TOMBAS JULKALENDER 8 DECEMBER 2025
Tombas julkalender 8 december 2025 fortsätter på det inslagna spåret och du bjuds självklart på kapitel 8 idag! Bara att läsa!
Har du inte läst gårdagens lucka kan du göra det här
Må han som skapat åarna och livet i dom förlåta oss för det vi snart kommer att göra. Må han se genom fingrarna när människan leker gud. För det är det enda vi kan göra.
KAPITEL ÅTTA. HAN SOM KASTAR DEN FÖRSTA FEEDERN
När morgonens första strålar penetrerade sig igenom trädtopparna så stod de redan där vid ån. Jesus fingrar kramade på en liten boll av brödet ur korgen som stod placerad vid strandstenarna. Han försökte att se efter om åns mörka yta kunde avslöja någonting för dem, men kunde inte se den minsta sak som skiljde sig från det normala. Männen visste att färnan var där och lurpassade, men den vägrade att avslöja sin existens. Männen visste också att färnan kände till deras närvaro. Det mentala spelet, på en och samma gång så avancerat som primitivt. Människan mot naturen hade någon beskrivit det hela. Men det förutsatte att människan inte vore en del av naturen, vilket gick emot guds vilja. För människan, naturens primus, är skapad att följa med naturen och leva av den i samma jungfruliga symbios som den sköraste av blommor eller hårdaste av stenar. Men människan verkade vilja annorlunda tänkte gud när han från håll studerade sin kanske sämsta skapelse. Förståelsen kring livets kretslopp mynnade ut i sidogrenar. Först började människan att missbruka förtroendet genom att ta mer än de gav. Sedan så uppkom en rad nya egenheter som avundsjuka, makt, fattigdom samt rikedom. Dom som roffade åt sig mer än vad dom behövde började nu byteshandla. Fisk mot kläder, kläder mot arbetskraft, hus mot betalning och till slut så ville alla åt samma sak i slutändan. Sex. De fattiga förblev fattiga medans dom rika fullkomligt vältrade sig i rikedom och orgier. Till en början så var gud sugen på att lägga sig i saker och ting. Straffa, utbilda, hota och belöna. Men ju mer gud tänkte på saken så insåg han att det bästa vore att låta bli att avslöja sin existens. Men han kunde skicka ner sin son som en gåva åt folket. En man som människan skulle få föda och ta hand om för att bygga upp förtroendet att hans son var en av dem. Dom hade döpt honom till Jesus Den Smorde, vilket redan det sa en hel del om människans potential, suckade Gud. Nu återstod endast att vänta och se om Jesus kunde få människorna på hans sida och förändra allt till det bättre? Men något sa honom att han inte skulle ha allt för stora förhoppningar.
Denne Jesus stod nu vid ån med sina läromästare. Riggspecialisten och mystikern Palle från Olivberget, Rasbiologen Dani Eel Wrows, mäskgurun Lemer Leasson, braxviskaren Levi Ramundssen samt överlevnadskonstnären Hagar Peltor. Bättre vänner fick man leta efter tänkte Jesus när han kramade ihop brödkulan och slängde den i ån. Vattnet tog snabbt tag i biten och förde den mot två stora stenar som tornade upp mitt i ån kanske 30 alnar nedströms. Mellan stenarna så fick strömmen större kraft och brödbiten började nu flyta allt mer kraftfullt nedströms. När den nästan nuddade den första stenen så försvann biten i en kraftfull virvel. -Där, viskade Palle och pekade mot ringarna i vattnet som fördes ned mot forsnacken. Det var onödig information, men någon måste väl säga någonting tänkte han. Några fler brödbitar kastades inte i strömmen. Rasbiologen Dani skrev ner någonting i sina anteckningar och sedan så lämnade männen ån lika tyst som dom kommit. I 34 dagar hade samma procedur återupprepats, och i 34 dagar så hade färnan stått på exakt samma ställe och tagit brödbiten. Färnan var mycket stor, det visste männen. Men att blott fånga den skulle inte ge dom någon information. En högst tillfällig och egoistisk tillfredsställelse men knappast en visdom att föra med sig hem. Rasbiologen Dani hade detta som en del av läroplanen mot det han kallade ”en ljusare framtid”. Tanken med allt detta var inte att se om den majestätiska färnan låg på sin plats, utan att finna dagen när han inte längre gjorde det. Först då så skulle man lära att förstå fiskens beteende. Flera parametrar skulle fyllas med värdefull information. Var hade färnan tagit vägen? Det gällde nu att lokalisera fisken. När den biten var uppklarad så skulle man försöka förstå varför färnan flyttat till sin nya plats? Hade han blivit gammal och svag, eller hade en ännu större färna tagit hans perfekta ståndplats. Varför hade valt den nya platsen, och sedan till slut försöka lista ut hur länge han skulle stanna där? Detta var konstruktivt så in i helvete hade Leasson sagt. Men som läget var nu så kunde männen inte göra mycket annat än att vänta att färnan försvann. Antifiske hade Hagar döpt det hela, inte helt utan bitterhet i rösten. Han var mycket sugen att veta hur stor fisken var? Definitivt långt över en aln lång, men hur mycket? Det skulle dom kanske aldrig få veta, och det åt upp Hagar inifrån… Till slut så tog Rasbiologen Dani tillfället i akt och sa. -Grabbar, ni borde klippa er, ni ser för fan ut som transvestiter allihop. Jesus drog fingrarna genom sitt långa hår och såg på Palle och Hagar och frågade. -Vad är en transvestit?
”Lär er inte redan naturen att det är en vanära för mannen att ha långt hår.”
På eftermiddagen kom en liten man gående på vägen mot Jesuiternas högkvarter. Jesus gick ut för att möta upp gästen som såg ut att ha rest en lång tid. -Kom in min kära man, sa han och tog tag i hans arm och ledde honom in i stugan. Efter att gästen fått vatten att dricka och en bit bröd med torkad fisk så började han se lite piggare ut. De små ormögonen fick sin lyster åter och nu satt han där och kliade loss mjäll från sitt gråa skägg som föll ner på bordet likt snö som yrde runt med vinden samtidigt som han rökte på sin pipa med långa metodiska drag. -Vem är du, undrade Jesus? -Jag heter Höklind och skriver på en bok om fiskarna i ett rike långt bort härifrån svarade den lille mannen och fick samtidigt ett hostanfall. -Du borde inte röka, tobak är inte bra för dig, sa Jesus. -Hur vet du det undrade Höklind? -Du hostar, dom säger att det endast blir värre med åren, till slut så faller man ihop och dör. -Jag är mycket gammal, harklade Höklind fram, fyller 38 år till hösten, ja nu när vi klargjort det där med tid och rum. -Hoppas du hinner skriva klart din bok innan det händer, svarade Jesus uppriktigt bekymrad. -Det hoppas jag med, svarade Höklind. -Men jag kom inte hit tomhänt fortsatte han. -På min resa i tredje riket så mötte jag en man som gav mig en sak, vänta så ska vi se var den ligger, mumlade Höklind och grävde runt i sin ryggsäck så dammet yrde. -Här, sa han till slut och räckte fram ett paket inslaget i palmblad. Jesus tog emot försändelsen och började vika undan palmbladen. -Det är som julafton, sa han och log. -Julafton, vad är det, undrade Höklind? -Det är min födelsedag, farsan kallar det för julafton. -Han är från Småland och kan inte uttala R, så istället för Djurafton så blev det Julafton. -Ja dessa satans smålänningar, suckade Höklind, men varför djurafton? -Vi brukar äta skinka till min födelsedag, jag älskar skinka. -Å fan? -Ja, fast presenterna har stadigt blivit sämre. -Första året fick jag Guld, myrra och rökelse, nu senast endast ett kort där det stod Ho Ho Ho med bild på tre prostituerade. -Myrra, undrade Höklind, är det så jävla mycket bättre då?
När Jesus vek undan det sista palmbladet så kunde han först inte tro sina ögon. I sina händer höll han en låda där det stod Österlandet SG. Samma låda som dom kastat i ån med den försvunna myrran i. Jesus öppnade försiktigt locket, men den var inte som han hade hoppats full med myrra utan innehöll en vit handske. Han visste direkt vad handsken betydde. Duell! Han spärrade sina ögon i gubben Höklind och frågade. -Vem har du fått lådan av? -Jag fick den av Grisstian, han bad mig att ge den till dig. -Sedan så tackade den gamle mannen för vattnet och brödet, tände pipan och reste sig och gick sin väg… -Så det är Grisstian som sitter på myrran tänkte Jesus…?
På kvällen så satt lärarna och diskuterade utan Jesus heliga närvaro. -Vi kan inte ducka för en duell till, suckade Palle. -Kanske kunde jag mörda Grisstian och råna honom på myrran föreslog Leasson? -Eller kanske mörda dem alla? -Nej, det räcker med mord för i år, sa Hagar Peltor. Rasbiologen Dani gnuggade sitt renrakade huvud och funderade så det knakade, för blotta tanken på ett lustmord eggade hans tyska gener. Till slut så öppnade Ramundssen munnen och sa. -Kanske ska vi ordna en tävling som inte bygger på tur och löper ett helt år, nu när vi vet hur lång tid det är, för att en gång för alla se vem som är mest specimen i landet? -Bara Jesus mot Grisstian, frågade Leasson? -Hmm? -Kanske så ska vi ha en lagtävling, vi mot dom? -Vi mot New Testament, frågade Peltor? -Kan vi inte ha fler lag med, fortsatte han. -Österlandet SG. vilka fler lag har vi, mumlade rasbiologen och gnuggade nu på sin lilla tandborste-mustasch istället. -Få se nu, funderade Ramundssen. -Vi har Tre BBB från Betlehem. -Tre BBB, blir inte nio B? -Ja, men skit i det nu. -Sen har vi såklart UFF, ja Um Er Rasas fritidsfiskare, ett gäng gamlingar. -Vilka fiskar där, undrade Ramundssen. -Bland annat Matti Korinth. -Drog en jävla fin ål från Fyriaån en tid innan tiden uppfanns. -Det var länge sen… -Sen har vi givetvis Moab Crue och Fenomenål. -Fenomenål? -Ja, det är POs gäng. -Vem är PO undrade Rasbiologen? Pottifar Obsedian Johannesson. -Vilken dumt namn. -Pottifar? -Nej fenomenål, låter som att en femåring kommit på det. -Jaja, skit i det nu. -Men fasiken, detta låter ju skoj, sa Palle. -Låt oss sitta inatt och skissa och när solen går upp så presenterar vi förslaget till Jesus när vi går ner och matar färnan.
Sedan så satt männen där hela natten och tänkte, drack vin och rökte hasch.
”Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp”.
Tomba.
