12-Snabba Frågor till: Simon Kjaeldgaard-Greising

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Simon Kjaeldgaard-Greising är en duktig sportfiskare som har lagt mycket tid på att fånga stora gräskarpar. Och han har verkligen lyckats och flera av dem finns med på bilderna i hans 12 Snabba Svar. Men vad hände egentligen vid Emån? Och vad tycker han om dessa så kallade supervatten? Ja det och mycket mer får du reda på när du läser hans svar.

1. Vilken av dina “bästa” fiskar var svårast att fånga? 

Jag skulle nog säga mitt förra PB, 15,35 kilo på gräskarp. Togs 2012 efter en ganska stor mäskningskampanj med boilies tillsammans med ett par andra fiskare. Det var så vitt jag minns den enda gräskarpen jag tog det året, trots många pass.

Simon Kjaeldgaard-Greising med en fin gräskarp som får simma tillbaka

2. Vem är/var din förebild inom det svenska metet/sportfisket?

Svår fråga. Ska jag vara ärlig är de flesta som inspirerat mig faktiskt inte svenska så jag fuskar lite och namnger både svenska och utländska inspirationskällor. Inom Sverige finns det många duktiga specimenfiskare men kanske inte så många som är särskilt ”offentliga”. Ska jag säga en som jag har djup respekt för och där fiskeresultaten helt och hållet talar för sig självt så skulle jag säga Birger. Sen finns det ju flera andra riktigt duktiga specimenrävar givetvis.

Får jag fuska med utländska inspirationskällor skulle jag vilja nämna Jens Bursell, Terry Hearn och Martin Bowler. De har alla ett riktigt driv till att se möjligheten att förändra sitt fiske till sin fördel. Och begränsar sig inte till hur andra gjort före dom. Jag respekterar det. 

3. Du jobbar inom sportfiskebranschen. Hur upplever du metet inom Sverige, hur pass litet är det jämfört med andra fiskemetoder? Och vad tror du skulle kunna lyfta metet lite och göra det mer synligt för gemene sportfiskare?

Det tråkiga svaret på denna frågan (och gissningsvis för de allra flesta fiskebutiker) är att metesortiment är något man har i butik för passionens och servicens skull. Det är alldeles för tunt kundunderlag på metesaker för att det ska vara ekonomiskt värt det. Egentligen.
Detta är något jag diskuterar relativt ofta med folk både i butik och socialt. Jag upplever att metet i Sverige går neråt hela tiden. Det byts ut till fördel för annat fiske och i slutändan leder det ofta till att ”alla” fiskar efter samma fiskar med samma fiskemetoder. Just nu ligger stort fokus på spinnfiske efter abborre t.ex. 

Tyvärr finns det ju en ganska stor resurs i ”vitfisk” som inte nyttjas som sportfiskar. Man kan tycka att väldigt många, särskilt barn och unga borde tycka att det skulle vara lika roligt att meta id eller braxen. Som att spinnfiska gädda eller abborre i skärgården. Tyvärr finns nog en stor avsaknad av inspiration och idoler här. Mete är för många endast bryggmete med rödvitt flöte efter tusenbröder. Man får aldrig se något annat. Det behövs välgjorda artiklar och filmer för att nå ut till folk, tror jag.

När det gäller karpfisket tror jag också att Sverige saknar en del ”runswaters” där det är enkelt att få fisk. Man hör ofta om folk som köper en hel uppsättning karpmeteprylar bara för att efter sommaren sälja av allt för att man tröttnade.

4. Vilken art har du haft störst problem med att lyckas med? Och med lyckas med menar vi kanske inte att få den största, utan mer känna att man har grepp om arten.

Jag skulle egentligen kanske inte säga att det gäckat mig på det viset. För så pass mycket tid har jag inte lagt på det. Men gös i Södra Bergundasjön är något jag aldrig lyckats med, sett till antalet timmar på vattnet. Mitt gösfiske har skett från kajak framförallt och metoder har varit vertikalfiske, flötmete, trolling etc. Det ligger många blankpass, oönskade gäddor och även en kapsejsning i november på det fiskekontot.

5. Gräskarpen är en art du har lagt mycket tid på och även lyckats fånga några riktigt stora exemplar av! Men vad är det som gör just den arten så speciell för dig? Och kan du berätta ditt bästa minne från ett fiskepass efter gräskarp?

Gräskarpen är en speciell fisk. Det är en av få svenska fiskarter som är växtätare och den har ett säreget utseende med ögonen mitt på huvudet och en konstig mun med gummiliknande läppar. Första fiskepasset jag hade på denna fisk sålde mig direkt. Allt ifrån momentet när de likt sälar gick upp för att ta bröd med halva huvudet ovanför vattenytan. Till att jag höll min första fisk i famnen.

Simon Kjaeldgaard-Greising med sin första gräskarp

Det är dock många faktorer som har skapat detta suget hos mig. Dels är det att jag fiskar efter stora individer. Specimennerven i kroppen vill alltid ha en större fisk, antar jag. Det är också för att det av konstiga skäl egentligen faktiskt inte finns jättemycket för en sportfiskare att läsa om dom. Många karpmetare verkar se ner på gräskarpar av någon anledning. Och därför är vi nog inte särskilt många som verkligen försöker bli bättre på att fånga dom. Att fiska gräskarp är till viss del lite att ge sig ut i det okända och jag tycker om att pröva nya vägar emot samma mål.

Mitt mest minnesvärda pass hade jag förra sommaren.

Jag hade kvällen innan lagt ut 3 krokbeten varav 2 var på nästan samma plats. Jag hade precis tappat min andra fisk för morgonen och jag var riktigt irriterad på mig själv och situationen i stort. 2 napp på ett pass är långt ifrån vanligt för mig och jag kände så klart att det var kört för denna gången. Helt plötsligt går ett av spöna iväg igen och denna gången landar jag fisken. En uppenbart riktigt stor fisk ligger i håven och jag säckar den direkt för att kasta ut på nytt. Det är ju uppenbarligen fisk kvar på mäskplatsen. Samtidigt som jag började göra i ordning för foto tjöt helt plötsligt larmet igen och jag trodde knappt det var sant.

En fin men inte lika stor fisk som den förra landades i håven. Min reservsäck blev tvunget att användas och nu hade jag helt plötsligt 2 fiskar ståendes i vattnet väntandes på bilder. Detta hade aldrig hänt mig innan. Men jag kände mig glad över att jag hade en extra säck med mig när det väl hände. Ut med betet igen och nu tänkte jag att nu måste det ju bli lugnt, dessutom hade jag ju ingen mer säck. Så tänkte dock inte den gräskarp som efter en kort stund ändå plockade upp betet och helt plötsligt blev jag stående med 3 gräskarpar och 2 säckar. Den tredje fisken var uppenbart större än den första och såg garanterat ut att väga åtminstone 14 kilo.

Den enda lösningen jag såg var att försöka ha den i samma säck som den mindre gräskarpen ett kort tag.

Så jag tog upp säcken och försökte fösa in den. Tyvärr lyckades jag i detta moment tappa kontrollen över fisken på mattan som lyckades simma ut från mattan och ut i vattnet. Ett annat pass hade jag blivit knäckt av detta. Men detta var min femte kontakt på en hektisk morgon och även om det var den största av fiskarna så kunde jag inte bli arg över det. Däremot ledde det omedelbart till att jag skaffade en högre matta och flera nya säckar, ”just in case”.

Ett pass jag aldrig glömmer i alla fall.

Simon Kjaeldgaard-Greising med en fin gräskarp

6. Drömmar har vi alla och oftast många, men vad är din dröm inom metet/fisket i Sverige?

Ett av mina största mål är så klart att ta en riktigt stor gräskarp. Över rekordet är planen. Förutom det skulle jag gärna vilja ta en riktigt stor sutare någon gång. Jag har inte fiskat särskilt mycket sutare senaste åren men skulle gärna lägga mer tid på det. Det var sutaren som på allvar fick mig att börja meta seriöst. Förra året besökte jag Hagasjön för första gången och där skulle jag också vilja lägga betydligt mera tid. Fantastiskt fint vatten. 

7. Vilken fisk håller du som din bästa fångst? Berätta varför.

Det blir ju svårt att säga något annat än mitt nuvarande PB på gräskarp som jag tog 2017 då det är den näst största som tagits i Sverige. Den tog passande nog det år då jag på allvar kände att jag började knäcka koden för bottenmetet efter dessa fiskar.

Simon Kjaeldgaard-Greising med sitt PB på gräskarp

Även om jag tycker att storlek faktiskt är betydelsefullt när jag fiskar så är det dock inte allt och utseendet hos exempelvis karpar kan också göra mycket för känslan hos en fångst. Som på fisken nedan, som tyvärr hittades död förra året efter en surstöt på våren.

Simon Kjaeldgaard-Greising med en riktigt fin karp

8. Vad är det mest pinsamma som hänt dig under en fiskeresa?

Jag har nog klarat mig rätt bra från pinsamheter faktiskt. Dessutom fiskar jag ofta ensam så ingen skulle märka något. Ett tillfälle är dock ett vårpass i Emån efter färna. Jag skulle jag göra ett ”enkelt” hopp över en smal vattenfåra för att ta mig vidare längs ån. Det satt två fiskare en bit bort som jag inte vet om de såg mig men självklart bommade jag hoppet och badade ner till midjan och fick åka hem istället för att fiska vidare. 

9. Om du skulle få möjligheten att meta varsomhelst i världen i en vecka MEN du får enbart fiska efter en art den veckan. Vart skulle du åka och vilken art skulle det bli och varför?

Jag är generellt inte en person som lockas så mycket av att resa för att fiska. Anser att vi har väldigt mycket spännande inom riket men 2 resor jag har som drömresmål är att fiska stör i Fraser River och det skulle också vara väldigt skoj att få testa på att kroka och drilla en GT som ju verkar vara väldigt brutalt.
Jag är dock ganska anti tanken i att bli helt guidad när jag fiskar och vill i så fall göra det mesta själv vilket är en del i att jag inte är så sugen i att åka iväg. Stå på turbåt eller en trollingbåt efter big game lockar mig inget alls. 

10. Vilken är den största fisken du tappat vid någon av dina fiskeresor?

Jag har framförallt två tappade fiskar som jag verkligen lidit av. Den ena är en harr jag tappade en tidig morgon uppe i Mounioälven för många år sedan. Det sjukaste jag sett och den gav mig så mycket adrenalin att jag gjorde bort mig fullständigt vid drillningen som tillslut gjorde att jag tappade den framför fötterna på mig. Den seglade då ut i strömmen med fenan ovanför vattenytan som för att reta mig hela vägen ut, fullt synlig. Den gjorde mig fysiskt illamående faktiskt.

Den andra är en färna jag tappade i Helige å för kanske 10 år sedan. Krokade den bakom en stor sten där jag vet att andra fått riktigt tunga fiskar och precis när jag skulle håva den så stötte jag den med håvnätet. Självklart tappade jag den på grund av det. Lite senare mötte jag en gubbe när jag flyttade till annan plats och han utbrast ”Du fiskar inte färna med den där lilla håven va?”

11. Vad är det som driver dig när det kommer till metet/fisket?

Min pappa fiskade mycket som ung, tävlingsmetade i modernt mete bland annat så att fiska blev ganska naturligt. Jag har fiskat så länge jag kan minnas men det var relativt simpelt fiske för mig i början. Spinnfiske sysslade jag nästan ingenting med utan det blev flugfiske eller mete. Antingen i p&t-sjöar som alla andra Svenssons eller bottenmete i vatten som Göta Älv med min barndomskamrat John som tyvärr inte längre är med oss. När man metade i älven kunde man fånga nästan vad som helst. Allt ifrån ål till mört och abborre. Den spänningen fick mig att vilja satsa mer på fisket och även att söka till skolan i Forshaga.

Där, la jag ensam mitt första metepass efter sutare i Kroppkärrsjön.

Jag feederfiskade med ett totalt olämpligt 7-fotspö och fick mina två första sutare. Jag var så imponerad av styrkan och mystiken hos denna fisk att jag säckade dom i en ICA-kasse som knöts fast i min bankstick. På morgonen beundrade jag dom tillsammans med en man och kvinna från Nya Zeeland som bodde i en husvagn precis bredvid mitt swim. De bjöd mig på te och allt var totalt underbart. Från och med den morgonen tog metet mer eller mindre över mitt fiske.

Fiske och mete för mig tickar flera saker. Det kan vara jakten på stora fiskar, få se solen gå upp och bränna bort dimman och bara att komma iväg från vardagen som jobb, familj och krav innebär. För mig är inte fiske bara att stoppa en krok i vattnet dock. Att spendera kvällar på Google Maps för att leta efter heta vatten, knyta riggar, sticka och förmäska m.m. Allt det där hör till och i alla fall för mig hjälper det till att stilla fiskehungern. Eftersom jag dessutom jobbar med att sälja fiskeutrustning är ju detta något som nästan aldrig lämnar mina tankar. Även om jag jämfört med många andra fiskar ganska lite.

Simon Kjaeldgaard-Greising med en färna

12. Tycker du att dessa så kallade supervatten som ofta innehåller långt större fiskar av specifik art än resten av landet är en tillgång, eller en förbannelse?

Här kommer jag gå emot strömmen av de flesta andra som fått denna frågan och säga att jag inte är särskilt positivt inställd. Personligen ser jag hellre att fler metar i flera olika vatten och utforskar nya platser istället för att fiska i ett vatten där du kan få gigantiska fiskar av till och med 3-4 arter på samma fiskemetod. Nu är ju inte detta något som direkt går att påverka eftersom alla ju får fiska där man vill men rent privat kommer jag aldrig att lägga ett pass i exempelvis Rögle Dammar. Och jag tycker det är mycket mer intressant att läsa om braxensatsningar i exempelvis Mjörn av lokala fiskare än en rapport från Rögle.

Vi tackar Simon för svaren!

Här kan man läsa fler av våra 12 Snabba Frågor intervjuer.

På Fiskekompaniet.se hittar man mängder med prylar till sitt mete, så kika in deras hemsida. 

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *