TOMBAS JULKALENDER 15 DECEMBER 2025
Tombas julkalender 15 december 2025 och fortsättningen av julsagan rullar på! hur ska det gå med pimpelresan… Läs den spännande fortsättningen!
Har du inte läst gårdagens lucka kan du göra det här
Jesus kände sig illa till mods efter senaste veckans uppståndelse. Ett lustigt ord det där, funderade han. Uppståndelse, undrar hur det ordet uppfunnits? Jaja, den som lever får se, funderade han och gick vidare på sin promenad i öknen. Plötsligt stannade han upp och såg på marken, det såg ut att någon grävt upp ett område och sedan fyllt hålet lite halvslarvigt. Utan att riktigt veta varför så gick han fram till platsen och började sparka undan sanden. Efter en stund så träffade sandalen någonting och han stannade i rörelsen. Det kändes mjukt, som ett lik. Han fortsatte sedan att sparka undan sanden, men nu med mer försiktiga tag. Efter en stunds arbete så avtäcktes ett ansikte som Den Smorde mycket väl kände igen. Det var Judas som låg där. -Pimpelresa minsann? För varje dag som gick så ökade känslan att lärarna dolde saker för honom. Mord, felaktigt anmälda fiskar och gud vet allt? Han kände sig allt mer ensam i sitt liv och för varje sekund så minskade tilliten mot dem han borde lita allra mest på. Allt detta för några fiskar och den tvivelaktiga äran att vinna en tävling. Och sedan myrran? Varför ville Leasson komma åt myrran, det kunde väl ändå inte handla om mäsk. Han beslöt sig att inte nämna sitt fynd och hädanefter vara mer på sin vakt mot sina lärare. Det kändes som att djävulen kommit till byn, men vem eller vilka de var kunde han ännu inte veta.
”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.”
KAPITEL 13. ETT BESÖK FRÅN ENGLAND
De hade rest långt och länge, faktiskt ända från England, men nu var dom här. Två män i mycket märkliga kläder som kommit för att missionera, vad det nu kunde innebära? Rasbiologen såg på dem med stort missmod, men beslöt ändå att släppa in dom i Betlebaits heliga lokaler för att männen skulle kunna berätta i vilket ärende dom kommit. De andra lärarna satt redan där med Jesus och hade precis avslutat en lektion i teoretisk långdistansmäskning när de klev in. -Vi har besök, sa Rasbiologen och bad männen att presentera sig. -Jag heter Ken och det här är min kollega Barb IE. -Vad är det för djävla namn, undrade Ramundssen? -Ken? -Nej, det andra. Den andra mannen började nu tala. -Jag hette från början Thommie, men bytte till Barb IE efter min favoritfisk barb. -Barb, undrade Palle, vad fan e det? -Det är som en blandning av en sugfisk och en färna, endast större, vackrare och starkare. -Vad fan säger du? -Det är en mycket speciell fisk som vi metat i generationer hemma i Luton och övriga städer i våra vackra åar. -Ok ok, men varför är ni här, avbröt Rasbiologen herrarna innan saker skulle gå helt överstyr. -Vi har kommit hit för att lära er hur man metar på ett korrekt sätt. -Jaså?
-Vi har hört att ni kör tvåans krok på färna tex, det är skrattretande stort, ett skämt om ni frågar oss. -Och kläderna sen, ni ser ut som lodisar hela gänget, sandaler och kaftan. -Vad ska man ha på sig då, undrade Peltor? -Tweed, lågskor och basker, ja se på oss, sa Ken och strök bildligt med handen över sin lekamen som om han stod på en teaterscen. Rasbiologen såg på männen med helvetes eldar brinnande i ögonen, men höll tyst. -Ni måste ha lite mer finess, fortsatte Barb IE. -Fångar ni en karp tex så vattnar ni inte den på mattan har jag hört. -Vattnar? -Ja, under denna solen så ska man vara mycket snabb och skonsam med fisken så den inte torkar. -Och en annan sak, bröt Ken in, ni fiskar i fel vatten. -Hur då fel, undrade Ramundssen? -I England så gräver vi små gölar och sedan så planterar vi in de fiskar vi vill meta, mestadels karp faktiskt. -Ju mindre sjöar desto bättre, så sitter vi där och mäskar året om tills fiskarna blir tjocka som spädgrisar. -Vad är vitsen med det, undrade Jesus? -Ja, då slipper man vänta lika länge på napp och var och varannan landad fisk är troféfisk. -Känns väldigt ospecimen, väste Rasbiologen. -Det är en sport, vi är ute efter sporten. -Kan man gräva en sjö i öknen undrade Rasbiologen? -Absolut, svarade männen. -Följ med mig så går vi och kollar på en plats, sa Rasbiologen. Sedan så gick männen ut.
På kvällen så var engelsmännen borta. Rasbiologen sa att dom skulle vidare till Jordanien för att missionera.
Samma natt när alla låg och sov så smög Jesus ut och gick till Judas grav. Under ljuset av en lykta så började han inspektera sanden. Mycket riktigt så hade den grävts upp mer. Jesus gick ner på knä och började gräva med händerna. Inom kort så hittade han det han sökte, kropparna av de två männen. Plötsligt så såg han en skugga i lampans sken och kastade sig snabbt mot sidan. I samma sekund så träffade den tunga träklubban marken så dammen yrde. Jesus var snabbt upp på benen och såg rakt i ögonen på sin angripare…
Nästa morgon stod Rasbiologen vid gravarna och såg på Höklinds lik. Han hade gått dit med tång och kniv för att rycka loss guldtänderna från engelsmännen men hade till sin stora förvåning grävt upp Höklinds gråa ansikte. Han hade täckt graven och gått till ån för att fundera. Någon visste för mycket, men vem? Leasson? Palle? Eller någon helt annan? Hur skulle han lösa detta? Han kunde ogärna mörda dem alla om han hade fel. Men samtidigt, om han hade rätt så skulle han själv snart bli mördad. Och varför? Själv hade han mördat i ett gott syfte. Först Judas som besudlat färnan, och sedan dom där två fikusarna från England. Men Höklind, vad gjorde han i graven? Han kunde inte få sina funderingar i rätt ordning?
Jesus såg när han kom. Han hade grävt ner sig i sanden på behörigt avstånd för att inte avslöja sig. Det hade inte dröjt länge, knappt en timma efter solen gått upp så kom Rasbiologen till graven. Jesus såg när han grävde upp Höklind, täckte graven och marscherade därifrån i rask takt. Han tänkte på Höklind, hur svag den gamle mannen varit när han ströp honom i ljuset av lyktan. Han hade vägrat att avslöja sitt uppsåt och tog därmed hemligheten med sig till graven. I hans väska hade han hittat ritningar till ett vattenkraftsverk, men just ingenting annat av värde. Han hade tagit ritningarna och begravt resten med mannen. Han visste att han endast kunde lita på en enda man på planet jord härdanefter. Yo A Kim-Bertil Son. Höklinds klubba hade varit ett uselt hantverk. Tung, otymplig och dåligt konstruerad. Hade Yo A Kim haft nåt med anfallet att göra så hade han med sitt yrkeskunnande sett till att Höklind haft bättre material med sig.
Nu gällde det bara att hitta Yo A Kim innan Rasbiologen hittade honom…
Tomba
