Zabar – En efterlängtad resa
Zabar – En efterlängtad resa är en artikel skriven av Palle Sköldblom och han vänder blickarna mot Europa! Palle har varit i Bosnien och metat karp.
Jag har en egen liten stuga vid min metplats och där sitter jag och betraktar allt som händer.
Det finns ingen värme i stugan men jag har klokt nog tagit med mig en kupevärmare från Sverige och den räcker lätt till för att få upp stugan till 20 grader. Jag letar fram en burek från en papperspåse. Det är en typ av pirog kan man säga där köttfärs rullats in i filodeg och snurrats ihop till ett knyte som bakats i ugnen. Dizo var här med den tidigare under kvällen efter att han gjort ett besök inne i byns affär. Jäkla mysgubbe han är Dizo, jag gillar honom som tusan.
Jag tappar upp lite rött vin i ett glas. Riktigt gott vin som vår researrangör Ernad har sett till att vi fått levererat på plats. Vinet är från Herzegovinaområdet ett område som Avdo håller högt som vindistrikt. Faktiskt kommer vinet från samma by som Avdo kommer ifrån.
Det gör det hela ännu bättre tycker jag och tar en stor klunk och biter av en bit burek.
Frågan är vad mer i livet man kan behöva?
En stor karp hade förstås smakat bra och varit en extra krydda – en bonus så att säga.
Jag har inga höga krav på mina karpresor utomlands och har aldrig haft det, inte i Sverige heller för den delen. Jag vet att lyckan kommer och lyckan går. Det gäller bara att vara på plats när allt klaffar och då leker livet för en stund.
En fångad karp på en karpresa är bara en bonus. Jag sätter inga mål på en resa för jag vet att man bara blir besviken om man börjar måla upp fantasibilder.
Tro mig, jag har sett många duktiga metares storslagna drömmar totalt gå i kras. Förhoppningar om drömfisken har förstört hela resan och vissa kommer aldrig mer åka utomlands för att fiska karp.
Det är som dom trott att man inte kan blanka. Jag har gjort det flera gånger och det är bara att ta friska tag och göra en ny resa.
Man måste hitta alla dom där andra guldkornen och sätta dom i främsta rummet istället. Den där magiska pizzan som var så stor och god. Den där roliga gubben man hade en lång diskussion med trots att ingen talade samma språk. Den där hunden som bara dök upp och sov i tältet hela veckan eller det där roliga ögonblicket där vi alla kiknade av skratt när någon råkade ut för en dråplighet.
Utlandsresor efter karp handlar bara om sånt för mig och vill inte fisken samarbeta så gör den det inte.
Tung start för mig – Bättre för Ernad
Helt odugligt dåliga hade mina två första dagar varit här i Zabar och jag började tveka och tvivla på min taktik.
Karparna verkade inte vara i närheten och det kändes som dom stoppat huvudet rätt ner i dyn och gått in i dvala.
Ernad som fiskade i en liten sjö bredvid den stora huvudsjön sjön i Zabar hade redan haft toppenfiske. Tydligen funkade den sjön mycket bättre under rådande förhållanden och larmen gick verkligen varma de första dagarna, Ernad fullkomligen vräkte upp fisk mellan 15-20 kilo.
Avdo som fiskade i stora sjön men i närheten av Ernads swim hade vid ett tillfälle när han besökt Ernads fått drilla en karp på hans spön, den fisken fisken vägde strax över 20 kg.
Dizo, Aris och Dusko fiskade snett mittemot mitt swim. Dom hade också tokblankat som alla oss andra och Aris och Dusko hade till och med packat ihop och flyttat vidare till ett swim i den lilla sjön.
Min taktik den här resan var annars att enbart mäska med boilies, mäska med ett par nävar runt varje rigg och plocka en karp i taget.
Jag hade med mig tre kilo boilies i tre olika smaker, från ett välkänt märke som jag köpt hemma i Sverige och hade faktiskt förhoppningar att det skulle räcka till hela veckans fiske, med tanke på hur långt fram på säsongen vi kommit.
”Nu hade jag mosat på med min sniktaktik i 2 dygn utan ett napp så till denna tredje kvällen hade bytt taktik.”
Boiliesarna hemifrån hade jag dissat och till denna kväll hade jag istället tuffat till mig och spridit ca 2 kg runt varje rigg av Zabarbullarna. Jag brydde mig inte ens om att krossa några, trots att dom kändes lite stora runt 24 mm.
Tanken från mig var att fisken var van vid dessa boilies och då kommer dom inte heller tveka att gå loss ”big time” på mäskplatserna. Taktiken var klar redan innan jag åkte hemifrån Sverige och jag hade inte ens med mig några popups eller wafters. Dom ansåg jag skulle kännas onaturliga och jag tänkte att karparna säkert fångats åtskilliga gånger på skumma färger och skarpa dofter som sticker upp över botten.
Min taktik var gjuten i betong från början och jag tänkte satsa allt på ett kort – Alla boilies på botten inklusive krokbeten och krokbetena ska komma direkt ur påsen och inte sticka ut.
Dag tre och fisket lossnar
Jag är i Jezero Zabar i Bosnien, när jag kom ner med mina polare började vår fiskevecka med 29 grader, strålande sol och allt kändes som sommar. Från ingenstans dök några svarta moln upp för en stund sedan och vädret slog om totalt.
Bosnien är ett lynnigt land vädermässigt har jag lärt mig, nu strilar regnet ner och blytunga stora droppar faller tungt i backen från trädens grenar. Hundratals rännilar hittar ständigt nya vägar i gruset för att nå snabbare ner i sjön.
Skymningen har börjat lägga sig och jag känner lite nytt hopp av väderomslaget.
Några jag snackat med menar att tungt regn och kyla vid denna tid på hösten kommer döda fisket totalt. För mig kan det inte bli sämre så mitt mod är istället stärkt.
Mitt i en slurk kaffe tjuter larmet i en lång ton, jag kastar mig ut i mörkret och greppar spöet. Det är en tung fisk i andra änden och den börjar direkt ta lina. Rullen morrar ilsket och vi är osams några minuter i en jämn dragkamp innan jag sakta lyckas pumpa fisken inåt.
När jag i pannlampans sken precis hoppas att få se fisken sprätter spöet bakåt och den är borta. Va fasen hände nu, klev den av?
Jag vevar in och synar riggen.
”-Idiot! braiden har gått av precis vid öglan.”
Ett klassiskt nybörjarmisstag tänker jag och svär långa ramsor.
Jag funderar länge och synar krokarna noggrant. Upptäcker det trista att dom är lite vassa i öglans skarv mot skaftet.
Jag tittar på andra tafsar jag gjort och minns att jag vridit knuten bort från det skarven och även snurrat knot less knuten åt rätt håll. Det enda jag kan se som inte känns bra är att jag inte pressat upp knuten tillräckligt mot öglan. Jag justerar detta på alla tafsar, vevar in riggarna som ligger ute och gör samma sak med dessa.
Jag ger mig åter ut i mörkret med båten för att lägga ut riggarna i den fina branten upp mot ett grundområde jag hittat.
Jag fiskar precis nedanför branten på två meters djup. Uppe på platån är det 0.5-1 meter djupt och den är riktigt stor. Det handlar om ett område in mot ett sund till en lagun. Jag tänker att fisken säkert inte vill stå precis uppe på platån i detta busväder men gärna i dess närhet.
Egentligen har jag kastavstånd dit, ca 80 meter men jag har ändå ingenting att mäska ut boiliesarna med, därför kan jag lika gärna lägga ut från båt om jag ändå ska mäska på det viset. Blir det för jobbigt att ro i regnet på natten har jag ändå chansen att kasta till spottarna om jag vill det.
När alla riggar är ute igen sätter jag mig till ro på verandan till stugan.
Jag känner mig ledsen att ha bränt en fin fisk men ändå supertaggad att fisket äntligen lossnat. Jag njuter av stillheten och av känslan att sitta utomhus utan att bli en gnutta blöt trots att det regnar framför mig.
Det är något magiskt med mörker och regn. Dofterna från naturen blir starkare och känslan av naturen blir på så vis mer påtaglig än en helt vanlig natt. Det finns så många intryck att fånga upp när man är på en plats man vanligtvis inte befinner sig på. Jag njuter och får en pirrande känsla av frihet i hela kroppen – livet är bra, riktigt bra!
”Plötsligt skriker larmet igen och jag kastar av mig jackan för att den inte ska bli blöt i onödan.”
Ut i regnet och mörkret. Pannlampan blir kvar på verandan och jag får efter att ha krokat fisken backa mig bakåt tills jag når lampan. Precis när jag nästan har fisken inne vid land släpper kroken igen. Den här fisken kändes lättare och jag vevar in riggen för att titta på vad som blev fel. Jag hittar faktiskt ingenting konstigt men väljer att knyta åtta nya riggar och strunta i färdiga kickers och istället böja till egna med krympslang.
Efter utlägg kryper jag in i stugan och kör igång livesändningen av hockeymatchen Leksand – IK Oskarshamn. Skivar upp lite fin salami som jag köpt på mig i lokala butiken i byn och njuter ännu en stund av lugnet. Matchen går inte som jag vill och jag slumrar sakta in i en djup sömn.
Jag väcks häftigt av ett blått ljus och en skrikande reciever på fönsterkarmen. Pannlampan ligger på ett bord på verandan och nu får jag med mig den på vägen till spöna. Fisken kämpar piggt och jag landar en 13,5-kilosfjällis efter en tuff fight från swimet på närdistans.
Nu känns allt mycket bättre.
En landad fisk gör så himla mycket för självförtroendet. Dessutom är detta inte en sjö man vill hålla på och tappa fisk i, när var och varannan fisk verkar ligga över 15 kilo. Jag säckar karpen eftersom det inte är ljust ännu och Peter i grannswimet sover fortfarande.
In igen för att byta kläder till torrt och ner i sängen igen för att sova. Det känns som om jag bara hinner stänga ögonen innan recievern åter ger ton. Ännu en fisk i 13-kilosklassen landas. Nu har jag ingen säck kvar så den får simma tillbaka direkt utan foto. Fler karpar nappar inte denna natt och morgonfisket är stendött.
Framåt förmiddagen bestämmer jag mig för att ta en promenad runt sjön för att snacka med Avdo, Ernad, Dizo, Dusko och Aris som fiskar på andra sidan sjön. Jag lämnar min reciever till Peter och promenerar iväg. Först kommer jag till Dizos pegg men han och hans fru verkar sova som stockar.
Därefter kommer jag till Ernads stuga och han är vaken och på gott humör som vanligt. Han har precis varit borta hos Dusko och Aris och vägt och fotat ett nytt personbästa för Dusko. Ernad visar bilder på den stora fjällkarpen på sin telefon och berättar att den vägde 27,3kg.
Plötsligt mitt i en klunk öl ringer min telefon, det är Peter som berättar att han har en stor fjällis i säcken.
Jag kommer svarar jag och raskar snabbt vidare runt sjön. På vägen passerar jag Aris och Duskos stuga och gratulerar till den fina fångsten. Dom är på topphumör eftersom deras byte av pegg lönat sig rejält. Dom har redan fångat fyra karpar och en mal första natten och det går inte att ta miste på deras glädje.
När jag kommer bort till Peter lyfter han direkt upp fisken i vaggan. Det är en magiskt vacker alldeles nötbrun och gyllene fjällkarp på 25,325 kg och jag kan inte undvika att bli lite avundsjuk.
Vi hjälps åt med hanteringen och fotograferingen av fisken innan Peter släpper ut den i sjön igen.
Så himla lyckad resan är på väg att bli. Snart har alla slagit personbästa eller fått karp över 20 kilo. Det börjar så smått likna en vacker dröm.
Drömmar och verklighet
“Jag hittar en ensam kroatisk öl i en påse på altanen som jag tar sällskap med.”
Skymningen faller så sakta över Zabar. Dropparna från himlen faller allt tätare där vi sitter på min veranda till stugan jag och Peter.
Vi smuttar försiktigt på varsin bosnisk öl av märket Tuzlansko, då och då piper det till från mina larm när kungsfiskarna landar på mina spötoppar. Det fullkomligen kryllar av dom i området där vi fiskar och dom flyger skytteltrafik mellan vassar, träd och mina spön då. Det är en fascinerande syn att se dom komma som pilar skjutna ur en kanon i sina metallicblåa fjäderskrudar.
Förmodligen trivs dom extra bra här vid sjön tack vare de branta sandiga stränderna med fint överhängande träd. Det fullkomligen kryllar av små glin i ytan som dom dyker på. Även någon slags rovfisk tycks attraheras av småfisken i ytan och vi hör fantastiska jakter om nätterna som vi funderar och diskuterar om vad det kan vara för något.
Det känns att man börjar bli lite sliten av att springa upp och ner på nätterna tänker jag när jag för fjärde natten kryper ner i sängen för att vila lite. Jag anar att larmet snart kommer pipa igen och när jag sluter ögonen tänker jag på Peters fina fjällkarp samtidigt som jag flyter in i djup sömn.
När jag vaknar är det av en lång ilsken ton och en blå lampa som lyser upp stugan. Snabbt i tofflorna och ner för att drilla i regnet. Den här gången kommer en 14,8 – kilosfisk på besök. Jag säckar den och tänker att det kan vara en kul fisk att fota när Peter vaknat.
”Inne i stugan hänger jag understället på tork och kryper ner igen i bara kalsongerna”
Jag hinner precis krypa ner och få upp värmen när det tjuter på nytt.
– Ut i mörkret igen och ner till spöna. Den här gången känns det riktigt tungt. Sakta och försiktigt tar jag hem en tung fisk som bara stångar lugnt. I ficklampans sken ser jag en gigantiskt fet buk lysa upp och fattar direkt att här har jag min målfisk.
Jag sträcker mig ut med håven, tar ett par steg ut i vattnet och sluter nätet om fisken. När jag tänder pannlampan ser jag direkt att det är en tjugokilos.
Nu blir jag så där alldeles pirrig och virrig som man bara kan bli av en riktigt stor fisk. Jag springer hit och dit, letar våg, väger och fastställer vikten till 23,05kg.
Det är min näst största karp någonsin och sjätte landet jag fått karp över 20 kilo från. Kilar bort till Peters stuga för att se om han är vaken men han tycks sova tungt.
Jag är så uppspelt och glad så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. – Livet är underbart! Jag hittar en ensam kroatisk öl i en påse på altanen som jag tar sällskap med. Den är iskall och nerkyld av busvädret men just vad jag behöver, den värmer gott och vi håller varandra sällskap en stund i mörkret.
Spöet jag fick nappet på lägger jag ut på kortdistansswimet. Jag är nöjd för i natt – jävligt nöjd!
Jag längtar snart efter stugvärmen igen och kryper strax ner under täcket. På morgonkvisten knäpper Peter några bilder på min stora karp innan den får simma tillbaka ut i sjön.
– Jag är glad.
“Efter att vi rätat ut livets viktiga frågor är det dags för nästa projekt – att lägga ut betena igen.”
Framåt eftermiddagen vankas det grillbuffé i komplexets gemensamma bar.
Ernad åker in och hämtar grillat lamm, grillad spädgris, cevapicci, grillad kyckling bröd och en sallad till Avdo. Hela gänget mumsar och käkar gott och det bjuds på det finaste plommonbrännvinet som trakten har att frambringa. Vin och öl finns också att tillgå och vi är lagom belåtna både jag och Peter när vi lufsar tillbaka mot våra stugor.
Det var välbehövligt med en liten paus i fisket och god mat kan man aldrig få för mycket av.
På vägen tillbaka tvistar vi om vilket som var det bästa grillade köttet. Jag håller på kycklingen medan Peter vurmar för lammet. Efter att vi rätat ut livets viktiga frågor är det dags för nästa projekt – att lägga ut betena igen.
Båtarna är väldigt små men fyller sitt syfte, dock känner man sig lite som Pocahontas när man paddlar ut varje gång.
I den hårda vinden är det en tuff match att komma rätt och undvika linbågar. Den här kvällen behöver jag inte laga någon mat, jag är mätt och det känns som jag ätit för två dygn framåt. Det vet jag ju såklart att det inte är sant men tanken på mat är överflödig kan man säga.
Sista natten – Proppen ur
“Jag känner så väl varje gång den slår med huvudet och oron över att krokfästet ska släppa hänger över mig som svarta moln”
Så faller skymningen över vår sista fiskekväll i Zabar. Vinden tilltar i takt med att timmarna går och när mörkret omsluter mig där jag sitter på altanen till stugan, börjar även regnet piska på hårdare. Det slår så hårt i backen att det börjar stänka upp på mina ben och jag känner att det är dags att krypa in i stugvärmen.
Jag börjar känna mig ganska sliten då vädret varit tungt i flera dagar. Jag tänker tillbaka på andra karpresor jag gjort. Sista natten brukar vara den sämsta, oftast får man ingenting.
Jag är extremt nöjd över att ha tagit med mig en kupévärmare i resväskan. Den är min värmekälla och substitut för den sol som totalkvästs av lågtrycket som punktmarkerat landet. För två år sedan innan Coronan började härja var vi här en vecka senare än nu. Då hade vi rena rama beduinvärmen i sju dagar.
Nätterna har redan börjat bli för långa för att man ska kunna lägga sig när det blir mörkt. Jag lyssnar igenom ett par poddar för att få tiden och gå. Klockan åtta imorgon bitti ska taxin hämta oss utanför stugan.
Jag känner mig redan nöjd med att ha landat en 20-plussare från Bosnien. Det var min dröm med resorna hit och den är uppfylld nu.
Just när jag håller på att slumra in får jag ge mig ut och drilla i regnet. Larmet tjuter jollrar argt och en fin rund spegelkarp på 16,6 kilo kommer på besök. Jag säckar den eftersom regnet vräker ner och Peter sover. Den är så fin och jag vill så gärna få med mig en bild på den hem känner jag.
Många av mina vänner på resan har dragit nya personbästa, chansen finns kvar, kanske är det min tur i natt tänker jag när jag stänger dörren till stugan.
Jag ska precis lägga mig till rätta i sängen igen när larmet på nytt börjar småpipa. Jag rusar upp, kastar upp dörren och raskar snabbt ner till spöna. – Backdrop!
Jag lyfter spöet och vevar frenetiskt, säkert fyrtio vevtag löslina.
Tankarna snurrar i huvudet, har den släppt? Har linan gått av? Då äntligen suger det i och jag känner motstånd.
Fisken har rusat rakt emot mig och den välver till i ytan direkt. Tunga sköna gung möter mig när fisken slår från sida till sida. Den är så där läskigt tung som bara en stor fet monsterkarp kan vara. Det finns krafter kvar i fisken som knappt fått kämpa. Nu borrar den sig ner mot djupet igen och jag måste släppa efter på bromsen.
Jag vill inte att den ska gå för långt och bromsar med fingret på spolen så mycket jag törs. Efter omkring trettio meter stannar den och jag lyckas vända på steken. Det känns som en evighet när jag sakta får den inåt igen. Jag känner så väl varje gång den slår med huvudet och oron över att krokfästet ska släppa hänger över mig som svarta moln.
”Nu ser jag fisken tydligt och det är ett as”
Ut med håven på ytan. Jag möter fisken med ett par kliv och vattnet når upp till låren när jag trär in den stora karpen i en något underdimensionerad håv. Jag sträcker ut håven och släpper pressen så fisken kan sjunka ner i maskorna. Jag lossar armarna till håven och lyfter, Det är en bjässe!
En känsla av lycka och glädje fyller mig när jag står där dyngsur i utvadad i vattnet med en toppfisk i håven.
Jag sätter en bankstick genom håven och joggar upp till Peters stuga för att stjäla hans karpsling, min är ju redan full med den fina 16,6-kilosfisken. Den här är betydligt större och jag lyfter den försiktigt över till karpvaggan.
Jag nollar vågen mot slingen och lyfter över fisken. Den är riktigt tung och det är med nöd och näppe jag lyckas med detta själv.
Jag lyfter och hakar fast öglan från slingen i vågen.
25575 gram stannar den på och känslan är obeskrivlig. Jag sträcker händerna mot himlen och jublar, ett jubel som ingen hör där jag står dyblöt med den tjutande vinden piskande rakt i ansiktet.
En känsla av lycka och glädje sprider sig i hela kroppen och jag känner hur en varm känsla stiger under några sekunder.
Ännu en gång får jag norpa Peters sling för att kunna säcka fisken. Det är omöjligt att försöka fota i detta vädret.
Personbästabonanza
På andra sidan sjön hör jag Avdos larm tjuta och ljuset från pannlampor irrar bland buskar och träd.
Det babblas på bosniska och rösterna låter hetsiga och exalterade. På morgonkvisten plingar min telefon flera gånger i rad. En serie bilder på Avdos nya personbästa 23,920 gram ramlar in.
En supersnygg spegel med röd fin stjärtfena. Långt mycket vackrare än min gamla krigare från i natt. Jag känner mig så glad för Avdos skull. Han och jag har gjort så många resor tillsammans genom åren och jag vet hur lycklig han är för en sån fisk.
På morgonen ramlar det in en serie bilder från Dizo också. Han har dragit flera fiskar över tjugo kilo med personbästa i topp. Det är en helt fantastisk resa vi varit med om, en resa vi väntat på att kunna göra så fort Coronan dragit förbi och vilken resa det blev!
”Jag sitter och sippar lite på det sista vinet i dunken och väntar på att Peter ska vakna när mitt larm tjuter på nytt”
En galen fjällis ger mig en sista avslutande match i Bosnien. Efter några tunga ilskna rusningar och härligt tung-gung ligger den i håven.
Den är riktigt hög och bastant och jag väger in den till 20660 gram. Nu räcker inte slingarna till längre och jag får släppa tillbaka spegeln på 16600g utan fotografi för att ge plats till den nya tjugan.
I den här historien framstår kanske min sista tjuga som en parentes bland alla monsterkarpar. En fisk som i en annan berättelse kanske varit höjdpunkten i hela berättelsen, nämns bara lite i slutet och en 16,6-kiloskarp får inte ens vara med på bild. Ni förstår själva vilket fiske den här sjön kan bjuda på.
Kan en sagolik fiskeresa sluta bättre än så här undrar jag?
Tips för att planera en resa till Zabar höst eller vår
Prylar att ta med:
- Riggar, riggprylar och sänken
- Spön och rullar (förvara aldrig lina, vätskor eller vassa saker i handbagaget) Håv, nappalarm med reciever och banksticks
- Gasolbrännare tändare och gryta (Ernad kan fixa gasol)
- Tallrik, mugg, korkskruv och bestick
- Spötub
- Våg
- Kupevärmare
- Toalettpapper för en vecka
- Tandborste, handduk, köp en flaska schampo och tandkräm i affären i byn.
Mat:
- Smidigast är att beställa frukost och middag på plats vid sjön.
- Billigast är att handla mat i ett lokalt matvaruhus på vägen mellan flyget och sjön.
- Valutan är Bosniska Mark, ta ut pengar i en bankomat när du kommer ner. (Ernad kan snacka med taxichauffören)
- Dyrast om är man kinkig och rädd att prova nya märken kan man handla hemma och ta med en extra resväska.
- Be Ernad fixa grillbuffe minst en gång under veckan så får ni smaka på det fantastiskt fina bosniska grillköket. Finns det nått dom kan så är det att grilla.
Dryck:
- Karlovacko och Tuzlansko är fina öl.
- När det gäller plommonbrännvin ska man prova lokala produkter. Det sägs att om man häller några droppar i handflatorna, gnuggar dom mot varandra och det inte känns kladdigt så är det bra sprit.
- Vin är lurigt och jag har provat några flaskor som såg fina ut i affären men det var inte bra. Det bästa är vinet som Ernad får tag i på dunk. Bärigt, fruktigt och lätt.
Kläder:
- Ta med för alla väder, Bosnien är galet omväxlande i väder. Ena dagen kan det vara 35 grader. På natten kan det svänga ner till minusgrader. Räkna med liknande svenskt väder men med större temperaturvariationer.
- Tofflor är smidigt när man ska springa på napp på natten.
- Shorts är skönt att ha med sig om man inte nöjer sig med att springa runt i kallsipperna.
- Underställ är grymt skönt när kylan kommer på kvällen och även en varm jacka.
Resan:
- Jag kommer bara rekommendera flyg. Boka en biljett tur och retur från Skavsta, Landvetter, Sturup eller Växjö med Wizzair. Priset bör hamna kring 3000 kronor inklusive sportbagage, stor resväska 20kg och handbagage.
- Smidigast tar man sig till och från sjön med taxi. Ernad kan fixa detta så får ni en pålitlig chaufför och det kostar inte mycket.
Fisket:
- Priset är 570 euro för en man med tre spön i ett swim med stuga och 21 kilo boilies.
- Om ni väljer att fiska 2 man med sex spön i ett swim med stuga betalar ni 920 euro tillsammans och får 42 kilo boilies. Det finns 2-3 sängar i alla stugor runt sjön. Rena sängkläder ingår.
- Om ni bokar genom Ernad får ni möjlighet att boka även dom bästa swimen och det kostar inte mer för det.
Kontakt:
Om ni vill komma i kontakt med Ernad Alic så kan ni ringa eller maila honom.
Han kan även ordna resor till Sumbar och Zajarki i Kroatien, Pelagicievo i Bosnien och flera toppvatten i Serbien om ni vill testa något mer.
Ernads kontaktuppgifter:
070-9499417
e-mail Info@meleg.se
/Palle
