Karpmete i Henrikstorp 1999
Karpmete i Henrikstorp 1999 är en gästartikel skriven av Martin Bengtsson där han bjuder på en härlig fiskehistoria. Något vi såklart uppskattar lite extra så här i februari månad! Vi blir alltid lika glada när vi får publicera en gästartikel så tveka inte att skicka in till oss på swedishanglers@gmail.com.
Nu lämnar vi över ordet till Martin Bengtsson
En vacker sommardag ringde telefonen på Oknö
– Tjena! Frank Hunold här! Jag har kollat runt lite med folk om det är någon som är sugen på att dra ner till Skåne och ta ett karppass och då var det nån som sa att kolla med bröderna Bengtsson, de är säkert på!
Vi var på. Vi kände inte Frank så väl vid denna tidpunkt men visste att han var en trevlig prick och ett karppass i Skåne lät ju riktigt spännande!
– Ja, vi hänger på! Vilken sjö tänkte du?
– Henrikstorp! Jäkla trevlig sjö med riktigt fina fjällisar! Fullt med näckroser!
– Fan va kul!
– Har ni någon bil Bengtsson så kan ni hämta upp mig i Nybro på vägen ner, kanske?
– Visst! Vi kan säkert låna farsans Volvo!
– Klockrent Bengtsson! Då får jag plats med sängen också!
Några dagar senare stod vi i centrala Nybro
– Va fan Bengtsson det där är ju ingen kombi!
– Nä, det sa vi aldrig att det va…?
Med lite vilja, våld och vaselin fick vi dock plats med allt i bilen och resan kunde påbörjas. Det var en varm sommardag och då Volvon saknade AC var ett vätskestopp helt nödvändigt. Frank inhandlade ett sex-pack Cola.
– Jävla go dryck Bengtsson!
Min bror Johan och jag hade inte råd med sån lyxdricka då vi dagen innan inhandlat ett riktigt trumfkort till vårt karpfiske – en gummibåt! Alltså ingen Zodiac eller Quicksilver utan en liten röd plastgrej som vi inte vågade packa upp förrän vi kom fram till sjön då det förmodligen hade varit totalt omöjligt att knöla ner den i kartongen igen. Men då det ingick både åror och pump för det facila priset 199kr kändes det som ett rimligt köp.
Slutligen kom vi ner till Hernrikstorp och gick en runda för att kolla läget. Vid sjön satt redan en annan karpfiskare med spöna i. Frank som aldrig varit blyg av sig inledde direkt en konversation med den unge mannen som med sin släpande skånska hade svårt att hålla jämn fart med Franks väloljade munläder. Skåningen fiskade med samtliga spön över ett tjockt näckrosbälte. Ni som fiskat i Henrikstorpssjön vet hur kraftiga dessa växter är och att jämföra dem med våra svältfödda stjälkar vi har i Småland är nästan vulgärt. Detta hade även Frank noterat och han var inte sen att informera om risken att fastna när skåningen skulle kasta om.
– Vad var det jag sa? Stenhårt! Det där får du aldrig loss!
Karpmetaren var märkbart besvärad när linan small av men höll god min tills det var dags för nästa spö…
– Jaha, nu sitter det spöt också! Jag sa ju att det inte skulle gå!
Skåningens ansiktsfärg blev nu rödare och rödare för varje ryck med spöt han gjorde och till slut rann det av naturliga skäl över för honom…
– Shaad aap!
– Äer han alltid så häer?!
Johan och jag som växt upp på Oknö och därför inte är vana vid varken människor eller konflikter svarade inte utan försökte istället gömma oss bakom varandra. Eftersom vi var ordentligt fiskesugna samt inte kände för att äventyra freden i Brömsebro mer än nödvändigt gick vi tillbaka till bilen och började kånka prylar.
När det silverfärgade bävertältet var uppsatt var det dags för mäskning och utkast
Bra ”ready-mades” var ovanliga på den här tiden så för att komplettera våra Peach-Melbadoftande hembakade bullar mäskade vi istället med en blandning av kikärtor, bönor och majs. Allt placerades nära näckroskanterna då det kändes som det enda rätta.
Idag, 25 år senare, hade jag nog lagt mer energi på att ta reda på hur bottnen såg ut än var näckrosorna slutade. Detta fick jag dock snabbt lära mig då jag vid omkast satt fast med ett av spöna. (Sverige – Danmark 1-1)
Dock så tog jag det lugnt och medan Frank och Johan stod kvar på land med spöt paddlade jag ut mot mäskplatsen för att lossa tacklet. När linan pekade rakt ner lyfte jag försiktigt och något tungt följde med från bottnen. Det visade sig att kroken satt fast i en gren som nu närmade sig båten. Jag fick tacklet inom räckhåll och lyfte i tafsen för att skaka loss grenen. Vad jag inte hade sett i det grumliga vattnet var att en mindre gren pekade som ett spjut rakt under gummibåten och när jag lyfte grenen ut vattnet gick den andra delen av grenen rakt in i pontonen på båten. Luften började snabbt pysa ut och jag körde så snabbt jag kunde in ena handens tumme i hålet medan jag höll tacklet med den andra handen samtidigt som jag vrålade till Johan och Frank:
-VEVA!!
Vännerna på land var inte svåra på att kröka spö och då jag på den tiden vägde betydligt mindre än idag lyckades de tursamt nog drilla in ekipaget med man och allt. Frank döpte båten till ”Estonia II” och tyckte att hela spektaklet var ganska underhållande. Jag var också nöjd då jag kom iland utan att bli blöt samt att vi hann få ut mäsket innan båten gav upp.
Natten var händelselös och på morgonen gick vi bort till Franks tält för att kolla hur det hade gått för honom
– Hallå bröderna Bengtsson!
Frank sprang runt i ett par blåa långkalsonger och var på ett strålande humör.
– Hur har det gått Bengtsson?
Vi berättade läget men Frank hängde inte läpp för det.
– Jag fick en nu på morgonen, riktigt fin, den ligger i säcken där nere!
Vi tittade efter en säck men då vi inte såg någon tittade på vi Frank igen.
– Äh, jag bara skojar, Bengtsson, det har varit lugnt, har det…
Frank drog sen hela den dramatiska fångtberättelsen men avslutade igen med att han bara skojade.
Så där höll det på några minuter tills både jag och brorsan såg ut som två frågetecken. Men när han till slut med blåfärgade långben gick ner till stranden och lyfte upp en säck med en fin fjällkarp kunde vi andas ut och gratulera Frank till fångsten.
Något mer spännande hände inte under helgen och vi bestämde oss för att packa ihop och rulla hemåt. När vi var på väg tillbaka till bilen hittade Johan ett par solglasögon vid strandkanten.
– Det där är Jörgen Larssons gamla! utbrast genast Frank.
Om detta stämde kommer vi aldrig få svar på men å andra sidan ska varje bra historia innehålla ett korn av spänning.
Tight Lines! / Martin
Martin har skrivit fler gästartiklar till oss tidigare, här nedan kan du läsa en av dem!
