Malfiske i Ebro – del 4
Malfiske i Ebro – del 4 är den sista delen på Joacim Bertilssons artikelserie från hans malfiske i Ebro från 2020. Har du inte hunnit läsa de första delarna kan du göra det via länkarna nedan.
Malfiske i Ebro – del 1
Malfiske i Ebro – del 2
Malfiske i Ebro – del 3
Nu lämnar vi över ordet till Joacim igen för de avslutande dagarna!
29 oktober, dag 12:
Med ytterligare en nubbe i kroppen for vi åter igen ut till Chiprana där Pontus förberett för ännu en dag med succé, eller?
”Att kroka en mal är som försöka rycka bort kofångaren från en bil”, sa jag till min fru i telefonen en kväll. Allt som oftast tog det tvärstopp, ibland vid mindre fisk blev det bara ett segt motstånd innan man kunde börja pumpa in linan. Det tredje scenariot, inget motstånd alls, var mindre roligt och kunde dessutom vara väldigt farligt. Benke var på spöna, bjällran skramlar och det är ett klockrent hugg, Benke gör sig reda att kroka och svisch! Han krokar i luften, snavar på några stenar varpå han faller handlöst i backen. Vi andra kan bara titta på, -”hur gick det?” –”Låt mig vara en stund, jag står över nästa hugg”. Va? Står över nästa hugg. Jag trodde han slagit halvt ihjäl sig. Det visade sig inte vara så farligt, trots ett ordentligt skrapmärke och svullnad så var armen fit for fight efter en omgångs vila.
Niklas får senare på ett monster som bara vägrar ge efter, linan sprutar ut från rullen.
Efter en bra fight har han fortfarande inte lyckats ta en meter på fisken, Pontus inser att det inte finns mycket mer att göra än båten! Orsaken till att Niklas inte dragat efter mal så som Benke och jag tidigare gjort var att han inte ville förvärra sina ryggsmärtor. Det är en jäkla skillnad att drilla fisk från båt. Nåja, nu var det som det var. Niklas stod helt plötsligt i båten med Pontus och drillade stor fisk medan Benke och jag följde dramat från stranden och höll tummarna för en lycklig utgång.
YES! 78,1 kg. fisken var brutalt stor, särskilt huvet minns jag. Men hade inte alla Niklas fiskar större huvud? Benke var på fötterna igen, Niklas rygg höll och vi kunde alla glädjas åt nytt pb till Graberg.
Efter Niklas är det jag, och vad händer… Ännu en stor fisk på! Visst är vattnet lägre och fiskarna vi nu fightar gör ALLT för att hålla sig kvar i den djupare fåran långt därute, men denna var grymt stark. Med en 200 pundare i cv´t börjar jag instinktivt referera till jätten jag fått några dagar tidigare. Fisken går nästan på grund i leran vid strandkanten och Pontus får blöta ner både sina skor och kläder för att den sista metern dra in fisken. Vågen stannar på 86,7 kg! Vilket fiske vi får uppleva!
Brutal bild, 78,1 kg.
Gruppfoto på 86,7 kg gigant.
Trots en lite tråkig inledning på dagen kunde vi med 12 landade fiskar konstatera att det blev succé även denna dag.
Niklas som av gammal sedvana skulle fota alla 100 pundare började nästan dra öronen åt sig lite. Många 100 pundare, och en del mycket större, krokades av vid vattenbrynet utan någon större tanke. Visst hade vi blivit slitna, många tunga fiskar skulle pga det låga vattenståndet bäras en bit för vägning och eventuellt fotografering. Men visst fan hade vi blivit ”fartblinda” ?? Men vem hade inte blivit det med 12 malar på en dag med vikter på 51,3 – 55,2 – 58,1 – 59,9 – 60,4 – 67,6 – 78,1 och 86,7 kg?
Om frukosten började stå oss i halsen så blev ”eftermalölen” godare för varje dag!
30 oktober, dag 13:
Niklas går ut stenhårt med en fisk på 50,8 kg, jag trumfar med en på 65,8 kg och Benke följer upp med en på 58,1 kg tagen på karpspö!
Idag var det Benkes dag för hela slanten, han började lite blygsamt med bjässen tagen på karpspö för att lite senare kroka ännu en gigant.
Vattnet var nu så lågt att Pontus övervägt att fiska på ett annat ställe, men vi blev kvar. Hade frågan om platsbyte lyfts dag ett så hade nog både Niklas och Benke sett till att vi bittert fått ångra det hela.
Benke fightade fisken så gott han kunde, på det lite grundare vattnet långt från åfåran fick fisken nya krafter och drog meter efter meter från rullen. Efter lång kamp, där Benke utses till vinnare, utbryter ett jubel när Pontus hand äntligen når käken på den 80,3 kg tunga malen! Vilken fisk, vilken dag… Igen!
Benke var nu uppvärmd och värken i armen var som bortblåst. Mannen från skogarna tar ytterligare en bjässe på 71,7 kg.
Benke med dom två största för dagen, 80.3 kg och 71,7 kg.
”Dubbelhugg” var vi vana vid och dom hade vi lite var och varannan dag, men ”trippelhugg” hade vi fram till idag inte upplevt, även om det ibland var tight mellan huggen.
Nu stod vi i alla fall och drillade fisk alla tre, samtidigt! Jäklar vilken syn, vi bara glodde på varandra för sen bara garva åt hela situationen. När vi drillat våra fiskar en stund börjar ett karpspö ta ton varpå Pontus utbrister:– ”fattas bara det!”.
Fisket hade varit så pass bra, eller som Benke skulle sagt- ”helt sinnessjukt!”, så vi fiskade endast med 4 malspön nu. 2 spön hade bytts ut till karpspön, vilket skulle gynna mig mer och öka chansen till att fånga en Ebrokarp. Vi behövde egentligen inte 6 spön eftersom huggen oftast kom på samma spottar, där spö 2 var helt dominerande.
Mer fördelar med mindre antal spön var ju att fiskarna inte hade lika många linor att gå in i när vi drillade dom ”drillade”??… Fightade är ett bättre ord. Men den kanske största fördelen var ju att vi slapp veva in så många spön, det började kännas i armarna och att veva in ett spö med 400 gr sänke 200-250 m var ingen barnlek. Trippelhugget var det sista som hände denna dag, och att veva in spöna med varsin 100 pundare i änden hade vi inget emot, hehe!
Trippelhugg eller kalabaliken vid Ebro.
Vi landade 23 malar på en dag! 18 av dessa vägde över 100 pund och vi hade nu passerat antalet vi skojat om, nämligen 150 malar på två veckor, och då återstod det en dag!
31 oktober, dag 14:
Sista dagen. Många faktorer spelar säkert in på vårt fantastiska fiske, temperatur, vattenstånd och kanske tack vare pandemin, avsaknaden av fler malfiskare. Men ytterligare en faktor som vi trodde på var att månen under hela vår vistelse, gått från ny till full. Oavsett vad, så passade vi på att njuta de sista timmarna som återstod. Niklas hade de senaste dagarna lagt mörtfisket på hyllan vilket hade positiv verkan på flugor och getingar, de var nästan helt borta nu när mäsket inte drog till sig dessa flygfän längre.
Niklas börjar med en liten mal som Pontus uppskattar till 27 kg…? va? –”kontroll!” fisken läggs i slingen och vägs in på… 27 kg. Det var inte första gången denna halvspanjor fick rätt då vi lite tveksamt undrade om det verkligen kunde stämma. Säger Pontus 43,3 kg så är det så, det är sen gammalt!
Målen vi satt upp inför resan såg lite olika ut.
För min del var det att ta en mal större än 12 kg som var mitt tidigare pb från Parco de labrenta. Det visste jag att det inte skulle bli svårt, sen skulle jag gärna vilja ha en Karp, gärna en riktig gammal krigare. Benke och Niklas ville naturligtvis slå sina gamla pb´n från tidigare resor. Vi fantiserade också om att fånga fisk tyngre än sig själv. Vi slog alla våra gamla pb´n och jag fick till sist min karp, en liten fjällis på 7 kg.
Ingen gammal krigare, men en karp är en karp!
Niklas saknade en 80+ fisk och eftersom jag fått min karp och tidigare också en mal på 69,9 kg. Så jag erbjöd honom ta mitt nästa hugg för att öka på oddsen att lyckas lite. Han krokar en stor fisk och länge trodde vi faktiskt att det kunde vara fisken han väntat på… Men in i leran kommer en fisk på 65,4 kg. Inget dåligt avslut, och efter det tar dessutom Benke en på 67,2 kg innan Niklas avslutar hela vår vistelse med en lite på 15 kg.
Niklas största sista dagen, 65,4 kg.
Sista dagen gav oss 14 malar och 1 karp.
Sista färden med Pontus över floden Ebro.
Det som för två veckor sedan kändes som en mindre evighet var nu slut och det var dags att ta farväl av Spanien, Caspe, Chiprana, Ebro och Pontus. Vilken kille!
En sista titt ut från vår balkong, parken och Caspes tågstation.
1 november, dag 15:
Vi hade genom Pontus beställt en något lättare frukost. Kaffe och nån croissant skulle bli bra, vi fick en påse muffins och munkar! -Nåja, kan vara bra med en riktig sockerkick när vi kör dom drygt 20 milen till Barcelona. Resan till flygplatsen gick bra, Niklas körde nu i dagsljus och vi fick se det vackra landskapet. Innan vi åker in i Barcelona ser vi poliser som kollar att alla har munskydd på sig. På flygplatsen är det lika öde som när vi kom och vi är nästan själva inne på taxfreeshopen där vi fyller våra korgar med stärkande drycker och lite lukta gott åt frugorna.
Med vetskap om att jag skall köra de sista milen hem från Köpenhamn försöker jag sova lite på planet.
Det är nog första gången jag har haft tre säten för mig själv på ett flygplan, jag somna till en stund och ser Ebros vatten mot insidan av ögonlocken.
Inga missöden med bagaget, promenaden mot parkeringen avverkas i tystnad, vad tänker alla på? Ett bränslestopp för bil och magar innan vi rullar vidare i ett något kallare och mörkare landskap än det vi nyss lämnat…
Tack så mycket Joacim Bertilsson för denna artikelserien! Riktigt roligt att få ta del av din ”dagbok” från resan och vi hoppas att många läsare tycker det samma!
Är du också sugen på att dra till Ebro och fånga stora malar? Ta då kontakt med Pontus via hans hemsida som du hittar här nedan:
