Tombas Krönika Våren 2024

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas Krönika Våren 2024 och fokus blir såklart på Sportfiskemässan, och jag det är som vanligt på Tombas vis!

Sportfiskemässan 2024

Jönköping är en stad i förfall. Inte helt olik Eskilstuna. Bägge är mest kända för att man helst endast kör förbi dem snabbt och smidigt. Vad har Jönköping att erbjuda som skulle frambringa ett brinnande behov att stanna till? De många kyrkorna med sina religiösa fanatiker, den fina naturen eller kanske den smidiga planlösningen som gör att du aldrig någonsin vet var du befinner dig eller vart du ska? Nej, det är givetvis en skitstad, precis som Eskilstuna. Bägge är dessutom belägna vid landets stora sjöar. Jönköping som smutsar ner Vättern och Eskilstuna som skitar ner Mälaren. Båda är dessutom kända för sitt usla hockey. Just hockey är en udda sport. I Sverige räcker det inte att vara usel. Nej de två absolut sämsta lagen ska kröna säsongen i bäst av sju matcher att en gång för alla klargöra vilka som är allra uslast. Tänk om tex svenska simförbundet skulle låta landets två sämsta elitsimmare i bäst av sju distanser avgöra vem som är mest värdelös? Eller låta landets två sämsta studenter skriva nationella provet sju gånger. -Fan David, du är verkligen sämst i hela landet på detta. Det som skiljer Jönköping från Eskilstuna är att dom har landets näst bästa mässhall, Elmia.

Nu råkar det ena laget i år vara just stadens stolthet HV71 och det andra laget Palles egna och högt älskade Oskarshamns IK. Frågar du honom så är det en livsviktig sak att inte vara just sämst utan näst sämst. Detta förstår jag då det ena laget får hamna ner och möta lag som Tingsryd och AIK medans det andra laget får stanna i finrummet och möta storheter som Rögle och Leksand. Detta medför dock problem för oss på så vis att Palle hellre kollar på hockey än uppträder på sportfiskemässan. Han radade upp en harang av andra anledningar också, men en man måste göra vad han måste göra. Baronen var mer tydlig i sina argument. -Jag har lämnat Småland och tänker inte återvända. Katolska kyrkan leker man inte med… Förmodligen så kommer Palle aldrig prata med mig igen om jag klankar ner på hans kära hockeylag, men som en man som hela livet lyssnat på dödsmetall så förstår jag mycket väl vad ett utanförskap innebär. Ju mer folkligt något blir, desto sämre mår man. Det är därför folk brinner som mest för obskyra ting. Typ filatelism, modelltåg, folkmord och yoga. Specimenmete är en annan avart. Vi är ett litet men hängivet gäng som pysslar med såna här grejor, vi är fiskets Tingsryds ik eller Idi Amin, inte för att vi vill utan för att vi måste. Men det vi inte förstår är om allt detta vi älskar så mycket, Oskarshamns IK, dödsmetall, Idi Amin och specimenmete, skulle bli jättepoppis, ja då skulle vi själva hoppa av. Det är det Palle måste lära sig, det fina är inte att vara bäst, utan att alltid behöva kämpa för varje framgång. Man brinner som bekant starkast precis innan man slocknar.

TORSDAG:

Metetorget

Som vanligt så har vi ingenting att visa upp. Vi har heller inga som vill vara med och visa upp sina nyheter. Så funkar mete i landet. Hade detta varit spinnfiske så hade vi haft kö med olika tillverkare och team med löjliga namn som Team slackhugg som stolt skulle velat visat upp sina tillgångar. Nu kanske jag baktalar ett team som just heter slackhugg, men är man så förutsägbar i sitt namnval så får man helt enkelt tåla det. Inom metevärlden så skulle man bli misshandlad om man hette team Quiverdarr eller Groundbait united. Själva heter vi Swedish Anglers vilket kanske inte är det mest fantastiska heller, men det innehåller åtminstone inget som kränker människor. Med oss i släptåg så har vi smygfilmaren Andreas Liljegren. Han filmar braxnar och sutare. Det är såna människor som honom som inte fattar när det är läge att ge upp som man måste älska. Vi pysslar med mete, vilket är en enda lång motgång i sig. Men det är fan folkparkspoppis jämfört det Andreas sysslar med. Han har dedikerat sitt liv åt att filma fiskar som ingen vill få och sedan välja att visa upp det offentligt. Med ansikte och namn dessutom. Tillsammans bildar vi metetorget för hundrade året i rad. Det är ingenting vi vill göra, det måste bara göras. Man kan se det som samhällstjänst, eller kanske Samhallstjänst? Vi är såna där svårplacerade människor som måste ut och göra skillnad där skillnad inte nödvändigtvis behövs att göras. Märken som Fox, Drennan eller ens Shimano öppnar inte Chrilles mail längre. Han är rödflaggad hos nästan alla och hamnar raka vägen i ”unwanted” mappen. Den enda som verkar bry sig, alternativt tycka synd om Chrille är Anders från karpfiskebutiken som i vått och torrt ställt upp med grejor för oss att visa upp. Det låter som reklam, vilket det förmodligen också är, men han är grym.

Men inte ens Anders kan rädda detta sjunkande skepp som metetorget i vår ledning blivit. Av någon anledning så får vi en helt enorm monter som endast skapar problem för oss. Vad fan ska vi fylla upp den med? Folk har i alla år berömt oss för monter är så luftig, tyst och lugn. Jag har i alla år undrat när dom ska förstå orsakerna till det? Det är inte så att vi aktivt valt att ha en folktom monter utan prylar. Men förnekelse är det som för folk framåt mot nya stordåd. Kanske en dag så blir undervattensfilmer av ätande braxnar eller poddar med lustiga män med tråkiga berättelser populärt, och då ligger vi helt plötsligt bra till! Låt oss presentera årets uppsättning ”utställare”. Suck…

VICKE:

Tombas Krönika Våren 2024

Vicke är en svårt sjuk människa. Han skulle visa upp en bivvy/brolly som han skrämde upp i ett hörn. Som med alla byggsatser så blir det alltid en del eller två över. Denna gång en pinne med lätt böj. En normal människa skulle ha slängt den åt helvete då den bevisligen inte behövs för funktionen, men inte Vicke. Han googlade sprängskisser och såg på videos med instruktioner men kunde inte komma fram till någon lösning. Roosen försökte hjälpa till då han jobbar till vardags med vent och blir då automatisk kung. Men inte heller han kunde lista ut det. Besvikelen blev enorm och därmed så var mässan förstörd för herr Hallensjö.

ROOSEN:

Roos

Roosen hade ingen direkt uppgift annat än se snygg ut. Trots det så valde han att visa upp gäddmete vilket är ungefär lika sexigt som att visa upp en porrfilm på Feministiskt Initiativs årsmöte. En sann metare fiskar inte efter predatorer. I min värld så är man purist. Endast mete efter riktiga metfiskar. Inga ursäkter att det är coolt att meta efter gädda, för det är det inte. Det är ett illa dolt spinnfiske. Roosen är fortfarande ung, och jag har tagit honom under mina vingar. Med lite ledning så kan det bli något av honom… Tror jag?

CHRILLE:

öl

Vår store ledare! Mannen som har koll på allt det praktiska. I år rustad med ny bil. Skodan hade glädjande nog ersatts med en skåpbil. Tråkigt nog så hade han valt en Ford, men ändå ett steg i rätt riktning. Blir intressant att följa på hur många olika och fantasifulla sätt den kommer att rasa ihop på landets många vägar? Är man masochist så är man. Annars så är det inget större fel på mannen. Lika bitter och folkhatande som alltid. Hans stora mardröm är att Tingsryd skulle gå upp i Elitserien. Hans roll på mässan är precis allt från planering till nedrustning.

TOMBA:

skruvdragare

I år så skruvade jag upp två skruvar till galgarna. Ett gediget hantverk!

galge

Min roll var att visa upp feedermetets stora konst. En uppgift som jag tog på mig med stort allvar. En skitig håv, en ännu skitigare avkrokningsmatta komplett med blodig tumstock och leksakssutare blev min insats till metetorget som för varje uppsatt del verkade ännu mer desperat. Kanske skulle vi låta någon annan att ta över detta till nästa år? Men vem skulle det vara?

Mitt under ”bygget” så kom Oscar Trowald och snackade King Diamond med mig, och mina förutfattade meningar om gäddmetare kom rejält på skam. Jag hade räknat ut att en man som metar gädda i bästa fall lyssnade på Amy Diamond, men tydligen så finns det normalt folk även inom gäddmetet? Äntligen ett vettigt samtal. Vi enades om att Them-plattan är överskattad och att Mikkey Dee överspelar å det grövsta och borde inte hyllas unisont. Resten med Kingen är guld värt. Mässan hade redan överraskat positivt!

Något som inte överraskade var boendet. Givetvis så fick vi varken kontakt med uthyraren av lägenheten eller någon bekräftelse att vi ens var välkomna där. Hade vi sovit i bilarna så hade vi ändå slagit förra årets boende med hästlängder, så det var åtminstone för mig inget problem.

Men några timmar senare så löste det hela sig och vi åkte mot boendet med var sin back alkohol och ett glatt sinne över ett väl utfört jobb med montern.

kodlås

BOENDET:

Tre kodlås senare öppnade vi dörren till Casa Palermo. Mycket snart stod det klart att årets boende förmodligen toppat samtliga förväntningar. Inget blod eller avföring på väggarna, två hyggliga dubbelsängar i dubbla rum med dubbla teveapparater. För säkerhets skull hade vi även dubbla samfund som grannar ifall tron skulle svika, baptisterna till vänster och någon annan konstig gren som diggade Jesus snett över. -Jag tror det är såna ortopeder, sa Roosen? -Ortopeder? -Ja såna religiösa fanatiker. En stund senare förstod jag att han menade Ortodoxer och vi kunde fortsätta med husesynen. Till vår stora glädje hade vi en helt egen toalett som vi slapp dela med sprutnarkomaner. Jag kunde nöjt konstatera att Chrille överträffat sig själv med det som verkade vara årets hotellbokning!

Något annat som överraskade mig positivt var att frysen var full med is, så våra Lonkeros kunde tempereras optimalt. Vi funderade över den kommande mässan och såg på SVT då de två teveapparaterna tillsammans kunde erbjuda hela tre kanaler. -Vi är lika behövda på mässan som en fågelskrämma i ett växthus, menade jag. Roosen såg på mig, tror jag då han druckit hela dagen och verkade mer än lovligt nöjd. -Hur menar du? -Ja, de som redan metar har vi ingenting att erbjuda mer än kaffe, medans de som inte metar skiter fullständigt i oss. -Tror du verkligen det? -Ja, detta med mete är i deras ögon precis döfött. -Ok? -Sanningen är smärtsam Roosen, vi känner alla till den men den får du inte nämna högt. -Hur menar du nu? -Sanningen är att fisket är en enda svart lögn som bygger på en illusion av gemenskap, kamratskap och solidaritet. -På en mässa klumpas vi ihop som pusselbitar där alla passar i varandra. -Men en pimpelfiskare har inte mycket övers för en gäddfiskare, precis som en sån kajak-kokott hatar en man i en sportbåt. -Så är det nog… -Vänta nu, jag är inte klar. -En flugfiskare skulle aldrig acceptera ekolod precis som en riktig man skulle aldrig acceptera en kvinna. -Jaså? -Varje år så gör vi allt för att få in tjejer i fisket. -När vi sen får in en tjej som ser tillräckligt bra ut så erbjuder vi henne ett sponsorkontrakt eller liknande. -Hmm? -Vad händer sen, jo männen som fiskat sedan urminnes tider blir lacka för att dom anser sig själva vara långt bättre fiskare, vilket i många fall säkert också stämmer. -Men det männen inte fattar att reklam och synlighet är en sak och resultat en annan. -Ok. -De män som ”kan” detta med fiske tycker sig se genom bluffen att hon som ser bra ut får spons, medans han som ser rent fördjävlig ut inte får det. -Tror vi att mannen i Yes-reklamen diskat till sig jobbet? -För i reklamen är det alltid en man som diskar, klart grabben ska diska. -Inte en kvinna så långt ögat kan nå.. -Eller hade iprenmannen ätit sig mätt på piller innan läkemedelsindustrin uppmärksammade hans talang? -Nej, självklart inte. -Vi tar in tjejer lite sådär halvhjärtat men de högre positioner inom fisket låter vi gubbarna ta hand om, precis som vanligt. -Hur skulle det se ut om årets dagisfröken skulle vara Roy 46 bast som ”hållit på med barn” i tre år? -Kvinnorna skulle gå bananas och säga att vi valt ut stackars Roy endast för att han är man och knappast för hans insatser inom dagisvärlden. -Men säger du det om kvinnorna inom fiskeindustrin så är du rökt för all framtid.

-Så du menar att vi inte ska ha kvinnor inom fisket? -Nej, absolut inte, det jag säger är att vi män fattar inte att man måste inte alltid vara bra eller bäst för att hålla på med någonting. -Vad menar du? -Ja, hur många män skulle få ha sex med en livs levande kvinna om kravet var att dom måste briljera inom professionen? -Enligt sig själva, varenda man som någonsin levt, men i verkliga livet typ endast du o jag Roosen, för vi är guds gåva åt kvinnorna. -Resten skulle snart falla in i djup homosexualitet och sedan så skulle det vara över för människosläktet. -Män gör allt till en tävling, för det ligger i vår natur. -Vem dricker flest öl, lägger den största skitkorven eller röker flest cigg under en fiskeresa. -Kvinnor har lite mer finess, dom kan dricka ett par cider, kanske röka en festcigg och gå på toaletten när det behövs, och utan att först tala om det för alla i sällskapet. -Men får du sponskontrakt för att du gör det så blir männen fly förbannade. -Det männen inte fattar är att Ipren inte försöker vända sig mot pillermissbrukare, eller Yes mot folk som bara diskar dagarna i ända. -Och givetvis så är det Iprenmannen och inte Iprenkvinnan, för kvinnan är svag och skulle vi lösa hennes problem med piller, ja du fattar hur det skulle se ut. -Målet är att om många gör det sällan så blir resultatet ändå större än att en handfull gör det hela tiden. -Och inom fisket så saknar vi kvinnor. -Målet är inte att kvinnor ska bli bäst, iaf om männen får bestämma. -Målet är att fler kvinnor ska fiska lite då och då för att det är roligt. -Vad tror du Tomba om kvinnor skulle få höra dina resonemang? -Jag tror att om dom själva fick bestämma så skulle fiskeindustrin se annorlunda ut, och bättre. -Men nu är det vi män som bestämmer hur ofta och på vilket sätt en kvinna framställs i branschen. -Kvinnor kan, män vet sammanfattar nog det hela rätt slagkraftigt. -Skulle du Roosen tycka att det var på något sätt konstigt om varannan fiskare var en som identifierar sig som en kvinna? -Nej. -Precis, det är min poäng, det är inte ett hot mot fisket. -Det är ett hot mot männen. -Precis som kajaker är ett hot mot det sunda förnuftet. -Jag kan lova dig att vi på mässan imorgon ser procentuellt fler kvinnor i montrarna än vid stränderna med fiskespön i handen, men om jag ska vara brutalt ärlig så skulle jag föredra om det var tvärtom, först då skulle vi ha nått dit vi män inte vill. -Jag fattar ingenting? -Inte jag heller, det är det som är vitsen när allt ska kvoteras, låt folk göra som dom vill, blir bäst så. -Det vi kommer att se imorgon är mäns illusion av hur fisket bör framställas medans du vid laxpremiären i Mörrum ser vad det på riktigt är. -Kvotering är att på ett ej sanningsenligt sätt försöka förändra folks bild över verkligheten. -Det ska vara hälften kvinnor, hälften män, 2 homosexuella per 10 inblandade och hälften från andra kulturer med annan hudfärg och alla ska vara skitglada så ingen kränks eller känner sig utanför. -Jag vet inte vad du tycker Roosen, men det låter inte som laxpremiären i Mörrum i mina öron… Ja, kanske biten med fikusar då.. -Och vet du vad det allra finaste är? -Nej? -Facit får vi i form av de som besöker mässan. -Det är ingen illusion, kvotering eller önskescenario utan reda fakta. -Och vet du vad, jag skiter fullständigt i om det är hundra procent män eller kvinnor, jag gav mig inte in i detta för att förändra världen utan för att jag en gång tyckte att fiske var roligt.. Nu vette fan om jag tycker det längre?

FREDAG, FÖRSTA MÄSSDAGEN:

Tombas Krönika Våren 2024

Jag sitter i en Jacuzzi alldeles själv och dricker en Lonkero. Det är en stjärnklar vinternatt, sådär som det brukar vara när allt är som allra bäst. Bubblorna smeker min muskulösa kropp och jag sjunker allt djupare ner och låter det varma vattnet omfamna mig helt. Jag ler och blundar. Sinnet tar mig till en plats där allt är bra. Helt plötsligt hör jag en röst. -Är det ledigt här? Jag öppnar ögonen och ser Bengt Öste spritt språngande naken. I min förskräckelse så svarar jag att det finns gott om plats för en till. Jacuzzin är stor nog för att rymma minst åtta man. Bengt tackar och sätter sig bredvid mig, så väldigt nära.. Varför så nära? Vi sitter alldeles tysta, obekvämt tysta, men jag vet inte vad att säga? Han ser på mig och ler. Helt plötsligt så känner jag en hand på mitt lår och jag fryser till. Tankarna springer iväg, men jag kan inte röra mig. Paniken sprider sig i mig. Sedan så lägger han sin arm runt mig och viskar i mitt öra. -Du vet väl hur man ska göra om en björn anfaller… -Lägg dig på mage och spela död…

Jag vaknar i panik, täcket klämmer sig runt min kropp, jag får ingen luft… Fy fan vilken mardröm…

Roosen ligger bredvid och blippar på sin telefon. -Fan vad oroligt du sover, säger han.. Jag ruskar mig i håret och mumlar något om en mardröm. Vill inte säga mer känner jag. Sedan kommer jag på att vi inte har något annat till frukost än Lonkero. Jag som ska köra har inte mycket hjälp av det. En snabb till på klockan visar 06.15. Enligt maps skall det finnas en öppen coopbutik 500m bort. Efter en snabb granskning på Roosen så inser jag att av oss två så är det jag som är bäst lämpad för en långpromenad genom öde gator. Just att gå långt och länge har alltid varit en passion för mig, så jag klär på mig och tar på mig ansvaret att ordna frukost.

På gatan försöker jag fatta var maps försöker guida mig men inser snart att det är lika bra att chansa. Jag väljer höger, för 51% av alla svängar är just högersvängar. Statistik ljuger inte. Efter tio minuter så ser jag den första människan. Jag vet inte om han är på väg hem från en maskerad som spårat ur, eller om folk i Jönköping bara ser ut såhär? Han visar sig veta exakt lika mycket som jag. Det finns en Coop i Jönköping, det är vi båda två rörande överens om, men det råder oklarheter kring dess fysiska placering. Han sveper med handen från Söder till norr och säger. -Jag skulle chansa inom det där området. Sedan vänder han på klackarna och går.. Jaja, jag fortsätter och går längs stora gatan. Staden är lika öde som en konstutställning i Norrland. En halvtimma senare inser jag att det inte finns någon butik här och vänder tebax mot hotellet. Då helt plötsligt ser jag skiten skymta i slutet av en tvärgata. Jag knallar dit och handlar en redig frukost. Rågbröd, ost, skinka och blåbärssoppa. Inget annat. Inga avokados, ingen yoghurt eller annat skit som Chrille väljer att äta. Väl tillbaks på boendet så undrar Roosen om jag gått vilse? Jag svarar att det var så fint väder så jag bestämde mig att gå någon extra kilometer. Han kollar ut genom fönstret och konstaterar. -Det regnar ju..?

frukost

Chrille äter, men verkar allt annat än nöjd. Vi säger inte så mycket. Alla vet att mässan blir en seg historia att ta sig igenom. Timma in timma ut av ändlöst orerande är mer krävande än folk kan tro. Vi hinner att snacka, så lika bra att spara på halsmandlarna tills det väl gäller. Jag bestämmer mig att ta en dusch istället.

Väl inne i duschen så hittade jag boendets akilleshäl. Vattnet som bestod av en blandning hälften klor, hälften vatten bestod av hälften varm och hälften kallvatten. Tråkigt nog aldrig samtidigt. Sedan så valde duschdörren av glas att ramla på mig när jag skulle stänga den. Panik uppstod men genom ett gudomligt ingripande så gick varken jag eller dörren sönder.

Väl ute så undrade de andra vad fan jag höll på med därinne? Jag varnade samtliga för dörren samtidigt som jag funderade hur en stad som ligger beläget bredvid Vättern måste ha lika mycket klor i dricksvattnet som Los Angeles, medans vi som bor mellan två dypölar inte behöver det? Eller har man bara annan smak på kloret här?

båt

Väl inne så insåg vi att fiskemässan idag består av hälften båtar och hälften annat. Mercury verkade ha kommit över ett restparti stridsbåt 90 som dom sedan smidigt byggt om till fiskebåtar. Det är sorgligt att se att fiske idag ska kablas ut som något häftigt. Vi alla vet att fiske ligger längst ner bland alla sysselsättningar när det kommer till dragningskraft hos det motsatta könet. Har någon någonsin fått ligga av den enkla anledningen att dom gillar fiske? Och ju större båt, desto.. Ja, ni fattar varför jag alltid fiskar från land.

Väl vid montern så kokar vi den första av tusen pannor kaffe. Den varma drycken har den effekten på folk att när ingenting viktigt eller intressant händer så dricker man gärna en kopp för att slå ihjäl tid. Metetorget ligger i år ungefär så långt från huvudentrén man bara kan befinna sig, ändå så tar det mindre än tre minuter innan den första spinnfiskaren befinner sig här och ser förbryllat på mina skitiga feedergrejor. Man kan se på kroppsspråket att hjärnan på högtryck försöker få ihop en omöjlig ekvation när han undrar varför vi bundit fast en papiljott på linan och varför jiggspöet, för visst fan är ett jiggspö, står monterat på en spöhållare? Han ser sig omkring som om han inte vet vad han ska ta sig till innan han smiter bort mot Westinmontern och en tryggare tillvaro. Metare har en förmåga att välja metetorget bland det sista dom gör. För dem är detta en oas av gemenskap där man kan snacka skit om mässan och spinnfiskare inför folk som verkligen förstår dem. Ekolod och båtar ligger högst på skitsnackarlistan. Själv hatar jag kajaker över allt annat. Helst såna som har arton spön och allt en fullutrustad båt har, bara på en yta motsvarande två glasspaket. Jag kan för mitt liv inte fatta hur dom tänker? Skulle jag köpa en sån så skulle det vara för att ta sig till platser man inte når med båt. Och det enda jag skulle ha med mig är ett spö, en håv och resten av ytan skulle vara dedikerat alkoholdrycker så att man kanske drunknar om man har maximal flax. En kajak är inget fiskeredskap, det är ett motionsredskap. Men problemet är att folk i kajak inte håller sig i små delikata vattendrag utan ska prompt fiska där alla andra fiskar, givetvis helt utan någon annan anledning än att dom tycker att det är coolt. Dessa människor får garanterat aldrig att ligga med annat än med sin kajak. Fy fan!

Efter någon timma inser vi att vi inte verkar bli av med folket som bara blir fler och fler. Då e det dags att lämna montern och ta en runda på mässan. I den andra hallen är det mer action. team Galant står där kan vi se redan innan vi nått hallen då kön med barn ringlar likt en orm, minst hundra meter lång. Dessa killar och tjejer gör nog ensamma mer för fisket än alla andra i landet tillsammans. Grejen är bara att det är barn vilket är skit för dom har inte råd att köpa varken kajak eller ekolod. Att tänka ett steg längre och förstå att dessa barn en dag blir människor som köper ekolod och kajaker är det inte många som gör. Men vi gör det och visar vår uppskattning genom att donera en tub senap.

Tobias Ekvall

Väl tebax i montern så får vi besök av Mathias och strax därefter Nicka som besöker oss mer än gärna och mer än ofta. Äntligen så kan man prata om annat än fiske, och då blir det nästan alltid musik. Med Mathias så snackas det dödsmetall och med Nicka så pratas det trummor. Kanske de två finaste sakerna man har på denna jord, inklusive mete. Det är konstigt att jag kan prata musik hur länge som helst och nörda ner mig i den minsta av detaljer, men när det kommer till fiske så är jag totalt ointresserad av detaljer. Kanske är det så att med musik så är man sjukligt intresserad av vad andra gör medans med mete så är man knappt intresserad av det man själv gör? Och ännu mindre vill jag veta vad och hur andra gör. Fiske är inte som musik en exakt vetenskap där detaljer kan analyseras korrekt och vetenskapligt. Fiske är en kvalificerad gissning i bästa fall och det vill inte jag analysera. Jag är en purist, metar endast metarter och njuter av det utan att ligga sömnlös på nätterna för att man tror att man kunnat gjort något bättre.

Våra mässgrannar är Pinewood och något annat företag som jag inte har en susning vad de pysslar med? Montern är storslagen med två feta bilar rustade med taktält. I mitten har dom en grillplats utan eld och runt hela härligheten har dom livs levande, eller ja nedhuggna granar. För ingenting säger väl att man älskar natur på ett bättre sätt än gammal god skogsskövling.. Montern bakom taktältarna spelar hög musik mest hela tiden. Så högt att det till slut blir störande. Jag klagar över det för någon gubbe som besöker vårat torg. -Smooth Criminal, säger han med ett leende och rycker i takt till eländet. -Jag har alltid älskat Michael Jackson, men hans musik skiter jag i, säger jag och ler tillbaks.

Sakta men säkert jobbade man in ett mässläge. För en finne så är det svårt nog att prata med sina anhöriga, för att inte tala om vilt främmande människor. Jag skulle nog bli en alldeles usel försäljare, är nog alldeles för ärlig för det. När jag blickade över hallens tusentals och åter tusentals besökare så kunde jag inte låta bli att fundera om det skulle vara roligt om alla trängdes runt åar och sjöar och specimenmetade? Hur skulle det funka vid sprutet, Antorpa och andra kända metställen om kön ständigt låg på minst ett par hundra man? Det skulle vara jobbigt för en hel del? Vilka problem skulle det föra med sig i form av verbala hot över cyberrymden och live vid landets metplatser? Fiskesverige skulle nog inte vara redo för en sådan omställning. Vi är nog lyckligt lottade som får ha detta för oss själva. En handfull missförstådda idioter som ägnar livet åt att meta upp skitfiskar ingen annan vill handskas med. Det är inte som guld som gör alla glada. Ett kilo av den ädlaste av metaller lämnar ingen oberörd. En vimma däremot har inte samma effekt för de flesta. Merparten av människorna i hallen skulle inte ens fatta vad dom fångat trots att dom bevisligen ägnat sitt liv åt fiske till den milda grad att dom väljer att besöka en mässa. För mig är det obegripligt, det är som att spela fotboll på elitnivå och inte fatta vad offside är för något? Vissa kallar moderna fiskare för selektiva som endast fiskar predatorer från båt, men den typen av kunskapsluckor gör oss metare vansinniga. Det är som att besöka en bokmässa utan att kunna läsa.

öl

Väl vid boendet så slängde vi in det vi hade med oss till mässan och drack två blixtsnabba Lonkeros innan det bar av till krogen på undervåningen. Mat och öl beställdes in och vi snackade om dagens upplevelser. Grabbarna tog var sin burgare medans jag valde en bit Entrecote. Efter maten så bestämde jag o Roosen för att ta in var sin irish Coffee. -Vi har tyvärr slut på Baileys, sa kyparen. -Det var väl en jävla tur det sa jag, för det ska man väl ändå inte ha i Irish Coffee? Efter en stunds förvirring fick vi ändå in två pissljumna kaffe med en skvätt whiskey i samt bitsocker och löst vispat grädde. Ingen oförglömlig smakupplevelse, men lättdrucket.

Kvällen avrundades med ett mindre fylleslag på rummet innan vi fattade att det var bäst att lägga sig innan det blev för roligt. En lördag på mässan är svår nog utan en molande baksmälla..

LÖRDAG:

snusfläck

Jag vaknar i panik. Återigen precis när Bengt Öste ber mig att lägga mig på mage. Jag fattar inte varför jag drömmer samma dröm igen? Roosen ser på mig undrande, täcket ligger som en orm runt min kropp, jag kommer inte loss..

-Fan så du sover, säger han surt. -Vad menar du? -Du ringlade runt och väckte mig och stönade nej nej nej, åter och åter igen. Jag ser mig runtomkring innan jag kommer på att vi ligger i en dubbelsäng. -Nästa natt drar jag isär sängarna mumlar Roosen. -Det kan du väl inte göra? -Vadårå? -Det är under min värdighet att ligga i en nittiosäng. -Så då tänker du att du ligger på 120cm medans jag får dom 60cm som blir över? -Typ, du e väl van att sova snålt. -Förresten, vad e det för djävla fläck du har på kudden, undrar jag och pekar. -Fan, jag råkade somna med prillan i säger Roosen och ser skamsen ut. Jag börjar sakta få en bild över vad det är för människor som lämnat sina spår på kuddar och madrasser runt landets boenden i den undre prisklassen..

Helt plötsligt så reser sig Vicke från soffan och ser yrvaken ut. -Hur fan hamnade du på soffan undrade vi i kör? -Chrille snarkade som fan, kunde inte sova bredvid honom, så kom hit istället. -Snarkade inte vi då? -Inte som han iaf.. Efter en stund kommer Chrille in och undrar vart Vicke tagit vägen och för en stund så är återigen förvirringen total.

Andreas

Väl på mässan så kokas det kaffe och förbereds med nya vinägerchips i skålarna. Jag fyller på med boilies och lägger dom bredvid chipsen. Den första dagen så hade tre personer ätit dom i tron att det var chilinötter. Det var det inte utan stinky squidbollar. Två av farbröderna hade spottat ut och undrat vad det var för jävla vidriga snacks vi bjöd på medans den tredje tog en till. Idag lördag hoppades jag på att åtminstone dubbels så många skulle gå i fällan. Då lär dom jävlarna sig att att allt som är gratis inte är gott.

Sedan promenerade jag och Roosen för att kolla på kosläppet. Alla dessa sugna mässbesökare som trängdes för att först komma in och klämma på ekolod och gummibeten. Andreas från bivvykaffe hade tydligen tänkt samma tanke och stod redan där med kameran i högsta hugg och filmade som den bästa Roy Andersson. Besökarna såg pigga ut medans flera av utställarna såg mer slitna ut efter nattens eskapader. Förmodligen hade flera suttit till småtimmarna och snackat spön och båtar. Jag mindes inte ens vad vi pratat om, men kände mig inte nämnvärt sliten. Man har väl lite arbetsmoral kvar i kroppen efter alla år. Och skulle det krisa så var det väl inte värre än att gå och sätta sig på krogen och bättra på måendet.

Lördagen visade sig att slå alla rekord i ångest. Runt 10,000 människor besökte mässan, varav de allra flesta från öppningen och fram till klockan tolv. Under stora delar av dagen så var det omöjligt att ta sig någonstans alls, mycket tack vare en briljant placering av en flugfiskebana mitt i hallen. Till och med vårat torg var tidvis välbefolkat. Några grabbar kom fram till mig och frågade om tips för ett lyckat lakmete. Och jag bjöd på dom allra finaste av tips en medmänniska kan få. -Det var så man nästan blev gråtfärdig sa en av grabbarna och kramade mig. -Det är därför jag står här sa jag och log. -Vad fan sa du till dom undrade Vicke?

När den värsta trängseln lättat så drog jag och Roosen återigen på en av våra rundor för att se vad som hände på mässan en dag som denna?

Martin Falklind

På stora scen stod en man och orerade och viftade med sina händer. Han hade tydligen spelat in en film om fiskarna i det tredje riket, eller något åt det hållet?. Men då alla platserna var upptagna till sista plats så gick vi vidare.

Tombas Krönika Våren 2024

På torget för specialbehov så visade Andreas upp sin tonfisksfilm. Ingen dålig rulle alls. Innan visningen så var Andreas nervös så han nästan darrade. -Varför är du så nojig undrade jag? -Tänk om den är skitdålig? -Det är den inte sa jag, då jag haft förmånen att se filmen och komma med livsviktig input samt kritik innan den skulle kablas ut för folket. På ett sätt så var man högst delaktig i skapandet och borde ha nämnts i eftertexterna vilket han tråkigt nog ”glömde”. Jag undrade för mig vad det är för sjuk människa som väljer mig som rådgivare för en tonfisksfilm, men lät bli att nämna det för honom. Här skulle man istället peppa och komma med dyrbara råd åt en filmare som hamnat i svårmod. -Det gäller att ta det på rätt sätt, för dig är filmandet en konst, men för alla andra är det inte det. -Det är exakt samma med musik, ingen jävel bryr sig vad du gör och vilka knep du använt så länge det du bjuder på är bra. -Ingmar Bergman var en sån superregissör, men hans filmer är skit. -Du kan filma bäst fan du vill från vilka vinklar du vill, men om innehållet inte håller så är slutresultatet lika med noll. -Kolla på amatörporr, filmad med en skakig mobilkamera och ändå så har det två miljoner visningar, för innehållet är vad folk vill ha. -Du har ju tonfiskar på bild, och det räcker för dessa människor, dom fattar ändå inte vad som är bäst för dem. -Seså, gå upp nu och ta folket med storm. Sedan kramades vi innan han ställde sig på scenen och greppade mikrofonen..

Fiskefilm är ingenting för mig. Det är en stor svart lögn där man snackar om känslor naturen väcker hos en och filmar blommor och trollsländor som om det vore ett mindre mirakel när dom flyger in i stenar o trän. Det ska byggas upp en känsla och en förhoppning som sedan kläs in till en spänning. Får man till slut en stor fjällröding eller nån annan skitfisk så ska man skrika o gråta samt berätta med skakningar i rösten om vad man gått igenom för att nå denna framgång i livet. Får man ingen så ska man berätta att fångandet inte är det viktigaste utan bara finnas till och uppskatta en skitnatur där till och med björkarna växer som om dom drabbats av downs syndrom?

Själv har jag inga av dessa känslor när jag åker ut. Det viktigaste är att ha med sig earbuds så man kan lyssna på musik eller en podd så tiden kunde gå lite fortare. För ingenting är lika tråkigt som att glo på en feedertopp som vägrar böja sig. Sedan så ska man ha med sig mat, godis, lonkero och snus. Kaffe kokar jag inte på någon jävla eld man gjort upp med hjälp av tre blöta pinnar och näver, det har man med sig i en thermos. Och då metar jag, tänk på dom som börjar dagen med att traila ner en båt och sedan åka långt ut i helvete med hjälm på huvudet för att sedan glo på en skärm resten av dagen. Det måste vara en naturupplevelse av rang? Klart som fan man hellre sitter nånstans där det är vackert, men att dra in detta med natur in i fisket är en lögn utan motstycke. Ibland kallar typ morsan en för naturmänniska som fiskar så flitigt. Att sitta småfull o feedra vid en grusparkering är i min värld allt annat än en naturupplevelse. Vill jag njuta av natur så tar jag en promenad eller plockar svamp. Det som stör mig i fiskebranschen är att ingen kan någonsin bara säga rakt ut att man går igång på att det smäller i spöet. Vem fan skulle få för sig att åka till Holland om man är sådan naturmänniska? Och det som stör mig ännu mer är att vi med hjälp av lögner och osanningar måste på något sätt rättfärdiga det vi håller på med. Nu när livescope kommit så är folk panikslagna för att det fusk. Klart som fan det är fusk, men det är dit vi hela tiden drivit utvecklingen. Vi sitter vid fiskodlingar och metar, planterar i fisk, mäskar, metar efter lekvandrande fisk och helst vid kraftverk där de inte kan komma längre utan samlas i stora mängder. Är det ett mindre hot om vi ser iden i bäcken dit den simmat upp för lek och vi lägger maggotsen framför nosen på den? Och var finns naturupplevelsen när man metar nedanför en matkasse? Jag säger inte att det är fel, för alla vill åt samma sak. Den största möjliga fisken på enklast möjliga sätt. Sen kan man gå hem och vara nöjd. Men att ljuga om det och klä in det som en naturupplevelse eller prestation för att försöka dölja det man själv upplever som oetiskt bakom fångsten är bara löjligt. På så vis så är livescoparna åtminstone ärliga med sina syften. Dom skiter i allt förutom hugget och bilden på fångsten, precis som vi metare, det är bara att vi aldrig skulle kunna erkänna det när vi sitter i ring och metar vid någon av landets alla supervatten. Enkla medel är det alla vi strävar mot, men det blir dålig film kring det. Tiden då en svår fisk uppskattades mer än en tung fisk dog med Arne Broman.

modevisning

En stund senare gick vi förbi stora scen igen där det nu visades upp vadare och regnställ som om det vore modeveckan i Paris. Någonstans här fattade jag att hela branschen är på väg käpprätt åt helvete. Alla bra ideér måste helt enkelt vara slut och man griper efter halmstrån. Man började nästan sakna Hans Lidman sällskapet som turligt nog lyste med sin frånvaro. På vägen tebax mot montern såg vi en man med mässans sjukaste frisyr. Flintskallig på toppen med ett svagt permanentat och blonderad hockeyfrilla, givetvis med mörk mustasch till. -Kommer du att göra så när du blir flintis undrade Roosen? -Jag vet inte? -Fan, man har ju funderat på det där när innerslangen börjar titta fram, då finns det endast två alternativ. -Som är? -Åka till Turkiet och fixa en så pizzabagartransplantation eller raka av sig hela skiten. Roosen som sedan några år redan valt alternativ två skakade på huvudet och undrade hur i helvete man valde att se ut på det sättet totalt ohämmat och offentligt dessutom? Måste vara nå hipster, sån där ironiker. -Ser ut som en stereotyp av en sådan. -Stereotyp? -Ja, du vet väl vad en sterotyp är? -Nja, jag har en sån Sony hemma med kasettdäck..

Väl hemma på boendet så hällde vi i oss det som var kvar av alkoholen, vilket var exakt två burkar var innan vi gjorde staden osäker.

öl

Vi hittade snart en liten restaurang som serverade varken sniglar eller grodfötter. -Nu förolämpade du dom, sa Chrille. -Hur fan kan du ens komma på tanken att fråga efter sniglar o grodlår på en italiensk resturang, fortsatte Roosen? -Jag blandade väl ihop Frankrike och Italien i stridens hetta. Roosen försökte släta över mitt lilla snedsteg genom att beställa in en öl från Palermo som skulle enligt uppgift vara det bästa man kunde köpa för pengar. Jag och Chrille valde helt vanlig Staropramen. Efter bara några få minuter hade vi lärt oss två saker. Att italienare inte uppskattar delikata små djur och att dom inte är att lita på när det kommer till öl. Både jag som Roosen var besvikna, men när pastan, för vad annat kan man äta på en italiensk restaurang, serverades så visade den sig vara riktigt delikat. Efter maten beställde Roosen in en Staropramen, vilket givetvis inte var något annat än ett fruktansvärt etikettsbrott. Han kunde lika gärna ha sagt rakt ut att deras Palermoöl var rena pisset. Jag valde då att ta in notan innan vi hittade på fler sätt att kränka dessa stackars sydeuropeer. Vi gick raka vägen till puben som serverade stadens sämsta irish coffee. Där ställdes inga frågor. På vägen såg vi ett familjegräl som urartade. En kärring låg på rygg i rännstenen, förmodligen nedslagen av någon i sällskapet som alla var i 75-års åldern och stupfulla. Det där får dom reda ut själva, tyckte vi då ingen verkade vara livshotande skadad. -Annars så finns gud överallt här, han kommer säkert och hjälper till. Klockan 22.00 stängde krogen till vår stora förvåning och vi gled upp till boendet för en god natts sömn.

Roos i sängen

Väl på rummet så gjorde Roosen verklighet av sina hot och drog isär sängarna. På fyllan o villan så tog han mitt täcke men vägrade att erkänna sitt misstag. Jaja, det där täcket hade inte skapat något annat än mardrömmar och problem så den kunde han lika gärna behålla. Han såg annars hel och ren ut, förutom snusfläcken.

SÖNDAG:

Jag vaknar utvilad och nöjd, trots att det känts som om man balanserat på en knivspets i nittiosängen. I sängen bredvid ligger Roosen och sover med ett leende på läpparna samt stönar och myser med kudden. Undrar vad fan som händer där tänker jag innan jag går upp och kokar en panna kaffe. När jag kommer in med en kopp rykande kaffe så har Roosen vaknat. Chrille som precis gjort detsamma undrar varför han ser så nöjd ut? -Hade en så fin dröm mumlar Roosen. -Badade jacuzzi och… Ja sen hände det en massa saker…

snusfläck

Jag märkte senare att Roosen nu lyckats att kleta sitt snus även på kudden han verkat bitit halva natten. -Du har förstört Jönköpings finaste sängkläder påpekade jag. -Dom får fan skylla sig själva som har vita sängkläder menade Roosen? -Det har väl varenda hotell i hela världen undrade jag och Chrille? -Inte i Växjö, menade han. Han var så orubblig på denna punkt att vi valde att inte ta upp denna händelse med honom igen.

Jag mindes tillbaks till en fiskeresa till Åland då en av dom eminenta gästerna råkade skita ner sig i sängen under natten. Vi valde då att bränna sängkläderna i stugans öppna spis för att dölja det pikanta som faktiskt kunnat hända den bäste av oss. På väg till Finlandsbåten så ringde stugägaren och undrade vart hans fina linnelakan och andra sängkläder tagit vägen? Det var bara att betala, och det var ett lågt pris att betala. Hur skulle det sett ut om vi lämnat kvar en säng som var nedskiten? Jag hoppades bara på att ingen grillade korv i den öppna spisen på ett tag..

Väl i mässhallen så påbörjades den sista sega dagen. Det kom lite folk då och då, men söndagarna har historiskt sett varit rena ökenvandringar, och denna grådassiga söndag i Jönköping var inget undantag. Tydligen så hade mässfesten varit en riktigt intressant historia som man ångrade bittert att man missade. Vårat lilla fylleslag i fredags hade varit som en fika med Alf Svensson i jämförelse. Efter några timmar så tog jag med mig Roosen för att en sista gång gå igenom hallen för att hitta vinnarna till de olika kategorier vi valt med omsorg. Detta hade man tydligen även försökt att klargöra från scen på mässfesten med halvskaplig framgång, men vi kände ändå att vi kunde toppa upplevelsen festbesökarna hade varit tvungna att genomlida. Plus att vi är som det det så fint heter ”ofärgade” vad som kommer till ekonomiska eller politiska intressen.

ÅRETS BÅTMOTOR:

båtmotor

Denna motor var den mest överdrivna vi kunde finna. Och tävlingen var som vanligt stenhård. En Honda V8 går väl inte av för hackor? Honda hade förövrigt steppat upp gemet rejält till året och vann både våra hjärtan som viktiga marknadsandelar i konkurrens som endast kan beskrivas som stentuff!

ÅRETS BESVIKELSE:

Jonas

Vi hittade Jonas Jägerby i gäddhallen med en tröja på sig där det stod på ren svenska. Guida mig till ett nytt PB.

Vi frågade honom om han tappat det totalt, men han lovade på hedersord att han var där för att hjälpa sin kompis som jobbade som just gäddguide. Ett svek utan motstycke!

ÅRETS PRYLBÖGERI:

Tombas Krönika Våren 2024

Det finns inga ord lämpade för skrift för att beskriva eländet, men jag ska försöka… Nej förresten, jag skiter i det.

ÅRETS SÄMSTA PRYL:

kajak

Hade jag varit Sverker Olofsson från Plus så hade denna hamnat i soptunnan. Klassiska lappen med ”såld” finns här precis som om någon skulle välja att köpa en kajak på mässan för att sedan släpa runt på skiten bland tusentals besökare. Nej, kajakens tid är över!

ÅRETS FLOPP:

kastbana

Så länge denna jävla flugkastarbana finns på mässorna så kommer jag att utse den som årets flopp. Den tar upp orimligt mycket yta endast för att någon jävel ska kunna vifta med ett flugspö. 10.000 människor slåss över tre kvadratmeter gång på sidorna bara så en gubbe i skjorta kan vispa i fred. Gå ut o kasta, eller låt bli att kasta. Och varför i helvete vill ens folk se någon skiten? Jag fattar ingenting?

ÅRETS TREND:

gran

Att nedhuggna trän skulle bli årets grej på mässan överraskades oss alla. Visst är det lite snyggt, och inte påverkar det Smålands djupa skogar så mycket att det riskerar att bli kalhyggen. Kanske borde vi fälla några almar till Älvsjömässan nästa år som symbol för förståelse och kärlek både för medmänniskor som naturen.

ÅRETS ÖVERRASKNING:

Tombas Krönika Våren 2024

Självmordstältet är en trevlig pryl med många fördelar. Den går givetvis alldeles utmärkt att koppla direkt till avgasröret om det blir för mycket. Men vad gör man om man har en elbil? Jo, då kan man köpa en sån här transformator som smidigt förvandlar energi till giftiga avgaser. Nackdelen är att uppställningen tar en hel del tid, och har man otur så hinner man ångra sig. En annan nackdel är det höga priset, för de tre T:na som produkten kallas i folkmun. (Tesla, Taktält, Transformator) Två givna fördel finnes. Kostnaden blir obetydlig om man nu tar livet av sig, plus att andrahandsvärdet är högt då de allra flesta tält endast använts en enda gång. Snygg produkt, gött med lite nytänk!

ÅRETS MACKA:

räkmacka

Nu börjar vi närma oss de tunga kategorierna. Snabbt insåg vi att Elmia inte riktigt höll måttet för varken mat eller dryck. Just ingen mat inne på mässområdet som ställer till det för utställarna. Ingen alkohol eller andra drycker heller. Den mat vi hittade höll heller inte någon höjdarklass, ok men knappast så mycket mer. Kanske är jag gnällig, men mat är en viktig del för mässupplevelsen. Det ska vara korv, viltkebab och kall öl bakom varje hörn så den rätta discofeelingen infinner sig. Nu kunde man inte få en mugg saft utan att lämna hallen. Årets macka köptes i en icabutik på väg till mässan. 59pix och räkor i överflöd. Det är synd och skam att Elmia inte kunde skaka fram något i närheten av det. Men en flugfiskebana på 10,000 kvadrat, inga problem..

ÅRETS MÄSSMAT:

mat

Årets mässmat blev därför en låda med mos o köttbullar. Knappast något man minns med värme. För grabbarna var detta inte illa nog, utan valde att ha lingonsylt på maten. Det finns två saker svenskar gör som ingen kan förklara? Att ha just lingonsylt i maten vilket är vidrigt på så många plan. Och sedan att man alltid måste tala om för alla i rummet om man ämnar att gå till toaletten för att pissa?

ÅRETS BÅT:

Roos och Albin

Båten syns inte på bilden, och det är just det som är grejen. Att det inte är storleken som gör det utan farten. Detta har Albin fattat. Det är en man som inte följer trender utan skapar dem! En båt ska ligga nånstans mellan en jättebåt och kajak, då är jag skapligt nöjd. Detta har jag påtalat under tio år nu, schysst att Albin tog tag i saken!

Tombas Krönika Våren 2024

Årets rulle är en Shimano. Inte heller i år hade dom brytt sig om att medta en baitrunner som fortfarande är världens mest köpta rulle. Det är som anlända till en gäddfisketävling utan båt. När det kommer till kritan så är mete inte värt ett piss för någon, men det är lugnt, vi är vana att bli sparkade på när vi redan ligger. Vi är inte bittra, och större människor än så. I brist på annat så utser vi denna skitfula rulle till just årets rulle. Skulle inte ta i den med tång, men det är en Shimano, och när det kommer till rullar så är dom bäst. Ett pluspoäng för att man hade finsktalande personal i montern! Och varje år går jag dit för att fråga efter en Baitrunner endast för att jävlas.

ÅRETS MONTER:

Tombas Krönika Våren 2024

Vilka som skulle få priset som årets monter var det aldrig något snack om. Det stod klart i ett mycket tidigt skede. Honda som tar sig från klarhet till klarhet bjöd inte bara på årets båtmotor utan även årets lövblås! En annan favorit var den steglösa röjsågen med ergonomihandtag för en högst human peng. Jag citerar här Roosen och kommer med motiveringen som inte behöver upprepas!

En monter som fängslar besökaren och frambringar köplust. Diskret, överraskande med ett djup som först förvånar, sedan hänför!

Det är bara att gratulera Honda!

ÅRETS MÄSSPROFIL:

Tombas Krönika Våren 2024

För tredje året i rad så är det Mathias Arnham som kniper den finaste av utmärkelser. Hög närvaro, hög spetskompetens inom livsviktiga mässämnen såsom dödsmetall, mat samt svart humor. Göteborgare ända in i benmärgen. I år ställde han ut Martin Falklind som är nästan självgående, och därför blev det en hel del tid över för häng. Bubblaren och silvermedaljören är hans goda vän Nicka som återigen föll på dödsmetallen. Dessa två herrar har förgyllt vår tillvaro mer än någon annan under alla år vi funnits på mässan.

Ja, så var mässan 2024 i grova drag. Kanske ses vi nästa år, kanske inte?

Tomba.

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *