12-Snabba Frågor till: Hampus Rosberg

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Hampus Rosberg är skånepågen som har dragit många fina fiskar genom åren. Han bemästrar både sött och salt och har lyckats fånga en riktigt stor fisk från havet som ni kan läsa mer om längre ned! Men vad hände med bilnycklarna och hur ordningsam är han egentligen… Ja det och mycket mer får ni reda på när ni läser hans 12 Snabba Svar! 

Hampus Rosberg med en fin karp

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?

Jag skulle nog vilja säga att min första karp över tjugokilossträcket var svårast.
2010 fick jag möjligheten att bli medlem i fiskeklubben FK Rutilus. Det skapade en möjlighet som jag bara hade drömt om tidigare.
Att få möjligheten att fiska i ett klubbvatten där de allra största svenska karparna simmade var obeskrivlig. Det skulle dock ta ganska lång tid och många fiskepass innan jag lyckades fånga min första karp över 20 kilo.

Jag är dock glad över att det krävdes lite extra för om man tänker på det idag hade det inte varit lika lärorikt och inspirerande om man hade lyckats på första försöket.
Jag gick från ett ganska lågt personbästa på karp i en lagom lutande trappstege och tillslut lyckades jag landa individen ”Herman” som då vägde in på 21,220kg

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Jag kom i kontakt med metet i ganska tidig ålder men själva intresset för specimenfisket kom inte in i mitt liv förens jag började min gymnasieutbildning på Naturbruksgymnasiet i Osby 2005. Det var kanske inte så konstigt.
Min klassmentor och lärare Kristian Nilsson som för övrigt är en väldigt duktig och mångsidig fiskare gav oss möjligheten att komma ut på fiskepass efter diverse metarter. Honom har jag mycket att tacka för idag och är en av många duktiga sportfiskare/specimenhunters jag ser upp till.

3. Vilken är din bästa egenskap som sportfiskare och motivera varför? Nämn även din sämsta egenskap som sportfiskare och motivera varför? Berätta även något tillfälle då du fiskat och den dåliga egenskapen har visat sig ordentligt.

Det finns alltid två sidor utav myntet. Jag skulle vilja säga att fördelen samt nackdelen med mig som fiskare är att jag alltid varit väldigt pedant. Krokar skall vara skarpa, tackel skall vara noggrant knutna, allt har sin speciella plats i lådan osv. Om det ligger fel eller om något inte stämmer eller är som jag vill ha det blir jag lätt irriterad.
Det är en bra egenskap att ha ordning på sina saker och är noggrann i sitt fiske.Man hittar lättare i väskan och det är sällan ens fiskeprylar fallerar.

Däremot är det ingen bra egenskap om man varit ute ett par dagar i naturen i dålig väder, man har dåligt blodsocker och ens fiskekamrat inte lagt håvskaftet på just det ställe man vill ha det.
Det har funnits konflikter genom åren på grund utav detta. Förbannat onödigt och egentligen väldigt löjligt. Tyvärr har det nog gjort att man fiskar mer och mer för sig själv för att jag vill ha det på mitt sätt.
Åren går och man blir nog mer bekväm med att allting inte riktigt går som man vill alltid. Speciellt om man är småbarnsförälder. Allting är inte alltid perfekt även om man skulle vilja det.

4. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige? Motivera
Är det att fånga en specifik art över en viss vikt? Besöka ett visst vatten? Annat?

Det finns mycket man skulle vilja uppleva. Men en sak som jag verkligen skulle vilja uppleva är kraften av en blåfenad tonfisk ute på Skagerrak. Ingen omöjlighet med tanke på utvecklingen de  senaste två åren.
Kanske finns den en ynka promilles chans att själv få uppleva detta i framtiden.

5. Havsfisket är något du brinner för om vi har förstått det rätt, vad är det som gör metet på havet så speciellt för dig om du jämför med sötvattensmetet? Och vilken är din mest minnesvärda resa på havet?

Jag har de senaste åren snöat in mer på fisket i havet.
Jag har alltid fiskat efter plattfisk som ett avbrott från allt annat fiske på senhöstarna och har tyckt det varit väldigt kul. Det finns ju väldigt många saltvattensarter att jaga också.
Specimenfisket efter sötvattensarter har på senare år stått mig upp i halsen och glädjen i fisket har faktiskt minskat. Det kräver mycket mer tid och jagandet efter diverse arter har bara blivit för mycket. Pressen på att hänga med i svängarna har blivit för hög.

Jag kände att jag behövde få en nytändning inom fisket så jag började spinnfiska gädda igen efter några års uppehåll.

Snart kom jag dock underfund med att inom denna kategori sportfiske har det blivit än mer hets och fisket har fullkomligt exploderat sedan jag lade det på hyllan.
Fisket är jäkligt kul och ger mersmak men det är inte längre vad det har varit.
Det blir mer och mer fiske i havet och mete efter diverse saltvattensarter. Detta är väldigt spännande och kul och det är en helt annan atmosfär hos denna kategori sportfiskare.

Fisket efter saltvattensarter ger mig också inspiration att tillverka och utveckla prylar för de olika fiskemetoderna som går att applicera. I våras startade jag också en Facebookgrupp vid namn Havsmetare Artfiskare som nu är uppe i nästan 800 medlemmar.

Den mest minnesvärda resan på havet jag har är en från en djuphavsexpedition till 10-gradarn i Skagerack i juli 2017.
Ibland är man bara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Vi var ett glatt gäng på sex man som utgick från den pittoreska och vackra hamnen i Fjällbacka. Vi skulle tillbringa 48 timmar på MS Falken med den erfarna och legendariske skepparen Ulf Stahre.
Andra dygnet under expeditionen skulle det hända. Något utav en historisk upplevelse.
Det är tidig kväll och vi ligger ankrade på en kraftig djupbrant. Som sträcker sig ner till femhundra meters djup.
Tacklet har halats ner och jag har fiskat ett tag utan en tendens till aktivitet.
Det är något som hänger i luften. Känslan går liksom att ta på.

Jag sätter spöt i relings-hållaren för att gå en bit bort och stilla törsten.
Jag går strax tillbaka till spöt och hinner fiska någon minut innan Daniel Möller som är med på båten säger till mig ”titta på min spötopp nu”
Det dunkar till väldigt kraftigt två, tre gånger och han svarar med stabilt mothugg.
Fisken går tungt och gör lite som den själv vill utan att Daniel har möjlighet att lyfta den i vattenmassorna.
Första tanken som slår mig är lustigt nog den samma som för Möller för någon sekund senare utbrister han ”det måste vara håkärring!”

I samma stund får jag ett kraftigt hugg på mitt släptackel.

Jag ger den några sekunder innan jag krokar.
Det som plockat upp mitt tackel är också något i hästväg.
Daniels fisk går bara tungt medan jag lyckas få upp min fisk genom vattenmassorna även om den bråkar och tar lina lite då och då. Jag pressar och med vågornas hjälp pumpar jag så gott jag kan.
Det kan vara riskfyllt och dumt att pressa för mycket så det får ta sin tid.
Jag vill ju verkligen inte tappa denna fisk.
Meter efter meter tar jag in lina och efter en stund närmar sig min fisk ytan.
Ännu vet vi inte vad detta kan vara.

Folket ombord spekulerar medan jag fokuserar på att få upp fisken till båten.

Jag ser hur det stora lekandet kommer upp från vattenytan och närmar sig toppöglan på spöt.
Tacklet är väldigt långt, ca 10 meter så vi lyfter resterande för hand.
Martin Jutaren och Stahre står redo med gaffen.
Det ser ut som något platt. Kan det vara en stor Vitrocka?
Plötsligt uppenbarar den sig, Det är en Hälleflundra vrålar Martin!
Jag tappar nästan fattningen men vrålar ut av lycka.
Innan jag vet ordet av det ligger den säkert på däck.
Det rör sig om en riktigt stor fisk och adrenalinet sprutar.
Daniels fisk visar sig just vara en håkärring.

Måttbandet visar 253cm och blir även ett svenskt rekord för en stund. En spektakulär fisk!

Min hälleflundra klarar inte en återutsättning och fisken vägs i land och vågen visar 39.91kg.
En fisk för livet och inte minst ett lyft som går till historien.

Hampus Rosberg med en riktigt stor Hälleflundra

6. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

Det finns otroligt många arter jag gillar att fiska efter men jag skulle nog ändå säga att Iden alltid varit en favorit för mig. Det började nog när jag som 11-åring kom i kontakt med denna art när jag metade abborre i småbåtshamnarna i Malmös kustband.
Man började experimentera med beten i form av bröd, deg och majs för att lyckas fånga dom och de var inte särskilt svårt. Ju äldre jag blev och desto mer jag började leta mig in i specimenträsket desto fler satsningar på arten blev det.

Det bästa minnet jag har utav arten var när jag och Martin Emmertz hade en galet bra kväll på sydkusten för väldigt många år sedan.

Det var då jag även lyckades fånga mitt personbästa på id som står sig än idag även om jag tangerat det efter det. En tjock fisk på 3280g
Sedan dess har jag lyckats fånga många stora kustidar men tiderna har förändrats och det är idag inte lätt att lyckas fånga de större exemplaren.
Ytterligare en fiskart längs Östersjökusten som tyvärr tagit stryk utav olika faktorer.

Hampus Rosberg med en fin Id

7. Bestämmer eller planerar du ditt fiske och vilken art du riktar in dig på väldigt noggrant och långt innan du påbörjar själva fisket? Eller “snöar” du snarare in på en viss art och tänker att den vore rolig att fånga? Och vad anser du är det absolut viktigaste i planeringen när det kommer till att fånga stora fiskar?

Jag brukar planera mina fiskepass ganska noga och långt i förväg. Det blir inte lika mycket fiske nuförtiden som innan man blev sambo och skaffade familj. Nu har man fler att tänka på en sig själv och man kan inte släppa allt och sticka.
Det viktigaste i planeringen att lyckas fånga stora fiskar är att lära sig arten i det vatten man valt ut att fiska i.

Man kan förstås lyckas första gången man provar men allt som oftast tar det ett par fiskepass innan man kan se ett mönster i fiskens beteende och hur den reagerar på olika fiskemetoder, beten och väderförhållanden.
Man lägger ett pussel och varje pusselbit är ett steg närmre sitt mål.

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Jag kan inte peka direkt på något jättepinsamt som hänt mig vid någon fiskeresa.
Visst har man varit med om soppatorsk några gånger, kanske inte riktigt hunnit till toaletten i tid och råkat snubbla till vid fel tillfälle och givetvis hamnat rakt i plurret med mobiltelefon i fickan.
Jag minns dock ett tillfälle då jag tappade bilnycklarna till mina föräldrars bil vid ett idfiskepass på kusten. Troligtvis tappade jag dom mellan några stenblock och dagen efter letade vi med metalldetektor utan framgång. Det var inte så lätt att förklara för föräldrarna men det ordnade sig ändå tillslut.

9. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?

Jag har som dröm att någon gång i livet fiska efter stor Mal och Arapaima i Sydamerika. Hela den resan hade varit en expedition utöver det vanliga och ett minne för livet.

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?

Har tappat många stora fiskar under åren. Men jag kan fortfarande få rysningar av att tänka på när jag vid ett tillfälle på den franska myllan brände en riktigt stor karp precis innan håvning. Jag har inte ens pratat om det för någon då det alltid fått mig att må lite dåligt. Det var utan tvekan en riktigt stadig pjäs.
Bara att bryta ihop och komma igen. Förr eller senare lyckas du.

11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?

Inte helt lätt att välja bland alla fantastiska fångster som gjorts genom tiderna.
Jag skulle dock vilja säga att det svenska rekordet på gädda hade varit häftigt att få bevittna.
En sådan gädda växer inte på träd och bara att få se dess proportioner hade varit spektakulärt.

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?

Det är ju inte alltid alla fiskevatten är tillgängligt för alla. Att se detta som en förbannelse är fel tankesätt.  Jag är själv medlem i en sådan klubb som har ett vatten som är slutet just för klubbmedlemmar. Just detta fiskevatten har det varit väldigt mycket prat om och även smutskastning under årens lopp.

Jag förstår att det kan sticka i ögonen på folk att det inte är tillgängligt för alla men det finns ju ännu fler vatten som är öppna som också producerar stor fisk och dessa vatten kompenserar tycker jag. För exempel Antorpasjön och inte minst Rögledammar.
Man får inte vara så trångsynt och se till möjligheterna som finns istället.

Hampus Rosberg med en grann Ruda

Vi tackar Hampus för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida. 

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *