Sjörekord i Karsgöl
Sjörekord i Karsgöl är en gästartikel som är skriven av Stefan Nero. I denna artikel tar han med oss tillbaka till varma sommardagar i jakten på stora karpar.
Stefan Nero är en riktigt duktig metare som ofta lyckas lura de stora exemplaren från Karsgöl. Och här berättar han historien bakom fångsten som efter 7 år fortfarande är sjörekordet. Men nu lämnar vi över ordet till Stefan Nero.
Det är varmt, riktigt varmt. Termometern visar nästan 30 grader när jag anländer till sjön på eftermiddagen.
Nu lite senare på kvällen har solen försvunnit bakom några träd så det känns behagligt att sitta här på bryggan och lyssna på hur ett par gökar duellerar. Abborrarna jagar grodyngel för fullt i kanterna. Men jag är ute efter karp denna gången så jag låter dom vara. Snart börjar knotten bli för svåra så jag får hoppa in i tältet. Jag har landat vid Karsgöl för ett par dygns karpfiske. Rapporterna från sjön har sagt att det varit trögt fiske den senaste tiden och min erfarenhet är att det brukar vara så när det blir riktigt varmt. Men bättre väder med svalare temperaturer och åska och regn är utlovat så jag har gott hopp.
Efter en välkommen regnskur innan midnatt har nattskärran spunnit hela den korta juninatten och storlomen har ropat utdraget och vemodigt. På morgonen rullar en karp nära en av mina fiskeplatser… Dagen fortsätter med åska och regn på förmiddagen, det känns bara som en tidsfråga innan första karpen ska nappa. Men nappen uteblir trots att vinden ligger på in i mitt swim. Jag lägger om mina beten och kastar ut lite nya boilies och kvällen övergår i en lite kyligare natt.
I gryningen ligger en lätt dimma över sjön.
Jag somnar om och väcks av ett ihärdigt ljud… För ett ögonblick i mitt yrvakna tillstånd tror jag att det är ett av larmen som skriker men inser att det är en spillkråka som tar i för full hals precis bakom tältet. Nu har dimman skingrat sig och solen värmer gott. Lika bra och koka lite kaffe och njuta av den fina morgonen. När jag sitter där med kaffet börjar jag att misströsta lite grann, ska det verkligen inte bli någon karp denna helgen nu när vädret har slagit om. Framåt förmiddagen börjar jag plocka ihop tältet och lite andra grejer men väntar med spöna. I det fina vädret kan jag lika gärna vara kvar ytterligare några timmar innan jag styr kosan hemåt.
Och så vid lunch drar det iväg på ena spöet med ett ljudligt skrikande larm!
Det är alltid lika chockerande varje gång det händer. Med hjärtat i halsgropen greppar jag spöet och hoppar i båten för att drilla karpen i frivattnet och inte riskera att den går fast i något. Jag tar några paddeltag med årorna och sen är det karpen som bogserar mig en bit… Jag lyckas få stopp på den och nu börjar en riktig tvekamp där jag en bra stund tror att karpen gått fast i något.
Men till slut kan jag få in lite lina innan den vänder nedåt igen. Proceduren upprepar sig ytterligare en gång utan att jag får se mer än en virvel i vattnet. Det påminner om hur det brukar se ut när man metar gös. Tredje gången lyckas jag få se en skymt av den och tycker att det ser ut som en stor fjällkarp innan den vänder nedåt igen… Fjärde gången kan jag äntligen få upp den till ytan och håva den utan problem. När jag tittar ner i håven tycker jag mig känna igen fisken som Den Gyllene! Jag har nämligen hjälp till att fota just denna fisken något år tidigare när en annan fiskare fångade den på vikten 15,9kg.
Jag sitter kvar som paralyserad en liten stund med ögonen på denna fantastiska varelse.
Väl inne på land försöker jag väga den på skakiga armar. Men vikten pendlar för mycket så det är bara att säcka fisken och ringa till Palle som är mannen som sköter om Karsgöl.
-Jag tror att jag har fått Den Gyllene och vikten pendlar runt 17 kilo… Jag behöver hjälp med att väga den säger jag något uppjagad till honom och han blir helt exalterad och lovar att slänga sig i bilen för att åka upp till sjön och hjälpa till.
När jag sitter där och väntar kommer allt över mig. Jag tänker på många andra fiskepass som inte givit några fiskar. Och att man troligtvis inte varit helt närvarande i tanken på jobbet när men funderat över vad man borde göra annorlunda nästa gång. Men även att det är detta som allt handlar om och att utan alla misslyckade pass så hade man troligtvis inte uppskattat dom fina fiskarna lika mycket.
När Palle anländer med två andra fiskare som sällskap kan vi fastställa vikten till fina 17,030kg och måtten 102x75cm.
-Det är ju nytt sjörekord säger Palle! Då är det tradition att fångstmannen badar med fisken fortsätter han. Så efter att vi tagit ett gäng bilder var det bara att hoppa i sjön och posera med mitt nya PB och sjörekord. Hemresan gick som en dans och jag firade med pizza i Vimmerby. Dagen efter på jobbet var jag nog inte helt närvarande i tanken. Men denna gången berodde det på något annat…
I skrivande stund är det snart sju år sedan denna dagen och Den Gyllene har inte varit uppe sedan dess… Men en annan fisk sprängde förra året 16 kilos gränsen och kan nog mycket väl snart bli nytt sjörekord. Kanske händer det redan i år och då hoppas jag att fångstpersonen får ett minst lika fint minne så som jag har.
Ha det gott!
/Stefan Nero
VI på Swedish Anglers tackar Stefan för en inspirerande artikel och vi hoppas att många av er som läser denna kommer ut på lite mete framöver och kanske även lyckas fånga ett eget rekord.
