Tolv Snabba Frågor till: Fredrik Andersson

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Fredrik Andersson är en otroligt duktig metare och fiskare. Han har varit med i flera VM och vunnit SM guld, mer om det kan du läsa i hans svar sen. Han har på senare år lagt mycket tid på att leta nya vatten, stalka sutare och mycket annat. Även detta kan du läsa om i hans svar. Men vad hände egentligen med hans gamla Jetta? Ja det och mycket mer får du läsa i Fredrik Anderssons tolv snabba svar!

1. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.

Det är lite svårt att svara på. Jag tycker att när jag gått helhjärtat in i något har det alltid lyckats. Kanske låter kaxigt men jag är en envis jävel som inte ger mig bara för det inte funkar första gången. Trots att jag är en extrem tävlingsmänniska har jag aldrig varit intresserad av reg eller sånt. Kanske beror på vart man är uppväxt. Jag är uppväxt i Flen inte långt från Eskilstuna och Tomba. Har ni läst hans artiklar och krönikor vet ni att utbudet av reg och rekordfiskar är väldigt begränsat.

Ser man tillbaka på arter som jag haft svårt för handlar det nästan alltid om väldigt bristfällig kunskap om hur man bäst fiskar arten. till exempel första gången jag blandade eget brax mäsk och hade läst att brax gillade lukten av ammoniak. Jag tog tipset ordagrant. Borde läst att brax gillar ammoniak lukt från gamla maggots. Inte gått och köpt en liter 40 % ammoniak av vilken jag hällde 1/2 liter i 4 kg mäsk. Tog bara en halv liter för att det inte skulle bli för starkt… Fick så klart ingen brax. Hade däremot ett 10 tal mörtar simmande framför fötterna. Kastade i en liten mäskboll och vips så var även dom borta.

Annars handlar det, som i Tombas fall, att vattnet inte innehåller någon stor fisk av arten.

100 m från huset jag växte upp i fanns en liten dysjö. Den var full med sutare. Jag fiskade där var och varannan dag när jag var liten grabb. Våran granne la ner en mörtstuga. Den blev full med sutare. En gång hade han en på 4.4 och en på 4.6 kg i mörtstugan. Sen den dagen drömde jag om en stor sutare. Trots hundratals fångade sutare i sjön fick jag aldrig någon över 2.8 kg. Tillslut fick jag en på 3.4 kg från en annan sjö. Riktig slump fisk. Var bara nere 1 timme för att testa ett nytt feederspö.

Att fångs en 3.5 kg sutare i Södermanland är som att fånga en 5a i Halland. Lite enhörning-varning. Så kanske en stor sutare på hemmaplan. Tror jag var runt 25 år när den på 3.4 kom. Så säg 15 år att få en över tre kilo.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Det är enkelt. Min pappa Jan Andersson. Det var han som tog med mig som barn. Han är också en tänkande, envis tävlingsmänniska och har en otrolig förmåga att få stor fisk överallt av alla arter. Han fångade gös över 8 kg redan på mitten av -70 talet. Stora gäddor, 5 kg lakar och rudor över 2 kg. Tog med honom på karpfiske och hans livs första karp var en utlekt spegel på 14.98 kg.

Sen min morfar Torvald. Väldigt duktig pimpelfiskare. Även han duktig gösfiskare. Ingen jag vet var gladare när han fick fiska. Fångst eller ej. Att fånga var inte alltid det viktigaste. När jag jobbade skift och under perioder jag var arbetslös/ledig åkte han och jag och fiskade små kulor(små tävlingar) på onsdagar. Det var underbart kul. Pensionärer som träffades och metade. Även om det var mest socialt var det ändå tävling för många som var med. Jag tog det som ett bra sätt att få ut morfar på ålderns höst. Samtidigt som han fick fiska lite träffade han likasinnade och fick prata lite skit. Och vi två fick spendera tid tillsammans. Glömmer aldrig när han lurade i en gubbe att vi fick folköl av socialen i Flen. Han blev riktigt upprörd för i Torshälla var de snåla jävlar som bara delade ut matkuponger.

Till sist min farfar. Han hörde till det gamla gardet som metade med en hasselgren och hemmagjorda flöten.

Trots vad vi kallar bristfällig utrustning fångade han alltid fina gösar. En gång fick han två sutare på 2.5 kg styck när han metade gös med liten löja på kroken. All fisk farfar fick blev mat. Även sutarna. De röktes och serverades med gelatin. Jag var runt 6-7 år första gången jag åt det. Trodde slemmet på sutaren var kvar så det tog en stund innan jag vågade smaka. Och det var faktiskt riktigt gott.

Utöver de så imponeras jag av mina klubbkompisar i Constellation som hela tiden försöker finna nya sätt och taktiker för att ta sitt tävlingsfiske framåt.

Fredrik Andersson som 2åring
jag som två åring och pappa med en skaplig gös.

3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?

Ur ett rent egoistiskt perspektiv tycker jag inte det är negativt på något vis. Mitt fiske påverkas inte alls. Kanske så klart inom tävlingsbiten, där hade det verkligen behövts ett uppsving.

Som i allt måste man bygga från grunden. Ungdomar är enda sättet att bli fler. Man kommer aldrig skapa bredd och mångfald bland metare om man ska försöka locka in 20-40 åringar på mete.

Mitt mete generellt har ingenting med popularitet att göra. Jag har åkt snowboard och vågsurfat i många år och jämför man mete med dessa två så kan man se vad som händer om intresset ökar. Ta surfing. När jag började träffade man sällan någon eller max två, tre personer på de ställen jag surfade i Sverige. Vi frös, utrustningen var inte lika bra då som nu. Brädorna inte lika stryktåliga, prognoserna svårare att läsa och bomturerna många.

Vi studerade sjökort och kartor för att finna nya ställen. Spenderade oändliga timmar i bil. Nu är utrustningen bättre, på Google Earth hittar man vågor på 15 min mot tidigare 2 månader, om man träffade rätt på prognosen (som man idag hittar på nätet på 20 sekunder). Hur har det påverkat surfandet? Jo jag kan vara längre i vattnet, får flera dagar per år MEN delar vågorna med otroligt mycket fler människor. Så även om allt blivit bättre har konkurrensen om vågorna blivit hårdare, vilket ur ett egoistiskt perspektiv är väldigt negativt.

Lägg där till att 90% måste dela varje sekund av sitt liv på sociala medier vilket gör att ännu flera hittar dit.

Det skapar problem med markägare vid parkering, nedskräpning och konkurrens om vågorna. De lokala får alltid ta smällen för andras beteenden. Detta är något som varje metare borde tänka på. Hittar jag en sjö med bra fiske och aldrig sett en bild därifrån så är det med största sannolikhet en anledning till det, de lokala vill vara ifred. Det tycker jag man ska respektera.

Sen kan man ju ifrågasätta begreppet specimen hunter. Nu vill jag inte kasta skit på någon. De som regelbundet fångar stora fiskar gör något rätt och är så klart duktiga fiskare. Det ifrågasätter jag absolut inte. Däremot är 95% av de som är specimen hunters såna som åker till en sjö med en eller flera kända stora fiskar. Då är ju det största jobbet redan gjort av någon annan. Men det kanske är jag som har en helt annan uppfattning än andra och att det endast handlar om att fånga störsts fisken, inte vart eller hur det gick till. Väldigt ofta porträtteras specimen fiske som en jakt efter en stor fisk kosta vad det kosta vill.

Jag tycker fokus hamnar fel när man inte kan glädjas åt en fisk bara för att den inte var på ”rätt” sida av reg.

Att 10 gram hit eller dit ska avgöra om det var ett lyckat pass eller ej. Reg, en vikt som någon hittat på. Inte statistiskt uträknad utan någons spekulativa fantasi bestämt art exakt här och inte 10 gram mindre är en dröm fisk. Därför tror jag att fiske som t.ex. art jakt är ett perfekt sätt för ungdomar att hitta till metet. Antalet arter som man kan meta upp kontra spinnfiska upp är betydligt fler. Och då kommer ungdomarna tillslut meta och hitta sina arter och sätt de gillar att fånga fisk. De kommer också få erfarenhet av allt från små fiskar som havsnål till gädda vilket gör att de får ett brett kunnande och får testa på många olika sätt att fiska. Jag tror det är ett bättre sätt än att direkt försöka styra in dom på rent specimen fiske.

Men framförallt måste ungdomar få fisk. Det måste nappa, speciellt för de yngre. För en 5 åring är en 2 hg mört en enorm fisk även om det inte är reg.

4. Du har ju en bakgrund som tävlingsmetare, kan du inte berätta lite mer hur du kom in på det och vilket som är ditt bästa minne när det kommer till just tävlingsmetet?

Jo tävlingsfisket har alltid funnits där. Det började med traditionellt mete som det kallas, när jag var 5-6 år kanske. Men även kustfiske tävlingar. Pimplade lite också men insåg snabbt att det inte var min grej.

Inom traditionellt vann jag det mesta man kunde vinna som junior, även kustfiske. Några SM guld och lite större tävlingar även på seniornivå fast jag var junior. Sakta började jag tycka fisket stagnerat samtidigt som jag tröttnade ordentligt på allt fusk som började dyka upp på trad tävlingarna. Eller jag fick upp ögonen för det.

Då började jag snegla på modernt mete som det hette då.

Fiskade två DM och fick ett erbjudande att åka med på klubblags VM -97 i Spanien med Gnesta sfk. Självklart hoppade jag på den chansen. Åkte dit med minimal erfarenhet och med ambitionen att inte bli sist på min sektion. Det var långt, långt över min nivå. Det blev en fantastisk upplevelse som gav mersmak men framförallt fick det mig att förstå att det finns nivåer i fisket och att små små saker kan göra enorm skillnad. Vi fick lite fisk på träningen men inte speciellt bra. En kille i laget, Maurice, hade en kompis som jobbade som lärare i Portugal. Han kom till Sevilla för att hjälpa det portugisiska laget.

En dag kom han ner till oss och pratade. Frågade om han fick fiska lite. Han satte sig på Maurice box och tog samma tackel som Maurice fiskat med. Bytte ut några hagel, nr 8 mot 10:or. Flyttade upp resterande hagel 30 cm och justerade djupet 5 cm. Vad som hände sedan var otroligt. Maurice hade fått 2-3 kg på hela dagen, mest små multar och små karpar på 2 hg – 1 kg. Han kompis plockade säkert 10 kg fisk på mindre än 30 minuter. Det nappade i varje utlägg. Allt på samma plats som Maurice kämpat hela dagen. Där och då fattade jag att här finns det saker att jobba på. Jag var såld. Det var det här jag skulle satsa på.

Jag la upp en plan. Inom 5 år skulle jag fiska VM för Sverige.

Jag tränade som en tok. Fiskade minst 4 dagar i veckan så länge det fanns öppet vatten. Och redan -00 lyckades jag kvala in i landslaget och fick fiska VM i i Paris -01.
Samma år vann jag individuellt SM i modernt mete för första gången i Munksjö, Jönköping. Efter det har det rullat på. Flera SM guld både i lag och ind. Jag tror jag fiskat 11 VM om jag räknat rätt. Med blandade resultat.

Mäskblandning deluxe vid Vm
Mäskblandning med Constellation under ett annat VM.
Hinkar är tävlingsfiskarens bäste vän, hehe.

Att tävla handlar om att optimera fångsten och planera i flera steg. Slutar det nappa här, vad gör jag då? Har jag plan B-C och kanske D? Man måste ha ett par alternativ. Väldigt sällan nappar det likadant hela tiden. Det handlar också om att hitta på något som ger en fördel t.ex. som på en tävling i Kalmar för många år sedan. Vi skulle fiska i kanalen vid fängelset. Klart vatten, man såg botten överallt. Men ingen fisk. Bara spigg på 0.5-1.5 gram. Vad göra?

Får väl meta spigg tills någon annan fisk dyker upp.

Började med en 20 krok och en pinkie på kroken. Fick några och grannen frågade hela tiden:-hur många har du? Jag svarade 36 du? 57 fick jag till svar. Så rullade det på och jag låg konstant efter. Fick då snilleblixten att byta krok och satte på en 14 krok med 3-4 dyngmaskar. Väntade in nappen ett par sekunder längre och drog sakta upp. Resultatet var fantastiskt. Fick mellan 4-8 spiggar varje gång. De hängde i ändarna på masken och bäst var att jag kunde skaka av dom utan att ta i dom. Slutade tävlingen med lite över 1100 spigg och några små löjor för en vikt strax över 1 kg och solklar vinst på sektionen.

Finns flera exempel. Vi hittade en taktik på VM i Italien där vi fiskade efter mal istället för multe, carassio(ruda/karp fisk) och skimmers. (Tackar Jocke Palmer för den taktiken.) Enda gången jag någonsin känt att nu jäklar har vi faktiskt chans att vinna VM! De gjorde vi inte men vi fick mycket beröm för en taktik som vi var ensamma om och slutade 9a om jag minns rätt. Men var ändå bara två tappade fiskar från medalj.

Fredrik Andersson med malar vid tävlingsfiske
VM i Italien, malfiske med take apart.
Tävlingsfisket har lärt mig hitta de små detaljerna som gör extremt stor skillnad.

Saker som andra tror är ren lögn. På VM i Paris -01 fiskade vi löja. De nappade inte på maggot. Fick nån på pinkies, nån på bloodworm. Ingen på krok större än 22 och linor tjockare än 0.06. Men när man tog en 24-26 krok och 0.06 lina med en bloodworm krokad på mitten eller en jokers på kroken så nappade de bra. Sånt fattar ingen i Sverige. Här får man en löja på 0.18, 12 krok och två maggot. Men tar man det tänket till svenskt mete, inte att man ska gå extremt tunt utan att det finns saker man kan göra istället för att sitta nöjd. Då kan man få otroliga resultat, inte alltid men vid speciella tillfällen.

Jag gillar det internationella tävlingsfisket för det till 99.8% är den bästa som vinner. Tur-element är borttagna.

Det finns minimalt med utrymme för fusk. Man lottar plats att sitta på. Tiden är bestämd. Där och då måste du göra det bästa av det du har framför dig. Det spelar ingen roll om platsen på andra sidan sjön ser bättre ut, det är här du sitter. Du lockar fisken till dig istället för att leta reda på fisken. Även om man kan tycka att lottad plats är en form av tur så är det förvånansvärt hur ofta de bästa ändå alltid är i topp. Visst är det fördelaktigt att ha nedströms kant i en å men sitter inte den bästa metaren där finns det stor chans att slå den också.

Tävlingsfisket får en också att få ner fötterna på jorden snabbt. När man sitter själv eller med en kompis är det lätt att tro att man är bäst i världen och att man knäckt koden. Man fångar kanske 12 braxar på en timme och har makalöst bra fiske. Sen kommer någon med mer kunskap och fångad 35 st på samma tid. Vid såna tillfällen kan man antingen bli sur och fortsätta i samma spår eller tänka att det finns saker jag kan göra för att ändra resultatet.

De bästa i Sverige blir oftast överkörda utomlands på mästerskapen av riktigt duktiga metare från andra länder. Det finns nivåer på allt.

Nu gillar jag inte all form av tävlingsfiske. Pimpel är populärt, men där får man inte sitta ifred om man får fisk. Det gillar jag inte.
Försökte titta på Pike fight eller vad det heter. Fick ångest. Inte alls något som tilltalar mig.
Men samtidigt är det väl bra att det finns utbud till alla.

5. Fisket är något som följt dig genom hela livet om vi förstått det rätt. Men på senare år har det varit ett större fokus på att hitta nya vatten. Men vad är det som är så speciellt för dig att just lokalisera och lyckas i ett okänt vatten? Sen vill vi såklart höra en riktigt bra historia från ett sådant lyckat pass efter många timmars letande.

Vi fick barn i november 2017 så det året spenderade jag i jakt på nya ofiskade karp vatten. Hittade flera och fick fisk från två helt nya. De absolut bästa stunderna jag haft inom specimenmetet. Fiska efter okända mängd, storlekar och knappt ens veta om det finns karp i sjön överhuvudtaget är otroligt tillfredsställande när det väl nappar. Bägge vattnen visade sig innehålla överraskningar. Det första vattnet hade jag sett ryggen på två karpar. Gissade att de var 4-5 kg.

Jag åkte dit ned med ett lite kraftigare match spö, flöte och majs. De två första jag krokade drog av linan direkt. Den tredje landade jag. Trodde knappt mina ögon när jag såg fisken i håven. Inte bara hade jag landat en karp från ett nytt vatten, den var stor också! Tjockare än lång. Riktig boll till karp. 13.8 kg vägde den in på. Jag återvände sedan till sjön med riktiga karp prylar trots att det var 25 min promenad genom delvis eländig terräng. Jag hade ett otroligt bra vårfiske där under april. När jag lämnade sjön för nya utmaningar kunde jag summera 9 fångade karpar var av endast en var under 11 kg. Snacka om fullträff! Med tanke på att jag alltid fiskar korta pass på nån timme till max en natt så var det ett riktigt bra resultat.

Fredrik Andersson med en fet spegelkarp från ett okänt vatten
Stärkt av framgången där tog jag sikte på en annan sjö. Året innan hade jag sett vad jag trodde var en karp. Jag hade lagt 8-10 turer för att reka men inte sett något mer.

Fiskade 6 morgon pass utan framgång eller att ens se eller hört en karp.
Bestämde mig för att köra någon natt. Mäskade 1.5 vecka innan det var dags. Även denna sjö ligger otillgängligt så utrustningen blev minimal. Säng byttes mot hängmatta.

Hängmatta i skogen

Kvällen och natten flöt på utan så mycket som ett linebite. Jag såg ingen fisk och hörde inte tecken på någon aktivitet. Kl 06.30 satt jag och dinglade med benen i hängmattan med en kopp kaffe i handen och tänkte -jaha det blev inget denna gång heller. Precis då pep det till en gång i larmet, tittar upp och ser att jag fått ett droppback. Hoppar ner och lyfter spöt. Knäna blir mjuka som gelé när jag känner att det är en karp. Karpen kämpar på och vägrar ge upp. Tankarna far genom huvudet. Sitter den bra? Hur ska jag håva den över ljungbuskarna? Hur långt ut i gungflyn kan jag gå? Är det en spegel eller fjällis? Är det en urgammal fisk?

TIllslut ligger den där i håven. Jag kikar ner på den. Lägger den på mattan. Sjunker ner och sätter mig på knä bredvid. -du var mig en fin rackare.

Framför mig ligger en otroligt fin fjällis i toppkondition på 12.8 kg Vilken känsla. Helt fantastiskt. Det slår allt annat jag upplevt inom specimenfisket. Och visst den var stor men helt ärligt så hade den kunnat vägt 7 kg och det hade vart lika fantastiskt. Den karpen är utan tvekan den starkaste fightern jag någonsin fått. Den gav aldrig upp. Till och med i håven stångade den på och ville ut.

Fredrik Andersson med en fin fjällis från ett okänt vatten.

6. Har det alltid varit mete som gäller som sportfiskemetod och i så fall varför? Eller har metet kommit in senare i ditt fiskeliv och i så fall vad var det som gjorde att du började meta? Eller är det tvärtom att du har gått ifrån metet och i så fall varför?

Jo det har alltid vart mete. Jag har fiskat allt. Spinnfiske efter abborre, gädda och gös. Jag har fiskat fluga efter öring och harr när jag bott i fjällen/Norge. Testat på havsfiske efter haj och rockor på Kanarieöarna, havsfiske i Norge m.m.
När jag var 12-14 år började jiggfiske efter abborre komma. Självklart fiskade vi mycket abborre då. När jag fick moppe tänkte jag att jigg borde funka på gös. Det här var långt innan vertikal fiske och ekolod. -90 för att vara exakt.

Fiskade på samma vis som efter abborre men med större jiggar. Det vart succé direkt. Normalt metade vi gös men sedan jag testade jigg åkte shadjiggarna också med. Jag fortsatte fiska gös i flera år och metade under tiden men hur bra eller dåligt det än gick med gösarna så kom jag alltid tillbaka till metet. Så har det vart med allt fiske. Det är kul en stund men sen är man tillbaka i metet igen. Vi alla som läser Swedish Anglers är nog likadana och känner lite extra för metet, speciellt flötmete.

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

Det måste vara fjällisen jag nämnde ovan. Eller en spegel jag fick den 26 november samma år. En tidpunkt på året då de flesta packat ihop prylarna för vintern. Men det är sånt här som driver mig. Försöka med det omöjliga. Det handlar mera om sättet att få fisk än storlek. Den dagen var det 5.6 grader i luften med snöblandat regn, 4 grader i vattnet. Ändå hittade jag en sugen karp som plockade upp min boilie på ett morgonpass. En otroligt fin karp i riktig höst/vinter skrud.

Jag tror att om det fiskades lika många dygn under senhösten/vintern som på sommaren skulle det fångas en hel del karp. Sett till antalet fiskade timmar har jag nog fått mer karp under den kallare perioden än på sommaren. Kanske för att man fiskar mera effektivt när det är kallt då det blir kortare pass.

Fredrik Andersson med en karp tagen i slutet av november!
Novemberspegel!

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Pinsammaste?
Nä men kanske roligaste!
Jag hade en gammal Jetta som jag tänkte skrota. Riktigt dålig. En jobbarkompis frågade om han fick köpa den och plocka delar från. Ja visst sa jag, köp den för skrotpremien. Sagt och gjort han köpte den.

Till saken hör att jag hade haft en maggot rymning delux ett par dagar tidigare. 15 liter maggot i bagagen välte. Fick upp ungefär hälften. Resten var som borttrollade. Efter som bilen skulle skrotas tänkte jag, skit samma.
Och nu skulle den bli reservdelsbil så då behöver man väl inte säga något?

Kompisen tog hem bilen till sin gård.
En och en halv månad senare kom han med samma bil till jobbet. Men skulle du inte ta delar av den?
Jo men det visade sig att din var bättre än min så jag gjorde tvärt om.
Däremot var det nog väldigt korkat att ställa den på gaveln av ladugården mot dynghögen för fy helvete vad flugor det har dykt upp sista veckorna…

Jag sa aldrig vart dom kom ifrån men tänkte en stilla tanke hur det hade sett ut i bilen när 7-8 liter maggot blev flugor hahahaha!

9. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

Mitt svar här kommer skilja sig från vad alla tidigare svarat.
Det absolut roligaste jag vet är att meta skimmers(små brax 100-400 gram) med take apart i en svårfiskad kanal med lätta tackel. 0.75 gr flöte, 0.06-0.08 lina, 20-22 krok och 0.8 mm elastisk. Mäska med jokers och fiska på bloodworms. Det finns inget som slår det. Försiktiga napp, finess och flöte. Absolut ingen fighter men otroligt skoj.

Fredrik Andersson med en fin braxfångst "skimmers" vid en tävling.
Braxfångst från en tävling i Lidan -19

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?

Jag tappade en grymt stor gös en gång. Håven var för liten. Och andra gången den kom upp stack den ner till botten utan att jag hade chans att försöka håva den. Jag har sett gös på 7 kg som gått i samma håv och den här var betydligt större. Kanske över 10 vem vet.

En annan fisk som jag minns var en abborre som högg på en klassisk ledad röd vit hi-lo wobbler. Vevade in den helt odramatiskt till båten. Såg abborren i ytan, då öppnar den munnen och spottade ut hela wobblern utan problem.

Tappade en karp på klubblags VM i Bulgarien -04, hade jag landat den hade jag vunnit sektionen. Nu blev jag tvåa. Men man kan inte sura över tappad fisk. Alla tappar fisk. Och konkurrensen på den nivån är stenhård. Ska man lyckas måste allt stämma.

11. Vilket vatten i Sverige har du haft absolut svårast med att lyckas i? Vad är anledningen till att det har gått emot dig?

Även här får jag välja från tävlingsfisket och då utan tvekan Götakanal.
Alla som tävlat där vet hur frustrerande det kan vara. När man fiskar själv kan man utan problem få 5-8 kg fisk på 14 krok, 0.14 och vanligt mäsk. När det blir tävling och tryck på vattnet måste man gå ner i både lina och krok. Vanligt mäsk funkar inte. Man får ta till olika sorters jord istället.
Det tog mig 7 år innan jag lyckades något så när och tyckte att jag gjorde något rätt. Saken är att mäskar du fel från start kan man sabba hela dagen på de första 10 minuterna. Då sitter man där och kan bara vänta in nästa tävling och fundera ut vad man ska testa då.
Idag är det ett av mina favorit vatten!

12. Sutaren är en fisk du har lagt tid på senaste tiden och lyckats bra, framför allt med stalkingfisket. Här vill vi såklart höra om ett riktigt lyckat smygpass efter stor sutare.

Det stämmer. Jag gick in i väggen, som det kallas, hösten 2018. Blev sjukskriven en längre tid. Orken var på botten och med en liten grabb hemma fanns inte tid till längre pass. Att komma ut 1-2 timmar var vad jag orkade och var rimligt. Därför bestämde jag mig för att släppa det klassiska karpfisket och fokusera på att bara ha skoj med flöte. Karp eller sutare spelade ingen roll.

Utrustad med ett litet 6 fots spö, 0.25 lina, 2AAA crystal waggler och en krok st 6 var jag redo för det mesta. 6 fot spöt är perfekt när man smyger i buskar och eländig terräng annars är nog ett 10-12 fot spö bättre för betespresentationens skull.
När jag var yngre gick jag ofta och letade efter sutarbubblor och kastade ut mitt flötmete där. Tänkte att de borde funka nu också.

Jag drog på mig vadare och traskade ner i lilla Tjärby som är mitt hemmavatten nu.

Håven stoppade jag ner i vadarna bak på ryggen. I fickan fram några krokar, hagel och ett extra flöte. En liten burk majs och en burk mask. Ställde en liten väska med kamera och våg i vassen.

Redo för lunch-stalking!

Det slog mig direkt hur nära sutarna jag kunde komma. De verkade inte bry sig alls. Flera gånger hade jag sutare ätande bara 2 meter framför mina fötter i 70 cm djupt vatten. Även karparna var nyfikna och simmade riktigt nära. Jag fick ett gäng sutare redan första passet. Fisket flöt på och jag såg nästan alltid fisk. Gjorde jag inte det droppade jag några majskorn och kom tillbaka 20 min senare. Väldigt ofta såg jag då fisk på platsen och kunde droppa ett par maskar på dom.

Efter det började jag söka nya sjöar både hemma men också i andra delar av Halland och Skåne då jag reser en del i jobbet. 30 min lunchrast blev ett kort fiskepass.

Det var otroligt kul och sjukt effektivt. Tog 34 st över 3 kg med topp på 4.5 på flöte. Från flera olika vatten som få om någon fiskat innan. Ett resultat som jag inte hade trott på själv om någon sagt det. Totalt la jag 13 pass med ett snitt på 1.5 timme per pass. Mestadels eftermiddagar och kvällar. Med tanke på det är resultatet smått fantastiskt. Men man ska inte glömma vad den mycket kloka Mikael Sandström en gång sa -Man är aldrig bättre än vattnet man fiskar…

som jag beskrev innan är en 3 kg sutare i Södermanland en otroligt stor sutare. I Halland/Skåne är de vad en 2 kg är i Södermanland. När jag var liten drömde jag om en 2 kg, sen 3 och en 4a var ouppnåelig. När jag nu fick en drömfisk på 4.5 kg tänkte jag :-jösses en sån stor sutare! sen kände jag ingenting mer än den jag fick innan på 3.6 kg. En stor fisk. Men vad gör det? Det viktigaste är inte hur stor den är, det är sättet man letar, mäskar och fångar fiskarna. Som med karparna jag hittade. Tog 2 års planering och spaning innan jag ens testade sjöarna. Vägen dit. Ett pb är inte alltid största fisken. Mitt pb är tex en fjällis från en helt okänd sjö som tog lång tid att få och än idag är den enda landade karpen från den sjön.

Sen måste man komma ihåg att det är ok att göra bort sig, ha bom pass, tappa fisk m.m.

För det är precis som en, om inte världens bästa tävlingsfiskare genom tiderna Alan Scotthorn en gång sa när han fick frågan
-När har du lärt dig mest om fiske?
-När jag inte fångat något. Svarade han utan att tveka.

Det ligger så otroligt mycket i det.

Fredrik Andersson med en brutal sutare på 4,5 kg från ett okänt vatten!
en riktigt grov sutare på 4,5 kg.

Vi tackar Fredrik för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *