Tombas Årskrönika

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Då var det dags att summera året som gått, det är dags för Tombas Årskrönika.

Jag läste Chrilles briljanta årskrönika häromdagen och insåg väldigt snart hur olika vi är till våra sätt att skriva. Inom Swedish Anglers har vi en klar arbetsfördelning. Jag skriver och säger dumma saker och Chrille gör resten. Det är givetvis inte rättvist, men han är ung och kan det där med datorer.

Men denna gång tänkte jag försöka att lägga allt larv åt sidan och försöka skriva någonting med en gnutta substans. Det må vara för mycket begärt, men det kanske går om Chrille putsar texten…

HUR STORT ÄR METET I SVERIGE?

Fisket har under första decenniet av 2000 talet genomgått en makaber förvandling. Sättet vi har varit vana att få vår dos av fiskemedia har flyttat ut från papperstidningarna till nätet. Inte bara i form av digitala tidningar som FishEco eller Fiskejournalens nätsida, utan främst till Facebook i form av olika grupper. De kan vara allt ifrån stora generella grupper i stil med ”vi som gillar fiske” till hur smala grupper som helst dedikerade till de mest anala av fiskesätt och fisketänk. Då nyheter sprider sig likt en löpeld så blir den i bästa fall månatliga rapporteringen i Fiskejournalen gårdagens nyheter. Ja, för Fiskejournalen är återigen den enda tidningen som rapporterar om all fiske och kan köpas i handeln. Svenskt fiske är en facktidning som förvisso är mycket läsvärd, men den kräver ett medlemskap i Sportfiskarna som motprestation. Det fria ordets fanbärare hittar man istället på nätet. För just det fria ordet har blivit en tillgång vi alla kräver men få hanterar. Undertecknad är ett uselt exempel på det.

Jag har inte rotat igenom fakta och en massa nuffror, men jag skulle säga att metet i bästa fall har en marknadsandel på ett eller ett par procent av den svenska fiskemarknaden. Då pratar jag inte om ismete, flötestrolling och annat larv. Utan mete så som vi ser på saken. På YouTube så står de engelska filmerna för så gott som 100% av det vi konsumerar i metarväg. Några ljuspunkter finnes såklart, jag tänker då på Bivvykaffe, New day rising pictures och några till. Men det är gädd och abborsfisket, och då i form av tävlingar som lockar folket. Fiskejournalen är förvånansvärt öppen för trevliga metereportage, det är bara den lilla saken att det saknas skribenter. Dock så har jag bokat in ett karpmete med Mathias från FJ till 2020 som förhoppningsvis hamnar i tidningen.

På sportfiskemässan så arrangerar vi metetorget, men det är alltid svårt att hitta på någonting som lockar både den vana metaren som den slumpmässiga mässbesökaren. Förutom oss så gapar metet tomt på mässan.

Tombas Årskrönika

Så det är bistra tider för metet om man ser på saken från denna vinkel.

Det metet lider brist av är konkurrens som får aktörerna att arbeta mer för att synas. Vi metare känner ju till Swedbait, Karpfiskebutiken, Fiskekompaniet och våra lokala handlare. Finns det ingen vinning med att producera filmer, köpa reklamplatser och fightas om marknadsandelar så gör man givetvis inte det. Har man sedan ingen vettig plattform att synas på så blir det ännu svårare att placera ut reklamen på rätt ställe.

Jag vet vad ni tänker nu, men nej, jag ska inte sitta här o försöka skryta om hur Swedish Anglers lyckats med att samla metarna eller vad det nu kan vara? Men det jag kan berätta för er är lite nuffror som vi har tillgång till. Nuffror som berättar lite hur många vi är i landet som tycker att mete är intressant. Är vi 100 personer som läser en artikel vi publicerar, eller är vi 10.000? Detta har jag alltid varit intresserad av, att få veta hur många som faktiskt intresserar sig för mete.

Nu är nuffrorna en aning missvisande då de hela tiden faktiskt ökar. Vilket är glädjande. Speciellt poddarna har folk börjat hitta och nuffran i år kommer garanterat slås rejält under nästa år.

Vi har haft under de första 11 månaderna 110 200 sidovisningar på hemsidan. Vilket är en bra nuffra då de flesta använder Facebook som den primära källan för att se om någonting nytt har hänt. Den nuffran är många gånger större.

Den populäraste 12 snabba har lästs av snudd på 3000 personer. Vilket är en imponerande nuffra.

Poddarna kommer snart att spränga 6000 lyssningar. Även det imponerande då det handlar om smala ämnen och är väldigt långa.

Julkalendern har haft ca 3000 läsare på hemsidan, vilket är bra. Vi knäckte idén en vecka innan första luckan skulle finnas ute, så det har varit tufft att få till det. Samtliga av mina artiklar har skrivits snabbt och varit klara kvällen innan publicering. Denna medräknad. Detta sänker givetvis kvalitén på innehållet, men då vet man att man ska vara bättre förberedd till nästa år.

Tombas Årskrönika

Vi har blivit tillfrågade och skrivit artiklar till, Fiskejournalen, karpfiskeklubbens tidning, Svenskt fiske, FishEco, en finsk tidning samt några andra mindre projekt. Vilket berättar att ett sug finns därute för mete. Samtliga aktörer har dessutom gjort ”reklam” och publicerat våra grejor utan att vi har frågat om det. Det känns helt enkelt väldigt bra.

Dessa nuffror och statistik är ingenting som imponerar om man sneglar mot sport, porr, eller ens gäddfiske. Men de berättar att vi är långt fler än vad åtminstone jag kände till. Och alla kurvor pekar uppåt även efter att nyhetens behag lagt sig en aning.

Jag får inte betalt för att skriva, så då lägger jag inte heller ner hjärta och själ för att varje text och varje ord ska bli perfekta. Det är en stor anledning till att jag heller aldrig är nöjd med nästan någonting jag skriver. Hade jag tiden så skulle detta bli så mycket bättre. Varje år så ska man spotta ut 12 krönikor, artiklar, recensioner, poddar, serier i stil med specimenfiskets historia och allt vad det är. Chrille har ännu mer på sitt bord. Sen arrangeras det resor, fixas med databiten, fixas en tävling, en mässa och ha en massa kontakt med en massa människor. Det är faktiskt extremt mycket jobb för två personer som driver detta ideellt. Jag gnäller inte, för jag tycker givetvis att det är skitkul att hålla på med just mete. Men samtidigt, då ingen annan skriver så behöver jag inte heller använda mitt bästa A-Spel när en artikel eller krönika skall författas.

Ett användbart trick är att skriva långt, för det är så mycket enklare än att sammanfatta någonting med en kort och tight text.

Om jag ska sammanfatta mitt orerande med en kort redogörelse så kan jag säga, att förmodligen har vi aldrig haft fler personer som läser om mete i Sverige än just nu. Mycket på grund av att texterna finns där gratis och endast några knapptryck bort. Både våra grejor som andras. Lägger man till predatormetet så blir vi ännu fler. Min målsättning är inte att vi ska bli trendiga och populära. Vi metare metar ju ofta just för den lilla mystikens skull. Nivån idag är rätt lagom, det är bara att det verkar mycket mindre än vad det är då ingen skriver om just mete. Vi metare älskar att fiska, inte att skriva. Kanske så är det säkraste tecknet på en levande och välmående subkultur just bristen på exponering i medier där vi egentligen inte hör till? Kanske så bör vi bli oroliga först när vi hittas och avslöjas. Eller ännu värre, blir nostalgi likt 50-tals musik eller hårdrock. Varför minnas gamla tider och gamla synder när det varje morgon gryr en ny dag?

Så där ja. Ännu en usel artikel levererad av Tomba.

Tack för ett fint år 2019!

Tombas Årskrönika

Glöm inte bort att läsa Tombas övriga Krönikor!

Dela gärna så fler får läsa artikeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *