TOMBAS JULKALENDER 4 DECEMBER
Tombas julkalender 4 december och resan mot den perfekta metaren fortsätter i sann ”Tomba anda”!
Den fjärde december är en speciell dag för metaren. Det är dagen då man haft sina metgrejor undanstoppade i en månad. Detta firas med gingrogg och övertid på bygget. Om möjligt samtidigt. För just byggbranschen är det enda en sann metare kan tänkas jobba inom. Helst vent, isolering eller gjutning. Men även en och annan snickare samt elektriker slinker med. Utbildning är inte Specimen. Under vintern så jobbar metaren ihop pengar och komptimmar för vårens fiske. Jobbar man inom vården eller gud förbjude kommunalt så blir det problem. Det är av flera orsaker inte Specimen. Dåligt betalt med ännu sämre möjligheter för komptimmar är två av anledningarna, att det är fruktansvärt töntigt är den tredje. Hur som helst så har man lagom till vårkanten svartjobbat ihop en 3cm bred bunt med ovikta tusenlappar som nu måste fördelas jämt mellan olika mäskproducenter och andra bolag inom branschen. Här nedan följer en komplett lista på vilka grejor metaren behöver och framför allt vad som är absolut Specimen.
RULLAR OCH SPÖN:
Vi börjar med rullen. En sann metare kan endast meta med Shimanorullar. Det är enklast så för att man krymper alla tusentals alternativ till endast ett. Rullen får inte vara större eller mindre än storlek 2500 och detta gäller samtliga meteformer. Två andra funktioner som är totalt tabu är frambroms samt baitrunnerfunktion. Undantag ges dom som jobbar kommunalt eller inom vården, för dom kan ändå inte kasta rakt och såna vill man inte ha fröjden att äga en riktig rulle. Vevar gör man med högerhanden. En sann specimenmetare superimmar fast dubelveven mot rullen. Detta av två anledningar. Då får man inget besvär att någon mongo som vevar med fel hand som ska låna din fina rulle. Och dels för att slippa glapp. Enkelvev använder man givetvis aldrig, det är inte Specimen. Den enda linan en sann metare använder är den renaste nylon i tjocklek 0.229mm. Det täcker alla önskemål och fiskarter från löja till sutare. Extra viktigt med rullen är en så kallad fightingbroms. Med den så kan man smidigt styra från hårt till extra hårt. Skulle man boltmeta så har man den på det lösaste. Själva reglaget för slirbromsen kan man med fördel slå av mot en sten. Slirbroms är inte Specimen. Man ska under alla förutsättningar kunna vålda in vilken fisk som helst upp till sex kilo.
Spöet är en svårare fråga. Spön av twintip-typ går givetvis fetbort. Vet du inte vad du vill ha så ska du inte meta utan spinnfiska. De enda kriterierna ett fint spö skall ha är att den dels ska vara riktigt tung samt ha korkhandtag. Delikata spön är för instagrammetaren. Engelska märken bör du inte lita på. Fox, dennan eller annat skit vill man inte ha att göra med. Tyska eller allra helst italienska massproducerade spön är Specimen. Hemmbygda spön av ”kända” spöbyggare ska du undvika som pesten. Skulle dom vara bra å skulle han inte behöva tillverka dom i en sunkig källare. När köpte du senast en bil som någon hemmasnickare tillverkat i ett garage i Rismåla? Bra spön är inte delikata. Precis som takstolar så ska dom hålla för allt. Prisklass någonstans kring 2 lök är bra. Ett fint spö bör hålla en säsong innan den bryts av på fyllan. Då vill man komma billigt undan. Räkna med ca 6-7 spön per år.
BETEN OCH FISKARTER:
När det kommer till beten så är valet förhållandevis enkelt. Räka, mask och maggot och i den ordningen. Majs och annat skit kan man mäska med. Ju dyrare desto bättre är ett gammalt fint ordspråk som verkar stämma bra. Då en sann specimenfiskare inte metar efter fler än max fem arter så täcker dessa beten hela färgskalan. Nu e det glasklart vilka arter som menas och i vilken ordning. Men skriver ändå ner en liten lathund ifall minnet skulle svika.
1. Björknan. Det är det finaste vi har givetvis. Den är lätt att skilja från braxen om man inte är totalt dum i huvudet. Men vissa verkar ha problem med den biten och det är såna små detaljer som skiljer en sann specimenmetare från en amatör. Mystisk, udda och svår. En Specimen fisk av yttersta världsklass.
2. Mört. Lite som Björknan men aningen för vanlig för att kunna anses som det finaste vi har. Den finns i Norrland, vilket är väldigt tråkigt. Mörten skall fångas i en å om det ska vara Specimen. Damm och sjömörtar metare man inte efter.
3. Färna. Denna art är ovanligare än möten vilket ger pluspoäng. Dock så är den för tung och otymplig för att kunna vara fullt njutbar. De största exemplaren är oftast bökiga att veva in sittandes i en bekväm stol. Den finns inte i Norrland vilket får anses som en bra grej. Id är Norrlänningens färna. Den arten får dom gärna behålla.
4. Ruda. Egentligen så räcker det gott med tre arter för den komplette specimenmetaren. Men under sommarmånaderna så kan det vara bra att ha något att semestermeta på fyllan. Rudan är en sådan fisk. Där behövs det varken kunnande eller ens ett par friska ben. Man sitter blickstilla och kollar på något som aldrig verkar hända. Glappet från Färna ner till rudan är avgrundsdjup. Rudan är en riktig skitfisk där folk mer går igång på bubblor än något annat. Den är ful, den fightas inte och när den väl ligger i håven sex sekunder efter nappet så undrar man om fisken ens lever? Inte smakar den gott heller. Klassisk fotofisk.
5. Sutare. Lite som rudan fast betydligt bökigare. Långa tråkiga fighter i ospännande miljö är vad sutarfiske går ut på. Smakar bättre än rudan men känns för folklig då spinnfiskare tycker att den är ”häftig”. Fisken kan vara från ljusgrön till svart i färgen vilket är ett minus. Gröna fiskar känns inte Specimen. En riktig fisk är silverblank. Den är dock enkel att fjälla. Sutaren är en populär bifångst under karpmete precis som karpen är en opopulär fångst för en sann specimenmetare.
De översta tre arterna räcker som sagt gott och väl. Men vill man koppla av från riktigt mete så kan man nöjesmeta efter sutare och ruda med hedern i behåll. Mete efter arter som sarv, brax id och faren är endast löjligt.
MÄSK OCH ANNAT:
Metar man på riktigt så gör man av sig någonstans kring ett halvt ton med mäsk på ett år. Det köper man på Swedbait vilket är sedan gammalt. Polskt skit är inte Specimen. Riktig mäsk får gärna kosta en slant. Den minsta påse man handlar är en på 25kg. Mäsk innehåller bröd och kanske krillmjöl som trålarna i Östersjön genom ett hårt och storskaligt arbete ordnat åt oss. Det finns ingenting mer Specimen än att skriva under en namninsamling mot trålfisket samtidigt som man själv förbrukar ett berg av fiskpellets och krillmjöl. Det är inte vad man gör utan vad man tycker som är Specimen. På samma sätt tolkas ofta fiskeregler samt föbjudstider. En sann specimenmetare lever inte som han lär.
Den enda kroken man använder till all fiske är en Kamasan b980. Klassiker av orsak. Innåtböjda och kemvässade krokspetsar är inte ok. En sann Specimenfiskare fiskar 100% av sina pass med feeder. Flöten kan tävlingsfiskarna roa sig med. En annan grej med tävlingsmetare är att dom är störiga och tror att dom vet precis allt bara för att dom har ägnat sina liv åt löjmete. Tävlingsmete är inte Specimen!
En sann specimenmetare är med i svenskan, slaviskt varje år tills man dör. Men man är inte med där för att tävla utan för att granska andras fiskar och prata skit om de andra som är med och tävlar. Det är väldigt Specimen! Tävlar gör man i småländskan. Det är där landets samlade specimenkunskap är samlat. En sann specimenmetare kan därför inte uttala bokstaven R.
imorgon går vi vidare med något annat.
Tomba.
