Bakom Spöna Med: Henrik Stale

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Jag svängde in på en mindre skogsväg, är jag ens rätt tänkte jag…

Sakta fortsatte jag på den skumpiga vägen, men så plötsligt så såg jag en å och snart även en bil, jodå jag var rätt.

Jag stannade bilen och ut i från skogen dyker Henrik upp och hälsar mig välkommen till Emån!
Vi har setts tidigare men det var länge sen, och vi pratade inte mycket då. Så man kan säga att detta var första gången vi hade möjlighet att prata. Så det gjorde vi en bra stund innan ens fiskegrejerna kom fram.

Planen för den här resan var såklart färna. Vi hade 1,5 dagar tillsammans framför oss och målet var att lyckas få en regga från ytan i vackra Emån.
Henrik hade fiskat där innan och hade bra koll på sträckor och platser. Men vattennivån i ån var högre än på länge.
Vi började skjuta ut några brödbitar som vi följde nedströms, men ingen färna gjorde sig synlig.
Vädret var riktigt vårfint. Men natten hade varit kall vilket märktes på Henrik när jag kom fram som var rejält påpälsad. Han hade kört upp kvällen innan och lyckats få några färnor. Så vi var riktigt hoppfulla.

När vi hade rört oss en bit nedströms såg jag en färna ta en brödbit i ett lugnt bakvatten.

Jag smög fram och ut på en sten. Med ostadiga fötter svingade jag ut en brödbit som efter en kort stund sögs in i en mun och jag krokad.
Gött! Fast fisk, den gick tungt vid botten och styrde ut mot lite mer strömmande vatten. Jag insåg där jag stod på min sten att det inte skulle bli lätt att håva fisken. Och tyvärr gick färnan in under ett nedfallet träd och snart insåg vi att den hade lurat mig. Kvar satt kroken i en gren… Lite surt då det kändes som en fin färna. Men sådana är spelreglerna, man kan inte vinna varje gång.

Vi fortsatte nedströms, Henrik lyckades fånga någon mindre färna i det varma vädret.
När vi nästan hade nått så långt ned som vi hade tänkt gå så såg jag en bättre färna gå upp och plocka en brödbit i ännu ett lugnt bakvatten. Så jag smög dit och placerade en brödbit bara en halvmeter från åkanten. Omgående steg en stor färna och puffade brödbiten, inte en gång utan säkert tre. Det var galet spännande och nervöst, men tyvärr tog den aldrig biten… Så ja la ut en ny bit även denna precis vid kanten men lite längre ned. Nästan omgående sög en färna i sig biten och en härlig fight tog vid!

Den här gången gick allt bra och jag kunde pusta ut. En fin färna i fantastisk kondition.

Henrik kom till mig strax efter jag hade släppt tillbaka min fisk. Vi pratade lite och då gick ännu en färna upp en bit nedanför oss i det lugna vattnet och sög i sig en överbliven bit. Snabbt smög Henrik ned och placerade biten knappt 1 meter från land och ganska snabbt tog färnan brödbiten. Galet roligt!
En lite mer ärrad krigare, men den bjöd på en fin fight på nära avstånd.

Vi valde sedan att bryta för lunch och gick tillbaka till vår basecamp.

Det blev grillat kött, potatisknyten och bearnaisesås med en kall öl till. Fantastiskt gott i det fina vädret.

Vi tog det lugnt i knappt två timmar innan fiskesuget blev för starkt och vi började fiska oss uppströms. Men nu tog det en stund innan någon färna visade sig.
Vi fick jobba för varje chans och när klockan var lite efter 18:00 så hade vi delat på oss för att försöka hitta någon fisk som ville visa sig.

Helt plötsligt hör ja ett vrål som ekar över ån… Kort efter hör jag mitt namn och börjar skynda mig mot Henrik!
Väl framme möts jag av en galet glad Stale. Framför sig hade han en fantastiskt fin Emåfärna på härliga 2600 gram och 58 cm. Målet med resan var nått, för en av oss!

Vi fortsatte uppströms, den här gången på varsin sida av ån. Henrik lyckades snart kroka ännu en färna runt 2 kilo. För min egen del gick det sämre…
Men så kom vi fram till en plats där strömmen ökade lite med ett par fina bakvatten. Ganska snart hade vi färnor som gick upp och plockade brödbitar.

Jag svingade ut mitt krokbete och snart försvann biten, men jag missade, och sedan igen…

Så kan det vara ibland. Men tillslut lyckades jag kroka en riktigt vacker färna på strax under 2 kilo. Snart stod Henrik med böjt spö igen och ännu en fin färna på 2,25 fick syna insidan av hans håv.

Efter den fisken blev det inga fler och snart kom mörkret så vi fick bryta och sätta oss vid grillen igen för att äta lite korv med bröd och vila kroppen lite.

Andra dagen

Dag två gick det inget vidare, Henrik lyckades smyga upp en mindre färna, men det var allt som hände innan det var dags för mig att åka vidare.
Någon timme senare fick jag ett meddelande med en glad Stale, han hade lyckats fånga en ännu bättre fisk, 2810 gram och 60 cm.
Vilka fantastiska dagar det blev vid denna vackra å!

Vill man läsa mer ur vår kategori Specimen så följer ni bara länken.

Dela gärna så fler får läsa artikeln