TOMBAS JULKALENDER DEN 17 DECEMBER
Tombas julkalender den 17 december och resan mot att uppnå nirvana inom specimen fortsätter!
Alla vill bli hjältar, det känner vi till. Men få har förmågan att bli det. Specimenmete ger dig hjältestatus, åtminstone om du är absolut specimen som jag och min nya hjälte Björkna-Ulf. Därför tas detta med specimenmete upp i tid och otid av folk som aldrig varit absolut specimen. De flesta spinntävlingar på tuben har folk med där man skryter om att man har ett specimen-bakgrund. -Jag metade en del när jag var yngre.. Precis som att dom bemästrat konsten och gått vidare till något större istället för att hålla sig tilt sanningen och rakryggat säga. -Jag försökte bli en specimenmetare, men klarade inte trycket, så jag valde nåt som passar mitt låga kunnande bättre. Men hur många specimenfiskare känner ni till som stoltserar att dom kommer från spinnfisket eller gud nåde har en flugfiskebakgrund? Precis, inte en enda. En som är absolut specimen har inte lagt ett kast med spinnspö nykter de senaste 20 åren. Så idag ska vi känna på några av alla avarter som försöker sko sig på oss specimenmetare.
ISMETE
Sånt här är fräckt som fan. Att man sprider ut glorifierade angeldon över halva sjön och sedan sätter sig på en stol och väntar på napp medans man dricker varm glögg och känner sig sportig. Sportig på så vis att man är stolt över sig själv och tycker att man gör en bra sak. O sen har man mage att kalla det för mete. Nu ska vi se, vad står i regelboken när vi slår upp mete.
”Mete är en fiskeform där man antingen håller spöet i handen eller sitter precis i anslutning till dem för att snabbt och skonigslöst kroka vid minst napp. Mete sker med max två spön eftersom de flest har två händer. Att lämna sina spön och gå iväg för att låta fisken sköta själva krokandet kan därför inte klassas som mete utan på sin höjd för rovfiske. Har du inte kondisen att fysiskt sitta vid ditt spö så metar du inte”.
Så ismete har ingenting med mete att göra, och ännu mindre med specimenmete, fast det visste vi redan. Ordet mete har man tagit med för att dölja något brottsligt. Men vad ska vi kalla skiten för då? För det första så varken fiskar eller metar en absolut specimenmetare efter någon form av predator förutom lake och asp. Fråga mig inte varför, så är reglerna. Gädda, gös och abborre är det absolut värsta en sann specimenmetare vet. Gäddmete vid Lödde då? Tyvärr, folkligt och löjligt. Att bedriva predatorfiske med 5-50 spön från isen kan inte ens räknas in i den absolut lägsta formen av fiske som är sportfiske. Fiske är ingen sport och det är ingen sport att fiska. Det är endast ett finare ord för fiske så man slipper säg sanningen. Ismete är ett skamligt sätt att i en närmast industriell skala skada flest antal fiskar på kortast möjliga tid. Dock så är det den enda gången man kan se en gäddfiskare använda en landningsmatta, och därtill den enda gången den inte ska användas. En normal människa vet att man ska ha en stor pulka full med vatten för det ändamålet. Skulle jag föreslå ett namn för eländet så skulle jag nog kalla det för angelfiske, för det är exakt det det är, med ungefär samma överlevnadsprocent för gäddorna. Inte specimen!
KARPMETE
Nu blir det klurigt. Karpmetare är i grund och botten rätt lika oss specimenmetare. Samma fina intresse för mete och alkohol och med nästan samma prylar, fast i maxiatur. Till karpmetarnas fördel så måste jag säga att de sällan skor sig på specimenmete, snarare tvärtom. Under sommaren när björknan inte är aktuell så kan specimenmetaren ibland meta karp. Men, det är inte för det spännande fiskets skull utan för de spännande fiskarna. Det är en vital skillnad. Plus att plats då oftast väljs utifrån goda parkeringsmöjligheter snarare än goda fiskemöjligheter. Egentligen så skulle man kalla formen för karpfiske, för något större mete krävs inte för att lyckas hyfsat. Och för många spön och tält för att det ska kännas mobilt. Karpmetaren ser givetvis annorlunda på saker och ting och gör det hela mycket bättre än en gästfiskande specimenmetare. Nej, karpfiske är inte specimen, men det är kul, så kanske är det bäst att lämna saken här innan man kränker någon. För vi specimenmetare är de som vinner på denna symbios.
TÄVLINGSMETE
Egentligen så är detta det som ligger närmast riktigt mete, men ingenting kunde vara mer fel. Tävlingsmetaren ser sig som någonting bättre än specimenmetaren trots att det självklart är precis tvärtom. Ingen tävlingsmetare har någonsin gjort något gott för specimenfisket trots att dom lockar med guld och gröna skogar om man tar steget över till den ljusa sidan. För mig så låter det mer som en extremreligiös kult där allt sker bakom låsta dörrar och ingenting läcker nånsin ut. Det tävlingsmetaren inte förstår, eller kanske vägrar erkänna är att dom är gudabenådade mäskexperter när det kommer att slå gubbstrutten som fiskar till höger om dig. Men en sann specimenmetare kan slanga ut vilken skit som helt och fiskarna kommer som på beställning där man slipper konkurrera med någon på flera mils avstånd. Mete är något man gör för att det är kul eller en livsstil, inte för att tävla. Därför har man inte heller tävligssex, tävlingstevetittande eller gångtävlingar.
Visst så kan man tävlingsmeta bäst man vill, har två i släkten som fastnat för det, men det tas aldrig upp vid släktträffarna så man slipper blodvite. Det är remarkabelt hur två till synes så lika saker kan vara något så olika. Där specimenmetaren vill ha få men skitstora fiskar så vill tävlingsmetaren få massor och helst lagom stora. Där specimenmetaren väljer en skön vadderad stol på torra land så vill tävlingsmetaren ha en station av hårdplast sju meter ut i plurret. Och där en specimenmetare klär sig i ärmlösa Kretor-tishor och jeans så vill tävlingsmetaren ha på sig en gröngul helkroppsdress i plast. Och där specimenmetaren vill bli lämnad ensam med sina allt mörkare tankar så trivs tävlingsmetaren gärna bland så mycket folk som det bara är fysiskt möjligt. Vad skulle vara så lika med oss undrar jag förutom den end detaljen att vi båda kör med en enkelkrok efter skitfiskar vi inte tänker äta utan för att väga. Nej, tävlingsmete är inte specimen, dock mete i allra högsta grad.
FLUGFISKE
Till slut så måste jag ha något att avreagera mig på. Flugfiskare, vilka töntar. Den enda likheten dom har med en vanlig människa är att dom ibland klär sig en väst. Är den otvättad sedan nånsin, absolut. Är den full med destructionpatches och andra coola tygmärken? Absolut inte, den är full med skit en metare aldrig skulle önska att äga. Till råga på allt så har dom hittat en mellanform av befinnande där en frisk människa antingen sitter på torra land eller i en torr båt. Nej, det ska vadas ut mitt i älven och viftas med dåligt bundna imitationer över kryp som inte ens exciterar i vår naturfauna. Håven är alltid för liten för en sann flugfiskare räknar aldrig med att fånga något över kilot. Den ska alltid vara gjord av trä, vilket är den sämsta byggmaterialen efter styrox. Nätet ska vara bundet av någon norsk fjolla och fiskeprylarna av Engelska fikusar. Inte ens hatten har dom fått rätt. Det ska vara en sån slokhatt som franska privatdetektiver använde i usla svartvita stumfilmer. Glasögonen, för dom har nästan utan undantag ledsyn hela gänget, ja dom ska ha såna solglasögonsmojänger som alltid är vikta uppåt. Och nästan utan undantag så ska dom vara kantiga för att irritera oss andra maximalt. Fisket sker alltid i älvar där inget annat fiske får bedrivas, vilket är en förutsättning att dom ska kunna fånga någonting alls. En bra dag kan du räkna hem med tre småharrar som flugfiskarens ungar kunnat meta upp på fem minuter vid strandkanten.
Om man mot förmodan ska vifta med skiten någonstans där det finns fullt normala människor i närheten så måste flugfiskaren ha fritt 60 m framåt, bakåt och mot sidorna. Ändå så sätter dom utan undantag alltid flugan i det närmaste träd inom tre kast. Den sanne flugfiskaren får aldrig ha bråttom, nej det ska rökas pipa och spanas efter vak innan man ens försöker sig på ett kast. Om flugfiskaren inte är absolut hundraprocentig på fiskens exakta position så kommer han vägra att doppa sina flugor. Naturupplevelsen är viktig för honom, trots det så bor han alltid och utan undantag i en stad. Flugfiskaren kör aldrig heller tyska bilar. Dock så är han duktig på att skriva samt beskriva naturen för det är det enda dom får med sig hem från fisketuren.
Jag gillar inte flugfiske. Inte alls faktiskt.
Tomba.
