Tolv Snabba Frågor till: Morgan Ek

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Morgan Ek är en riktigt inbiten metare och sportfiskare! Han har fångat otaliga stora fiskar genom åren. Han bjuder dig på en fantastisk fiskehistoria om en mycket speciell ål och mängder med mer läsning!
Men vad hände egentligen med Volvon och ett rådjur… Ja det och mycket mer får du läsa i hans 12 Snabba Svar!

1. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.

Det är faktiskt några stycken arter genom åren som det gått lite troll i. Det första som jag kommer att tänka på är sarv. Vi var ganska ihärdiga i Tinca att fiska i Svartån, Östergötland efter just sarv. Svenska specimentävlingen och storfiskeregg var målen med dom flesta fiskepassen, vid denna tidpunkt var reggen 1000 gram på sarv. Efter många år av blankpass efter sarv fick jag på 1095 gram och 1195 g vid samma sittning, en euforisk känsla just då.

Även Gädda över 12 000 gram tog tid. Jag har håvat tre Gäddor på över 12, 13 och 14 kg åt Tinca gubbar Fredrik Nilsson, Lars bagarn Johansson och Sven Martinsson innan jag 2018 på ett ispass i Norra vättern fick min regg på 13240 gram.  

Morgan Ek med en fin gädda

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Jag måste nämna Kaj Jonsson, Kisa som både var en inspirationskälla och god vän bland många i Östgötarna. Sen är det ju klart att Luis Rasmussen, Anguilla var en profil man såg upp till. Den person som utan tvivel betytt mest är Fredrik Nilsson i Tinca. Han är och förblir min absolut största förebild och tillika bäste kompis än idag. Under hösten 2019 fångade Fredrik Karp över 17 000 gram som jag håvade och vägde och vi håller i detta nu på att planera en Malresa till Italien i juni 2020. Vi kommer fortsätta meta många år till.

3. Det Svenska metet är ju tyvärr en väldigt liten del av det Svenska sportfisket. Men är det något speciellt som skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare? Eller är det något som saknas som gör att metet kommer fortsätta vara en liten del av Sportfisket?

Jag tror Svenska Specimentävlingen bidragit positivt till att det ändå finns en skara entusiastiska och duktiga metare. Sen är ju det moderna tävlingsmetet förstoringsglaset mot Europa. Det är nog artiklar och marknadsföring i etern som behövs för att fler ska få det genuina intresset.

4. Du har fångat många fina fiskar genom åren, sutare, id m.m. Men när man kollar igenom storfiskeregistret hos Sportfiskarna så fastnade ögat vid en stor fisk. Nämligen en ål på hela 3375 gram som du fick en julinatt 1992. En riktig drömfisk! bör även tilläggas att du fick en till den natten på 2460 gram. Nu vill vi såklart höra mer om det här fiskepasset, så ta oss med tillbaka och berätta om hur det gick till när du fångade dessa ålar!

Ål fisket i Helige var magiskt vid denna tidpunkt. Stora ålar vandrade ner från Helgasjön och min strategi var att fiska på ofiskade platser med Daggmask. Ålarna vandrade vid högvatten och tog nya revir på sin vandring till havet. Sven Martinsson och Fredrik Nilsson var något år före mig i Helige och det var med Fredrik jag blev riktigt biten av detta fantastiska vatten med en fångst på 1920 gram.

Nu hägrade 2-kg vallen och just denna helg i juli 1992 fick jag åka själv då alla fiskepolare var upptagna med karpfiske i Sämsjön. Varje pass började minst 5-6 dagar innan med att fånga daggmask. Vi kröp på fotbollsplaner och gräsmattor med ficklampa efter att det regnat och fångade daggisarna med tummen, pekfingret & långfingret. När daggmasken upptäcktes gällde det att vara snabb och sen försiktigt dra upp dom ur sitt hål i jorden. Många daggisar blev loja och det tog upp mot 5 dagar i mossa i kylskåpet innan dom var pigga och aptitliga igen. Vi använde 2 liters glass förpackningar att förvara dom i och det gick åt mellan 200 – 300 stycken daggisar per fiskepass.

Fiskeplatsen valdes med omsorg, oftast från kanot.

Det skulle vara platser där ålen hittade mat samtidigt som ingen skulle fiskat där tidigare samma säsong. Dessa fiskeplatser höll i princip alltid miljarder med vitfisk som betade av masken från kroken omgående. Jag använde 4 spön med Delcim alarm och från första utlägget var det bara att beta om med nya maskar hela tiden. Oftast räckte det att sätta på en ny mask som komplement till den som satt kvar på kroken, jag fiskade alltid med två stora daggmaskar och fisket höll på tills masken var slut eller tills gryningen gjorde sitt välkomnande intrång med ljus för hemfärden i kanot till den väntande bilen.

Väl där skulle allt packas in i bilen och kanoten upp på taket för att fästas i takräcket med spännband. En kortare bilresa för att sen slå upp tältet på någon lugn plats och krypa till kojjs för att få sin skönhetssömn innan nästa ålpass ånyo hägrade några timmar senare.

Detta fiskepass glömmer jag aldrig för jag hade en skön känsla i kroppen flera dagar innan.

Det var som en vibration av längtan att få kasta ut tacklen likt de timmarna innan tomten kommer på jul som barn. Jag hade gott om daggmask och fiskeplatsen var intill bilen och tältplatsen, bara några hundra meter att paddla med kanoten. Jag hade gott om tid så allt med tält och sovsäck var klart innan fiskepasset började. Väl på plats var allt riggat någon timme innan mörkret gjorde sitt intrång och skapade förutsättning för dom ljusskygga ålarnas födosök. Jag tog tillfälle i akt att koka kaffe på stormköket och tuggade i mig lite av den hemgjorda matsäcken, väl nedsjunken i stolen med kaffekoppen i handen njöt jag förfullt av vad som komma skulle.

Fisket började precis i skymningen och jag hade koll på vart tacklen skulle ligga. Vitfisken började som vanligt omgående att nappa och larmen pep hela tiden. Det var en ljummen julinatt med lite stackmoln så månen stundtals inte syntes alls. Jag hade fullt fokus på att beta om och kasta ut hela tiden och över 300 daggmaskar till förfogande denna natt. Efter midnatt ljöd larmet med spöt som var längst uppströms mer distinkt än tidigare. Jag gjorde alltid mothugg tidigt när det nappat men fisken hade i alla fall tagit någon meter lina innan mitt svepande mothugg tystade larmet och krokade fisken.

Det kändes direkt att nu var det ål igen.

På ca 25 meter lina balanserade jag pressen lagom. 15 meter från mig kom ålen upp i ytan och i skenet från månen och stjärnorna kunde jag styra in fisken i min stora för ändamålet hemgjorda håv. Och till slut lyfta in en riktigt fin ål. Jag nollade min 5 kg Super Samsong våg med en plastpåse och vägde sen fisken till 2 460 gram. Det var som om alla förberedelser och planering serverades mig på fat. Jobbet att hela tiden beta om och inte få många minuters lugn kändes inte så farligt. Det gjorde förresten att myggen inte kändes så besvärliga som vanligt. Natten fortsatte i samma lunk och i gryningen kunde jag summera en ål och en miljon vitfiskar. Det var en nöjd och tillfreds ålfiskare som styrde kanoten till tältplatsen för några timmars sömn.

Jag vaknade med ett leende på läpparna trotts att solens ljus hade gjort temperaturen i tältet olidligt varmt.

Ål på 2 460 gram visste jag skulle ge bra med poäng i specimentävlingen till Tinca och det var en stor drivkraft för mig. Solen var många gånger det största problemet för oss då daggmasken fort blev dålig i för varmt väder. Kylväskor och skugga hjälpte föga och det var mer än en gång masken ruttnade för oss. Vi provade naturligtvis med andra beten än daggmask. Men daggmask var överlägset bäst även om det också var mest jobb att hela tiden beta om. Daggmasken såg fin ut inför det andra passet. Efter kaffe och några mackor bestämde jag mig för att reka en ny fiskeplats till kvällens fiske. Jag fiskade aldrig på samma plats två dagar, filosofin var att jag tog dom ålarna som hade revir där och då var det meningslöst att sitta en natt till.

Nu fick jag för mig att reka ca en km från tältplatsen där jag förut sett ett grund-område med mycket näckrosor och vitfisk. Men där man var tvungen att fiska från en udde på andra sidan över huvudfåran och stark ström. Detta var inget självklart val men å andra sidan var jag säker på att ingen annan fiskat här före mig och plockat dom stora ålarna. Udden var överväxt med träd. Skulle det gå fick jag vada ut i vadarbyxor för att det skulle gå att kasta ut tacklen till ca en meters djup. Bankstick och larm monterades upp ute i ån och det var riktigt meckigt innan allt var på plats.

Jag visste att detta blir en tuff natt men var ändå säker på min sak.

Jag var på plats i god tid och kl 22.00 startade jag mitt fiske. Mulet väder, vindstilla med tryck i luften gjorde mystiken extra stor. Det kändes som lugnet före stormen vilket var helt rätt uppfattat. Det nappade hysteriskt, on the drops hela tiden. Mesta tiden stod jag med masklådan ute i vattnet i vadarbyxorna och vevade upp vitfisk och betade om. Kl 23.00 drog värdens åskväder in! Blåsten tilltog det regnade så jag knappt såg över till andra sidan. Jag fick lägga fiskelåda, ryggsäck och stol under kanoten för parasoll var bara att glömma i detta väder. Ändå var allt fullständigt genomblött redan efter 10 min.

Jag fortsatte ändå fiska men det var mest på känsla jag kastade över strömmen till det näckrosbeklädda grundområdet. Ville lägga tacklen precis i kanten där strömmen inte var så stark men ändå en bit från alla växter. Efter 30 minuter ser jag hur vattnet höjer sig på strandkanten så mycket att jag får flytta kanoten och prylarna. Strömmen tilltar och jag har inte koll längre om det nappar eller är strömmen som får larmen att ljuda. Det spelar egentligen ingen roll för känslan är att det nappar så fort masken når i botten på varje utlägg. Oftast hinner jag inte spänna upp linan innan det rycker i spöt. Masken är snart slut. Jag är genomblöt och ryggen värker efter att stått upp i snart två timmar.

Någon tanke på att ge upp finns ändå inte, jag fiskar tills det ljusnar eller masken är slut thats it!

Strax innan midnatt lägger jag ut två nya daggmaskar på ett av mittenspöna. Regnet fullständigt öser ner och jag reflekterar över att det ändå känns så varmt ute. Innan jag hunnit spänna upp linan rycker det till i spötoppen… Jag gör ånyo ett svepande mothugg för att veva upp en liten mört eller sarv. Det tar tvärstopp och en bekant tyngd i ändan av linan förtäljer mig att det är en ål som sugit i sig daggmaskarna på nytt.

Gött det fanns en revirål även här. Det var inget ovanligt att det på detta sätt fångades ål. I alla napp från vitfisken klev det helt plötsligt på en ål som också sökte föda och av allt hade förkärlek till just två stora daggmaskar. Ålen stod i strömmen och stångades med mig. Jag tog mig försiktigt upp och hämtade håven innan jag gick tillbaka ut i vattnet för att håva ålen. Tyckte det var konstigt att den var så stark den var i ytan men nästan där jag fångade den på andra sidan. Jag tar den för hårt tänkte jag lugna dig Morgan. Det tog lång tid men efter en seg kamp styrde jag in huvudet i klykan på håven. Jag står med ficklampan i munnen och lyfter försiktigt håven över ålen.

Nu händer det som inte får hända, stjärten på ålen är inte över håvkanten!

Jag gör ett desperat tryck men tycker att för mycket av stjärten är utanför och ser i mitt inre hur ålen sakta glider ur håven… Och sen fastnar sänket i håvnätet och det fortsätter en omöjlig fight från håven. Jag fortsätter lyfta håven och tillräckligt mycket av ålen är i håvnätet för att den ska glida i håven och inte utanför. Jag transporterar upp oss ur vattnet och lyckas ganska smidigt få ner ålen i en plastpåse och knyter till. Vågen ligger i ryggsäcken och jag hänger upp påsen på vågen efter vederbörlig kalibrering. Jag inser till min fasa att min 5-kg Super Samson har ballat ur… Det här regnandet är skit tänker jag samtidigt som jag letar rätt på den andra vågen.

Konstigt jag som är så noggrann med vågarna tänkte jag, men tur att det finns fler då. Jag gör om samma procedur med 10-kg Super Samson och står en lång stund och bara stirrar på vågskalan, den visar samma som 5 kg vågen nästan 3,4 kg. Ficklampan i munnen, vågen framför mig påsen med ålen hänger under vågen. Jag byter och tar vågen i vänster hand samtidigt som jag känner på ålen i påsen. Det fattas två cm till att tumme och långfinger går ihop. Nu fattar jag att båda mina vågar inte visar fel utan att jag verkligen fått en drömfisk få lyckas med.

Jag fiskar en stund tills masken är slut ca 20 min till sen plockar jag ihop och transporterar mig till tältet.

Jag är genomblöt men helt euforiskt lycklig! Tänk att jag under samma dygn fått två stora ålar där den minsta väger 2 460 g. Allt i tältet är genomblött av det ihärdiga åskvädret och regnandet. Som tur är har jag torra kläder och skor i en väska i bilen. Jag plockar ihop allt och tänker mig att åka hem. Men väl på vägen slår tröttheten till och jag bestämmer mig för att åka till Niklas Graberg i Nässjö och kolla om jag kan slagga hos honom.

Jag ringer på och en sömndrucken Graberg öppnar kl 04.00 på morgonen.

Jag frågar snabbt om jag kan ligga över efter att jag vart och fiskat ål i Helige Å och överraskats av åskoväder. I handen har jag två plastpåsar som jag frågar om vi kan förvara på Niklas uteplats. Det går väl bra svarar Nicklas och i nästa andetag berättar jag att det är en stor och en liten. Vill du se den lille ser han ut så här. Niklas kör ner huvudet i påsen, tittar upp och frågar om det är den lille hur stor är då den store? 3 375 gram 119 cm lång! Väl i säng slocknar jag direkt, Niklas har efteråt sagt att han hade svårt att somna om, det blev många intryck på kort tid.

Niklas träffade jag ofta vid olika fiskeplatser och vi blev goda vänner genom åren. Denna speciella morgon vaknade vi och låg och pratade i sängen innan vi gick upp. Niklas fick hela historien sig till livs innan vi drack kaffe och käkade frukost. Han hjälpte mig med fotografering och dokumenterade vikt och längd. Niklas personliga rekord var över 2 900 gram även det en gigant. Men hade aldrig sett en sådan här stor ål förut. Vi räknade ut att det var Sveriges 5-e största genom alla tider just då. Ett härligt minne att tänka tillbaka på.

5. Som sagt, många fina fiskar har du fångat genom åren. Du började tidigt med Specimenfisket om vi förstått det rätt, såg t.ex. en karp från Sämsjön som var registrerad tidig. Men hur kom du in i metesvängen? Sen vill vi även här höra om ett flera pass från de tidigare åren när du satte igång!

Jag var född till specimen fiskare. Redan som 5-åring satt jag på bryggan i Vingsjön utanför Axvall och metade, det var dom stora jag ville ha det spelade ingen roll om det var mört, sarv eller brax. Bara dom var stora. Jag läste napp & nytt där fanns det brons, silver och guldnålar att få för stora fiskar av olika arter. Jag gick med i Skara Sportfiskeklubb som 12 åring och där kom jag i kontakt med Fredrik Nilsson, Lars Bagarn och Sven Martinsson. Vi kom senare att tillhöra Tinca som då var startat av Ivan Hjalmarsson och Mikael Olsson med flera.

I slutet på 80 talet var det mycket lakfiske i Skagern. Vi åkte med Ivan i bilen som dånade av punkmusik och ihärdigt fiske gjorde att vi oftast hade en fin Laklista i specimentävlingen. Min största togs från båt i februari 6 290 g på en norsagnad krok. Den var bagarn med och håvade. Det var i lånad båt av Arne Persson och Sten Gunnar Stensson som var dom som lärde oss lakfisket i Skagern. Sten Gunnar Stensson är roligt att lärt känna och prata fiske med. En verklig eldsjäl och entusiast.

Specimentävlingen var en kul sak som triggade resor till olika fiskeställen i Sverige.

Vi tävlade mot Anguilla, Rutilus, Östgötarna, Team Cisko, Balans, Uff, Fina Biten FoF Älgen ja det är många klubbar genom åren och väldigt många trevliga fiskepolare. Jeppe Eriksson var en kille jag gillade. Mats Gremlin och Trumman och inte att förglömma bröderna Töchler och Bollan Bolognesi. Peter Grahn från Trollhättan. Självklart var Jörgen Larsson en tuff konkurrent. Ett riktigt tidigt spännande fiske var efter Vimma i Olandsån och Forsmarksån. Jag träffade Matti Kock Uff i Forsmarksån, han metade brax och jag vimma. På vägen hem mötte vi Mikael Bolognesi som kört fast i sin bil. Vi hjälpte honom att putta upp bilen och fick ett minne för livet.      

Morgan Ek med lax på 12000 gram

6. Om du kunde färdas bakåt i tiden, vilket vatten skulle du fiska i och vilket år?

Det var enkelt att svara på. Det blir Runserydssjön efter Mört sent 80-tal. Grabergs polare Boine tog en över kilot där. Där skulle jag vilja fiska med dagens utrustning och kunnande. Stor Mört är det absolut häftigaste jag vet. Det skulle inte vara lätt att få en stor men chansen finns. Att det blir Runserydssjön har en speciell historia. Jag Fredrik och Bagarn åkte till Runnerydssjön i Nässjö (skillnad på ett n & ett s).

Efter en dags fiske kommer det ner en liten kille och pratade, han var med i höglandsfiskarna och kände till Boines stora mört. Vi pratade och efter en stund förstod jag att det var fel vatten. Detta var innan jag lärt känna Graberg och har förstått vilken sagolik tur och vilken tillfällighet det var att vi kom på vart Runserydssjön ligger. Dag två fiskade vi i rätt sjö. Vi fick ingen stor mört den gången men året efteråt fick Fredrik en på drygt 8 hg.

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

Abborre på 2 220 gram, Asp 6 150 g, Ål 3 375 g, mört 970 g, Stäm 331 g många fina fiskar har det blivit. Men självklart är ål på 3 375g nr ett den är i en klass för sig. Sen tror jag jag håller Abborren strax före karp på 15 380 g. Sen kommer Färna på 3 180 g det var inofficiellt svenskt rekord när jag fick den. Men det som jag håller absolut högst är en konstig målsättning jag satte upp själv.

Jag kallar den för ”magical four” gällde att få sutare, ål, färna och id över tre kg. Sutare 3 975 g, ål & färna är redan nämnda och sist id på 3 110 gram. Iden kom sist tagen i Hornborgasjön från kanot mitt ute i sjön tagen vid feederfiske med bröd. Idag är ju en sutare över tre inget märkvärdigt men innan Antorpasjö började levererade fyra-kg-s var en tre kilos rätt ok. Jag tog min största sutare i Antorpasjö på flötmete daggmask med Sven i båten han fick en på drygt 4,5 kg den helgen det var verkligen häftigt.

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa? 

Det mest pinsamma är nog en Påsk i Svartån, jag Bagaren och skohandlare Mats Johansson från Vara var i Svartån på jakt efter specimen. Vi hittade en skogsväg/gärdes väg ner till ån som vi skulle försöka köra på. Det gick inte alls som vi tänkt utan en kilometer från ån och lika långt från närmsta gård körde vi fast i värsta leråkern. Jag kan än idag inte fatta att vi kom så långt men jämn hastighet på tvåan tog min gamla 245-a långt ut i leran. Vi gick till bonden och frågade om han kunde dra upp oss med traktorn? Vi betalar självklart.

Sagt och gjort en stor traktor med skopa (alla tre fick åka skopa ner till bilen, Mats var överlycklig för det) sen gick det av bara farten och när vi skulle betala frågade jag om det är ok med en hundring? (detta var tidigt 90 tal) Vad tror du frågade bonden med syrlig tonfall. Två då sa Mats, ok sa en sur bonde. Två hundra det var dyrt sa jag när vi satt i bilen och åkte därifrån, mm men vi fick i alla fall åka skopa sa Mats. Jag har aldrig sett en bil som vart smutsigare än min silverfärgade Volvokombi var den dagen.

En annan mer speciell än pinsam var efter ett natt pass på Ål.

Jag fick soppatorsk 400 meter från närmsta mack, med en hundring i plånboken var planen att stoppa den i automaten och få ca 12 liter bensin i tanken (priset var under 8:- per liter). Jag provade att ömsom putta bilen genom att med öppen framdörr och ryggen däremot sakta klättra med benen och framföra bilen till macken. Och köra med startmotorn på ettans växel. Klockan var 04.00 när jag började detta spektakulära försök en lördagsmorgon och inte en bil syntes så tidigt. Så någon hjälp fanns inte att uppbåda. Kl 06.00 stoppade jag tankmunstycket i tanken totalt slut och nu med dåligt batteri dessutom.

Dränkt i svett av ansträngningen körde jag mot den tänkta sovplatsen, intill ån men mitt ute i skogen. För trött för att slå upp tältet åkte sängen och sovsäcken fram. Jag drog täcket över huvudet för att skydda mig från miljarder mygg, två sekunder senare kom John Blund. Jag gissar att jag sovit ca 30 min när jag hör ett rysligt skrik bara 50 cm från mitt huvud…

Var helt säker på att nu blir jag huggen av en galning med kniv.

Det kunde bara vara någon fullständigt sinnessjuk människa som kunde roas av att väcka någon på ett så fruktansvärt sätt. Jag låg i karpsängen livrädd och helt stel av skräck, jag ville inte röra mig och locka till första hugget med kniven. Efter en evighet av tystnad kom ett nytt helt hysteriskt skrik, min kropp var helt fullpumpad med adrenalin och allt var som en skräckfilm.

Sekunderna kändes som timmar och jag vågade knappt andas. Jag hörde förövarens andedräkt och förstod att han är mycket nära mig. Efter något som kändes som timmar lyfte jag försiktigt på sovsäcken och kikade ut, där står en råbock och skriker på nytt bara några decimeter från mitt huvud. Kan lova er att det tog lång tid innan jag lugnat mig och kunde somna om. Som sagt kanske inte så pinsamt men minnen för livet. 

9. Hur mycket metar du nu för tiden? Och i så fall efter vilka arter? Kan man till exempel hitta dig i en liten vass efter en ruda? Eller är det enbart annat fiske som gäller och i så fall varför?

Självklart metar jag fortfarande. Det blir alltid 10-15 nätter i karpsängen, några ålpass, Id och färna på vårkanten. Försöker hinna med någon mer specialiserad resa varje år. Har vart sarv i Mottalaström och Piggvar på Västkusten dom senaste åren (Piggvar jiggade vi med sillfiléer). Mete med levande betesfisk efter Gädda och Gös blir det varje år. Just nu är vi igång med planering av en resa till Italien där vi ska fiska Mal o biflöden till Po i början av juni. Fredrik fyller 50 så det blir hans present till sig själv. I morgon (läs 28 december) blir det ett pass på lake i Lidan. Nära lek där nu.

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?

Det är några stycken faktiskt, den som fortfarande grämer mig rejält är en Lake från Skagern, vi satt i Ivans plåt-båt när jag fick på en Lake vars tyngd jag aldrig någonsin upplevt efter det. Det året var speciellt, det har aldrig fångats så många sexkilos lakar i Skagern som det året. Jag hade velat veta vad den fisken vägde.

Jag och Sven Martinsson spinnfiskade gädda utanför Pataholm vi kastade åt samma hål och jag fick en tung bugning och några sekunders fight innan Gäddan klev av. Några meter bakom mig vevar Sven in sin Westins Jätte och nu är det Svens tur att få hugg. Efter en ganska odramatisk fight håvar jag en madam på över 14 kg åt Sven. Min känsla var att det kan mycket väl vara den som klev av från min Swim Wizz några sekunder innan.

Jag och Fredrik metade Sarv och Mört i Svartån Östergötland. Vi ankrade upp kanoten på en ö och la ut våra bottenmeten i strömmen. Det var mycket vatten i ån och detta stället var bra när strömmen var hård. Efter en stund får jag ett försiktigt napp och sveper ett distinkt mothugg, nu börjar en tuff fight som slutar med tappad fisk efter en stund. Jag slänger ut på nytt och det tar inte lång stund innan jag på nytt krokar en ny fisk. Denna fisk känns mindre men ändå inte liten, efter en stund håvar Fredrik en Mört på 970 g och jag var överlycklig förstås. Jag kan ändå inte sluta att tänka på den jag tappade, var det en Mört tror jag den var över kilot.  

11. De flesta av oss som metar eller har metat har en favoritart, den där som får det att kittla lite extra mycket. Men vilken är eller var din och varför är den din favorit? Berätta även ditt bästa minne kring den arten.

 Mina favoritarter har varierat över tid. Från början var det Lake och Mört. Under några år var det Id och Brax innan jag greps av Ål-frossan (den sitter fortfarande i). Favoriten är ändå Karp, det var häftigt att vara bland dom första att få Karp i Sämsjön. När första 10-an synade håvnätet blev jag för alltid förälskad i denna härliga art. I somras satte jag pers med en Fjällkarp på 15 380 gram. Planeringen innan, mäskning och röjning, lugnet i karpsängen när man ligger och lyssnar på tunga karp vak och sen det härliga tjutet från larmen när det äntligen behagar nappa. Sen är det alltid samma härliga pirr i magen när man får se karpen i lampskenet strax innan håvning. Och inte minst när vågen sakta tynger ner viktskalan och talar om vikten.  

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse? Motivera svaret.

Både och! Är det stora vatten där alla får plats och kan fiska är det en tillgång, exempelvis Sarv i Motala Ström. Lång sträcka där nya platser hittas hela tiden. Motsatsen är exempelvis Västersjön som var alldeles för liten för det fisketrycket som Mörten utsattes för. Den höll bara några år. Vatten föds lever och dör, i det långa perspektivet är det trevligt att det kommer fram nya vatten och nya rekordfiskar. Rekord är till för att slås.

Morgan med en fjärsing

Vi tackar Morgan för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida.

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *