TOMBAS JULKALENDER 13 DECEMBER 2025
Tombas julkalender 13 december 2025 och när det är Lucia ja då får vi bjuda på tänkvärda ord ala Tomba!
Jag satt och drack min eftermiddagsöl en dag när det helt plötsligt kom en man och satte sig vid mitt bord. Han kollade på mig och sa, du är väl Tomba? -Jo, svarade jag. -Jag vill gärna fråga dig någonting, om det är ok, du får gärna säga om du inte orkar prata. -Jag lyssnar, svarade jag och lyfte upp blicken. -Vad är meningen med allt detta? -Allt vad, undrade jag? -Allt, livet, fisket, kvinnorna och allt slit som endast leder till en sak, döden. -Finns det någon mening med allt Tomba, du vet ju allt sånt här. -Lyssna här, sa jag och började berätta…
Solen gick upp den tredje dagen och färgade himmelen röd. Snart skulle solen och månen byta plats funderade Josef, som så oändligt många gånger förr. Skulle det komma en dag när solen inte längre steg? Hur skulle det se ut? Ett evigt mörker? Och varför hade vi ens natt? Varför har gud som är så god kommit på allt detta som för oss människor verkar så grymt och omständligt? Varför sveper frosten en dag över vår platta jord och våldtar blomman som kämpat hela året för att växa sig stark från frö till ett underverk av guds allra vackraste fantasi? Det som tagit månader av värme, fukt och ljus kan över en natt slå ihop sina blad och dö som om den aldrig existerat. Är tanken att vi ska plocka allt det vår vackra platta jord har att erbjuda innan de dör, eller skall vi låta allt dö för att det skall kunna växa upp igen? Det hela är ett kretslopp där människan har svårt att finna sin plats. Vi människor tar så mycket utan att någonsin ge något tillbaks. En flod som för ner sitt vatten från berget vattnar allt på sin väg och fyller dalen med liv. Och det som blir över behöver havet att dricka. Alla fiskarna som på våren går upp för lek finns där för att hålla deras del av avtalet de slutit med gud. Alla blommor, växter och djur är som en kedja där den svagaste av länkarna ändå behövs för att kunna bära upp tyngden av denna jord. Om vi människor bryter länken, så faller vi handlöst ner i helvetets eld där allt brinner upp och är för evigt förlorat.
Mannen vid bordet lyssnade noga och tog en klunk av ölen jag bjudit på. Jag fortsatte.
Det du tar, måste du ge tillbaks, annars bryts kretsloppet. En kvinna behöver kärlek för att kunna ge tillbaks den kärlek du gett henne, eller tvärtom. Det finns bara så mycket kärlek i en man, en dag tar den slut om du är slösaktig… Det är inte en oändlig brunn som man bara kan ösa ur utan konsekvenser. En å har bara så många vimmor. Så de du tar upp innan lek kommer för all framtid att vara borta ur det heliga kretsloppet. Därför bör du hålla din del av avtalet och meta vimma först efter att dom lekt och därmed fyllt sin del av samma vackra avtal. Men vi människor är giriga, vi vill ha mer, större och tyngre, och då gör vi saker som gud fördömer. Om alla bär sitt ansvar och metar med samma villkor efter lek så sker inte skadan. Men girigheten känner inga gränser. Vad är ett stycke natur om du kan stå som rekordhållare? Vi finns där för att störa och skada. Våra illdåd rättfärdigar vi sedan med lögner om att en återutsatt fisk mitt i akten inte tar någon skada att få käften penetrerad med en kamasankrok och den silvriga kroppen dragen genom strömmen mot dess vilja. Vi kan inte förstå den enklaste sak att fisken finns där för vår skull. För att trygga sin existens så vi kan våldföra oss på den gång och åter. Om vi endast denna blott försvinnande korta stund kunde låta bli frestelsen så skulle allt kunna vara så oändligt mycket bättre för oss alla. Men mannen, för det är mest män, är svag. Svagare än den svagaste länk i den svagaste kedjan. En dag kommer brunnen att vara torr, och med damm så kan man inte fukta en torr hals.
Han såg på mig med en silvrig tår rinnande utför den orakade kinden. Tomba, kan du berätta för mig vad kärlek är?
Kärlek finns överallt, och den är helt gratis. Lite som frihet. Ändå så verkar vi alla sakna det med ojämna mellanrum. Kärleken är en gåva, från gud till dig att ge någon du anser bäst behöva det. Det kan vara en kvinna, eller en man, ett djur, en kryddodling eller en skidförening. Allt du ger din kärlek till kommer att frodas. Men bind inte samman sex och kärlek, för det kan få väldiga konsekvenser. Sex är inte kärlek, utan en drift, en mycket stark vilja att föra sina gener framåt. Precis som vimman när de stiger upp för lek. Sex förblindar, besmittar och får människan att ljuga. Dra en runk om trycket blir för allsmäktigt, varför ska du blanda i en massa andra i dina perversioner? Gud förlåter en liten runk då och då. Men han ser inte med blida ögon när du utnyttjar andra människor för dina egna behov utan att ge något tillbaks. Sädet har man mycket lite för om man inte har något att befrukta. Men till skillnad mot havre, vete och andra mer funktionella sädslag så är mannens säd en förnyelsebar naturresurs som ibland kan hamna i en strumpa eller Elloskatalog utan att för den sakens skull och för evigt vara bortspilld.
Mannen tog nu min hand och kramade den. Tack Tomba, men jag har på senare tid ifrågasatt hela min tid på jorden. Finns det någon mening med allt det här, snälla Tomba, berätta.
När en man känner sig själsligt svag så öppnas dörren för existentiella frågor. De tre stora är, vem är jag, varför är jag samt vad gör jag här på jord? Med all sannolikhet så uppkommer dessa tre frågor för att vi ska stanna upp och se över vår situation här på jord. Gör jag så gott jag kan göra för att jorden ska må bra? Varför gör jag sakerna som jag gör, skulle jag kunna göra dom på ett bättre sätt? Och slutligen, varför väljer jag att göra allt detta trots att jag vet att jag gör fel? Vad är jag för person egentligen?
Dessa tre frågor är så basala och enkla för att vilken idiot som helst ska kunna förstå dom. Dessa frågor är inte inlindade i tusen lager av tolkningar och paragrafer. Det är tre väldigt enkla frågor med två väldigt enkla svar. Ja, eller nej. Ändå så misslyckas vi utan undantag. Vi har kommit på psykologer vars jobb är att trösta idioter som vet att dom gör fel att kunna må bättre. Vi har kommit på forskning som finns där att kunna rätta till de fel vi redan begått. Och vi har uppfunnit lögnen för att dra en våt filt över det vi redan ställt till med. Allt detta, istället för att göra rätt från början. Vi inbillar oss att gäddfiske med enorma trekrokar inte gör någon skada på lekgäddor, vilket inte är en dödssynd i sig. Dödssynden är att vi vet att det gör skada, men gör det ändå. Sedan så försöker vi hitta forskning som stödjer vår sak. Och hittar vi ingen sådan så ljuger vi. Då kan man fråga sig vad man är för man när man innerst inne vet att det man borde göra är att låta bli att fiska just där och just då. En försvinnande kort stund i det stora hela. En mycket enkel åtgärd för ett problem som blivit så extremt komplicerad. Samma gäller alla arter. Så börjar vi skjuta skarv och säl, vilket måste ha kommit som en total överraskning för sälarna som existerat där sida vid sida med människan i all tid, för att en dag utmålas som blodsfiende. Är inte det en lögn som vi borde komma på när vi stannar upp på vår vandring och funderar över livet? Men vi spinner vidare och skyller på politiker, som vi själva varit med och röstat in, eller yrkesfiskarna som fiskar upp vårat krillmjöl vi så gärna mäskar med. Vore det inte enklare att ha ett fiskestopp på säg tre år, bara för att se vad som händer? Alltså ett sånt stopp som gäller även den mest inbitne gäddfiskaren eller vimmametaren i sprutet? Jo, det vet vi alla. Men istället så skjuter vi säl och mäskar med krill och guidar efter lekgäddor. Visa mig en fiskeguide som tackar nej för fiske innan lek när man viftar med rätt summa pengar. Pengar, det är lögn i pappersform som vi använder som motvikt för att begå hemska övergrepp på vår jord. För fem kronor så skulle ingen hälla en kubik råolja i en lekbäck för öring. Men för fem miljoner så skulle väldigt många kunna tänka sig att göra det. I alla fall om ingen skulle få reda på det. Det är så vi människor fungerar. Vi blir inte deprimerade för att vi inte vet, utan för att vi vet..
Han ser på mig med rödgråtna ögon och säger. Tack Tomba, du är fan den visaste man jag vet. Du skriver väl en krönika om vårat samtal? Jag såg på han och sa. -Det kan jag inte Baronen. -Och nästa gång vi besöker Dalälven så skulle det vara bra om du inte drack så mycket…
Tomba.
