12-Snabba Frågor till: Daniel Demeter
1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Hmm, ingen lätt fråga, jag har inte några direkta ”bästa” fiskar, varje fångst för mig är speciell på sitt sätt, en form av kvitto på att det jag gör fungerar.
Det skulle i så fall vara min första karp, kämpade länge för att landa den, tog mig nästan ett helt år och löjligt många timmar bakom spöna.
Skrev en artikel om just detta till en årsbok av Svenska Karpklubben men kan dra det lite kort här då det nog är många som missat den.
Jag började på noll när jag en varm sommardag lurades med på karpfiske av min flickväns väninnas pojkvän. Enligt honom var det busenkelt att fånga karp, de mer eller mindre bara stod där med öppen mun och väntade på att bli fångade. Vi stack till en liten damm i utkanten av Malmö där karpen lekt och därmed skulle det finnas sjuka mängder att håva upp.
Några majs på kroken och sedan började väntan, en väntan som jag tidigare nämnt skulle ta nästan ett år.
Min fiskekamrat och självutnämnde karpexpert, visade sig helt novis på allt vad fiske heter och jag fick snabbt ta kommandot för han hade noll koll. Jag började surfa loss på karpfiske och kom över en film på Youtube som trollband mig totalt – ”A
Passion For Angling – Childhood Dreams & Redmire Legend” med Chris Yates. För er som sett den så förstår ni vad jag menar, ni andra – se den!
Jag förstod ganska snabbt att karpen inte var som andra fiskar och lutade mig lite mot den insikten under mina blankpass för att behålla förståndet. Som tur var dök det upp en rutinerad engelsman, Darrell Piper, från sidolinjen som beslöt sig för att ta mig under sina vingar och lära mig allt om karpfiske. Vi blir under tiden vi jagar min första karpväldigt goda vänner och delar samma passion för fisket. Han var senare bestman på mitt bröllop och än idag är vi trogna fiskebröder.
Men tillbaka till den där första karpen, en lite galen historia i sig själv då den försvann. Ja, hur nu en karp kan försvinna men den gjorde faktiskt det och jag vet än idag inte var den blev av.
Jag landar den mitt i natten med bultande hjärta och vi beslutar oss att säcka fisken för att ta fina bilder i gryningen på min första karp. Ner i säcken och dubbla knutar runt bryggans ben, där ska den hålla sig bra tills solen går upp, trodde jag. När vi vaknar på morgonen gör vi i ordning avkrokningsmatta och kamera. Jag går ned till bryggan för att hämta karpen men när jag drar upp säcken är den tom!? Säcken är fortfarande stängd med dragkedjan så jag börjar leta efter ett hål modell större i säcken men den är helt intakt.
Först panik sedan börjar jag skratta och säger till Darell att den var bra den! Han har såklart flyttat karpen under natten för att skoja med mig. Det hade han inte utan var lika förvånad som jag och vi satt där med en tom karpsäck och fattade ingenting. Darrell kollar den andra säcken där hans karp borde finnas, vilket den också gjorde. Han erbjöd mig att ta ett foto med hans karp, hur skulle vi annars lösa det?
Alltså, min första landade karp försvann mystiskt och vi döpte den till Houdini av förklarliga skäl och bilden tagen på den är egentligen Darrells karp, vilket fortfarande stör mig något fruktansvärt.
Trots försvinnandet var det ändå en fångst som skänker mig stor glädje, jag börjar tro på det jag gör och efter det lossnade det rejält för mig på karpfronten.
2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Som barn tittade jag mycket på Visst nappar det med Bengt Öste och de bästa avsnitten var de som handlade om mete. Minns speciellt en ung Jörgen Larsson som metade efter gädda vid Kävlingeån, lärde mig sjukt mycket från det avsnittet. Som tonåring tävlingsmetade jag inom modern mete för en klubb som hette Malmö Sportmetare. Klubben bestod till 50% av familjen Sandén (tre bröder och pappa Richard), de blev en stor förebild och inspirationskälla för mig. De hade stort hjärta och viljan att föra sin passion samt kunskap vidare till mig.
I modern tid så tycker jag Håkan Fransson är en underbar människa med härlig inställning till mer eller mindre allt. Sprang på honom på Sportfiskemässan för några år sedan och trots att vi aldrig träffats tidigare så stod vi och pratade fiske i nästan en timme. Såklart min käre engelsman som lärt mig så mycket om karpfiske, det finns enligt mig ingen i detta rike som är så skicklig och noggrann i sitt fiske efter karp som honom.
Sen även mina andra fiskevänner som alltid är en stor inspiration för mig även om passen tillsammans är rent för få.
3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Tror allmän kunskapsspridning om fiske och framförallt mete krävs. Sportfiskarna satsar mer nu än någonsin på aktiviteter för barn och unga och oftast är det metet som de slussar in barnen i fiskets värld, vilket jag tycker är mycket positivt. Sen kan vi föräldrar dra vårt strå till stacken, ta med våra och även andras barn ut och meta, hjälpa dem att fånga fisk. Det är inte alla som föds med fiskegenen och därmed naturligt dras till vatten. De utan denna gen måste få lite hjälp på traven och väcka intresset, vilket oftast sker om de får fisk, blir det ingen fisk så blir det oftast inte heller fler pass.
Svenska Karpklubben hade förra året ett samarbete med Sportfiskarna där vi skrev en serie artiklar om karpfiske till deras medlemstidning Svenskt Fiske. Jag skrev själv en av dem, ett reportage från ett av mina karppass, förhoppningsvis lockar det alltid någon att testa. Rent generellt är det för lite artiklar om mete men där har vi oss själv att skylla, det är vi som utövar metet som måste producera artiklarna.
Jag ser dock karpfisket som en extrem del av metet, galet mycket prylar och stundtals många pass utan ens ett pill på spöna, inte riktigt något för nybörjaren. Många bränner sig där tror jag, tror att det bara är att åka ut och lasta upp en stor karp. När det inte blir så ger de upp och återgår till predatorfisket. Inte därmed sagt att man bara kan ösa upp stora gäddor men man får i alla fall fisk oftare.
4. Vad är det som driver dig när det kommer till metet/fisket? Är det jakten på stora fiskar? Att få vara ute i naturen? Äventyr? Annat?
Fisket för mig är att leva, låter kanske lite sliskigt romantiskt men det är faktiskt så. När jag fiskar får jag göra det jag älskar mest (om vi bortser från min familj). Jag är ute i naturen, andas frisk luft, lagar min egen mat, kopplar av, umgås med vänner, upplever soluppgången, försöker överlista mitt villebråd och utsätter mig stundtals för extrema utmaningar i form av tålamod och väderförhållanden. Kan det bli mer komplett? Jag har fiskat så länge jag kan minnas, från början klassiska rödvita bullfötet på en liten vinda med mask eller brödkulor på kroken. När jag blev lite större och fick vara själv vid vattnet så var det bottenmete efter skrubba i Falsterbokanalen och jag låg ofta på båtbryggorna och lurade upp id och abborre på somrarna.
Det blev även mycket mete i kanalen i Malmö, cyklade upp i stan med en kompis och fiskade id, ål och abborre där. En dag kom min mor och sa att det flyttat in en fiskeklubb i grannområdet, det var Malmö Sportmetare och de pysslade med modernt mete, något som var helt nytt för mig. En ny värld öppnade sig och jag började tävla inom modernt mete och även traditionellt mete. Mycket lärorikt och det känns som jag cementerade mitt meteintresse där och då. När jag var runt 18 år körde jag, utan att veta det då, vad som kom till att bli mitt sista fiskepass för lång tid framöver.
Det var en regnig dag, sista deltävlingen i någon meteserie där jag var i ledning i juniorklassen. Magotsen kravlade överallt och jag var blöt in på kalsongerna. Det var otroligt segt fiske för alla men jag lyckades ändå ta ett gäng fina mörtar och det såg ut till att bli en sektions-seger och därmed även totalseger i serien för mig. Det hela fick ett abrupt slut när jag tog upp keepnetet för invägning och det var tomt på fisk. Ett stort hål i botten på nätet satte stopp för båda segrarna och även min fortsatta karriär inom tävlingsmetet. Jag minns att jag åkte hem till min lägenhet och dumpade all den dyblöta utrustningen i källarförrådet, satte på hänglåset och där skulle det förbli orört i över ett decennium.
Fiskeintresset vaknade igen när jag för 10 år sedan blev arbetslös och fick ett fint avgångspaket från min arbetsgivare. Min flickvän var förargad över att jag inte gjorde något vettigt om dagarna så då började jag fiska 8 timmar om dagen och började samtidigt blogga om mitt fiske. Jag har aldrig tagit upp tävlingsmetet igen och lär nog inte göra det heller, även om jag stundtals har funderat på det.
5. Du har ett ett trevligt Instagramkonto, @carpinsweden med många fina bilder med mycket känsla i! Men hur viktigt är fotograferingen för dig i kombination med ditt fiske? Är det något som alltid har funnits där eller har det vuxit fram och i så fall varför? Vad är det som gör att du gärna tar mycket bilder?
Tack, ser mig själv som en glad amatör men alltid uppskattat med beröm!
Jag hade ett stort fotointresse som tonåring, fotograferade mycket i svartvitt, på den tiden var det spegelreflexkamera med riktig film, som jag sedan framkallade i en kompis pappas mörkrum. Det intresset försvann sedan under lång tid till förmån för mobilkameror och små digitala kompaktkameror. Pysslade med dykning under många år innan barnen kom till världen och då tog jag upp fotograferandet igen.
Jag fotograferade även mycket till min fiskeblogg men det var inte förrän min dotter föddes som jag införskaffade en riktigt systemkamera igen, denna gången digital och därmed började intressera mig mer för bildskapandet. Fotograferandet är för mig ett bra komplement till fisket, som karpfiskare finns det stundtals väldigt mycket dötid och därmed ett perfekt tillfälle att föreviga allt vacker som finns där ute. Med mitt Instagramkonto vill jag försöka inspirera andra och förmedla den känsla kring fisket som jag själv är så trollbunden av.
6. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Motivera, är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?
Det finns ju drömmar på olika plan men en generell dröm är att den vattenvård och det arbete med att restaurera våra vatten och skydda våra fiskbestånd som görs idag får fortsätta och utökas. Jag hoppas mina barn och kommande generationer får uppleva det fiske som fanns i Sverige för 50 år sedan med stora skärgårdsgäddor och torskfiske från land.
På ett personligt plan så är det en gädda över 10 kilo. Jag har genom åren fiskat mycket efter gädda, både på spinn, trolling och mete. Har tappat räkningen på hur många gäddor jag landat men det rör sig om hundratals och åter hundratals gäddor, dock lyser 10:an med sin frånvaro. Jag har suttit i samma båt när vänner landat 10+ gäddor, suttit vid åkanten när 10:or har landats två meter längre bort. De finns där men det var inte min tur där och då. En dag…
En annan dröm är att få fiska Redmire Pool i England, ett mytomspunnet karpvatten. Dock tror jag att lite av mystiken och skimret kring Redmire skulle försvinna då, så det är nog bäst att det förblir en dröm som inte behöver uppfyllas.
7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.
Denna var svår, ser oftast alla fångster som bra, det är bevis på att jag gör rätt. Om jag skall välja en som kändes extra bra så får det bli en karp jag landade efter 19 dagars blankning. Vi är ett gäng som brukar åka till Frankrike för att fiska karp en vecka om året. Fisket i Frankrike går upp och ner, precis som här hemma, vissa gånger vill inte karpen och andra kan man ha drömfiske. En del som tror att det bara är att åka ner och så kommer man landa gigantiska karpar på rad. Jag var ett tag av samma uppfattning, tills jag åkte ner själv och insåg att det till och med oftast var svårare än här hemma.
Två resor på raken hade jag blankat, alltså 14 dygn bakom spöna utan en enda landad karp. Sådant tar på psyket och pressen på mig själv var enorm när det var dags för en ny resa. Som vanligt i slutet på säsongen så är vädret väldigt ombytligt, ena dagen sitter vi i kalsonger och svettas, nästa är vi fullt påpälsade och fryser som hundar. Detta påverkar såklart även karpen, som tjurar och inte vill äta. Det kommer upp en och annan fisk runt sjön men generellt är fisket segt. Dagarna går och jag står fortfarande utan landad fisk när vi är framme vid torsdagen. Just nu känner jag att blir det ingen fisk nu så lägger jag ner helt, spenderar massa pengar och tid borta från familjen helt i onödan.
Det jag under tidigare blankningar kommit fram till var att jag inte höll mig till planen, därför misslyckades jag. Denna gång hade jag verkligen hållt mig till planen men ändå så rusar tiden fram och ytterligare en blankning kommer närmre, bara knappt två dagars fiske kvar. Jag bestämmer mig för att göra en radikal förändring. Beger mig till ett närliggande swim som har en båt, lånar den och ror över till andra sidan viken. Där är nedhängande träd som går ut över vattnet, perfekt plats för karpen att söka skydd och föda. Reglerna säger att vi inte får använda båt från vår plats men efter ett samtal med ägaren så får jag OK. Jag ror ut ett spö i taget, kollar av med åran tills jag hittar fast botten, placerar min rigg på platsen, slänger en handfull boilies och en skopa fodermajs ovanpå och fällorna är klara.
Samma eftermiddag har jag mitt första run på 19 franska dagar och jag har aldrig varit så skakig och nervös under en drillning som då. Jag landar fisken och har under resterande dagar bra fiske från samma spot. Det var en viktig och min “bästa” fångst.
8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Jag är ju inte så pinsam av mig, är en försiktig general. Oftast är det någon i mitt sällskap, inga namn nämnda, som är pinsam eller gör pinsamma saker.
Skulle i så fall vara när jag under ett långpass efter karp stack in till en närliggande by för att proviantera och plötsligt fick ett så kallat gäddhugg och akut behov av en bekvämlighetsinrättning. Jag chansade på att ICA-affären hade toalett, vilket den såklart inte hade och efter lite panikspanande från bilen blev tillslut enda lösningen ett glest buskage i en vändzon. Mitt i jägarböjen kommer en buss och stannar rakt framför buskaget och en strid ström av träningsklädda ungdomar strömmar ur bussen. Paniken var total från min sida men otroligt nog blev jag inte upptäckt och kunde efter uträttat behov smyga mig iväg tillbaka till bilen.
En annan sak som var pinsamt, dock mest för min fiskestolthet, var när jag vid en tjänsteresa till Beijing i Kina drogs med på fisketur av en amerikansk kollega. Han försäkrar att han ordnat fiske åt oss i Beijing, vilket för mig låter helt otroligt, då föroreningarna är övernaturliga i denna stad. Vi hoppar in i en taxi och efter en timmes färd stannar vår taxi vid vad som ser ut att vara ett gammalt flygfält. Det lyser en ensam liten lampa vid en av hangarerna och chauffören viftar att det är dit vi ska bege oss. För mig luktar det blåsning och rån men amerikanen stövlar glatt iväg över den becksvarta landningsbanan.
Innanför dörren så finns det åtta stora bassänger, modell kaklad simbassäng fyllda med vad som mest ser ut som gyttjevatten. En glad kinesisk herre möter oss och dänger vars ett toppknutet bambuspö i handen på oss och en ung kille föser oss bort till en av bassängerna. Det visar sig snart att under den mörka ytan fullkomligt kokar det av fisk och min degförsedda krok hinner knappt landa innan jag har fast fisk. Ingen aning vad det är för fisk men de är huggvilliga och runt halvkilot. När jag vill släppa tillbaka fisken blir jag varse att så funkar det inte här, killen som är med oss tar snabbt fisken och lägger den i en plastpåse. Ganska så snabbt inser vi att detta är ett sätt att fånga sin egen färska fisk till middag och att man betalar per art och kilo vid invägningen.
Efter tio fiskar tröttnar jag, lite för enkelt det här, jag vill ha större utmaning och fisk. Amerikanen har inte lyckats landa en enda fisk och jag undrar om han saknar krok på sitt spö men nej, allt är som det ska. Jag kör lite teckenspråk med vår fiskplockare och visar stor fisk med händerna, han drar då iväg oss till en annan bassäng och historien upprepas, galet med huggvillig fisk, nu i två kilos klassen. Drar ett par tre stycken som även de åker ner i plastpåsar.
Jag känner mig nöjd, inte riktigt min typ av fiske men amerikanen som fortfarande är fisklös visar att han vill ha BIG BIG fish och vi guidas då till en lite mindre bassäng längst bort. Våra små bambuspön byts ut mot vad som mer liknar kvastskaft försedda med uppemot tjugo gigantiska enkelkrokar. Ut med betet och sedan börjar fiskplockaren banka med en stock längs med bassängkanten och stora virvlar uppstår i vattnet, STOR fisk är i rörelse.
När hugget kommer håller jag på att åka ner i bassängen men till slut återfår jag balansen och en galen fight börjar, dock tar det slut lika snabbt och fisken går fri. Jag drar lite av en lättnadens suck, vill inte tänka på hur han skulle få ned den fisken i en plastpåse. Det hela slutar med att vi väger in fisken, betalar några hundra och sedan står jag där med tre kassar fisk. Vid en av bassängerna sitter det en liten flicka med ett metspö och jag ger mina kassar med fisk till henne. Det tar sedan ytterligare 10 minuter att övertyga föräldrarna om att de verkligen får min fisk utan ersättning. Summan blir att jag faktiskt fiskat i Beijing, en sårad amerikansk stolthet och en överlycklig kinesisk flicka.
9. Karpfisket är såklart ett stort intresse för dig, men hur mycket metar du efter andra arter? och i så fall vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart karp som gäller och i så fall varför?
Är ganska bred i mitt fiske, även om det till största delen handlar om karpen. Brukar lägga vår- och höstpass efter gädda, antingen med levande betesfisk eller dött bete i form av sill eller makrill. Kör en del pass efter sutare i väntan på karpen eller mellan karppassen. Nöjesmetar dammruda, mört och abborre med barnen på toppknutet. För några år sedan fick jag för mig att jag skulle börja köra riktat fiske efter brax. Köpte på mig en jäkla massa prylar, går ju absolut inte att använda det man har. Det har ännu inte blivit ett enda pass efter brax men prylarna har jag! Har faktiskt lite dåligt samvete för det men vem säljer sina fiskespö?
Skulle nog säga att det enda som begränsar vidden av mitt fiske är tiden. Med två små barn hemma och ett tidskrävande jobb så blir det ett evigt pusslande för att få till allt. Jag har länge velat meta multe från någon stenpir men det har aldrig blivit av det heller, kanske denna sommaren nu när barnen vuxit ifrån det värsta kamikaze-stadiet.
10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?
Jag är nog en av de få(?!) fiskare som aldrig tappar de största fiskarna, jag landar dem alltid! Lite skämt men lite sanning, kan inte på rak arm minnas när jag tappade en stor fisk, jag brukar skaka av mig det ganska snabbt. Jag har tappat fiskar vid håven som om jag landat dem hade givit mig en seger i tävlingar och det är tuffa fiskar att tappa men då har det inte varit pga det var en stor fisk.
Som karpfiskare är det oftast långt mellan huggen och när man väl får på en karp, stor som liten, så är det alltid nervigt innan den ligger i håven. Har man kört ett 48 timmars pass utan action och sedan får ett run som resulterar i tappad fisk så rasar världen. Jag brukar inte spekulera i hur stor fisken kunde ha varit, den landades aldrig så då finns det ingen anledning att undra hur stor den var, det var inte min fisk att fånga där och då.
11. Vilken är din bästa egenskap som sportfiskare och motivera varför? Nämn även din sämsta egenskap som sportfiskare och motivera varför? Berätta även något tillfälle då du fiskat och den dåliga egenskapen har visat sig ordentligt.
Jag är väldigt noggrann i det jag gör, försöker alltid nå en relativt hög nivå i allt jag företar mig. Detta medför att jag oftast inte är helt nöjd, jag utvecklar och förbättrar mitt fiske hela tiden vilket jag ser som en stor fördel, jag blir inte fat and lazy.
En negativ egenskap är att jag blir på så sjukt dåligt humör när andra lastar upp fisk under ett pass men inte jag. Jag blir som en blandning av ett gnälligt barn och en sur gubbe, det värsta av två världar. Allt är fel och jag ser fel hos andra hela tiden, de väsnas för mycket, de är för glada, de pratar konstigt, maten är för varm, allt är fel och jag låter folk få veta det med råge. Jag är inget trevligt sällskap när jag som enda fiskare blankar.
Ett tillfälle när detta blev väldigt påtagligt var faktiskt när jag skulle skriva artikeln till Svenskt Fiske om ett karpfiskepass. Deadlinen var väldigt tight, jag hade typ en vecka på mig att fiska, fotografera och skriva. Från en solstol i Grekland planerade jag ett tredagarspass med Darrell och hans pappa Andy som var på besök i Sverige. Vi skulle fiska ett okänt vatten och pressen var stor, hur kul blir en artikel utan landad fisk? Redan första kvällen landar både Andy och Darrell ett gäng fina karpar. Till en början gläds jag självklart med dem men de fortsätter att håva fisk och efter ett dygn utan landad karp för mig så börjar jag surna på rejält.
Allt, precis allt är nu fel. Jag härjar runt i vårt läger och skäller på allt möjligt jag kan se fel i. Det hela blir inte bättre av att jag sedan förlorar en fisk i näckrosorna. Botten är nådd. Jag sitter långa stunder inne i mitt stekheta tält och surar, det går ju inte att vara med de två idioterna som bara landar fisk hela jäkla tiden. Darrell som efter alla dessa år lärt sig hur jag fungerar kommer och undrar om jag vill ha en kram och ett Oreo (jag älskar Oreos). Jag hinner med att göra mig ovän med Andy, skälla ut honom efter noter för att han inte vet hur en systemkamera fungerar, innan jag till slut får landat en karp. Nollställningen är omedelbar, livet leker, solen skiner och jag har landat en karp! Kan det bli bättre? 🙂
12. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.
Det är karpen. Tog galet lång tid för att vara mig att knäcka koden med karpen. Var otroligt mycket hysh hysh kring vatten och fångstmetoder, väldigt få som ville dela med sig av hemligheterna. Fick alltid kryptiska svar om jag fick svar överhuvudtaget. Jag spenderade lång tid med att lista ut hur den fungerade. I början var det många misslyckade pass. Karpen är fortfarande en utmaning, de olika individerna uppför sig olika och det beror även på vilket vatten man fiskar.
Det som funkar i ett vatten kan vara totalt värdelöst i ett annat. Ibland träffar man helt rätt i ett vatten direkt men oftast tar det ett par pass eller fler för att knäcka koden. En del vatten har gäckat mig länge, fått en ströfisk här och där men känner inte riktigt att jag fått grepp om det. Jag tror det är en del av varför jag just fastnat för karpen, det krävs oftast det där lilla extra för att verkligen lyckas.
Vi tackar Daniel för svaren och glöm inte att följa honom på Instagram @carpinsweden
Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.
På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.
