Tombas Krönika Våren 2023

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas Krönika Våren 2023 och det handlar såklart om Tombas fiske men framförallt och som vanligt, hans tankar och reflektioner över livet och fiske…

Ryggen på en färna

Kan det vara så att detta med mete inte varar för evigt? Jag kan knappast vara den ende som ställt sig frågan. Ska man meta sig igenom en period då mete inte känns så roligt som det borde kännas, eller ska man vila spöna ett tag? Eller ska man kanske lägga ner dom för gott, vända blad, avsluta kapitlet och sedan glömma hela skiten?

För många blir metet ointressant när resultaten uteblir. Man satsar och man kämpar, men ingenting händer. Resorna som en gång varit fulla med förhoppningar blir plötsligt resor fulla med krav. Och med krav så kommer det aldrig någonting positivt. Jag vet faktiskt inte hur jag känner. Jag måste omvärdera detta och sedan återkomma…

APRIL

Tombas Krönika Våren 2023

Jag går den relativt korta vägen mot fiskeplatsen med lätta steg. Vintern har varit kort, men lång. Kort på så vis att den började i Januari. Lång på så vis att den slutade i April. Nuförtiden så styrs även fisket av elpriset. Så länge det kostar en halv förmögenhet att koka lite pasta så går vattenkraften på maxföring. Samma sekund elpriset faller så stängs luckorna, för gott, tills elpriset börjar krypa upp igen i November. Flytbrödsfisket sträcker sig till tre dagar i Maj då flöde, temperatur och elpris samstrålar.

Men i min damm så rinner det ingen å. Det finns heller inget kraftverk. Men där borde det simma stora mörtar. Varje vår så ber jag till högre makter att pricka den där kilosmörten som garanterat finns där. Men lika säkert som att den finns, lika säkert är det att man blir besviken. Det är återigen det där med krav och förhoppningar som ställer till det för mig. Förra året så saknades det några tiotal gram för att jag skulle kunna rapportera in en reggbjörkna utanför Dalälven. Den kändes mer sur än söt, trots att det var en alldeles fantastisk fisk. Kanske simmar den kvar? Och vad väljer man, kilosmört eller reggbjörkna? Lutar nog åt mörten, men den är inte alldeles given.

Spöna tacklas upp. Hela två stycken. Det ska feedras långt ut, och två spön feedrar bättre än ett ensamt. Skulle mörtarna glida in så är det en smal sak att plocka bort den ena. Så har jag opererat på sistone. Ett spö fiskar, ett annat mäskar.

Efter en halvtimma så kommer första mörten. En fisk på halvkilot som ger hopp. Nästa kast ger en nästan lika stor, och då åker andra spöet in i busken. Det är inget svårt fiske. Mäska med maggots, fiska med räka. Majs funkar sällan bra när det är kallt i vattnet.

Efter en handfull fina fiskar på lika många kast så tynger det lite bättre. Ska inte ljuga ihop om någon större fight, men det är alltid trevligt att håva årets första godkända fisk. Den väger en bit över sju hekto. Tillräckligt stor för att göra mig glad, men knappast någon kilosfisk. Det hela känns ändå positivt.

Jag metar en timma till innan jag bryter upp. Min plan är att återkomma dagen efter med en längre satsning. Nu vet jag var de står, och nu vet jag att de är på hugget. Finns ingen vits att bränna all krut på årets första testpass som mest var planerad som en sittning i solen.

När jag går mot bilen så är jag lyckligt ovetande att detta pass skulle komma att vara årets första och bästa…

MAJ

Tombas Krönika Våren 2023

April hade varit en enda lång besvikelse. April är oftast en besvikelse, en klassisk skitmånad. Enda syftet den egentligen fyller är att binda ihop mars och maj. Det hade snöat, och töat för att sedan kylas på igen så gatorna förvandlats till dödsfällor för pensionärer och bilförare. Mörten gav upp innan mig. Dom tokvägrade. Själv åkte jag till Dalälven med Ronnie och drog tre ton med id och brax, samt Ronnies vår-sik. Han får alltid sik där. Detta är tredje året på raken.

Vi satt på det säkra stället och satsade på mört. Ronnie drack öl, jag körde. För varje timma så blev hans resa bättre medans min stod på exakt samma plats där den börjat. Vi snackade om allt möjligt och pumpade in id så armarna värkte. Ronnie menade att finska män är bra för tillväxten. Jag undrade varför? Han menade på att dom jobbade och drack. Aldrig sjuka, eller alltid sjuka, det var en tolkningsfråga, men på jobbet var dom oavsett. När dom sedan gick i pension så hade dom max två år kvar av livet och på så vis slapp staten dyra pensions och vårdavgifter. Finska män belastar knappast vården, för finska män är inte sjuka innan döden inträffar.

Han har en poäng där tänkte jag…

Men nu satt jag vid Lillån och metade färna. April var ett minne blott och jag hade laddat med två veckors semester. Det var kallare än någonsin, det kunde man väl ha räknat med. Men färnorna verkade vara på stöten. På så vis är dom bra. Det är omöjligt att blanka om man metar färna. Värre med mörtarna, det är fiskar som kommit längre i evolutionen. Man kallar ibland färnan för sportmört, men den saknar all form av finess samt vett och etikett mörten har. Folk tänker inte på såna här saker. För nästan samtliga så är fiskar bara något man vill åt. På enklast möjliga sätt. Den lilla detaljen kan man ändra på när man sedan ljuger ihop sin historia på nätet. Ingen har någonsin bara satt sig på första stället vid parkeringen, kastat ut och råkat fånga en drömfisk. Det ska alltid vara frukten av ett enormt arbete man lagt ner. Sånt gör mig arg. Varför kan man aldrig uppskatta lite flax? Vaknar jag bredvid Pamela Andersson efter en blöt kväll så fattar jag väl att det är antingen överjävlig flax eller en lång rad ödesdigra och katastrofalt felaktiga beslut från hennes sida. Men jag skulle vara lika nöjd för det. Till och med nöjdare, för jag hade inte behövt lägga ner en halv livstid på någonting som på förhand känts som omöjligt.

Jag har poddat hundratals timmar med gäster där den ena är mer nördig än den andra. Samtliga har det gemensamt att man lägger ner så stor stolthet i det man gör. Fiske är någonting större än livet. Jävligt viktiga saker. Palle undrade häromdagen hur en som Chris Yates kan sluta fiska. I hans värld är det precis lika omöjligt som för mig att förstå varför han började fiska? Gubben var dels galen, dels totalt kufisk. Sällan har en man förstört för flera generationer metare jorden över. Han fiskade med gamla skitprylar och såg ut som en misslyckad vaxdocka av Sherlock Holmes, och givetvis så var han totalt oförmögen att förändra sig med tiden. Allt annat vore orimligt. Han stod på samma fläck, förmodligen runt år 1955 och stampade. Skrev en massa skitböcker om hur fiske rör hans själ och vikten av att vara skvatt galen. Precis som Hans Lidman. Ja, jag får en massa skit för mina åsikter om dessa ”hjältar”. Men jag skriver det för att fiske ska för mig vara något där jag slipper vara bland folk, där jag slipper känna någon gåsjävel röra mig så djupt att jag ska brista ut i gråt, eller något där jag inte behöver vara duktig. Jag kan vara sämst i hela världen så länge jag har roligt.

Men just nu hade jag inte roligt. Lagom till dag tre så kom sommaren. Jag hade bränt 4-5 riktigt stora färnor som rusat fast i åns trän och buskar. Ett ställe gav mig säkert 40 fiskar utan att jag behövde flytta mig en centimeter. Det var kul. Stora fina fiskar som samlats för lek vilken jag gladeligen förstörde. Men inte en jag var ute efter. Jag hade bestämt mig att i år ska trean upp ur skitån. Och det förstörde mitt fiske. Helt plötsligt så hade jag fallit för det jag försökt undvika. Målsättningar.

Skapar man musik så måste man kunna något. Det är svårt på riktigt, för du börjar med absolut ingenting och slutar med någonting förhoppningsvis fantastiskt. Att försöka få en trekilosfärna ur ett pissdike är dess raka motsats. Det du försöker skapa finns redan, men du är så jävla blåst i hela huvudet att du antingen inte hittar den, eller så gör du som jag och sumpar det. Vilken fin hobby man hittat!

färna

En dag så drog jag en reggfisk som kändes som en rektalundersökning på allmän plats. Det fanns ingen glädje kvar överhuvudtaget. Klart man kände en viss glädje när man pumpade in monstret. Men det var ingen trea och därmed skit.

Dagen efter råkade Ronnie ringa mig när monstret klev på. Jag hade fått flera fina fiskar över 2kg när morsan till alla färnor klev på, fightades som en felkrokad säl och simmade sakta in i busken trots press från min sida som hade fått pridetåget i San Fransisco att stanna. Det fanns ingenting att göra åt saken. Bara att åka hem och dra en onsdagsfylla som hade gjort Christer Pettersson tårögd av stolthet.

Två dagar efter det så svalde jag det lilla jag hade kvar av min stolthet och åkte till Dalälven för att meta upp det som råkade fastna på kroken.

ryggbred fisk

Dalälven i maj brukar vara en spännande plats. Inte i år. Det flödade på 750 kubik dag som natt. Äger man inte ett surfcastingspö eller väljer sig att sätta sig i sprutet så har man inte många ställen att operera på. Då man är en stolt person så valde vi att sätta oss där det gick att fiska. Vilket är ungefär lika bra som varsomhelst annars i älven. Man får i snitt en fisk i minuten, dygnet runt. Och har man tur så är en eller flera av dom stora. Förvisso ett upplägg jag kan tycka är vettig, men jag gillar inte aspekten att lite stillasittande blir till ett idrottspass. Det pumpades fisk från höger och vänster. Braxar som ställer sig på tvären och spolas halvvägs till Finland innan man pumpat in den. Det är väl ingen hemlighet att det var björknan som lockat mig till Norrland. Bara det en paradox. Dels att just björknan som är det sista man förknippar Norrland med, och dels viljan att aktivt vilja åka till just Norrland från en så pass kultiverad plats som Eskilstuna.

Baronen och Charlie var med. För dom är inte Gävle Norrland. Det är samma mogna mentalitet som att anse att Strängnäs inte är riktiga Södermanland. Norrland till skillnad från alla andra landskap i landet delas inte in genom gränser på kartan, utan vemod, svårmod och fattigdom. Ju svårare livet känns, desto anses det vara Norrland. Gävle är känt för en bög i kjol som sjunger om rymden samt en bock som bränns ner om allt går bra. Jag har svårt för såna gränsdragningar. Eskilstuna är också känt för en bög i kjol. Men till skillnad från Norrlänningar så är vi stolta över Christer Lindarw. Det vore orimligt att dela in ett helt landskap endast kring förmågan att hugga ved.

Björkna

Det blev några bättre björknor. Men knappast några minnesvärda fångster. Ska man få sig en redig björkna så måste det ske på hemmaplan. kanske inte storleksmässigt. Men känslomässigt så simmar landets finaste björknor i Eskilstunaån. En fisk jag får ha helt för mig själv, och en fisk som aldrig lämnar en besviken.

Det fick rensas en del innan man kunde sätta igång. Buskar och trän hade invaderat min fiskeplats. Kanske glömde jag att meta där förra året? Men som en sann naturvän som man är så var allt puts väck en stund senare tack vare ficksågen man aldrig lämnar hemmet utan. Ibland så måste man göra naturen en tjänst och visa vem som bestämmer. Visst kan man ha åsikter om att fälla ner en massa buskar o trän för att kunna meta lite björkna. Men jag var där innan träden och det är dom som vill åt min plats och inte tvärtom. Dessutom så är platsen rena djungeln. Eller åtminstone var…

Tombas Krönika Våren 2023

Någon timma senare så stod man där med råbånge och fotograferade en massiv björkna. Precis som det skulle vara. För andra gången detta år så packade man ner spöna utan att behöva fundera om man skulle hänga sig eller ta fram rakbladet när man kom hem?

Sakta men säkert så började Maj bli till Juni. Men inte innan det skulle metas lite karp. Det är också ett fiske där kunskapen inte känner till några gränser. Själv kan jag inte meta karp alls om man ser till expertisen man är omgiven med. Men det är skitsamma, för karpfiske för mig är någonting helt annat. Dels så vet man på förhand hur mycket fiskarna väger, och vad dom heter. Och dels så vet man var dom simmar då sjöarna sällan är större än barnpoolen i det lokala badhuset. På så vis funkar våra sjöar, och då har man med ens tagit bort all form av prestige. Kvar återstår endast en trevlig samvaro med vänner, om man har några och stillasittande campingliv med allt vad det innebär. Det blir aldrig heller trist då man är dömd på förhand att misslyckas. Jag skulle kunna påstå att jag älskar karpfiske.

Tomba med en karp

Trots allt man hade emot sig så lyckades jag landa två små karpar. Dom gav mig långt mer än två veckors färnamete. Kanske så är det så länge mellan mina karppass att man aldrig hinner tröttna på det. När man tänker efter så borde man kanske meta allt på samma sätt. Så sällan det bara går. Folk säger att man aldrig har tillräckligt med tid över för fiske. Nu när jag har det så skulle jag vilja påstå att det är just det som gör att man saknar att komma iväg. Att vara med sin oförstående familj och sköta om huset som dina barn en dag kommer att ärva och sälja innan sanden på din grav hunnit torka och sedan åka till Thailand på semester med allt vad det innebär för pengarna. Jag kan meta när jag vill nu, och det enda som har hänt är att jag vill meta mindre än någonsin. Jag har börjat med andra saker som musik och antikt för att försöka fylla min kalender med annat än mete. Jag har insett att om jag ska någonsin kunna meta igen så måste jag sluta meta just nu. Låta suget återvända och landa med fötterna före.

Jag fattar varför Chris Yates slutade att meta. Det är för att han aldrig skulle ha börjat att meta från första början. Han sög på det. Om syftet med det man gör är att antingen förändra det från grunden, eller att på 70 år inte utvecklas med tiden så har man valt fel hobby. Jag skulle kunna lägga ner spöna på hyllan nu och skriva usla böcker under en 50-års period där jag gnäller på hur dåligt allt nuförtiden är. Eller så lägger man ner det för stunden, sitter hemma och väntar tills suget återvänder. Gör den inte det, ja då var väl inte mete någonting för dig från första början, och då kan man lika gärna sluta. Men som när det i mitt fall återvänder, då gör man det åter av de rätta orsakerna. För att man älskar det.

Att inte meta är ibland det som räddar ditt mete. Jag önskar att Chris Yates hade förstått det. Det hade besparat oss och honom 50 år av lidande.

Tomba.

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *