TOMBAS JULKALENDER 2 DECEMBER
Tombas julkalender 2 december och resan mot vad som är mest specimen fortsätter! Idag bjuds det även på en quiz…
Den andra december är inte någon av de stora decemberdagarna. Den faller i skuggan av den första och julen känns avlägsen. I det Tombaniska palatset så firas den andre december alltid och utan undantag med kebab och repriser av Kenny vs Spenny. Varför? Varför inte?
I dagens kalender pratar vi om stölder. Är det Specimen att stjäla? Jag kommer aldrig glömma när farfar berättade om när han under kriget sköt en tysk officer, men hans tjuvaktiga vän hann först till liket och hann sno klockan och andra värdesaker. Farfar menade på att det var synd om honom som blev bestulen medan jag mest tyckte synd om tysken. I unga år så försökte jag bena ut vem som vann, vem som förlorade och vem som gjorde fel?
Vi börjar med tysken. Det är lätt att säga att han förlorde som fick hjärnan sönderskjuten av farfar i en skyttegrav. Men enligt farfar så förlorde han då hans vapenbroder fick sakerna. Om farfar förlorade så måste då hans vapenbroder gjort fel och tysken vunnit. Vilket känns långsökt då han som sagt fick hjärnan i famnen. Jag menade på att tysken förlorade då han dog, farfar gjorde rätt som sköt honom då han annars själv skulle ha blivit skjuten, (det var krig i finska lappland som ni minns) och hans vapenbroder gjorde fel som stal. Men krig förändrar människor. Idag skulle jag ranka ett människoliv högst, vapenbrodern som tvåa och en klocka och nå guldtand som allra sist. Farfar rankade vapenbrodern som etta, klocka och tandguld som tvåa och ett tyskt människoliv som allra lägst år 1944.
Vapenbrodern däremot. Han rankade klockan högst, vapenbrodern dvs farfar som tvåa och tysken sist. Enligt honom så gjorde farfar rätt som sköt tysken, medan han vann som var snabb till kroppen och tysken förlorade.
Enligt tysken däremot så gjorde farfar fel som sköt honom, vapenbrodern förlorade då han stal och tysken själv vann då han dog med hedern i behåll. Ni vet, sånt är viktigt för tyskar…
Med allt detta så menar jag att olika händelser kan ses på många olika sätt beroende på vilka glasögon man har på sig . Vi får alltid lära oss att det är fel att stjäla. Fast bara om man åker fast eller gör det omoraliskt. I dagens internetsamhälle så har man glidit ifrån stöld och kallar det för att ”dela”. Har jag en sida där jag ”delar med mig av glädjen” av det andra lagt tid på att skriva eller filma. Då framstår jag inte som en tjuv utan en entreprenör eller gud förbjude influencer.
Inom fisket så blir detta om mer ännu tydligare. Visst ser spinnbeten misstänkt lika ut idag? Visst har vi likadana fiskeproduktioner där stölden bara förs vidare utan att man behöver berätta vem som är källan? När jag såg The outpost där varje lag kunde använda sig av tre straff mot motståndarlaget så förstod jag direkt att denna glädje kommer nog att ”delas” av många även i Sverige i framtiden. Straffen var att fiska en timme med ögonbindel, att ett lag fick flytta sig en mile eller att man fick fiska en timma utan ekolod vilket för en spinnfiskare är ungefär samma sak som att vara utan syre under motsvarande tidsperiod .
Visst är det ok att låna utav andra om någon kommer på en fin grej. Men sedan när behövde man inte längre berätta vem som kommit på allt det fina? Och kommer man på något så vill man åt klickar och gilla. Helst så tar man något brännhett som fusk, livescope eller fiskhantering som rör upp känslorna. Speciellt livescope där gamla människor berättar för unga och okunniga hur man gjorde det förr. En fisk på livescope är en stulen fisk. Fiskare som inte kan fiska har helt fräckt stulit en gädda från de som lagt år av blod svett och tårar att ro upp den där femtonplussaren. Och jag fattar, det gör ont att en sådan prestation helt plötsligt förminskas när vem som helst kan få en sådan utan att kunna något och dessutom utan att behöva ro.
För att jämföra med Specimenvärlden. Jag älskar björknor, och vem gör inte det? Nu är det dock så att en plats levererar alla stora björknor i landet. Sprutet vid dalälven. Dit vill inte jag, för jag vill som dom gamla gäddfiskarna ha det svårt som fan för att fånga min fisk ur ett i sammanhanget pissvatten. Först då är jag nöjd. Då har jag lagt ner mina timmar och förtjänat fisken. Är inte sprutet lite av samma sak som livescope? Nej, du ser inte fiskarna, men dom simmar där nedanför fötterna på dig, det vet du. Eller Rögle, ursjön, silen, antorpa och alla de andra supervatten? Detta har jag skrivit spaltmetrar om förr såklart, men visst är det extremt mycket enklare att få stora fiskar ur såna ställen än alla andra? På samma sätt som livescoparna säger att gäddan måste ju hugga själv så kan man säga om rögles braxnar?
Men skulle vi klassa detta som stöld? Att man åker och fångar något som någon annan hittat och fångat för att sedan själv kunna dra nytta av det i någon tävling? Nej, givetvis inte. På samma sätt när man i storfisksregistret ser att livescope använts, lika besviken blir man när man ser att siken fångats i Västra Silen eller rudan i Ursjön. Man går från extas till extrem besvikelse på två sekunder. Det kunde ju ha varit så häftigt, men nu är det inte det. Så funkar vissa människor.
Men inte alla människor. Majoriteten av fiskare vill se usla gäddfisketävlingar på tuben, majoriteten av metrarna vill meta i kända vatten och majoriteten brinner starkt för känsliga frågor som livescope. Stölden är en del av fisket. Det är inte alls som musik där man lägger all fokus på att skapa något eget. En decidekopia kommer inte långt i musikbranchen. Men i fiskebranschen så är det precis tvärtom. Ju mer du ”stjäl” desto längre kommer du. Och jag har förstått att tiden följer inte dig, du måste följa tiden. Annars blir man akterseglad.
Det är med stor sorg jag ser mig besegrad. Allt det jag en gång trodde var Specimen eter är idag något helt annat. Det finns inga klubbstugor där sjökort med rutmönster målats upp på väggen, där en liten grupp metare sedan lägger upp mäskningsstrategier i nya okända vatten. Det finns inga jeansfiskare som tillsammans går till biblioteket och pensionärshem för att hitta info om okända sjöar. Och det finns inga Specimengäng som spöar upp andra om dom försöker meta i deras sjö. Det vi idag har bör vi kalla för Specimenfiske. Den innefattar livescope, internet och välkända vatten. Fisket har blivit modernt i samma takt som jag blivit omodern. Jag får väl lära mig att ”dela med mig”. Och efter att ha levt 46 år på denna planet så har jag äntligen förstått skillnaden på nostalgi och verklighet. Det tar i runda svängar 45år för en metare att bli nostalgisk. Efter det så är det kört. Och vore det ändå inte lite patetiskt om man vid 50 fortfarande försökte vara med i matchen, ung och het. Nej, dagens lucka innehåller ett tal. 45. Det är åldern den inre specimenmetaren dör inom dig.
Precis som den tyske soldaten, fast aldrig med hedern i behåll…
/Tomba.
