TOMBAS KRÖNIKA VÅREN 2025
Tombas krönika våren 2025 är här! Det bjuds på en genomgång av Sportfiskemässan som endast Tomba kan leverera, Håll tillgodo!
Jag får ovilligt erkänna att jag inte rosat marknaden med mina skriverier, men ingen verkar ha saknat dem heller så har med relativt gott samvete låtit bli att skriva. Om sanningen måste fram så har jag inte känt för att skriva bara för skrivandets ädla konsts skull, och som finne så skriver man inte om man inget har att säga. I vanlig ordning så har vintern ägnats åt annat än mete och fiske. Ser ingen större charm att frysa häcken av sig bara för att fånga en ”vinterfärna”. Och ismete är tokbögigt. Har istället skrivit odödliga dödsmetallklassiker och druckit gin i min ensamhet. Att lida för konsten har alltid varit en hjärtefråga.
Till slut så kom någonting som liknar vår. Sportfiskemässan skulle motvilligt besökas och det besöket fick bekostas ur egen ficka. Tydligt är att mitt stjärnskap inom fiskesverige inte är tillräckligt till en ynka fribiljett till en mässa man knappt vill besöka. Vilket förmodligen är en bra grej för imagen. Orkar inte bry mig att skriva någon längre sammanfattning, men kan i korta ordalag klanka ner på folk som lagt ner ett hårt jobb för att synas och finnas där för andra.
I år var det Stockholms tur att arrangera det finaste vi har, och tur det så man slapp resa till Jönköping. Redan i bilen så kändes det hela som en antiklimax. Ronnie som övergett metet för en golfkarriär var inne på samma spår att man nuförtiden åker ner för att ”bocka av eländet” och visa sitt medlidande. Lite som att deklarera faktiskt, mer en skyldighet än en rättighet. Men till skillnad mot deklarationen där man med, låt oss kalla det, kreativa lösningar kan finna oväntat fina framgångar så hittar man på mässan exakt samma som föregående år. Det vill säga en rejäl kvarskatt. Stämningen kändes inte elektrisk och folket gick mest halvsegt fram och åter för att dra ut på eländet som man betalat dyra pengar för.
Som finnar så började vi granska svetsfogar på de olika båtar som stod precis överallt i lokalen. Vissa såg ut att ha svetsats av knarkare som för första gången provar pinnsvetsen de snott. Väldigt snart så kunde vi konstatera att inga finnar varit inblandade i tillverkningen av dessa farkoster. Men kul att se att anorna från Vasa regalskepp lever vidare.
Lite längre in i lokalen så såg vi Svartzonker drämma gummi i akvariet som varit med sedan 1987. Tur att vi hann, för denna chans lär man inte få vara med om varken förr eller senare…
Kajaker som var det hetaste som fanns för 15 år sedan fanns det ett överflöd av. Hos Prostata-Fishing så kunde man till och med få ett mässerbjudande.
Vid Mojo-Boats så kunde vi åtminstone snacka lite mete och därför så tänker jag inte prata illa om dom. Alltid lika trevligt!
En stor nyhet för året var att man smällt upp en flugfiskebana mitt i hallen. Vi fick leta en bra stund innan vi hittade den då den knappast tog upp mer än 85% av hallens golvyta. Fantastiskt spännande att se alkoholister svinga spöet till euforiska hejarop från mannen som ledde den spännande showen med sån energi att Hyland fick vända sig i sin grav både en som två gånger. Men trots att man aldrig ville att det skulle ta slut så var vi tvungna att gå vidare. Önskar innerligt att detta återuppstår i Elmia med ännu större golvyta. Två stora shower på en dag var nästan i överkant av vad man klarar av.
Då adrenalinet pumpade i våra kroppar så smög vi ner till en föreläsning om landets största gäddor. Oscar Trowald som enligt mig tar detta med gädda på lite för stort allvar för att kännas sunt bjöd ändå på en stabil föreställning. Enda plumpen i protokollet var de fem punkterna som han tog upp var i själva verket 6 st. Men så blir det när eufori över stora fiskar blir för mycket att hanteras med. Egentligen så bjöd han inte på något man inte redan visste då man är precis lika skadad själv. Eller långt mer skadad som känner till allt detta utan att ens fiska gädda, eller gilla gäddor. Stora som små. I ärlighetens namn så är just såna här tillställningar det en seriös mässa behöver. Något intressant som går ut på att lära, utbilda och fascinera utan att vilja kränga dig någonting alls. Någonting som det tyvärr blivit allt för lite av på sportfiskemässsan som idag känns mer driven av pengar än kärlek för fiske. Nästa år kan du väl prata om nåt annat än gädda Oscar, utmana dig själv! Det är synd att ditt kunnande ska spillas över till folk som ändå inte vet skillnaden på betesfisk och bytesfisk.
Nu var vi inne i ett flow trots att vi var helt nyktra. Vi spånade på betesbyggarnas torg och förundrades över hur bokstavligt bortkastat det är med all denna fantastiska talang som går åt custombeten istället för konst. För detta är konst i allra högsta grad. Sanslöst duktiga. Av någon underlig anledning så la jag ihop ett och två med jigg-gjutning och custom-målning och undrade hur marknaden för customgjorda dildos kunde tänkas se ut i landet. Just på denna mässan så skulle nog behovet vara stort av givna anledningar.
I en monter någonstans i de mörkare hörnen av hallen så kunde man bevittna hur en elmotor fungerar. -Det hela är rätt enkelt. -En eldriven motor driver en propeller som i sin tur för båten framåt. Jag frågade utställaren varför kuben med vatten då stod still? Det kunde han inte svara på. -Jo det är för att för varje reaktion så finns det en motreaktion. -Jaså? -Ja, tänk såhär, du visar upp någonting som är alldeles självklart, och då blir min motreaktion att skriva skit om dig på internet.
Metetorget hade fått en rejäl uppgradering sedan de senaste åren. Sik-Olle gjorde det jag gjort i alla år, bjudit på kaffe någon annan kokat och vägrat ta någon som helst ansvar. För första gången på länge så fanns det en massa produkter att känna och klämma och även att köpa om man råkade ha sina inhandlingsskor på sig. Blev faktiskt genuint väldigt glad över besöket, precis den känslan man vill att metetorget ska ge dig. Nästa år hoppas jag att vi kunde få ett hörn där vi kan bjuda på kaffe någon annan kokat och snacka skit.
AIKs metesektion hade skrämt upp en plattform mitt på torget som en sorglig påminnelse över vad tävlingsmete kan ge för skador i psyket. Givetvis med färger så diskreta och naturtrogna i sann tävlingsmetaranda att den nästan blev osynlig för blotta ögat. Nu är jag kanske lite hård i mina ord, men jag tycker verkligen att om detta behövs för att fånga några löjor så har man tagit steget för långt. Har svårt att se att några kids skulle fastna för detta, för det är varken coolt eller smidigt. Specimenmetare lider ofta av samma besvär. Metade färna med flytbröd i veckan med endast en liten ryggsäck fylld med kall dryck sittandes på min avkrokningsmatta väl gömd i en buske. Det är att ta det till metets rötter där spänning och det asketiska fyller ditt sinne istället för en härva med prylar. Just prylar i ett överflöd verkar vara fiskets allra största problem idag där vi glömmer vad vi en gång fastnade för. Spänningen. Jag tror inte att tävlingsmete skulle må sämre av att sitta på en pall med endast en mäskbalja, keepnet, håv och spö. Precis som en gäddfiskare inte skulle må sämre av att sluta gäddfiska eller en specimenmetare som skulle skala bort 90% av sin utrustning och sluta besöka landets kända storfiskslokaler. Allt är så jävla maxat nuförtiden där folk tror att större är lika med bättre.
När vi till slut tappat bort varandra på torget så gick jag en runda på SPÖBYG torget. För en sekund så tänkte jag gå fram och fråga om dom blandat ihop Ö och Y, men sen så kom jag på att jag är finne och inte kan uttala bokstaven Y, så det fick vara. Spöbyggare ska man inte jävlas med, dom gör sina egna spön från blompinne till färdig produkt. Och det är fan inte alla som kan.
På stora scen så hade någon kommit på den briljanta idén att ha modeuppvisning för fiskekläder. Jag spydde lite i munnen och gick vidare undrande om man verkligen har sån brist på goda förslag? Ring mig, jag har minst tusen bättre grejor på lager. Fiskequizz kanske, vem gillar inte ett quizz? Eller en sån show där kända sportfiskeprofiler skjuter pingpongbollar från röven in i utplacerade håvar. Vad som helst faktiskt. Vad som helst förutom en man klädd i regnkläder som går runt till tonerna av en speaker som bara måste ha sitt livs lägsta ögonblick just där och då. i år har jag betalat biljetten och då måste jag som besökare kunna säga vad fan jag tycker om mässan. Har annars bitit mig i läppen och försökt att hålla igen.
Årets monter går till denne herre som målar döda öringar. Är ingen stor konstkännare, men människor vet jag ut och in. Här har vi en herre som inte tvekar en sekund att klä sig från topp till tå i Tweed, tapetsera sin monter i oxblodsfärgade tapeter och sedan kränga klassiska fiskemotiv han själv målat på sin fritid. Det kanske inte var så jävla fantastiska tavlor, men han gör någonting han tror på samtidigt som han totalt hämningslöst vägrar att följa inte bara fisketrender utan livets alla trender. För honom så är det lika viktigt att hans staffli är gjord av ebenholtz från Zaire som det är att kunna ta nästa andetag. Detta är inte bara livet för honom, det är större än livet. Han är den siste fanbäraren av en svunnen tradition som vägrar att vika ner sig och börja slänga gummibeten i ett gigantiskt akvarium mot en större ersättning. Han är ingen influencer utan en dödssekt varifrån man inte kommer ut på andra sidan levande. Fundera på det nästa gång ni går på mässa. Gå fram till honom och tacka att han finns till, för han är något ingen av oss någonsin kommer att bli.
Nej, mässan för underkänt från mig. Eller underkänt, det är närmast en total haveri jag beskådar. Samma trötta profiler, samma båtar, samma jävla flugbana med samma jättetrötta speaker, samma akvarium med förmodligen samma fiskar i som alltid. Sedan båtar och kajaker högt och lågt, samma Subaru-bil och exakt samma butiker som säljer exakt samma saker som nästa butik säljer. Noll fokus på fiskets glädje eller historia förutom några föreläsningar på scenen. Det hela är som en repris av tänk till tusen. Dvs en repris av något du från första början inte ens ville se. Men det allra värsta är att alla inblandade verkar i det närmaste skitnöjda med mässorna utan en uns av självkritik. -Det här gjorde vi bra grabbar. Nej, det gjorde ni fan inte, det var skitdåligt och totalt jävla uselt.
Vi ses på Elmia nästa vår!
Tomba
Kul att du tagit dig tid att skriva något! Jag har tyckt samma sak i flera år nu, så jag har inte gått på mässan på några år nu. Varför betala för att utsättas för alla dessa försäljare av gummibeten! Mycket nytt är det inte, enligt en bekant till mig var det mycket biltakstält, men de missade du tydligen. Fin bro du fotat, fick för mig att det var i Vånsjö över örsundaån, med din har fler valv.
Lysande krönika! Alltid lika spot on. Av exakt denna anledningen har jag inte besökt mässan dom senaste 10 åren, liknar det vid att behöva betala för att få komma in i en butik och handla.