TOMBAS MÄSSKRÖNIKA 2026

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Tombas mässkrönika är ett oftast en efterlängtad krönika av många, men man vet ju aldrig riktigt vad som ingår… Men det är bara att sätta igång och läsa!

Att få ner en hel mässa i ord är inte så enkelt som man kan tro. En mässa är så mycket mer än en hall eller två fulla, mestadels med saker man inte behöver. En mässa luktar, det kanske man inte tänker på som lekman. Men en bra mässa luktar alkohol, svett och skit, en dålig mässa däremot stinker parfym. Sedan så har vi dålig mat, höga priser och en massa människor. Mestadels lönnfeta män marinerade i kebab. Utställarna på mässor är de som pratar mest, gäster pratar tack gode gud långt mer sällan. Detta beror på flera olika saker. En seriös utställare är alltid lite full, och då vill man prata. Detta på vanliga mässor. På fiskemässor däremot, där vill besökarna gärna berätta hur duktiga dom är och vad dom åstadkommit hittills under sina fiskeliv. Det är ett sätt att försöka imponera på utställaren att man är med i matchen och kunnig med rutin. Gärna långa utdragna berättelser om hur ett färgbyte på jiggen till slut gav resultat. Detta vill inte en seriös utställare lyssna på, han vill inte höra någonting alls om fiske utan gärna prata om det andra i livet man gillar förutom fiske. Musik, hembränning, renoveringar hemma, fyllehistorier eller berättelser av sexuell natur. Detta är ingenting jag hittar på medans jag skriver, utan en regel helt utan undantag. Allt detta bygger på att man under tre-fyra dagar får ett kraftigt överskott av fiske och då är det skönt att ha tankarna på annat. Så även denna år skulle det visa sig. Visst hanns det med lite fiskesnack mellan varven, men det är ingen intresserad av. Så utan att krångla till det mer än nödvändigt, här följer min (mycket träffsäkra) recension av Sportfiskemässan i Elmia 2026.

TORSDAG

Vi står på trapporna till vaktkupan vid ingången. Jag småpratar med Nathalie som vaktinnan heter medans Baronen håller i dammsugaren som Chrille beställt. Det ser smått bisarrt ut för alla andra som ska dit och ska hämta sina tillstånd för att komma in på mässområdet. En man står och pissar på parkeringen bakom oss, så jag påpekar detta för Nathalie i hopp om att mannen brottas ner och förs bort redan innan mässan börjat. -Typisk spinnfiskare, menar jag, ja såna är dom, äckel allihop, säger jag och pekar med hela handen mot mannen. Hon blir upprörd men gör tyvärr ingenting åt saken. Efter några minuter så får vi våra tillstånd och kan rulla in mot hallen där Chrille och Vicke redan börjat med upprustningen av årets Metetorg.

Dammsugaren plockade jag med mig från firman, den saknar ett av de tre hjulen och är givetvis prydd med hakkors i sann bygg-anda. Chrille ser på den och skakar på huvudet innan han gömmer den under ett bord. -Vi får sätta ett klistermärke på den allra mest känsliga delen av texten och symboliken, menar han men får inget medhåll av oss andra som skrattar gott åt det hela. Lite nazism har väl ingen dött av…

Att anordna ett Metetorg är en enkel sak, men att anordna något som är av genuint intressant är en helt annan femma. Vi har rutinen att få det hela att se fullt ut, för det är egentligen inte svårt alls. Man smäller upp några tält och riggar lite spön o skit och skrämmer upp några bord med lite boilies och annat för spinnfiskare att fundera över. Men att sedan stå där aktiv som en fågelhund på pass med intresset på topp, ja det är där åtminstone jag fallerar totalt. Jag rankar faktiskt lite oväntat Baronen som våran bästa man på den punkten. Roosen och Chrille är delade tvåor, Vicke trea och jag absolut sist. Detta utåt. Men inåt sätt så är den rankingen omvänd. Jag och Vicke är kungar på att snacka skit med bekanta.

Problemet för oss är att vi inte säljer något om man bortser våra tishor. Vi har inget varumärke vi vill pusha, inget intresse av ökad synlighet eller ökad popularitet. Vi finns där mest för att ingen annan vill finnas där. Braxfilmaren Andreas är alltid med, han har fortfarande konstigt nog intresset kvar för att dela med sig av den goda saken. Jag funderade lite på hans grej, han filmar alltså med blandad framgång braxnar som han försöker finta att ta hans beten. Givetvis så är detta sinnessjukt så in åt helvete, vi kallar detta för intressant, men sanningen är att det inte är normalt. Men det är inte så att han är den enda idioten på mässan. Vi visar upp färgade majskorn och dödsriggar där andra säljer gummibeten, kajaker eller handbyggda flugspön. Hela mässan kryllar av såna som oss. Men det som skiljer mig och braxfilmaren är att han är genuint kunnig, trevlig och tror på det han gör.

Någon monter bort så sätts det upp stora gula affischer med olika handskrivna budskap. Jag kollar på en av dem och funderar? Förmodligen så menas det att Norge i detta fall är synonymt med havsfiske? Med stor sannolikhet så förstår den största delen av mässans besökare att det är just detta som det syftas på, men rätt som det är så kommer det någon stackars jävel som hamnat där i egenskap av partner, förälder eller avkomma och undrar länge och väl vad som menas med det hela?

Det gäller dock att göra ett seriöst intryck för att visa att just din monter är den besökaren vill besöka och bränna sina pengar i. Allt går att sälja med mördande reklam.

Vi själva ställde ut något som mest såg ut som en kattsandslåda, så man får ändå passa sig innan man kritiserar andra. Just denna uppvisningsdetalj fick många undrande blickar från spinnfiskare som inte riktigt kunde förstå vad vi ville demonstrera.

Efter en stunds meckande så insåg vi att torget ser exakt ut som den gjort varenda gång vi ställt ut och kände oss nöjda. Varför ändra ett vinnande lag? Många tänker nog varför vi ens bemödar att stå där år in och ut utan någon större syfte, och ja, den frågan har man väl ställt sig själv med några gånger. Men det handlar om några få fundamentala saker. Skulle inte vi stå där så skulle ingen stå där, vilket egentligen inte är vårat problem, men ändå. Sedan så är vi inte där för att sälja, utan för att finnas till för de några försvinnande få metare som ändå besöker mässan. Och detta kan inte anses som något annat än en stor tjänst för metet. Där de flesta andra montrar har en utställare på 30 gäster så har vi på metetorget 5 utställare per gäst. Nu har vi drivit SA i 10år och jag kan väl med rak rygg och stolthet i rösten säga att Chrille gjort en mycket god gärning för just metet i detta avlånga land. Själv har jag mest sett på i kulisserna. Hur vi hamnade här kan man undra över, men nu känns det som att någon annan kan ta över och försöka driva metetorget vidare med ett nytt koncept. Och just detta med trötthet och gamla slitna koncept var något som skulle genomsyra hela mässan i år. Men mer om det lite senare.

Nöjda med vår gärning så åkte vi till boendet för att dricka några öl innan det var dags att gå ner och käka på den väldigt lokala restaurangen beläget tio meter utanför bostaden. Dom hade Vent-öl som gatuspringaren glatt berättade för oss. Inne på krogen så frågade jag vad en Vent-öl var för något, men det kunde dom inte riktigt svara på? Gubben bakom disken pekade på kranen och sa att den kom därifrån, och det räckte som förklaring för oss. Nöjda med dagen så gick vi till boendet efter maten och drack några öl och snackade lite skit innan vi lade oss för att sova. Jag delade för andra helgen i rad dubbelsäng med en man. Detta höll på att bli en otrevlig tradition tänkte jag innan jag somnade. Imorgon skulle helvetet bryta loss..

MÄSSAN

Årets kosläpp gick av stapeln klockan nio på fredagsmorgonen. Flera hundra skitungar hade hängt på dörren och sprang in som om dom skulle gå miste om någonting om dom inte kom in direkt. Så här minns jag inte att det var förr? Kanske på krogarna i Finland, som förövrigt öppnar samma tid på morgonen som mässan. Men där förstår man ju då det kan handla om liv och död. Minns hur Farmor berättade en gång ,som om det var den mest normala saken i världen, när Farfar Pollo drog på krogen och var borta en hel vecka. På den tiden stängde inte krogarna alls utan man fick krypa ihop i nåt hörn och sova en timme eller två och sedan fortsätta. Där snackar vi kundbemötande av yttersta världsklass. Idag så tar vi en ”lång” weekendresa till Prag och känner att vi nollar systemet där resan utgör ett välkommet avbrott i den moderna arbetsstressen. När Farfar nollade systemet så krävdes det ofta professionell läkarhjälp för att kunna återgå till vardagen. Där en Pragweekend möjligtvis kan ses som att tömma cachekorgen för att frigöra lite lagringsutrymme så var farfar Pollos krogbesök mer ett försök till en total systemåterställning. Det var hemska saker för folk som hade varit med ännu hemskare saker under kriget. Det är därför fyllan måste motsvara demonerna. En människa som mår fint dricker för att få fina minnen i goda vänners lag, medans en man som upplevt kriget dricker för att glömma allt han minns.

Vi hade laddat upp med vinägerchips, saft, kaffe samt ploppchoklad för kidsen. Och mycket riktigt så kom snart den första ungen som såg ut som han bott under en odlingskasse och frågade med andan i halsen om man fick ta godis? Ja, svarade jag varpå fläskknoppen plockade fickorna fulla av ploppen. Innerst inne blev jag lite glad av att det fortfarande finns kids som utnyttjar utställarna till maximum. Bjudgodis är bjudgodis. Det dröjde inte länge innan nästa gäst kom in i montern. Detta var givetvis Nicka som förmodligen ägnat lika många timmar hos oss som en annan. Vi snackade om senap och silverrudor och drack den första av mässans hundra koppar kaffe. Nicka visste inte riktigt vad han gjorde på mässan i år, men jag tröstade honom med att jag aldrig vetat vad jag fyllt för syfte på en mässa?

ÅRETS SÄMSTA UTSTÄLLARE

Varje år så har man förhoppningar, minimala, men ändå förhoppningar om att kanske har man tänkt till och förändrat något, men icke. En sportfiskemässa är som en farbror som förgriper sig på en. Varje år åker man dit med förhoppningen om att det i år skulle vara bättre, men det slutar alltid med samma skit. Kastbanan för flugfiske stod på sin vanliga plats och tog upp nästan en hel mässhall. Där kunde man boka tid eller nåt och stå och vifta som en jävla idiot medans någon gubbstrutt kommenterade händelserna åt publiken via mässans bedagade PA-system. Alltså, på fullaste allvar så finns det någon någonstans som verkligen tror att detta är någonting folk vill se? Den personen borde få 10år på kåken eller åtminstone avsättas för att aldrig få ha någonting med fiske att göra. Det här är inte en uppvisning, detta om något är ett övergrepp. Jag funderade för mig själv hur snacket kring banan gick under planeringsstadiet?

-Jag tänker att vi avsätter en yta, inte mer än 200×200 meter där folk kan vispa med flugspön och så kan publiken stå utefter sidorna och se på spektaklet. -Ok, tror du att detta lockar folk, man tar ändå bort en yta från sisådär 100 utställare? -Oh ja, flugfiske är större än du tror. -Var tänkte du att vi placerar denna kastbana då, kanske utomhus eller på någon kortsida där den inte stör själva mässan? -Nä, jag tänker mitt i den stora mässhallen, alltså prick mitten så det spelar ingen roll vart du ska så har du alltid flugfiskebanan i vägen. -Hur ser denna bana ut då? -En stor vit plastbalja fylld med inte mindre än 400 kubik vatten och full med spinnfiskereklam såklart! Du är ett geni!

Jag hatar inte flugfiske och flugfiskare, eller jag gjorde inte det innan kastbanan, men detta är totalt löjligt. Ingen, alltså precis ingen vill se detta, ingen vill ha detta och förmodligen så vill ingen bekosta detta heller? De som kommenterar händelserna ser ut som att dom är döda på insidan, vilket dom förmodligen också blivit som följd av det hela. Den skapar köer och ilska, luktar illa och tillför absolut ingenting till mässan. Plus att det är sjukt töntigt att stå där och vispa. Varför har vi inte en kastbana åt jerkfiskarna eller en stor isbana där man kan provborra moras senaste isborrar? Jo, för att alla förstår att det är idiotiskt. Alla förutom flugfiskarna dvs. Vilka jävla svin dom är! Därför blir kastbanan redan i detta tidiga skede för åttonde året i följd årets sämsta utställare!

ÅRETS TÄNK OM

Spinnfiskarna däremot, dom har den där vagnen som man släpat mellan Stockholm och Jönköping i 25år nu. Full med fiskar som i det närmaste misshandlats till döds. Kokainmörtarna som vi kallar dem efter att simmat emot glaset tills halva huvudet skavts loss och blivit vita. Men denna har dom den goda smaken att gömma i något hörn på mässan där någon sedan får äran att kasta lite tailbeten i inför en fanatisk publik. Detta stör mig inte alls faktiskt, dock så kan jag ifrågasätta om det är en god ide att ha en tank full med fiskar som en liveuppvisning om att C&R faktiskt inte dödar fisken utan endast skadar dom för livet. Det är inte snyggt att se skadade fiskar svävande mellan liv och död i en tank där någon vispar gummibeten. Fiske är en brutal sport för dess offer, och detta är endast ännu ett sätt att förarga djurrättsaktivister. Och jag kan nästan sympatisera med dom i vissa fall. Men detta är nog mer en följd att ha mörtar, gäddor och foreller i en liten tank där man dessutom kastar jerkbeten inför tusentals människor på andra sidan glaset. Panik är nog en rätt normal reaktion för mörtarna. Nja, ett litet minus här.

ÅRETS FLOPP

Ekolodsskolan är en annan klassiker som vi aldrig verkar bli av med. Det kallas för specialfiske och jag kan endast hålla med. Jag lyssnade inte på föredragen, men jag förmodar att man får matnyttiga tips kring hur man använder sitt dyrt inköpta livescope för att ”förbättra och effektivisera” sitt fiske med apparaten. Ungefär samma sak som att få tips i att hur att fiska med dynamit. Visst är det en konst att glo på sin ekolod, men det är en konst vi inte behöver. Tror många skulle må bra utav att kanske bara ta sitt spö och gå ner till den lokala skogsån och lära sig helt gratis av naturen istället för att sitta här och jäsa. Inom havsfiske kan jag fatta grejen, havet är stort och förhållandevist tomt. Men att prickskjuta gös borde förbjudas med lag.

Våra mässgrannar var Bosses Fisk, en utländsk herre som klädde fickpluntor med läder i öringsmotiv, en engelsk konstnär samt Hearty Rise som verkade sälja blåa spön? Jag sa inte ett ord till någon av dem under hela mässan. Hatet verkade ömsesidigt.

Vi hade en del folk i montern som kom fram och snackade, men någon större rusning verkade ingen ha. Vi gissade på max 3000 besökare på hela mässan totalt när vi slog igen butiken för att gå ner till Lubbes traditionella bjudning efter stängningstid.

Det bjöds på kallskuret och vin som jag tackade artigt men bestämt nej till. Varför bjuder man vin till män? Annars så var det mycket trevligt och uppskattat. Dock så anade jag oråd då jag märkte att han endast samlat ihop män med antingen helskägg eller mustasch och avvek från platsen.

På boendet så satte vi igång och gjorde det enda en mässutställare kommer på att göra, dvs supa. Håkan kom över med en flaska med någonting spännande som tömdes men ivriga miner. Den rätta mässformen började helt plötsligt infinna sig. Alkoholen svarade fint på våra inviter med självförtroende och fyllde kroppen med ett välbefinnande som endast alkohol eller tunga droger kan skapa. Stämningen luckrades upp likt den sista vårisen under en smällfet kärring och helt plötsligt så mådde alla väldigt bra. Vi snackade in till småtimmarna om bland annat stäm-mete och svåra politiska frågor och jag mådde som allra finast när jag kröp till sängs med Baronen i dubbelsängen bakom lykta dörrar. Nu skulle det endast kunna bli bättre!

DAG 2

Lördagen är alltid den svåraste av mässdagarna. Det är då det är överlägset mest folk och det är då man historiskt mått allra sämst när man vaknat. Så även denna gång. Fredagskvällen är den kväll vi utställare har för att festa lite i goda vänners lag. Då har man lördagen för att kämpa sig tillbaks till livet och förhoppningsvis så mår man bra på söndagen då hela rasket ska rivas och det ska åkas hem. Jag blir ofta beskylld för att glorifiera och romantisera alkohol i mina berättelser, men det stämmer inte. Dricker vi så skriver jag ner det. Jag vet inte hur och varför dessa som gnäller dricker eftersom det verkar vara ett sånt problem, men jag och vi dricker för att det är så jävla trevligt att dricka en och annan öl när vi äntligen träffas hela gänget. Annars så dricker jag långt mer än snittet. Jag skriver om onyttig mat med, men det är inga fetton som skriver och gnäller, snarare tvärtom. Jag äter inte för att jag ska dö, utan för att överleva, och samma gäller drickat.

Men när jag vaknade så stod inte allt rätt till. Jag visste faktiskt inte om jag var sjuk, eller bakfull? Det hade blivit en handfull öl och Lonkeron, men ingenting utöver et vanliga. Därav mina funderingar? Det småländska stekfläsket jag köpt till rågbrödet var givetvis osaltat så den livlinan hamnade i soporna. Här är det ett fint läge att undra varför man ens har orimmat stekfläsk? Jag och Mathias Arnham som förövrigt är en kulinarist av rang, diskuterade detta i ett senare skede men kunde för våra liv inte förstå? Ironiskt nog så har Mathias fått med skinkan i sitt efternamn medans en annan har fått en saftdryck ämnat för barn. Denna goda saftdryck saknade jag nu på morgonen. En kall Mer är fan underskattat. Så jag fick försöka med mjölk och blåbärssoppa med nytt recept som förmodligen innebär att man ersatt blåbären med polskt benmjöl?

ÅRETS BAKFYLLEKUR

Ett trevligt inslag som jag inte sett innan var glassförsäljarna. Jo, det fanns faktiskt hela två stycken i dom två enorma hallarna. Dom stod där tio meter ifrån varandra, vilket återigen tyder på en fingertoppkänsla i mässplaneringen endast kastbanan kan överträffa. Och givetvis så fanns dessa försäljare ungefär så långt borta från metetorget man kunde tänka sig. Men dit begav jag mig direkt på morgonen efter att blivit informerad att Vicke lånat ut våran dammsugare åt någon utställare. Jag tänkte på texten och symboliken som vi givetvis inte kommit på att täcka och kände att en promenad kunde vara på sin plats, Det vore väl typiskt att få skulden för även detta trots att man för en gångs skull är oskyldig. Så det blev glassbaren. Wetternglass tror jag dom hette. Glassen var precis som jag anat svindyr men god. Två kulor blåbär för att kompensera upp benmjölet från morgonen samt en kula jordgubb för att inte måla in sig i ett hörn.

Väl på plats på torget med mina kulor så var dammsugaren tillbaks utan några större skandaler. Fiska med Tony-Tony som hängt med oss under stora delen av fredagen var där även nu innan mässan öppnade. Han såg på min glass med stora ögon medans jag förklarade att glass är den enda bakfyllemedicinen som verkligen funkar i alla lägen. Men påpekade även att jag var osäker om jag var just bakfull eller möjligtvis svårt sjuk? Tiden skulle få utvisa.

Mässan började starkt med många kända ansikten. Jocke Bertilsson kom för att tacka mig för att ha beskrivit honom som en kinesisk diktator i julkalendern. -Äntligen fick man känna sig som en man, var hans exakta ord. Sedan så kom Jonas Jägerby för att inte tacka mig för att jag kallade honom för något inte alls lika roligt i samma kalender, Sedan fylldes det på med mer eller mindre eminenta gäster. Martin Bengtsson kom över och vi hade ett långt filosofiskt samtal om olika människors förhållningssätt till metet. Ni vet ett sånt djuplodande samtal som överraskar en själv att man ens kunde besitta sån kunskap. Nu minns jag inte ordagrant vad som sades och kanske lika bra det, men det var nog ändå årets mäss-snack vad som kom till fiske.

ÅRETS MÄSSPROFILER

Mathias Arnham är nog ändå den mässutställaren som fattat lunket allra bäst. En mycket omtyckt människa som man kan snacka med om just dessa grejor som en mässa behöver. Dåliga fyllor, skräpmat, skräckfilm, thrash och döds samt även fiske om man nu tycker om det. Han är seriös, men det fattar man inte eftersom han inte spelar en roll. Grovt förenklat så förbyts många kända och framförallt mer okända personer till något helt annat när dom drar på sig den där cykeltröjan och ställer sig i en monter. Det privata skjuts åt sidan och man blir en slipad försäljare som snackar vässningsgrader i trekrokar och epoxyblandningar. Mathias tar på sig det som ligger ytterst i garderoben och glider ner på mässan och är vad han är. Inga filter, trots att han jobbar med film, och han säger det som saliven för med sig till tungan. Du får det du får. Inga berättelser om färgbyten eller barometertryck. Absolut inga tekniska detaljer eller ens tips kring fiske. Du får bara livet i sin renaste och råaste form. Det du däremot kan få om han ser dig värdig, är tips på förbisedda tyska thrashplattor från perioden innan muren föll eller en komplett karta över Göteborgs bästa kebabhak. Det konstiga är att han är en mycket god vän med Nicka fsom du kan få genetiska profiler av kring pavikens silverrudahybrider. Av Nicka kan du också få tekniska utlåtanden om hur havets strömmar och salthalt påverkar havsöringens vandring. Förmodligen så kan du även få gymtips då mannen ser ut som en romersk staty samt tips kring hur man mickar upp en piccolovirvel på bästa sätt. Jag undrar ibland vad dom två snackar om när dom ses? Hur som helst, dessa två människor är de som ligger mig och oss på metetorget allra närmast om hjärtat. Relativt ohotat dessutom. Faktiskt en av ytterst få upprepningar man blir genuint glad över.

Vi hade på lördagsmorgonen fått höra att fredagen hade slagit publikrekord, precis som alla mässdagar i hela världshistorien innan. Roosen undrade om det var Putins propagandaminister som sammanställde nuffrorna då vi under långa perioder knappt såg människor? På samma sätt fungerar den här mässan där man belönar en stor aktör som betalat stora pengar som årets monter. Det är aldrig Bosses fisk eller en spöbyggare som får den. Inte Team Galant heller som ensamma drar förmodligen hälften av mässans besökare och har gjort mer för fiskeintresset i landet än alla andra utställare tillsammans. Man värderar alltså inte det som på riktigt är betydelsefullt utan snygga lampor och häftiga vitrinskåp och en stor plånbok givetvis. Förtroendet för arrangemanget från min sida är nära på noll eftersom det är så otroligt tydligt att de tänker mässa och show där en annan tänker innehåll och betydelse. Det är långt viktigare att ha en flugfiskebana full med spinnreklam än tex en schysst foodcourt där besökarna kunde köpa en mat och dryckupplevelse, en grej som verkligen skulle kunna ta mässan till en ny nivå. Men nej, vi får hålla oss till en tacobuffe som håller samma klass som en skolmatsal i Södertälje. Vi har ingen camping och friluftsavdelning då arrangörerna tar för givet att alla trailar en jättebåt med sin Subaru. Kläder, lampor, tält, matlagningsgrejor och annat som nästan varje fiskare kommer i kontakt med finns helt enkelt inte. Men enorma båtmotorer som kostar hundratusentals kronor finns det hur många som helst av. Det har också blivit extremt smalt. Många tillverkare säljer endast en eller en handfull av beten från sina sortiment, de som trendar eller kommer att trenda. Håller du inte med vad trenden säger så är du ute ur bilden. Med andra ord så är mässan så förutsägbar att det till och med blivit svårt för mig att skriva skit om den på ett nyskapande sätt. Ett problem jag aldrig anade skulle uppenbara sig.

Finns det ingenting bra med mässan då? Faktiskt inte om man ser till någonting nytt och nyskapande. Skulle väl vara glassen i så fall? Det tar emot att skriva så illa om någonting som borde egentligen vara en av årets stora fiskehändelser. Besöker du mässan för första gången så är det förmodligen skitbra. Men som återkommande gäst, nja.. Och det är samma sak vi fick höra av de allra flesta besökarna i vår monter. Besökarna kommer för att stötta fisket, reser kanske en lång väg och bränner mycket av sina surt förtjänade pengar. Vad gör mässan för att möta besökarnas krav? Varje morgon får vi en lapp där det står att vi slagit publikrekord men aldrig en enkät där man kunde skriva vad man tyckte var bra och vad som var mindre bra. Det talar om för oss som ställer ut samt för besökarna att läget är under kontroll och att ingenting behöver åtgärdas till nästa mässa. Men tro mig, en dag så kommer fallet, och det kommer att vara högt när besökarna inte längre vill bränna tusentals kronor på samma skit år efter år. Vi som jobbar och de som betalar borde kunna ställa krav på en förändring. Börja med att riv den där jävla kastbanan och ersätt den ytan med någonting som verkligen uppfyller ett syfte. Bra käk tex. Maten under mässan var ett skämt. Ett dyrt sådant. Ingen jag snackade med var nöjd med den.

VINNARE PÅ ÅRETS MÄSSA

Nu kommer vi då till det ni alla väntat på. Jag har sammanställt årets vinnare i de olika kategorierna som verkligen betyder någonting. Såna små förbisedda saker som gör varje mässa till en upplevelse om man har ögonen öppna. Såna händelser som ej premieras av mässan utan här där det gäller på riktigt. Nu kör vi!

ÅRETS ÖL

Chrille som provsmakade ölen sa att den smakade skit. Men ett roligt namn lockade till ett spontanköp, och det är allt som räknas. Alkoholism blir mindre dystert om det är roligt som Farfar Pollo alltid sa!

ÅRETS MAT

Årets mat hittades i samma kåk som vi bodde. Som sagt, mässmaten var vidrigt så då får man tänka utanför boxen. Chrille och Vicke hade med sig egen mat till mässan, vilket säger ett och annat. Varmkorven jag köpte smakade skit och var kall. För 55kr fick man bre på Johnnys senap i valfri mängd om man inte tyckte att det hela var äckligt nog.

ÅRETS KLAGOMÅL

Gäddgurun Oscar kom för att ge mig en känga då jag i förra mässkrönikan skrev att han kunde prata om nåt annat än gäddor. Vilket stämmer. Men efter att jag förklarat att han borde prata om annat än gäddor eftersom han är en fantastisk föredragshållare med stor kunskap så blev det annat ljud i skällan. Picasso målade inte samma tavla varje dag. Till nästa år kan du väl snacka om tex 10 rekord vi glömt, eller dom 15 största rekordfusken i fiskehistorien. Jag har all förtroende för dig! Faktiskt en av få föredragshållare genom alla mässor jag verkligen hållit högt då man vet att när han pratar så är det ett viktigt budskap som förmedlats. Lite mycket gädda bara..

ÅRETS GÅVA

Mathias Arnham donerade hela sin cd-samling till mig. Jag måste säga att jag blev tårögd över en sådan grej. Att donera sin cd samling är nästan samma sak som att gifta bort sin fru till en annan man. Jag kan verkligen inte hitta ord stora nog för att visa min tacksamhet. Du är och kommer alltid att vara kung!!

ÅRETS BARNVAKT

Tobbe och hela Team Galant lever i en helt annan universum än vi andra på mässan. Det är kids i köer så långa att man i år fick ställa in vakter för att hålla ordning på det hela i deras monter. Från det att dörrarna slås upp till det att dom stängs så är det full tryck i deras monter medans vi andra går och småsuper. Ni som aldrig sett spektaklet kan nog inte fatta hur stora dom är i kidsens och även många vuxnas ögon. För mig en överlägsen vinnare av bästa monter och kanske den största grejen som hänt modernt fiske om vi snackar att få barn att börja fiska. Hatten av!

ÅRETS BÅT

Årets båt är billig och ful. Samt väldigt smal och givetvis finsk. Förutsättningarna har aldrig varit finare att på fyllan kantra i älven i november. Det är en tradition i Finland. En båt ska inte vara stadig och flytväst är för fjollor. Varför vet jag inte, det bara är så? Ska man ha båten norr om Dalälven så glöm inte att montera årorna så att dom går över varandra så knogarna blöder när man ror. Just denna modell är lämpad för 5-9 personer i älv, några fler om man ska bara ro över sjön till grannen för att supa och basta.

ÅRETS MONTER

Årets monter var våra kära grannar i fiskekretsen. En man stod där i två timmar på lördagen, resten av tiden var den tom. Om han jobbade där eller bara vilade fötterna vet vi inte riktigt? Modernt inrett sådär lagom minimalistiskt i klara vita kulörer. Hit kommer man inte för att få gratisgrejer eller köpa jerkar. Kommer man hit så vet man vad man vill. Rakt på sak som en knytnäve i ögat. Stilfullt! En jävligt liten och exklusiv krets är min gissning. Typ som MLO. De som vet, vet.

ÅRETS HÅR

Egentligen så behöver jag inte säga så mycket, men jag gör det iaf. Visst, det har tunnats ut knappt märkbart på toppen, men det fixar man med en mössa. Tro mig, jag vet! Men håret är ett statement. Här finns det fortfarande så jävla mycket hårdrock och öl kvar att konsumera innan man lägger sig ner för att dö. Lockar till arslet eller ingenting. Det är förövrigt samma anda vi specimenmetare anammat med sån värme. Det yttre är ett skal som visar alla de slagfält vi krigat på. Man kan se härjad och ärrad ut men på insidan så bor det en man av stål som viker sig inte utan håller igång med fulla varv tills man går av. Inte sällan i hjärtattack.

ÅRETS SKÄGG

Dessa herrar från Norge hade kommit för att se hur vi hade det i landet mellanmjölk. -Rätt fattigt, var den gemene hållningen. -Inte helt olikt Norge på 80-talet, sa den andre. Vi snackade Lars och Bård och givetvis mode. Skägg och zebratröja är inget annat än episkt. Norrmän vet hur livet ska levas. Alltid glada, nästan aldrig fulla fast oljepengarna formligen sväller ur fickorna. Bättre skägg såg vi inte på mässan. -Ät mycket lubb om ni vill ha kraftigt skägg, tipsade dom oss.

BÄST KLÄDD

Förmodligen det enklaste valet i världshistorien. Nifelheimtisha, skinnväst med Mardukpin och nitar samt bockskägg. Men inte nog med att Per är självraggande så är han otroligt kunnig inom Black och Döds. Vi snackade givetvis det gamla vanliga man gör, om Children of the urn borde vara Sveriges Nationalsång eller vilket personligt trauma det var när första versionen av Maha Kali kablades ut till folket? En man som vet vad man pratar om när man nämner solobreaket i Overkills Ironbound förtjänar all jävla heder man tänka sig kan. Vi snackade även satanism med Mr Breamtime som en liten bonus innan våra vägar skiljdes åt för denna gång. Hail Satan! Enda gången på hela mässan man önskade att man fötts som kvinna.

ÅRETS TRANSPORTMEDEL

Visst fan är det en cykel. En smidig liten sak, förmodligen inte skitbillig, men ändå. Hade man haft en sån här när man cyklade runt på sina fiskeresor så hade livet varit en fest. Givetvis elektrisk. Inte dumt alls. Iaf om man jämför med en sportbåt.

ÅRETS HEJDÅ

Palle tog hejdå redan för 5 år sen. Vi andra orkade lite längre. Men detta var sista metetorget vi arrangerar. Tack som fan till alla som under åren besökt oss.

Tomba has left the Elmiabuilding…

Tycker du om det vi gör på Swedish Anglers? Stötta oss gärna med ett bidrag!

Klicka på bilden ovan för att läsa mer hur du kan stötta oss.

Dela gärna så fler får läsa artikeln