För eller emot – Malen

Dela gärna så fler får läsa artikeln

För eller emot – Malen är en diskussionsartikel. Det är Palle Sköldblom och Tomba som vänder och vrider kring Malen och Sportfiske efter arten.

Malen – Sveriges största rovfisk

Malen är en riktigt häftig fisk men de flesta som inte fiskar tycker den är ful eller ser lite otäck ut när man visar en bild på den. Dessa personer blir också väldigt förvånande att malen finns i svenska vatten. Arten har nästan blivit bortglömd, men den fick synas under kort period i SVT när Fiskarnas Rike visade för ett tag sedan. Vilket var positivt! Det är en art som vi tycker borde få synas lite mer.

Därför har vi valt att göra en annorlunda artikel. Vi kommer ställa en fråga kopplat till sportfiske efter mal i Sverige, något som det sällan skrivs om. Och så kommer Palle och Tomba få diskutera för och emot ett kontrollerat fiske. Utifrån deras egen syn, det är viktigt att förstå och poängtera att deras ord inte är kopplat till någon forskning i ämnet, utan endast deras personliga syn. Vi gör detta endast för att skapa en diskussion kring ämnet och vad ni läsare tycker om det.

Är ni för eller emot ett kontrollerat sportfiske efter malen?

Men innan vi går vidare behöver vi ta upp lite historik och hur läget ser ut för malen. Vi har tagit hjälp av framförallt publikationen, Havs och Vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för malen, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2017:33 ISBN 978-91-87967-82-5

Bakgrund

Fiske efter mal förbjöds helt 1994 i Sverige, men redan 1989 förbjöds fisket efter dem i Möckeln. Tidigare var arten mer spridd i Sverige. Men på grund av bland annat sjösänkningar och anläggande av vattenkraftverk från mitten av 1800 talet och framåt har malen försvunnit från många vatten i Sverige. Läser man Havs och Vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för malen kan man läsa följande;

Idag finns malen endast kvar i fyra ursprungliga områden: Båvenområdet, Emån, övre delen av Helge å och nedre delen av Helge å. Utöver dessa är mal känd från ett fåtal andra sjöar, varav de flesta är illegala utsättningar.”

Fortsätter man läsa i rapporten kan man även läsa att flera problem fortfarande finns idag;

Hotbilden är idag fragmentering och isolerade bestånd då många vattendrag och sjösystem är påverkade av vattenkraft och andra dämmen, vilka hindrar malen från att sprida sig till fler och större områden. Sjösänkningar, rensningar av vattendrag och annan verksamhet har inneburit och innebär än idag att lämpliga lekmiljöer och uppväxtområden försvunnit. Genetiska undersökningar visar att malpopulationerna i Sverige har låg genetisk variation och att det troligtvis är få individer som deltar i leken, vilket talar för att antalet lekhabitat är en begränsande faktor idag.

Här är det viktigt att belysa att detta åtgärdsprogram från HaV gäller från 2017 till 2021. Hur det kommer ett nytt åtgärdsprogram vet vi inte, men vi hoppas såklart på det. Det finns mycket intressant att läsa i åtgärdsprogrammet och vi rekommenderar att läsa den om du vill veta mer om Malen.

Havs och Vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för malen

För eller emot - Malen
Foto: Palle Sköldblom

Nuläge

Tidigare i år rapporterade SVT om en sjö i Kalmar län där det illegalt sattes ut 3 malar i slutet av 1970 talet. Idag finns det hundratals malar i denna sjö. Självklart är inte detta bra, men samtidigt visar det att med rätt förhållanden kan malen reproducera sig effektivt. Länsstyrelsen i Kalmar följer detta vatten noggrant för att se så dessa malar inte sprider sig. Du kan läsa mer om inslaget från SVT på länken här nedan, samt att informationen även finns med i HaVs åtgärdsprogram.

Tre olagliga malar skapade en unik sjö: ”Ryktet var sant”

Det finns även intressant läsning gällande enstaka fynd från andra vatten än de fyra områden som nämnts tidigare av malar i åtgärdsprogrammet, nedan kan du läsa ett par av dem;

En mal på 24,2 kg och 150 cm fångades i Östersjön vid Tjörnedala norr om Simrishamn hösten 2015. Fisken var genetiskt identisk (10 markörer) med två 25−27 cm långa fiskar som fångades i nedre Helge å hösten 2001 (S. Palm muntl. medd.).

Utöver ovan nämnda exemplar har det fångats ett flertal malar i Kalmarsund. Fångsterna är allra vanligast efter perioden med höga sommarflöden i Emån. Lokala yrkesfiskare vid Vållö, utanför Emåns mynning, kan då ha stora fångster av mal ¬– upp till 50 individer har fångats under en säsong – och enstaka exemplar har dessutom fångats runt Öland och i södra Kalmarsund ner mot Blekinge (T. Borger muntl. medd.). År 2011 fångades dessutom två juvenila malar (15,3 resp. 18,5 cm) vid elfiske i Alsterån.

Sportfiske efter mal

2016 publicerade Sportfiskarna en nyhet på deras hemsida och överskriften löd;
Sportfiskarnas projekt kan göra malfiske tillåtet igen
Fokus på projektet var och är Nyköpingsåns vattensystem, Båvenområdet.

I artikeln kan man bland annat läsa följande;
Sportfiskarna har beviljats medel för att driva ett treårigt malprojekt i Nyköpingsåns vattensystem. Projektets fokus kommer att ligga på att skapa fria vandringsvägar i vattensystemet, öka kunskapen om malens historiska och nuvarande förekomst, biotopvårda för mer mal och kartlägga lämpliga miljöer för spridning av arten.

Men efter den nyheten från 2016 har man inte hört mycket mer om just Sportfiske efter mal. I alla fall inte lagligt och kontrollerat fiske. Att tjuvfiske efter dem florerar vet nog de flesta, även myndigheterna.

Vi som pysslar med fisket och i synnerhet mete hör från många håll om att malen mer eller mindre har tagit över sträckor i både Emån och Helige Å. Det fångas både stora och små malar och att reproduktionen verkar vara hög. Sen om den faktiskt är så, ja det är ju ren spekulation och ryktesspridning.

Det fiskare kan göra om man får en mal som bifångst vid fiske är att rapportera fångsten på artportalen.se Eller som Rickard Gustafsson (arbetar på Sportfiskarna i ovan nämnda projekt i Nyköpingsåns vattensystem) skrev i sin artikel Malen – En mytomspunnen gigant till vår hemsida;
Mellan varven dyker bifångster av arten upp från såväl Båven, Emån som Möckeln. Att rapportera dessa fångster är mycket viktigt för att få en bredare bild av utbredning och förekomst av arten inom de områden där den finns kvar naturligt. Men det kan även handla om mer udda observationer som sker utanför de naturliga områdena. Ett bra sätt är att rapportera sin fångst till Artportalen men det är även bra att rapportera till berörd länsstyrelse eller till andra organisationer som arbetar med arten, exempelvis oss på Sportfiskarna.

Som sagt, sedan 2016 har man inte hört något mer om att Sportfiske efter malen skulle bli aktuellt. Läser man i Havs och Vattenmyndighetens Åtgärdsprogram för malen står det följande gällande fiske;

Med ca 1,5 miljoner årliga utövare är fiske ett av de populäraste fritidsintressena i Sverige. Fritidsfiske omfattar allt fiske som inte sker med stöd av fiskelicens. Tillvägagångssätten är således många och inkluderar både fasta och rörliga redskap. Ur sportfiskesynpunkt är storvuxna arter generellt intressanta. Malen är inte något undantag utan en högt uppskattad art bland europeiska sportfiskare. Sedan år 1994 är riktat fiske efter mal olagligt i Sverige. Detta har med stor sannolikhet haft en positiv betydelse för beståndet. Bifångster av mal vid fritidsfiske riktat efter andra arter förekommer. Omfattningen är okänd, troligtvis bland annat beroende på avsaknad av rapportering till följd av att arten är fredad. Intresset för fiske efter mal i Sverige är stort bland landets sportfiskare och trots förbudet förekommer det sannolikt ett olagligt riktat sportfiske efter mal i svenska vatten.

Igen så återkommer vi lite till det här med olagligt fiske, något som i stort sett alla vet om…

Frågan

Om vi ställer oss frågan;
”Skulle du kunna tänka dig att meta efter mal om du fick chansen att göra det under kontrollerade former?”

För att göra det enklare så väljer vi Emån. Detta finns att läsa i Havs och Vattenmyndighetens Åtgärdsprogram kopplat till Emån;
Idag finns malen längs en sträcka på cirka 50 km i Emåns nedre lopp, från Högsby till utloppet i Östersjön. I Emån finns två genetiskt separerade populationer, en i de nedre delarna upp till Finsjö och en mellan Finsjö och Högsby (Palm m.fl. 2008, in prep.). Rapporter från början av 1980-talet tyder på att den övre populationen påverkats mer negativt än den nedre populationen under 1900-talet. Provfisken under 2000-talet tyder dock på ett livskraftigt bestånd i hela Emåns nedre lopp (Borger & Kjellberg 2006).

Under 2000-talet finns en tydlig tendens till geografisk spridning och ökande malbestånd lokalt, exempelvis i Emån, där provfiskeresultaten tyder på att lyckad rekryteringen har skett hela vägen från Högsby ner till nedströms Karlshammar (Borger & Kjellberg 2006).”

Så nu har vi brutit ned området till Emån, och så ställer vi frågan ”Skulle du kunna tänka dig att meta efter mal om du fick chansen att göra det under kontrollerade former?” till Palle och Tomba.

Palle som fiskat mycket i Emån vet med egna erfarenheter att malen finns där i antal, och får tala FÖR ett kontrollerat fiske efter malen. Medan Tomba som inte har fiskat i Emån får tala EMOT ett kontrollerat fiske efter malen.

Först ut är Palle

Öppna upp för guidat malfiske i Sverige?

Vi vet att det är kontroversiellt att komma och kasta upp detta förslag på bordet. Säkert sätter många kaffet i fel strupe – Fiska efter en fridlyst fisk!
Vi ska förklara hur vi tänker så får ni såga oss efter fotknölarna efteråt men till dess ber vi om – största möjliga tystnad.
Vi baserar inte våra påståenden om malens täthet på någon forskning utan spekulerar bara helt fritt från praktiska erfarenheter och möten med mal under fiske efter andra arter.
Vi har ingen utbildning, som vi nämnde i början, eller några som helst poäng från högre studier att skrävla med. Utan resonerar bara från vad vi sett, hört och själva fått erfara under många års fiske.
Vi kommer väga fördelar mot nackdelar ur olika perspektiv och vill genom detta öppna för en diskussion.


Läget i Emån idag som Palle ser det

I Emån och några andra vatten i Sverige har malen bildat starka livskraftiga bestånd under de senaste decennierna. Jag kan inte svara på om bestånden var lika starka tidigare under 70-80- talet men idag är det i Emån nästan svårt att undvika att fånga arten.
Dom nappar på räka, majs och brödbitar när man riktar sitt fiske efter andra arter. Dom hugger på spinn och betesfisk när man riktar fisket efter gädda och öring eller andra predatorer.

Tyvärr har vi det olagliga malfisket som sker regelbundet under sommarsäsongen, men även om tjuvfisket är utbrett så verkar malen som art klara av fisketrycket och fortsätter öka. Det är i alla fall min uppfattning. Det talas även om sträckor i Emån där malen helt tagit över och slagit ut andra arter. Stämmer det så ökar som sagt antalet malar i ån, på vissa sträckor.

Det jag tycker är synd är att detta olagliga fiske sker i det tysta och mörkas ner. Det är inte till gagn för varken regionen lokalt, för ån eller för arten.

För eller emot - Malen
Emån

Reglerat malfiske med anställda guider

Jag vill påstå att både malen, Emån och regionen skulle må bra av professionellt reglerat malfiske.
Risken finns att den som väljer att fiska efter mal illegalt har varken kunskap eller utrustning för ändamålet. I Emån simmar mal upp till långt över 50 kilo så det går inte komma dragandes med vad som finns i förrådet.

För att fiska mal krävs bra utrustning i form av kraftiga spön, starka linor, säkra riggar.
Därför anser jag att man borde bedriva reglerat fiske med professionella guider istället som var anställda för ändamålet. Då skulle vi kunna garantera att fisken inte skadas av hanteringen och att allt skedde på ett säkert sätt.

Ett Sportfiske efter principen ”Catch and Release” med rätt utrustning och kunniga guider vet vi är det mest hållbara fisket vi har idag. Från andra länder t.ex. Spanien och Italien där ett liknande fiske sker vet vi att det inte påverkar bestånden negativt. Malen är en fisk som tål hantering om det sker på rätt sätt av kunniga guider.

Palle Sköldblom med en mal
Foto: Palle Sköldblom
Med proffsguider som guidar sällskap på ån skulle också tjuvfisket upphöra helt om de även var utbildade tillsynsmän.

Malfisket skulle garanterat dra in pengar som täckte 3-5 guiders årslöner på de nedre sträckorna.
Jag vill påstå att folk skulle kunna betala 10 000 kronor för en veckas guidat malfiske per person inklusive boende.
Om en enda guide kunde dra in 40 000 kronor per vecka för sällskap 4-6 personer 20 veckor om året skulle det även ge ett överskott från verksamheten som kunde ge extra pengar till fiskevård.

Dessa guider skulle också under lågsäsong kunna arbeta proaktivt med fiskevårdande åtgärder i Emån samt daglig tillsyn av havsöring och laxfiske under säsong.
Malfiske med guider skulle ge väldigt mycket till regionen parallellt i form av uthyrda stugor under en säsong som annars räknas som lågsäsong för sportfiske i Emån.

Mat och utrustning skulle handlas lokalt och ge ringar på vattnet i fler branscher. Även när det gäller märkningsprojekt och studier kring malen skulle dessa professionella guider kunna bistå med assistans till vetenskapens projekt.

Jag vill påstå att totalförbud mot fiske inte är rätt väg att gå i alla lägen. Ett hållbart reglerat fiske kan ge mycket mera. Man får en måttstock på hur beståndet mår och kan snabbt sätta till skyddsåtgärder om det larmas om något onormalt som till exempel misslyckad lek, regleringar i vattenflöden vid kraftverk eller tjuvfiske.

Vi går vidare med Emot. Och det är Tomba som diskuterar varför han är emot ett kontrollerat fiske efter mal i Sverige.

Hur jag blev indragen i denna diskussion är en gåta för mig, men jag ska göra mitt bästa. Var min personliga synpunkt i frågan egentligen ligger kan jag inte själv svara på. Jag är helt enkelt inte kunnig eller ens insatt i själva frågan. Men för sakens skull så kan jag komma med ett gäng åsikter emot malfiske.

Den första och kanske starkaste punkten är en fiskares vilja att utnyttja naturen för sin egen vinning.

Visst tjuvfiskas det mal, men det kan knappast vara ett argument för att tillåta fiske. Snarare att stärka bevakningen vid Emån. Speciellt nattetid. Vi fiskare är extremt duktiga på att hitta på argument som i slutändan gynnar våra egna intressen. Men allt mer sällan när läget är det omvända. Precis det vi själva beskyller yrkesfiskarna för.

För det andra så kanske vi har ett par starka malbestånd i landet. Men dom har inte blivit starka och livskraftiga på grund av fisket utan snarare på grund av att de inte fiskats.

Men om vi ändå leker med tanken att vi ska tillåta ett visst fiske efter arten. Vem eller vilka ska tilldelas uppdraget att guida folket? Kön till ett sådant jobb lär vara lång, medans kompetensen väldigt låg. Att ha varit vid Ebro på fyllan och pumpat upp några malar i värmen är en helt annan sak än att vara ansvarig över en art som sedan länge varit fridlyst i landet. Sedan kan man såklart skriva en spaltmeter om vilka prylar som bör och måste användas för ett ”skonsamt” fiske. Fiskarna kan ju väga en hel del och då räcker inte Drennans 60 cm matta långt. Ska fiskarna sedan märkas och dokumenteras så måste även dessa prylar finnas tillgängliga. Samt en person som besitter rätt kunskap att utföra forskningsdelen.

Det som gör malens status en aning problematisk är dess värde i de vatten den ska finnas naturligt. Men i vatten den inte bör existera ses den som en varböld. Som lekman så tycker man såklart att all mal är bra mal, men så resonerar inte förstårsigpåaren. Ska man då fiska efter mal så kan man väl lika gärna fiska på beståndet som inte verkar vara önskvärt. Där kan man märka fisk, se hur dom reagerar på fisketryck osv. För ska man bara fiska mal i Sverige så kan det väl inte spela så stor roll var man fiskar efter arten?

DET LILLA SOM TALAR FÖR:

Givetvis så finns det en mängd fördelar med ett kontrollerat fiske. Som ovan nämnt så skulle man snart få reda på hur arten tål ett fisketryck. Hur påverkas fiskens tillväxt om den fångas en eller ett par gånger per år? Dödligheten? Samtidigt så skulle man såklart få ett hum om hur fisken rör sig och hur mycket mal som finns på specifika sträckor där fisket bedrivs. Allt detta är såklart fullkomligt logiskt. Men något självspelande piano skulle malfisket förmodligen inte bli. Fisketimmarna skulle enligt mig behöva vara relativt få till en början, och pengarna som det drar in skulle jag hellre donera oavkortat till forskningen och bevarandet av arten än till fiskeguider. Vad skulle detta fiske få kosta då? Skulle vi tycka att det känns elitistiskt om prislappen blir så pass hög att endast de med feta plånböcker ska kunna meta mal?

En annan fråga är hur tjuvfisket skulle bli om det blir allt mer känt hur och var man bör fiska?

Självklart så tycker jag att malen inte ska få varken reggas eller tävlas med, för då har man tummat på förtroendet. Trots att några få vatten håller hyfsade mängder mal så är antalet fiskar ändå väldigt litet.

Ska man fiska så tycker jag att det ska vara knutet till malens överlevnad i landet. Att fisket ska generera pengar som kan användas till ändamål som gynnar arten. Skulle malens existens läggas i händerna på specimenmetare som har moral och etik som enda krav så skulle den nog snart vara på gränsen till utdöd…

Så mycket självinsikt borde vi kunna besitta att vi själva förstår att vi inte direkt är duktiga på att se till fiskens bästa, utan mer mot det bästa fisket. Kanske borde vi vara nöjda över att vi har en häftig art som mot alla odds klarat sig, utan att för den sakens skull behöva fiska efter den. Som sagt, då kan vi väl skapa vatten för det ändamålet med de oönskade malarna.

Skulle jag vilja lägga tio tusen på att meta efter mal i Emån? Nej. Men jag skulle kunna tänka mig att punga tio lax för att fiska i ett annat vatten med fulmal där jag vet att mitt fiske ger något för forskningen och mina pengar gör nytta för malarna där de inte fiskas.

För eller emot - Malen
Foto: Palle Sköldblom

Jag har själv växt upp med bilder och historier av Båvens stora malar. Jag vet folk som fångat riktigt stora fiskar, både som olyckliga bifångster som lyckliga tjuvfisken. En fisk i storleksklassen 30-40 kg är det få människor som har kunskapen att hantera en sådan best. De drillas med på tok för lätta grejor och släpas sedan upp på land eller dumpas rakt ner i båten. Vilket endast är ett bevis på att eventuell fiske måste ske med sakkunnig.

De nya ekoloden underlättar inte heller då dessa fiskar ger skapliga ekon och blir ännu lättare mål om man är illasinnad. Nej, jag tycker nog att det är för tidigt att prata om något storskaligt fiske där medelsvensson skulle vara inblandad. Men gläntar ändå lite på dörren för ett provfiske under kontrollerade former för forskningssyfte.

Vad tycker ni som läsare?

Skriv gärna en kommentar nedan. Och kom ihåg, detta är endast en artikel för att skapa en diskussion, inget annat!

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *