TOMBAS JULKALENDER 19 DECEMBER 2025
Tombas julkalender 19 december 2025 och vi har nått fram till kapitel 17 av Tombas julsaga! Bara att slänga sig i soffan och läsa!
Har du inte läst gårdagens lucka kan du göra det här
Det var ingen som hade tvivlat att Betlehemskan skulle bli en hård tävling, men debutåret hade ändå slagit alla med häpnad. Initialt så var sex fiskare döda, mördade, allmänt ihjälslagna eller förgiftade. Till det så kan vi lägga någon tiotal med prostituerade och nu senast ca 20.000 av Betlehems befolkning. Dock mest barn, gamla och sjuka, men det var en klen tröst. Arne Broman suckade djupt och gömde ansiktet i händerna. Vad fan hade han gett sig in på när han tackade ja till att bli tävlingsledare? Han hade hoppats på att tävlingen skulle sprida kunskap och glädje. Nya fiskevatten skulle upptäckas och med dom så skulle nya rekordfiskar se dagens ljus. Allt hade verkat så lovande, men det hade gått i rakt motsatt riktning. Vi skulle alla hamna i helvetet, det var han fullt införstådd med. Men det verkade inte bekymra de tävlande. Han reste sig och gick fram till sin heliga kista, öppnade locket och tog fram repet med snaran som var färdigknuten som den bäste karprigg. Han placerade sedan repet över takbjälken och låste den noga så den skulle hålla för en hel man. Sedan satte han sig vid vid bordet igen och såg på öglan som gungade sakta i skenet av ett ensamt ljus som han hade tänt. Han grubblade djupt och länge på en och samma fråga. Vem skulle behöva bli repets fortsättning för att all denna galenskap skulle få ett slut? Kom han inte på svaret under natten så fick han själv hänga där för att slippa misären och kanske trots allt undgå att hamna i helvetet? Han kände på sig att det nog var endast önsketänkande, men det var det sista halmstrået han kunde greppa med sina gamla händer. Må gud vara god tänkte han och sjönk ner i sina tankar.
Stanislaw Zentio vaknade av att det tryckte på i blåsan. Samma sak varenda natt tänkte han när han kröp ut ur hyddan och ut i friska nattluften. Han bekymrade sig inte att gå speciellt långt för att uträtta sitt behov, ingen var vaken och skulle någon vara det så skulle dom inte se honom. Urinationen påbörjades utan några större påtvinganden och det började lätta betänkligt. Sömndrucken kunde han först inte riktigt förstå vad det var för ljus som kom emot honom. Som en orm ringlade den fram emot honom tills den var nästan vid fötterna på honom. I ren reflex så riktade han strålen mot ljuset som slocknade med detsamma. -Konstigt, tänkte han, halade in familjelyckan efter några darr och skakningar och gick in för att fortsatta sin sömn…
KAPITEL 17. DÖDENS APOSTLAR
De väntade mycket länge, men det hördes ingen smäll. Någonting var uppenbart mycket fel? Grisstian och Riksta Lee låg bakom en stor sten och funderade vad dom skulle göra härnäst? Att gå tillbaks och adaptera en ny laddning kändes inte aktuellt då den första med all sannolikhet upptäckts. Polackerna lär vänta in dom, och ett till försök skulle säkert vara lika med en dödsdom. Och nu så skulle dom jävlarna vara på sin vakt hädanefter. Männen diskuterade alternativen som verkade vara mycket få och beslutade sedan att vandra tillbaks till Betlehem för att slicka såren och komma på ett annat sätt att spräcka dammen.
På morgonen så hittades laddningen av byggjobbaren Krzysztof Zentio som tillkallade arbetsledaren Andrzej Zentio som i sin tur gav laddningen till aposteln Jakub Zentio som sprang för att visa den för Jesus och Yo A Kim. -Detta är ett attentat, väste Yo A Kim. -För detta så ska dom få lida. -Han befallde Ryszard Zentio att springa till Betlehem och tala om att vattnet nu skulle vara avstängt i en hel vecka som straff. Ryszard tog åt sig ordern och började springa mot staden. -Där fick dom, tänkte diktatorn och log.
Senare på eftermiddagen så stod Jesus vid dammen och märkte att vattnet stigit märkbart under de senaste veckorna. Polackerna hade fullt upp att bygga mer på höjden för att hinna med. Snart så hade man nått toppen av dalens klippväggar. Detta var ett problem han inte tänkt på. Den enkla lösningen var att släppa vatten i samma takt som den fylldes på efter att man bestämt vilken nivå man skulle hålla i dammen. Men skulle man göra det så fick staden sitt vatten och Jesus i samma ögonblick tappa sin makt dom med stor ansträngning byggt upp. Dessutom så hade dammens väggar börjat bukta oroväckande. Han beordrade Marek Zentio att kalla på diktatorn som mycket riktigt kom efter någon minut.
-Kim, jag är rädd att vi mycket snart måste släppa ut vatten, dammen tål inte mycket mer. -Över min döda kropp, svarade diktatorn. -Det här är ett bygge av högsta möjliga polska kvalitét. -Den håller, sanna mina ord! -Dom jävla svinen i staden ska få lida för det dom försökte att göra. -Är du säker, undrade Jesus? -Lika säker som dagen är lång, svarade diktatorn och gick sin väg. Jesus stod kvar och tänkte heliga tankar. Kim hade på senare tid förändrats, och inte nödvändigtvis mot det bättre. Med makt så följde det ansvar, ansvar som diktatorn inte riktigt kunde kontrollera. Han skulle behöva göra någonting åt saken, men kom på sig att vara beroende av den onda mannen. -Hur hade det kunnat bli så här? -Han som endast ville väl med sitt vattenkraftverk. -Den skulle bli en källa till glädje, en logisk fortsättning på människans evolution, en gudagåva… -Men istället för gudagåva så hade den blivit ett tempel för maktmissbruk. -Tusentals och åter tusentals hade dött, lyckligtvis mest barn och svaga, men ändå. -Det hela kändes olustigt, mycket olustigt.
Morgonens första strålar sken in genom fönstret. Inne i huset så hängde det ett rep, och i repet så hängde det en figur. Fortfarande varm, men livet hade lämnat honom. Han hängde där med ett leende på läpparna. Jordelivet hade lämnats och själen vandrat iväg. Vart kunde ingen veta, för man var tvungen att dö för att ta reda på sanningen. Och än så länge hade ingen kommit tillbaks från den andra sidan. Arne gick fram till liket och tog fram en kniv och skar av repet. Med en duns så föll Nick A Helvetesberg ner på jordgolvet. Där fick du för silverrudan tänkte han och drog ut liket till dynghögen bakom stugan.
Samtidigt så vaknade Jesus av att Jakub Zentio stod på stranden och skrek. Han väckte diktatorn och männen gick ut på däck för att se vad som stod på. -Dammen kommer att spricka, skrek Jakub, men då han endast pratade polska så förstod inte männen ett ord…
”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.” Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta.”
Tomba.
