk under läppen och en svårt eftersatt intimhygien.

Som tur var så kom Charlie som önskar att vara totalt anonym och avbröt samtalet innan Baronen hann gräva ner sig totalt. -Ska vi åka och käka någonting? -Jag vet stället åt er, gillar ni vitlök?

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

Pizzeria Piede dell´atleta har dom fetaste pizzorna på norra jordklotet. Mängden vitlök är så massiv att det knappt kan förklaras. Guiseppos specialare är att pressa ett tjugotal klyftor på den färdiggräddade pizzan. -Vilket initiativ, berömde Charlie som inte ville ställa upp på bild. Jag skopade åt mig av äran och kände att guidningen precis tagit ännu ett kliv åt rätt håll. Nu skulle vi bara fånga en fet kvällsfärna och då skulle saken vara biff.

Jag funderade på Baronens sätt att äta pizzan inifrån och ut. När han var klar så hade han bara kanterna kvar som en rund ring på tallriken. -Av ekonomiska skäl. -Va? -Jo, det fick vi lära oss i Eslöv. -När man blir bjuden på pizza, då äter man allt det som är dyrt först. -Varför då? -Jo, det är för att om man skulle råka bli mätt så lider man inte av lika stora ekonomiska förluster, kanten är ju den billigaste delen.. Efter maten skulle toaletten besökas. Grabbarna undrade vad det var för nudeltext på skylten som hängde ovanför toastolen komplett med bild på en överstryken sko på själva toasitsen? -Jag tror det är arabiska instruktioner. Ibland kändes det mer än påtagligt med dessa kulturskillnader mellan Norrland och övriga världen.

Väl framme vid platsen där vi skulle övernatta och fiska den första kvällen så satte vi oss ner och öppnade några burkar Lonkero och snackade lite skit. Charlie som mest av allt önskar att vara totalt anonym genom hela berättelsen verkade må som en kung rökandes på en filtercigarett. Guidningen hade redan gett honom livets första färna och pb i vitlök. Baronen däremot hade fått en gädda och soleksem. Jag funderade länge och väl hur jag skulle få honom på bättre tankar? Så jag bestämde mig för att berätta om det metriska systemet som borde vara en stor källa till glädje för egentligen vem som helst.

-Du vet att det fortfarande tvistas om vem som egentligen uppfann metriska systemet. -Litteraturen hänvisar till två fransoser, det vill säga Delambre och givetvis Déchain som vi alla känner till. -Men detta påstås vara totalt felaktigt och att det i själva verket skulle vara en engelsman som ligger bakom vår tids kanske allra viktigaste uppfinning. -Det är på ett sätt ödets ironi att just en engelsman ligger bakom det som så ihärdigt vägrar att använda sig av. -Ok?

-Under en tid då man hade stora problem med att man blandade ihop svenska och engelska fot. -Till exempel så byggde man en hel järnväg i Köping med ett spårvidd som var helt åt helvete då man blandat ihop dessa två måttenheter. -Templet i Sei na Pong har en vinkällare som är ca 60cm djup när något ljushuvud blandade ihop meter och engelska fot. -Och en amerikansk skådespelare fick världens djupaste privatpool i södra Frankrike då han uppgav mått i fot till byggarna via telefon som sedan grävde i meter. -12m djup och nästan hundra meter lång var den när han väl kom på plats för att skåda eländet. -Idag har vi endast tre länder som inte tagit till sig metersystemet. -Usa, Burma och Liberia, Dvs två U-länder och så Burma. -Och ett visst motstånd finns även i England där man av givna orsaker ligger hundra år efter i den logiska utvecklingen. -Man envisas fortfarande att med skakande hand väga sina fiskar med en plastvåg med en visare som darrar mellan 1 och 10pund så man får så där på bästa brittiska gentlemannavis bara ta den vikt man känner sig bekväm med. -Sedan så dunkar man varandra i ryggen så tweeden yr och säger ”nice fish mate” innan man går vidare mot nästa äventyr.

-Efter att vi väl adapterat oss och klubbat igenom förslaget att använda oss av det metriska systemet den 19 maj 1875 så inträffade en rad märkliga fenomen. -Människan funkar så att vi gärna förhåller oss till runda tal. -Vem som först kastar 100m i spjutkastning, eller vem som väger under eller över 100kg för att ta två klassiska exempel. -Owe Hohn var sedermera den första som kom att kasta över 100m. -Vad gör man då när drömmen är spräckt, jo man ändrar på spjutkonstruktionen så det ska bli svårare att kasta och stryker det gamla rekordet, detta endast för att det återigen ska vara just 100m som ska vara en drömgräns. -När det kommer till fiskar så har vi en rad klassiska drömgränser, 1kg för mört, 2kg för abborre och ruda, 10 eller 20kg i gädda beroende på om du spinnfiskar eller metar samt det allra viktigaste trekilosfärnan! -Nu säger du säkert att det är väl mot 4kg vi siktar och inte tre som vi passerat sedan länge. -Men det är här Owe Hohn kommer med i bilden. -Vi har passerat 3kg i Svartån, då stryker vi det vattnet och försöker oss på nästa. -Då kan man ha kvar drömgränsen och livet har åter ett syfte. -Att passera en drömgräns som sextionde man från Svartån minns ingen. -Inte ens en rekordfisk har någon större inverkan för att vi räknar med att det ska inträffa just där. -Men härifrån, där ingen någonsin förväntar sig något annat än en bakfylla så vore det samma sak som att som förste man hoppa över 8m eller kasta 100m i spjut. -Förstår du?

Helt plötsligt så sken Baronen upp och sa med eftertryck. -Jag förstår, du är ett geni!

-Bra där, berätta något jag inte vet! -Du har dina trekilos, men nu drar vi ett sträck över dom och nollar mätaren. -Vi börjar om! -Ja, vi börjar om, upprepade Baronen samtidigt som Charlie som önskar att vara anonym genom hela berättelsen tände en ny filtercigarett. -Nu går vi och tar den, sa jag och gjorde en halvcirkulär rörelse med armen över fälten där ån ringlade sig fram som en datakabel på ett rumänskt bygge. -Ja, fanimig, nu tar vi den sa Baronen och hoppade ur stolen likt en gasell!

DAG 2: TORSDAG:

Hängmatta

Kvällen hade inte gett någon trekilosfärna, den hade inte gett ens en hälften så tung. Baronen hade förvisso höjt sitt nya pb till kring sju hekto nu när han var återfödd. Men det viktiga var inte det usla metet utan att drömmen fortfarande var vid liv. Hur skulle det se ut om vi sprängt samtliga gränser redan första kvällen? Det hade blivit en del alkohol, det medger jag, men inte på något sätt så saker och ting hade spårat ur. Mer ett socialt häng över 6-7 Lonkero kring lägerelden. Efter det så hade grabbarna monterat upp sina hängmattor i beckmörkret. Själv nöjde jag mig med ett mer välprövat koncept i form av brolly och karpsäng. När jag väl slog upp ögonen så hängde dom där halvvägs ner i ån som två bikupor. Solen gassade på som om man sovit på savannen och kroppen kändes loj. Efter en stunds mental poweryoga så bestämde jag mig för att kliva upp och väcka grabbarna för lite frukost och ännu mera spännande färnamete som väntade.

När jag kom fram till baronen så noterade jag att hans ena foppatoffla var full med vatten. Fan, det regnade väl ändå inte inatt?

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

-Men för i helvete, det är ju omöjligt att ta sig ur hängmattan. -Så du bestämde dig för att pissa på dina skor? -Det var kolsvart, inte fan såg jag var jag pissade när jag bara låg där lamslagen och pissnödig. -Här ligger jag och sover tre meter ifrån dig och du hänger här äcklar dig! -Ligger där på rygg och pissar rakt upp och över dig som om du vore nån jävla fontän? -Nej, jag böjde kroppen så här åt sidan och bara halade den över kanten, samtidigt som Baronen demonstrativt visade hur det hela gått till fortfarande liggandes i pisspåsen. -Och pissade rakt in i din sko? -Ja, tre gånger dessutom.. -Tre gånger, är du åttio år gammal?

Efter lite vaskande i älven så satt vi alla där runt gasolbrännaren och kollade på vatten som vägrade att koka. -Dom där skorna kommer inte närmare än tre meter från mig och pekade mot trädgrenen där dom låg på tork. -Men det e mina enda fiskeskor. -Då får vi åka och köpa ett par nya åt dig senare, jag betalar. -Ok, mumlade han till svar. -Folk får skrumplever av alkohol, men du verkar ha fått en skrump-prostata. -Totalt oduglig!

Morgonen metades med usel framgång. Solen gassade från en molnfri himmel och temperaturen snuddade vid 30 grader. Ingen färna i hela landet gillar såna förhållanden. Räkorna ruttnade ikapp med solen och inspirationen hos samtliga aktörer sjönk till nya bottennoteringar. Själv satt jag i skuggan av ett träd och funderade kring Baronen. Jag hade börjat skissa fram en diagnos kring hans mående som jag vid lämplig tillfälle på tu man hand skulle presentera, kallt och kliniskt. Kanske 100m nedströms om mig, där satt han som bäst, rökande på sin pipa jag sålt honom och lyckligt ovetande om vad som skulle hända när fekalierna skulle träffa fläkten. Jag packade ihop och beslöt mig för att hämta grabbarna för lite lunch..

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

-Man kan väl för fan inte ha ketchup på kebab! -Har du testat frågade jag Baronen? -Nä. -Hur kan du då veta om det inte passar? -Men, det känner man väl på sig.. eller? -Varsågod och smaka, sa jag och drog handen över tallriken med en välkomnande ”gesture”. Baronen tog fram sin gaffel och smakade. -Du är ett geni Tomba! -Ja, dom säger det.

Efter att baronen beställt en flaska ketchup även till sin portion så åt vi under en talande tystad. Resan hade varat i mindre än 30h, men redan nu så hade vi upplevt mer än skäligt. -Vet du vad Baronen, ikväll drar vi nog till med en redig fylla tycker jag? -Nämen Tomba så trevligt, återigen, vilket initiativ! -Jag måste säga att du verkligen toppar dig själv mest hela tiden. -Först när man tror att det börjar dala när solen kommer fram så fixar du den bästa kebaben jag smakat och lär mig att ha ketchup på det. -Och när man sitter här mätt och belåten och tror att det inte kan bli bättre, ja så detta med en praktfylla att se fram emot. -Men för att vara allvarlig för en sekund. -Ja? -Jag har noterat det fina arbete du gjort med Roosen. -Ok? -Ja, hur han växt sedan du tog honom under dina vingar. -Ja, men Roosen gav sig till mig, gjorde en Reinfeldt, öppnade sitt hjärta och alla gränser för att ta in det som jag erbjöd. -Jo förvisso. -Jag tycker att du ska göra detsamma om vi ska lösa dina bekymmer. -Jag lovar Tomba. Sedan såg Baronen på mig med ett snett leende och sa. -Jag har en överraskning till dig. Å fy fan, det här låter inte bra hann jag tänka.. -Jag har bjudit ner Roosen, han kommer ikväll..

Jag som bara ville meta färna i lugn och ro denna vår, och nu skulle jag behöva stå ut med båda två..

Baronen

Utanför bolaget hade mitt humör redan sjunkit med 100% när en kvinna stannade oss. -Hej, vad vet ni om gomspalt? Nja, inte mycket mer än att det är praktiskt om man röker väldigt feta cigarrer hann jag tänka men hann inte säga något innan Baronen klämde ur sig att han minsann visste en hel del om det. -Jaså, vad trevligt, svarade kvinnan och log. -Nja, nå vidare trevligt var det inte, min farfar dog nämligen i gomspalt. -Vi såg alla ut som frågetecken, men baronen bara fortsatte. -Han låg ut till sjöss och ja, på den tiden fanns det inte vård att tillkalla. -Fruktansvärda smärtor som sedan gjorde att bukspottskörteln tids nog inflammerades. -Han dog trettio sjömil utanför Rotterdam och begravdes ut till sjöss. -Flöt i land tre dagar senare. -Sedan så tog han fram en tjugolapp och rullade ihop den och la den i kvinnans bössa. -Han la armen på hennes axel och avlutade med att säga med en tår rinnande utmed kinden. -Det är ett viktigt jobb du gör, all heder!

-Hur i helvete kan du vara så in i helvete dum att du blandar ihop gallsten med gomspalt, frågade jag honom när vi gick bland hyllorna på bolaget. -Mänskliga faktorn, fan det blev lite fel där. -Ja, har du tänkt på att vi måste träffa henne en gång till när vi kommer ut härifrån? -Mandelaeffekten. -Mandelaeffekten? Ja, det ska jag skylla på. -Vad har det med någonting att göra? Jag funderade på om gubbjäveln höll på att tappa det totalt när han börjat blanda ihop medicinska åkommor och termer- -Ja, det är när man tror något, men sedan så visar det sig att man hade fel! -Nej, Mandelaeffekten är när man tror att man minns något som man sett eller upplevt och sedan visar det sig att det aldrig hänt. -Typ att jag mindes att du var en fullt vanlig människa, men ser när man träffar dig så visar det sig att man hade själv målat upp en falsk bild i efterhand..

På väg till ån så stannade vi på en loppmarknad och köpte ölstop och affischer. På en av hyllorna så hittade jag vita cowboyboots i storlek 46. En alldeles perfekt present till Baronen funderade jag och slog till när han inte såg. Han skulle bli så glad när han fick dom. Komplett med ormskinnsmönster och små mockafransar. Trots allt han fått mig att genomlida så orkade jag att engagera mig, det är vad en bra guide gör. Helt gratis, bör tilläggas!

Det sista stoppet gjordes på den lokala macken där jag och Charlie som vill förbli totalt anonym köpte varsin mjukglass med karamellkrymmel medans Baronen besökte toaletten. Vi småpratade om livet när vi helt plötsligt hörde på radion som stod på att en kvinna i Örebro blivit brutalt mördad. -Det där e fan ett konstigt ord att använda. -Hur menar du? -Ja, brutalt mördad, finns det andra sätt att bli mördad på? -Kvinna milt mördad inatt, sa jag medans Charlie kontrade med: -Kvinna ömt mördad inatt. I samma sekund så kom Baronen ut från toan och undrade vad vi skrattade åt. -Nä, ingenting, nån kvinna hade blivit brutalt mördad inatt sa jag och sedan så började båda att skratta igen.

Väl framme vid ån så bestämde jag mig att visa gubbarna hur en slipsten skulle dras. -Nu är det slutlekt, se och lär. Jag skalade en räka och satte den på kroken. -Respekt, man måste visa färnan respekt. Sedan så la jag ett underarmskast under några grenar och höll hårt i spöet. Tre sekunder senare exploderade ytan när en våldsamt brutal färna hoppade upp likt en öring. En actionfylld drillning senare så låg den ömt i håven. En perfekt guidefisk, tillräckligt stor för att sätta gubbarna i respekt, men tillräckligt liten för att inte knäcka dom.

Färna

Baronen hade bestämt sig för att flötmeta trots mina avrådande ord, och tog över hela stället i någon form av färnarus, så jag och Charlie som valt att vara anonym gick uppströms för att mata färnorna med bröd. Gång efter annan gick dom upp och sög i sig brödbitarna medans vi såg på dom från första parkett. -Jag undrar varför det är så trögfiskat sa jag innan jag kom på det absurda i situationen. -Jag förstår hur du menar. -Där vi metar händer det tamigfan ingenting. Efter en stunds matande gick vi tillbaks till den maniske Baronen. -Händer det någe? -Inte ett piss. -Varför ska du hålla på och flötmeta då? -Vad har jag sagt om att komma hit med sånt skit. -Bara en centerpinrulle som saknas innan du ser ut som en total idiot. -Hur gick det för er då, undrade han? -Nä, vi matade bara fiskarna.. -Va, hade ni fisk där? -Hur mycket som helst, men små. -Alla vi kunde se var under tre kilo. Baronen vevade upp och ville gå dit, men jag förbjöd honom. -Va fan e det här för djävla guidning, jag vill få fisk. -Du måste lämna för att få. -Vad menar du, fräste han? -Jo, om du bara tar och tar så finns det snart ingenting kvar, varken fisk eller fiskesug. -Vad mumlar du om? -Ja, nu har vi fått en grann fisk här och sett flera ännu grannare, om vi lämnar nu så kommer det att finnas ett sug för att återkomma. -Tömmer vi hela stället så finns ingenting av det kvar till nästa gång. -Va? -Ja, om vi åker nu så är alla nöjda och glada. -Du, sa han med eftertryck och la sitt pekfinger så den nuddade mina enorma bröstmuskler. -Du har fått färna, du har matat färna. -Vad har vi andra fått? -Nja, Charlie har sett färna och du har fått en upplevelse. -Det var då en skitupplevelse. -Nu ska jag berätta nåt för dig Baronen, lyssna noga så kanske du lär dig någe. -När en man med pengar spelar poker mot en man med erfarenhet så går mannen med erfarenhet hem med pengarna medans mannen med pengarna går hem med erfarenhet. -Det var exakt det som hände här, och du kommer att åka hem en erfarenhet rikare.

Baronen vägrade att lugna ner sig, så jag bedömde att situationen måste avlösas på bästa möjliga sätt. -Sätt dig sa jag med min allra mildaste stämma och la handen över hans panna. Detta gör man med aggressiva hundar som då inte förstår vad som händer och bara sätter sig och blir lugna. Detta verkade funka även på Baronen skulle det visa sig. -Jag har köp en present till dig min kära vän, sa jag och gick till bilen. -Blunda och räck fram dina händer. Han gjorde som jag sa och jag placerade dom vita cowboybootsen i hans famn. -Varsågod Baronen. Han öppnade sina ögon och blev alldeles stum. Av glädje trodde jag, men där hade jag fel. -Vad fan e detta? -Det är dina nya fiskeskor. -Helt perfekta, så kan du stoppa in jeansen i stövelskaften. -Plus att du skulle se ut som Clint Eastwood när du kombinerar dom med din poncho -Är du dum i huvudet? -Va? -Tror du att jag ska springa runt här i nå jävla bögdojor o skämma ut mig? Jag blev rätt paff av hans reaktion. -Men jag tänkte att de skulle passa snyggt med din vita tröja. Baronen gick till ån och kastade dojorna i plurret. Tur att dom var gjorda av nedbrytningsbara material, för det borde väl trä och skalleormsskinn vara?

Följande tre timmar metade vi på var sitt håll på ett alldeles fantastiskt uselt ställe utan så mycket som ett napp..

ROOSEN:

Roos

Vi mötte upp Roosen på Coop Askersund. Baronen tycktes att ha lugnat ner sig en aning och stämningen blev för hans del betydligt bättre. Själv väntade jag bara att dessa två herrar skulle gadda sig ihop mot mig. Tur att Charlie som vill vara anonym är en redig klippa till man. Han är ingen som som lite flyktigt känner till Marduk, utan hela katalogen komplett med medlemsbyten och allt vad som krävs för ett samtal med djup män emellan. Respekt och beundran är två ord som man tänker på när man tänker på den goda Charlie.

Roosen gnällde att brödet inte höll måttet. För degigt kråm, för poröst, för mjukt eller för hårt. Baronen hittade inte sin favoritost och korven var av fel fabrikat. -Själv köpte jag hamburgare och vatten. På väg ut från butiken så kikade Roosen in i min bil. -Vad fan har hänt där undrade han? -Livet, där inne bor livet, sa jag och klev in för att köra till kvällens övernattningsställe. Där väntade alkohol!

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

Vi satte oss och fyllde våra nyinköpta stop med is och Lonkero. Jag hyllades unisont för mina insatser inom perspektivlära och en alldeles strålande guidning där det funnits höga toppar och väldigt grunda dalar. Det kändes värmande att äntligen få ett erkännande för tiden man lagt ner på detta genom alla år fyllda med mestadels besvikelser.

Efter ett sexpack så kände vi att det var hög tid att försöka sig på lite mete. Jag lyfte ett varnande finger i luften och förklarade att vi skulle kunna få en chans i skymningen, men då gällde det att vara skärpt, så ta med rejält med alkohol så ni orkar sitta när tristessen tar över. Jag kände att mina råd sakta började sjunka in då grabbarna gjorde precis som jag sa. Roosen plockade bort sin thermacell och automatkamera för att maximalt kunna utmana väskans lastkapacitet. Jag drog sedan fram tre orangea flytvästar i frigolit från bilskåpet och förklarade. -Visselpipan här, blåser ni två gånger, det är signalen för att ni ramlat och behöver någon att lyfta upp er. -Tre visslingar är för sjönöd. -Befinner ni er uppströms från de andra, ja försök då att flyta med strömmen till de andra. -Befinner ni er nedströms från de andra så försök att sakta paddla mot stranden samtidigt som ni visslar så skyndar jag och hjälper. -Vad betyder en vissling undrade Roosen? -Det är om alkoholen tar slut, då kommer vi alla direkt och hjälper till.

Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

Någon timma senare satte jag mig bredvid Baronen och la min arm runt hans hals. -Du vet, jag älskar dig, inte som en vän, men ändå. -Jag har funderat lite kring det du sagt och gjort och börjat försiktigt att närma mig mot den slutgiltiga lösningen som någon sa, kan nu inte för mitt liv minnas vem, men hursomhelst. -Berätta, sa Baronen och hans ögon sken upp, hur de nu kan göra det och hur man nu kan se det när båda två lider av något man i det närmaste endast kan beskrivas som ledsyn.

-Norrland har tagit emot dig med öppna armar, problemet är bara det att du har tagit emot Norrland. -Spännande, berätta allt! -När man kommer till ett nytt ställe så försöker man som människa att adaptera sig till den nya omgivningen. -Man köper motorsåg och skoterställ samt lägger på deras dialekt på din redan svårt sargade skånska. -Allt detta gör man av en önskan för att accepteras och av ren godhet. -Det är en anmärkningsvärt fin gest av den djupaste respekt. -Men se på Charlie som i allt detta vill vara totalt anonym. -Han vet att du kommer från Eslöv, och att allt du gör och säger mynnar från Eslövs gråa gator. -Ändå, eller rättare sagt, trots allt detta så har han ändå valt att acceptera dig, med alla dina fel och brister. -Men du måste förstå att dom accepterar och älskar dig för just den du är. -Den vedervärdiga mannen från Eslöv eller vad det nu var dom kallade dig? -Det var efter någon Beck-roman iaf.. -Hursomhelst, du är färgklicken som ger byn där uppe lite extra glamour och flärd. -Den dagen du försöker att bli som en av dom så kommer det börja gå käpprätt åt helvete. -Istället för en riktig Norrlänning så får dom nu någon låtsasnorrlänning man måste låsa in i huset om det kommer folk på besök från andra byar. -Istället för att vara någon form av tillgång så förvandlas du till en second hand version, eller kanske parodi vore ett mer lämpligt ord at använda sig av i sammanhanget? -Dom kommer att kolla genom köksfönstret ut och säga, kolla, nu har den där dåren köpt en skoter. -Jag vet att du gör det av godhet och kanske en subtil önskan att en dag gå igenom älvens is med maskinen. -Men var dig själv, och sluta med dom där jävla turerna i skogen och kasta Ultima Thuletröjan åt helvete så kommer det att gå bättre.

-Tror du det? -Klart som fan, var dig själv tills dom börjar kalla dig för den stolta mannen från Eslöv. -Prata den bredaste av skånska, dra på nåt häftigt pillermissbruk och mata ut reggae-musik på fullaste volym. -Köp en japansk elbil, gärna en röd eller gul som du parkerar bredvid stora vägen, och ha spettekaka med i matlådan. -Lyssna alltid på p4 Skåne på jobbet och snusa portionssnus. -Skaffa gäss och börja odla ekologisk chili. -Raka bort skägget och skaffa buskiga polisonger, och prata högt och obekvämt med folk när du besöker affären. Och ha en kepa med ett majablad på. Är det valår så snickra en skylt där det står, rösta på Liberalerna! och ha den bredvid din parkerade elbil -Tids nog kommer folk att fatta att du är dig själv med alla dina knepiga attribut, men dom kommer att respektera dig. Inte på grund av vem du är, utan för att hur du är. -Du står på dig i motvind mot ett helt landskap som redan är i motvind. -Nämn bara inte Stockholm, utan få dem att förstå att du står där enad i samma kamp som dom leder, endast i knasigare kläder -Var dig själv, för ingen är bättre på det än du!

Tack min vän, vad vore jag utan dig? -Förmodligen ingenting. -Fan att jag slängde bootsen i ån, dom hade kommit väl till pass hemma sen. -Ja, det var lite så jag menade. Helt plötsligt så avbröts vi av en lång vissling från Roosens håll.

-Nej, nu går vi och hjälper Roosen. Imorgon tar vi reggfärnan, låt oss supa ikväll. Låt alkoholen vandra fritt i våra vener och fylla oss med den renaste form av glädje som finns, den sanna glädjen. -Har någon nånsin sagt att du är ett geni Tomba?

-Dom säger det, dom säger det..

DEL 2 KOMMER I NÄSTA KRÖNIKA:

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Ett svar på ”Tombas Krönika Maj 2024 DEL 1

  • 1 juni, 2024 kl. 21:17
    Permalänk

    aamen jävlar va bra!

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *