12-Snabba Frågor till: Hans Lindqwist
Hans Lindqwist har lyckats med något som få av oss kommer lyckas med och det är att fånga 100 olika arter i Sverige! Magiskt coolt. Han jobbar också på Sportfiskarna som Nationellt ungdomsansvarig och är en mångsysslare av rang. Han är även lyckats skrämma en stackars fågelskådare, drillat konstiga föremål och mycket mer… Så nu tycker vi det är dags att ni läser Hans 12 Snabba Svar!
1. De flesta av oss som metar har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.
För mig som artjägare är det en hopplös fråga egentligen med tanke på hur många häftiga fiskarter vi har i Sverige. Jag har fångat alla sötvattensarter som jag ser som realistiska och bland dem är färnan en favorit. I havet är fenknoten med sina blå jättefenor, eller den glupska piggvaren med alla sina taggar coola men om jag måste, så brukar jag svara att öring är min favoritart.
Det är kanske inte den första arten man brukar tänka på när det gäller mete men det är den jag började med och min första fisk någonsin var en öring på bäckmete när jag var knappt fem år gammal. Den upplevelsen har format hela mitt liv, vilket jag ofta tänker på när jag tar med barn ut på fiske. Jag drömmer om en trekilos stationär öring som drar ner flötet en vacker dag.
2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?
Jag har väldigt många förebilder inom det svenska sportfisket där jag måste säga att Jörgen Larsson är den som har påverkat mig mest av de mer kända sportfiskeprofilerna. Han är en tänkande fiskare med mycket fantasi som gärna delar med sig av tips, att fiska tillsammans med Jörgen Larsson är otroligt inspirerande.
När han jobbade på Fiskeknuten i Kristianstad så valde han ut mitt första haspelspö, ett 7-fots Abu som jag fångade många minnesvärda fiskar på efter det. Mina morbröder Peter och Hans-Olof har lärt mig det mesta vad gäller grunderna inom sportfisket och tack vare att dem tog med mig och min bror på massa häftigt fiske när vi var små är det nog dem som är mest skyldiga till min passion för sportfisket.
Martin Falklind har också varit en stor inspiration för mig med sina häftiga filmer och sitt engagemang. Några andra som jag vill nämna som jag ser upp till är Esbjörn Möllerström, Anders Lilja och Magnus Durell som jag tycker är extremt skickliga fiskare och som jag har fått äran att fiska tillsammans med vid några tillfällen.
3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemenesportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?
Jag sitter inte på något facit men tror att det är många olika saker som påverkar metets popularitet. Hur de olika fiskemedierna framställer olika fiskemetoder, oftast ser man flugfiske eller spinnfiske på TV och redskapsbranschen gör hellre reklam för ett jerkbait än ett paket metkrok och en feeder, vilket är fullt förståeligt.
Jag tror att det är upp till oss metare att göra metet attraktivt för unga fiskare, ta med vänner ut på roliga meteturer och lära våra barn och barnbarn knepen för att fånga sina drömfiskar på mete. Jag tycker att Swedish Anglers är ett bra initiativ som lyfter metet. Jag tycker att fler fiskevårdsområden borde skapa metesträckor, meteplatser och bryggor för mete. Ofta hittar man flugfiskesträckor men ganska sällan metesträckor.
4. Förutom fiske, vad har du för hobbies?
Jag är en mångsysslare, men som biolog i grunden och uppvuxen på landet har jag en stor förkärlek till djur och natur, i synnerhet fiskar och spindlar. Sedan har jag spelat fotboll hela mitt liv och älskar fotboll. Lirar även bordshockeyspel på elitnivå, tecknar och spelar brädspel när vädret inte tillåter fiske.
5. Du arbetar på Sportfiskarna som Nationellt ungdomsansvarig, så vi vill ju såklart veta lite mer kring ditt arbete, vad du gör och vad gör Sportfiskarna för metesugna ungdomar?
Mitt jobb är verkligen både kul och viktigt. Vi är åtta personer på Sportfiskarna som jobbar med ungdomsverksamheten och vi ökar hela tiden. När jag började för drygt fem år sedan var det bara jag som jobbade med ungdomsverksamheten på Sportfiskarna.
Under det gångna året fick 13500 barn följa med Sportfiskarna ut på mete eller pimpelfiske inom vårt projekt Klassdraget där snart 100 000 barn deltagit sedan starten 2007. Ett annat projekt som jag är mer delaktig i nuförtiden är Skolbäcken där skolklasser får följa med oss ut till en bäck, en sjö, havet eller en våtmark, för att hjälpa till med fiskevård och lära sig mer om livet i vattnet. Över 120 skolklasser har varit med mig ute i detta projekt de senaste två åren.
Jag jobbar också med lärarfortbildningar, ungdomsläger, ungdomsfisketävlingar såsom artjakten, lovfiskeaktiviteter, integrationsfiske och tjejfisken. Metet är den metod som vi på ungdomssidan arbetar med allra mest då både bottenmete, feedermete och traditionellt mete är metoder som även unga barn kan lära sig att fånga fisk på ganska snabbt. Vårt fokus är hela tiden att lära ut ett hållbart fiske och att så många barn som möjligt får chansen att testa på fiske och fiskevård.
6. Artjakten har vi förstått är en viktig del i ditt fiske, varifrån kommer din fascination kring just arter och att försöka fånga så många arter som möjligt? Berätta även vilken art som du har haft svårast att fånga och hur det gick till när du faktiskt lyckades.
Jag tror att min artjakt alltid har funnits där genom mitt naturintresse. När jag har sett en fiskart i en bok så har jag alltid frågat mig själv hur jag ska kunna fånga den? Min bästa vän Adam Alexandersson som jag har känt sedan jag var liten har också alltid varit min största konkurrent om arterna och konkurrensen mellan oss har triggat oss till att hela tiden försöka fånga arter som den andra saknar. Båda fångade sin 100:e art i Sverige förra året, jag en dag före honom vilket var mycket skönt!
En art som jag försökt fånga många gånger och som jag till sist lyckades fånga var klorockan. Problemet med klorockor är att dem är långsamma och omges av en massa snabba och glupska fiskar såsom vitling, torsk, glyskolja, pirål och gråsej. De flesta fångas från Gullmarens is då man kan fiska mycket statiskt med ismete på bottnen, men vi gjorde flera försök från båt och en riktigt långsam drift över 50-60 meters djup med bottenmete och räka gjorde susen en solig dag i oktober 2013. 2016 slog jag till med den största klorockan i storfiskregistret det året, då från isen så nu känner jag att jag har grepp om den arten.
7. Du är den som driver bloggen https://fiskeligan-haze.blogspot.se/ och den interna tävlingen ni har i “Fiskeligan”. Men hur kommer det sig att den här tävlingen en gång i tiden startade? Och kan du förklara lite hur tävlingen fungerar.
Jag och mina vänner fiskade hela tiden i tidiga tonåren och tävlade mot varandra om att fånga den största fisken eller flest fiskar och min mamma tyckte att vi skulle starta en tävling över hela året. Sagt och gjort, 1995 när jag var 14 år startade vi Fiskeligan som en intern tävling mellan åtta personer. Nu drygt 23 år senare är vi 48 personer mycket tack vare att många av ursprungsmedlemmarna fått barn som skolats in i tävlingen.
All fisk räknas i fiskeligan, från minsta lilla spigg till stora hajar och rockor. Poängsystemet bygger på, vad vi fångat tidigare år, vikt, längd, art och små förändringar sker från år till år. Fiskar i Norden är värda mer än utomlands och vi har en öppen liga, en tjejliga och en barnliga.
8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?
Det är mycket som händer när man är ute framförallt i ungdomen hände det ju pinsamheter. En gång fightade jag en fälg från en bil. Fälgen gjorde många fina rusningar när den rullade omkring på bottnen. Alla tyckte det var väldigt roligt när fälgen till slut kom upp, alla utom jag.
En annan grej jag kommer på från tonåren var när jag och brorsan metade sutare i en liten sjö i Skåne. En död rutten sutare låg intill strandkanten i närheten av där vi skulle fiska och stanken satte sig i näsan. Vi går en liten bit därifrån och jag kommer på vad Han Solo säger till Luke Skywalker när de hamnar i sopnedkastet på dödstjärnan. Jag ropar högt till brorsan “-What an incredible smell you´ve discovered!” I samma ögonblick tittar en extremt väl kamouflerad fågelskådare upp ur närmsta buskage en meter från mig ungefär och ser vettskrämd ut, det var mycket pinsamt då, vi skrattade åt det i flera dagar efteråt.
9. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga?
Om jag ska vara helt ärlig så är min svåraste fiskart kvar. Jag har lagt över 20 bompass på tjockläppad multe när jag ändå har sett fiskarna och drillat en fisk i en kvart som jag tappade på håvkanten. Det är den i särklass svåraste fiskarten jag vet. Men om man vill utmana sig själv kan jag rekommendera mete efter nissöga. Det tog många pass innan jag fick en. De har en extremt liten mun och gräver ner sig i sanden blixtsnabbt om man kommer nära, storlek 32 krok och en röd mygglarv är knepet.
10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?
De man aldrig ser är ju de största. ?
Men jag har tappat ett par ruggiga gäddor intill båten. Några monsterfiskar i Norge och hade ett par riktigt feta fiskar på när vi fiskade håkäring på 10-gradaren. Min bror tappade en färna som var extremt stor precis utom räckhåll för håven en gång. En bra bit över tre kilo i alla fall. Fiskar som jag har sett men som inte har huggit är potentiella svenska rekord på piggvar och havsål. Båda de fiskarna simmar i mina drömmar hela tiden.
11. Vilken fångst genom tiderna i Sverige skulle du velat ha bevittnat, och varför?
René Mosers slätrocka på 55,6 kilo från 1970 var nog något i hästväg. Den hade jag gärna sett komma upp i båten.
12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?
Jag tycker det är häftigt med supervattnen. Så länge de är tillgängliga för alla och inte bara någon elit i ett syndikat så är det bara kul med näringsrika dammar eller åar med perfekta förhållanden för drömfisken. Jag är optimist så jag tror att det finns många supervatten kvar att utforska. Och många nya coola fisken att upptäcka. För den som vågar gå sina egna vägar och experimentera finns det många drömfiskar kvar där ute.
Vi tackar Hans för svaren och glöm inte kolla in Fiskeligan!
Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.
På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.
