Tombas Krönika mars 2019
Mars är alltid lite av en slamkrypare. Om det är den sista vintermånaden eller första vårmånaden tvistar de lärda om. I kurorten Eskilstuna så släppte vintern sitt grepp i början av månaden, och en vecka senare var det öppet vatten. Öppet mål för lite mört och färnamete. Jag lyckades knipa en fin mört på prick 750 gram som värmde ett fruset metarhjärta.
Färnametet gick som på räls och jag hann landa ett trettiotal fiskar innan det var dags att fara till Jönköping för lite sportfiskemässa. Minst sagt en upplevelse.
Torsdagen var ett helvete
Jag körde till Arlanda och tillbaka och isolerade en industrihall med rörskål som uppvärmning. Sedan tog jag emot spolbilen hemma innan jag bilade ner till Elmia. Laddade upp med godis, kaffe, snus och cigg i bilen, ja och en ny Spotifylista med exakt samma gamla låtar som alltid, fast i annan ordning. När jag körde förbi Norrköping kom jag på att Marduk är ju hårt som satan och sedan fick det bli gammal go rens hela vägen till Elmias parkering.
Väl framme så märkte jag till min stora glädje att det var hockeymatch mellan Färjestad och HV71. Fulla människor överallt. Redan här kunde jag ha somnat, men då hade man inte ens börjat… Jag ringde Chrille som kom och mötte mig, så hurtig och full med entusiasm att det nästan gjorde ont. Bak i bilen väntade kalla öl som jag var så sugen på att kedjehalsa där på parkeringen. Men jag fick hålla mig.
Väl inne mötte jag resten av gänget, grabbarna från karpfiskebutiken, Andreas från breamtime och herrarna från Swedbait som vi skulle dela stuga med. För att göra en lång historia kort så fixade vi klart det som skulle fixas, åkte och käkade pizza och sedan med hjälp av luddiga direktiv från två fjortonåriga tjejer navigera till jönköpings enda matbutik som hade öppet till 23:00. Men glädjen blev kortvarig då jag snart insåg att smålänningar inte äter rågbröd. Zentio försökte lura i mig lingongrova, men jag nöjde mig med pågens. Som tur var hittade jag i alla fall finsk korv som plåster på såren. Hur fan klarar man sig utan rågbröd?
Sedan återstod bara den lilla detaljen att ta sig till stugan som låg beläget i Mullsjö av alla ställen. Jag visste givetvis inte var Mullsjö låg, jag ville bara dricka mina öl och sen somna. Det visade sig att Mullsjö låg gömd bakom guds rygg långt åt helvete genom skogsvägar som aldrig tog slut. Den enda glädjen med bilturen var att Chrille som visste var Mullsjö låg körde som en idiot, så vi kom fram skapligt fort.
Stuga nr 2 var våran
Dörren var tätad sa Chrille, senast hade det blåst in snö. Från duschen såg man in till “vardagsrummet” som även var sovrum och kök. Och det var inte ett fönster i duschen, utan gammal god småländsk hantverkarglädje. Man hade kört enligt devisen att tätskikt är onödigt och lite snett är rakt det med.
Nästa överraskning hittade vi på Chrilles madrass. Röda och bruna fläckar. Det röda var blod, vad det bruna var ville vi inte spekulera i. Dock så hade någon, eller några haft en helkväll i sängen, den saken var klar. Zentio fick överslafen och Vicke hittade någon halvportabel sängaktig sak undanstoppad under Chrilles partymadrass. Själv tog jag sängen som låg behändigt vid stugans enda bord. Ur sängen kunde jag uträtta nästan alla mina behov.
I Chrilles säng kunde man uträtta alla behov. Det hade ju någon bevisligen redan gjort, och hur ägaren hade fått upp temperaturen till behagliga 43 grader är fortfarande ett mysterium? Värmen var olidlig, och jag blev ännu en gång påmind varför jag inte gillar solsemestrar. Så illa som jag sov den natten har jag inte sovit sedan tre kronor vände 1-5 till 6-5. Detta trots att magen nu innehöll två kalla öl. Lyckan var i varje fall total, och för en stund visste jag hur det känns att vara gravid. Det är mäktigt att i magen bära runt på något man älskar så villkorslöst.
Nästa morgon vaknade vi av att Chrille satte igång duschen. Den lät som en bilkrasch. Efter att ha ätit upp pågens minst sagt luftiga kaka och druckit lite juice så var det dags att göra mässan.
Mässor finns till för att slå rekord. På så vis liknar dom metet.
Och visst slog man rekord i år med. Rekord för Elmia, med 30 personer eller något i den stilen. Vi smällde upp den första av ett otal pannor kaffe. Ordet mässtarm som man hört viskas om fick snart en helt ny innebörd. varje besök vid pissoarerna kompades av djuriska läten genom de flortunna toalettväggarna. En specifik person lät så illa att jag tänkte knacka på och fråga hur han mådde? Hade jag låtit sådär så hade jag ringt efter ambulans.
Fredagen bjöd på många roliga snack. Rätt som det var så kom det någon som kände mig och satte sig för ett trevligt snack. Att jag aldrig sett personerna i fråga innan spelade mindre roll. Så länge man snackar mete så kan vi leva med anonymiteten.
Darts hade gett oss lite prylar att visa upp, bland annat hela kroksortimenetet. Minst två personer frågade efter långskaftade maskkrokar med hullingar på skaftet. Jag insåg snart att dessa personer inte längre var mottagliga för nymodigheter och höll med att såna krokar borde finnas i varje fiskebutik.
Nästa grupp människor kan vi kalla för “jag minns-gubbarna”. Dessa gick förbi lite småstolta och såg på mig som om jag vore en fossil. Så kom dom fram och började. -Jag minns när vi metade färna, året var 1988… Vad kul att du fortfarande minns gubbjävel, ville jag säga men nöjde mig med att endast le föraktningsfullt. Jag insåg snart att jag är en dålig utställare. Det är viktigt att stryka medhårs och hålla med. Så jag bytte taktik. Nu började jag med att säga, -Är du sugen på att börja meta, till alla som kom fram. Och mycket riktigt så kom en gubbe och blev arg på mig. -Jag har tävlat i svenskan innan du föddes, svarade han surt. -Vad gammal farbror måste vara…
Jag bad Chrille att ta över och gick en runda för att kyla nerverna med en öl.
Jag märkte att TV lägger på minst 20 cm
De flesta kändisarna verkade vara jättekorta med några undantag som Trumman och Moberg. Kanske stannar man i växten om man svingar för mycket i tidig ålder? Men hur blev jag så lång och ståtlig undrade jag innan jag insåg att jag inte är längre än 182 cm. och de sista två centimeterna har jag växt dom senaste åtta åren enligt polisen… Dock så har man fått ett visst rondör med tiden medans andra skulle välja att använda ordet korpulens.
På stora scenen höll någon låda för skoltrötta ungdomar som satt där endast för att få de bästa platserna till finalen av Fly vs Jerk. Det hade givetvis inte talaren någon aning om och såg förskräckt på alla cykeltröjor som nu verkat invaderat även flugfisket. Vid sidan av såldes det flugvästar till det ytterst rimliga priset 199 kr. Komplett med fickor och sånt där ludd man kan torka fingrarna på efter att ha bakat en redig prilla. Jag funderade på att köpa en till Chrille, men lät bli. Istället stegade jag till Mathias på Fiskejournalen och snackade lite dödsmetall. Efter något som kan endast beskrivas som en av höjdpunkterna på hela mässan så traskade jag tillbaks till metetorget. Där snackade vi punk med Bertilsson och för en stund så kändes det faktiskt helt ok att ställa ut på mässa.
De närmaste timmarna var en transportsträcka till finalen av Fly vs Jerk. Man kunde nästan ta på spänningen. Så jag och Zentio bestämde oss att se på tillställningen. Väl framme så hade de skoltrötta kidsen vaknat och såg märkbart upphetsade ut. Att hitta en ledig stol var som ni förstår omöjligt, så vi ställde oss på borta-stå. 16.00 skulle det hela börja. mystisk musik hasplades ut genom PA-systemet och någon snubbe intog scenen. Först snackade han på svenska, sen tog han samma på engelska. Jag trampade otåligt och kände stark obehag. Jag gillar inte folk i stora kvantiteter. Sedan ropade man ut första teamet, det var han flamländaren i shorts och bockskägg vars namn jag glömt. Så skulle han intervjuas. Då insåg jag att detta kommer att ta hela natten. Zentio tänkte i samma banor och vi gick ensamma tillbaks genom en folktom mässhall och snackade mäsk.
Lördagen var hektisk. Över 8000 besökare invaderade hallen.
Folk kom och gick och man hade fullt upp med att kunna snacka med allt och alla. Faktiskt riktigt trevligt. Många ville vara med och gissa antalet maggots för att kunna vinna en Deeper. 1740 maggots var rätta svaret. Bland gissningarna hittade jag pärlor som ca 88 st samt 11 stycken. Jag satt och funderade vad ca 88 st innebär? Siffran är obehagligt exakt för att räknas som cirka? Kanske borde man använda sig mer av det. Anmäla en färna på ca 2762 gram till svenskan, eller börja jobbet ca 07:00.
Efter en tung dag med en lång skara 20 cm kortare kändisar ur metevärlden så var det dags att åka till Mullsjö. Vi högg en pizza i världens hårdaste trafikerade pizzeria. Jag valde en som hette ”i love you”. Väl i stugan så drack vi öl och Chrille bjöd på whisky. Jag hade tydligen dragit ur kontakten till kylskåpet när jag skulle koka kaffe och den hade förbytts till ett värmeskåp. Ett fruktansvärt bakslag om ölen hade befunnit sig där, men dom stod tryggt ute i snöfallet. Vi snackade fiske och mete på tok för länge innan någon förstod att det finns en söndag att spendera på mässan.
Söndagen slog rekord i tristess.
En mycket lugn dag som tog mer än den gav. Jag köpte två kalla korvar för 130 kronor och slösnackade med de som hittat till Elmia. Kanske så var alla i kyrkan, vad vet jag? Den genomsnittlige svensken bränner kvistar i en tunna som bot för baksmällan en söndag i mars. Dom var iallafall inte på Elmia, den saken var klar. Jag använde tiden till att shoppa allt det man behöver och inte behöver till sitt mete.
Efter en dag som aldrig tog slut så var det bara att bila tillbaka till Eskilstuna. Trött men nöjd, och hela bilen full med nya prylar som ska testas och granskas under lupp. Så här mycket har jag nog inte pratat under en helg sedan jag gjorde slut med min dåvarande tjej 2008.
Väl på jobbet så fick man sedan en dörrkarm i stål över sig och imorron väntar ett besök hos doktorn… Men äppelträden är klippta så grannen slipper oroa sig över min hälsa.
Mars har annars genom tiderna varit en gäddmånad av rang.
En gång i världen när man metade gädda i Eskilstunaån så var just mars månaden allt hände. Ett ständigt dilemma var att få tag på betesfisk. Mörtstugor var ett ord vi aldrig hört talas om, så det var quivermete som gällde. Gudarna ska veta att det inte var enkelt att fånga ett gäng feta mörtar ur en kall å utan varken mäsk eller feedar. Vissa dagar blankade man, andra fick man några stycken som direkt blev gäddmat. Vi drog rätt stora gäddor från vårat ställe.
Sen beslöt kommunen att bygga ett utomhusgym just där vi satt och gäddorna försvann i samband med de ledsjukas ankomst. Med tiden tröttnade man på hela gäddfisket som jag aldrig tyckte var något att hänga i julgran under våren, metet undantaget, att se på ett flöte var och förblir roligt. Ibland stod vi och matade wobblers på samma fläck timma in, timma ut. Bara väntade på den där magiska kvarten då allt hände. Då kunde allt vara möjligt helt plötsligt.
Många stora gäddor fångades, rent av reggfisk, men speciellt givande för själen var det aldrig. Kallt o jävligt dessutom. Det glada sommarfisket med betydligt lättare fiskar på lättare grejor har jag alltid gillat. Men sen så sa någon att man inte ska stressa fiskarna. Hur det nu går ihop med hela konceptet med fiske? Hursomhelst, det skulle bändas in snabbt som satan med det styvaste spöt och grov flätlina. Innerst inne ville jag alltid fiska med haspel, till den grad att dom andra kallade mig för haspelkungen. Jag försökte med multirulle ett tag, men gav snart upp hela gäddfisket i förmån till metet. Jag stressar mina färnor och mörtar istället.
Idag verkar haspeln ha gjort lite comeback i gäddfisket ser jag, kanske läge att damma av mina magnumpikes och blyade shad-raps. Beten som idag hänger på fiskemuseum, eller åtminstone borde hänga, på hedersplats!
På mässan så träffar man sedan dessa gäddentusiaster. I tusental vallfärdar dom ur sina gömmor. Jag följer med intresse vad som är hett för året. I år vann man fly vs jerk med en mus, så den sålde säkert som smör. Många olika team finns det. Men i år så kände jag mig mer neutral mot hela rörelsen. Vill man fiska gädda så ska man få fiska gädda. En runda runt stånden bekräftade det man redan vetat. Det är 90% gäddfiske på såna tillställningar.
Det är stora båtar och färglada tröjor, och det är skarvproblem och sälhat, kanske med all rätt, jag är öppen för en sund debatt kring dessa frågor. Men det fanns inte ett stånd för vad vi fiskare kan göra för att avlasta fisketrycket på känsliga ställen eller ens någonting som liknade självkritik… Sportfiskarna i all ära, dom gör ett bra jobb och jag köpte även i år tröja och småplock. Mest för att slippa skämmas. Men vi utmålar oss gärna som miljöhjältar och fiskevårdare när vi i själva verket kanske är det rakt motsatta i vissa lägen. Kring lek och så. Jag är öppen för en sund debatt även här. En debatt som blir svår att få till.
Mässan gör sitt bästa för att vi ska konsumera, köpa mer, fiska mer, köra större båtar och se på flera fisketävlingar i liveformat. Men ingenstans lär man sig om sitt eget ansvar. Vad som är etiskt eller moraliskt rätt. Vilka grejor man ska ha med sig för säker fiskhantering och såna basicgrejor som sunt förnuft. Det förvånar mig stort. Det är otroligt att man kan så mycket om det moderna fisket, läser av en suddig ekolodsbild som en öppen bok, men har ingen aning om vad en björkna eller en sling är? Någonstans så har man börjat lite i fel ände anser jag.
Jag säger inte att vi metare är guds gåva till fisket, alla får väl fiska bäst dom vill, vad dom vill, men kanske inte hur dom vill och när dom vill. Nu leker gäddan och många vikar lär vara fulla med folk som har siktet inställt på en fet madame. Vill man göra skillnad på riktigt så är det kanske läge att låta spöna vila en stund och låta naturen göra det den kan göra. Vi gjorde det för aspen i länet och den har kommit tillbaks starkare än någonsin, trots skarvar… Men det krävdes ett förbud då det sunda förnuftet inte kunde vinna över ett starkt fiskesug. Kanske gör det ingen skillnad för gäddan, men då har vi iallafall försökt. Det är min poäng.
Tomba.
