Tolv Snabba Frågor till: Göran Nilsson

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Göran Nilsson är en legend inom det svenska specimenmetet. Han har fångat otaliga stora fiskar genom åren. Han har länge varit en drivande kraft i SK-glimma och har många historier att berätta. I våra 12 Snabba Svar bjuder han på några av dem. Men vad hände egentligen med elmotorn och vilken art är Görans favorit? Ja det och mycket mer du reda på när du läser hans 12 Snabba Svar!

1. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.

Gösen!
Redan på 70-talet, 1970-talet alltså, hehe, kom jag snett på fisket efter gösen. Jag hade svårt att fånga något överhuvudtaget. Det var först på 80-talet som det började lossna, men de stora gösarna fortsatte att gäcka mig.
Mitt PB var länge 4,7 kg. Och det var frustrerande dåligt i specimenkretsar.

En natt i sjön Möckeln ändrade på allt.
Ett bottenmete med en agnad braxen på 300 gr. På 60 cm djup var tydligen det som gösen hade efterfrågat under alla dessa år. Det lugna sätt på vilket gösen tog betet avslöjade inget av vad som komma skulle. Direkt efter krokning steg den upp till ytan och gjorde ett virvlande plask som fick adrenalinet att flöda. I mörkret gick det inte att se vilken pjäs det var förrän den låg i håven.
Jag instruerade min bror att hämta vågen som alltid ligger på samma ställe… Förutom denna dag. Föga visste jag att mina företagsamma söner hade lånat den utan att lägga tillbaka den. Utan våg fanns där inte mycket att göra, för att avliva fisken var aldrig ett alternativ!

Gösen mättes till 94 cm. och efter fotografering fick den simma tillbaka för att kanske nappa igen. Extra skönt var att jag tog den på ett klassiskt bottenmete.
Det tog nästan 25 år men trägen vinner.

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Jag kommer från en fiskande familj och mina förebilder var sedan barnsben min farmor, min far och min mor. Det fiskades vid varje givet tillfälle och även de gånger det kanske inte var givet. Den envishet de uppvisade i väntan på nappet inspirerade mig och smittade givetvis av sig redan när jag som 3-åring fick börja att följa med.

När jag började ge mig ut på egna äventyr fanns där många av de jag träffade som inspirerade mig. För att nämna några, Kaj Jonsson, Arne Broman, Luis Rasmussen och redan en ung Jörgen Larsson.

3. Du har varit med länge i den så kallade specimenvärlden! Så vi skulle gärna vilja höra lite hur du ser på specimenmetet förr kontra idag. Vad har förändrats, vad är bättre idag och även sämre?

Under specimenfiskets glansdagar på 80 och 90-talet så var det spritt över hela Sverige och många var de som ständigt letade nya vatten och fiskesätt.

Idag känns det som att fisket är koncentrerat till ett fåtal vatten och ännu mindre variationer på metoderna. Aktivt fiske där man satt och tittade på rullen, quivern eller swingtippen har ersatts av ett inaktivt fiske med bolt rig och nappalarm.
Viktigt att framhålla är att det är inte priset på utrustningen som fångar fisken utan det är skickligheten och kunnigheten hos den som håller i spöt som fäller avgörandet.

4. Vi brukar alltid höra oss för lite om personen som ska vara med i 12 Snabba Frågor, och det vi fick till oss var mycket!
Du har gjort mängder för metet genom åren. Men vi ska försöka begränsa oss, så vi tänkte höra om du inte kan berätta historien om första gången du metade karp med Jörgen Larsson?

Detta begav sig någon gång på tidigt 80-tal. Jörgen hade bestämt att han skulle mäska upp en plats och ringa när det var dags. Jag och Berne Svensson stod redo att köra iväg på ett braxpass när jag hörde telefonen inifrån huset, det var Jörgen som meddelade att det var dags. Det var bara att ändra lite på utrustningen och ge sig iväg. Karpspö hade man inget så det fick bli ett gäddspö med en Cardinal 77 som kaffekvarn.

Efter att vi hämtat upp Jörgen åkte vi vidare till Svenstorpsjön. Eftersom jag aldrig hade fångat en karp så intervjuade jag Jörgen om vad jag kunde förvänta mig. Är fisken stark? Kämpar den mycket? Många var frågorna och Jörgen meddelade att en kamp det kunde jag förvänta mig. Ett spö per man och nya Biz Lux (reservation för stavningen) nappalarm var den utrustning som användes. Boilien hade kommit till Sverige vilket Jörgen självklart hade snappat upp så det var betet vi använde, dock inte hängandes i ett hår då denna metod ännu inte hade uppfunnits. Boilien sattes direkt på kroken på ett glidande tackel.

Efter några timmar öppnade sig himmeln och ösregnet var ett faktum.

Vi hade inga tält eller parasoll så lösningen blev att vi fick parkera bilen på ett sådant sätt att vi kund se om lampan tändes på nappalarmen.

Det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och under tiden roade vi oss med att prata fiske och utbyta erfarenheter. Plötsligt, runt midnatt, tänds lampan på mitt alarm vilket fick samtliga att kasta sig ur bilen och med stora steg ta oss ner till spöt.

Jag krokade dock inte direkt utan stod som paralyserad och tittade på linan som fullständigt forsade ut från spolen och Jörgen fick väcka mig ur min trans och informera om jag nog hade napp och borde kroka. Sagt och gjort, jag krokade men kunde aldrig förvänta mig vad som skulle hända. Det var tvärstopp och jag trodde direkt att detta måste vara en fisk på minst 10 kilo. Plötsligt slaknade linan och med min ringa erfarenhet som karpfiskare fick mig att tro att jag hade tappat fisken. Jörgen var dock av en annan uppfattning då han redan hade erfarenhet av karpfiske och skrek till mig att fisken går mot dig! Veva utav bara helvete! Jag tog honom på orden och vevade på så svetten lackade och när jag hade 5-10 meter kvar tog det åter tvärstopp och fisken tog nya tag och rusade ut igen.

Drillningen fortsatte så kontrollerat det gick och till sist kunde Jörgen håva en fjällkarp på 4025 gram. När jag tittade ner i håven kunde jag inte förstå att denna lille fisk hade bjudit på en sådan kamp och efter detta var man såld på karpfiske. Hela resan är ett av mina starkaste fiskeminnen. Tänk om jag inte hade gått tillbaka in i huset och svarat i telefonen, vad jag hade gått miste om.

Göran Nilsson med en tidig karp

5. I SK Glimma har du gjort ett stor arbete genom åren och lärt upp många metare i Sverige. Men vad tror du att vi måste göra för att få en större föryngring i det svenska metet?

1982 bildades SK Glimma och jag kom med året efter. Klubben bildades av ett gäng hängivna sportfiskare som ämnade vara med i svenska specimentävlingen och det var på det spåret jag kom in. Genom åren har jag haft många uppdrag inom klubben, allt ifrån sekreterare, kassör till ordförande. Vi har väl inte haft några problem med föryngringen men på senare år så märks det en markant skillnad. Min personliga uppfattning är att genom att förenkla introduktionen av fisket kommer vi att få fler ungdomar att börja fiska. Med förenkling menar jag att det är idag lätt att få uppfattningen att man måste vara stadd i kassan för att kunna börja fiska när det egentligen räcker med spö, lina och flöte i någon form.

Vi i SK Glimma har under många år haft introduktion till mete för 4:e och 5:e-klassare i vår kommun och c:a 200 ungdomar har vid varje tillfälle provat på mete. Detta har varit väldigt uppskattat och är något klubben fortsätter med än idag. Det viktigaste för att väcka intresset är att ungdomarna får fisk. Att se flötet sjunka, kroka och sen få landa en fisk för kanske första gången är en känsla vi alla kommer ihåg. Kom ihåg att det bor en liten fiskare i alla människor. 

Många klubbar idag är specialiserade och för att väcka intresse krävs det föreningar som har ett bredare intresse och utbud.

6. Vi stannar kvar lite vid SK Glimma, här kan vi tänka oss att det finns mängder med historier. Men vi ber dig att välja ut en som har betytt mycket för dig. Det kanske är ett riktigt lyckat fiskepass eller en galen satsning ni gjorde. Fritt fram!

Då drar sig minnet tillbaka till en svit från Kölbydammen.

Året var 1988 och det började med att jag och Luis Rasmussen satt på det sedvanliga stället (Stubben) och diskuterade fiske medan vi konsumerade ravioli och makrill i tomatsås. Vi kom osökt in på platsen rakt framför oss, en udde där det fanns ett gammalt svanbo. Året tidigare hade det bebotts av en svan som Luis döpt till Gunde och genom åren hade Luis och Gunde börjat ogilla varandra. Som tur var så hade Gunde detta år bytt adress.

Jag frågade Luis:
”Vad tror du om att sitta där och fiska?”
Luis svarade:
”Jo för faen, där må de vaere bra men det behövs båt”.

Veckan efter tog jag med en båt och rodde ut till udden.

Mitt val för att locka det jag misstänkte simmade i detta vatten var frilina med daggmask.
Runt kl. 22 fick jag napp och krokade en sutare som kom att väga 3580 gram. Vid denna tidpunkt en hyfsad sutare. Märkte att det kom in annan fisk på mäskplatsen, gissade att det var sarv. Tog fram mitt redan förberedda flötmete, kastade ut och väntade på napp. Behövde inte vänta länge då det högg direkt och jag landade en sarv på 1220 gram. Sarvfisket fortsatte med 4 fiskar mellan 1000-1100 gr.

När fisket dog ut började jag fundera och tänkte på att jag redan fångat fantastiska fiskar. Tankarna for genom huvudet, bara tänk om… tänk om man även kunde fånga en stor brax.

02:30 märkte jag att det rörde sig något stort på mäskplatsen. Fram med frilinan och denna gång dubbla daggmaskar. Nappet lät inte väntas på sig. Ett sakta utlöp och en distinkt krokning gav ett tvärstopp som fick fantasin att löpa amok. Fisken gick snabbt upp till ytan och efter en kort kamp satt den säkert i håven. När jag tittade ner i håven såg jag att det var ett as till brax och förstod genast att min 5-kilosvåg inte skulle räcka.

Som tur var hade jag redan på denna tid telefon i bilen vilken jag förflyttade mig till för att ringa Mikael Blomqvist. Innan han skulle inställa sig på jobbet kom han förbi och vägde fisken. Tyvärr hade den då spottat upp en hel del majs och mäsk men vägde trots detta 5425 gram. Tilläggas kan att jag även fångade en hanbraxen på 4200 gram.
Detta är ett pass jag aldrig glömmer.

En magisk svit med brax, sutare och sarv!

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

Det måste bli min lake på 5350 gr. från Skagern.
Vi hade flera misslyckade resor där antingen fisket hade blåst bort eller vi hade frusit fast med båtarna i isen och blivit uppdragna på land med hjälp av en traktor som den vänlige Ingvar Öh stod till tjänst med.
Denna gång såg det dock annorlunda ut, Jag och Magnus Svensson kom fram tidigt på morgonen och sjön låg blank vilket gav en uppmuntrande känsla.

Vi stack ut direkt och ankrade 5 gånger innan vi var helt nöjda med placeringen på grundkanten. Om fisket kan bara sägas att det nog var det sjukaste jag varit med om. Laken nappade som galningar och det kändes som att fiska torsk. Minst 20 lakar över 4 kg. landades med 3 fiskar över 5 kg och min 5350 gram. som topp.
Nöjda och glada gick vi iland för en välförtjänt vila. Vi drog upp båten på strandkanten och begav oss till stugan för lite ”after angling”.

På natten blåste det upp och temperaturen sjönk till -6 grader.

När vi kom ner till båten visade det sig att naturens nycker hade gjutit in båtmotorn i ett isblock som när man putsade lite kunde urskilja en 15 hk Johnson under. Magnus letade fram sin största skiftnyckel och började försöka knacka loss isen. Medan jag höll på med annat så hörde jag slagen från skiftnyckeln, dink, dink, dink och sen plötsligt ett donk! Detta lite annorlunda ljud följdes direkt av ett illvrål, Magnus hade träffat tummen med en välriktad sving. Det var i samband med detta som han slog det inofficiella världsrekordet i kast med skiftnyckel.

Ingvar Öh stod åter till tjänst och med hjälp av varmvatten kunde vi tina upp motorn så vi kunde ge oss ut på pass nummer 2. Vi återvände till samma plats och fisket visade sig vara detsamma som föregående dag och mängder av stora lakar landades.

Göran Nilsson med en stor lake

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Det är nog en tät kamp mellan när jag glömde alla mina rullar till en tävling i Sege Å eller när jag tappade elmotorn överbord på gösfiske i Flåren. Vi hade kört med elmotorn halva dagen utan några som helst problem men det blev dags att förflytta sig till en annan del av sjön. Jag gasade på med huvudmotorn och hörde genast ett plask och en Minn kota sågs aldrig mer igen. Den enda som blev glad var Olssons Fiske som fick äran att sälja mig en ny.

9. Hur mycket metar du nu för tiden? Och i så fall efter vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart annat fiske som gäller och i så fall varför?

Idag fiskar jag endast en bråkdel av vad jag brukade göra men jag ger mig ut så fort tillfälle ges. Jag har börjat söka mig mer till havet.
Öresund tillhör mina favoriter med allt det har att erbjuda från alla former av plattfisk till makrill och torsk. Visst kan man fortfarande hitta mig i en vass lite här och där då ruda, sutare och många andra sötvattensarter alltid kommer att ha en speciell plats i mitt fiskehjärta.

Vi har våra klubbvatten som jag gillar att utveckla och jag letar ständigt efter nya vatten, oftast i mitt närområde. Detta är något fler borde göra då belöningarna kan vara både överraskande och glädjande.
Med åldern kommer även bekvämligheten och jag har gjort en del resor för att fiska efter arter eller storlek på arter jag inte hittar i Sverige. Allt från Giant Mekong Catfish i Thailand till karp i Italien.

10. Om du kunde färdas bakåt i tiden, vilket vatten skulle du fiska i och vilket år?

I min barndom visade min far att på en plats runt Torsebro utanför Christianstad fanns där enorma färnor som man idag endast kan drömma om. Jag bevittnade själv fångster på över 4 kg. Detta begav sig på mitten av 60-talet. När snokarna låg och solade på våren fångade vid dessa och kastade ut i vattnet, när de letande sig tillbaka mot land kom färnorna och slukade dem. Detta kan ge en fingervisning om hur står en färna kan bli.

På denna tid visste vi inte att detta var färnor för i lokal folkmun kallades denna fisk för asp men erfarenheten har avslöjat att detta var färnor. Min far fångade många färnor mellan 3-4 kg och betet var oftast ost från Gunnar Roos diversehandel.

11. De flesta av oss som metar eller har metat har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är eller var din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

Ruda, utan tvekan.
Ruda är den art som kräver olika metoder beroende var i landet man fiskar den. Här i vår del av Skåne så har den visat sig vara ovanligt svårflörtat vilket visade sig då vi i ett vatten där vi misstänkte fanns ruda, mäskade med majs i 4 år innan den första nappade.

Jag tror att fler med mig kan hålla med om att många rudavatten har hittats genom samtal med äldre lokala fiskare och på detta vis hittade jag ett vatten i mitt närområde. En äldre gentleman som fiskade med homma hade fångat en ruda som han visade mig. Detta resulterade i en satsning som gav ett antal rudor upp till 1950 gr. Denna art motiverar mig fortfarande och jag har i skrivande stund ett par väldigt intressant vatten på gång.
Som med allt fiske, prata med och lyssna på lokalbefolkningen som ofta har generationers erfarenhet av fiske.

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.

Det har som så mycket annat både bra och dåliga sidor.
Fördelen jag ser är att arterna blir större och det blir mer lättillgängligt för flera att få chansen att fånga en riktigt stor fisk.
Nackdelen är att människan är en bekväm varelse, folk letar inte nya vatten i samma utsträckning utan åker runt på dessa supervatten år efter år.

Göran Nilsson med en fin svit av id.

Vi tackar Göran för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *