Tombas krönika Oktober 2019

Dela gärna så fler får läsa artikeln

FALUN 1982:

En röd volvo svänger in på en grusparkering med alldeles för hög fart. Att bilen hamnar snett och tar upp två parkeringsplatser bekommer föraren inte det minsta. Han är en man, en riktig man, en sådan som inte korrigeringsparkerar. Bilstereon spelar ZZ-Top på full volym, och samtliga fönster i bilen är öppna. Motorn stängs av och bildörren öppnas. Ur bilen stiger en man med platåskor och kulmage. De strama jeansen och den marinblåa vindjackan med texten USA broderat över ryggen med stora bokstäver är en mäktig syn. Hans pekfinger och tumme stryker ner på bägge sidor av den långa, buskiga valrossmustaschen medans han ser sig omkring. Sedan stryker han sig genom håret innan tar på sig sina pilotbrillor och kastar in en snus. Han rättar till pungen, öppnar bakluckan och plockar fram en pilbåge och går iväg…

De andra på parkeringen ser tyst på mannen med den sandréfärgade hockeyfrisyren. Till slut frågar en liten pojke sin far. -Vem var det där? -Det där min grabb, det där var kungen…

ESKILSTUNA 2017:

En polisbil svänger in på gården med alldeles lagom fart. De parkerar framför en gammal sliten volvo 240. Även fast uppdraget inte är av det trevligaste slaget så verkar inte polismännen alltför uppstressade. De hade fått ett meddelande på komradion att en man hittats död i en lägenhet. -Det är kungen som dött, hade det korta meddelandet lytt.

Poliserna går trapporna till den andra våningen och knackar på dörren. Efter en stund så öppnas den av en berusad man som ser märkbart tagen ut. -Följ med mig, säger han. Han leder poliserna mot toaletten, men stannar innan de är framme vid dörren. -Där, han ligger därinne, jag vill inte se honom, får han fram, och tar en lång klunk ur rositaflaskan för att få ner pulsen. Poliserna föser iväg mannen och öppnar toalettdörren. Ihophasad på golvet halvsitter han. På sig har han kalsonger och en T-Shirt med texten: Att sniffa lim har aldrig hållit ihop en familj… Den långa taniga mannen är stendöd…

Tombas Krönika Oktober 2019

LIVET:

Han håller en låda i sin hand. Lådan innehåller inte mycket, men den innehåller ändå ett helt liv. Han ser på lådans innehåll. Dagböcker och fotografier. Några pilar och en trälåda med silvermedaljer. Ett gäng myndighetsbrev, ett gammalt pass och annat krimskrams. Är detta verkligen allt som blev kvar? Frågar han sig. Han tar upp en dagbok och bläddrar snabbt igenom dess innehåll. Längre och kortare fragment av ett liv som inte blev som det skulle. Den första boken är daterad 1973-1977. Men mot slutet så blev dagböckerna allt längre. Den sista är daterad endast 2017. Han är märkbart förvånad. Varför skriva allt detta när ingenting annat spelade någon roll? Han bestämmer sig att sätta sig i soffan och läsa. Hans nyfikenhet är väckt, kanske så ligger svaret någonstans här inne? Svaret på frågan han aldrig vågade ställa…

14 mars 1973

Hej!

Läser du detta så är jag död…

15mars 1973

Visst är det märkligt att de saker man njuter mest av vill man minst av allt prata om. Och skulle någon få för sig att prata så vill du inte höra om det. Jag knackade på hos min granne nyss och sa att jag skulle resa bort. -Hur långt bort, förmodligen inte långt bort nog? -Vad e det för jävla inställning, svarade jag honom. -Det var väl du som kom och sa att du resa bort. -Vad har du med det att göra, det är väl min ensak vart jag ska resa. Han slängde dörren i mitt ansikte… Så jag ringde på hos Änkan Andersson på tredje våningen istället. Det tog en evighet innan kärringen öppnade. -Fan vad det dröjde, sa jag till henne. -Höredu din alkis, vad säger du egentligen! -Vad e det för fel på er, undrade jag? -Du ska inte komma hit o vara otrevlig, o du luktar alkohol igen. -Herregud, klockan e ju endast fyra på morgonen, tycker du att det är ok att komma hit och väcka mig? Varför ställer alla dessa jävla frågor? -Jag ska resa bort, jag skulle behöva låna din gubbes kavaj. -Du, Arne hette han, och han är död. -Ja, det var ju så jag tänkte, han lär väl knappast behöva den längre? Hon blev alldeles ilröd i ansiktet och slängde igen dörren. Galna är dom allihop i min trappuppgång… Får väl köpa en jävla kavaj… Undrar vad en sån kostar?

16 mars 1973:

Nu vet jag vad en kavaj kostar. Så jag var tvungen att hitta en annan lösning. Till slut kom jag på att ta en titt i källaren. Kanske skulle någon förvara sin kavaj där som jag kunde ”låna” under helgen.

Jag smög ner för att ta en titt. Någon som hette Robetsson i femman hade en sån där påse i plast som hängde där. Den såg ut att innehålla en kavaj. Men förrådet var låst, och jag hade ingenting att bryta upp låset med. Jag undrade om jag och Robertsson var i ungefär samma storlek. Inge kul o lägga ner en massa jobb och han sedan visar mannen sig vara en jävla dvärg…

Till slut hittade jag hans dörr och ringde på. Han öppnade och undrade vem fan jag var och vad jag ville? Då kom jag på att jag inte hade tänkt på denna lilla detalj. Det bästa jag kunde komma på där och då var att jag sa att jag ville komma in och prata om livet och gud. Till min förvåning så log han och bjöd in mig. Han såg ut att vara i samma storlek som jag, det var rätt enkelt att se då han var spritt språngande naken. Jag satte mig på hans soffa och han satte sig mitt emot mig.

Det var den värsta kvällen i mitt liv. I sex timmar satt vi och pratade om livet.. Innan jag gick så frågade jag ifall han hade en bultsax att låna ut? Det hade han.

På hemvägen så bröt jag in mig i hans förråd med hans bultsax. Tog med mig hans fiskeutrustning, en akustisk gitarr, en kristallskål och påsen med kavajen. Rätt åt honom, jävla psykopat.. En sak var säker, jag skulle tvätta kavajen ordentligt innan jag tog på mig den…

17 mars 1973:

Påsen innehöll mycket riktigt en kavaj. En protestfärgad sak, säkert 30 år gammal. Ryggen hade gubbjäveln valt att brodera med rosor, och texten ”Supregrams il munniem”. Undrar vad fan det betyder? Jag letade efter tvättlappen innan jag kom på att kavajen säkert var äldre än uppfinningen tvättmaskinen. Jag bokade tvättstugan till kvällen och passade samtidigt att lämna bultsaxen till Robertsson. Jag stod där och kollade på samma nakna kropp som jag nu allt för väl kände igen. -Du har haft inbrott i källaren sa jag. -Fan också, jag får väl gå ner o kolla. -Ja, jävla knarkare som förstör o snor allt dom kommer åt.. Han la sin hand på min axel och sa. -Du är en bra man Kungen, vore alla som du så fick man ha sina grejor i fred.

Tur att jag bokat tvättstugan, för nu måste jag tvätta den nya röda tröjan med, tänkte jag när jag gick till lägenheten. Gud vet var den där handen varit…

I tvättstugan så undrade jag hur många grader man ska välja när man tvättar en kavaj? Jag valde det säkra före det osäkra och körde på 90 grader med dubbel tumling. Det borde väl ta kål på de värsta bakterierna. Jag slängde ner tröjan och kavajen och startade maskinen. Jag såg på tv under tiden. Träben och emaljöga med nån som hette Gösta Ekman. Riktigt jävla dåligt…

Det var någonstans här det började gå utför. När jag öppnade maskinen så såg kavajen ut som ett jävla russin. Och inte nog med det, den var nu åtminstone fläckvis rosa.. Helvetes jävla piss, imorgon åker jag…

18 mars 1973:

De såg inte alls nöjda ut. Göran och Lena. Jag hade tydligen förstört deras bröllop.

Det var många som kollade snett på mig när jag anlände iförd i den rosa kavajen. Hade jag inte varit best man så hade det kanske kunnat gå vägen. Jag tyckte att det var stilrent med blåa jeans till, men det tyckte inte de andra. Speciellt Lena. Texten på ryggen hade krympt så det stod någonting i stil med sperma om man hade livlig fantasi, vilket oväntat många visade sig ha.

Jag fick ta av mig den till talet jag tydligen skulle hålla. Jag är ingen stor talare, men jag var förberedd. Listigt nog så hade jag tagit farsans och morsans bröllopstal och bytt ut namnen. Till en början så gick det som på räls, en massa dravel om gud och evig kärlek. Det var när jag kom till frasen ”när kriget hade tagit slut så fick ni till slut varandra” det började på allvar spricka i fasaden. Stycket där jag hade glömt sudda bort mammas namn fick Lena att börja gråta. Det var en katastrof…

Sedan skulle det öppnas en massa bröllopsgåvor. Göran plockade upp den första och läste lappen. -Till Göran och Lena, men från vem? Jag insåg att jag glömt skriva mitt namn. Men innan jag hann öppna käften så sa Lena. -Åh en sån fin kristallskål, med inskription. Vilken insskription? Hon läste…

Till vår vän och älskare, från Sävenfors Nudistförening. Vinnare av 1965 års klubbmästerskap. Kategori gruppsex äldre herrjuniorer…

Jag ångrade bittert att jag inte valde att ge gitarren. Jag blånekade att skålen kom från mig, de hade inga bevis… Jävla Robetsson, det här ska han få betala…

21 mars 1973:

Idag vaknade jag av att det ringde på dörren. Det var kärringen från tredje våningen. Hon bad mig att hjälpa henne med att sätta upp en lampa. Jag sa att jag hade ryggskott, men att Robertsson i femman kunde säkert hjälpa henne. Hon tackade för tipset och gick sin väg. Nu skulle kärringen få se nåt hon inte sett på mycket länge. Jag visste inte hur rätt jag skulle få…

På kvällen när jag skulle till butiken så sprang jag på Robertsson i trappen. Jag höll inte på att känna honom med kläderna på. Jag trodde han var på väg hem till mig, så jag var mest lättad att jag var på väg ut. Men det visade sig att han var på väg till änkan.. I handen hade han sin verktygslåda. -Skulle sätta upp en lampa åt tanten, sa han glatt. Hon skulle bjuda på mat. -Ja, då slipper jag laga själv, sa han och log så brett att jag såg att han faktiskt hade tänder under den buskiga mustaschen.

Precis innan sportspegeln så började det. Först som försiktiga dunkningar, precis som om någon hade klappat på väggen… Sedan blev det värre och värre. Kärringen skrek -Ta mig, åh, det var så länge sedan. Och Robertsson som stönade högt med sin djupa tenorstämma så det ekade i hela huset… Jag kände mig spyfärdig…

25 mars 1973:

Min farbror kommer på besök idag. Han är en mycket sjuk man. En sån som tvingar en att klappa händerna när man lånar hans toalett så han vet att man inte snor någonting.

Robertsson gökade med kärringen hela natten. När teve tog slut för kvällen så låg jag i sängen och lyssnade på dem. Hon kallade honom för Arne. För gamla tiders skull, eller om Robertsson också heter Arne i förnamn? -Åååh, Arne, Aaarne…

Han stänger dagboken… Undrar om han ska skratta eller gråta? Han har bara skrapat på ytan, det finns så mycket mer att läsa om honom. Han plockar upp nästa bok och slår upp den slumpvis…

23 Juli 1992:

Det blev silver igen.. Gunnarsson är omöjlig att slå. Jag sköt bra, men det saknas 7-8 poäng per serie. Jag funderar på att lägga ner skiten…

24 Juli 1992:

Dom hämtade Robertsson med ambulans igen. Han är sig inte lik. Förr hämtades han kanske två gånger per år, nu är det var och varannan dag. Gubbjäveln blir allt sämre, en vacker dag kommer han inte att komma tillbaks om han fortsätter såhär.

Jag besökte honom på sjukhuset förra veckan. Han låg där och darrade som vanligt på sitt rum. Välkommen till det Robetssonska palatset sa han med ett torrt skratt när jag anlände. Han lovade att sluta dricka, men han slutar ju aldrig. Jag tänkte muntra upp gubben, köpte på en loppis en sån där träningsgrej med två handtag med fjädrar emellan. Bättre att du drar i denna än hinkar i dig alkohol sa jag. Han lovade heligt att börja träna när han väl kommit hem.

Jag sa till honom: Du vet Robertsson, en dag kommer supandet att döda dig. Du kommer att ligga i en träkista och bäras ut med fötterna före. Om vi hittar någon som bär. Annars blir det en sån där kärra. Sen kastas du i en grop av iskall jord som någon kommunalarbetare får äran att täcka. Sen får du ligga där resten av evigheten. Mellan Arne och den där kärringen du till slut lyckades göka ihjäl…

-Lätt för dig att säga som e ung o stark…

2 augusti 1992:

Dom hämtade Robertsson idag igen, fast han lovade att sluta supa. Jag åkte till sjukan en stund efteråt, men han låg inte på sitt vanliga rum. Jag frågade en sjuksköterska var han låg. -Han ligger på tvåan, han är medtagen efter operationen. -Operationen?

Jag skyndade mig dit. Hittade honom i en av sängarna med huvudet inlindat likt en mumie.

-Vad fan har hänt?

-Jo, jag ska berätta. -När jag kom hem efter sista vändan så bestämde jag mig att faktiskt ta dig på orden och börja träna. -Drog i den där grejen du gav mig flera gånger varje dag, kände mig som Arne Tammer. -Jag ville sedan få lite variation i träningen och satte fast ena handtaget i sovrumsdörren. -På handtaget sådär med dörren stängd. -Så började jag dra som satan. -Det gick bra till en början, men sen så lossnade hela dörrhandtaget och jag fick skiten i huvudet. -46 stygn och sprickor i skallbenet. -Det var tur att jag klarade livhanken. -Läkarna sa att jag förlorat minst en och en halv liter blod. -Jag blir kvar här veckan ut…

Vad gjorde dom med blodet, undrade jag? -Tja, det ligger väl kvar där på hallgolvet.

Jag vet inte hur det hände, jag antar väl att jag tyckte synd om gubben. Men jag lovade att ta hans nycklar och gå upp till hans lägenhet för att svabba upp. -Du är en hjälte, ropade han efter mig när jag gick.

-Visst…

3 augusti 1992

Jag var tvungen att ta en redig bläcka innan jag vågade in till Robetsson. Jag smög dit runt klockan fyra på morgonkvisten. Synen som mötte mig var inte nådig. Stora pölar med koagulerat blod överallt. Det här går väl för i helvete inte att svabba upp. Det måste finnas en bättre lösning?

Jag fick upp det mesta med hjälp av stekspadar jag hittade i ett av köksskåpen. Blodet öste jag ner i en plastbytta. Sedan moppade jag det värsta. Det är lustigt hur blod verkar endast spridas ut när man moppar i det. Hallgolvet fick en helt ny mörkröd nyans. Liksom mina kläder och ansikte.

Jag funderade var jag skulle dumpa blodet ur byttan, men kom på fyllan och villan inte på någonting smartare än att ta med mig det och hälla ut på gården.

I trappen mötte jag postiljonen. -Du är tidigt ute sa han när jag skulle låsa dörren. -Jag förklarade att jag bara skulle ut och dumpa lite blod från grannen som bodde här, sen skulle jag hem och lägga mig. -Kolla här, sen visade jag honom skålen. -När du ändå är här så kan jag ta Robetssons tidning, han lär inte behöva den idag… Han la tidningen på golvet och rusade ut.

Väl ute så tänkte jag att det vore högst opassande att hälla blodet på gården. Gud vet vilka sjukdomar den där kåtbocken har med aids o allt. Man vet ju hur det gick för Freddie Mercury. Sedan slog det mig. Smittar aids genom blod, eller är det endast sperma som gäller? Jag rusade hem och ringde till 90.000. Dom svarade oväntat snabbt. -Kan man få aids i röven av blod frågade jag i panik. Tagen på sängen så svarade kvinnan i andra änden endast -Ja. Jag la på luren och började gråta. Då var det över, jag har aids i röven… Jävla Robertsson!

Jag bestämde mig att skona resten av de boende i området genom att bränna ner Robertssons smittohärd till lägenhet. Men jag hann endast till gården med tändstickor i ena handen och byttan i den andra när jag möttes av poliserna. -Det var han, det var han, skrek postiljonen och pekade på mig. Poliserna började gå mot mig, men då skrek jag åt dom att stanna, annars skulle dom få aids.

Poliserna stannade upp. -Aids? -Ja, aids, kolla här, en hel jävla balja full med aids, sedan så visade jag upp byttan.

Det blev ett dödläge likt i en Clint Eastwoodfilm. Jag förklarade. -Robertsson tränade nästan ihjäl sig med en sån där abslider eller vad fan den heter. -Nu ligger han på akuten och hans aidsblod finns i hela hans lägenhet. -Han är en sån sportknullare, han har säkert alla sjukdomar som finns. -Sportknullare? -Ja skit i det nu. -Jag skopade upp hans blod med två stekspadar i den här baljan och tänkte inte på att det var fullt med aids, ja ni vet, jag söp lite innan, har lite svårt med blod. -Sen så kom den där dåren som ringde till er, sa jag och pekade på postiljonen. -Han har säkert aids han med, så som dom knullar med sina kunder. -Ja, nu har jag blodet i baljan här och tänkte bränna upp den medans jag ändå ska bränna Robertssons lägenhet. -Vad e det ni inte fattar? -Allt är ett stort missförstånd, och nu e jag full o ska ha match imorrn, eller ja idag… -Jag kommer aldrig att slå Roosen om jag inte får sova snart.

-Match? -Är du från vettet? -Nej jag är bågskytt…

Fortsättning följer en annan gång /Tomba

Glöm inte heller bort att lyssna på vår Podcast!

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *