Nya förbudszoner i Östersjön och Kalmarsund

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Länsstyrelsen och HaV sågar catch and release som metod och pekar på Sportfisket som största boven till reproduktionsstörningana i Östersjön. Nu föreslås hundratals nya förbudszoner och utökade fredningstider med mera i Östersjön och Kalmarsund. Sportfisket efter principen catch and release har blomstrat efter abborre och gädda i Kalmarsund under de senaste åren. Nu får det vara slut menar Länsstyrelsen och HaV i ett förslag från Länsstyrelsen och en remiss från myndigheten HaV. Timmernabben, Påskallavik, Emån Mönsterås med flera. Alla bra vikar ska stängas för Sportfiske säger man.

Det här blir dödsstöten för Lagen om det fria handredskapsfisket säger några sportfiskare i Oskarshamn med Palle Sköldblom i spetsen. Det är dags att vi gör våra röster hörda säger Palle som skickat in ett överklagande med egna synpunkter på vad som egentligen bör göras. Att släcka lampan och stänga dörren till rummet och peka på någon annan, i detta fallet sportfiskarna är att blunda för dom verkliga problemen. Läs förslagen i länkarna i slutet av artiklen och gör din röst hörd om du har åsikter. Det är dags att vi säger ifrån anser Palle. Åtgärder är nyckeln till förbättring – Inte verkningslösa förbud. Alla behöver inte skriva en lång skrivelse men alla kan tycka något om detta.
Ansvarig för remissen från HaV: martin.rydgren@havochvatten.se
Ansvarig för förslaget från länsstyrelsen: tobias.borger@lansstyrelsen.se

Nedan kan du läsa Palles överklagande gällande de ny förbudszoner i Östersjön och Kalmarsund

Synpunkter angående de stora inskränkningarna i lagen om det fria handredskapsfisket i Kalmarsund.

Kalmarsund

Det finns två frågor länsstyrelsen, Hav & vatten och politiker behöver hitta svar på.
– Vad är problemet med att fiskebestånden i Kalmarsund har reproduktionsstörningar?
– Vad gör vi för att problemet ska försvinna?
Svaret är ganska logiskt och enkelt. Man gör fiskevårdande åtgärder där fisken leker och ser till att lekplatserna är ultimata.
I det förslag som länsstyrelsen lämnat till Hav och vatten anser vi att man helt missat dessa frågor. Skulle det vara så att vi har fel och man faktiskt tagit dem i beaktning har man lyckats svara fel på båda. Istället pekar länsstyrelsen med hela handen ut en annan syndabock – sportfiskarna. Detta anser vi vara att som att släcka lampan i ett rum och stänga dörren för att slippa se att det är stökigt.

Verkningslösa åtgärder

Med de nya förbudszonerna länsstyrelsen vill införa känner vi att inskränkningarna med utökade och marina reservat och förbudstider är så stora att hela lagen om det fria handredskapsfisket fullkomligen vräks över ända. Som sportfiskare ser vi som en självklarhet att fiskevårdande åtgärder sätts in för att skapa liv. Vi måste leva i samtid med vår skärgård därför är det viktigt att förbättra där förbättringar behövs.
Sedan 1998 har vi haft fiskeförbud mellan Bergkvara och Emåns mynning från 1 april-31 Maj. Detta förbud har inte på något vis fått abborre och gäddbeståndet att återhämta sig utan istället i sig själv varit helt verkningslöst. Enbart där förbundet Sportfiskarna gjort gäddfabriker eller andra fiskevårdande åtgärder skett kan man se att reproduktionen förbättrats.
Trots att man inte kan se några resultat har förbudet fått fortsätta gälla i 20 år.

Vad är sportfiske 2021?

Orsaken till att fisken i Östersjön har reproduktionsproblem vill vi påstå inte på något vis pekar på den grupp människor man vill göra inskränkningar mot, eller rättare sagt skjuta i sank.
Det moderna catch & releasefiske som idag bedrivs i Kalmarsund har ingenting att göra med att abborre, gädda, lax, öring och andra vitfiskar har reproduktionsstörningar. Sportfiskare har mer än andra förståelse för att fiskbestånd inte kan beskattas om det inte sker någon föryngring.
När det gäller de andra predatorerna abborre och gädda har en kultur av sportfiske efter principen catch & release i stort sett blivit en praxis.
Vi tar inte hem dessa arter för konsumtion eftersom vi ser att balansen mellan yngel och vuxen fisk är störd. Därför vill vi påstå att sportfiskare i Kalmarsund i det närmaste utövar 100% catch & release.

Varifrån ni hämtat siffran där sportfisket i Östersjön står för 3,5 ton uttag per år kan vi i vår vildaste fantasi inte förstå. Eftersom siffran bara läggs fram och sägs komma från en undersökning och att källan inte anges noggrant tolkar vi som att den är ganska grumlig och därför lätt kan ifrågasättas.

Sportfiske då och nu

År 1985 blomstrade många fiskbestånd och det fanns gott om torsk och strömming i ytterskärgården. I innerskärgården bland kobbar och skär var fisktätheten stor och det fanns gott om vitfisk och predatorer. 
Även det småskaliga yrkesfisket var utbrett och mycket lukrativt och i stort sett i varenda vik i Kalmarsund fanns människor som levde av vad Östersjön hade att ge. Om man jämför sportfiske 1985 gentemot idag handlar njutningen och rekreationen om i stort sett samma sak.
Det handlade då som nu om att få njuta och ta del av naturen.

Skillnaden idag mot då är att 1985 tog man gärna med sig en fisk hem till matbordet eller att stoppa i frysen. Det fanns utrymme för detta då ansåg vi som sportfiskare. Idag handlar i stort sett allt sportfiske i Kalmarsund och Östersjöns innerskärgård om catch & release. Alltså att fånga och att släppa tillbaka fisken man fångat. Detta beror delvis på att all fet fisk i Östersjön går under rekommendationen oätligt på grund av höga halter av dioxiner och tungmetaller. Man bör inte äta fet fisk som lax, havsöring, sik, ål och strömming. Gränsvärdena för gifter i fet fisk i Östersjön ligger enligt livsmedelsverket på en skadlig nivå och därför bör dessa fiskar ätas bara en gång om året, alternativt för fertila pojkar och flickor – aldrig förtäras.

Övergödningen

Sedan 1985 har mycket vatten runnit under broarna. Vad vi inte anade då var att den påverkan vi medborgare utsatt Östersjön för under senaste seklet skulle få hela balansen att totalt tippa över och rasera våra fiskbestånd.
Vi vill peka på övergödningen som en av de stora anledningarna till att balansen i Kalmarsund rubbats. Där är markägare och arrendatorer som drivit/driver ett jordbruk i anslutning till vattendrag med mynningsområden i Kalmarsund som den största boven. Utsläppen av kväve och fosfor har legat på nivåer vårt hav inte haft en chans att klara av att ta emot. Till följd av detta har vi fått ett algblommande hav om somrarna vi inte kan bada i och syrefattiga döda bottnar där giftigt svavelväte bildas i samband med höga temperaturer.
Bottnar i innerskärgården har slammat igen, lekplatser för fisken ersatts av dybankar där metangasen puttrar på som det mest livliga i detta döda habitat.

Överfiske och trålning

En annan stor orsak till den rubbade balansen är överfisket som skett under en lång tid i Östersjön.
I Östersjön är bottentrålning efter strömming för att göra pellets till norska laxodlingar det som bedrivs mest.
Det är den mest förödande fiskemetoden som både förstör bottnar och fiskebestånd. Strömmingen är själva livsnerven i Östersjön.
När man bottentrålar och sopar upp all fisk över områden där den lekvandrande strömmingen samlats sker en våldtäkt på hela ekosystemet.
Uttaget blir alldeles för stort och hela ekosystemet i Östersjön förändras totalt. I bottentrålningen finns ingen möjlighet till urval av arter utan här följer allt med som ryms inom maskstorlekarna. Yngel av torsk och lax m.m. följer med till pelletsfabriken.

Det är här vi kommer in på spiggen

Arten som pekas ut som marodören som äter upp rom och yngel för andra arter i innerskärgården.
Den stora anledningen att spiggen exploderat i antal och utbredning handlar om att den tagit över strömmingens habitat när den decimerats av trålfiske.
Tidigare betade strömming och torsk ner spiggens bestånd och höll det på en mera lagom nivå. Numera saknar den nästan fiender och kan sprida sig ohämmat och därför äta upp alla andra arters yngel redan innan de hunnit passera gulsäcksstadiet.
Trålfiske är något som inte bör förekomma i Östersjön över huvud taget. Förbjud detta omgående så att torsk och strömming åtminstone har en chans att återhämta sig.

Det kan inte vara meningen med vår Östersjö att vi ska göra pellets till norsk laxodling som sedan ska fraktas till svenska matbord.
Strömming ska fiskas med strömmingsskötar av lokala fiskare för lokal fiskförsäljning. Vi ska ha ett levande kustnära yrkesfiske.
Ett förbud mot allt trålfiske återställer balansen i Östersjön och ger ringar på vattnet. Spiggen betas ner till normala bestånd och abborre och gädda kan lyckas med sin reproduktion även i bräckt vatten.

Smältevik

Smältevik är en vik vi som sportfiskare kring Oskarshamn värnar oerhört mycket om. Viken har sedan det fria fisket infördes fiskats frekvent av kommunbor och är hjärtat och navet för sportfisket i regionen.

Så länge vi fiskat i Smältevik har det aldrig funnits så mycket storvuxen abborre där som i dagsläget. Trots att sportfisket efter abborre ökat enormt har abborrfisket inte sviktat överhuvudtaget. Vi ser därför ingen anledning att förbjuda sportfiske här, det är att helt fokusera på fel sak.
Leken i Smältevik får också anses som mycket lyckad under vissa år. Under november månad förra året när vattnet var klart, kunde man se stora stim på hundratals abborrar mellan 1–3 hg dra omkring i hela viken. Senare försvann dessa stim ut i havet för att äta upp sig så det ser mycket ljust ut för abborre kommande år.

Det som överlag annars saknas och speciellt i Smältevik är fiskevårdande åtgärder för alla fiskarter.

De inre delarna i mynningen av Applerumsån där sött möter bräckt vatten skulle man kunna göra stora förbättringar.
Det finns strandängar som skulle vara helt perfekta för en gäddfabrik om man ville skapa en sådan. Vattnet översvämmar dessa strandängar enstaka år när vårflödena och snösmältningen är stor, tyvärr inte på senare tid då vintrarna varit milda.
I åfåran finns en perfekt miljö för yngel att växa upp och området skulle enkelt kunna förbättras ytterligare genom byggnation av risvasar.

Enligt Olof Engstedt, biolog som arbetat med gäddfabriker i Kalmarsund är det endast i sötvatten reproduktionen lyckas för abborre och gädda. Detta beror på att det är de enda ställena spiggen inte går in och äter upp ynglen för vitfisk och predatorer. Detta faktum gör Applerumsån till en oslipad diamant för den som vill hjälpa naturen på traven.
Det är här vi måste inse att vi ska sätta till insatser och hjälpa fisken på traven. Att stoppa sportfiske i Smältevik är ingen fiskevårdsåtgärd. Det öppnar bara dörrar för verkliga problem som tjuvfiske, skarv och säl.

Abborre för Palle från sundet.
Palle med en fin abborre

Utökad skyddszon utanför Emån

Ytterligare sak som bevisar okunskapen kring förslaget från länsstyrelsen är orsaksbeskrivningarna till flera av de nya skyddsområdena. Att ange Emåns mynningsområde som skyddsvärd med utökad förbudstid pga. att malen uppehåller sig utanför mynningen känns löjeväckande. Det finns ingen som helst relevans i ett sådant påstående. Ingen har någonsin på sportfiskemässigt vis fångat en mal utanför mynningen och det förekommer inget sådant fiske där. Om det ska ha funnits någon mal utanför mynningen har den i så fall av misstag spolats ner för sista forsen ut i havet vid något sommarregn. Den vill nog inget annat än att ta sig upp för forsen igen.

Det förekommer överhuvudtaget inget fiske efter andra arter än havsöring under den nya föreslagna utökade förbudstiden i det aktuella området. Den nya utökade förbudstiden handlar om en period då all lek är överstökad uppe i ån för havsöringen och den är på väg ut för att fylla på sin sinade fettreserv. Sportfiskarna vet att öringen inte är ätbar och det är inte svårt att skilja mellan fisk som lekt och fisk som gått kvar i havet för att äta.
Fiske sker även på Ems vatten uppe i ån under denna tid på våren. Därför ser vi ingen annan orsak till en utökad förbudstid än att den som kommer med förslaget går markägarens ärenden till mötes.

Går förslaget igenom ser vi det som ytterligare ett förgripande på lagen om det fria handredskapsfisket.

Det finns ingen fiskevårdande åtgärd i detta förslag inte heller något annat som skulle gynna Emåns fiskbestånd av en utökad förbudstid på våren.
På Ems herrgård sker ett betydligt större uttag av fisk och fisketrycket är betydligt mycket större än i mynningen efter havsöring. Här fiskar man också på lekplatserna och under sommaren till och med på stigande vild leklax. Detta är aldrig någon som ifrågasatt men här finns ju ett kommersiellt riksintresse så kanske görs det skillnad därav.

Nya skyddszoner

Tittar man på andra förslag på nya skyddszoner ställer vi oss också ytterst frågande till varför Snärjebäcken, Skallarebäcken och Döderhultsbäckens mynningsområden föreslås få skydd från sportfiske.
Inom dessa zoner förekommer inget sportfiske överhuvudtaget under den föreslagna perioden 1 oktober – 31 december. Havsöringen går alltid rakt upp till sina lekområden i bäckarna och det är därför inte lönt att rikta sitt fiske efter dom.  Detta kastar ytterligare ett löjets skimmer över hela förslaget länsstyrelsen tagit fram.

För att gynna reproduktionen av havsöring bör man istället fokusera på lekplatserna och förbättra dessa.
Fria vandringsvägar, nya lekbäddar och restaurerade lekbäddar i form av olika storlekar på grus. Återställande av naturliga flöden där flottning förstört ståndplatser, ved i vattnet och överhäng vid ån av träd och buskar är fina fiskevårdsåtgärder som verkligen ökar öringpopulationen.
Att skapa en skyddszon i mynningen där fisken inte ens står och inget fiske förekommer är direkt pinsamt. Vi antar att det handlar om en strategi att föreslå så många förbudszoner man kan. Sen hoppas man att några stycken ska godkännas. Sikta mot stjärnorna och landa på månen typ.

De nya förbudszonerna Timmernabben och Mönsterås

Det allra bästa beviset vi kan komma på att fiskevårdsåtgärder fungerar, är det arbete förbundet Sportfiskarna gjort med gäddfabriker i Timmernabbsviken eller Råsnäsviken som den egentligen heter. Här är fisketrycket mycket riktigt högt men det finns ändå väldigt gott om fisk här av många olika arter. Sportfiskarnas gäddfabriker har verkligen varit produktiva och gäddbeståndet har exploderat med flera 1000 procent jämfört med innan gäddfabrikerna anlades.

Likväl föreslås ett fiskeförbud även här av länsstyrelsen som envist tror att sportfiske skadar fiskbeståndens reproduktion.

Här anser vi att man bara ska fortsätta på det inslagna spåret och ge mera resurser till Sportfiskarna för ytterligare fiskevårdsåtgärder.
Beståndet av storvuxen abborre är i Timmernabben liksom i Smältevik talrikare än någonsin i historien.
Risvasar i sunden och i mynningen av de båda bäckarna Oknebäck och Koverhultsbäcken är av yttersta vikt. Även en del muddring av de innersta delarna av vikarna vore toppen där igenslamningen varit stor. Vid lågvatten ligger dybankarna blottlagda här och det hade varit bättre om det funnits djupare partier med kuperad botten och skydd och gömslen inne i vass och risvasar. Detta hade skapat fina uppväxtmiljöer för många fiskarter men framförallt för abborrens yngel.

Sportfiskare som resurs

Sportfiskare precis som alla andra vill inget annat än att våra fiskbestånd ska blomstra och att reproduktionen av alla arter ska komma igång. Till skillnad mot länsstyrelsen vill vi inte att man ska in och göra lagändringar i lagen om det fria handredskapsfisket.
Möjligheten till rekreation och att komma ut i skärgården och sportfiska i vår skärgård måste vi värna om till det yttersta.
Catch and release är utbrett bland sportfiskare idag och kunskapen kring hantering av fisk är god. Sportfiskare använder knutlösa gummerade håvnät och mjuka mattor som inte skadar slemskikt. Fisken vägs och mäts och de största exemplaren dokumenteras också med fotografi.
Alla Sportfiskare har mätbrädor i sina båtar och godkända digitalvågar i väskan. Trots att sportfiskare under höst, vinter och vår samlas i vikar och laguner ser du i stort sett aldrig en död fisk man kan härleda till att den skadats genom sportfiske.

Det debatteras ständigt kring hantering av fisk på nätet och kunskapen är därför mycket god över lag.

Vi tycker sportfiske och forskning kring problemen i Östersjön kunde gå hand i hand istället. Det finns alla möjligheter att nyttja sportfiskare som insamlare av data. Skapa ett register med tillhörande app där man kan anmäla sin fångst och pricka ut fångstplats på en karta.
Skapa något enkelt belöningssystem med en nål eller diplom till de som deltar.
På så vis kommer man få in 1000-tals registreringar varje år med abborrar, idar, öringar och gäddor, vad helst man önskar.
Data som längd, vikt, fångstplats kan storskaligt samlas in från hela kusten med sportfiskarnas hjälp. Med all insamlad data kan jämförelser göras mellan olika populationer. Man kan enkelt få svar på vilka årsklasser som gynnats och hitta anledningar till förändringarna i realtid. 

Om någon fiskevårdsåtgärd lyckats och reproduktionen varit god och klarat sig undan spiggen får man smidigt och snabbt svar på då yngre abborre rapporteras in som fångst. Man kan även enkelt samla in taggar från fiskar som märkts genom att nyttja sportfiskarna som insamlare.
Man får direkt svar i nutid om någon onaturlig yttre störning skett som till exempel utsläpp eller giftig algblomning.

De nya problemen med förbudszoner och utökade förbudstider

Idag är tjuvfisket med nät utbrett i flera av de områden som föreslås bli förbudszoner. Sportfiskare har varit väldigt duktiga på att stävja detta genom att anmäla illegala nät till kustbevakningen. Vem ska bevaka detta sen om man inför alla dessa nya förbudszoner i sydöstra Östersjön.
Lämnar man detta uppdrag till markägare och fiskerättsinnehavare eller finns det en ekonomisk plan för utökad bevakning för alla områden man släpper fritt för tjuvfiskare?

De som idag törs tjuvfiska med nät eller spö tackar och bockar för de föreslagna utökade inskränkningarna kan vi lova.

Det innebär att ingen längre kommer ha ögonen på dem och de kommer kunna fiska fritt och expandera sin verksamhet. Även nya aktörer kan ge sig in på marknaden när sportfiskarna är borta. När man idag ringer till kustbevakningen kommer de enbart om de befinner sig i närheten.
Det innebär nu att uppdraget att konfiskera nät lämnas till andra krafter eller får dom ligga kvar och stora mängder fisk kommer att få sätta livet till.
Dagens lättja kring tjuvfisket tolkar vi som att man inte tar det på allvar i dagsläget eller så saknas resurser hos kustbevakningen att kunna göra sitt jobb.
Det behövs båtar och nyrekrytering av fisketillsynsmän redan igår så att Östersjöns innerskärgård kan patrulleras och skyddsvärda områden bevakas dagligen.

Skulle länsstyrelsens nya förslag beviljas krävs det omgående personalförstärkningar av tillsynsmän samt båtar för att sund och mynningar kring skyddszoner ska kunna fredas från nätfiske. Görs ingenting kommer dessa krafter kunna härja fritt och expandera.
Det krävs också relevanta straff för att stoppa lönsamheten vilket saknas idag.
Om sportfiskarna försvinner öppnar man också upp för skarven att äntra gottebordet. Sportfiskarnas dagliga närvaro har under decennier hållit dem och sälar borta från de fiskrikaste vikarna då skarven är relativt skygg. Finns inte sportfiskarna där tar sälen och skarven över. Här förekommer ingen catch and release kan vi lova.

förbudszoner i Östersjön och Kalmarsund kan skapa problem för arter som id.
Palle med en fin id. En art som både säl och skarv äter.

Sammanfattning

Det vi vill säga med detta är att nya förbud kommer vara verkningslösa och i längden skada mer än vad det gör nytta. Länsstyrelsen har inte gjort sin konsekvensanalys korrekt. Man har totalt missat hela riskanalysen och vi hoppas Hav och vatten inser detta. För att stärka reproduktionen och värna om alla arters fortlevnad behövs helt andra åtgärder.
Man vill med detta förslag omkullkasta den lag som infördes 1985 och idag finns nedskriven i Svea rikes lagbok – Lagen om det fria handredskapsfisket. För oss en av de viktigaste lagarna i klass med allemansrätten, kanske det viktigaste som Palmes regering åstadkom på den tiden det begav sig.

Lägg fokus på rätt saker och som prioritet 1 – fiskars reproduktionsområden.
Se till att rommen kläcks och att fisken når förbi yngelstadiet, det är egentligen inte svårare än så. En abborre på ett kilo lägger 269 000 romkorn. Några enkla räkneexempel på om leken för ett dussin abborrar skulle lyckas i en åmynning ger stor förståelse för hur viktigt det är att fiskens lekplatser är riktigt bra och att det är här ska vi hjälpa dom.
Åtgärder är nyckeln till förbättring – Inte verkningslösa förbud.

Länkar

Ansvarig för remissen från HaV: martin.rydgren@havochvatten.se
Ansvarig för förslaget från länsstyrelsen: tobias.borger@lansstyrelsen.se

Nedan är de personer som författat överklagan och beslutat sig för att göra sina röster hörda!
Palle Sköldblom – Oskarshamn
Royne Tvingsell – Oskarshamn
Johan Hedman – Oskarshamn
Jari Savolainen – Mörtfors

Vill du höra mer om Kalmarsund, spiggen och annat intressant? Då ska du lyssna på vår podcast där Olof Engstedt, Palle Sköldblom och Christian Ottosson avhandlar dessa ämnen. Du hittar avsnittet på länken här nedan.

Avsnitt 16 av Swedish Anglers RodPod

Dela gärna så fler får läsa artikeln

3 svar på ”Nya förbudszoner i Östersjön och Kalmarsund

  • 21 januari, 2021 kl. 13:18
    Permalänk

    Bra skrivet helt rätt vartenda ord. Håller fullständigt med.

    Svar
  • 22 januari, 2021 kl. 09:53
    Permalänk

    Hej,
    Det bästa jag läst sedan länge även om det finns enstaka saker att diskutera. Jag är uppvuxen mellan Mönsterås och Timmernabben (Kronobäck) där jag fiskat och jagat sedan 50-talet. Är nu pensionär men har arbetet som forskare vid Lunds Universitet på fisk och sjöekosystem i 25 år och sedan varit chef för Sötvattenslabbet och regeringen expert på fisk och vatten (Ämnesråd vid Miljödep.). Jag var en av ledarna för den grupp som tog fram principerna om rovfiskens effekter och top-down/Bottom-up effekter i vatten-ekosystem. Om ni kontaktar med hjälper jag gärna till både praktiskt och teoretiskt. Bosatt i Sthlm formellt men visats numera mest i Kråkebäck vid Oknöbäcks/Kronobäcks-viken, där jag kryssar fram mellan alla sportfiskebåtar. ett första inpass – den grundläggande orsaken till problemen längs kusten är antagligen tiaminbrist, om vi vet drabbat bl.a. lax, havsöring, torsk, ål, knölsvan och måsfågel och sannolikt också mörtfisk och rovfisk längs kusten. Detta har skapat ett ekologiskt tomrum som nu utbyttjas av spiggen. Att abborrarna är stora beror på att dom är få pga tiamin-brist och de överlevande har förmåga att utnyttja det nya ekosystem som skapats – dock gillar dom inte spigg !

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *