Utveckling vimma – En okänd fisk för de flesta
Utveckling vimma – En okänd fisk för de flesta. fortfarande, 2022 är en gästartikel skriven av Carl-Johan Månsson från CJ-Natur. Carl- Johan har bjudit oss på flera riktigt intressanta gästartiklar tidigare och såklart är även denna intressant. Så med det sagt lämnar vi helt enkelt över ordet till Carl-Johan Månsson.
Utveckling vimma – Fortfarande, 2022, en okänd fisk för de flesta
I denna artikel, nr 3 i C-J:s serie, om utveckling av arter, mete och vatten så handlar det om vimma. Yes ropar en del, andra kanske fnyser. Men oavsett om du gillar att meta vimma eller inte så är det en spännande karpfisk och faktiskt en finfin sport att fånga. En udda art som få har sett. För de flesta svenskar är vimma en helt okänd fisk, på samma sätt som färna var för några decennier sedan. Men så sakteliga blir udda arter mer och mer synliga i debatten. Där är vi ännu inte med vimman men jag tror det kommer inom närmaste tioårsperioden.
Det mest kända vattnet med vimma är idag Dalälven. Bred som en mindre sjö och med mäktig vattenföring makar sig denna älv förbi Älvkarleby för att lite senare mynna vid Skutskär. Man kan fundera på hur många vimmor, björknor, idar, mörtar och stäm som simmar i detta stora vattendrag. Säkert många då huggfrekvensen är tät och metarna som trängs på en ytterst begränsad yta.
Vimman har minskat i flera vatten och den är sedan ett antal år tillbaka rödlistad, i kategorin nära hotad. Häng med i denna artikel om vimman, karpfisken som mycket få svenskar har sett. Ända sedan jag fick min första vimma vid Svartån har jag fascinerats av denna. Jag ska berätta lite om det egna fisket och så kan det bli en och annan analys, som ju alltid är spännande…
Jag satt vid Svartåns leriga strand, ett stenkast från ett brusande kraftverk. Det bugade till i den mjuka spötoppen och efter krokning var det inget stort motstånd i andra änden. En liten fisk hade fastnat på kroken, en vimma! Med det speciella nospartiet så var fisken trots sin ringa storlek en god artkandidat.
Fisken var 25 cm lång och vägde 140 gram kan jag läsa mig till i min gamla dagbok.
Trots att vimman finns i flertalet områden, dock med splittrad geografi, så är det få som sett en levande vimma. Detta hänger ihop med att den leker i små koncentrerade områden och lever utspridd som vuxen. Överlag är det nog ganska få individer, sett i fisksammanhang. Om det är få som sett vuxna vimmor så är det ännu färre som sett vimmor på 5-10 cm i längd. Var dessa stadier håller till är fortfarande något vi med säkerhet inte vet. Europeiska studier pekar på att de snabbt vandrar ut till kusten/sjöarna vilket troligen även gäller här i en del vatten. Jag har dock fångat några ensomriga vimmor vid provfisken i anslutning till lekområden senaste åren, vilket gör att jag ändå misstänker att en del fisk stannar ett år.
Vimman är en art som leker i strömmande vatten, över sten, grus och vegetation. Mycket pekar på att den leker nattetid. Den företar vandringar upp i medelstora till större vattendrag när vattentemperaturen gått upp till runt 12-14 grader, alltså oftast i början av maj. Leken sker i maj-juni, inte sällan i anslutning till andra viktiga arters lekplatser såsom öring, färna, id och nejonögon. Egna observationer som jag gjort har visat att rommen fäster mycket bra på stenar, även i ganska hård ström. Men fisken verkar inte välja att leka i de starkaste forsarna utan gärna där flödet är strykande (du skulle ha vissa problem att stå stadigt om du vadar ut).
Vimman finns i Vänernområdet, längs ostkusten mellan Blekinge och Hälsingland, i Motala ströms vattensystem och i Mälardalen. Således ett ganska stort geografiskt område, som intressant liknar både färnan och aspen. Cyprinider har en spännande geografi som kan förklaras av invandring i äldre tider då Östersjön var en insjö, arters spridningsmöjligheter och hur fiskarna har kunnat simma förbi forsar och fall.
Mitt första möte med vimman var i Svartån, nästa i Alsterån. Alsterån höll under 1980/1990-talet mycket vimma men på samma sätt som i andra vatten hände något åren inpå 2000-talet. Bästa dagen fick jag ett 15-tal vimmor, med vikt upp till knappa kilot.
Sedan inledningen på 1990-talet har det blivit ett flertal fisketurer, både som nöjesmete och med syfte att försöka öka kunskapen om vimma. Har metat vimma i ett drygt tiotal vatten; Alsterån, Bulsjöån, Testeboån, Olandsån, Tämnarån, Forsmarksån, Marströmmen, Emån, Vindån, i vattendrag runt Möckeln, i anslutning till Skagern samt i det vattendrag dit de flesta idag reser: Dalälven. Naturupplevelser är väl sisådär i flertalet vatten. Olandsån är trots allt ganska mysig, även Forsmarksån har kvaliteter.
Men alla vatten har sin charm. Av dessa vatten har jag fått vimma i endast Alsterån, Olandsån, Tämnarån och Dalälven. Har aldrig lyckats pricka in riktigt bra dagar. Ja, kanske en dålig ursäkt men faktum är att kombinationen tid och plats aldrig varit optimal för ett lyckat fiske. Trots många pass i Emån efter färna har jag aldrig fått en vimma. Ganska märkligt eftersom det på en del sträckor tycks finnas stationär fisk. Men de är nog få de också.
En hyfsat stor vimma anser jag är över åtta hekto.
Min största har hamnat på 990 gram, alltså 10 gram från storfiskregistrets gräns. Även om fisket efter vimma till stor del handlar om att pricka rätt dagar så måste man säga att det är en ganska klurig fisk. Vid flertalet fiskepass har jag endast fått en fisk, som i fallet med Olandsån och Tämnarån vilket gjort mig en smula fundersam. För jag har länge tänkt att får man en vimma så får man flera…, men icke… Detta har gjort att jag mer och mer funderat på om inte vimmorna simmar fram och tillbaka mellan kust och lekplatser innan leken startar på alvar.
Vimman metas med enkel utrustning. Brukar använda ett standardtackel av modellen paternoster, liknande som jag kör med till färna. En kroktafs på ca 50 cm, en sänkestafs på 15 cm. Krokstorlek 8-10, B983. Som bete kan mask, räka och maggot användas. Har under senare år använt räka mest. Trots att vimman inte är en stor fisk så är det bra tryck i fiskarna. Man behöver en bra lina. Långskaftad håv är bra att ha i vissa lägen och en lång spöhållare som kan få upp linan från strömmen. Det är viktigt att vara rädd om vimmorna man fångar, en underlagsmatta att lägga vimmorna på vid avkrokning är bra att ha. En lång peang kan göra livet enklare för ibland kan vimman snabbt som tusan suga i sig betet.
Det är inte alltid givna platser, eller platser som man tror mest på, som ger fisk. Har varit med om detta flera gånger att det djupa bakvattnet som verkligen luktar vimma kammar noll. Timmars nötande kan snabbt ge ett hugg på en grund plats. Det finns ibland sten i vattnet som de gärna håller sig runt, eller i anslutning till vattenmossa och annan undervattensvegetation. Här gäller det att trixa och prova sig fram under fiskepasset.
På samma sätt som vid fisket efter färnan så har jag fått en känsla av att om fisken är närvarande och i nappatagen så hugger den snabbt. En fisk i håven efter 20 minuter kan lätt bli sex timmar utan fisk. Detta hänger nog ihop med att det är få fiskar och därmed ytterligare ett tecken på att man ska vara rädd om vimman.
Men ska man meta vimma överhuvudtaget, det är ju en hotad art?
Njaa, den är klassad som nära hotad i Artdatabankens rödlista, alltså i kategorin innan en art är hotad. Så här tänker jag.
Att meta vimma kan ses som en viktig del i att förbättra kunskapen om arten. Men att störa fisken när de samlats upp och leker känns inte bra. Här är det bättre att lämna spöet hemma. Ta på sig polaroidglasen och utrusta sig med papper, penna och kamera. Skulle vimman få ännu sämre status i en framtid så känns det tveksamt att meta efter den.
Vimman har minskat i flera vatten, det är helt klart. Samtidigt kan man inte se någon minskning andra vatten. Men vimman är en art som inte fångas så ofta i ordinarie provfiskeprogram så den är svår att följa upp. Det är alltså stor osäkerhet i trender och då kan det vara bättre att underskatta än överskatta beståndets storlek. Längs ostkusten kan det handla om storskaliga problem, på samma sätt som ses för flera andra arter.
Andra faktorer som kan ha påverkat vimmans nedgång är vandringshinder och övergödning. Föroreningar från industrier och kommersiellt fiske har påverkat bestånd i Europa. Det är inte alltför långtgående slutsats att övergödningen påverkat en hel del. Sjöarnas fiskbestånd har förändrats av mer näring de senaste 20 åren vilket troligen även gäller vattendragen. Jag ser på många platser att vegetationen ökat i vattendrag och fler och fler näringsgynnande arter dyker upp även i måttligt näringsrika åar. Vattenväxter är bra indikatorer. Samtidigt finns det platser längs kusten som jag tycker ser bättre ut idag än vad jag någonsin sett dem. Så att dra ALLA vatten över samma kam och med samma teorier tror jag inte på, för alla vatten är unika. Men vimman är drabbad, det är helt klart.
Lite ”statistiktugg” är trevligt (hehe). Om man undersöker vimmor som är registrerade i storfiskregistret så finns en hel del intressant. Nära hälften är tagna i Dalälven, därefter är det Testeboån med ungefär hälften av Dalälvens antal (figur 1). Därefter är det tio vatten som förekommer. Idag är det Dalälven som nästan helt dominerar.
Med endast tolv vatten så visar det vilken ovanlig fiskart vimman faktiskt är.
Fångstdatum kan ge flera viktiga insikter. Närhet till lektid, huggfrekvens och närvaro i olika vattendrag är saker som detta kan ge en del svar på. Men det är viktigt att tänka på att det handlar om de största vimmorna, och som för flera andra cyprinider så är stor fisk mer aktiv i kallare vatten än den mindre fisken. Detta har att göra med fiskens metabolism. En tydlig puckel ses mellan 1 maj till 15 maj (figur 2).
Detta är tiden då vimman vandrar upp och den har ännu inte lekt. Datumen 16 maj-31 maj ger också en hel del större vimmor. I en del fall handlar det nog om utlekt eller delvis utlekt fisk i dessa datum. Fångsterna går ner tydligt när vi går in i juni. På hösten från augusti till november har det under senare år fångats en del större vimmor i Dalälven. Det är dessa som visar sig i figuren. Kanske har vimmorna simmat upp på hösten eller så finns vimmorna där hela året. Både förklaringarna kan gälla, detta finns exempel på i andra europeiska vatten.
Som svenskt rekord står en vimma på 1410 gram, från Dalälven år 2021. Denna slog det tidigare rekordet 21 år tillbaka från Testeboån. 21 år måste betecknas som mycket lång tid i sammanhanget. Troligen simmar det större vimmor än detta i Dalälven och kanske även i Testeboån och Lötån. Dalälven har säkert fler platser som håller grov vimma och mycket handlar om att pricka rätt fisk någon dag innan lek. Bland de vimmor som överstigit 1300 g så är det 9 st från Dalälven, 8 st från Testeboån, 2 st från Lötån och 1 fisk från Gavleån. Det finns således chans på rekordvimmor i fler vatten än Dalälven.
Vimman bör kunna komma upp i vikter om 1,7-1,8 kilo.
Om vimmorna på samma sätt som hos färna och andra arter har blivit större är ganska svårt att säga för det har inte bedrivits mete i Dalälven så länge, men troligen är det så genom ökad mängd föda och varmare klimat. Figur 3 nedan visar att vimmorna i Testeboån ökat något i vikt över tid. Samtidigt visar medelvikt per årtionde att det var något högre medelvikt på 1990/2000-talet (figur 4). Men det är svårt att göra jämförelser för gränsvikten har ändrats. Ett bra exempel på att inte ändra gränsvikter! Två likartade perioder i början på 1990-tal och idag med 40 vimmor i varje grupp ger en nästan identisk medelvikt, 1070 g och 1080 g. Skulle nog säga att vimmorna i Testeboån inte har blivit större utan ligger ganska oförändrat. Detta är intressant, kanske har Testeboåns vatten blivit renare… (högst troligt).
Om man istället analyserar samtliga vimmor mellan åren 1981-2021 (40 år!) så uppträder en ganska intressant bild. På 1990- och 2000-talet var det betydligt fler vimmor som fångades över 1100 g och det verkar överlag ha varit mer fisk (figur 5). Detta följer mönstret att det hände något åren inpå 2000-talet.
Se upp med ”skummisar”!
Dalälven innehåller så pass mycket fisk så hybrider är vanliga. Flertalet arter kan hybridisera och det har stundtals varit starka diskussioner om Dalälvens björknor. Vimman kan blanda sig in i flera arters lek och det gäller att vara uppmärksam på detta om man fiskar i Dalälven men även i andra fisktäta vatten. Nedan ses ett par ”skumma” fiskar som jag fotat vid Dalälvens strand.
Hybrider från Dalälven. Foto C-J Natur. 
Hybrider från Dalälven. Foto C-J Natur.
Vimman behöver din och min hjälp!
Det finns flera sätt att hjälpa vimman framöver. Ett är att öka kunskapen om var den finns. I Sverige finns fortfarande vatten med vimma som vi inte känner till. Flera av de äldre uppgifterna måste man ta med en stor nypa salt. Det är lätt hänt att gamla osäkra uppgifter hänger med en lång tid framöver. Provtagning av DNA i vatten har under senare år visat spår av vimma i udda vatten, detta måste man verifiera. Genom biotopvård kan man gynna vimman. Har man kunskap om hur vimman leker i aktuella vattendrag så kan man försöka återskapa dessa miljöer. Om vandringsvägar öppnas så kan vimman och andra cyprinider simma högre upp i vattendragen. Vimman är en vandringsfisk. Och en signalart för värdefulla vattendrag.
Och så är vi tillbaka till den där vimman i Svartån som jag fångade som yngling. Då jag tänkte på mete 24 timmar om dygnet. Var det en vimma som hade simmat upp hela vägen från Roxen, var den född nedanför kraftverket? Flera frågor än idag, 30 år senare.
Har du uppgifter om vimma eller har fått vimma få du gärna kontakta mig på e-post cjnatur@gmail.com
Vimman bjuder på fin sport och ibland i vacker miljö. Ha alltid med dig anteckningsbok och penna och skriv ner det du är med om. Tänk på att handskas varsamt med vimmorna.
Mer om vimman! Under vintern har jag och en annan person skrivit en artikel om vimma för tidningen Fauna och flora. Den kommer publiceras i kommande nummer. Håll utkik på biblioteket eller på min hemsida cjnatur.com där jag tänkte lägga ut denna senare!
Nästa artikel i serien kan bli om öring. Jo, du läste rätt. Bli nu inte sur därute för öringen är faktiskt en spännande fiskart och en art som man kan meta ?
Februari 2022,
Carl-Johan Månsson, Fiskerikonsulent och Biolog
Vi på Swedish Anglers tackar Carl-Johan Månsson och vill du läsa hans tidigare artiklar hittar du dem nedan.
